publicerad: 2007
TRISSA tris3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (BtÅboH I. 11–12: 69 (1686) osv.) ((†) -er, möjl. att hänföra till sg. triss, BtÅboH I. 13: 225 (1638)); äv. (numera nästan bl. i bet. 2) TRISS, sbst.2, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. (†) -er (se ovan).
Ordformer
(trijssa 1642. trijsser, pl. 1638. tris- i ssg 1731 (:tris-väfstohl). triss (-sz) 1765 osv. triss- (-sz-) i ssgr 1734 (:trisz-säng) osv. trissa (-sz-) 1640 osv. trisse 1954. tritzor, pl. 1686. trysza 1746)
Etymologi
[y. fsv. triza; liksom ä. d. trid(t)se (d., nor. trisse) av mlt. trītze, trīsse (varav också ä. t. trieze), motsv. mnl. trise, trijs (nl. trijs) (varav sannol. meng. trice o. möjl. äv. den sv. sidoformen triss med bet.: brass till blindrå); av ovisst ursprung. — Jfr TRISSA, v.]
1) (liten) (kring sin axel vridbar) rund skiva (i trä l. metall) av större l. mindre tjocklek; särsk. om sådan (tjockare) skiva med skåra l. spår runtom för snöre l. rep l. rem o. d. till hissning l. lyftning o. dyl. l. till kraftöverföring, särsk. dels om sådan skiva i block (se d. o. 4), dels om sådan skiva som på spinnrock är förbunden med drivhjulet; äv. om icke massiv skiva l. (i sin mittpunkt förankrad) (mindre) ring o. d. (se särsk. e). Honom råddes .. förschaffa sigh tienlige reedskap och togh och trijsser i förrådh hafwa (till klockstapelns uppsättande). BtÅboH I. 13: 225 (1638). At blåcket med många trissor har dragit sig på sned, kommer intet ther af, at then ena linen eller strengen bär mera än then andra. Polhem Brev 55 (1710). Trissor för remmar .. göras endast af trä, merendels furu. Luttropp Svarfk. 118 (1839). Vid bakre ändan (på spinnrocken) är denna rulle försedd med en trissa .. öfver hvilken det ändlösa snöret .. löper till hjulet. UB 6: 370 (1874). Det enkla blocket .. kan betraktas som en hävstång. Lastens och dragkraftens hävstångsarmar äro lika med trissans radie. Bergholm Fys. 1: 48 (1943). — jfr AXEL-, BLOCK-, HAKE-, LIN-, MÄSSINGS-, PRICK-, SEGEL-, SOLV-, SPÄRR-, TRÄ-TRISSA m. fl. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) om (med egg l. tänder l. slipkorn o. d. försedd) (metall)skiva för skärning l. slipning l. bearbetning o. d. (Aspved används) til hjul och små triszor, hwar med glas poleras wid glas bruken. Rothof 25 (1762). Delarnes noggrannare formning sker medelst s.k. fräsar, bestående af en eller flera tandade trissor. EldhandvSkjutsk. 2: 98 (1877). Trissor af smergel No 6 slipa ganska skarpt, hvarför man endast bör använda dem för att aflägsna guldöfverskottet. Lenhardtson Tandl. 157 (1897). Glasskärare med trissa av hårdmetall begagnas ofta för skärning av kakelplattor. Varulex. Byggn. 2: 184 (1955). — jfr BAKOM-, FRÄS-, KORDONG-, MATTNINGS-, RASP-, SKÄR-, SMÄRGEL-TRISSA m. fl.
b) om rulle under (fot på) föremål (i sht möbel) varpå (i samverkan med ytterligare sådana rullar) detta vilar o. rullande kan förflyttas; möbelrulle. 1 Länstol för barn med trissor under. BoupptVäxjö 1794. Till förlossningsbädd begagnas en vanlig säng, som .. skiljer sig från de andra derigenom, att .. (den är) försedd med trissor under fötterna. Hygiea 1842, s. 564. Nog vore det härligt, om man kunde förse Helsingfors med trissor och förflytta det litet längre inåt landet för senhösten. Hufvudstadsbl(A) 1934, nr 326, s. 8. — jfr MÖBEL-TRISSA. — särsk. i bildl. uttr. särsk.
α') [möjl. utgående (också) från huvudmom.] (vard.) dra på trissor, imperativiskt, i interjektionell anv., ss. uttryck för dels (låtsat imponerad) förvåning, dels (milt) ogillande l. avståndstagande l. invändande o. d.; särsk. efterställt (annan) interj. ”Om du skrifver .. (uppsatsen) åt mig, skall jag ställa till så att du får komma med på Märta Brehms flickbjudning om lördag!” ”Ä, drag på trissor…” Söderberg Förvill. 16 (1895). – Jag är Eugen Sahlgren. – Nä dra nu på trissor. Essén Vap. 291 (1917). Å, dra du på trissor. Inte tror du väl att det är jag, som är skulden till det här, snäste han. Walfridsson Luff. 139 (1933).
β') (ngt vard.) gå på trissor, gå otillfredsställande till, ”gå på kryckor”; motsatt γ'. Blomberg BlVulk. 112 (1924). Jag missunnar dig inte att komma undan ett slag, men allt går ju på trissor då du är borta. Thorén Herre 80 (1942). γ') (numera mindre br.) gå som på trissor, gå som smort (se SMÖRJA, v. 2 e α); motsatt β'. Allt gick som på trissor i huset och intet skorrande missljud hördes. Rönnberg Bredbolstad 37 (1907). Wrangel Forskn. 3 (1917).
c) om redskap för lek l. spel o. d. — särsk.
α) (i sht om ä. förh.) om skiva (l. ring) avsedd att sättas i snurrning l. rullning o. d., särsk. i fråga om trisslagning (särsk. i förb. med kasta l. slå); jfr TRILLA, sbst.1 b. Wallenius Proj. E 4 b (1682). Det oskick .. som här i staden på det sättet föröfwas, at drängar och Poickar sälla sig tilsammans .. och på allmänna gatorna kasta klot, boll och trissa. KulturbVg. 3: 107 (1748). Ett kärt nöje för pojkarne och de unge bärgsmännen var att slå trissa efter landsvägen. MeddNordM 1890, s. 15.
β) (†) om diskus o. d. Wallin (SVS) 1: 443 (1806). Giljarne .. framför den ädle Odysseus’ boning / roade sig med trissor och spjut, hvarmed på den jemna / planen de kastade. Johansson HomOd. 17: 168 (1845). jfr KAST-TRISSA.
γ) om jojo. Jojon, denna snörförsedda trissa, är åter populär som leksak. Expressen 18 ⁄ 9 1991, s. 30. Tricket kräver säker hand. Mestadels slår trissan för hårt i golvet och kommer direkt upp i handen igen. DN 5 ⁄ 11 1992, s. A12. jfr JOJO-TRISSA.
δ) om ishockeypuck. I dessa matcher hade man efter ömsesidiga öfverenskommelser pröfvat olika bollar och trissor. NordIdrL 1903, s. 35. Nu når de 1–2 när Per Hållberg trycker in trissan i en stökig situation framför (målvakten). GT 7 ⁄ 10 2005, Sport s. 4.
d) skogsv. om skiva utsågad ur trädstock (för undersökning). Agardh o. Ljungberg III. 1: 289 (1857). Om man sågar av trissor på bestämda avstånd, kan man genom att räkna årsringarna på olika höjd konstruera fram huru högt trädet varit vid olika tillfällen. SvSkog. 707 (1928).
e) om skidstavstrissa. Stavarna böra hava ordentliga trissor fästade med råhudsremmar. Idrottsbok. 260 (1914). Stavens trissa stämplar åter skaren. Blomberg Vallf. 104 (1926). — jfr SKIDSTAVS-, STAV-TRISSA.
f) (numera bl. i skildring av ä. förh.) mer l. mindre skämts., om ordenstecken, särsk. riddartecken av Vasaorden. SöndN 1880, s. 38. Carl Stephan Bennet hade retats med Trolle-Bonde, att han skulle få en trissa som lön för festen. Lewenhaupt MinnV 19 (1936). — jfr ORDENS-TRISSA.
2) (förr) brass till blindrå. Dalman (1765). Huru sättes Blinne-Råen ut? Trissen och Toppläntan inskäras om Bagbord, sedan tages Styrbords Trissen och Toppläntan under Bogsprötet, och kränges på Styrbords Nocken. FSjöbohm Skeppstakl. 49 (1792). — jfr BLIND-, SKJUVBLIND-TRISSA.
-HÅLLARE. (i sht i fackspr.) hållare för trissa; i sht till 1 a, särsk. om (del av) gaffel (se d. o. 2). Kordonggafflar .. med rörlig trisshållare. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 9. —
(1 c β) -KASTARE. (triss- 1852–1893. trissa- 1903) (†) diskuskastare. För mig bleknar själfva Soracte i sin härliga aftonbelysning, om jag i grannskapet ser en vacker triss-kastare. Wennerberg Bref 2: 150 (1852). FinBiogrHb. 1984 (1903). —
-KASTNING. (triss- 1818 osv. trisse- 1750)
1) (i sht om ä. förh., numera bl. tillf.) till 1 c α: trisslagning. Nu (föredrogs) at, sidstledne Söndags eftermiddag skola 2ne drängar från Sandhagen .. med trissekastning sig först förlustat och sedan med swordom och oenighet lyktat leken. KulturbVg. 3: 66 (1750).
(1 c α) -SLAGNING. (i sht om ä. förh.) verksamheten att slå trissa (se slå, v. I 1 c η δ'); särsk. ss. lekbenämning; jfr -kastning 1. Af Guvernören strängt förbehållen dess obetänksamhet at kalla väbeln Rackare, då denne erindrade derom, at trisslagning ej var tillåten utom hvalfven. Ekstrand Karlbg 212 (i handl. fr. 1806). —
-VÄVSTOL. vävn. vävstol med på solvstången trädda trissor varpå skaftkäpparna är upphängda. 2RARP 6: 550 (1731). En vanlig trissvävstol fungerar bra, men har du tillgång till kontramarsch, använder du den. ICAKurir. 1994, nr 40, s. 24.
B (†): TRISSA-KASTARE, se A.
C (†): TRISSE-KASTNING, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content