publicerad: 2000
SYRLIG sy3rlig2, adj. -are; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. syrlig, nor. syrlig; till SYRA, sbst.1 (o. SYRA, v.), l. SUR, adj.; delvis dock efter t. säuerlich]
1) motsv. SYRA, sbst.1 1—2: svagt l. något sur; som har (angenämt) sur smak l. lukt; särsk. om matvara l. dryck l. frukt o. d. Syrliga äpplen, rabarber. Syrliga karameller. Block Ludwig 2 (1717; om frukter). En syrlig saft af citron. Möller 49 (1755). Äggen läggas (av humlan) flera i hwar cell med den deg som skall tjena larfwerna till näring, och som består i en blandning af blomstoft och syrlig honung. Holmström Ström NatLb. 4: 129 (1852). Kvällsmaten .. bestod av en smal skiva syrligt, svart rågbröd, men det smakade förträffligt. Fahler FängFångl. 11 (1918). Taube GyldFred. 27 (1924; om vin). SvOrdb. (1986). — jfr BESK-, SALT-, SÖT-SYRLIG. — särsk.
a) om smak l. lukt o. d.: svagt l. något sur; äv. i allmännare anv., närmande sig l. övergående i bet: frisk (särsk. ss. adv.). Schultze Ordb. 5203 (c. 1755; om smak). I hela rummet var det en syrlig lukt af citron-melisse från en blommande krukväxt i fönstret. Hallström GHist. 50 (1895). Några bleka höstrosor doftade syrligt från ett par glas på divansborden. Ek Gräns. 199 (1918). Den syrliga dunsten av ruttnande växter och djur. Gowenius Småf. 202 (1937). Han gick tillbaka genom den morgonstilla och syrligt doftande höstskogen. Fridegård Offerrök 13 (1949). NE 6: 247 (1991; om smak).
b) kok. motsv. SYRA, sbst.1 2 b, om mjölk l. grädde l. smör. Skulle (den sura) gräddan ej giöra nog syrligt, så kan litet ätticka slås dertil. Warg 26 (1755). Syrligt smör, eller sådant, som beredes af på rätt sätt beredd syrlig grädde, har en egendomligt syrlig, angenäm smak och eger större förmåga att hålla sig välsmakande än det söta smöret. Cederborgh Mjölkh. 24 (1883). Användes syrlig mjölk (till degspad), så vispa i den. StKokb. 28 (1940).
c) i utvidgad anv.: som karakteriseras av sur smak l. lukt; äv. (motsv. a): som karakteriseras av friskhet. Mjölk, helst i syrligt tillstånd, är för .. (hundar) ganska tjenlig. Ehrencreutz Hund. 7 (1856). Orangernas syrliga friskhet. Larsson KinD 76 (1894). I den syrliga höstluften var det lätt att vandra mellan enbuskar och ljung, och solblåsten doftade plöjd mylla och tröskad säd. HågkLivsintr. 19: 365 (1938).
2) (numera föga br.) motsv. SYRA, sbst.1 3, om markområde (med tanke på dess jordmån): fuktig, våt; sank (se SANK, adj. 1); om jord(mån): vattensjuk l. sumpig o. d.; motsatt: torr; förr äv. i överförd anv., om skogsmarks läge. Then skadeliga Moszan, som hafwer ett stilla ståande höstwatn, sumpig, tufwig, och af En- och granbuskar öfwerhölgd, qwalmig och syrlig mark, til sin moder och ursprung. Wassenius Alm. 1746, s. 28. Syrlig jord, måste .. med grus .. fyllas. Koch Biskiöts. 10 (1753). Wicker äro ett härligt foder åt boskapen .. Sumpiga och syrliga ställen, och der wattnet stått om winteren, kunna pasza åt dem. Wåhlin LbLandth. 10 (1804). Syrligt läge kallas det som har fastare botten (än vid sankt läge) som icke är alldeles skyldt af vatten men besväras deraf genom källsprång, eller från höjderne pårinnande vatten, som har så svagt affall att det största delen af året är vått, och der vatten visar sig vid första spadtag som gräfves. Ström Skogsh. 146 (1830). Syrlig mark, som är ogynnsam för barrträdens utveckling och fortkomst. Samzelius SkogFjällstig. 31 (1894).
3) motsv. SYRA, sbst.1 4: som innehåller l. består av syra; som gjorts kemiskt sur; förr äv.: innehållande l. bestående av ett surt ämne o. d. (jfr 1); utom i den under c anförda anv. o. i avledn. SYRLIGHET numera bl. mera tillf. Mineraliernes distillerade syrliga spiritus. Block MotalaStr. 70 (1708). At drifva Sal succini utur bernsten. .. Til sin natur är detta salt syrligt, men förmängt med fetma och jord, som essentiela salter. Scheffer ChemFörel. 90 (c. 1750). (Tennoxiderna) äro de svagaste af alla syrliga kroppar. VetAH 1813, s. 51. I magsäcken blandas maten med en syrlig saft, magsaften, och upplöses deraf till en tunn gröt. Berlin Lsb. 15 (1852). Vid alla dessa prof (för att urskilja träämnet) är det bäst att befria väfnaden före den kemiska undersökningen, från dess appretursubstanser och färgämnen; från det första genom successif behandling med kokande, rent eller svagt syrligt vatten, eller sådant som genom tillsats af något kolsyradt natron blifvit gjort alkaliskt. TT 1872, s. 268. All zink aflägsnas lätt med syrligt vatten. Därs. 1873, s. 82. Malmberg David 60 (1920). — särsk.
a) (†) i uttr. syrligt bad, om medicinskt bad som tillsatts syra; jfr SYRA-BAD. Emot lefversjukdomar .. äro syrliga bad mycket att recommendera. TLäk. 1835, s. 359.
b) (†) i uttr. syrlig mage, för att beteckna att ngn har för hög magsyraproduktion, sur mage. Såcker skadligit är för svaga och syrliga magar. Nicander GSann. 126 (1767).
c) ss. senare led i ssgr, betecknande ett ämne som är kemiskt förbundet med en syrlighet som anges i förleden. — jfr ANTIMON-, ARSENIK-, BESK-, FOSFOR-, SALPETER-, SALT-SYRLIG m. fl.
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 3): som är smått sur l. irriterad l. förargad men försöker dölja detta gm tvungen l. onaturlig vänlighet l. hövlighet o. d.; ofta liktydigt med: sötsur l. besk l. frän l. ironisk l. spydig l. småelak; i sht om ngt sakligt (min l. ton l. blick l. yttrande o. d.); äv. ss. adv. Le ett syrligt leende. Visa en syrlig min. Syrliga kommentarer, reaktioner. Remmer Högf. 70 (1818; om humör). Almqvist Går an 101 (1839; om blick). Jo, det var ett fint herrskap .. började Figge i sin syrliga ton. Högberg Frib. 284 (1910). Den moderna flickan är bara en målad docka säger en syrlig författare. UNT 22 ⁄ 3 1932, s. 6. (E. Högqvists) första steg på tiljorna möttes .. av en rätt syrlig kritik. NFMånKr. 1939, s. 518. (A. Branting) är René, spirituell och syrligt kvick i sin replik och konversation. Man vet aldrig var man har henne. Zetterström Dag 97 (1946). Lite syrligt kommenterar Lunds kommuns stadsarkitektkontor en anmälan från M-landstinget om ombyggnad av ett hus. SDS 19 ⁄ 11 1986, s. 24.
Avledn.: SYRLIGHET, r. l. f.; best. -en; pl. -er. [jfr d. syrlighed; jfr äv. t. säuerlichkeit] om egenskapen l. förhållandet att vara syrlig; särsk.
1) till 1; särsk.: sur smak, stundom: surt ämne (jfr 3); äv. i utvidgad anv., särsk.: friskhet. Lind 1: 1253 (1749). (Mullbär) smaka sötsura; dock hafva de mångfalt mera sötma än syrlighet. VetAH 1776, s. 154. Omedelbart efter det grädden uppnått den eftersträfvade graden af syrlighet bör syrningen afbrytas och kerningen begynna. Grotenfelt Mjölkh. 25 (1886). Jag vet ingen annan sommarort (än Falsterbo), som har denna fina syrlighet i luften, en evig virak, en rosendoft, som inte har tyngd och jolmighet utan en lätt sälta. Jönsson SkånSomr. 182 (1922, 1935). Jag undrar, om det inte skulle vara nyttigt med en liten bakelse som motvikt till all syrligheten. Lindgren BrittMari 41 (1944). Att mötas åtta timmar / till samma nödtvång, samma gärning / och andas samma tjocka luft och utdunsta / likadana pärlor svett och syrlighet. Sjödin Sotfragm. 22 (1949). Kanske orsakas .. (upptäckten) av doften i rummet, den litet kvava föreningen av syrlig blomdoft, eller någon annan syrlighet som har trängt sig in i blommornas doft. Gyllensten Huvudsk. 29 (1981).
2) (†) till 2, konkret: fuktighet l. vätska l. väta. Dika tin åker, at han må hållas fri för vtmagrande watn och syrligheter, och at han må få luft. Wassenius Alm. 1748, s. 28.
3) till 3, om ett ämne som innehåller l. består av syra l. sur kropp l. surt ämne o. d.; särsk. (o. numera nästan bl. ss. senare led i ssgr) om den syrefattigare av ett grundämnes syresyror, om lägre oxidationsgrad än korresponderande syras. Spiritus vitrioli och salis fräsa starckt medh alcali, så wäl fixis som volatilibus urinosis. Spiritus nitri något sachtare medh urinosis än de förra; ändå sachtare medh ättickia och andra förbrutna syrligheter. UHiärne Förb. 23 (1706). Syra tyckes .. härstamma af et vattenaktigt och bränbart väsendes förening. Blifver denna syrlighet innerligen förknippad med andra bränbara partiklar upkommer en fin svafvel-art. Bergman Jordkl. 9 (1774). Har Syret ej tilkommit i större mängd än i andra graden, så kalle vi en sådan förening en Syrlighet, såsom Phosphor – Syrlighet, Salpetter – Syrlighet. Ekeberg o. Afzelius Nomenkl. 18 (1795). De (syror) som äro ofullkomligt mättade med syre, och detta oagtadt yttra en syras egenskaper, kallas ofullkomliga syror eller syrligheter. Berzelius Kemi 1: 304 (1808). Selensyrade salter reduceras, då de blandas med svafvelsyrlighet och blanningen upvärmes; syrligheten blir til syra, och selenium utfälles i kallt cinoberröd men i kokning svart. Dens. Brev 8: 53 (1818). Många af de enkla kropparne kunna förenas med syre uti flere olika förhållanden och ge då .. flere olika syror .. hvilka indelas .. uti öfversyror, syror, undersyror, syrligheter och undersyrligheter. Almström KemTekn. 1: 28 (1844). 3NF (1933). jfr arsenik-, fosfor-, salicyl-, salpeter-, salt-, selen-, spir-syrlighet m. fl. särsk. (†) om surt ämne i kroppen; jfr 1. Etticka och annat suurt wil intet tiäna, särdeles för them som sina Siukdomar aff någre syyrligheter hafwa. UHiärne Suurbr. 68 (1679). (Man har) uthlåtit sig, at thet Veneriske Gifftet ingen ting annat wore, än en öfwernaturlig, frätande Syrlighet. Lindestolpe Frans. 27 (1713). Läkedomar emot tandwärck .. Purgationer och vomitiver när felet är af slem, gallan eller syrligheter. Broman Glys. 1: 744 (c. 1740).
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 3) (jfr syrlig 4); särsk.: beskhet l. fränhet l. spydighet l. småelakhet o. d.; ofta konkret, om utslag av sådan egenskap, ofta liktydigt med: syrligt yttrande l. syrlig kommentar o. d. ”Min lilla, snälla, goda, hyggliga gubbe!” sade frun med en ton, hvari den rådande sötman ej alldeles kunnat kufva besk- och syrligheten. Palmær Eldbr. 165 (1876). Hans tonfall fick en knappast avsiktlig syrlighet. Rydelius Bennett Tu 85 (1923). Nej föralldel, sade Gösta med älskvärd syrlighet. Inga särskilda arrangemang för min skull. Widegren ABChokl. 121 (1937). Med en helt annan syrlighet hade Strindberg behandlat (äktenskaps)temat i berättelsen Pintorpafruns julafton. MLamm i 3SAH LIII. 2: 227 (1942). De syrligheter som är antecknade efter Leopold i Akademiens protokoll, vid bedömningen av underhaltiga tävlingsskrifter, kan läsas med stor behållning. LGyllensten i 4SAH XC. 1: 73 (1982).
Ssgr: syrlighets-gas. (†) till syrlighet 3: gas bestående av svaveldioxid, som med vatten ger svavelsyrlighet. En lufttom, fuktig retort, hvari låg en liten bit svafvel, fylldes med syrgas och tillslöts; svaflet förbrändes till syrlighetsgas, och nitrös gas inpressades. Berzelius Res. 17 (1812).
-grad. till syrlighet 1: grad av syrlighet. Skumningen av mjölken bör ske, innan någon syra i högre grad bildat sig i mjölken. Denna syrlighetsgrad skönjes genom vana, deraf att ojemnheter eller krusning visar sig å gräddens yta. Cederborgh Mjölkh. 21 (1883). Man bör aldrig på en gång kerna grädde af olika syrlighetsgrad. Grotenfelt Mjölkh. 26 (1886). SAOL (1973).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content