publicerad: 1945
MUSKEL mus4kel, r. l. m.; best. -n ((†) -kelen Rosenstein Comp. 85 (1736), Möller 1: 20 (1755); -klen Sahlstedt (1773), Schützercrantz Walter 5 (1801)); pl. -kler (Lagerström King 162 (c. 1740) osv.) ((†) -klar CollMedP 11/10 1704, Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 190); förr äv. MUSKLA, sbst.1, r. l. f.; pl. (äv. att hänföra till sg. muskel) -klor (Ehrenadler Tel. 185 (1723), Älf Skald. 8 (1790)). Anm. I ä. tid användes äv. den lat. formen med lat. böjning. BOlavi 72 b (1578: Musculi, pl.).
Ordformer
(musch- 1751. musk- (-sc-, -ssk-) 1704 osv. -kel 1704 (: Musklar, pl.), 1736 osv. -kla 1741—1749)
Etymologi
[jfr d., nor. o. t. muskel, eng. o. fr. muscle; av lat. musculus, diminutiv av mus (se MUS); benämningen föranledd av en förment likhet mellan vissa muskler o. muskelrörelser o. formen resp. rörelsen hos en mus. — Jfr MUSKULÄR, MUSKULÖS, MUSSLA, sbst.]
om de gm bindväv sammanhållna buntarna av trådformiga celler (muskeltrådar) hos människor o. djur som gm sammandragning o. utvidgning framkalla rörelser hos kroppen l. dess delar. Kraftiga, spänstiga, slappa muskler. Stärka, spänna, slappa musklerna. Glatta, tvärstrimmiga muskler (anat.), inälvs- resp. skelettmuskler. CollMedP 11/10 1704. (Vreden) är den starkaste affect .. musclarne bli hårda som en sten, ögonen gnistra. Linné Diet. 2: 239 (c. 1750). Kroppsdelarnes mångfaldiga rörelser frambringas genom Muskler. Sönnerberg Loder 118 (1799). (Brottning) sätter .. alla kroppens musklar i spänning. Ödmann StrFörs. III. 2: 16 (1811). De kunde .. se, hur musklerna .. spändes och svällde. Hallström Than. 53 (1900). — jfr ANSIKTS-, ARM-, BEN-, BRÖST-, BUK-, BÖJ-, HALS-, HJÄRT-, HÖFT-, INÄLVS-, KNÄ-, KÄK-, KÖTT-, LYFT-, LÅR-, RING-, RYGG-, SKELETT-, SKRATT-, SLUT-, SPOL-, STRÄCK-, TUGG-, VAD-, ÖGON-MUSKEL m. fl. — särsk.
a) i sådana uttr. som utan att röra en muskel, orörligt, alldeles stilla; icke röra en muskel, vara orörlig. Det tror ni, sade han utan att röra en muskel. Wägner Norrt. 147 (1908). Vildarna hade ej rört en muskel. Jernström White Leop. 128 (1919).
b) (i vitter stil) mer l. mindre bildl. Rydberg Magi 22 (1865). Allt detta köpslående och jämkande, allt politiskt juristeri utan ryggrad och muskler. Heidenstam Dag. 97 (1905, 1909).
-ARBETE~020.
1) (†) arbete vid vars utförande musklerna komma till användning, kroppsarbete. AHB 1: 12 (1859). Mindre maskiner, hvilka drifvas med muskelarbete. NF 7: 605 (1883).
-BRISTNING. gm yttre våld l. gm försträckning o. d. förorsakad defekt med blödning i muskel. Vennerholm o. Svensson (1892). —
-BROCK, n. [jfr t. muskelbruch] med. o. veter. brock som uppkommer gm bristning i en muskelskida. Wretlind Läk. 3: 148 (1895). —
-BUK. [jfr t. muskelbauch] den mellersta, tjockare delen av en spolformig muskel. Sönnerberg Loder 168 (1799). —
-DARRNING. med. o. veter. darrning l. ryckning i muskel l. muskler; jfr -oro. Lundberg HusdjSj. 572 (1868). —
-ELEKTRICITET. animal elektricitet som alstras av muskelarbete (se d. o. 2); jfr djur-elektricitet. Berzelius Brev 10: 88 (1831). —
-FAST, adj. (numera bl. tillf.) som har fasta muskler, fast i musklerna. Sturzen-Becker (c. 1845) hos Sylwan SturzenB 60. Wennerberg 1: 156 (1881). —
-FIBRIN. (†) kem. ett i muskelsubstansen förekommande äggviteämne. Thorell Zool. 1: 201 (1860). Cleve KemHlex. 269 (1883). —
-FULL. (numera föga br.) om kropp l. kroppsdel: muskelrik, muskulös; köttig. Scheutz Ritk. 238 (1832). LB V. 1: 127 (1908). —
-FYLLIG. (numera föga br.) = -full. Muskelfyllig och svartluden arm. Snoilsky 1: 23 (1869). 2NF 17: 186 (1912). —
-FÖRNIMMELSE. (numera företrädesvis i icke fackmässigt spr.) sinnesförnimmelse varigm kroppens rörelse l. läge uppfattas, rörelseförnimmelse. Schéele Själsl. 165 (1895). Svenson Sinnessj. 95 (1907). —
-FÖRTVINING. sjuklig förminskning av massan i en muskel(grupp), (progressiv) muskelatrofi. Hygiea 1858, s. 3. —
-HINNA, r. l. f. om hinnformigt utbredd glatt muskelvävnad; särsk. om dylik muskelvävnad i matsmältningsapparaten som åstadkommer tarmarnas rörelse. Sönnerberg Loder 240 (1799). Müller LbAnat. 147 (1905). —
-INTRYCK~02. zool. i skalet hos musslor: intryckt ställe l. grop tjänande ss. fäste för slutmusklerna. Thorell Zool. 2: 310 (1865). —
-KNIPPE l. -KNIPPA. (numera företrädesvis i icke fackmässigt spr.) = -bunt. Thorell Zool. 1: 201 (1860). Siwertz Låg. 149 (1932). särsk. (ngt vard.) i sådana uttr. som han är ett (riktigt) muskelknippe, han har spänstiga, kraftiga o. tydligt framträdande muskler. —
-KRAFT.
1) fysisk styrka i musklerna, kroppskraft, kroppsstyrka. Phosph. 1811, s. 281. Att, om än menniskan har mindre muskelkraft än djuren, hon har större färdighet att använda sin styrka. Schauman o. Christierson Gide 112 (1897).
Ssg (till -kraft 1): muskelkraft-maskin. (föga br.) om maskin som drives med handkraft. JernkA 1906, s. 604. —
-KRAFTIG. som har kraftigt utvecklade muskler, muskulös. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 73. En rank, muskelkraftig kropp. Hansson SlättbH 110 (c. 1885). —
-KÄNSEL. muskelsinne; i sht om förnimmelsen av det motstånd som erfares, då ngt hindrar kroppen l. en kroppsdel i dess rörelse l. om förnimmelsen av den kraft som en muskel utvecklar vid ett arbete. LfF 1884, s. 317. En skicklig dansare har .. uppöfvad muskelkänsel. Feilitzen Spencer Behag. 5 (1888). —
-KÖTT. (†) kött som består (nästan bl.) av muskler, fettfritt kött. Thorell Zool. 1: 57 (1860). AHB 128: 27 (1887). —
-MAGE. zool. det bakre, starkt muskulösa parti av fåglarnas mage där födan sönderdelas; äv. om tuggmagen hos insekt. Berzelius Kemi 6: 294 (1830). Thomson Insect. XII (1862; hos insekt). —
-ORO~20 l. ~02. tillstånd av ständiga, oregelbundna sammandragningar i muskelparti(er). NF 3: 1040 (1879). —
-REUMATISM. sjukligt tillstånd i skelettmuskulaturen som förnimmes ss. värk i musklerna (ofta av ombytlig o. flyttande art); jfr myalgi. Lundberg HusdjSj. 447 (1868). —
-RÖRELSE. rörelse som en muskel åstadkommer vid kontraktion; förr äv.: kroppsrörelse, motion. Troligen äro de (djur) som hafva starkare muskelrörelse mer befriade från .. (dynt) än de som lefva i stillhet. VetAH 1810, s. 182. 2NF 18: 1458 (1913). —
-SENSATION. (numera mindre br.) psykol. = -förnimmelse. Rein Psyk. 2: 288 (1891). 2NF 16: 999 (1911). —
-SINNE. [jfr t. muskelsinn] fysiol. o. psykol. sinnesorgan (vars upptagningsapparater äro förlagda till muskler, senor, ledkapslar o. d.) varmed man förmår uppfatta kroppsdelarnas läge, rörelse o. d. Lovén Huxley 149 (1871). —
-SKIDA, r. l. f. membran av bindväv som omger en muskel l. muskelgrupp. Hartelius Anat. 54 (1874). —
-SPEL. sammanfattande, om de växlande rörelserna av musklerna i samband med en viss kroppsrörelse, ett minspel o. d.; företrädesvis om sådana muskelrörelser som framträda synligt. Kullberg Mem. 3: 163 (1836). Den unga flickans ansigte skiftade af ett fint muskelspel. Klockhoff ESkr. 92 (c. 1860). Boye Astarte 73 (1931). —
-SPÄNNING. [jfr t. muskelspannung] spänning i muskel l. muskler; anspänning av muskler. Aurén Akc. 48 (1880). Stående ställning, hvilken alltid kräfver muskelspänning. Hallin Hels. 1: 236 (1885). —
-STRÄCKNING.
-STYRKA, r. l. f. styrka l. kraft i musklerna. Nilsson Fauna II. 1: III (1858). —
-STYV. jfr -fast, -stark. Bååth NDikt. 47 (1881). Tjocka, muskelstyfva armar. Lagerlöf Länk. 89 (1894). —
-STÄRKARE, r. l. m. [jfr t. muskelstärker] apparat för stärkande av musklerna. JulkatalPUBergström 1930, s. 4. —
-TAGG. (†)
2) smalt, strålformigt muskelknippe i en muskelplatta. Hartelius Anat. 55 (1874). Wretlind Läk. 3: 4 (1895). —
-TON ~tω2n. [jfr t. muskelton] ljud som i stetoskop höres vid en muskelrörelse o. som beror på spänningsvariationer vid muskelns kontraktion. Wretlind Läk. 3: 15 (1895). —
-TRIKIN. zool. o. med. om trikin i det utvecklingsstadium, då den ligger inbäddad i musklerna hos människor o. vissa däggdjur; motsatt: tarmtrikin. Alm(Sthm) 1866, s. 38. —
-TRÅD. stor trådformig muskelcell med flera kärnor; trådformig muskel, köttråd. VetAH 1810, s. 180. Thunberg Livsförrättn. 101 (1924). —
Spoiler title
Spoiler content