publicerad: 2010
TÄRNING tæ3rniŋ2, sbst.3, förr äv. TÄRLING, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (ArkliR 1537, avd. 1 (1535) osv.) ((†) -er FörtHertJohLösegend. 1563, s. 27, OxBr. 11: 811 (1645)).
Ordformer
(terling 1562 (: kopp(ar) terling(ar))–1669. terning (th-, -nggh, -ngh) 1535–1872 (: terningsfall). tärling 1593. tärning (th-, -ngh, -nng) 1541 osv.)
Etymologi
[fsv. tärning, t(h)erning, tärning (i spel o. d.), (trol.) kantig projektil till eldvapen; jfr fd. tærn(l)ing, tärning, tygbal (dan. o. nor. terning, tärning), fvn. ten(n)ingr, tärning; av mlt. terninc, tärning, projektil till eldvapen, (tyg)packe, motsv. mnl. terninc, tärning, projektil till eldvapen; formen med -l- har lånats av mlt. terlink (motsv. mnl. teerlinc (nl. teerling)), sidoform till ternink (jfr TERLING, sbst.2); möjl. etymologiskt identiskt med TERLING, sbst.2 — Jfr TÄRNA, v.1–2, TÄRNIG]
1) till spel l. lottkastning använd mindre kub av trä l. ben l. metall l. (numera ofta) plast, med sidorna vanl. numrerade med en till sex prickar placerade så att sammanlagt antal prickar på motstående sidor är sju; äv. om andra föremål med liknande funktion, särsk. dels om annan mindre, regelbunden polyeder med färre l. fler än sex sidor, dels om kub o. d. med andra motiv l. färger l. symboler på sidorna; särsk. (i sht i sg. best.) i vissa bildl. uttr. med innebörden att slumpen l. ödet får avgöra l. avgör ngt, särsk. tärningen är kastad (se KASTA, v. I 1 g β). VarRerV 33 (1538). Alle Spel på Kiällare ock Caffeè-Hus, ware sig med Tärning eller Kort .. skal hädanefter afskaffas. PH 1: 126 (1719). Man får nu se, mitt gryn, hur tärningen vill falla. Leopold (SVS) I. 3. 1: 420 (1808). Tärningar .. äro små benkroppar af sex eller flera sidor med ögon uppå, hvarmed man försöker sin lycka i spel. Synnerberg (1815). Till ett Brädspel erfordras .. 30 Brickor och 2:ne Tärningar. Düben Talism. 6: 42 (1818). En ledare (för rollspelet) dikterar en utgångshandling och med en tjugosidig tärning avgörs rollernas grundkaraktärer. HbgD 18 ⁄ 7 1997, s. 25. Spelet har .. tärningar med ovanligt vackra symboler. NorrbK 10 ⁄ 12 2009, s. A28. — jfr BLIND-, DOBBLAR-, RAFFEL-, SNURR-, SPEL-TÄRNING m. fl.
2) i oeg. anv., om ngt som till form l. utseende l. användning påminner om en tärning l. tärningar (i bet. 1). — särsk.
a) (i sht i ä. fackspr.) solid figur begränsad av sex lika stora kvadrater, kub, hexaeder. Cuben (terningen) (är) fyrekant. Schroderus Comenius 759 (1639). En tolf-kant har sex sidor och tolf kanter. I mindre en terning. Swedenborg Reg. 6 (1718). Kub eller Tärning kallas det prisma, hvars såväl baser som sidor utgöras af lika stora qvadrater. Scheutz Ritk. 59 (1832). Äro .. (de räta linjerna) lika stora, blifva alla sex planen kongruenta qvadrater. En sådan kropp kallas kub eller tärning. Mellberg Bergroth 180 (1885). — jfr SNED-TÄRNING.
b) (numera mindre br.) om (stundom upphöjd l. nersänkt) kvadratisk yta som bildar (del av) utsmyckning l. mönster; ruta (se RUTA, sbst.2 1), i sht i fråga om textil. GripshInvent. 1553. Ett par (hosor) aff rött sammet i tärninger. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 27. Pavimenta tessellata .. äro ganska vackra (golv) af svart Marmor, med hvita tärningar inlagde i en viss ordning, så at där formeras circlar, blomor, m. m. Björnståhl Resa 1: 151 (1770). Ändarna (på den öppna armringen) äro på 3 sidor försedda med en låg upphöjning, så att de sluta med svagt markerade tärningar. AntT IX. 6: 58 (1905).
c) om ämne o. d. som är styckat l. skuret l. format l. berett i tärningsform l. mindre bitar o. d. I större städer (i Kina) finnas öfverallt talrika pudrettfabriker, hvari de fasta exkrementen torkas och pressas i tärningar. MosskT 1892, s. 388. — jfr BULJONG-, MOSS-, SOPP-TÄRNING. — särsk.
α) (†) om gjutet tärningsformat metallblock l. metallstycke, ofta avsett att utgöra råmaterial för omsmältning l. fortsatt bearbetning l. förädling. Stora skiffwor och ssmå .. Terningar. ArkliR 1537, avd. 1 (1535). Luttrat kååpar Till at giutha Tärni(n)gar aff till Galegierna. VaruhusR 1541. Ehr (dvs. koppar) ophuggit till terning(er) wthi bly lodh som bliffue gutin Osmundz iernn. ArkliR 1565, avd. 7. — jfr JÄRN-TÄRNING.
β) i fråga om mat o. d.: (mindre,) kubformigt skuren bit; i sht i pl. HovförtärSthm 5 ⁄ 9 1636 C, D. Sedhan smått i Terningar skurit Flesk, steeckt i en Panna och ther til slaghet. Kockeb. C 5 b (1650). När .. (soppan) anrättas så .. lägges hwettebröd uti som är skurit i tärningar eller långa strimlor. Warg 5 (1755). Lungan kokas mjuk med watten, salt, rotsaker och lökar samt skäres sedan i grofwa tärningar. Sjöberg Singstock 51 (1832). Skala och skär äpplena i tärningar. DN 20 ⁄ 8 2009, s. A43. — jfr BRÖD-, FLÄSK-, ISTER-, SKINK-, SYLT-TÄRNING m. fl.
γ) (†) om (sannol. kantig) projektil för kanon (l. handeldvapen)? TullbSthm 12 ⁄ 11 1581. 126 p(a)r gemena Terningar. BoupptSthm 12 ⁄ 11 1689, s. 1065 b.
d) (numera bl. tillf.) i fråga om mineral l. bergart o. d.: bit l. brottstycke, särsk. kristall med tärningsliknande form; i pl. Ju grofware tärningar, ju mera Bly. UHiärne Berghl. 446 (1687; läst i orig.). För rikast uppå Swafwel hålles all sådan kisz, som brytes renast utan metall eller annan bergart, och synes storögd, grofgrynig och uti terningar, bollar eller andra Figurerade stycken wexer. Bromell Berg. 15 (1730). Den leran, som fins emellan Sandstens hwarfwen wid Burswiken .. och wid Grottlingbo .. är .. torr, något skifrig, tät, fin, går sönder i terningar, tager ut fläckar etc. Linné Öl. Föret. 3 b (1745). Wismut-Kobolt består af Lameller eller Tärningar, hwilka koboltar giöra hårda som järn. Linné Stenr. 62 (c. 1747). Feltspaten finnes ock af större ock mindre tärningar, ibland så små, at sten ser nästan grynig ut. Wallerius Min. 65 (1747). — jfr BERG-, PYRAMID-, SPAT-, TALK-TÄRNING.
e) mek. slidtärning. TT 1871, s. 117. Excenterstängerna för .. (excenterskivorna) äro förenade med en båge .. hvilken noga passar i ett spår på en i slidstångshufvudet inpassad tärning. Frykholm Ångm. 219 (1890). En ångenergiregulator .. hvilken genom en häfarm och länkar verkar på tärningen i en kuliss eller slidbåge. TT 1900, Byggn. s. 33. Nerén (1930).
f) (†) elliptiskt för: tärningsben; i sht i sg. best. Det fierde (av fotvristens ben kallas) os cuboides (Tärningen). Rosenstein Comp. 81 (1736). (Sv.) Tärning, (ett ben i fotvristen) (t.) Würfelbein. Heinrich (1828).
a) (förr) om (eld- och krutgasbeständig, vanl. gängad) metallcylinder som används som foder (se FODER, sbst.2 3) i fänghål. Har fänghålet blifvit utskjutet i en redan tärnad Pipa, indrifves, utan att skada gängorna, en fyrkantig stålspets eller stamp i fänghålet hvarmed den gamla tärningen utvrides. KrigVAH 1811–15, s. 216. Fänghålet .. är försedt med tärning af koppar både i öfra och nedra ändan. UFlott. 3: 9 (1882).
b) tekn. (cylindrisk l. roterande) maskindel l. nav o. d.; bussning (se d. o. 1) l. lager (se LAGER, sbst.3 4) vari en axel o. d. roterar; äv. om mutter- l. skruvbricka o. d. (för att skydda mot slitage l. ge god anläggningsyta o. d.) (jfr KLINK-BRICKA). Uggla Skeppsb. SvEngLex. 37 (1856). Lagren hafva skålar af kanonmetall och tärningen i länken är justerbar. TT 1887, s. 222. (Svarvstålet) uppskäras efter samma ledarskruf, och hvarigenom kostnaden för många skrufvar och tillhörande tärningar undvikes. TT 1895, M. s. 31. Nerén HbAut. 2: Pl. XXVI (1912; till kopplingshylsa). — jfr LÄDER-, POCKENHOLTS-, SKRUV-TÄRNING.
c) (i sht i ä. fackspr.) om den översta massiva krutkärnan av en rakets drivsats (som bestämmer hur lång tid det skall gå efter det att raketen avfyrats tills dess att innehållet antänds och kastas ut). AHB 66: 33 (1880). Drifsatsen packas medelst särskilda ”sättare” kring dornen, som .. vid sitt utdragande bildar en kanal i dess midt, ofvanför hvilken den återstående satsen utgör en massiv ”tärning”. 2UB 6: 404 (1904).
Ssgr: A (†): TÄRNING-ARTAD, p. adj. (tärning- 1789. tärnings- 1894) särsk. (†) till 2 d. Grönaktig, tärningartad och silfverfärgad skimmer. Rinman 2: 579 (1789). Newcastlekol .. dela sig vid sönderslagning i regelbundna, tärningsartade bitar. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 31. —
-BEN, -BORD, -BÄGARE, -DRÄLL, -FORM, -FORMAD, -FORMIG, -KAPITÄL, se D. —
(1) -KAPPE. (tärning- 1790–1889. tärnings- 1785–1872) (†) tärningsbägare; anträffat bl. i ordböcker; jfr kappe, sbst.3 1. Möller 2: 1425 (1785). Björkman (1889). —
-KAST, se D. —
-KLÄDE, se C. —
-LEK, -LERA, -LIK, se D. —
(2 d) -MALM. (tärning- 1687–1855. tärninge- 1687–1785) (†) sammanfattande benämning på blyhaltiga mineral med (vanl.) kubiska kristaller, särsk.: blyglans. Af grof Tärninge mallm hafwa dhe .. (vid Salberget) och fått af en tunna nije lödige mark Sölfwer och mycket bly. BlBergshV 18: 119 (1687). Wallerius Min. 292 (1747; om blyglans). Dalin (1855). —
-MÖNSTER, -NICKEL, se D. —
(2 d) -SPAT. (tärning- 1797–1855. tärninge- 1747–1772) (†) sammanfattande benämning på vissa kristalliserade mineral, särsk.: kalkspat, kalcit. Tärninge Spat .. Går altid sönder i ordentelige sneda tärningar, är opac, fast, och ganska tungt. Wallerius Min. 58 (1747; om kalkspat). Dalin (1855). —
-SPEL, -SPELANDE, -SPELARE, se D.
B (†): TÄRNINGA-KAST, -SPEL, -SPELARE, se D.
C (†): TÄRNINGE-DRÄLL, -KAST, se D. —
(2 b) -KLÄDE. (tärning- 1599. tärninge- 1599–1613) (†) om (stycke l. längd av) sannol. rutmönstrat kläde. KlädkamRSthm 1599 A, s. 13 b. KlädkamRSthm 1613 A, s. 14 a. —
-LERA, -LIK, se D. —
-MALM, se A. —
-MÖNSTER, se D. —
-SPAT, se A. —
-SPEL, -SPELARE, -VIS, se D.
D (i allm. till 1): TÄRNINGS-ARTAD, se A. —
-BEN. (tärning- 1799 osv. tärnings- 1915 osv.) (i sht i fackspr.) tärningsformat fotrotsben hos människor o. vissa djur; i sht i sg. best. Tärningbenet (os cuboideum) ligger framom hälbenet, och på yttre sidan om jullbenet. Sönnerberg Loder 83 (1799). De 6 ben af hvilka hasen är sammansatt, nämligen: hasbenet, rullbenet, stora flatbenet, tärningbenet, lilla flatbenet och pyramidbenet. Wrangel HbHästv. 705 (1886). —
-BORD. (tärning- c. 1790–1807. tärnings- 1749 osv.) bord varpå man spelar tärning. Lind 1: 1845 (1749). (Barens inredning består av) Camouflagenät och ammunitionslådor, .. avstrippad armejeep med tärningsbord. DN 6 ⁄ 2 1993, s. 9. —
(2 c) -BULJONG. buljong tillagad på buljongtärning. DN 10 ⁄ 12 1992, Bil. s. 5. Buljongen till den här soppan är mycket enkel: Vanlig tärningsbuljong smaksätts med basilika och tomatpuré. SvD 15 ⁄ 6 1998, s. 18. —
-BÄGARE. (tärning- 1889–1915. tärnings- 1881 osv.) bägare l. liten behållare i vilken tärningar skakas om för att sedan kastas l. slås ut; jfr bägare 1 b o. tärning-kappe. Smärre (servisdelar) .. af hvilka den lilla bägaren .. användes vid tärningsspel och deraf fått namnet tärningsbägare. SvFamJ 1881, s. 265. —
(2 b) -DRÄLL. (tärning- 1699. tärninge- 1672. tärnings- 1672–1675) (†) om rutmönstrad dräll. Hufwudduk af Tärningedräll. BoupptSthm 1672, s. 936 b. Sparlakan af tärning drell. BoupptRArk. 1699.
Ssg (†): tärningsdrälls-duk. (†) jfr duk 1, 4. Ett Skienkebordh, Dher på een Terningzdrellsduuk. Karlson EBraheHem 125 (i handl. fr. c. 1672). BoupptSthm 1673, s. 1215 a. —
-FORM. (tärning- 1788–1873. tärnings- 1862 osv.) särsk. i uttr. i tärningsform, i form av tärning. En ren kies uti tärningform. Rinman 1: 969 (1788). Om du börjar med saltet och det behövs mera buljong i tärningsform så innehåller den salt och då får du en sås som är alltför salt. GbgP 15 ⁄ 7 2004, s. 46. —
-FORMAD, p. adj. (tärning- 1856–1926. tärnings- 1862 osv.) som har tärningsform; jfr -formig. Rääf Ydre 1: 31 (1856). Vi .. sågo folk vandra till bröllopsgården, ett tärningsformadt hus, hvars port smyckades af gröna qvistar. Bremer GVerld. 6: 50 (1862). —
-FORMIG. (tärning- 1791–1905. tärnings- 1824 osv.) tärningsformad; särsk. till 2 d: som bildar l. är sammansatt av (kubiska l. romboedriska o. d.) kristaller. Ty som denna hällebergs-art .. gärna finnes tärning-formig, skärfvig, eller i andra skapnader anskuten, händer (osv.). Garney Masmäst. 51 (1791). Tärningformiga kapiteler med karnisade kransar. Brunius SkK 57 (1850). —
-KAPITÄL. (tärning- 1890–1950. tärnings- 1868 osv.) kapitäl (se d. o. 1) som till formen liknar en halv tärning med avrundade nedre hörn. Ett kapitäl, som synes bestå af en på nedre hörnene regelmässigt afrundad tärning. Det kallas derföre det kubiska eller tärningskapitälet. Sydow Lübke 261 (1868). —
-KAPPE, se A. —
-KAST. (tärning- 1701–1947. tärninga- c. 1645–1688. tärninge- 1739–1818. tärnings- 1579 osv.) kast med tärning; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr kast, sbst.4 1 c. VarRerV E 2 a (1579). När jag nogare ransakade .. (domstolsutslagen) fant jag, huru oskälige, tokige och stridige de woro, så at jag mycket häldre wille låta min Sak komma an på Tärningskast än sådane Domares utslag. Roman Holbg 179 (1746). (Händelserna) bilda för Giulia det tärningskast, som besluter öfvergången öfver lifvets Rubicon. Söderhjelm ItRenäss. 327 (1907). —
-KASTANDE, p. adj. som kastar tärning; jfr kasta, v. I 1 g. Ni kan .. dricka ert té någonstans bland tärningskastande spelare utan att man ägnar er en blick. Nyblom Österut 36 (1908). —
-KASTNING. jfr kasta, v. I 1 g. Johansson Noraskog 3: 156 (i handl. fr. 1751). I århundraden levde människan i tron att slumpen inte existerade, därför kunde till och med rättegångar avgöras genom tärningskastning. GbgP 5 ⁄ 1 2002, s. 10. —
-LEK. (tärning- 1750. tärnings- 1852 osv.) spel med tärning; jfr lek, sbst. 1 f, o. -spel. En spele-diefwuls lust är en ei af de bästa, / Som tubbar folk ihop, med kort och tärning-lek. Kolmodin QvSp. 2: 399 (1750). —
(2 d) -LERA, förr äv. -LER. (tärning- 1751–1923. tärninge- 1747–1791. tärnings- c. 1710 osv.) (numera mindre br.) om lerart som vid torkning spricker (på ytan) i tärningar. Lerarter ähro åtskilliga slag såväll till qualiteten som namnen såsom vijtlera, blålera, skijfverleera, terningzleera (osv.). Polhem ESkr. 1: 151 (c. 1710). SvGeolU Aa 196: 54 (1954). —
-LIK, adj. (tärning- 1789–1915. tärninge- 1779. tärnings- 1738 osv.) (numera mindre br.) som liknar l. påminner om en tärning (l. tärningar). Lind (1738). Scenen är en krokig brant sluttande gata med tärningslika hvitkalkade små hus. Hallström LegDr. 79 (1908). Auerbach (1915). —
(2 c) -LIM. (i sht förr) lim som saluförs i tärningsform (o. som används bland annat vid framställning av limfärg). Både tärningslim och pärllim torka betydligt fortare än lim i kakor. HantvB I. 2: 67 (1934). —
-MÖNSTER. (tärning- 1699. tärninge- 1744. tärnings- 1750 osv.) särsk. till 2 b: rutmönster. (En duk) af terningmönster. BoupptRArk. 1699. Motivet med perspektiviskt tärningsmönster målat på rummens väggar hade vunnit stor spridning vid 1400-talets slut i Danmark. SErikÅb. 1955, s. 78. —
(2 c) -NICKEL. (tärning- 1876–1920. tärnings- 1874–1931) (†) nickel som saluförs i tärningsform. Keyser Kemien 2: 576 (1874). (Nickeloxidulen) pulveriseras, utröres .. till en deg, som utkaflas .. och sönderskäres i tärningar, hvilka .. reduceras till rånickel, s. k. tärningnickel. 2NF 19: 934 (1913). 3NF 14: 969 (1931). —
(3) -SAPP. [jfr t. gewürfelte sappe] (förr) sapp (se sapp, sbst.2 2) med tvärvall(ar) som kunde kringgås på båda sidor. Busch Fästn. 125 (1880). Allteftersom .. (traverserna) kringgås på en eller båda sidor, kallas löpgrafven traverssapp, eller tärningssapp. Busch Fästn. 114 (1888). 2NF 24: 780 (1916). —
-SPEL. (tärning- c. 1635–1947. tärninga- 1709. tärninge- 1686–1766. tärnings- 1628 osv.) spel varvid tärning(ar) används (o. utgör en central del); särsk. om (hasard)spel om pengar o. d.; jfr -lek, -spelande. Yatzy är ett tärningsspel. Tå nw ynglingen (som spelade tärning) bödh til at vrsächta sigh, föregiffwandes Terningz spel wara ett ringa förseende (osv.). Paulinus Gothus MonPac. 18 (1628). Det mest kända tärningsspelet i Las Vegas är craps. GT 29 ⁄ 8 2002, s. 34. —
-SPELANDE, p. adj. (tärning- 1876–1947. tärnings- 1855 osv.) som spelar tärning. Huru många draflande, swärjande, supande, bränwinsbrännande och försäljande, kort och tärningsspelande .. prester lemnas icke till och med utan warning af wåra biskopar? SvKyrkT 1855, s. 101. —
-SPELARE. (tärning- 1734–1915. tärninga- c. 1645. tärninge- c. 1650. tärnings- 1749 osv.) jfr spelare, sbst.1 4. Sitt Huuszhåld skal en vng Huuszhållare så försichteligen begynna at han icke är en Drinckare, Kort- eller Tärningaspelare. IErici Colerus 1: 84 (c. 1645). —
(2 b, c β) -VIS, sbst. o. adv. (tärninge- 1577–1711. tärnings- 1729–1882) (†)
I. (†) ss. sbst., i uttr. i tärningsvis, i tärningar l. rutor. MeddRiksheraldÄmb. 10: 31 (i handl. fr. 1577). Engelst (dvs. engelskt kläde) war i tärninge wwiss. GripshR 1585, s. 188. Tort brödh som är skurit i tärninge wijs. Petreius Beskr. 4: 13 (1615). Linc. Gggg 5 b (1640).
II. (†) ss. adv.: i (form av) tärningar l. rutor. Det prächtigste här är ett skåp .. af perlemoor och skylpad tärningewijss inlagdt. KKD 5: 243 (1711). Strindberg SvFolk. 1: 465 (1882). —
-ÖGA. om vart o. ett av (vanl. ett till sex) prickar l. ögon på varje sida av tärning; äv. oeg., om mönster l. dekoration l. utsmyckning som liknar l. påminner om sådana ögon. Blott tärningsögonen åt spelarn tjusning ge. Wetterstedt ConvOrdb. 184 (1822). Fyra enkla genombrutna bronshängsmycken i form av små ankor; en av dem är ornerad med ”tärningsögon”. Fornv. 1931, s. 358.
Avledn.: TÄRNINGAKTIG, adj. särsk. (†) till 2 d, om lera o. d.: som (i brottytan) är uppdelad l. sprucken i (mindre) kuber; jfr tärnig 1. Leer är .. swart, grå, terningachtig (osv.). UHiärne 2Anl. 330 (1706). Lerarterne äga lena och slipriga particlar, til figur cubiske eller Tärningaktige, med en sammanhängande kraft til hvarannan. Wallerius Min. 17 (1747).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content