publicerad: 1989
STIM stim4, sbst.1, n. (Schroderus Os. III. 1: 6 (1635) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) r. l. m. (Ferrner ResEur. 8 (1758: Sillstimmen, sg. best.); möjl. att hänföra till sg. stimme; se nedan, SAOL (1923)); best. -et resp. -en; pl. = resp. -ar (förr äv. att hänföra till sg. stimme, Weste (1807), SAOL (1923)); förr äv. STIMMA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (VetAH 1817, s. 33); l. STIMME (sti`mme Weste), r. l. m.; best. -en (se ovan); pl. -ar (se ovan).
Ordformer
(stijm 1561—1742. stim (stjm) c. 1655 osv. stima 1780 (: Fisk stima). stimet, sg. best. 1636 (: kyrckjostimet)—1744. stimm 1635—1915. stimma 1817 (: Sillstimman, sg. best.)—1826. stimme 1798 (: fisk-stimme)—1852 (: sillstimme). stimmen, sg. best. 1758—1923. stimmet, sg. best. 1753 osv. stimor, pl. 1786 (: Sill-stimor). stym 1540. stÿmmet, sg. best. 1696)
Etymologi
[fsv. stim, stiim, n. (i bet. I a, II); jfr fd. stiim (ä. d., d. dial. stim), n., d. stime (best. -en), fiskstim, skara o. d., nor. stim, n., fvn. stím, n., larm, besvär (nor. dial. stim, n., lek, oro, tummel, stim, m., fiskstim), mlt. stīm(e), m., larm, stoj (lt. stim, stiim), mht. stīm, m., tumult, trängsel (t. dial. steim, snöyra); till den rot (med bet.: vara l. bli tät l. styv) som äv. föreligger i STEN. — Jfr STIMMA, v.1, STIMMIG]
I. (i sht fisk.) enhet av en större mängd fiskar (l. sälar o. d.) som står ungefär parallellt o. med tämligen regelbundna avstånd samt i ungefär samma riktning o. följs åt i sina rörelser (i regel äv. tillhörande samma art o. av ungefär samma ålder); äv. allmännare, om mera tillfällig l. oregelbunden svärm l. flock av (lekande) fiskar (äv. av valar o. sälar). Enholm Anm. 1: 30 (1753; om strömmingsstim). Sillen är en sällskaplig fisk, som alltid, då hon närmar sig kusten, eller uppstiger från djupet, träffas i större stim. Ekström AfhFiska 6 (1845). Lilljeborg Fisk. 1: 234 (1884; av makrill). Abborrar ock mörtar (gå) i stora stim. Forsslund StorgBl. 102 (1901). Det kom ett stim gli simmande utmed vattenytan. Carlsson 4711 73 (1921). Rönnerdahl styr genom stim av delfiner. Taube Svärmerier 69 (1946). Braxen gick i stim och lekte i sjövikarna. Moberg SistBr. 328 (1959). — jfr ABBORR-, FISK-, GLI-, LEK-, LÖJ-, MAKRILL-, SARDIN-, SILL-, SILVER-, SIMP-, SPIGG-, STRÖMMINGS-, SÄL-STIM m. fl. — särsk.
a) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels om flock l. grupp av simmande landdjur, dels om fågelflock, dels (o. i sht) om grupp l. flock l. anhopning av människor (i sht i tumult l. trängsel), dels om mängd l. anhopning av föremål av samma slag. Tanken leker i hans (dvs. dårens) själ, men går ej i stimm. Wetterbergh Penning. 581 (1847). Det (dvs. ett par handskar) gaf han mig, och utomdesz en stim / Af tusen sinom tusen kärleksrim. Hagberg Shaksp. 6: 242 (1849). Dessa (strömmingsfiskarens) färder långt ut till de aflägsnaste, ödsligaste klippor så tidigt om våren, att stimmen af isstyckena ännu visa sig talrikare än de af den lockande fångsten. Cygnæus 5: 426 (1860). Ett svart stim af korpar. Lundquist Zola Grus 384 (1892). På gatan rör sig ett stim av människor, alla i samma riktning. Westermarck Minn. 210 (1927). Ett helt stim av simmande råttor. FoFl. 1936, s. 166. DN(A) 2/1 1949, s. 7 (om anhopning av människor). jfr RÄK-STIM.
II. [av modern språkkänsla ofta uppfattat ss. vbalsbst. till STIMMA, v.1] om förhållandet att fisk stimmar o. i härur utvecklad anv.
1) fisk. om förhållandet att fisk stimmar (se STIMMA, v.1 I), stimmande; förr äv. i utvidgad anv., i fråga om insekters parning o. äggläggning (jfr LEKA, v. 8). Ej .. kan then slags mask, som wårtiden fiärilas och blifwer flog (hwarförinnan then icke kan wärpa) komma fort hwarken med stim och lekning eller med wärp och kläckning. Salander Gårdsf. 214 (1758). — särsk.
a) fisk. om fiskars lek under lektiden. Dähnert (1784). Dalin (1854). jfr: (Sv.) Fisk stima, (sam.) qwele kådho. Lindahl o. Öhrling (1780).
b) [jfr a] i utvidgad anv. om djurs brunst (med tanke på rörelserna l. de därvid frambringade ljuden?); i ssgn SO-STIM.
2) (ngt vard.) stoj l. larm l. sorl l. oväsen (uppkommet gm prat l. skrik l. rörelser l. förehavanden av en grupp l. en stor mängd människor samtidigt), stimmande; särsk. om stoj osv. av lekande l. bråkande (skol)barn (l. ungdomar); äv. med tanke på trängsel l. tumult rådande i en sådan grupp osv., stundom närmande sig bet.: tumult l. trängsel o. d. Barnen höll (l. förde) ett väldigt stim i barnkammaren. LPetri KO 88a (1561, 1571; i fråga om barn i skolklass). (En person hade) sedt een student i sängh medh .. (kvinnan), och ther medh henne rijffwits, och nogh stijm hållit. UUKonsP 3: 17 (1641). Den Ungdom som i kyrckian giör Stim och Buller, skall straxt sättias i Ståcken. VDAkt. 1712, ProstebUppv. City .. är Londons hjärta, centrum för dess feberaktigt pulserande kommersiella lif .. mera än en million människor trängas dagligen i detta stim. Torpson Eur. 1: 59 (1895). När vi kom upp på torget, var där ett farligt stim kring en häst, som stod ensam mitt på körbanan. Göth Bondeh. 18 (1923). SkogsarbMinn. 184 (1950; i fullpackad utskänkningslokal). — jfr BIKUPS-, KYRKO-STIM. — särsk.
a) (i vitter stil) om buller l. larm som kännetecknar en viss aktivitet l. (i sht) utmärker denna världens ävlan l. det mänskliga livet o. dess oro (ss. motsats till ensamhetens frid l. sinnets ro l. oberördhet av livets larm o. d.). När Frigga satt bedröfwat / För Odens stora grymm / Then han mångstädes öfwat / Mäd Krijg och örligs Stimm. Lucidor (SVS) 384 (1674). (Djävulen) slamrar för örat med thenna werldenes fåfängelighets stimm och buller. Scherping Cober 1: 139 (1734). I stunder, då kring den äldre menniskan allt det sladder och stim tystnat, som utgör dess vanliga öfverläggningsämnen med andra äldre menniskor, hör hon (osv.). Almqvist Fattigd. 60 (1838). Ju stillare och friare från världens vanliga stim och vräkighet, dess bättre. Cederström NFund. 66 (1917).
b) om larm l. oljud (l. allmännare, om ljud överhuvudtaget) frambringat av djur; äv. i utvidgad anv. (jfr c), om behagligt sådant ljud. Cherubim och Seraphim, / Siunga tigh medh höga stim. Ps. 1616, s. 5 a; jfr Ps. 1695, 7: 1. Under skuggiga trän .. / .. skola näroge bij'n .. / .. med liufliga stim til sömnen låcka tig oftast. Palmfelt Ecl. 3 (1740). Några råttors stim. Kellgren (SVS) 4: 247 (1781). Det överväldigande, outtröttliga stimmet av hundratusentals fågelstämmor. Barthel Atl. 78 (1931).
c) om buller l. oljud (l. allmännare, om ljud överhuvudtaget) frambringat (enbart) av ngt sakligt, i sht i naturen; äv. i utvidgad anv. (jfr b), om klingande (behagligt) ljud av musikinstrument o. d. Dig, som härlig sitter / Öfwer Cherubim, / Prisar luftens qwitter, / Prisar böljans stim. (Choræus o.) Wallin KyrkoPs. 114 (1812); jfr Ps. 1937, 10: 2. MarkallN 2: 23 (1821; om sus i löv). Hvad stim och väsen, när det (vid ångbåtsbryggan) lägges till, / Maskinen oupphörligt strejka vill. Gellerstedt GVis. 17 (1900). Harpors glada stim. Heidenstam NDikt. 166 (1915).
d) (†) om (de snabbt skiftande l. tumultuariska l. orediga) synerna i en dröm (möjl. äv. med tanke på ljud). Kolmodin QvSp. 1: 511 (1732). Därs. 2: 371 (1750).
3) [jfr 2 c] (†) i uttr. med en stim, enstämmigt (se ENSTÄMMIG 4), samstämmigt (se SAMSTÄMMIG 2). RA I. 1: 259 (1540).
Ssgr (i allm. till I o. i denna anv. i sht fisk.; jfr äv. stimma, v.1 ssgr): STIM-BILDANDE, n. stimbildning. SvUppslB 26: 112 (1935). —
(II 2) -BULT. (†) om skolpojke som stimmar (se stimma, v.1 II a); jfr bult, sbst.1 6. Öman Ungd. 109, 148 (1889). —
-FISK. fisk som uppträder l. brukar uppträda i stim. Meurman (1847). Typiska stimfiskar, ss. sill o. makrill. SvFiskelex. 546 (1955). —
-FISKE. abborrfiske utövat (vanl. i båt o. med stimspö samt med stimlapp ss. bete) vid tid då abborren går i stim (i sht på eftersommaren). Balck Idr. 2: 317 (1887). —
-LAPP. vid stimfiske ss. bete använt stycke av ett fiskskinn l. dyl. SkandFisk. 7 (1836). SvFiskelex. (1955). —
-SPÖ. kort (upp till c. en meter långt) metspö använt bl. a. vid stimfiske; förr äv. övergående i bet.: stimfiske. Stimspö .. är ett lika lönande, som föga kändt och begagnadt metningssätt. SkandFisk. 7 (1836). SvFiskelex. (1955). —
-VIS. i stim. Den sill, som stimwis på wisza årstider besöker kusterna. HSillfBohusl. 4 (1826). särsk. (mera tillf.) i utvidgad anv. (motsv. stim, sbst.1 I a), i fråga om människor: i hopar l. flockar o. d. Vår ö är förtrollande. Jag säger inte dess namn, ty då komma stockholmarne hit stimvis. Bergman Lappk. 137 (1904).
STIMMA, v.1, se d. o. —
STIMMIG, se d. o. —
Spoiler title
Spoiler content