publicerad: 2021
läsa
läste läst, presens läser
verb
lä`sa 
1
låta blicken löpa längs textrader för att tillägna sig deras innehåll tyst el. åtföljt av uppläsning
någon läser (i något)
läsa tidningen; läsa en god bok; läsa Strindberg; läsa innantill; han har just lärt sig läsa; hennes handstil är svår att läsa; kan du läsa brevet för oss?; läs högre så att alla hör!; i dag ska vi läsa om hur det var förr i tiden; jag läste just om att färjan måste stoppas på grund av det rådande isläget; tro inte på allt du läser i tidningen!
○
äv. med avseende på andra tecken än skrivtecken
tolka innebörd av
läsa noter; läsa kartan; i hennes ansikte kunde man läsa både hopp och fruktan; man kunde nästan läsa hans tankar
○
äv.
framsäga ur minnet
läsa en bön
○
ibland äv. med avseende på rörelser m.m. hos motspelare
han läser spelet bra och är nästan alltid rätt placerad
○
äv. om apparat för överföring av skrivtecken till datorspråk
den optiska läsaren kan läsa 500 tecken i sekunden
läsa lagen
se
lag
läsa lusen av någon
se
lus
läsa mellan raderna
se
rad
läsa något som fan läser Bibeln
ursprungligen bibliskttolka något på ett orimligt sättoch vanligen till sin egen fördel:
tidningen fick många arga samtal från läsare som valt att läsa rubrikerna som fan läser Bibeln
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska läsa 'plocka, samla; läsa'; gemensamt germanskt ord, urspr. 'plocka; samla'; bet. 'läsa' lån från tyska lesen, analogt med lat. leg´ere 'plocka; läsa'; jfr ursprung till
legend
2
studera
någon läser (något)
någon läser (till någon)
någon läser (på något)
läsa till läkare; hon läser matematik på universitetet
○
spec.
delta i konfirmationsundervisning
någon läser (för någon)
gå och läsa (för prästen)
belagt sedan 1627
3
med prep.med
ägna sig åt undervisning av någon
någon läser med någon
han läste extra med några elever
belagt sedan 1842
