publicerad: 1961
RÄDDA räd3a2, v.2, förr äv. RÄTTA, v.1, -ade. vbalsbst. -AN (†, OPetri 1: 498 (1528)), -ANDE, -ELSE (†, Tegel G1 2: 272 (1622), Isogæus Segerskiöld 635 (c. 1700)), -ING (†, AOxenstierna 5: 641 (1630)), -NING; -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(räd- 1612 (: rädning). rädd- (redd-) 1524 osv. rätt- 1614—1711)
Etymologi
[fsv. rädda; jfr fd. reddingh, räddning, d. redde; av mlt. redden, resp. (i formen rätta) av t. retten; jfr ffris. hredda, rädda, fht. retten, rädda, arretten, rycka undan, befria, rädda, feng. hreddan, ta bort, befria, rädda; av ett västgerm. hraðjan, möjl. motsv. sanskr. ṡrathayati, löser, befriar från bojor, kausativum till ṡrathnāti, blir lös. — Jfr BERÄDDA, REDLÖS, RÄDDERMAN, RÄDDSLÖS]
1) befria (ngn) ur farligt l. svårt läge, hjälpa (ngn) att undslippa (livs)fara; bringa (ngn l. ngt) i säkerhet; bärga l. bevara l. skydda (ngt); äv. med saksubj.; äv. abs.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (se särsk. b, i, k, l, r); särsk. dels med avs. på person som befinner sig i nöd vid sjöolycka l. eldsvåda o. d., dels med avs. på föremål l. fartyg l. byggnad o. d. som löper risk att skadas l. förstöras vid sådant tillfälle. Rädda livet l. sitt liv, lyckas undgå en hotande fara för sitt liv. Söka sin räddning i flykt. Godz som reddat wart pa the ii vor skep vnder skonske siidhen. G1R 1: 230 (1524). Därs. 27: 91 (1557; abs.). Ser man twå tretta, och then ene warder them andra öfwermechtig, at han kan honom skada eller dräpa, så bör man hielpan och reddan. Swedberg Cat. 71 (1709). ”Elden är lös”, ropades det. .. Små och stora skyndade till byn för att rädda, hvad räddas kunde. LbFolksk. 4 (1890). De små (vid lottkastningen använda) pinnarna från apeln, som kanske räddat Holmes liv, låg nu i gräset. Fridegård Offerrök 24 (1949). Från Vadstenabiblioteket ha räddats några reseverk, som nu förvaras i Uppsala universitetsbibliotek. Richter GeogrH 20 (1959). — jfr LIV-RÄDDNING. — särsk.
a) med bestämning inledd av prep. från l. ur l. undan, ngn gg för, förr äv. av, betecknande riskfylld l. obehaglig plats l. situation varifrån ngn l. ngt räddas l. betecknande ngn l. ngt som hotar (att döda l. skada) ngn l. (att förstöra l. skada) ngt; förr äv. i uttr. rädda ngn l. ngt (e)mot ngn l. ngt, hjälpa l. skydda ngn l. ngt mot ngn l. ngt; jfr c, d, h, n, q. Han räddades från l. undan en säker död. Rädda ngn från att drunkna. J then acht och mening, at han (som döpes) vthaff dieffuulens wold reddat .. warda skal. LPetri Exorc. A 7 a (1562); jfr g. Schmedeman Just. 1528 (1698: redas, felaktigt för reddas). Hvad räddar dig mot Sirenernas smickersång? Enberg i 2SAH 7: 306 (1815). Rydberg Ath. 88 (1859: ur vargens klor; i bild). (Virgilius till Dante:) Jag räddat dig för djuret. Böttiger i 2SAH 50: 240 (1875). Så länge kolen räcka äro vi .. räddade från oljebrist. Bolin OrgKem. 72 (1925).
b) med bestämning inledd av prep. åt, betecknande ngn l. ngt som har nytta av att ngn l. ngt räddas l. betecknande tillstånd som den räddade kommer i l. sysselsättning som den räddade får tillfälle att ägna sig åt o. d.; ofta i utvidgad l. bildl. anv.; äv. (skämts.) i uttr. försöka rädda ngn åt galgen, försöka få ngn hängd; jfr f. Leontes .. (offrar sin lycka), då han i stället för att osedd rödja den redan halft döde medtäflaren ur vägen .. räddar honom åt lifvet. Cavallin (o. Lysander) 33 (1879). Än en gång försöker Grå, / .. att ändå rädda Mickel åt galgen. Andersson MickelR 95 (1900). Morbror .. lugnade sig beträffande filosofgrillerna och ansåg .. (systersonen) räddad åt juridiken. Siwertz JoDr. 45 (1928). FoF 1944, s. 2. — särsk. (†) i det bildl. uttr. rädda fältet åt ngn, hjälpa ngn att bevara sin ställning l. sitt anseende; jfr FÄLT 10 b α. Å (skolastikernas) vägnar .. utgafs en lärd motskrift (mot en avhandling) .. af en viss Magister Castanæus, som .. sökte rädda fältet åt sina mästare. BL 11: 76 (1845).
c) med avs. på (befolkningen i) rike l. område l. ort o. d. som hotas av krig l. erövring l. ekonomisk ruin (jfr f) l. annan olycka: (upp)-hjälpa, bevara, skydda. För thetta förderfvede konungerikes och inbyggeres reddning, tröst, välfart och forlosning skuld. RA I. 1: 382 (1544). Riket borde räddas utur sin svåra skuld och Statsbrist. Schönberg Bref 3: 254 (1778); jfr a. Det återstod .. ingen annan utväg till Khartums räddning än en framryckning hela den långa och tidsödande vägen utefter Nilen. IllMilRevy 1898, s. 75. FinT 1955, s. 409.
d) med avs. på byggnad o. d. som hotas av förfall: bevara gm restaurering. En förening med ändamål att insamla bidrag till räddande af den gamla dominikanerkyrkan .. undan förstörelsen. VL 1894, nr 222, s. 3; jfr a.
e) med avs. på hotad pjäs i schackspel: flytta undan l. ställa i skydd av annan pjäs l. andra pjäser. (Drottningen) är spelets bästa docka, / hur det går hon räddas må. Tegnér (WB) 5: 38 (1825). Hagdahl Fråga 11 (1883).
f) med avs. på person som hotas av (död gm) sjukdom l. hungersnöd l. av socialt l. moraliskt förfall l. ekonomisk ruin o. dyl. l. med avs. på näring(sgren) l. företag som hotas av ekonomisk ruin (jfr c): hjälpa (på fötter); äv. med avs. på ekonomisk tillgång o. d. som löper risk att gå förlorad: bevara. Rädda ngn åt samhället, hindra ngn att gå under socialt o. möjliggöra för honom att föra ett samhällsnyttigt liv; jfr b. (Föreningen) Rädda barnen, benämning dels på en (1919 bildad) svensk organisation för hjälp till nödställda barn, dels på motsvarande organisationer i andra länder, dels på den (1920 bildade) internationella organisation vari de olika nationella organisationerna för hjälp till nödställda barn äro sammanslutna. AOxenstierna 8: 269 (1633). Begärte om the kunne få penningar för thed tredje skeppet, till att rädda skepzbyggerijt i Norköping. RP 4: 63 (1634). Skrifvelse .. om de fattigas tilstånd här i Staden, jämte medel och utvägar til deras räddning. Wallquist EcclSaml. 5—8: 7 (1773). Sjutton räddade drinkare. Stridsropet 1883, nr 3, s. 3. De starka ekonomiska intressena, som icke blott ville rädda sina kapital på .. (Kuba), utan (osv.). Granlund Carlé OdågKrigsäv. 42 (1915). (Markurell) var i stånd att reda upp Carl-Magnus' intrasslade affärer och rädda Förenade Metall. Bergman Mark. 255 (1919). Sulfapyridin räddar dödsdömd. DN(A) 1941, nr 255, s. 3.
g) (i religiöst spr.) befria (ngn l. ngns själ) från syndens l. det ondas välde l. från evig fördömelse, frälsa. Menniskione som ligger vnder syndenne .. ståår alz ingen reddan eller återlöösn fore, vtan j Christo aleena. OPetri 1: 498 (1528). Du (dvs. Kristus) smakade döden at rädda min själ. SionNSång. 33 (1778). De millioner hedningar, om hvilkas räddning du beder. Rundgren Minn. 2: 223 (1870, 1883). Du själv har räddat din själ. Hes. 3: 19 (Bib. 1917).
h) med avs. på person (l. samfund av personer) som begått l. är nära att begå ett misstag l. befinner sig i (l. är nära att komma i) genant situation: skydda l. hjälpa o. d. (B. Höijers) undersökningar (voro) icke nog djupgående för att rädda honom från de förvillelser i metafysiskt afseende, hvilka ofvanföre uppvisades hos Fichte. Nyblæus Forskn. I. 2: 425 (1875); jfr a. Konsistorium tyckes hafva räddats ur sin förlägenhet. Annerstedt Rudbeck Bref LXXII (1899); jfr a. Dottern trädde in för att rädda jungfrun (som var ensam med den gnatiga modern). Wägner Silv. 10 (1924). Då den danska damen .. lärt känna svenska seder, kom hon underfund med att kronofogden (gm att dricka henne till) blott velat rädda henne från skandalen att dricka ensam. Nilsson FestdVard. 39 (1925); jfr a.
i) [efter eng. save one's face, bildat efter mönster av kinesiska uttr. med bet. ”förlora ansiktet” (dvs. förlora sitt anseende, bli förödmjukad l. vanärad) o. d.] i det bildl. uttr. rädda ansiktet, bevara sitt anseende, undgå att bli förödmjukad l. vanärad. Det återstår att se .. om Ryssland medger någon formel, som tillåter de finska ledarna att rädda ansiktet. GHT 1944, nr 38, s. 10. Stiernstedt Bank. 357 (1947).
j) i uttr. rädda skinnet l. sitt skinn, se SKINN.
k) bildl., med avs. på egenskap l. tillstånd l. anseende l. teori l. princip l. tradition o. d.: bevara l. stödja l. skydda l. hjälpa; äv. med avs. på situation: klara av (svårigheterna i), reda upp. Rädda skenet, bevara det yttre skenet av att vara sådan som man vill framstå i andras ögon l. av att ngt är sådant som man framställer det. Hög- och Gunstige Förmän och gynnare, som rättwijsan rädda och hwad orättwijst rätta. VDAkt. 1719, nr 218. De som talade emot förslaget trodde sig behöfva rädda sitt goda rykte dermed, att (osv.). Reuterdahl Mem. 310 (1859). (De) lyckönskade mig .. att genom min fyndighet hafva räddat situationen. De Geer Minn. 1: 199 (1892). Han beslöt strax att inskrida till den monarkiska principens räddning. Siwertz Sel. 2: 93 (1920). En historia, som kan förtjäna att räddas som illustration på vår skåldrickning. Nilsson FestdVard. 38 (1925). Uppgifter av intresse .. blev räddade till vår tid (gm 1600-talets undersökningar av fornminnen). Rig 1957, s. 2. — jfr ÄRE-RÄDDA o. ÄRE-RÄDDNING.
l) bildl., med avs. på (stämning under l. tid som ägnas åt) nöjestillställning l. sällskaplig samvaro l. viss sysselsättning o. d.: hindra (stämningen) att sjunka l. hindra (tillställning o. d.) från att bli misslyckad. En relativt stel och tråkig middag kan ”räddas” av ett spirituellt och gladlynt tack för maten. SvD 13/12 1931, Söndagsbil. s. 15. Morgonen var räddad! LD 1957, nr 19, s. 6 (för samlare som finner raritet).
m) [eg. utvidgad anv. av g] i uttr. rädda sin själ, bevara l. vinna sinnesro gm att följa sitt samvetes bud; äv.: gm uttalande l. handling markera sin principiella inställning (i sht i fråga om ngt som man i realiteten icke kan påvärka) l. (gm att handla på visst sätt) förvissa sig om att man icke kan utsättas för kritik l. ställas till ansvar. Jag har talat och räddat min själ. Ahnfelt BevO 12 (1879) [efter lat. dixi et salvavi animam meam]. Hans hjerta kämpade ut sin strid, han räddade sin själ och gick upp att begära ordet (för att tala enligt sin övertygelse). Strindberg NRik. 11 (1882). Det ena lägret .. (inom poliskåren ansåg) att reglementet .. var det enda .. säkra att hålla sig till. Man hade (då) i varje fall följt instruktionen och därmed .. räddat sin själ. Hellström Malmros 17 (1931). De borgerliga ledamöterna (av regeringen ha) räddat sin själ genom en reservation till protokollet. GHT 1945, nr 66, s. 10.
n) refl. (jfr o); äv. med saksubj.: klara sig, undgå att förstöras l. skadas l. förskingras; särsk. (motsv. a) i sådana uttr. som rädda sig från l. ur l. undan, förr äv. av l. (i bet. γ) för ngt. Hvar och en söker rädda sig som han kan. Nordberg C12 1: 479 (1740). 1VittAH 4: 88 (1783: af förgätenhet). Rädde sig den som kan! Nordforss (1805); jfr α. Nyblæus Forskn. I. 1: 176 (1873, 1879: ur detta tillstånd). Det är icke så länge sedan .. (de gamla gravstenarna på Gärdslösa kyrkogård) slumpades bort. Det är skada; hade de kunnat rädda sig ännu en tid, så skulle de nog nu ha fått stanna kvar. Böök ResSv. 97 (1924). (Han) räddade sig .. till trottoaren .. undan alla bilar. Hellström Storm 251 (1935). Den smala spång jag räddat mig på. Siwertz Pagoden 21 (1954; i bild). — särsk.
α) i uttr. rädde sig den som kan, ss. benämning på en barnlek där yttrandet ”rädde sig den som kan” infogas i en av en deltagare framförd berättelse o. utgör en signal för de övriga att springa från den plats där de stå till en annan plats o. tillbaka igen så fort som möjligt. Hubendick FlickLek. 12 (1879).
β) (†) i uttr. rädden er, ss. benämning på en sällskapslek där deltagarna vid ropet ”rädden er” skola försöka sätta sig på var sin stol (varvid en blir utan sittplats, därför att antalet stolar är mindre än antalet deltagare). MuntreGäst. 83 (1833).
γ) (†) i uttr. rädda sig för ngt, hjälpa l. skydda sig mot ngt. Berchelt PestOrs. E 4 b (1589). (Infödingarna vid Ob) tänkte .. på någon utväg att rädda sig för hungersnöden. Castrén Res. 2: 65 (1845).
o) (föga br.) med sakobj. o. indirekt personobj.; anträffat bl. i uttr. rädda sig ngt, i utvidgad l. bildl. anv.: (för)skaffa sig ngt; jfr FRÄLSA 1 d. (Under sin vistelse på Tahiti) genomför (Gaugin) den väsentliga delen av sitt verk och räddar sig en oförgänglig plats i konsthistorien. Fåhræus NKonstEss. 47 (1929).
p) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som bringar hjälp i fara l. svårighet; numera företrädesvis i vissa stående uttr., särsk. räddande hand o. räddande ängel (se ÄNGEL). (Göteborgs handel gick tillbaka) Men snart .. inträdde en räddande lycka. .. Napoleons Continentalsystem gjorde Götheborg under några år till en ibland verldshandelns mellanplatser. BL 12: 186 (1846); jfr f. En räddande gudamakt. Cavallin (1876). Tillbakastöta den räddande handen. Därs. Huru många räddande hem har icke vår tid uppfört för de fallne. Wisén Tal 24 (1881); jfr f.
q) ss. vbalsbst. -ning i mer l. mindre konkret anv., om möjlighet att bli räddad som föreligger för ngn l. ngt l. om händelse varigm ngn l. ngt rädda(t)s l. om ngn l. ngt som tjänar l. tjänat till att rädda ngn l. ngt; äv.: hjälp, undsättning; särsk. dels med bestämning inledd av prep. från (jfr a, n), betecknande den l. det varifrån åtgärder för att rädda utgå, dels med bestämning inledd av prep. för (jfr a, n γ), betecknande den till vars förmån åtgärder för att rädda företas l. diskuteras o. d. Han blev min räddning. Räddningen kom i sista ögonblicket. Sedan .. (invånarna i Reval m. fl.) ingen hielp eller räddning emot deras fiende hade at förmoda. Tegel E14 49 (1612); jfr a, c. Swedberg SabbRo 380 (1688, 1710). Jag ej vet hvad jag skal börja / Utan räddning från thet höga, / Lärer flykten hielpa föga. Lindahl Syrinx 17 (1747). Hans räddning var en qvinnas rådighet. Oscar II 3: 312 (1868, 1888). Hon kunde inte se någon annan räddning för familjen än att själv tjäna så mycket pengar på böcker, att hon kunde reparera familjens dåliga affärer. Wägner Lagerlöf 1: 56 (1942). Mamma berättade om tusen och en räddningar genom änglarnas ingripande. Höijer Solv. 115 (1954).
r) (vard.) i utvidgad (särsk. ironisk) anv.: (under sken av att vilja bringa det i säkerhet) tillägna sig l. lägga beslag på (ngt); (på olovligt sätt) föra (ngt till en plats o. d.) för att bringa det i säkerhet o. d. Förr i världen .. tog man det med ro (när det brann hos grannen) eller passade på att ”rädda” en del af bohaget för egen räkning. Quennerstedt LifvVäg. 17 (1906; i bild). En dag voro .. (havstrut-)äggen spårlöst försvunna, troligen .. ”räddade” af någon företagsam äggsamlare. FoFl. 1908, s. 277. Ett av de många försök .. som utan tvivel göras för att på otillåtet sätt ”rädda” tyskt kapital över till Sverige. GHT 1945, nr 51, s. 7; jfr RÄDDA ÖVER.
2) [jfr motsv. anv. av eng. save] sport. om spelare (i sht målvakt) i fotboll l. ishockey o. d.: skydda (mål) gm att (i sista stund) hindra boll l. puck från att gå in; äv. (o. numera vanl.) dels med objektsväxling: (i sista stund) hindra (boll l. puck l. skott) från att gå in i målet, dels abs.: (i sista stund) hindra motståndarna från att göra mål; äv. i utvidgad anv. (särsk. om helt lag): lyckas bevara (vissa målsiffror) till speltidens slut, lyckas uppnå (visst resultat o. d.); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild handling varigm motståndarna hindras att göra mål. ReglFotb. 1903, s. 5. T. Baddeley .. räddar ofta målet på ett förundransvärdt sätt. Zettersten Tait 68 (1906). Många målvakter hava .. blivit verkliga mästare i att rädda straffsparkar. Husén Fotb. 58 (1918). Den ypperlige holländske målmannen .. räddade .. förträffligt, såväl vid en farlig svensk centring som vid en omedelbart följande hörna. SDS 1924, nr 156, s. 9. (Målvakten) avlockade applådåskor för sina briljanta räddningar. IdrBl. 1924, nr 13, s. 11. AIK gastkramades men räddade 4—4. DN(A) 1957, nr 29, s. 14. — särsk. i uttr. rädda (boll l. skott) till hörna, hindra (boll l. skott) från att gå i mål gm att spela bollen över mållinjen utanför målstolparna så att motståndarna få en hörna; äv. utan obj. Ett ytterst farligt skott, som .. (målvakten) med yttersta nöd lyckades rädda till hörna. SDS 1924, nr 156, s. 9.
Särsk. förb.: RÄDDA SIG UPP10 0 4, äv. OPP4. till 1 n: rädda sig gm att ta sig upp (på l. till en plats o. d.). Lagerlöf Holg. 1: 216 (1906). —
RÄDDA UNDAN10 32, äv. 40. till 1: bringa (ngn l. ngt) i säkerhet gm att föra undan honom resp. det; äv. (vard.) i utvidgad anv. (motsv. rädda, v.2 1 r): lägga beslag på (ngt) o. föra bort det (till en plats o. d.). ”Svensk Botanik” (har) på grund af sitt .. antikvariska värde ”räddats” undan i en mängd bibliofilers bibliotek, så att .. allmänheten sällan får se arbetet. PedT 1901, s. 299. särsk. till 1 n, refl., i uttr. rädda sig undan (ngn l. ngt), rädda sig gm att draga sig undan (ngn l. ngt); äv. bildl.: undgå (ngt). Inom årets slut måste Law genom flykten rädda sig undan de ruinerades raseri. Malmström Hist. 1: 152 (1855); möjl. icke särsk. förb. (Man) förtalde .. historier om .. konstutöfvares umbäranden, ja lidanden, hvilka icke ens en så .. begåfvad .. ungdom som Per Wickenberg hade helt kunnat rädda sig undan. Gellerstedt i 3SAH 25: 28 (1911). Grimberg VärldH 7: 28 (1936). —
RÄDDA ÖVER10 40. till 1: hjälpa (ngn) att komma över (till en plats o. d.); rädda (ngt) gm att föra över det (till en plats o. d.); äv. bildl. Siwertz JoDr. 54 (1928). särsk. till 1 n, refl., i uttr. rädda sig över, rädda sig gm att ta sig över (till en plats o. d.); äv. bildl. (äv. med saksubj.). Laurin Våld 341 (1910). Nilsson FestdVard. 77 (1925; med saksubj.).
Ssgr (i allm. till 1): RÄDDNINGS-AKTION. företag l. åtgärd för att rädda ngn l. ngt. MorgT 1948, nr 252, s. 3. —
-ANKARE, n. [jfr t. rettungsanker, fr. ancre de salut] reservankare l. nödankare (se d. o. 1) l. dyl.; nästan bl. bildl., om ngt som tjänar till hjälp i svår belägenhet l. ngt vartill man tar sin tillflykt, då inga andra möjligheter stå till buds (jfr ankare, sbst.2 I 2 a, nödankare 2). MinnSvNH 4: 430 (1854; bildl.). Konungen .. föresåg så tydligt den annalkande stormen, att han redan tre år före dess utbrott var betänkt på räddnings-ankare och hamn. Beskow i 2SAH 34: 128 (1861). Därför, furstinna, griper jag hänsynslöst efter er som ett räddningsankare. Agrell Tolstoj Kar. 2: 267 (1925). (Sv.) Räddningsankare (eng.) spare anchor; bildl. sheet-anchor. Harlock (1944). —
-ANSTALT~02, äv. ~20. [jfr t. rettungsanstalt]
1) (numera bl. tillf.) motsv. anstalt 1: åtgärd för att rädda ngn l. ngt, räddningsåtgärd; numera nästan bl. i pl. Rydqvist i 2SAH 12: 429 (1327; i pl.). särsk. till 1 g: åtgärd för att frälsa ngn. Thomander Pred. 1: 69 (1849).
b) (i sht i skildring av ä. förh.) till 1 f, = -hem. En Räddningsanstalt för .. vilseförda och moraliskt vårdslösade barn. LdVBl. 1838, nr 50, Bih. s. 1. Östergren (1937).
c) (numera bl. tillf.) till 1 g: institution för frälsning. Rydberg Magi 104 (1865). Den allmänna kristna kyrkans uppgift att vara en för alla, som lyssna till denna inbjudning, öppen nådes-, räddnings- och fostringsanstalt. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 14, s. 6.
3) (†) motsv. anstalt 6: redskap för räddning av nödställda (vid eldsvåda o. d.). ConvLex. 7: 1036 (1837). Edholm SeklSlut 24 (1873). —
-ARBETE~020. arbete för räddning av ngn l. ngt. UB 7: 521 (1875; vid skeppsbrott). Ett kulturhistoriskt räddningsarbete. Form 1934, s. 193. —
-ARVODE~020. (numera knappast br.) ersättning som utgår till räddare vid sjöolyckor, bärgarlön. Jungberg (1873). —
-AVDELNING~020. (numera bl. tillf.) avdelning (inom en organisation o. d.) med uppgift att rädda nödställda; jfr -grupp. Ahlström Eldsl. 425 (1879; inom brandkår). SvLäkT 1935, s. 525 (inom civilförsvaret). —
-BOJ. [jfr t. rettungsboje] livboj. SvTyHlex. (1851). TT 1940, Allm. s. 424. särsk. i mer l. mindre bildl. anv. Man slog sig ner vid salongsbordet och började genast anlita räddningsbojarne — fotografier, oläsbara versböcker och dylikt. Strindberg RödaR 163 (1879). —
-BRÄDE. (numera bl. tillf.) bräde använt av skeppsbruten person till att hålla sig uppe med; jfr -planka. Almqvist GMim. 3: 227 (1842). —
-BÅT. [jfr t. rettungsboot] båt som är byggd o. utrustad för att rädda nödställda till sjöss; livbåt. VexiöBl. 1819, nr 36, s. 3. särsk. bildl., om ngt som tjänar till att rädda ngn l. ngt. Didring Malm 2: 46 (1915). —
-BÄLTE. bälte avsett att rädda ngn; dels om bälte fäst vid räddningslina med vars hjälp en person själv firar sig l. av andra firas ned ur ett brinnande hus o. d., dels om livbälte avsett att hålla en person uppe i vatten. Ahlström Eldsl. 363 (1879; för brandman). Smith (1917). —
-DYNA. (numera bl. tillf.) med korkspån stoppad dyna avsedd att rädda person från att drunkna. TIdr. 1895, s. 180. —
-FARTYG~02, äv. ~20. fartyg som har räddat l. som är i färd med l. har till uppgift att rädda ngn l. ngt. Hedin Front. 534 (1915). —
-FLOTTE. på fartyg medförd flotte avsedd att användas vid sjöolyckor (i sht i sådana fall då livbåtar icke kunna sättas i sjön). Klint (1906). —
-FÖRSÖK. försök att rädda ngn l. ngt. Hartman Naturk. 311 (1836). särsk. till 1 f, om försök att avhjälpa socialt missförhållande o. d. Många röster höja sig i våra dagar för en hög beskattning (av brännvin) såsom ett räddningsförsök. SvT 1852, nr 167, s. 2. —
-GRUPP. grupp (inom organisation o. d.) med uppgift att rädda nödställda; särsk. om sådan grupp inom civilförsvaret. Hjelmberg Hemskyddsl. 53 (1953). —
-GÖRDEL. [jfr t. rettungsgürtel] (†) livbälte. Hedberg Sardou 59 (1866; i bild). HforsD 1875, nr 343, s. 1. —
-HAKE. större båtshake för räddning av person i vatten (vid kajer o. d.). ConvLex. 7: 1038 (1837). —
(1 f) -HEM, n. anstalt för omhändertagande av personer som hotas av socialt l. moraliskt förfall (t. ex. alkoholmissbrukare, ensamstående ungdomar, prostituerade, frigivna fångar); numera vanl. (o. i officiella namn på institutioner alltid) ersatt av andra benämningar, t. ex. vårdanstalt (för alkoholmissbrukare), inackorderingshem (för ungdom), ungdomsvårdsskola (se slutet); jfr -anstalt 2 b, -asyl, -hus, -institut. Räddningshemmet för fader- och moderlösa barn. AdrKalSthm 1862, s. 299. Räddningshemmet för drinkare vid Sanssouci invid Upsala. BtRiksdP 1894, 8Hufvudtit. s. 183. FrälsnArmÅb. 1946, s. 229. särsk.: anstalt för omhändertagande av vanartade barn l. minderåriga brottslingar, ungdomsvårdsskola; jfr förbättrings-anstalt, skydds-hem. ÖgLandstP 1863, s. 13. —
-HJÄLM. (numera bl. tillf.) för personal på undervattensbåt avsedd anordning liknande en dykarhjälm, som gör det möjligt att stiga upp till havsytan, om undervattensbåten skadas, andningsapparat. VFl. 1916, s. 102. —
(1 f) -HUS. [efter t. rettungshaus] (†) = -hem. Räddningshuset i Düsselthal. Snellman Tyskl. 30 (1842). Schulthess (1885). särsk. bildl. (Han) har kastat sig i Socialismen, som mensklighetens räddningshus. Bremer Brev 3: 188 (1849). —
-INRÄTTNING~020. (i fackspr.) konkret, om anordning för att rädda ngn l. ngt, räddningsredskap. SFS 1898, nr 63, s. 1. —
-INSTITUT.
1) till 1 f, = -hem; numera nästan bl. i namn på (i äldre tid grundad) stiftelse för ungdomsvård (jfr -hem slutet). Kort Beskrifning öfver de förnämsta Räddnings-Institut för vilseförda och moraliskt vårdslösade barn (osv.). Holmgren (1840; boktitel). Stiftelsen Råby räddningsinst(itut). 2SvUppslB 24: 1042 (1952).
2) [möjl. eg. bildl. anv. av 1] (numera bl. i skildring av ä. förh.) skämtsam benämning på vissa privatskolor, ”studentfabrik”. Åslund TokbrMem. 2: 2 (1882). —
-KANON~02. (numera knappast br.) apparat för avskjutande av räddningsraketer, raketapparat. UB 7: 518 (1875). Hammar (1936). —
-KLIPPA, r. l. f. klippa dit person som lidit skeppsbrott räddar sig; vanl. bildl., om ngn l. ngt som tjänar till räddning för ngn l. ngt. Materialismens förmenta räddningsklippa. Lidforss Vetensk. 17 (1900). —
-KLOCKA, r. l. f. sjömil. för räddning av besättningen ur sjunken undervattensbåt avsedd anordning bestående av en vattentät kammare som sänkes ned till undervattensbåten. TT 1941, Skeppsb. s. 66. —
-KORG.
-KRYSSARE, r. l. m. sjöt. för sjöräddning avsett motorfartyg som patrullerar utanför farlig kust. SvSällskRäddnSkeppsbrÅb. 1950, s. 4. —
-KÅR. organisation avsedd att lämna hjälp vid olycksfall o. d.; äv. mer l. mindre bildl., i sht förr särsk. om organisation l. rörelse för att skydda den bestående ordningen (i politiskt l. religiöst avseende o. d.). Liljecrona RiksdKul. 109 (1840; i fråga om eldsvåda). Är det så, så inträder för hvarje redlig kyrkans medlem pligten att sluta sig till ”räddningscorpsen” (dvs. mot katolicismen). AnderssonBrevväxl. 2: 214 (1857). Lundin o. Strindberg GSthm 597 (1882; om frivillig organisation för upprätthållande av ordning vid oroligheter i Sthm 1848). BonnierLM 1954, s. 754. —
-LINA. [jfr t. rettungsleine] lina avsedd för räddning av nödställd; särsk. dels om sådan lina som användes för att hjälpa sig själv l. annan ut ur brinnande hus, dels om sådan lina som användes för att åstadkomma förbindelse mellan räddare o. nödställt fartyg. Kastandet (till skeppsbrutna) af projektilen med räddningslinan. UB 7: 520 (1875; under bild). Ahlström Eldsl. 345 (1879). —
-LÅDA, r. l. f. [jfr t. rettungskasten, samaritlåda] låda avsedd för räddningsmateriel. KatalInstallAsea 1931, s. 223. —
-LÖN. lön för räddning av ngn l. ngt; förr särsk. om bärgarlön för ngt som räddats vid skeppsbrott; jfr -arvode. ÖoL (1852; om bärgarlön). Se'n skulle henne han ur djupet draga / Och fordra hennes hand som räddningslön. Schönberg Vis. 2: 78 (1896). —
-LÖS. [jfr t. rettungslos] som icke kan räddas; i sht ss. adv.: utan hopp om l. möjlighet till räddning; särsk. i sådana uttr. som räddningslöst förlorad, oåterkalleligen förlorad, som måste gå under l. gå till spillo. Palmblad SophSorg. 429 (1841). De unga qvinnorna (som under löfte om äktenskap lockats till Sydamerika) äro räddningslöst förlorade. GHT 1895, nr 229 A, s. 2. Han drifves af en oförklarlig oro räddningslöst omkring på det strandlösa haf, som (osv.). Böök Stridsm. 64 (1910).
Avledn.: räddningslöshet, r. l. f. [jfr t. rettungslosigkeit] förhållandet att vara räddningslöst förlorad, hopplöst tillstånd. GHT 1955, nr 240 A, s. 3. —
-MAN ~man2. besättningsman på räddningsbåt; person tillhörande personalen vid sjöräddningsstation. IdrBl. 1935, nr 19, s. 12. På sex räddningskryssare tjänstgöra heltidsanställda räddningsmän. SohlmanSjölex. 735 (1955). —
-MANSKAP~02, äv. ~20. [jfr t. rettungsmannschaft] (i sht i fackspr.) personal som är avsedd för l. sysselsatt med räddningsarbete (vid eldsvåda l. skeppsbrott o. d.); särsk. med uteslutande av befälspersoner; äv. mer l. mindre bildl., om personal som hjälper till i en svår situation o. d.; jfr manskap III 2. Gynther Förf. 9: 714 (1864). Strålförare, räddnings- och bergningsmanskap. Ahlström Eldsl. 367 (1879). Var och en av räddningsmanskapet är i tjänsten skyldig förman ovillkorlig lydnad. SFS 1914, s. 1400. Form 1953, s. 146 (bildl.). —
-MATERIEL. materiel avsedd för räddning av ngn l. ngt (vid eldsvåda l. skeppsbrott o. d.). Ahlström Eldsl. 383 (1879; för brandkår). Hägg TretungFl. 45 (1941; på fartyg). —
-MEDALJ. [jfr t. rettungsmedaille] medalj utdelad ss. belöning för räddning av annans liv. Björkman (1889). —
-MEDEL. [jfr t. rettungsmittel] abstr. o. konkret(are): medel som tjänar till räddning av ngn l. ngt; särsk. konkret, om medel som tjänar till att rädda sjuk l. skadad person: botemedel, läkemedel; äv. mer l. mindre bildl., motsv. rädda, v.2 1 k. DA 1771, nr 55, s. 1. Den moderata liberalismen .. vet .. intet annat räddningsmedel för den politiska friheten, än (osv.). Nyblæus Statsm. 58 (1864). (Syrgas) används (bl. a.) .. som räddningsmedel för personer, som inandats giftiga gaser. 2NF 38: 739 (1926). särsk. (i religiöst spr.) till 1 g: medel till frälsning. Lehnberg Pred. 2: 110 (c. 1800). Frälsningsarmén framträder under Guds mägtiga ledning såsom räddningsmedlet, hvarigenom de arma .. skola räddas. Stridsropet 1884, nr 7, s. 2. —
(1, 2) -MÖJLIGHET~102, äv. ~200. möjlighet att rädda ngn l. ngt; särsk. sport. till 2: möjlighet att förhindra att motspelarna göra mål. En lång rökare lämnade inte Berghult någon räddningsmöjlighet. IdrBl. 1935, nr 128, s. 11. —
-NÄT.
1) (förr) nät som spändes ut så att en person som befann sig i ett brinnande hus kunde rädda sig gm att hoppa ned i det; jfr -segel. SmålAlleh. 1883, nr 23, s. 2.
2) (om utländska förh.) på räddningsbåt uppspänt nät i vilket skeppsbrutna kunna hoppa ned. SohlmanSjölex. (1955). —
-ORGANISATION. jfr organisation 3; i sht förr särsk. till 1 f, om organisation för omhändertagande av personer som hotas av socialt l. moraliskt förfall. VKyrka 2: 343 (1917). —
-PATRULL. patrull som har till uppgift att rädda nödställda. NFSportlex. 2: 1178 (1939; i fråga om olycka vid fjällfärd). —
-PLANKA, r. l. f.
1) planka använd av skeppsbruten person till att hålla sig uppe med; nästan bl. i jämförelser o. i mer l. mindre bildl. anv., ss. beteckning för ngn l. ngt som tjänar till räddning för ngn 1: ngt; jfr -bräde o. planka, sbst. 1 a. Om de olyckliga skansarna vålla ett fredsbrott, utgör svenska Konungens vänskap Holsteins räddningsplanka. Crusenstolpe Tess. 3: 119 (1847). Jag .. grep fatt i (dörren) .. likt en drunknande, som famlar efter en räddningsplanka. Jolin Ber. 4: 201 (1877). Ni är för många .. / som .. / sett mig (dvs. Kristus) som räddningsplanka. Gullberg Terzin. 25 (1958). särsk. bildl., om uppgift (l. ämne) vid provskrivning som framstår ss. lättare än övriga samtidigt givna uppgifter (l. ämnen) o. därför kan möjliggöra för svaga deltagare att bli godkända i provet; jfr -ämne. Jämte de algebraiska uppgifterna (bör det) förekomma en geometrisk, som kan vara en räddningsplanka för dem, hvilkas begåfning ligger mer åt det geometriska hållet. PedT 1896, s. 8. Årets räddningsplanka bland svenskämnen i studenten. Asplund LivSmultr. 83 (1945).
2) [jfr 1] (förr) under luftballongs gondol i lina hängande planka avsedd att underlätta landning på vatten (o. förhindra haveri). NVexjöBl. 1851, nr 31, s. 2. —
-PÅDRAG~02, äv. ~20. insättande av räddningsmanskap o. räddningsmedel vid olycka o. d. LD 1958, nr 198, s. 3. —
-RAKET. raket avsedd att överföra en lina till nödställt fartyg; jfr raket, sbst.2 1, raket-apparat. KrigVAT 1853, s. 478. —
-RAKET-STATION. (numera bl. tillf.) sjöräddningsstation utrustad med raketapparat. VFl. 1907, s. 39. —
-REDSKAP~02, äv. ~20. redskap avsett för räddning av ngn l. ngt (vid eldsvåda l. sjöolycka o. d.). SöndN 1873, s. 195. —
-SEGEL. (numera bl. tillf.) fyrkantigt stycke av segelduk l. dyl. som spännes ut så att en person som befinner sig i ett brinnande hus kan rädda sig gm att hoppa ned på det, språngsegel. Nyström Eldsl. 89 (1871). —
-SKOLA, r. l. f.
1) [efter d. redningsskole] till 1: skola som meddelar undervisning i räddningsarbete. 3NF 7: 49 (1927; om danska förh.).
2) (i skildring av ä. förh.) till 1 f: ungdomsvårdsskola; jfr -hem slutet. En räddningsskola för vanvårdade barn. Hermoder 1847, 17: 3. Hierta-Retzius ArbStug. 12 (1897). —
-SLANG. [jfr t. rettungsschlauch] (numera bl. tillf.) slang av segelduk genom vilken personer l. föremål nedsläppas för att räddas ur brinnande hus, rutschtrumma, livräddningstrumma. Ahlström Eldsl. 353 (1879). Östergren (1937). —
-STATION. [jfr t. rettungsstation] särsk. sjöt. plats där personal o. materiel för räddning av skeppsbrutna finnes, sjöräddningsstation. Gynther Förf. 9: 714 (1864). —
-STEGE. [jfr t. rettungsleiter] för räddning av personer använd stege; särsk. om sådan stege avsedd för användning vid eldsvådor. ConvLex. 7: 1036 (1837). —
-STOL. sjöt. anordning bestående av en livboj (med en därunder fäst korg av korkringar) som halas fram o. åter på en med tillhjälp av räddningsraket utspänd tross mellan ett fartyg o. stranden för att föra personer i land från fartyget, då detta befinner sig i nödläge (l. i sådana fall då det icke kan komma ända in till stranden); jfr -korg 2. LfF 1867, s. 324. —
-STUND. (i sht i vitter stil) tidpunkt då ngn l. ngt rädda(t)s l. då ngn hoppas att bli räddad. Valerius 1: 98 (1810). —
-SÄCK. (i räddningsapparat fastgjord) säck av starkt tyg vari ngn l. ngt firas ned ur ett brinnande hus o. d. ConvLex. 7: 1036 (1837). —
-TJÄNST. tjänstgöring som avser räddning av nödställda; äv. konkretare, ss. benämning på organisation avsedd att lämna hjälp vid olycksfall o. d. Civila luftskydds- och räddningstjänsten. SvLäkT 1935, s. 456. Ett par personer i gruppen (som råkat ut för en lavin) sändes .. för att larma räddningstjänsten. SDS 1957, nr 44, s. 3. —
-TRAPPA, r. l. f. (mera tillf.) reservtrappa avsedd att användas vid eldsvåda. Lundin NSthm 262 (1888). —
-TROSS. sjöt. tross som användes för att åstadkomma förbindelse mellan räddare o. nödställt fartyg. UB 7: 521 (1875). —
(1, 2) -VÄG. särsk. sport. till 2, i uttr. i räddningsväg, i fråga om räddningar, då det gäller räddningar. Kalle Johansson i målet är en herre som gör det omöjliga i räddningsväg. IdrBl. 1935, nr 35, s. 8. —
-VÄRK, n. [jfr t. rettungswerk] värk som innebär (l. värksamhet som avser) räddning av ngn l. ngt. Klint (1906). SvNat. 1928, s. 52 (i fråga om räddning av naturen på Stora Karlsö). särsk. till 1 f, i fråga om omhändertagande av personer som hotas av socialt l. moraliskt förfall. FinansberFrälsnArm. 3 (1893). —
-VÄSEN(DE). [jfr t. rettungswesen] sammanfattande, om vad som hör till organisation o. anordningar för räddning av människors liv o. egendom; särsk. dels i fråga om brandväsen, dels i fråga om sjöräddning. Gynther Förf. 9: 715 (1864; i fråga om sjöräddning). Ahlström Eldsl. 45 (1879). —
-ÄMNE. (numera bl. tillf.) om studieämne som framstår ss. lättare än andra o. därför kan möjliggöra för svaga studerande att avlägga en examen; jfr -planka 1 slutet. Boström 3: 475 (1858). —
Avledn. (till 1): RÄDDARE, m.||(ig.) [jfr d. redder, t. retter] person som räddar l. räddat ngn l. ngt; äv. mer l. mindre bildl.; jfr rädderman. Serenius Zz 4 b (1734). Med okonstlad välvilja tackade Constantin den för honom okände räddaren. Carlén Repr. 246 (1839). (I. Hwasser) såg nästan i medicinen den utsedde räddaren af släktets framtida kultur. Anderson i 3SAH 7: 273 (c. 1880).
Ssgr (med vitter prägel): räddar-, äv. räddare-kall, n. kall l. värv ss. räddare. Santesson Sv. 205 (1887).
RÄDDARINNA, f. [jfr d. redderinde, t. retterin o. räddare] kvinna som räddar l. räddat ngn l. ngt; äv. mer l. mindre bildl. PoetK 1813, Suppl. s. 206. Risberg Aisch. 23 (1890; bildl.). Räddarinnan .. hade flera gånger neddragits under vattnet av den drunknande, då en person med en båt kom till undsättning. SvD(A) 1925, nr 69, s. 9. —
RÄDDERSKA, f. [jfr räddare] räddarinna; äv. mer l. mindre bildl. Sådan (är) den höga och religiösa tendens, för hvilken man ej rodnar att utropa och prisa henne (dvs. ”den nya läran”), såsom en rädderska för menskligheten. Leopold 4: 273 (c. 1820). Dahllöf Vänersag. 16 (1912).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content