publicerad: 1945
MÅLERI må1leri4, n.; best. -et l. -t; pl. (i bet. 3) -er.
Etymologi
— jfr AKVARELL-, ARKITEKTUR-, BLOMSTER-, BOK-, BOND-, DEKORATIONS-, DJUR-, FRESKO-, FRILUFTS-, GENRE-, GLAS-, GUASCH-, HISTORIE-, KALK-, KYRK-, LACK-, PORTRÄTT-, STILLEBEN(S)-, STOFF-, VALÖR-MÅLERI m. fl.
1) handlingen l. värksamheten att måla (se MÅLA, v.2 1—3), målande, målning(sarbete); numera bl. om utövande av målarkonsten. Min mahn .. som nu ähr södher på Landet. och der går och arbeta medh målerij. ÅngermDomb. 10/6 1635, fol. 86. Han (ägnade) sig .. (bl. a.) åt .. måleri och musik. De Geer Minn. 1: 1 (1892).
2) målarkonst; äv. mer l. mindre konkret o. sammanfattande, om vissa alster inom målarkonsten ss. kännetecknande för en viss konstnär l. epok. Om Syhnkonsten och Målerij. Schroderus Comenius s. 192 (1639). Kongl. Målare- och Bildhuggare-Academiens göromål blifver, at befrämja Målerie, Bildhuggeri, och flere Ädla Konsters tilväxt i Svea Rike. StatutMålBildhAcad. 5/1 1773, s. 2. Holländarnes mycket beryktade och mycket förtjenstfulla måleri. Ödman Hemma 118 (1896). Den koloristiska riktningen inom måleriet. 2UB 10: 288 (1907). — särsk. (mera tillf.) bildl., om åskådlig o. levande skildring av ngt i ord l. toner; jfr MÅLA, v.2 4 a β. Ett försök i det musikaliska måleriet. SvLittFT 1834, sp. 628. Atterbom PoesH 3: 139 (1848). jfr LJUD-, ORD-, TON-MÅLERI.
3) konkret: målning (se målning, sbst.1 1 c β); förr äv. koll.; numera företrädesvis i pl. När ett (turkiskt krigs-)skiepp går ut måhlas spegelen med allahanda slagz irregulairt måhlerij. KKD 5: 71 (1710). Utmärkta målerier, medailler och sculpturarbeten. Hammarsköld KonstH 410 (1817). Schück (o. Warburg) 2LittH 1: 209 (1911). Östergren (1932).
Ssgr: (1) MÅLERI-ARBETARE~0200. arbetare (hantvärkare) som sysslar med målning ss. hantvärk. WoJ (1891). —
(1) -ARBETE~020. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content