publicerad: 1937
KONJUNKTUR kon1juŋktɯ4r, vard. äv. -juŋtɯ4r (kånnjuncktúr Dalin), r. l. f. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet conjunct- (-iu-). -jonct- 1690—1754. -jungt- 1771—c. 1820. -junkt- (-junct-, -iunct-) 1636 osv. -iunt- 1660. -ur 1636 osv. -ure 1716. -urer, pl. 1657 osv.)
Etymologi
[jfr t. konjunktur, eng. conjuncture, fr. conjoncture; av it. congiuntura, till congiunto, p. pf. av congiungere (se KONJUNGERA)]
1) (†) förhållande(t) att sluta sig tillsammans, förbund, förening, allians. RP 6: 587 (1636). Nu sökes stoora conjuncturer i religionen. ConsAcAboP 3: 8 (1664; i fråga om synkretistiska strävanden). Biurman Brefst. 120 (1729).
2) (†; se dock slutet) (gm sammanträffande omständigheter uppkommen) situation, läge, belägenhet; i pl.: (sammanträffande) omständigheter, (för ngn viss tid karakteristiska) förhållanden, (inträffande) händelser. HSH 5: 179 (1657). Vid en sådan conjunctur af sakerna. Brahe Tb. 100 (c. 1660). Jag satt så nöjd och drack mit qvarter, / Talte helt högt om Pål'ns conjunctur. Bellman (SVS) 1: 142 (c. 1775, 1790). De utvärtes conjuncturer, som göra ämbetsbördan för mig allena odrägelig. VDAkt. 1785, nr 348. Man bränner kroppen af Judar, som aflifvas, förmodeligen äfven af Christne, om så olyckliga conjuncturer skulle inträffa. Agrell Maroco 1: 339 (1790, 1796). Heinrich (1814). — särsk. [av nutida språkkänsla ofta uppfattat ss. bildl. anv. av 3] (fullt br.) om situation l. (i pl.) omständigheter som (med klokhet) kan (kunna) utnyttjas till framgång l. uppnående av vissa syften; (så l. så beskaffad) utsikt (till framgång), chans; (lämpligt) tillfälle; i sht i pl. HSH 6: 319 (c. 1750). Afskyn för allt egennyttigt bruk af konjunkturer och tillfällen. Leopold 6: 268 (1797). Hvilka uppmaningar att begagna en sällsynt gynnande conjunctur! Ehrenheim Tess. 81 (1819). De politiska konjunkturerna för ministären. SvTidskr. 1931, s. 256.
3) i sht nat.-ekon. o. handel. det läge vari ett l. flera länders (världens) ekonomiska liv (vid viss tidpunkt l. under viss tidsperiod) befinner sig med hänsyn till (skönjbara tendenser till uppåt- l. nedåtgående förändringar i fråga om) prislägen, kredit- o. avsättningsmöjligheter m. m.; äv. om läget för viss marknad l. näringsgren; särsk. i pl. o. därvid vanl.: för ett visst konjunkturläge karakteristiska tidsomständigheter, allmänt affärsläge, utsikter till förtjänst, affärsutsikter; jfr MARKNADS-LÄGE. God(a), dålig(a) konjunktur(er). Stigande, uppåtgående konjunktur(er). Vikande konjunktur(er). Förbättring, försämring av konjunkturerna. Stiernman Com. 3: 336 (1665); möjl. till 2. Omkostningarne på Jerntilverkningen .. (böra) vid närvarande tiders conjuncturer på alt sätt .. lättas och lindras. Bergv. 1: 765 (1734). Ersättning för förluster under den svåra conjuncturen. Järta Kopparb. 51 (1823). (Kol-)Industrien är inne i en god konjunktur. TT 1927, Allm. s. 110. Cassel TeorSocEkon. 494 (1934). — jfr HANDELS-, HÖG-, LÅG-, TOPP-, TRÄ-, VÄRLDS-KONJUNKTUR m. fl.
Ssgr (i allm. till 3; i sht nat.-ekon. o. handel.): A: KONJUNKTUR-AVMATTNING~020. —
-CYKEL; pl. -cykler. period (om 7 1/2—11 år) inom vilken det ekonomiska läget genomlöper den typiska serien från normala tider gm uppsving, överspekulation, kris o. depression till normala tider igen. EkonT 1923, s. 115. —
-FRÅGA, r. l. f. (konjunktur- 1897—1923. konjunkturs- 1900—1923) särsk. till 3; jfr FRÅGA, sbst. 3. Sthm 1: 81 (1897). —
-FÖRBÄTTRING. —
-FÖRLOPP. jfr -CYKEL. Konjunkturförloppet under det kommande riksstatsåret. SvD(A) 1929, nr 340, s. 4. —
-FÖRSÄMRING. —
-FÖRÅNDRING. (konjunktur- 1934. konjunkturs- 1816) jfr -FÖRBÄTTRING, -FÖRSÄMRING. Järta 1: 148 (1816). —
-KURVA. (kurva som visar prisförändringarna, produktionsutvecklingen, exporten o. importen o. d. under ett) konjunkturförlopp i dess växling mellan uppåtstigande o. vikande konjunkturer. SvD(A) 1929, nr 340, s. 4. I Tyskland tenderar konjunkturkurvan långsamt uppåt. Därs. 1934, nr 12, s. 15. —
-POLITIK.
1) till 2 slutet: politik som (i strid mot högre principer) går ut på utnyttjande av för tillfället förhandenvarande omständigheter, opportunism. Rydberg FilosFörel. 1: 343 (1876).
2) (ny anv.) till 3: konjunkturutjämnande politik (särsk. pänning- o. kreditpolitik). SvD(A) 1934, nr 189, s. 3. —
-POLITISK.
-UTJÄMNANDE~0200, p. adj. som värkar utjämnande på skillnaden mellan olika konjunkturlägen. SvD(A) 1934, nr 166, s. 4. —
-VINST. vinst erhållen gm konjunkturförändring (i sht gm konjunkturförbättring). BtRiksdP 1902, Saml. 1. I. 2: nr 9, s. 13. —
-VÅG; pl. -or. om det ekonomiska lägets utveckling under en konjunkturcykel; särsk. med tanke på konjunkturernas uppåtgående. 2NF 21: 406 (1914). —
-VÄXLING. EkonT 1904, s. 81.
B (numera knappast br.): KONJUNKTURS-FRÅGA, -FÖRÄNDRING, se A.
Spoiler title
Spoiler content