publicerad: 1986
STAKET stake4t, äv. (numera bl. i Finl.) STAKETT staket4, n.; best. -et; pl. = (AOxenstierna 4: 364 (1629) osv.) ((†) -er G1R 15: 117 (1543), NPress. 1892, nr 178, s. 4 (: Grafstaketter)).
Ordformer
(estaquet 1713. staakeet c. 1580. stackeet (-th) 1547 (: stackeether, pl.)—1725. stacket 1603—1854. stackett 1543—1832. stackiet 1667 (: Stackietwärck)—1673. stadkiettet, sg. best. 1641. staket (-keet, -keett) 1521 osv. stakete 1667. staketer, pl. 1543—1754. stakett 1639 (: trästakett)—1916 (i Finl.). stakietet, sg. best. 1624. staquet (-acqu-, -acqv-, -aqv-) 1634—1830. staquete (-aqve-) 1788. staqueter, pl. 1783. staquett 1771. staquette 1789—1832. staquetter, pl. (-ackqu-, -acqu-, -aqv-) 1632—1833. staqvettet, sg. best. (-akv-) 1798—1828)
Etymologi
[jfr ä. d. staket (d. stakit), nor. stakitt, staket, mlt. stacket(te), stackit(te) m. m., t. stacket, staket; av ffr. estachette (fr. dial. estakete) av it. staccetta, till stacca, påle, sannol. av ett icke anträffat got. l. (beträffande ffr. estachette osv.) ffrank. stakka-, samhörigt med STAKE; i de nord. spr. är ordet delvis lånat från mlt. l. t.]
1) stängsel l. inhägnad (vanl. av trä, äv. av järn o. d.) bestående av i marken förankrade pålar l. stänger o. d. med horisontellt mellan dessa fastsatta slanor l. kättingar o. d. på vilka fästs mer l. mindre vertikalt stående bräder l. spjälor o. d. med mellanrum mellan varje l. bestående av pålar osv. med endast mer l. mindre horisontellt mellan dessa fästa bräder osv. med mellanrum mellan varje l. bestående av ett gallerverk av korsvis lagda spjälor l. ribbor o. d. fästa vid pålar osv.; ss. senare led i ssgr äv. allmännare, om stängsel överhuvudtaget; i sht förr äv. om stycke av sådant stängsel utgörande l. avsett ss. grind o. d.; förr sannol. äv. dels om stake l. påle, dels om palissadliknande stängsel; jfr GÄRDSGÅRD, PLANK 2. SthmSkotteb. 3: 194 (1521). Straxt blefwo .. (några portugiser som utan tillstånd kommit till Japan) hwar effter andra halszhugna, och Hufwuderna sattes på Stacketer, 6. Fötter ifrån hwar andra. Willman Jap. 173 (1667). Portar af Staqvet. VDAkt. 1790, nr 385. Nu väntar Ni er visst ett by-palats, med spis, / .. Röd knut; staket med grind, — på svenskt arkadiskt vis. Leopold 2: 284 (1800, 1815). Staquette och ledstänger vid trapporna. VLR 1832, s. 102. Det höga, svarta staket af gjutet jern, som löpte omkring gården. Almqvist TreFr. 1: 71 (1842). Familjerna voro grannar för sommaren .. Barnen hade kastat .. blickar till varann genom staketet. Hallström Händ. 159 (1927). DN(A) 1964, nr 296, s. 41. — jfr GRAV-, JÄRN-, PLANK-, RUT-, SKYDDS-, SNÖ-, STÅLTRÅDS-, TRÄ-, TRÄDGÅRDS-STAKET m. fl. — särsk. oeg., om häck (se häck, sbst.2 b); ss. förled i ssgr (se -LOPP, -RÄV, -SPECIALIST).
2) (förr) om (gallerformat) palissadverk använt (väsentligen l. enbart) ss. ett (enklare) hinder framför förverk l. utanverk o. d.; jfr 3 o. HACKELVERK, PALISSAD 1. VarRerV 36 (1538). (Belisarius) giorde ther nedan omkring (Roms vallar) itt stackeet aff spitzige trää, them han fäste vthi marken. Schroderus JMCr. 398 (1620). Befalning om stakietet om Ekesiö, om det skall giöras med bastioner. OxBr. 11: 48 (1624); möjl. till 3. Maj .. 12. (1709) Intogo vi staketerne af förvärcket vidh staden Pultawa. HH XVIII. 4: 21 (1709). De öfrige af Baners regemente förordnades .. att efter behof slå Staket, eller, uppkasta förskansningar. Hallenberg Hist. 5: 394 (1796). SörmlH 14: 25 (1949; i skildring av förh. 1543). — jfr PALISSAD-, RYSSE-, SKANS-STAKET. — särsk. (†) i uttr. ryskt staket, = rysse-staket. RP 4: 76 (1634). 2NF 17: 998 (cit. fr. 1644).
3) (förr) om staket (i bet. 1) använt (väsentligen l. enbart) för att markera en stads gräns (i sht markerande tullgräns); äv. i uttr. inom l. utom stadens staket, liktydigt med: inom resp. utom stadsgränsen l. ”stadens hank o. stör”. Vppå the Staketer, som om Städerne opsätties (till tullens uppbärande), giöras så många Portar, som ther nödtorfteligen behöfwes. Stiernman Com. 1: 841 (1622). Bland Riksens Rådz Embeten är och Öfwer-Ståthållarens i Stockholm, hwilken äger skiöta Konungens Slott och Huus, innom Stockholms Staket. RF 1719, § 30. Städernas Staqveter. Bestå mästadelen uti giärdes gårdar, som ringa prydnad och ingen säkerhet lemna (för tulluppbörden). VgFmT I. 6—7: 65 (i handl. fr. 1755). Till försäljning utbjudes en Jordegendom, inom Lunds Stads staquet belägen .. Bytarelöckan kallad. LdVBl. 1830, nr 40, s. 4. Hus och byggnader på stadsjord, som under stadens styrelse lyder, skola .. anses såsom stads-egendom, ehwad de äro uppförda inom eller utom stadens stakett, eller fastställda linier. SPF 16: 3 (1856).
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (förr möjl. äv. av 2 o. 3). Hela staketerne af folk lära wid förbigående böja sig för .. (den mäktige Argus) til jorden. Dalin Arg. 2: 62 (1754). Kring sina barn reste hon upp staket av förbud, för att skydda dem mot frestelser. Heerberger NVard. 77 (1936). Grundtanken (i skatteförslaget) är att strikt göra boskillnad, med ett staket, mellan företagets och företagarens privata ekonomi. SvD 5/9 1984, Näringsliv. s. IV.
Ssgr (i allm. till 1): A: (1—3) STAKET-BYGGNAD. (staket- 1798 osv. stakete- 1726) abstr. o. konkret, motsv. byggnad 2, 3; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 3. 2BorgP 3: 479 (1726; abstr.). Sundelius NorrköpMinne 41 (1798; konkret). —
-FÖRSEDD, p. adj. jfr -omgiven. Tegelstenshus, Skilda från gatan av en staketförsedd trädgård. Berg Almquist 246 (1928). —
(1—3) -HÅLLNING. (stakete- 1757) hållande (se hålla, v.1 12) av staket; särsk. till 3; i fråga om moderna förh. numera bl. till 1. ResolStädBeswär 1757, s. B 1 a. —
-OMGIVEN~020, p. adj. omgiven av (inhägnad med) staket. Dahl Turgenev Elena 152 (1922; om trädgård). —
(1, 3) -PORT. (staket- 1623 osv. stakets- 1625—1627) jfr -grind. BtÅboH I. 3: 8 (1623; i stads staket). Staquet kring gården med Staquet-Portar på gångjärn. VDAkt. 1734, Syneprot. F III 7. —
-RÄV. (vard.)
1) till 1: man som på dansbana gärna dansar nära dansbanans räcke (för att han skall ses bättre). Fogelström Vakna 199 (1949).
(1 slutet) -SPECIALIST. (vard., föga br.) specialist på häcklöpning. Håkan Lidman visade än en gång, att han är vår bäste staketspecialist. IdrBl. 1935, nr 113, s. 14. —
-SPJÄLA l. -SPJÄLE. spjäla i l. till staket. DA 1771, nr 123, s. 4 (: Staquett-Spicaler; felaktigt för Staquett-Spiäler). Därs. 1824, nr 32, Bih. s. 1. —
-STYGN l. -STYNG. (-sting 1874) (numera föga br.) i broderi: stygn som ingår i ett staketliknande mönster. Berg Handarb. 139 (1874; i turkiskt broderi). —
(1—3) -VERK. (staket- 1667—1854. stakete- 1632. stakets- 1647) (numera mindre br.) om spjälverk utgörande (del av) staket, förr äv. palissad o. d.; i skildring av moderna förh. numera bl. till 1. Det stacketevärcket och bräden, som behöfves till fortificationen uthi Stade. RP 2: 198 (1632). Stacketz werketz vthförande till Härnösandh. ÅngermDomb. 1647, s. 141. Brunius Metr. 343 (1854). —
B (†): STAKETE-BYGGNAD, -HÅLLNING, -VERK, se A.
C (†): STAKETS-PORT, -VERK, se A.
Avledn.: STAKETERA, v. (mera tillf.) förse (ngt) med staket; särsk. i p. pf. GbgP 1952, nr 70, s. 1. —
Spoiler title
Spoiler content