publicerad: 1997
STÄMNING stäm3niŋ2, sbst.3, förr äv. STÄMMING l. STÄMMUNG, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (RA I. 2: 89 (1563) osv.) ((†) -er G1R 11: 244 (1537), RP 5: 132 (1635)).
Ordformer
(stem- (-mm-) 1546—1859. stemb- 1653 (: stembningz försettningh)—1725 (: stembningzpenning-arne). stemp- 1526—1644. stempe- 1555 (: stempeninge bref)—1613. stäm- 1563 osv. stämb- 1540—1730 (: stämbnings-lösen). stämm- i ssg 1717 (: Stämmings-schedelen). stämp- 1528—1659 (: stämpningz zedell). -ing (-ii-) 1591 (: stemmingiebreff)—1717 (: Stämmings schedelen). -ning 1526 (: stempninghebreff) osv. -nyng 1560. -ungh 1526)
Etymologi
1) (†) motsv. STÄMMA, v.2 1, konkret(are), om (i legostadga fastställd) tjänst. Stasens Sackore .. aff hust(ru) Malin .. th(et) hynnes pigo gick aff (dvs. avvek från) hynnes stemny(n)g p(e)n(ninger) 3 m(ark). ArbogaTb. 4: 113 (1560).
2) (†) motsv. STÄMMA, v.2 3, om handlingen l. förhållandet att kalla l. instämma ngn (särsk. för rådslag l. förhandling l. mönstring o. d.); kallelse. G1R 11: 244 (1537). Wij .. låte vthi Linköping vthgå wår öpne Stämningh, til alle them som aff Rijket wekne äro, at the (osv.). SvRStBesl. 1604, s. B 1 b. Huru wida Cardinalen respecterade den stämningen, at innan 3 månader wara i Rom, utwiste framtiden. Nordberg C12 1: 528 (1740). — jfr RYTTAR-, RIKSDAGS-, SOLDATE-STÄMNING. — särsk.
a) om kallelse medelst trumpetstöt. Hagberg Shaksp. 11: 147 (1851).
3) [eg. specialanv. av 2] (i sht jur.) motsv. STÄMMA, v.2 4, om handlingen l. förhållandet att stämma ngn inför domstol o. d.; av behörig myndighet (numera bl. domstol l. åklagare) utfärdat föreläggande för ngn att ingå i svaromål inför domstol l. (numera bl. i skildring av ä. förh. l. i icke juridiskt fackspr.) att viss dag inställa sig inför domstol (förr äv. ting o. d.) ss. part l. vittne; äv. om skriftlig handling som innehåller sådant utfärdande; äv. bildl. Utfärda stämning mot ngn. Ansöka om stämning. Ta ut stämning på, i sht förr äv. (e)mot ngn. Delge ngn stämning. Få en stämning. Offentlig stämning, se OFFENTLIG 2 d. En stempungh paa kyrkewernene i Sala sochen. G1R 3: 97 (1526). Uti Stämningen utsättes Kiärandens och Swarandens namn, sielfwa målet eller Saken (etc.). Abrahamsson 607 (1726). Then klagande hafwer af wederbörande (dvs. den som vållat honom skada) at uttaga Stämning til nästa Ting och Tingstad, ther skadan är skedd och målet afgiöras skal. ResolAllmBeswär 21⁄1 1748, s. A 2 a. Stemning är Domarens kallelse och befalning, at swaranden, på en wisz tid .. bör infinna sig för Rätta, at stånda käranden til Laga answar. Nehrman PrCiv. 136 (1751). Om så sker, / At jag får Stämning utaf döden, / Min lifs-Revers förfallen ser, / Och slut på mina glada öden. Bellman (BellmS) 2: 46 (c. 1765, 1791). Processen i första Instansen börjas alltid med Stämning, hvaraf Svaranden på behörigt sätt och i behörig tid bör erhålla del. Schrevelius CivPr. 227 (1853). Fröken Sallgren .. blef .. hotad med stämning för ärekränkning, ty det fans fyra vittnen, som kunnat höra hennes skymford. Tavaststjerna Inföd. 248 (1887). Engelska bolaget G. H. Wilkins & C:o Ltd förde efter stämning å Aktiebolaget Gummiväveriet vid Rådhusrätten i Borås den talan som framgår av Rådhusrättens nedan intagna dom. 1NJA 1953, s. 14. — jfr EDIKTAL-, GEN-, HUVUD-, KONKURS-, KONTRA-, MOT-, PROKLAMA-, ÅRS-STÄMNING m. fl.
4) möte l. sammankomst l. ting o. d.; särsk. om sådant möte osv. avsett (väsentligen) för rådplägning l. förhandlingar l. mönstring o. d. (särsk. i uttr. hålla l. göra stämning med ngn, hålla möte osv. med ngn; gå till stämning, hålla ting o. d.); äv. om dag med sådant möte osv.; jfr STÄMMA, sbst.2 1, 2; numera bl. ss. senare led i ssgn STOR-STÄMNING. Presterskapet skall icke .. blifwa betungat medh knechte mönstringar eller anora stämningar och gästningar hemma i theras gårdar. Stiernman Riksd. 364 (1586). Häradzhöfdingar .. dee där sielfwe skulle widh Ting och Stämbningar wara tillstädes. RARP 4: 241 (1649). LMil. 1: 483 (1684; om regementsmöten o. d.). Skall kyrckioherden wara förplicktad at ingifwa .. en .. lista .. hwilcken med syningzmännens upteckning iämföres .. när stämning med allmogen i socknestugun hålles, och tionde längden upläses. FörarbSvLag 4: 259 (1697). Peringskiöld Hkr. 1: 435 (1697: gick .. til stämning). At i somliga Lapmarker blifwit missionarier afsände, hwilkom åligger at .. under sina resor göra möten och stämningar med Lapparna uti de dertil förordnade Capel och Kyrkostufwor. Högström Lapm. 232 (1747). Brunbeck, hvarest H:r Landshöfdingen var förut rest och gjort stämning med den delens Allmoge i Näsgårds län som hörer till Westmanlands Regemente. HSH 1: 226 (c. 1750). I Lappmarken hålles vanligen hvar annan eller stundom hvar tredje Söndag fullständig gudstjenst, och dessa Söndagar kallas Stämningar. Læstadius 1Journ. 3 (1831). — jfr PROSTE-, RÅD-, SOCKEN-, STOR-, TINGS-, TIONDE-, UTLAGS-STÄMNING m. fl. — särsk. i uttr. lägga stämning sin emellan, hålla möte l. sammankomst med varandra, träffas. Och som thet led emot Juletiden, tå lade åtta the förnämsta Höfdingar .. stämning sin emellan. Peringskiöld Hkr. 1: 146 (1697).
Ssgr (i allm. till 3): A (†): STÄMNINGA-BUD. bud (se d. o. 1 b ε) om inkallelse inför domstol o. d. Siöl. 1667, Skipml. 4.
B (†): STÄMNINGE-BREV, -MAN, se C.
C (i sht jur.): STÄMNINGS-ANHÅLLAN~020. jfr -ansökan. Uti skriftlig stämningsanhållan till domstolen .. utvecklas i korthet grunden för yrkandet .., dess föremål och belopp. Hernberg Rättsh. 497 (1922). —
(2) -ANKUNNANDE. (†) om stämning. Hwarföre skole Commissarierne uti Stämnings ankunnandet, expresse förmäla, at ingen som på utskrifningen komma bör .. skal fördrista sig at blifwa bårta. LMil. 1: 85 (1681). —
-ANSÖKAN~020. ansökan (se d. o. 1) om stämning. När en .. Stämningsansökan med behöriga bilagor blifvit till vederbörlig Domstol ingifven .. åligger det Domstolen, att (osv.). Schrevelius CivPr. 551 (1853). —
-BEVIS. (numera föga br.) bevis (se d. o. 3) på att en stämning delgivits ngn, delgivningsbevis. FFS 1894, nr 46, s. 8. Kallenberg CivPr. 1: 523 (1922). —
-BOK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) vid domstol o. d. förd bok vari stämningar l. stämningsmål skrevs in, dagbok över mål o. ärenden. Danckwardt SmndrFörf. 642 (1823). —
-BREV. [fsv. stämninga bref] (stämninge- 1526—1593. stämnings- 1558 osv.)
1) (†) till 2: kallelsebrev (se d. o. 1). RA I. 3: 94 (1593). Genom bref stämde .. (G. I) Dala-allmogen, samt med bergsmännerna till landsting, det han wille hålla på fahlan i Stora Kopparberget. Men lika fort som stämningsbrefwen, kom han sjelf dit upp med krigshären. Afzelius Sag. 6: 181 (1851).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 3: skriftlig handling innehållande l. utgörande en stämning l. stämningsansökan, stämning. G1R 3: 9 (1526). Sysslomannen Nils Petersson (hade) skriftligen stämt Erik Gummearve till Jämtland och förelagt honom en viss dag för rättegång .. Detta stämningsbrev, nu förlorat har varit vidfogat urkunden. JämtlHärjedH 1: 240 (1948); jfr 1. —
-DAG. [fsv. stämnings dagher]
1) till 3: dag till vilken ngn stämmes l. skall stämmas inför rätta. ConsAcAboP 10: 318 (1712). Wilkins fordrade tillika ränta efter 5 % från stämningsdagen d. 9 okt. 1950 tills betalning skedde. 1NJA 1953, s. 14.
2) (†) till 4: dag då möte l. sammankomst hålles l. skall hållas. Verelius 242 (1681). Lagerbring 1Hist. 2: 608 (1773). —
-DELGIVNING~020. Kallenberg CivPr. 2: 292 (1928). —
-FÖRORDNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) Kallenberg CivPr. 2: 319 (1928). —
-FÖRSITTANDE. (†) uteblivande från rätten den dag då målet enligt stämningen första gången förekommer till handläggning; jfr försitta 1 a. RP 2: 269 (1631). Warder .. Herr Jesper Hjernlös .. stämd at .. wara dem wid Rätten til mötes .. påminnandes sig den plikt, som på stämnings försittjande följer. Stagnell JHjernlös 41 (1756); möjl. icke ssg. —
-GIVARE. person som lagligen förordnats att utfärda stämning. Kallenberg CivPr. 1: 999 (1924). —
-HANDLING. skriftlig handling innehållande l. utgörande en stämning, stämning. Kallenberg CivPr. 1: 108 (1917). —
-INVÄNDNING~020. skriftlig protest mot erhållen stämning. Kallenberg CivPr. 2: 203 (1928). —
-LAG. jfr -förordning. (numera bl. i skildring av ä. förh.) delgivningslag. Dessutom må hänvisas till stämningslagens förhistoria. Kallenberg CivPr. 2: 262 (1928). —
-LISTA. (förr) (en domstols o. d.) lista över person(er) som skulle stämmas inför rätta. Åhstrand Öl. 43 (1768). Motion i 2 kam. 1880, nr 134, s. 3. —
-MAN. [fsv. stämninga man] (stämninge- 1547. stämnings- 1877 osv.) person som är bemyndigad att i mål l. ärenden vid domstol l. annan myndighet personligen delge tilltalad l. part stämning, inlaga l. annan handling i de fall tilltalad l. part ej kan nås medelst post l. annan delgivning. UpplDomb. 7: 19 (1547). Vistas den sökte ej på ort med adresspostanstalt vid vilken postdelgivning kan verkställas, bör delgivningen i stället uppdragas åt stämningsman. SFS 1965, s. 795.
-MEMORIAL. (numera föga br.) om skrivelse l. inlaga till domstol, bl. a. innehållande det yrkande (l. de yrkanden) ngn gör mot ngn som han vill stämma. BondP 12: 562 (1771). Uti skriftlig stämningsanhållan till domstolen (”stämningsmemorial”) utvecklas i korthet grunden för yrkandet (petitum), dess föremål och belopp. Hernberg Rättsh. 497 (1922). —
-MÅL. mål (se mål, sbst.2 1) som väcks gm stämning; i sht förr äv. närmande sig bet.: stämning. RB 11: 6 (Lag 1734). Han har stämningsmål emot er för öfvervåld. Widegren (1788). Har vattendomstol förklarat sig obehörig eller i stämningsmål förklarat stämningen ogill, skall över det utslag klagan föras genom besvär. SFS 1918, s. 1178. Mål som ankomma på familjerättsavdelningarna fördelas mellan dem genom lottning, som sker särskilt inom envar av grupperna stämningsmål och ansökningsmål. SFS 1964, s. 2073. —
-MÖTE. (†) möte där man förrättar stämning; jfr stämme-möte. VDAkt. 1756, nr 174. Därs. 1773, nr 259. —
-ORDINANTIA. (†) fastställt reglemente för stämnings förfarande; jfr ordinantia 4. VDP 18⁄9 1678, s. 46. —
(4) -ORT. (†) ort till vilken ngn l. ngra kallas (för mönstring o. d.). Skole (utskrivnings)Commissarierne .. tilhålla wederbörande Befallningsmän .. at .. tilsäja Allmogen i samma Sockner, at komma tilstädes til stämnings-orten. LMil. 1: 96 (1681). —
-PENNING. [fsv. stämningapänningar, pl.] (förr)
1) till 3: avgift som person l. myndighet uppbar för utfärdande av stämning; i sht i pl. BoupptSthm 19⁄9 1668, s. 1577. Det hade småningom å Landet blifvit sed att Fogdar och Länsmän utfärdade stemningar och uppburo stemningspenningarne för egen räkning. Nordström Samh. 2: 575 (1840). Cannelin (1939).
2) till 4: avgift som rote(hållare) lämnade åt indelt soldat under möte l. mönstring o. d.; i sht i pl. LMil. 1: 302 (1683). När Soldate-Möten och Stämningar hållas .. Så må Roten ingalunda beswäras, hwarken med Stämnings-penningar, fritt underhåld eller annan utgifft der til. Abrahamsson 71 (1726). —
(2, 4) -PLATS. (†) plats för möte l. sammankomst. Erich Jonson i skedum, hafuer slagit Christoper Månss ibiden på stempningz platzenn. ÅngermDomb. 1630, fol. 25. Stadgades .. att .. uti stora och vidlöftige Socknar, 2:ne eller flere stämningsplatser borde utses. Bonsdorff Kam. 852 (1833). —
-PÅSTÅENDE. krav l. yrkande l. anspråk som görs av kärande i en stämning l. i ett stämningsmål; jfr påstående I 2. 1NJA 1874, s. 36. Minnesskr1734Lag 2: 968 (1934). —
-REKVISITION. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om hos domstol gjord ansökan l. begäran om stämning av ngn; jfr rekvisition 1 i. ÅgerupArk. Brev 29⁄4 1754. HH XXV. 2: 165 (1815). —
(3, 4) -SEDEL. (†) om skriftlig kallelse till domstol l. möte l. sammankomst o. d.; äv. i uttr. taga stämningssedel uppå ngn, stämma ngn. Stemningz zedel till Jöns Knutzon att svara Hindrich Jönsson till rätta. G1R 27: 265 (c. 1650). H:r Dawidh blef tillsagder .. ath han skulle taga stämpningz zedell upå migh .. ath iagh skulle honom mötha wid tinget, och swara hono(m). VDAkt. 1659, nr 326. LBÄ 21—22: 106 (1799). —
-SÄTT. om sättet att stämma ngn. Bergv. 2: 710 (1756). Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse, angående afskaffande af munteligt stämnings-sätt i twistemål. SFS 1830, s. 222 (rubrik). —
(3) -TERMIN. (†) tidsperiod under vilken en instämd person har att inställa sig inför rätta; äv. om tidpunkt som utgör gräns för sådan tidsperiod. Schmedeman Just. 1336 (1693). Stämbningz termin är dhen 18 Septemb:r nästkommande. HärnösDP 1693, s. 48. Stämnings Termin räknas ifrån det, at den Stämde fådt Stämningen, til det, då han för Rätta bör sig inställa. Abrahamsson 608 (1726). VDAkt. 1760, nr 338. —
-TID.
1) (förr) till 2: (föreskriven) tid inom vilken kallelse (av krigsfolk o. d.) skulle ske. Gustaf II Adolf 14 (c. 1620).
2) till 3, om den tid som enligt ä. rätt (för att stämning skulle medföra laga verkan) minst skulle förflyta mellan dagen för delgivning av en stämning o. dagen för den instämdes inställelse för rätta. Arnell Stadsl. 369 (1730). Laglig stämningstid, när Lappar i sitt hemland skola stämmas till domstol i andra riket, är i allmänhet tre månader. PropRiksd. 1871, nr 8, s. 24. För att bereda sig på svaromål bör svaranden få åtnjuta lagbestämd stämningstid. Hernberg Rättsh. 498 (1922). I åtskilliga fall skulle det bliva svårt att iakttaga laga stämningstid, och det förefaller mera tilltalande att låta käranden få en månad på sig för delgivning än att in casu pröva huruvida han kunnat delgiva till rättegångsdag inom en månad eller icke. SvJuristT 1937, s. 213. —
-VITTNE. [fsv. stämninga witne] person som är vittne till att delgivning av stämning skett i laga ordning. LBÄ 21—22: 106 (1799). —
Spoiler title
Spoiler content