publicerad: 1959
ROSTA ros3ta3, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (utom i ssgn KAFFE-ROSTERSKA bl. tillf.); jfr ROST, sbst.4
Ordformer
(rost- (-å-) 1535 osv. röst- c. 1613—1758)
Etymologi
[fsv. rosta (anträffat bl. i avledn. rostare); jfr (ä.) d. roste, röste, nor. roste; sannol. av mlt. rōsten, motsv. mnl. o. holl. roosten, fht. rōsten (t. rösten); avledn. av det ord som föreligger i fsax. o. fht. rōst (se ROST, sbst.3); jfr äv. det från germ. språk lånade ffr. rostir (fr. rôtir) o. det från ffr. lånade meng. rosten (eng. roast). — Jfr ROSTBLY, ROSTER]
a) i sht kok. (lätt) steka l. bryna (ngt) på halster l. (gm att hålla det på en gaffel l. ett spett o. d.) över eld l. glöd l. (numera vanl. utan användande av stekfett) i panna l. på plåt o. d.; numera i sht i fråga om sådan rostning av bröd, nötter, mandlar, kastanjer o. d.; äv. med resultativt obj. betecknande ngt som färdigställes gm rostning (o. torkning), t. ex. skorpor (jfr b); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; utan bestämd avgränsning från b; jfr ROST, sbst.3 2. Oxekiött .. med råstat brödh. HovförtärSthm 7/4 1668 B. Tag capris, rosta den väl med rifvit bröd vti litet brunt smör. Egerin Kokb. 46 (1733). Då rå fisk skall rostas, måste halstret förut göras glödande hett, sedan strax bestrykas med smör. Sjöberg Singstock XXVI (1832). Lucullus .. tillsade sin livkock att rosta en vaktel. Böök ResSv. 165 (1924). Rostade bananer, vilka .. ofta ersätta brödet i urskogen. Melin AndÖstsluttn. 42 (1931). Rosta skorpor i ugnen. Östergren (1936). En bricka med te, rostat bröd och aprikosmarmelad. Stiernstedt Bank. 257 (1947).
b) (i sht i fackspr.) torka l. bränna (ngt, i sht ngt som har form av korn l. bönor l. pulver o. d.) gm att utsätta det för uppvärmning; särsk. med avs. på kaffe(bönor): upphetta i ugn o. dyl. l. med varmluft i en sluten trumma för att ge kaffebönorna en speciell arom o. göra dem lätta att pulverisera o. d.; bränna (se BRÄNNA, v. I 3 d); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (Hönsen) fordras .. med malt, i vgnen röstad hafra och ärter samt stekt bröd. Broocman Hush. 1: 78 (1736). Då Coffé skall kokas, måste det för-ut väl rostas uti en lyckt panna. CvLinné hos Hiorter Alm. 1747, s. 25. Det gröna Teet sägs vara af de spädare bladen, eller ock således tilredt igenom oftare råstning. Osbeck Resa 160 (1751, 1757). Genom lindrig bränning eller rostning förändras .. leran helt och hållet. Arrhenius Jordbr. 1: 212 (1859). Kopalens rostning sker sålunda, att det fint pulveriserade hartset flere dagar å rad .. (i flata kärl av lera l. porslin o. d.) utsättes för en temperatur, varierande mellan 180 och 220 grader. AHB 113: 39 (1883). Torkningen tillgår i allmänhet på det sätt, att tobaken lätt rostas på varma plåtar eller uti upphettade järncylindrar. TT 1899, Allm. s. 244. (Kaffet) köptes .. rått, och mor rostade det på en stekpanna i spisen. Wigforss Minn. 1: 43 (1950). — jfr KAFFE-ROSTNING.
c) [jfr a, b] (mera tillf.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv., om smak l. lukt: framkallad gm rostning (se a, b). (Majsflingor) ha en härlig rostad arom. SocDem. 1928, nr 68, s. 6.
d) (†) i utvidgad anv. (jfr c): betsa l. röka (trä) med ammoniak(gas); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning. Ikonen (1889). Cannelin (1921).
e) (mera tillf.) bildl.; särsk. i uttr. rosta fukten ur kroppen på ngn, om värmande dryck o. d., ss. beteckning för att drycken kommer ngn att känna sig varm o. torr. Lewenhaupt Reddy 160 (1907).
2) (i fackspr., i sht metall.) (i rostugn l., i fråga om ä. förh., i rostgrop o. d.) upphetta (malm, mineral o. d.) under lufttillträde till så hög temperatur (glödhetta), att vissa kemiska förändringar äga rum (i allm. utan att smältning l. sintring inträder); särsk. i fråga om sådan upphettning (varvid malmen osv. stundom tillsättes med andra ämnen för att rostningsprocessen skall underlättas) i syfte att (uppluckra malmen osv. o. att) utdriva svavel, kolsyra, vatten o. arsenik ur malmen osv.; kalcinera; äv. i uttr. rosta ngt till ngt, gm rostning förvandla ngt till ngt; stundom äv. med sakligt subj. (betecknande rostugn o. d.); äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.; jfr ROSTE, sbst.2 1. Klorerande rostning, se KLORERA a. Sulfatiserande rostning, rostning (av sulfidmalm) varvid metallsulfiden överföres till vattenlösligt sulfat. Atj late granneliga bescriffue all thenn Malm szom Bergzmennen Faa vtaff gruffwon att hann och redeliga rostedz och Smeltes. G1R 10: 215 (1535). (Rödbräckt malm) Måste hafwa en tillsatz af bättre Malm och god Flusz, och tillförene wäll rostas. Hiärne Berghl. 448 (1687; rättat efter hskr.). Järn-kalker dragas (av magneten) mer eller mindre, allt efter som de utstått starkare eller svagare Rostning. Rinman JärnH 114 (1782). Alla .. gasrostugnar hafva visat sig kunna rosta en betydligt större mängd malm än .. masugnarne förmått på samma tid försmälta. JernkA 1846, s. 38. Ur .. orena malmer erhålles kopparn genom rostning och upprepad omsmältning under tillsats af åtskilliga ämnen. ArbB 239 (1887). Först rostas blyglansen till oxid, som därpå reduceras .. till metall. Starck Kemi 180 (1931). Man har funnit, att vid cyanideringen av en rostad malm silvret löser sig saktare än guldet. TT 1940, Bergsv. s. 60. — jfr AV-, DÖD-, GAS-, GENOM-, KALL-, OM-, VÄNDROSTA o. GROP-, O-, UGNS-ROSTAD samt FÖR-, GROP-, JÄRNMALMS-, KÄRN-, MALM-, METALL-, MUR-ROSTNING. — särsk. (†) i uttr. rosta (malm) ifrån ngt, gm rostning befria (malm) från ngt. Den vundna torkade malmen rostas ifrån sitt arsenicaliska svafvel. Linné Dal. 107 (1734).
Särsk. förb.: ROSTA AV10 4. (numera föga br.) till 1 a; med avs. på bröd: färdigställa gm rostning, rosta. Kapselbröden .. rostas af i ugnen till aptitlig guldbrun färg. Grafström Kond. 282 (1892). —
ROSTA IHOP10 04. (mera tillf.) till 1 b: gm rostning bringa (ngt) att (ss. ett omslutande skal) fastna ihop l. förbinda sig (med ngt); äv. i pass. med mer l. mindre intr. bet. (Det vid kafferostningen tillsatta sockret) smältes nu kring hvarje (kaffe-)böna och rostas ihop med dem. Kaffehand. 10 (1896).
Ssgr (i allm. till 2. Anm. Flera av nedan under A o. B anförda, till bet. 2 anslutna ssgr kunna äv. hänföras till roste, sbst.2 (jfr ssgr under d. o.). Beträffande ssgr som ansluta sig till bet. 1 jfr äv. rost, sbst.3 ssgr): A: (1 b) ROST-APPARAT. (i fackspr.) rostningsapparat. Grafström Kaffe 25 (1855). —
-ARBETARE. (†) arbetare vid anläggning för rostning av malm o. d.; jfr rostugns-arbetare. JernkA 1828, 2: 255. —
-BIFF, se d. o. —
(1 b) -BITTER, n. [jfr t. röstbitter; jfr bitter, sbst.1] (†) bitterämne som uppkommer hos malt gm alltför stark torkning l. bränning. Lindberg Ölbr. 102 (1885). —
-BRUK. (rost- 1664 osv. roste- 1664—1703) metall.
1) (förr) rostnings- o. smältningsprocess varvid skärsten dödrostades o. åter uppsattes på schaktugnen tillsammans med träkol m. m. för erhållande av råkoppar, råkopparsmältning. (Han skall) reda Hytteugnen så til Sulu som Rostebruk. Bergv. 1: 231 (1664). Dædalus 1932, s. 63 (om ä. förh.).
2) (†) om process bestående i rostning av järnmalm (i rostgrop l. rostugn vid masugn). VetAH 1745, s. 5.
Ssgr (till -bruk 1): rostbruks-redning. (†) om iordningställande av ugn o. d. för råkopparsmältning; jfr redning 2 e. Bergv. 1: 231 (1664).
-BRÄNNA, r. l. f. (†) om förhållandet att rostgods sintrar samman o. fastnar vid ugnsväggen i rostugn o. därigm hindrar godsets passage nedåt genom ugnen l., konkret, om det fastnade rostgodset. 2UB 5: 325 (1902). —
-BÅS. (förr) metall. (i backsluttning uppbyggd) rostmur med tre murade väggar o. öppen l. med öppning försedd framsida; äv. om i en backsluttning anlagd rostgrop med öppen framsida. Keyser Kemien 2: 656 (1874). 2UB 5: 323 (1902; om ä. förh.). Dædalus 1942, s. 64 (om ä. förh.). —
(1 b) -DEXTRIN. [jfr t. röstdextrin] (i fackspr.) = -gummi. 2NF 27: 601 (1918). Råvaror 247 (1948). —
-FÖRMAN ~20, äv. ~02. (numera bl. tillf.) = rostnings-förman; jfr rostugns-förman. JernkA 1905, s. 324. —
-GAS. [jfr t. röstgas] metall. gas som bildas vid rostning av malm o. d.; särsk. om gas som bildas vid rostning av svavelkis i ugn(ar). TT 1878, s. 17. —
-GODS. [jfr t. röstgut] metall. om malm o. d. som (skall) rostas l. har rostats. VetAH 1794, s. 47. Starck Kemi 128 (1931). —
-GROP, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2544). (rost- 1694 osv. roste- 1700) (förr) metall. (i en sluttning grävd) grop (vanl. med tre murade väggar) vari malm o. d. rostades; jfr -bås. Malmberg Strömsberg 63 (i handl. fr. 1694). SvKulturb. 3—4: 52 (1930; om ä. förh.).
Ssgr (förr; metall.): rostgrops-arbetare. arbetare som skötte rostningen i en rostgrop. JernkA 1828, 2: 239.
(1 a) -GRYTA. (tillf.) jfr -panna. Då knastra jordnötterna i rostgrytan. Laurent ResNY 192 (1923). —
(1 b) -GUMMI. [jfr t. röstgummi] (i fackspr.) gm upphettning av (potatis)stärkelse framställt stärkelsegummi; jfr -dextrin, -stärkelse. UB 5: 411 (1874). —
-GÅRD. (förr) metall. avgränsat (mark)område med (plats för) rostgropar l. rostrum. I Rostgårdenn är förbränntt hele åhret, Koll 65 stigh. Hallenberg Hist. 1: 869 (i handl. fr. 1613). Rinman 2: 621 (1789). jfr Holmkvist BergslHyttspr. (1945). —
(1 a) -HAMMEL. kok. ugnstekt hammelsadel; äv. om stek av ryggstycke (fransyska) av får. Han'son GastrLex. 112 (1887). HemKokb. 91 (1903). StKokb. 353 (1940). —
-HARKA, r. l. f. (förr) metall. vid rostning av malm o. dyl. l. vid rostbruk använd kratta varmed man bl. a. rakade på smärre stycken av malm l. rostgods på malmfat för transport till l. från roste (se roste, sbst.2 1). Nauclerus Cupr. A 2 b (1703). JernkA 1833, s. 604. —
-HUS. [jfr t. rösthaus, rosthaus] (numera bl. i skildring av ä. förh.) metall. hus vari malm o. d. rostas; särsk. om byggnad uppförd över rostmur l. rostbås o. d. (särsk. för vändrostning av skärsten). Lindroth Gruvbr. 2: 115 (i handl. fr. 1588). Blyglansen rostas .. uti .. rosthus, eller i flamugn. Almroth Karmarsch 51 (1838). Dædalus 1932, s. 65 (om ä. förh.). —
-HYTTA, r. l. f. (numera bl. i skildring av ä. förh.) anläggning för rostning av malm o. d.; jfr hytta, sbst. 2, o. -hus. SAOB H 1680 (1932).
-HÖG, r. l. m. (förr) metall. för rostning av malm o. d. (i fria luften l. i en särskild byggnad) upplagd hög l. stapel av malm osv. o. (under l. skiftesvis därmed anbragt) bränsle, roste (se roste, sbst.2 1). Wallerius Min. 441 (1747). 2NF 14: 977 (1910). —
(1 a) -JÄRN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2551). [jfr t. rösteisen] (numera bl. mera tillf.) köksredskap av järn l. annan metall, varpå bröd o. d. kan rostas, rost (se rost, sbst.3 2). BoupptSthm 1670, s. 466 (av mässing). 1 munkpanna och 1 rostjärn. BoupptVäxjö 1914. Hammar (1936). —
-KLI. (†) bildl., om zinkhaltigt beslag (se d. o. I 2) uppkommet i rostugn för utvinning av koppar. Forsius Min. 39 (c. 1613). —
-KOL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2545). (†) om träkol använt ss. bränsle vid rostning av malm o. d. JernkA 1821, s. 28. —
-MULL. (†) mycket finkornig l. pulverformig malm som samlar sig på bottnen av en rostgrop o. d. vid malmrostning. NoraskogArk. 4: 140 (1697). JernkA 1828, 2: 27. —
-MUR, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2552). (förr) metall. murad anläggning (t. ex. rostgrop, rostbås), vari malm o. d. rostades. Stiernman Com. 1: 414 (1593). TurÅ 1950, s. 87 (om ä. förh.). —
(1 b) -MÄSTARE, sbst.1 (sbst.2 se rustmästare). person som leder rostning vid kafferosteri. InkBeskattnNorrk. 1915, s. 39. —
(1 a, b) -PANNA. [jfr t. röstpfanne] panna (se panna, sbst.1 1) avsedd l. använd till rostning. Wikforss 2: 423 (1804). Elfving Kulturv. 176 (1895). Östergren (1936). —
-POTTA. (†) bildl., om kopparhaltig återstod som avsatt sig i bottnen av ugn efter kopparsmältning. Forsius Min. 64 (c. 1613). —
-REAKTIONS-METOD(EN). [jfr t. röstreaktionsverfahren] metall. jfr -reaktions-smältning. JernkA 1882, s. 94 (i fråga om rika blymalmer). —
-REAKTIONS-SMÄLTNING. [jfr t. röstreaktionsschmelzen] metall. om smältning av koppar- l. blymalm (sulfidmalm) i flamugn l. konverter, varvid malmen rostas just så mycket, att de bildade oxiderna reagera med de kvarvarande sulfiderna till svaveldioxid o. koppar resp. bly (under förslaggning av järn). 2UB 5: 457 (1902). —
-REDUKTIONS-METOD(EN). [jfr t. röstreduktionsverfahren] metall. om den vid utvinning av bly använda metod varvid den rostade blymalmen reduceras med koks o. nedsmältes i schaktugn; jfr rostnings-reduktions-metod(en). JernkA 1882, s. 95. Därs. 1894, s. 326. —
-RÖK. (svavelhaltig) rök bildad vid rostning av malm o. d. (särsk. kopparmalm); jfr -gas. GPprFalDal. 1: 23 (i handl. fr. 1636). Eftersom trävärcket intet lätteligen ruttnar vid Fahlun för roströken skull som stärker det med svafvel och victriol. Polhem Invent. 12 (1729). Svafvel- eller Råströk ur grufvor, från Järnråstar och Masugnar, samt af Kall- och Vänd-Råstar vid Kåpparvärken. Rothof 401 (1762). En mängd äldre, av roströk inpyrda .. trähus (i Falun). 3NF 7: 90 (1927).
(1 a) -SKORPA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2547), r. l. f. (mera tillf.) gm rostning erhållen skorpa på bröd. Wretlind Läk. 4: 139 (1896). —
-SKÄRVEL. [jfr t. röstscherben, ä. t. rostschirbel] (†) litet, runt kärl av eldfast lera (skärvel) vari malm rostades i proberugn. Rinman JärnH 251 (1782). Heinrich (1828). —
(1 a) -SPETT. (mera tillf.) spett använt (l. avsett att användas) vid rostning av kött o. d.; jfr stek-spett. SvD 7/2 1926, Söndagsbil. s. 4. —
-STYCKE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2552). (mera tillf.) stycke l. bit rostad malm. Rinman JärnH 248 (1782). —
-SYSTEM. (†) rostugnssystem. Rök från Bergslagets nyanlagda så kallade rostsystemer. 1NJA 1874, s. 131. —
(1 b) -TRUMMA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2552), r. l. f. tekn. vridbar trumma vari ngt (t. ex. kaffe, stärkelse) rostas. 2NF 27: 602 (1918). —
-UGN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2552). [jfr t. röstofen, rostofen] (i fackspr.)
2) i sht metall. till 2: ugn (l., om ä. förh., annan anläggning, t. ex. bås) för rostning av malm o. d.; förr äv. om ugn för bränning av kalk. Lindroth Gruvbr. 2: 115 (i handl. fr. c. 1600). Malmen bokas först .. och lägges sädan i Rostungnen. Holmkvist BergslHyttspr. (i handl. fr. c. 1662). Kalksten brändes uti Råstugnar med Bokved. Linné Sk. 88 (1751). TT 1940, Bergsv. s. 61. jfr cirkulär-, gas-, järnmalms-, schakt-rostugn m. fl.
-bro. (förr) lutande bro för transport av rostgods från marken till rostugnens övre öppning. JernkA 1828, 2: 113.
-krans. (förr) om rostugns (med väggar o. tak inbyggda) övre del, där uppsättningsmålet befinner sig; jfr krans 3 m γ. JernkA 1828, 2: 99.
-pelar(e)-tegel. (förr) eldfast tegel tillvärkat för att användas vid uppmurande av de pelarformiga delar av muren som omgiva brösten i äldre typ av rostugn. SvGeolU Ca 6: 303 (cit. fr. 1877).
-rök. (rost)-rök från rostugn. Dallrar ännu öfver grufvorna / den rosiga rostugnsrök? Karlfeldt FlPom. 82 (1906).
-system. (förr) anläggning för malmrostning, bestående av flera sammanbyggda rostugnar. JernkA 1868, s. 179.
-valv-tegel. (förr) eldfast tegel tillvärkat för att användas vid uppmurande av de välvda delarna av en rostugn. SvGeolU Ca 6: 177 (1915). —
-VASK. (†) finkornig, malmhaltig produkt tillvaratagen gm vaskning av rostat gods (rostad styckemalm) från rostugn. JernkA 1850, s. 85. —
-VÄRK, sbst.2 (sbst.1, 3 se rost, sbst.3 ssgr, rust-värk), n. (rost- 1768 osv. roste- 1687) [jfr t. röstwerk]
1) (numera bl. tillf.) (industriell) anläggning för rostning av malm o. d., förr äv. för bränning av kalk. Herr Cantzlierådet .. hölt .. före, att denna byggnad torde vara återlefvor af en gammal kalkugn, hälst .. de pipor, hvilka på murarne sig visade, syntes vara en sort dragrör, som vid rostvärk kunna vara nödige. Schück VittA 5: 520 (i handl. fr. 1768). Utom Hytta med Finer, Rost och Vaskvärk, äro der Såg och mjölqvarnar anlagde. Hülphers Norrl. V. 3: 67 (1797). Harlock (1944).
B (†): ROSTE-BRUK, -GROP, se A. —
-STUGA. (†) rosthus. Wij wele komme dem till hielp, medh någre dagzweerker, att afrymme Platzen wed Gyttetorp, der Hyttorne Rostestufwun och Kolhus skole opsetties. Johansson Noraskog 1: 208 (i handl. fr. 1605). —
-VÄRK, se A.
-BÄLTE. (numera bl. tillf.) metall. om det område närmast muren i en rostugn inom vilket värmen är starkast vid rostning. JernkA 1871, s. 15. Därs. 1894, s. 330. —
-FÖRMAN~20, äv. ~02. (numera bl. tillf.) förman vid rostningsarbete; jfr rost-, rostugns-förman. PT 1898, nr 277, s. 3. —
-GRAD, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2556), r. l. m. (mera tillf.) grad av rostning, som ngt undergår l. bör undergå.
-HETTA, r. l. f. (numera bl. tillf.) hetta vid vilken malm o. d. rostas; jfr -temperatur, -värme. Rinman 2: 424 (1789). TT 1871, s. 309. —
(1 (a o.) b) -MASKIN. (i fackspr.) maskin för rostning (t. ex. av malt l. kaffe), rostmaskin. Lindberg Svagdr. Bih. 16 (1892). 2SvUppslB 15: 522 (1950). —
(1 a, b, 2) -METOD. metod innebärande rostning; metod för rostning; särsk. (metall.) till 2. Eneberg Karmarsch 2: 67 (1859; t. orig.: Röstarbeit). —
(1 b) -PLATTA, r. l. f. tekn. anordning i en komplettmaskin för tillvärkning av tändstickor, bestående av en upphettad platta över vilken tändsticksämnena passera varvid de lätt rostas l. torkas i spetsarna, innan de paraffineras o. förses med tändsats. Dædalus 1934, s. 74. —
-PRODUKT. (i sht i fackspr.) vid rostning erhållen produkt.
1) till 1 a, b. Berzelius Kemi 5: 1188 (1828). Den bruna färgen .. (hos gräddat bröd) framkallas af genom upphettningen bildade rostningsprodukter af gluten och stärkelse. Walin Födoämn. 97 (1906). Rostningsprodukter från kaffe och i tobaksrök. Bolin OrgKem. 194 (1925).
(1 b, 2) -RÖK. rök bildad vid rostning; särsk. till 1 b. Den skadliga rostningsröken (vid kafferostning). 2NF 13: 539 (1910). —
(1 a, b, 2) -SÄTT, n. sätt på vilket rostning utföres; särsk. (metall.) till 2. Bergv. 3: 86 (1760). —
(1 b, 2) -TEMPERATUR. temperatur vid vilken rostning utföres; särsk. (metall.) till 2. JernkA 1862, 2: 106. —
-TID. tid som åtgår för rostning av ngt.
-VÄG. (†) i uttr. fördriva ngt genom rostningsvägen, gm rostning (av malm) utdriva ngt (ett visst ämne o. d.). Rinman 2: 478 (1789). —
Avledn.: ROSTARE, om person m.||ig., om sak r. l. m. [fsv. rostare (i bet. 2); jfr t. röster, eng. roaster]
a) man som rostar matvaror (t. ex. bröd, kastanjer) l. kaffebönor o. d. EngSvOrdb. 883 (1874). AdrKalNorrkpg 1922, s. 276. jfr: En kastanjerostares panna. Bergman Åsn. 34 (1921). jfr kaffe-rostare.
b) anordning för rostning av matvaror l. kaffebönor o. d.; rost (se rost, sbst.3 2). Östergren (1936). jfr: Brödrostare av plåt. KatalNK 1916—17, s. 38. jfr kaffe-rostare.
2) (i fackspr.) till 2: man som rostar malm o. d.; särsk.: man som sköter eldning o. uttagning i rostugn; jfr rost-brännare. JernkA 1828, 2: 142. Heidenstam Folkung. 2: 2 (1907). jfr: I äldsta Privilegier .. begreps (under ordet bärgsman) .. icke allenast Mästermannen .. utan jämnväl Ämbets- och Ärfvedismannen, såsom Smältara, Smidera, Rostara, Kohlara. Rinman 1: 167 (1788). jfr malm-, vänd-rostare.
ROSTERI104, n. [jfr t. rösterei]
1) till 1 b: (industriell) anläggning för rostning av kaffe o. d. Kaffehand. 8 (1896). TT 1942, Allm. s. 92. jfr kaffe-rosteri.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content