SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1963  
SAL sa4l, sbst.2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar (Schroderus Comenius 679 (1639) osv.) ((†) -er SthmSlH 1: 101 (i handl. fr. 1564), Cederschiöld Riehl 1: 19 (1876: balsaler)).
Ordformer
(saa(h)l (sahl) 15261827. saa(h)ll 15381589. sadhel- i ssg 1630 (: sadhel och sengestughudör[en]). sal 1526 osv. sall 1564 (: sallen, sg. best.)c. 1620 (rimmande med skall). -zael 1617 (: richszaelen))
Etymologi
[fsv. sal; jfr fd. o. dan. sal, fvn. salr, m., fsax. seli, mlt. sāl, m. l. n., fht. sal, n., mht. sal, m. l. n. (t. saal), feng. sele, m., sæl, salor, n.; av ett germ. saliz, m., salaz, -iz, n.; jfr äv. sv. dial. säl, fäbod, fvn. o. nor. dial. sel, fäbod, got. saljan, skaffa sig härbärge, stanna, fsax. seliða, hus, bostad, fht. salida, selida, hus, feng. sælð, bostad, got. saliþwōs, f. pl., härbärge; möjl. besläktat med kyrkslav. selo, by, mark; formen sadhel- är en hypersvecism (jfr sal, sbst.1, sidoform till SADEL); i dan. o. sv. är ordet åtminstone delvis lånat från fvn. (i bet. 1) resp. mlt. l. t. (i bet. 2)]
1) om byggnad vars inre utgör ett enda rum; särsk. (o. numera nästan bl.) dels om sådan byggnad inrymmande det förnämsta rummet i en fornnordisk (furstes l. stormans) gård, hall (se HALL, sbst.2 5), dels [delvis sannol. utgående från 2] om enkel byggnad av fällda lövträd o. d. Ther efter kom en sådan pilter (dvs. en jätte) inn, at the tå intet undrade at salen war hög och stor tiltagen. Verelius Gothr. 174 (1664; isl. orig.: skalin). Dryckessalen, ett hus för sig sjelf, var timrad af kärnfur. / Ej femhundrade män (till tio tolfter på hundrat) / fyllde den rymliga sal när de samlats att dricka om julen. Tegnér (WB) 5: 20 (1825). Den ansenligaste och förnämsta, (fornnordiska) .. bygnaden var skålen, äfven kallad stuga, hall eller sal. UB 1: 354 (1873). Lövsal .. (dvs.) sal l. grotta .. gjord av fällda lövträd (l. avskurna grenar) nedstuckna i jorden l. monterade på en stomme av stänger. SAOB L 1965 (1942). — jfr BRÄD-, DISAR-, LUST-, LÖV-SAL.
2) stort rum (se RUM, sbst.3 9); särsk. om (ofta mer l. mindre kostbart inrett) sådant rum som användes ss. lokal för måltider l. fester l. ceremonier l. sammankomster (gudstjänster, konserter, baler, förhandlingar o. d.); förr äv. om övervåningen i hus med två våningar. Sägher hwszbondanom (i ett visst hus) .. Hwar är gästahuseth, ther iach medh minom läryungom kan äta påschalambith? Och han wardher idher wisande en stoor saal breddan och tillpyntadhan, ther reedher till före oss. Mark. 14: 15 (NT 1526; Bib. 1917: en stor sal i övre våningen); jfr a. (Lat.) Contignatio (sv.) böön oghan på bielkalaghet, lofft eller saall. VarRerV 24 (1538). På then andra daghen .., gick Petrus vp j salen til at bidhia. Apg. 10: 9 (Bib. 1541; Luther: auff den söller, Vulg.: in superiora; Bib. 1917: upp på taket). Then gambla Salen (i Uppsala slott), ther om prestemotedt plägade drickas prestegille. Svart G1 113 (1561). Salar tagas och nu i dageligit bruk för det förnembsta och största rummet både uthi Konungars, Herrars, så och gemene mans wåningar, der de Fremmande blifwa undfägnade och plägade. Rudbeck Atl. 1: 241 (1679); jfr a. Rum af mer än 225 qv. alnars grundyta benämnas Salar och Gallerier, då de äro fyra eller fem gånger längre än breda. Stål Byggn. 2: 20 (1834). Det s.k. sfinxtemplet vid Gise .. (med) tvenne salar, bildande mot hvarandra ett T. Hahr ArkitH 7 (1902). Tillsammans bevistade .. (ungdomarna) möten i överfyllda salar, där talare .. manade till sammanslutning i fredens intresse. Stiernstedt Bank. 91 (1947). — jfr AN-, ASSEMBLÉ-, ASTRAK-, AUDIENS-, AUKTIONS-, BAL-, BALETT-, BANKETT-, BILJARD-, BLOMSTER-, BORG-, BRUD-, BRÄD-, BRÖLLOPS-, BÖN-, BÖRS-, DANS-, DISAR-, DOM-, DOMSTOLS-, DRABANT-, DRICKS-, FEST-, FESTIVITETS-, FÖDELSES-, FÖR-, FÖRE-, FÖRSAMLINGS-, GILLES-, GÄST-, GÄSTABUDS-, HONNÖRS-, HÖG-, HÖGANLOFTS-, HÖGTIDS-, HÖRN-, JUNGFRU-, KAFFE-, KAPITEL-, KIST-, KLOSTER-, KOMMUNAL-, KONSERT-, KONVENTS-, KONVERSATIONS-, KRISTALL-, KUNGS-, KUPOL-, KUR-, KYRK-, KÄLLAR-, LUST-, MARMOR-, MAT-, MODELL-, MÅLTIDS-, MÖNSTER-, NATIONS-, OPERA-, ORDENS-, ORDER-, ORGEL-, OVANLJUS-, PACK-, PACKNINGS-, PARAD-, PELAR-, PLENI-, PRAKT-, PREDIKO-, PROFAN-, REDUKTIONS-, RIDDAR-, RIDDARHUS-, RIKS-, RUT-, RÅDS-, RÅDSTUGU-, RÄTTS-, SAMLINGS-, SESSIONS-, SOMMAR-, SPEGEL-, SPEL-, SÄLLSKAPS-, TEATER-, TEMPEL-, TINGS-, TRON-, VAPEN-, VÄNT-, VÄRDSHUS-, YTTER-, ÖL-SAL m. fl. — särsk.
a) om det största o. förnämsta rummet (l. ett av de största o. förnämsta rummen) i en privatpersons bostad; dels om matsal, dels (numera bl. i Finl.) om salong, dels om rum (numera i sht i hus på landsbygden) som (i vardagslag står oanvänt o. ouppvärmt o. endast) användes (vid festliga tillfällen) ss. salong o. matsal (i fråga om allmogehus från äldre tid särsk. om sådant rum beläget på ena sidan om förstugan o. sträckande sig tvärs över husets hela bredd). Rudbeck Atl. 1: 241 (1679; se under huvudmomentet). Saal betydde fordom hela Huset, men nu thet besta ock största Rumet i Huset. Spegel GW Fff 2 a (1685); jfr 1. Dörren til sätesstufwan eller salen. VDAkt. 1750, Syneprot. F III 7. 1. Bygning. .. Bestående af en sahl eller stuga, 1 förstuga, 1. Kiök, samt twenne Camrar wid wästra ändan. Därs. 1753. Icke heller kan jag finna, att förmak, sal, sängkammare, pigkammare, och tvenne kamrar för mig med särskild utgång åt förstugan, äro för många rum för oss sjelfva. Atterbom Bref 273 (1826). I salen (i rektorsgården) .. stod det långa middagsbordet. Spong Sjövinkel 15 (1949). Våningen (i en av Sthms förstäder) är omodern och inte stor: ett kök, ett litet sovrum, men salen är ganska rymlig, ett så kallat vardagsrum, halvt salong, halvt matsal. Hedberg DockDans. 283 (1955). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 89 (1958; om salong).
b) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sjöt. kajuta på fartyg; särsk. dels om kajuta belägen i däckshus midskepps, dels om stor kajuta under däck, vanl. använd ss. matsal. En Jackt medh Kajuta akter, och Saal mitt uthi. Rålamb 10: 15 (1691). Fram om salen (i kronprinsens slup) twänne Drabanter med carbiner. Achter om salen den wakthafwande Corporalen af Drabanterne och Lieutenanten af Gardet. PH 12: 424 (1782). (Sv.) Salen. (T.) Die grosse oder untere Kajüte. Röding SD 73 (1798). — jfr KAMPANJ-SAL.
c) i anstalt vari kollektiv bostad tillhandahålles l. viss vård l. behandling o. d. lämnas: stort rum i vilket flera personer bo l. sova l. vårdas l. behandlas o. d.; särsk. (äv. i uttr. allmän sal) om sådant rum på sjukhus, med sängplatser för mer än två patienter (motsatt: enskilt l. halvenskilt rum). Ligga på (allmän) sal. SErikÅb. 1950, s. 115 (c. 1770; om sal på sjukhus, använd ss. mottagningsrum o. operationssal). FörhReorgSthmAllmBarnh. 8 (1847; om amsalar). Avgiften för betalande sjuke är .. 75 öre i allmän sal. Lundin NSthm 569 (1889). Vårdplats å allmän sal eller därmed likställt rum. SFS 1937, s. 413. — jfr AM-, BARN-, FÖRBINDNINGS-, OPERATIONS-, SJUK-, SOV-, UNDERSÖKNINGS-, VAK-SAL.
d) om rum (i undervisningsanstalt o. d.) avsett för undervisning l. examination l. övningar vari ett mer l. mindre stort antal elever delta; äv. om samlingslokal i skola o. d. (avsedd för gemensam andakt l. för högtidligheter o. d.); i sht ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för sådana; särsk. i uttr. skrivning på salen, salsskrivning. Retzius BrFlorman 35 (1825; om anatomisal). Siljeström FörStat. 1: 210 (1852; om skolsal). Skrivningar på salen. Swensson Willén 48 (1937). — jfr ANATOMI-, AUDITORIE-, BÖN-, FOLKSKOLE-, FÄKT-, FÄKTARE-, FÖRELÄSNINGS-, GYMNASTIK-, HÖR-, KAPELL-, LABORATIONS-, LEKTIONS-, LÄRO-, LÄSE-, RIT-, SKOL-, SKRIV-, SLÖJD-, SÅNG-, TECKNINGS-, UNDERVISNINGS-, ÖVNINGS-SAL m. fl.
e) om rum (i fabrik l. institution l. bibliotek o. d.) avsett för uppställning av maskiner l. apparater l. böcker o. d. (o. tjänande ss. arbetsplats för ett mer l. mindre stort antal arbetare resp. forskare o. d.) l. om rum (i museum o. d.) avsett för utställning av föremål (t. ex. konstalster l. fornfynd). UB 1: 361 (1873; i fabrik). De dyrbara fynden (från Osebergsskeppet) fylla en hel sal i Universitetets Oldsaksamling i Oslo. Jäfvert Skomod 20 (1938). Vi börjar med historiska saln, sa ciceronen (på Nationalmuseum). Lo-Johansson Gen. 537 (1947). — jfr ANTIK-, APPARAT-, ARBETS-, ASKFYLLNINGS-, BIBLIOTEKS-, BILD-, BOK-, BOKLÄSNINGS-, FABRIKS-, FORN-, FORSKAR-, FYLLNINGS-, FÖREVISNINGS-, KAR-, KONST-, KYRK-, LABORATIONS-, LÄSE-, MASKIN-, MEJERI-, MUSEI-, MÅLNINGS-, PAPPERS-, REDERI-, RIT-, SKULPTUR-, SÄTTERI-, UTSTÄLLNINGS-, VISNINGS-SAL m. fl.
f) inom vissa frikyrkliga samfund: lokal för samling o. andakt. SErikÅb. 1939, s. 72 (c. 1778). Man (bad) för den sjuke (P. Wieselgren) i kyrkorna, på missionshuset och å ”salarne”. Wieselgren 341 (1900). Lundin StockhMinn. 1: 112 (1904). SDS 1963, nr 134, s. 16. — jfr ANDAKTS-, METODIST-SAL.
g) metonymiskt, om i en sal närvarande personer. Då skrattade hela salen. Strindberg NSvÖ 1: 39 (1906).
h) [jfr motsv. anv. i mlt. o. ä. t.] (†) övergående till en beteckning för slott l. herrgård. (Sv.) Saal. .. (t.) Hoff. Schroderus Dict. 88 (c. 1635). (Lat.) Palatium, .. (sv.) Förstlig Saal. (T.) Ein Pallast, Fürstlich Haus. Florinus Voc. 42 (1695).
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., om ngt som påminner om l. tänkes ss. en sal (i bet. 1 o. 2); utom i a numera företrädesvis i vitter l. högre stil. Konungen (gjorde) itt gestabodh allo folckena som j stadhenom Susan war .. vthi en saal j trägårdenom in widh Konungs hwset. Est. 1: 5 (Bib. 1541; Luther: im hofe des garten, Vulg.: in vestibulo horti et nemoris; Bib. 1917: i den inhägnade trädgård som hörde till konungapalatset); jfr c, 1. Jagh (dvs. visheten) haffuer min saal j höghdenne. LPetri Sir. 24: 6 (1561). Gå du at snillets krans och segrens krona bära, / At ren i minnets sal dit rum förordnadt se. Kellgren (SVS) 2: 126 (1781). Ack! hördes de strängar ditupp (dvs. till himmeln), som så rent / Samklinga i skuggornas sal. Atterbom SDikt. 1: 198 (1809, 1837). Vad salar hon ägde, / var okänt för solen. Åkerblom Edd. 1: 24 (1920; fvn. orig.: sali); jfr e slutet. — jfr MÅNSILVERSAL. — särsk.
a) om uthugget rum l. om (verklig l. tänkt) hålighet i berg; särsk. om sådan hålighet tänkt ss. hemvist för vissa av folktrons väsen (i sht troll o. jättar) o. av dessa bortrövade (bergtagna) människor. Jag (dvs. jätten) bor i bergets salar, / djupt under jorden, / dit aldrig Odens öga / trängt med sin stråle. Tegnér (WB) 2: 123 (1813). Till .. (gravkammaren) förde i berget uthuggna salar och gångar. Hahr ArkitH 12 (1902). Tredje akten .. Bergakungens sal. Alfvén Bergak. 14 (1923). — jfr BERG-SAL.
b) (†) om stor täckt vagn. Här (dvs. på landsvägen) med buller åker flärden fram / Sina tunga järnbesmidda salar. Runeberg (SVS) 1: 33 (1828).
c) om plats innesluten av växande träd l. buskar; dels om (större, rumsliknande) berså l. av häckar innesluten plats, dels i uttr. som beteckna skog l. grönskande natur o. d. Häckwärck, som består af Ingångar, Salar och Cabinett. Carlberg SthmArchitCont. B 1 b (1740). Blommande sköna dalar, / Hem för mitt hjertas ro! / Lummiga gröna salar, / Der vår och kärlek bo! Topelius Ljungbl. 92 (1855, 1860). Vilda sykomorer stodo som kolonner i skogens salar. Hedin Pol 2: 207 (1911). — jfr HUMLE, LÖV-SAL.
d) om (det djupa) vattnet i flod l. sjö l. (vanl.) i havet (tänkt ss. bebott av havsgudar l. vattendjur o. d.). Hos Thetis i den blåa sal. Sjöberg (SVS) 1: 228 (1820). Du haf som satt din dunkla sal / med perlor full i tusental. Tegnér (WB) 5: 10 (1822). Somliga .. utstötte rop av fasa .., innan de gingo ned till krokodilernas mörka salar. Hedin Pol 2: 239 (1911).
e) om rymden l. luften tänkt ss. ett högt rum (med himmeln till tak) l. om (tänkt rum i) himmeln (särsk. ss. Guds o. hans änglars (l. gudarnas) o. de saligas hemvist). Herren .. är then som sin saal bygger j himmelen, och sina hyddo grundar på iordenne. Am. 9: 6 (Bib. 1541). Frels migh från helfvets pino, / för migh i himmelens sall. Visb. 1: 107 (c. 1620). Kliif vp, O Phoebe, högt i Himmels Saal. Stiernhielm Fägn. 81 (1643, 1668). Till Oden sjelf i stjernklar sal / uppstiger hennes (dvs. Ingeborgs) ättartal. Tegnér (WB) 5: 11 (1822). Han (dvs. fågeln), som en ros med fjäder, / Som en blomsterqvast med vingar, / Genom etherns sal sig svingar. Dahlgren Calderon 6 (1858). Jag vet en port, som öppen står, / Där från de gyllne salar / En klarhet, som från korset går, / Om Kristi kärlek talar. SvMissionFSångb. 133 (1921); jfr Ps. 1937, 301: 1. — jfr FRÖJDE-, GLÄDJE-, HIMLA-, STJÄRNE-SAL m. fl. — särsk. om del av himlavalvet l. världsrymden där solen (för tillfället) befinner sig. Uti then medle Saal (i rymden) man Sool och Phoebum finner / Then som een mächtig Kung blandt Himle-Furstar skjner. Spegel GW 63 (1685). Bortom myrmarken låg en bred sal av horisont. Där svävade solen. Aronson FjärdeVäg. 10 (1950).
Ssgr (i allm. till 2): A (utom i ssgrna sal-byggnad o. -kyrka numera bl. mera tillf.): SAL-BYGGNAD, se C.
-DRÄNG. (†) salsknekt. Samma dagh kom för rättenn Oluff saaldrengh, och gaf tilkenna, att för 5 åhr sedenn, hade hann nÿckelenn till sölfkammaren på slåttedt (osv.). 3SthmTb. 5: 319 (1604). Schroderus Comenius d 6 b (1639).
-DÖRR, -GOLV, -KNEKT, -KYRKA, -KÄMPE, -SIDA, -SKÅP, -SKÄNK, -SLUP, -STOL, se C.
-STUGA. (†) om stort rum i värdshus, använt för servering l. utskänkning. Almqvist Går an 31, 35 (1839).
-SYSTEM, -TAK, se C.
-VAKT. (†) salsknekt. Fÿrbÿtaren och Sahlwackten för Rummens Renhållande på .. Slottet. HovförtärSthm 1755, s. 3891.
B (†): SALE-DÖRR, -RUTA, se C.
C: (2 e) SALS-ARBETE~020. (i fackspr.) vid finpappersbruk: arbete (särsk. sortering) som försiggår i sal. Ambrosiani DokumPprsbr. 376 (1923).
(2 e) -ARBETERSKA~0200. (i fackspr.) jfr -arbete. Ambrosiani DokumPprsbr. 381 (1923).
-BILJETT. biljett till åskådar- l. åhörarplats i sal (motsatt: biljett till läktare o. d.). SDS 1935, nr 115, s. 8.
-BORD. bord i sal; särsk. till 2 a, om sådant bord använt ss. en familjs matbord l. ss. medelpunkt vid huslig samvaro. BoupptRasbo 1750. Ej sällan valde han ut någon bok för högläsning under aftonstunden kring salsbordet. MinnGPrästgSkara 197 (1928).
-BOTTEN. (†) trossbotten ovanför sal; jfr botten II 5. Wederbörande Sochner påtaga sig att .. låta inlägga Nya sparrar öfwer Sahls bottnen. VDAkt. 1735, Syneprot. F III 7.
-BYGGNAD. (sal- 1902 osv. sals- 1928 osv.) [jfr t. saalbau, saalgebäude] (i sht i fackspr.) byggnad innehållande (huvudsakligen) en stor sal; jfr sal, sbst.2 1, o. -kyrka. Hahr ArkitH 138 (1902). SvFolket 8: 62 (1939; om salskyrka). särsk.: till en från äldre tid härrörande borg l. herrgård o. d. hörande byggnad som innehåller en vid gästabud o. d. använd sal; äv. (i vissa trakter) om en till en allmogegård hörande sådan byggnad. Thordeman Alsnö 90 (1920; tillhörande borg). En förfallen salsbyggnad med två farstukamrar. Budk(Åbo) 1928, s. 35 (tillhörande allmogegård). Beskow Bruksherrg. 101 (1954; tillhörande herrgård).
-BYGGNING. (i vissa trakter) till en allmogegård hörande byggnad som innehåller en vid gästabud o. d. använd sal; jfr sal, sbst.2 1, o. -byggnad slutet. Budk(Åbo) 1928, s. 35.
-DÖRR. (sal- 1630 osv. sale- 1565. sals- 1664 osv.)
1) (om fornnordiska förh.) till 1. När Refr kom til Salsdören (osv.). Verelius Gothr. 45 (1664; isl. orig.: kom að hallardyrum).
-FÖNSTER. VDAkt. 1665, nr 359.
-FÖRMAK. (†) förmak (se d. o. 1) beläget intill en sal. GripshR 1596, s. 111.
(2 e) -FÖRMAN~20, äv. ~02. (i fackspr.) vid finpappersbruk: förman för de i sorteringssalen sysselsatta arbetarna. SD(L) 1898, nr 266, s. 1.
-FÖRSTUGA. (†) förrum utanför sal; jfr -förmak. Fatab. 1933, s. 82 (1647; på Tyresö slott).
-GOLV. (sal- 1572 osv. sals- 1681 osv.)
1) (om fornnordiska förh.) till 1. Verelius 153 (1681).
2) till 2. HB 1: 191 (1572).
-KAKELUGN~002, äv. ~200. Rothstein Byggn. 548 (1859).
-KAMMARE, r. l. m. kammare (se kammare, sbst.2 2 a) belägen bredvid sal. VDAkt. 1712, Syneprot. F III 7.
Ssgr: salskammar-dörr. Lagerlöf Troll 2: 23 (1921).
-måg. (numera bl. i vissa trakter, skämts.) gift man som bor hos sina svärföräldrar (eg. i deras salskammare) o. mer l. mindre lever på deras bekostnad; äv. allmännare, om fattig måg. Innan (G. IV A.) .. började vistas i Tyskland och trifvas i Baden som salskammarmåg. Wingård Minn. 2: 6 (1846). Dahlgren 1Ransäter 146 (1905; från Värml.).
-KLOCKA, r. l. f. (större vägg)klocka i sal; särsk. till 2 a; jfr -ur. Eichhorn Stud. 1: 14 (1869).
-KNEKT. (sal- 1582 osv. sals- 1637 osv.) [jfr mlt. sālknecht] (förr) slottstjänare med uppgift att ha tillsyn över o. städa en l. flera salar; jfr sal-dräng, sal-vakt. KlädkamRSthm 1582 D, s. 4 b. Schmedeman Just. 91 (1590). Kongl. May:ttz Sahlknecht, att reenhålla Maat- och Drabante Sahlen 1 (daler). HovförtärSthm 1696 A, s. 760. Anm. I äldre källor är det stundom svårt att avgöra om en skrivning salknekt o. d. skall hänföras till sals-knekt l. till sadel-knekt.
Ssgr: salsknekt- l. salsknekts-kammare, r. l. m. (förr) kammare tjänande ss. bostad åt salsknekt. SthmSlH 1: 266 (i handl. fr. 1643).
-skiva, r. l. f. (-knekt-) (†) bord vid vilket salsknektar åto. Talgh Liuus .. på knnect och Sallknicht Skifwan. HovförtärSthm 1635 B, s. 87. Därs. 116. —
-KRONA. (större) takkrona i sal; särsk. till 2 a; jfr -ring. BoupptVäxjö 1861.
-KYRKA. (sal- 1894 osv. sals- 1931 osv.) [jfr t. saalkirche] (i sht i fackspr.) enskeppig kyrkobyggnad vars inre består av ett stort enhetligt rum; jfr sal, sbst.2 1, o. -byggnad. TT 1894, Byggn. s. 49.
(1) -KÄMPE. (sal- 1887 osv.) (om fornnordiska förh., numera bl. tillf.) krigare som vistades tillsammans med furste l. hövding i hans sal (ss. uppvaktning o. livvakt). Rydberg Gudas. 133 (1887). Klinckowström BlVulk. 1: 71 (1911).
-LAMPA. (större) lampa i sal; särsk. till 2 a; jfr -krona. Forsell Sällsk. 37 (1843).
-LIK, adj. Lundh FörfResa 1: 206 (1924; om grottor).
-LIKNANDE, p. adj. Ekenstierna Ebner-Eschenbach Sock. 234 (1920; om rum).
-LYKTA, r. l. f. (†) lykta använd ss. belysningsanordning i sal; jfr -krona, -lampa. PT 1791, nr 12, s. 4. Majorskan Ehrenborgs Lösörebo, bestående af .. större och mindre Speglar, en Ljuskrona, en Salslyckta (osv.). LdVBl. 1831, nr 39, s. 3.
-LÅS. lås till salsdörr; stundom äv. allmännare, om dörrlås med både låskolv påverkad av handtag o. låsregel manövrerad med nyckel, döbattanglås; särsk. (i sht förr) om sådant lås med utanpå dörren anbragt (icke infällt), liggande låshus o. nyckelhålet därför placerat bredvid handtaget, horisontalt lås. Strand Tidsfördr. 2: 47 (1763). Ett franskt lås med både kolf och regel, eller s. k. ”salslås”. 2UB 6: 419 (1904). De Jong TerminolLås (1942).
-MATTA, r. l. f. (större) matta (se matta, sbst.1 1) för salsgolv; särsk. till 2 a. BoupptVäxjö 1877.
(2 f) -MÄNNISKA. (†) person som tillhör frikyrkligt samfund (o. besöker dess lokaler). De svenska ”bönehusens” församlingar — ”salsmenniskorna” som en af våra högkyrkliga ledare kallat dem. Beckman Amer. 1: 138 (1883).
(2 e) -MÄSTARE. (i fackspr.) = -förman. PT 1899, nr 129 A, s. 3.
-MÖBEL. jfr möbel 2, 3; särsk. till 2 a. Björkman (1889). Den gamla salsmöbeln i bonad ek. Östergren (1937).
-MÖBLEMANG. jfr -möbel; särsk. till 2 a. BoupptVäxjö 1886.
-NYCKEL. jfr nyckel 1. Wikforss (1804; under saalschlüssel).
(2 e) -OMSLAG ~02, äv.~20. (i fackspr.) papper som nyttjas l. är avsett att nyttjas i ett pappersbruks packsal ss. omslag kring pappersbalar. GrafUppslB (1951).
(2 c) -PATIENT. på sjukhus: patient som vårdas på (allmän) sal. Stadener Triangeldr. 172 (1945).
-RING, r. l. m. (†) ringformig salskrona. 2 par Lampetter 1 st Sals Ring 1 st. lampa. BoupptVäxjö 1829.
-RUM, n. (numera bl. tillf.) sal. Sals Rummet i Nedra Wåningen. Fatab. 1937, s. 188 (1776; rättat efter hskr.). PT 1902, nr 47 B, s. 1.
-RUTA, r. l. f. (sale- 1597) (numera bl. mera tillf.) fönsterruta i sal. GripshR 1597, s. 59.
-SIDA. (sal- 1933 osv.) om den sida av byggnad som inrymmer en sal. Fatab. 1933, s. 81.
(2 d) -SKRIVNING. pedag. skriftligt prov utfört i läroanstalts skrivsal o. d. PedT 1947, s. 119.
-SKÅP. (sal- 1750 osv. sals- 1826 osv.) skåp som har sin plats i sal; särsk. till 2 a. BoupptRasbo 1750.
-SKÄNK. (sal- 1827 osv. sals- 1808 osv.) (ngt ålderdomligt) skänk (för förvaring av porslin o. d.) i sal, byffé; särsk. till 2 a. DA 1808, nr 12, s. 4.
(2 b) -SLUP. (sal- 1846 osv. sals- 1825 osv.) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (rodd)slup med kajuta. DA 1825, nr 114, s. 3. SvFlH 2: 329 (1943).
-SOFFA. särsk. till 2 a. Strindberg Giftas 1: 109 (1884).
-SPEGEL. särsk. till 2 a. Strindberg TjqvS 1: 224 (1886).
-SPIS l. -SPISEL. (i sht om ä. förh.) (murad) spis i sal; särsk. till 2 a. Lagerström Molière Gir. 62 (1731).
-STOL. (sal- 1805 osv. sals- 1784 osv.) särsk. till 2 a. HdlVLBibl. 1784.
(2 c) -SYSTEM. (sal- 1828 osv.) (numera bl. mera tillf.) system enligt vilket interner på anstalt o. d. äro förlagda i stora (för flera gemensamma) salar; särsk. (förr) om sådant system för förvaring av fångar i fängelse (motsatt: cellsystem). StyrFängMem. 17/11 1828, s. 19.
-TAK. (sal- 1888 osv. sals- 1696 osv.)
1) (om fornnordiska förh.) till 1. Rydberg Dikt. 2: 147 (1888, 1891).
2) till 2. Wrangel TessPal. 10 (cit. fr. 1696).
-TAPET. särsk. till 2 a. KatalÅhlénHolm 87: 94 (1924).
-TRÖSKEL. Blanche Tafl. 2: 131 (1845, 1856).
(1) -TÄRNA, r. l. f. [efter fvn. salkona] (om fornnordiska förh.) (högt uppsatt persons) tjänarinna, kammarjungfru. Wiberg Fornarisk. 16 (1877).
-UR, n. jfr -klocka; särsk. till 2 a. Högberg Vred. 2: 66 (1906).
(2 e) -UTSKOTT~02, äv. ~20. (i fackspr.) vid finpappersbruk: utskottsvara som uppstår vid papperets sortering i sal, sortersalsutskott. TNCPubl. 29: 67 (1958).
-VERANDA. (mera tillf.) veranda utanför sal; särsk. till 2 a. Söderhjelm MVärld 1: 139 (1929; om veranda till salong).
-VÅNING. (i fackspr.) i borg: våningsplan (vanl. beläget en trappa upp) innehållande (huvudsakligen) en stor festsal. UpplFmT 16—18: 175 (1895).
Spoiler title
Spoiler content