publicerad: 2021
åtfölja
åtföljde åtföljt, presens åtföljer
verb
●
ofta pass. el. perfekt particip
följa med som sällskap, skydd eller dylikt
JFR
följa 2
någon åtföljer någon
han åtföljde dem på resan; ambassadören åtföljdes av två livvakter
○
äv. bildligt, spec. för att ange resultat eller dylikt
uttalandet åtföljdes av starka protester
○
spec. äv. för att uttrycka mer el. mindre nödvändigt samband eller dylikt
en högkonjunktur brukar åtföljas av inflationstendenser
(med) ty åtföljande
(med) därmed följandeindragningar med ty åtföljande försämringar för patienterna gjorde att personalen fick nog
belagt sedan 1529
åtföljaåtföljande