SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PLANKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (SkeppsgR 1541, osv.) ((†) -er (möjl. eg. helt l. delvis utgående från PLANK) G1R 26: 505 (1556), Palmblad Norige 159 (1846)).
Ordformer
(plan(c)k- 1538 osv. plånck- 1772)
Etymologi
[fsv. planka; jfr d. planke, fnor. planka, mlt., mnl., mht. planke; ytterst av senlat. planca (jfr PLANSCH), (tjockt) bräde, till en nasalerad biform till ieur. roten plak, vara flat (jfr FLAGA, sbst.1, FLO, sbst.1, PLACENTA). — Jfr PLANK, PLANKA, v., PLANKE]
1) träskiva som framställts gm sågning (förr äv. tillhuggning) av en relativt (numera i allm. minst omkr. 3.5 m) lång stock i hela dess längd o. som är (avsevärt) tjockare än o. minst lika bred som ett bräde; äv. om relativt långt avsågat stycke av en dylik skiva. SkeppsgR 1541. The måge hugge någre tunnere planker än the andre, effther Hans K. M:t vill .. lathe upbyggie någre små galleijder. G1R 26: 505 (1556). En tolft planker. Verelius Herv. 168 (1672). Uthusen .. (i Blekinge) äro byggde med under- och öfverslag, samt å ömse sidor utsporrade stolpar, hvar utj plankorne äro inskiftade. Palmstedt Res. 15 (1778). Plankorna, som äro tjockast, ha tagits ur stockens mitt, och de tunnare bräderna på båda sidor därom. Sandström NatArb. 2: 3 (1910). Plankor eller plank, hållande i eng. mått minst 2 tum i tjocklek och 8 1/2 tum i bredd. SvSkog. 989 (1928). SFS 1942, s. 701. — jfr ALM-, ASP-, AVLÖPNINGS-, BJÖRK-, BOK-, BORD-, BORDLÄGGNINGS-, BOTTEN-, BRÄD-, BÅT-, CEDER-, DÄCKS-, FURU-, FÖRHYDNINGS-, GARNERINGS-, GOLV-, GRAN-, GUSK-, GÅNG-, HALV-, HÄV-, KÖL-, LIVHULTS-, MÄRG-, SKEPPS-, TEAK-, UTSKOTTS-, VÄGG-PLANKA m. fl. — särsk.
a) om planka använd av skeppsbruten person att hålla sig uppe med; äv. mer l. mindre bildl. (jfr b). (Hövitsmannen på det förlista skeppet) gaf befallning .. att the öfrige skulle dels på plankor, dels på stycken af skeppet rädda sig. Apg. 27: 44 (öv. 1779; Bib. 1917: somliga på plankor). Kan en, som är i sjönöd, öfverlägga om han skal frälsa sig på en planka, eller ej? Envallsson TokrolNatt. 32 (1791). Fehr Und. 288 (1894; i bild). jfr RÄDDNINGS-PLANKA.
b) (†) bildl. (jfr a): farkost, båt, skepp. Mörk Ad. 1: 64 (1743). (Åtrå efter vinst) gett oss hjerta nog, at på det vida blanka / Förtro et älskadt lif en liten bräcklig planka. Bellman Gell. 137 (1793). Tegnér (WB) 5: 59 (1824). Collan Dikt. 22 (1864).
2) (i sht i fackspr.) skiva bestående av ett plankstycke l. en brädlapp (l. hopfogade brädstycken) o. tjänande ngt visst ändamål (t. ex. ss. underlag för ngt, förr stundom ss. bokpärm). Permarne bestå af halfannan tum tjocka och med pergament utan och innan öfverdragna plankor. Lyceum 2: 157 (1811). Tryckpressens skifva eller ”planka”. Tallberg Ets. 11 (1912). Dubbelverkande sug- och tryckpumpar, på planka. HufvudkatalSonesson 1920, s. IX. — särsk. [jfr fr. planche à dessin] (vard.) ritbräde. SvD(B) 1944, nr 101, s. 12. jfr Bergman SkolpSlang 111 (1934).
3) (†) av plankor (i bet. 1) byggt väggliknande skyddsvärn; jfr PLANK 2, PLANKE 1. (Lat.) Uallum (sv.) planka, stakeet, bolwerke. VarRerV 36 (1538).
Ssgr, se plank ssgr.
Spoiler title
Spoiler content