publicerad: 2023
ÄLSKOG äl3skω2g, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(elskog (-ll-, -gh) 1536–1749. älskhog (-gh) 1672 (: älskhoghs lönen)–1741 (: Älskhogs skick). älskhug 1673. älskog (æ-, -ll-, -gh) 1572 osv.)
Etymologi
[fsv. älskoghe, älskogher; jfr fd. ælskhugh (d., nor. bm. elskov), fvn. elskhugi (nor. nn. elskhug); ssg av ÄLSKA, v., o. HÅG]
förälskelse l. erotisk kärlek; äv. (o. numera nästan bl.) övergående i bet.: könsumgänge l. sexuell samvaro (i sht förr särsk. i sådana uttr. som driva l. pläga l. sköta älskog); äv. (numera nästan bl. ss. förled i ssgr, tillf.) allmännare: kärlek; förr särsk. med prep.-uttr. inlett av till, angivande föremålet för ngns kärlek; äv. bildl. (se b). SalOrdspr. 7: 18 (öv. 1536: sköta). Ty iagh är kranck aff elskogh. HögaV 2: 5 (Bib. 1541). Moot älskog hiälper ingen medicin. Grubb 439 (1665). Ixion .. wille drifwa Ällskog med Juno. Ehrenadler Tel. 309 (1723). Fast hans gamla morbror twingar honom til älskog til Isabella. Lindahl Tanckef. 19 (1740). Liksom två dufvor, i älskog och gamman / kunde vi lefva i Tornet tillsamman. Tegnér (TegnS) 2: 124 (1813). Ofta på allmän plats vi älskog plägat, och våra / Mantlar med bröst emot bröst gatornas stenar ha värmt. VLitt. 1: 485 (1902). Då han gift om sig med en yngre kvinna råddes han också att ta det lite försiktigt med älskogen. Burton GutenbNova 215 (2016). — jfr SAM-ÄLSKOG. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) om djurs brunst l. parningsdrift; jfr KÄRLEK 3 c. När Diuren, af en innig brunst, / Hos sina Qwinnor sökia Gunst, / .. Wid Hafwets strand och stålta flod, / Där de sin Älskog syta. Frese VerldslD 57 (1717, 1726). Fåglarna är alltid upptända av älskog och reder två gånger om året bo. Ymer 1956, s. 207.
b) (numera bl. tillf.) i mer l. mindre bildl. (l. personifierad) anv. Linné MusReg. V (1754). Där går älskogs unga hingst, / ljus och grann som sol i pingst. Levertin Leg. 8 (1891). Jag utfann prinsens namn på vägar som endast älskog lär; jag nämnde det … och han blef mig kär. Strindberg Svanehvit 164 (1902). Ingenting nytt under solen, / Alltid blott samma dans. / Älskog trakterar fiolen, / kväder om krona och krans. 3SAH LIV. 2: 284 (1905).
Ssgr: A (†): ÄLSKOG-SPEL, se B.
B (utom i ssgrna -krank, -lek, -natt numera bl. tillf.): ÄLSKOGS-BLOMMA.
1) om blomma som symboliserar kärlek; förr särsk.: amarant (se amarant, sbst.1 2); äv. bildl.; jfr -blomster. IndSvec. C 2 a (1641; om amarant). Med häpnadsväckande oräddhet och verklig lyrisk brio plockade skalden sina älskogsblommor var han fann för gott. Olsson NGen. 64 (1925).
2) bildl., om älskad flicka l. ung kvinna; jfr blomma, sbst. 3 e. KarlshAlleh. 18/5 1848, s. 4. Ipsimilla, mitt gull, min älskogsblomma, / var så innerligt rar och låt mig komma / hem till dig på en liten middagsslummer. Janzon Cat. 1: 17 (1889). —
-BLOMSTER. (†) älskogsblomma (se d. o. 1); jfr blomster 2. Linc. D 5 a (1640; om amarant). Älskogsblomster, som frukt hade satt / en bröllopsnatt inom gyllene slidor. Levertin Leg. 59 (1891). —
-BLYG. (†) särsk. överfört, om ngt som vittnar om blyghet inför kärlek; jfr blyg 2. Hon ser på sned upp på honom, med en halft älskogsblyg, halft gnabblysten blick. Hansson Kås. 109 (1897). —
-BOK. (†) bok om kärlek. Schroderus Albert. 1: 101 (1638). Då sökte jag, min tid med älskogs-böcker drifwa. Kolmodin QvSp. 2: 229 (1750). —
-BRAND. häftig erotisk lidelse l. passion; jfr brand, sbst.1 I 1 d α, o. -brånad, -glöd o. kärleks-brand. Kolmodin QvSp. 2: 124 (1750). Uti mitt bröst du redan har tändt en älskogsbrand, / som ej kan släckas med Bosporens vatten. Fädernesl. 31/10 1896, s. 3. —
-BREV. kärleksbrev. Markus jnnlade .. ett älskogz breff Som Oleff Suennsonn skulle haffua skreffuith hanns hustrw till. 3SthmTb. 2: 289 (1599). —
-BRODER. (†) man(sperson) som jämte annan strävar efter l. åtnjuter en kvinnas gunst; manlig rival. Morgongåfwa .. och fägring, vpwäckia stundom älskogzbrödher (medhfriyare). Schroderus Comenius 590 (1639). Sylvius Curtius 454 (1682). —
-BRÅNAD, äv. -BRÅNA. (†) = -brand; äv. till a, om djurs brunst; jfr brånad 5, 6 o. kärleks-brånad. Botvidi Brudpr. 9 (1619, 1634). Kitslighet och häftig älskogs bråna / En orsak honom war, at han begynte tråna, / Wardt mager, lades ned på säng, och så på bår. Kolmodin QvSp. 2: 567 (1750). JGOxenstierna 5: 209 (c. 1817; om brunst). —
-DRYCK. kärleksdryck. Schroderus Dict. 84 (c. 1635). Det säges .. att han genom en älskogsdryck .. blef vansinning. Atterbom PoesH 3: 50 (1848). —
-FULL. som vittnar om l. ger uttryck för (erotisk) kärlek; jfr -varm. Nu är en Kärleks-Tid, då Diur och Foglar gillia / Och biu’ hwarannan til en såt och kiärlig willia / De föra fram så nätt sitt Älskogz-fulla Språk. Runius (SVS) 1: 148 (1701). Prins Hatt förtäljde med många älskogsfulla ord, huru hans hug stått till henne. SvFolks. 362 (1849). —
-GLÖD. (uttryck för) häftig erotisk lidelse l. passion; jfr glöd 3 b o. -brand o. kärleks-glöd 2. Kolmodin QvSp. 1: 439 (1732). En äventyrsfilm utan like! .. Spännande elegant fylld av älskogsglöd, heta kyssar, dans och skratt. DN(A) 23/8 1926, s. 13. —
-GUDINNA. kärleksgudinna. Stiernhielm Vt. C 1 b (1658, 1668). Då älskogsgudinnan dröjer borta, upphör all alstringsdrift på jorden. Tegnér Niniv. 112 (1875). —
-HANDEL. (†) om verksamheten att ha kärleksaffär(er); jfr handel, sbst.2 2. Kolmodin QvSp. 1: 662 (1732). Auerbach (1916). —
-HISTORIA. berättelse om kärlek (jfr historia II 6); äv.: kärleksaffär (jfr historia II 7 a). Schroderus Albert. 1: 100 (1638). Till skräck och varnagel för likasinnade, meddela vi här en högst bedröflig älskogshistoria från Kristiania. DN 4/2 1876, s. 3. Aldrig hörde man talas om att hon inlät sig i älskogshistorier med kunderna. SvD(A) 30/7 1922, Bil. s. 3. —
-KRANK. (fullt br.) som känner stark längtan efter (erotisk) kärlek l. älskog; äv. övergående i bet.: kåt (se kåt, adj. 3); äv. överfört, om ngt som vittnar om sådan längtan; jfr krank, adj. 1, o. -lysten, -sjuk o. kärleks-krank. Kellgren (SVS) 1: 266 (1778). Hon svartsjuk var och älskogskrank, / Och jag på ömhet genast pank. Stiernstolpe ESkr. 81 (c. 1815). (Förf. skämtar) rätt uppsluppet med den älskogskranka lyrik, efter Petrarcas mönster, som han själv tidigare odlat. Montelin VLittH 4: 11 (1933). —
-KÄTTJA. (†) åtrå (se åtrå, sbst. b); jfr kättja 3. Men icke allena Hoor .. vthan och all Elskogzkättia .. och skam lösa tanckar äre okyskheet. Schroderus Comenius 826 (1639). —
-LEK. (fullt br.) erotisk lek; jfr -spel. Messenius Blanck. 6 (1614). Vårens kyssar och älskogslek och nödvändigheten att njuta livet, innan gråhårstiden kommer. 3SAH LVI. 2: 47 (1945). —
-LUST l. -LUSTA. kärlekslust; jfr lust 1 e. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). Till den innersta vrån af rymliga grottan de gingo, / hvarest i älskogslust de hvilade jemte hvarandra. Johansson HomOd. 5: 227 (1842, 1844). —
-LYCKA. kärlekslycka; jfr lycka, sbst.3 5. SundsvP 24/2 1881, s. 3. Då ville jag hälsa .. (människorna), att de inte skola önska sig älskogslycka eller framgång .. eller ens hälsa. Lagerlöf Körk. 189 (1912). —
-LYSTEN. älskogskrank; jfr kärleks-lysten. Serenius C 1 a (1734). En älskogslysten kavaljer sitter med en dam på sitt knä och viskar heta ord vid hennes kind. Näsström FornDSv. 2: 130 (1948). —
-LÖN. (†) kärlekslön. Du gode gamle Gudh, / Hör nådigt thenna Bönen, / At thenna kyske Brudh, / Snart må få älskhoghs lönen. Lucidor (SVS) 107 (1672; uppl. 1997). Hagberg Shaksp. 1: 12 (1847). —
-NATT. (fullt br.) natt ägnad åt älskog. Gaussin hade redan till hälften glömt deras flyktiga älskogsnätter. GHT 1885, nr 299, s. 2. —
-PILT. (†) förälskad ung man; äv. (i sht i fråga om antika förh.) om ung man som ngn har ett erotiskt kärleksförhållande med; jfr pilt, sbst.1 2 b, o. kärleks-pilt 2, 3. Schroderus Dict. 141 (c. 1635). Hos denne vistades en älskogspilt, hvilken han både som anförare i fält förde med sig och alltid hade omkring sin person. Emanuelsson Plut. 3: 279 (1843). Se älskogspilten .. / .. svär mot trolöshet och svek, / Att han sitt lif förspillt, / Men om en enda blick han får / Från hennes öga då, / Han strax i sjunde himlen går. GbgP 10/10 1885, s. 4. —
-RUNA. (förr) i pl., om runor som ristades för att uppväcka (l. betyga) kärlek; förr äv. oeg., om av älskande gjorda ristningar i trädstam o. d.; jfr runa, sbst.1 2 b, o. kärleks-runa. Men mest anklagades .. (riddaren) såsom den der med trolldom och älskogsrunor hade förwillat Drottningens sinnen och dragit hennes kärlek och hela hug till sig från Konungen. Afzelius Sag. 5: 70 (1843). Förr stod du ung och stolt i svala dungen / med silfrad stam och krona af smaragd. / Din kronas prakt i drillar blef besjungen, / din stam med älskogsrunor blef belagd. KristLT 7/2 1905, s. 2. —
-RUS. kärleksrus; jfr rus, sbst.2 3. Ling As. 662 (1833). Brodern har i det allmänna älskogsruset .. gått hän och förlofvat sig. DN(A) 1905, nr 12710 A, s. 3. jfr slink-älskogsrus. —
-SJUK. sjuk (se d. o. 2) av kärlekslängtan; jfr -krank. Brenner (SVS) I. 1: 241 (1710). Han var älskogssjuk och trånade bort. Rydberg Gudas. 132 (1887). —
-SKROCK. (†) jfr skrock, sbst.1 2. Lik näktergalens älskogslock / jag hör mitt hjärtblod klinga, / och sorl af kyss och älskogsskrock / gällt i mitt öra ringa. Levertin Leg. 56 (1891). —
-SOT. (†) kärlek betraktad ss. en sjukdom; äv. (särsk. koll.) om könssjukdom; jfr sot, sbst.2 2, o. kärleks-sot. Det hände sedan snart en heter älskogz soth / Theatern öfwerföll; rätt som hon förr satt roth / Uti Romaners dickt. Düben Boileau Skald. 24 (1721). På hwilka orter .. Älskogs-Soten, eller Veneriska Sjukdomar inrota sig, förskämma Rikets bästa Ungdom, och hota Landet med en hiskelig medfart. VetAH 1741, s. 24. —
-SPEL, förr äv. -SPELL. (älskog- 1573. älskogs- 1609 osv.) älskogslek; jfr spel, sbst.1 1 h, o. kärleks-spel. Visb. 1: 86 (1573). Kom nu til elskogsspel. / Kom nu til kiärlekslek, som tig och mig behagar. Hesselius FruentSp. 154 (c. 1710). (I skogsbrynet) höllo drängar och pigor till, och äfven kuskarna hade lämnat åkdonen, då de icke kunnat hålla ut med att på afstånd iakttaga älskogsspelet. KarlstT 21/3 1904, s. 3. —
-STJÄRNA. (numera mindre br.) stjärna (se stjärna, sbst.1 1) som tänks symbolisera älskog l. kärlek; i sht om planeten Venus. Dahlstierna (SVS) 1: 110 (1698). Venus, / Den väna älskogsstjärnan, göms för blicken / Av närheten till solens egen ljusflod. Wulff Dante 27 (1897). Men jordiska ögon ett fagert sken / så lätt bedrar: / den väna älskogsstjärnan allen / vår kärlek har. Melin Dikt. 2: 69 (1904). DN(A) 13/3 1965, s. 3. —
-TANKE. tanke på älskog; i sht i pl.; jfr kärleks-tanke. Muræus Arndt 1: 13 (1647). När nu matsäcken började tryta, gjorde hungern slut på alla älskogstankar. SvFolksag. 6: 48 (1944). —
-TID. tid för kärlek l. älskog; äv. till a, om brunst- l. häckningstid. Under sin första älskogstid offrar han för henne allt, till och med sin ära. DN 1881, nr 4900 B, s. 2. (På Alvaret) sitter stenskvätthanen nu i älskogstiden och väntar, att något skall hända. Rosenius SvFågl. 1: 22 (1913). —
-VARM. uppfylld av varm kärlek; äv. (o. numera i sht) varm (som) av lidelsefull älskog; jfr -full o. kärleks-varm. Spegel GW 116 (1685). När vikingen for vida på gyllne drakens däck, / .. Då qvad han öfver vågen / Så älskogsvarm i hågen / Till afsked sin sång för sin fagra tärna än. Hedberg Elisif 11 (1870). Aucassin den fagre, blonde, / älskogsvarme ungersvennen / kommit har ur djupa skogen. VLitt. 2: 106 (1887). —
-VILLA. [växten troddes ha förmåga att väcka lidelsefull kärlek] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spikklubba (se d. o. 2 a); jfr villa, sbst.1 2 c, o. kärleks-villa. VetAH 1741, s. 83. Wid den wåda som förtärandet af giftiga swampar åstadkommer, anses .. (citronsaft) som ett godt räddningsmedel .. , äfwen som för älskogswillan (Datura stramonium). Fischerström 4: 417 (c. 1795). —
-VISA. kärleksvisa. Helsingius H 5 a (1587). Straxt kände äfven han igen henne och begynte att till henne sjunga en älskogsvisa. Bäckström Folkb. 1: 48 (1845). —
-VÄRV. (†) värv (se värv, sbst.2 b) som gäller kärlek l. älskog; jfr kärleks-värv. Allt omvänder min håg åter till älskogsvärf. Adlerbeth HorOd. 33 (1817). Lagerlöf HomOd. 133 (1908).
Avledn.: ÄLSKOGSAM, adj. (†) älsklig (se d. o. b), anträffat bl. i uttr. älskogsamma vilde nardus (se nardus 1).
Spoiler title
Spoiler content