publicerad: 1939
LED le4d, vard. äv. le3, sbst.3, n. (jfr anm. nedan); best. ledet; pl. = (VgFmT I. 10: 92 (1586) osv.) Anm. För formen le (skriven lee; se nedan), använd i bet. 2 b, uppgiver Möller (1790) o. efter honom vissa andra lexikografer fram till Meurman (1846) maskulint genus. Denna uppgift är möjl. felaktig (urspr. beroende på missuppfattning l. tryckfel).
Ordformer
(le (lee) i bet. 1 c. 1700, i bet. 2 b 1749—1911. led (leedh m. m.) i bet. 1 o. 2 a c. 1543 osv., i bet. 2 b 1777—1910)
Etymologi
[fsv. liþ, n., sv. dial. lid, le, motsv. likbetydande dan. o. nor. led, isl. hlið, mnt. lit, lock, lucka, ffris. (h)lid, öppning, lock, fht. (h)lit lock (jfr t. augenlid), feng. hlid, öppning, lock, eng. lid, lock; av germ. hliða-, participiell bildning till den ieur. roten kli, böja, slutta (jfr DEKLINERA, KLINO- m. fl.); besläktat med LID, backe, LIDER, LITA, LÄNA, stödja sig]
1) för öppning på gärdesgård användt stängsel bestående antingen av lösa störar som nedtagas, då man vill komma igenom öppningen, l. av en (enklare) grind (gjord av gärdsel o. d.); äv. (o. vanl.) om själva öppningen (med tillhörande stängsel); äv. (numera bl. ss. senare led i vissa ssgr): port, dörr, ingång o. d. HT 1894, s. 269 (c. 1543). I thetta hof eller guda Tempel (dvs. i tämplet i Gamla Uppsala) .. hafwer warit månge Salar och rum med ypna led, eller hwalf och dörar sammanhängjande. Peringskiöld MonUpl. 157 (1710). Led til egen åker eller äng må hvar för sig bygga och vårda. BB 5: 1 (Lag 1734). Hildor drog ned spjälorna i ledet. Wærn-Bugge Herrsk. 138 (1926). — jfr BORGA-, BORGAR(E)-, GÅRDS-, HAG-LED m. fl.
2) (i vissa trakter) jäg.
a) (i sht förr) öppning (med insatt snara) i stängsel av ris l. kvistar, avsett för fågelfångst; förr äv. om öppning i en med en uppgillrad pil (spjut) l. bössa försedd bråte o. d. avsedd för björn- l. älgfångst o. d. Landsm. XVII. 1: 53 (1671; i fråga om ripfångst). Hillerström Biörnf. 25 (1750; i fråga om björnfångst). Modin GTåsjö 209 (1916; i fråga om skogsfågelfångst).
b) (förr) ett slags giller för björn l. älg. l. järv o. d. (jfr a), ”drag” (se d. o. 13); jfr ARV, sbst.2, SJÄLV-SKOTT. Om Sommaren fångas .. (älg) med Lee. Nordholm Djurf. 18 (1749). Keyland NordMJakt. 18 (1911; sannolikt efter ä. handl.). — jfr BJÖRN-, ÄLG-LED.
Ssgr (i allm. till 1): A: (2 a, b) LED-BÖSSA. (förr) jäg. (bråte o. d. med) uppgillrad bössa. Björnar .. fångas (i Jämtland) om hösten med Lee- och Lur-Bössor. Hülphers Norrl. 2: 92 (1775). Brummer 35 (1789). —
-SKED. [fsv. liþ skeþ] (†) Lidskeed (dvs.) .. spiälar eller spröte som sittia i grinden. Spegel 263 (1712). Schultze Ordb. 2712 (c. 1755). —
-STOLPE. [fsv. liþstolpe] grindstolpe (numera bl. till enklare grind). SkrGbgJub. 6: 233 (1591). Lundell (1893; folkmål). —
-VAKTARE. (led- 1655—1822. leda- 1659. lede- 1661) (i fråga om ä. förh.) grindvakt (vid Ombärgs djurgård l. kronopark). RP 16: 299 (1655). Zetterstedt SvLappm. 1: 8 (1822).
B (†): LEDA-VAKTARE, se A.
C (†): LEDE-VAKTARE, se A.
Spoiler title
Spoiler content