låga | SAOB | svenska.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1941

LÅGA lå3ga2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (numera bl. bygdemålsfärgat samt i vitter stil) LÅGE lå3ge2, r. l. m.; best. -en; pl. (†) -ar (Psalt. 57: 5 (öv. 1536), Möller (1790, 1807)).

Ordformer

(log(h)- (lohg-) 1525—1769. låg(h)- 1595 osv. -a, nom. 1634 osv. -a, oblik form 1526 osv. -e 1536—1937)

Etymologi

[fsv. loghi, lughi, motsv. dan. o. nor. lue, nor. dial. loge, isl. logi, ffris. loga, av ett germ. luȝan-; jfr mht., t. lohe, av ett germ. luhan-; av ieur. luk-; jfr lat. lucere, lysa, gr. λευκός, vit (jfr LÖVKOJA). — Jfr ILLUMINERA, ILLUSTRERA, LJUNGELD, LJUS, adj., LUGN, sbst.]

1) ljusfenomen som uppstår vid förbränningen av ett gasformigt ämne l. av ett flytande l. fast ämne (i det att detta vid förbränningen sönderdelas i gasformiga produkter); brinnande gas; flamma. Brinna med stor, klar låga. Levande lågor, se LEVANDE, p. adj. 4 d. Lysande låga, som utsänder ett mer l. mindre kraftigt ljus, beroende på förekomsten av fasta partiklar som glöda inuti lågan. Icke lysande låga, som utsänder intet l. bl. svagt ljus. OPetri Tb. 85 (1525; uppl. 1929). (Slaggen bör ofta tappas av) så at smältan hålles allenast varm, så länge, at ingen fin och blåaktig låga går mera däraf. Polhem Test. 40 (c. 1745). Provstycken (av järn) skola avskiljas .. med tillhjälp av skärande låga. SFS 1919, s. 328. Förbränningen sker med låga, ifall det brännbara ämnet är en gas. .. I annat fall utan låga. Starck Kemi 286 (1931). — jfr ALTAR-, ANTÄNDNINGS-, AUER-, BLÅSRÖRS-, BLÄSTER-, BUNSEN-, ELDS-, EVIGHETS-, GAS-, KOK-, KRANS-, LJUS-, OFFER-, STENKOLS-, TORV-, TÄND-, VED-LÅGA m. fl. — särsk.

a) om krans o. d. av flera lågor på ett gaskök o. d. Flytta över kastrullen på en annan låga.

b) (i religiöst spr.) om elden i helvetet. Sendt Lazarum ath han .. swalar mina twngo, för ty iach pijnas swårligha j thenne loghanom. Luk. 16: 24 (NT 1526). (De) som skola bortkastas i then ewiga logan, i then siön, som brinner med eld och swafwel. Spegel Pass. 5 (c. 1680). Thorild (Hans.) 1: 133 (1786). jfr AVGRUNDS-, HELVETES-LÅGA.

c) i vissa uttr.

α) stå i lågor l. i (full) låga l. i ljus l. ljusan låga, förr äv. i ljusande låga l. i ljusa lågan o. d., förr äv. brinna i full l. ljus låga o. d., brinna häftigt o. med stor o. ljus låga; jfr LJUS, adj. 1 slutet. Hos. 7: 6 (Bib. 1541). Hwart Haaf skal torkas uth och stå i liusan Låga (vid jordens undergång). Spegel GW 41 (1685). (Baals) tempel störtadt kull, i liusa lågor brinner. Murberg Racine Ath. 125 (1776). Huset står i ljusa lågen. Möller (1790). Det stora magazinet står i full låga. Envallsson Schlenzh. 27 (1796). Schartau Pred. 478 (1824: stå i låga). Inom ett par dagar stod Moskwa .. uti lågor. Ekelund 1FädH II. 2: 182 (1831). Östergren (1932).

β) gå upp l. uppgå, stundom gå i lågor, brinna upp; ngn gg slå i låga, plötsligt börja brinna med låga. En mängd slott och adelssäten uppgingo i lågor. Ekelund NAllmH 1: 33 (1833). Rääf Ydre 1: 69 (1856; om kolmila). Sedan fästningen gått i lågor. SvH 5: 541 (1906).

2) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl. — särsk.

a) med tanke på ljuset som utstrålar från en låga; särsk. om starkt sken l. ljus l. om glans l. hög färg o. d. När som iagh tänker på the skiöne Ögons Lågor (så osv.). Lucidor (SVS) 218 (1672). Träd fram du Nattens Gud at Solens lågor dämpa. Bellman (BellmS) 2: 72 (c. 1780, 1791). Såg du huru hans ögon gnistrade. Hela hans ansikte stod i låga. Björn Calas 26 (1794); jfr 1 c α. Juvelernas kalla lågor / i lockarnas svall sig mängt. Fröding Eftersk. 1: 5 (1888, 1910). Ps. 1937, 518: 2. jfr GUDA-, NORRSKENS-, SOLSKENS-, ÖGON-LÅGA m. fl.

b) med tanke på att en eldslåga lätt kan utsläckas. GFGyllenborg Vitt. 1: 161 (1762, 1795). (Han) påstår at det lifvets låga / Om tvänne dygn bör vara släckt. Bellman Gell. 143 (1793). Den sista flämtande lågen af medeltidens slocknande barbari. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 115 (1852). Samtalets låga hade flämtat ut. Strindberg RödaR 17 (1879). Bergman TrAllt 28 (1931).

c) med tanke på elden ss. förhärjande l. förstörande; om krig, uppror, revolution, tvist o. d., förr äv. om sjukdom. RARP 2: 115 (1634). Wi ha' nu länge nog känt krigets heta låga. Frese VerldslD 4 (1715, 1726). När Sjukdomen vti sin fulla Låga är. Aken Reseap. 123 (1746). Uprorets låga rasar. Eurén Kotzebue Cora 129 (1794). Almquist VärldH 8: 5 (1938). jfr KRIGS-, UPPRORS-LÅGA. särsk.

α) (†) i uttr. komma i lågan, om krigsfolk: komma i striden l. i stridslinjen l. i elden. Wrangel Tact. 101 (1752).

β) (†) i utvidgad anv., om ondskefull människa. Meniskiors barn äro loghar. Psalt. 57: 5 (öv. 1536; Bib. 1917: eldsprutare).

d) om eldighet l. livlighet i känslor o. d., brinnande iver, glödande känsla o. d., entusiasm. Titt hjerta står i låga. Odel Sincl. 66 (1739); jfr 1 c α. Patriotismen flammade opp i ljusan låga hos .. Ridderstolpe. Liljecrona RiksdKul. 386 (1840); jfr 1 c α. Där ej bönens låga brinner, / Tron förgår i köld och natt. NPs. 1921, 607: 2. jfr HJÄLTE-LÅGA. särsk. i uttr. eld och låga l. lågor, hänförelse, entusiasm; särsk. i uttr. råka i eld och lågor, sätta l. försätta ngn i eld och låga l. lågor, äv. vara l. bliva eld och låga l. lågor; jfr ELD 3 a. En själ af idel eld och lågor. Tegnér (WB) 4: 15 (1822). Eva var eld och lågor för strejkplanen. Wägner Norrt. 26 (1908).

e) (numera bl. i högre stil samt skämts.) om eldig o. varm kärlek. HögaV 8: 6 (Bib. 1541). Han ler, med grymt förakt, åt all min öma låga. Lenngren (SVS) 1: 40 (1777). Hans varma hjertas låga. Runeberg 5: 60 (1860). Jesu, låt din kärleks låga / Brinna mäktig i min själ. Ps. 1937, 230: 1. jfr HIMLA-, KÄRLEKS-LÅGA. särsk.

α) (†) i pl. 2Saml. 1: 127 (c. 1669). Om Fillmer är henne värd, så förena deras hiertan, och hägna deras lågor. Mörk Ad. 1: 393 (1743). Tegnér (WB) 4: 21 (1822).

β) (skämts.) övergående i bet.: person som är föremål för ngns kärlek. Säg mig först: hvem är din ömma låga? AAGrafström 1: 172 (1848, 1864).

f) om (utbrott av) vrede l. hat l. oenighet o. d.; numera i sht i uttr. råka i eld och lågor (jfr d slutet). Brask Pufendorf Hist. 315 (1680). Inhemsk oenighet förmår .. aldrig utbryta i häftiga lågor, där icke någre betydande män upblåsa elden. Schönberg Bref 2: 331 (1778). Det under Unionstiden till full låga uppflammade nationalhatet mot Danmark. Ekelund 1FädH 1: 10 (1833). De brännande lågorna af .. (Guds) vrede. Melin JesuL 2: 80 (1843). (Skådespelarna) råka lätt i eld och lågor, om deras konstnärspersonligheter finna sig tillbakasatta för andra. 3SAH 10: 112 (1895). (†) (Sv.) komma i låga .. (lat.) irā inflammari. Cavallin (1876). jfr TVEDRÄKTS-LÅGA.

Ssgr (till 1): A: LÅG-BRAND. [av isl. logbrandr] (†) eldbrand (se d. o. 1) som brinner med låga. Stufwan stod i loga öfwer dem, flögo och lågbrandar öfwer alt huset. Reenhielm OTryggw. 123 (1691). —