publicerad: 1976
SLAMMA slam3a2, v., förr äv. SLÄMMA, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -ING (†, VGR 1715, s. 162 (: slemmingen, sg. best.), VetAH 1750, s. 25), SLAMNING (Schultze Ordb. 4473 (c. 1755) osv.); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(schlam- 1786 (: schlamning). slamm- 1587 osv. slemm- 1706—1715)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. slamme, t. schlammen; till SLAM, sbst.3; formen slämma (motsv. d. slæmme, nor. slemme) av t. schlämmen, till schlamm (se SLAM, sbst.3). — Jfr SLAM, sbst.2]
1) (i sht i fackspr.) blanda (ngt med vätska) till slam; äv. (i sht i särsk. förb. o. ss. senare led i ssgr) med bibegrepp av förflyttning av vätskan med däri blandat slam; ss. vbalsbst. slamning (förr äv. -ande) äv. konkret: vätska innehållande däri uppslammat ämne, förr äv.: smuts o. d. Hiärne 2Anl. 294 (1706). (Sv.) Slammande .. (lat.) foeditas, sqvalor, impuritas. Schultze Ordb. 4473 (c. 1755). Jag har Slammat mitt Ler och det vill alldrig ned Sjunka i vattnet efteråt. CAEhrensvärd Brev 2: 158 (1797). Sedan leran slammats i slamverket genom vattentillsats, slammas kalken och leran tillsammans. SDS 1903, nr 111, s. 3. Fint karborundumpulver slammat i olja. Kulturen 1953, s. 194. TNCPubl. 42: 94 (1969: slamning; konkret). — jfr AV-, BORT-, NED-, UPP-, UT-SLAMMA o. KAOLIN-SLAMNING.
2) (i sht i fackspr.) (blanda upp (ngt) i vätska till slam o. komma vätskan med sitt slam att förflytta sig samt) ur vätska(n) särskilja (det suspenderade) i olika beståndsdelar (på olika ställen) gm (utnyttjande av) dessas skilda fall- l. sedimentationshastighet l. avskilja (ngt) gm sedimentation; äv. med avs. på vad som därigm utväljes, liktydigt med: sovra, rena, tvätta, ofta med tanken särsk. riktad på den fina konsistensen (i sht i p. pf.); äv. med objektiv predikatsfyllnad betecknande resultatet; äv. i fråga om analog process åstadkommen gm naturens krafter. Granström SalaGruv. 532 (i handl. fr. 1587). När .. (kobolt-)färgen slammass observeras om Smuttsen fäller sig först eller sist. Polhem Brev 78 (1711). Slamma (Schlämmen) är vid bergverken et arbete, hvarmed samma ändamål vinnes som med vaska, nemligen: at ifrån en bokad fattig malm först afskilja den mästa bergarten, med tilhjelp af vatten, hvaruti den tyngsta malmen först sjunker, under det at bergmjölet, såsom lättare, flyter längre bort, innan det sätter sig, sedan altsammans först är uti vattnet upgrumladt. Rinman (1789). Till de finaste tegelsorterna måste leran, före trampningen eller ältningen, på ett särskildt sätt renas eller slammas, på det tegelmassan fullkomligt och jemnt må kunna utfylla alla fördjupningar i formen. Rothstein Byggn. 112 (1856). Leran, hvaraf .. (vaserna) tillverkades, utvaldes med mycken noggrannhet och slammades ytterst fin. Stråle RörstrH Inledn. LXXI (1879). Kritan kommer i handeln antingen i stycken eller pulverformig (slammad krita). (Ekenberg o.) Landin 545 (1893). I naturen försiggår slamning i stor skala nästan vid hvarje älf och flod samt vid hafskusterna. 2NF (1917). — jfr AV-, BORT-, FIN-, IN-, NED-, OM-, UPP-, UT-SLAMMA o. KAOLIN-SLAMNING. — särsk. (mera tillf.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv., om lergods, liktydigt med: tillverkad av slammad lera. Mindre skärvor av mörkgrått, dåligt slammat lergods. Fornv. 1925, s. 117.
3) fylla l. täcka (ngt) med slam; blanda l. orena (vätska o. d.) med slam; äv. med objektiv predikatsfyllnad betecknande resultatet; äv. mer l. mindre bildl.; utom i den under slutet omnämnda anv. numera nästan bl. med predikatsfyllnad l. i särsk. förb. l. ss. senare led i ssg. Slamma .. Göra oren. Schultze Ordb. 4473 (c. 1755). Första (slam-)grafven slammas aldeles full, at godset stiger up til öfra brädden och ligger til 2/3 af des längd utföre. VetAH 1792, s. 277. (Sv.) Slamma .. (t.) mit Schlamm bedecken. Möller (1807). Låt ej ledsnaden slamma / Ditt hjärtas friskaste språng! FinT 1895, 1: 467. — jfr FÖR-, IN-, NED-, TILL-, UPP-SLAMMA. — särsk. byggn. bestryka (vägg l. fasad l. dyl.) med kalkslam, kalkstryka; ss. vbalsbst. slamning äv. konkret: för sådan bestrykning avsett kalkslam (jfr 1). TurÅ 1912, s. 36. Fasaden är .. slammad, och man frågar sig, om inte en slät putsyta hade gjort sig bättre och helare, när man nu inte ville behålla den så mycket mustigare och klangfullare tegelytan. SvD(A) 1930, nr 305, s. 13. Slamningen består av ett tunt brukspåslag, som utslätas med slevens baksida. HantvB I. 4: 321 (1936). jfr AV-, KRIT-SLAMMA.
4) [jfr 1, 3] refl., i särsk. förb. l. ss. senare led i ssgr äv. abs. l. intr. l. i pass. med intr. bet., med sakligt subj.: vara l. bli slammig l. fyllas med slam; numera i sht i särsk. förb. l. ss. senare led i ssgr. En dunkel å sig slammar / I näckrosfyllda dammar. Wirsén Ton. 69 (1893). — jfr FÖR-, IGEN-, TILL-, UPP-SLAMMA.
Särsk. förb.: SLAMMA AV10 4. (i sht i fackspr.) till 1, 2: gm slamning avlägsna (ngt). Slamma av främmande ämnen. Östergren (1941). jfr avslamma. —
SLAMMA BORT10 4. (i sht i fackspr.) till 1, 2: gm slamning avlägsna (ngt). Hedin GmAs. 2: 78 (1898). jfr bortslamma. —
SLAMMA IFRÅN10 04. (i sht i fackspr.) till 1, 2: gm slamning särskilja l. frigöra (ngt). VetAH 1770, s. 52. —
SLAMMA IGEN10 04.
1) till 3: gm slamning fylla igen l. täppa till (ngt). SvGeogrÅb. 1927, s. 194 (om flodvatten, med avs. på kanal).
2) till 4: fyllas igen l. täppas till av slam. (Sjö-)botten .. (har) slammat igen. TT 1896, Byggn. s. 70. Under årens lopp hade .. afloppet (i Tåkern) slammats igen och sjöns medelnivå höjt sig. SvNat. 1916, s. 50. Ån har slammat(s) igen. SvHandordb. (1966). jfr igenslamma. —
SLAMMA IHOP10 04, äv. HOP4.
2) till 4: bli slammig o. därigm gå ihop; äv. oeg. Mojorden .. har stor benägenhet att slamma hop i ytan, så att luftens nedträngande hindras. LB 1: 80 (1899). Hesselman (o. Lamm) Argus 3: 192 (1917: slammade ihop sig; oeg.). —
1) gm slamning söla l. smutsa ned (ngt); äv. i pass. med intr. bet. (jfr slamma, v. 4). TT 1897, Byggn. s. 30 (i pass. med intr. bet.).
2) (mera tillf.) refl., i uttr. slamma ned sig, om djur: gm att gräva upp (botten)slam bädda ned sig. (De släta rockorna) lefva .. på lösare botten, där de kunna slamma ned sig. Kolthoff DjurL 628 (1901). —
SLAMMA OM10 4. (i sht i fackspr.) till 2: ånyo slamma (ngt); äv. abs. Man kan .. få slamma om 20 gånger och mer och ändock ej erhålla fullständig afslamning af de finare delarna. LAHT 1908, s. 390. jfr omslamma. —
SLAMMA TILL10 4. till 3, 4, = slamma igen 1, 2. IllSvOrdb. (1955). Ån slammade(s) till. SvHandordb. (1966). jfr tillslamma. särsk. refl., i uttr. slamma till sig, = slamma igen 2. Lundkvist HistÅs. 7 (1969). —
2) (i sht i fackspr.) till 2: gm slamning föra upp l. bygga upp (ngt); äv. i utvidgad anv.: skölja upp (ngt); ofta i pass. Mellan Tiberns båda armar ligger, slammad upp, en ö (dvs. Isola sacra). Wirsén Fur. 260 (1896). Far har tagit ganska mycket stenkol, som slammats upp. Lundh Ljungh. 125 (1905).
4) till 4, i pass. med intr. bet.: slammas igen (se slamma igen 2). Längs hela (Suez-)kanalens sträckning äro väldiga mudderverk placerade, som ständigt äro i verksamhet för att hindra rännan att slammas upp. Ramberg Svarta 79 (1911).
Ssgr (i allm. till 2; jfr slam, sbst.3 ssgr): A: SLAM-APPARAT. (i fackspr.) = slamnings-apparat. AlnarpInvB 1892, s. 45. —
-BÄNK. (förr) vid tillverkning av fajans: bänk (se d. o. IV, V) använd ss. underlag vid slamning av lera. Kulturen 1966, s. 147 (i handl. fr. 1777). —
(1) -FÄRG. (i fackspr.) med vatten spädbar målarfärg vars bindemedel består av klister (t. ex. mjölklister) med tillsats av vätmedel (t. ex. såpa). Rothstein Byggn. 563 (1859). Som slamfärg räknas även emulsionsfärg med stärkelseklister som emulgermedel. TNCPubl. 42: 93 (1969).
-GRAV. [jfr t. schlämmgraben] (numera bl. i skildring av ä. förh.). Rinman JärnH 686 (1782). Slammgraf .. kallas en af spåntade plankor sammanspikad lång lår, eller sump, hvaruti bokade malm- eller jordarter med vatten slammas, eller skiljas, efter tyngdens lagar, uti gröfre och finare, eller tyngre och lättare slag. Rinman (1789). Lindroth Gruvbrytn. 2: 218 (1955). —
-HÄRD. [jfr t. schlämmherd] bergv. för slamning avsedd härd (se härd, sbst.1 6); särsk. om dylik härd vari det slammade godset blir kvar o. som icke stötes. Granström SalaGruv. 532 (i handl. fr. 1587). Wetterdal Grufbr. 343 (1878). —
(1) -KAR, sbst.2 (sbst.1 se sp. 6410). (i fackspr.) om kar för (upp)slamning av finkornigt material. Aken Eldsl. 32 (1797). —
-KISTA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 6410), r. l. f.; best. -an. [av (ä.) t. schlammkiste, schlammküste, schlämmküste, till kiste, küste, kist, redskap för omrörning, skovel, till ä. t. o. t. dial. kisse, kis, (ugns)raka, av fht. chissa, raka, möjl. i avljudsförh. till kase] (†) raka för nedrakning o. omrörning av godset i slamgrav. Rinman (1789). UB 4: 67 (1873). WoJ (1891); möjl. till slam-kista, sbst.1
-KRITA. [jfr t. schlämmkreide] (numera bl. mera tillf.) slammad krita (använd t. ex. i slamfärg). UltunaT 1864, s. 55. —
-KVARN. (i fackspr.) maskin för slamning av lera (l. kalk) för tillverkning av tegel l. lergods o. d.; jfr kvarn 3. Gundberg Tegel 30 (1860). —
(1, 2) -VERK. [jfr t. schlammwerk, schlämmwerk] (i fackspr.) anordning l. anläggning för slamning (av malm, lera o. d.). EconA 1807, apr. s. 9. SkandTLerv. 1904, s. 22.
Ssg: slamverks-inrättning. (i fackspr.) jfr inrättning, sbst.2 1 d, 2 b. Ryding BrGruvrStKopparb. 3/12 1785.
B: SLAMNINGS-ANALYS. (i fackspr.) gm slamning utförd (vetenskaplig) analys (av slam med hänsyn till kornstorlek o. d.). LAHT 1903, s. 249. —
-APPARAT. (i fackspr.) apparat för utförande av slamning(sanalys). WoL 1658 (1889). —
(1, 2) -PROCESS. (i fackspr.) jfr process, sbst.1 1, 5. Berzelius Kemi 3: 372 (1818). AHB 128: 33 (1887). 2NF 25: 1410 (1917). —
SLAMMA, r. l. f. (i fackspr.) till 1.
1) gm uppslamning (till slamliknande konsistens) erhållen blandning (se d. o. 1 b). IngHb. 6: 307 (1954). TT 1968, s. 505.
SLAMMARE, m.||ig. [jfr t. schlammer, schlämmer] (i fackspr.) till 2: person som (yrkesmässigt) utför slamning. Granström SalaGruv. 533 (i handl. fr. 1587). —
SLAMMERI104. [jfr t. schlämmerei] (i fackspr.) till 1, 2: (industriell) anläggning för slamning. TT 1904, K. s. 46.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content