publicerad: 2021  
åtfölja åtföljde åtföljt, presens åtföljer
verb
å`tfölja
● ofta pass. el. perfekt particip följa med som sällskap, skydd eller dylikt
JFR följa 2
någon åtföljer någon
han åt­följde dem på resan; ambassadören åt­följdes av två liv­vakter
○ äv. beträffande före­mål
JFR bifoga
något åtföljer något
tre bi­lagor åt­följer skrivelsen
○ äv. bildligt, spec. för att an­ge resultat eller dylikt
ut­talandet åt­följdes av starka protester
○ spec. äv. för att ut­trycka mer el. mindre nöd­vändigt sam­band eller dylikt
en hög­konjunktur brukar åt­följas av inflations­tendenser
(med) ty åt­följande (med) där­med följandein­dragningar med ty åt­följande försämringar för patienterna gjorde att personalen fick nog
belagt sedan 1529
åtföljaåtföljande