publicerad: 1976
SKÖTA ʃø3ta2, v.4 sköter ʃø4ter, skötte ʃöt3e2, skött ʃöt4, skött ʃöt4 (ipf. sg. sköde VadstKlUppbB 128 (1567); sköte UpplDomb. 8: 150 (1586: skiöthe om); sg. o. pl. skötte Mark. 5: 14 (NT 1526) osv.; pl. sköto Nordenflycht (SVS) 1: 422 (1746). — sup. sköt PJGothus Luther Sät H 5 a (1593), ÅgerupArk. Brev 25/11 1742; skötit SvTypogrT 1918, s. 13 (skämts.); skött PPGothus Und. Q 7 b (1590) osv.; sköödt ConsAcAboP 1: 394 (1649). — p. pf. sköt Börk Darius 912 (1688: skiöther); skött G1R 17: 473 (1545) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING (i bet. I 1 a ε, 3SthmTb. 5: 24 (1603) osv.), -SEL (se d. o.); -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(sköd- 1644. sköt- (schiö-, schö-, siö-, skiö-, skjö-, sköö-) 1525 osv. skött- (skiö-) 1523 (enl. senare avskrift), 1573—1680)
Etymologi
[fsv. sköta; jfr fd. o. dan. skøde, fvn. skeyta (i bet. I 2); till SKÖTE, sbst.4, med en urspr. bet.: taga upp (barn) i skötet; för formen skötta (motsv. d. skøtte, nor. skjøtte) jfr HÖTTA, v.1 (se HYTTA, v.). — Jfr SKYTTA, v.2, SKÖTESLÖS]
I. tr.; äv. utan obj. (se särsk. 1 a γ δ', c ϑ, μ ζ', 2).
1) ägna (riktig l. vederbörlig l. lämplig) omsorg (se d. o. 1 b) l. vård åt (ngn l. ngt), vårda l. ägna sig åt l. omhändertaga; särsk. med obj. betecknande ngn l. ngt som det åligger den handlande att ss. en (moralisk) plikt l. ett åtagande l. ss. arbetsuppgift syssla med l. vårda l. bära omsorg om l. ha (det yttersta) ansvaret för o. d. — jfr MISS-, OM-, VAN-SKÖTA o. LÄTT-, O-, SJÄLV-, VÄL-SKÖTT samt O-SKÖTANDE.
a) med personobj. (l. obj. betecknande persons kropp l. hälsa l. själ o. d.; jfr c); utom i α—ε i sht i fråga om (medicinsk) vård l. omhändertagande i fysiskt (l. psykiskt) avseende för att tillgodose ngns behov gm att betjäna honom l. vara honom till hjälp (i sht vid sjukdom l. oförmåga att klara sig själv o. d.); äv. i utvidgad anv., i fråga om djurs vård av varandra vid ålderdom o. d. Vilken läkare sköter honom? Han sköttes av en faster under sin sjukdom. Hon sköter inte sin hälsa som hon borde. En Samaritan .. kom til .. (en av rövare slagen man) och gick till och förbandt hans såår, och gööt ther olio och wijn in, och ladhe på sin öök och fördhe honom till herbergie, och skötte honom. Luk. 10: 34 (NT 1526). LPetri Œc. 61 (1559; i fråga om djur). Huru fattigt och waanfört folk äger skötas. Lagförsl. 61 (1609). Huru will .. en endast swagh och syndigh Människia (ss. präst) tillbörligen och samwetssamt skiöta och regera så många Siählar (som finns i en församling)? Swedberg Gr. 85 (1722). Lefrén Förel. 1: 190 (1818; med avs. på kropp). Amanuensen är i Lund för att doctoreras, och jag har 25 dissecanter att sköta. Retzius BlSkr. 263 (1847). Husáhr Jeriko 242 (1958; i fråga om vård av en sjuk). — särsk.
α) i fråga om vård av barn; särsk. i inskränktare anv., i fråga om spädbarnsvård: (mer l. mindre regelbundet, i samband med amning) byta blöjor (förr lindor o. d.) samt tvätta (o. pudra) kroppen på (spädbarn) för att hålla det rent från exkrementer o. d.; ofta ss. vbalsbst. -ning (se ε); jfr SKÖTSEL 1 a. Doctor Bertolomeus loth förstå vm den .. olÿcke, som sig tilldragitt hade medh ett aff de minste hans barn, hwilkett han hade betrodt een sin pige till att kläde, mathe och sköthe. 2SthmTb. 7: 336 (1587). En skickelig Jungfru åstundar tjenst hos något hederligt Herrskap, antingen at gå til handa med söm och uppassning, eller at sköta barn. GT 1787, nr 64, s. 4. (Det kan) vara lämpligt, att gifva .. (barnet) något di om morgonen, sedan det blifvit skött. Hygiea 1842, s. 554. Hedberg Prins 348 (1936; inskränktare).
β) i fråga om den vård som en död ägnas före begravning (med tvättning, svepning o. d.); i sht förr äv. med inbegrepp av begravningen; förr äv. i uttr. sköta lik till graven l. begravning. Någhre gudfruchtighe män skötte Stephanum, och hadhe stoor grååt offuer honom. Apg. 8: 2 (Bib. 1541; Luther: beschicketen, Vulg.: Curaverunt; Bib. 1917: begrovo). VDAkt. 1702, nr 115 (: til grafwen). Ring lät upptaga, twätta och hederligen sköta .. (Harald Hildetands lik) efter gammal sed. Fryxell Ber. 1: 48 (1823). Afzelius Sag. 5: 23 (1843: till begrafning).
γ) i utvidgad anv.
α') (på rätt l. riktigt l. vederbörligt l. lämpligt sätt) behandla (ngn; se BEHANDLA 8); förr äv. dels: vara talesman för (ngn), föra talan för (ngn), dels i uttr. sköta ngn som ngn, behandla ngn som ngn (jfr c μ α'). Skööt tu (dvs. Moses) folcket in för Gudh, och framsett ärenden för Gudhi. 2Mos. 18: 19 (Bib. 1541). (Pilatus befaller) At fången (dvs. Jesus), then han sielf bekänner saklös wara, / Hwars oskuld han än nysz fant rättwist at förswara, / Som en ogiärningzman, skal skiött och hudflängd bli. Brenner Pijn. 88 (1727). Johan Gyllenstierna förstår att sköta både vän och fiende. Crusenstolpe Tess. 1: 71 (1847). (Varken E. XIV l. J. III) hade faderns förmåga att sköta allmogen. Hildebrand Statsförf. 228 (1896). Orkestern bullrade och slamrade. Den stora skrattande negern skötte sitt jazzband med slående färdighet. Dardel Konf. 22 (1924).
β') (vard.) (med framgång) klara sig l. reda sig mot (ngn), besegra l. övervinna (ngn), ”klara av” (ngn). Weste FörslSAOB (c. 1815). Den ej vill rätt / Sköter han (dvs. dalkarlen) lätt, / Den ej vill gå / Ärliga vägar / Kramar han blå. Wallin (SVS) 2: 297 (c. 1837). Tror du ja väjer för nån åf kvinna född, nähäj, gosse — tror du inte ja har skött folk, bå snobbar å rallare. Engström Glasög. 144 (1911).
γ') (numera föga br.) om lyckan: gynna (ngn), vara gynnsam mot (ngn). Brenner Dikt. 1: 147 (1700, 1713).
δ') (numera föga br.) i uttr. sköta för ngn, sörja för ngn, svara för ngns uppehälle o. vård; jfr c μ ζ'. En herre skötte för sin Slaf till sista stund (i forna dagar). CAEhrensvärd Brev 1: 69 (1782).
δ) i det bildl. uttr. sköta ngn som han är sjuk till (äv. som han förtjänar l. som sjukdomen är till), behandla ngn efter vad han förtjänar; jfr SJUK 1 h γ. VDAkt. 1704, nr 378. 2RARP 17: 173 (1747: förtienar). Den där, det är ju en knöl! Den ska vi nog sköta som sjukdomen är till! Nordström Landsortsb. 151 (1911).
ε) ss. vbalsbst. -ning: skötsel (se d. o. 1 a), vård; numera nästan bl. motsv. α, särsk. konkretare, om vart o. ett av de tillfällen då ett spädbarn skötes; förr äv. i uttr. giva sig till skötnings hos ngn, överlämna sig till ngn för skötsel (på sin ålderdom), hava sin skötning, få (lämplig l. vederbörlig) skötsel. 3SthmTb. 5: 24 (1603; i fråga om vård av åldring). ÅngermDomb. 18/4 1648, s. 13 (: hafuer gifuet sigh till schiötningz hooss). Cronan närer i Spetalerna alla besatte, vhrsinniga, Spetälska, .. sampt andra sådanne bräckfälliga, som icke elliest kunne hafwa sin skötningh. LReg. 248 (1648). Wistrand HelsBarn 65 (1871; i fråga om spädbarn, konkretare). DN(A) 1964, nr 177, s. 12 (i fråga om spädbarn).
b) med obj. betecknande djur, i sht husdjur; äv. i utvidgad anv., dels i fråga om yrkesmässig (uppfödning o.) vård av djur för att tillgodogöra sig deras produkter (jfr c γ; äv. i uttr. sköta boskap, ägna sig åt boskapsskötsel), dels i fråga om rätt l. lämplig behandling (dressyr o. d.) för att uppnå åtlydnad hos häst o. d. The som skötte swinen. Mark. 5: 14 (NT 1526). Dhe rijkas Barn blij wäl håldne, och dhen fattigas Kalff (som mäst är ensam) blijr flijtigt skiötter; Dherföre wäxa dhe båda snart stoora. Grubb 685 (1665). Det är en rask häst, men denna ryttaren förstår icke att sköta honom. Nordforss (1805). Lagerlöf Holg. 2: 390 (1907: sköter boskap). Hos sina fränder bland lapparna hade .. (en lapp som mest ägnade sig åt jakt o. fiske) renar till skötning. Berg Sjöf. 90 (1910); jfr SKÖTES-REN. I sin trädgård i förkrigstidens Petersburg hade .. (Anna Pavlova) snövita svanar. Dem matade hon och skötte alltid själv. Ruin SjunknH 24 (1956). — jfr REN-SKÖTANDE.
c) med sakobj. (jfr a); i sht med obj. betecknande syssla l. ämbete l. arbete l. uppgift l. näring l. egendom o. dyl. l. ngt för vilket ngn bär (det yttersta) ansvaret l. som ngn förestår l. leder o. d.; ofta liktydigt med: (om)besörja l. förrätta l. ha om hand l. förvalta l. hantera; äv. i fråga om l. med inbegrepp av omsorg l. vård i avsikt att hålla ngt i gott skick l. förkovra l. bearbeta det o. d.; äv.: vårda sig om l. beflita sig om l. eftersträva (ngt). Sköta sin plats utan anmärkning. Sköta ett jordbruk, ett företag, ett kontor. Sköta hushållet (äv. oeg., i fråga om spel: ha hand om brickor l. kort o. d.). Kan hon sköta en gasspis? Vill du sköta brasan, medan jag går ut? Sköta korrespondensen (böckerna, räkenskaperna) på ett kontor. Han sköter redskapen väl. Han skötte värdskapet med den äran. Undervisningen i skolan sköttes av rektor och två lärare. Sina studier sköter han exemplariskt. Sköta ngns uppfostran. Pengar förstår han sig inte på att sköta. 1Kor. 9: 13 (NT 1526; med avs. på altare). Skogekär Bärgbo Klag. A 3 b (1658; med avs. på svenska språket). Historien lärer .. hwar Undersåte sin medfödda plikt, .. at sköta enighet. Tessin Bref 1: 225 (1753). Kyrkornas Skrud samt papper och documenter böra en eller flera gånger om Sommaren wädras och skötas. Wallquist EcclSaml. 1—4: 283 (1788). Sedan manfolken .. tagit fångsten i land, så skola .. (kvinnfolken) taga emot fisken och sköta den. Säve HafvSag. 65 (1880). Wilson Spelb. 140 (1888: sköter hushållet; vid dominospel). Den täflandes förmåga att sköta skidorna bidrager i väsentlig mån till segern. NordIdrL 1900, s. 118. Pandarus (är) .. en världserfaren cyniker, som sköter intrigen (i Chaucers Troilus and Criseyde). Sylwan (o. Bing) 1: 124 (1910). Lilla teatern (i Helsingfors) sköts med ett minimum av folk, skådespelarna gör mycket mer än skådespelar, teaterchefen mycket mer än bestämmer repertoar och regisserar. DN(A) 1964, nr 66, s. 13. — jfr RÄTT-SKÖTANDE o. SAM-SKÖTT samt MASKINS-SKÖTNING. — särsk.
α) (vard.) om person, i (det eufemistiska) uttr. sköta magen l. sin mage, vårda magen l. sin mage (t. ex. gm att vara försiktig med vad man äter l. regelbundet uträtta sina naturbehov); jfr II 2 a. Östergren (1940).
β) med avs. på ngt som skötes med ena handen l. händerna, i sht verktyg l. redskap l. handvapen l. musikinstrument: hantera l. handhava l. traktera o. d. Nordforss (1805; med avs. på roder, verktyg o. värja). Grundelig kännedom om sättet att sköta sitt gevär, att skottställa det, och pröfva hvad laddning det tål, att dömma afstånden m. m. kan och bör genom undervisning och öfning vinnas. KrigVAH 1805, s. 123. Herr Sven skötte .. ordförandeklubban. Rydberg Vap. 192 (1891). Pojken (som högg hål i en vägg) skötte järnet allt flinkare. Lagerlöf Holg. 2: 149 (1907). (Ackompanjatören) Natanael Broman skötte flygeln till åhörarnas stora belåtenhet. SvD(L) 1924, nr 283, s. 4. Harlock (1944; med avs. på tyglar).
γ) med obj. betecknande (åker)jord l. skog(s-mark) l. trädgård o. d., särsk. i fråga om det yrkesmässiga bedrivandet av jordbruk l. skogsbruk l. odling i trädgård osv. för att tillgodogöra sig produkterna; jfr b o. μ γ'. (G. I behöll utländskt krigsfolk) påå thett att Suerigis infödde almoge måtthe sittie hem till sith, skötta åker och engh, födha sinn hustrur och barnn, och icke gåå lenger wtt, att låthe slå sigh ijhiell. G1R 1: 125 (1523). Ingen enda punkt af .. (Sv.) finnes, der jorden i allmänhet kan sägas vara så väl skött, att hon ej skulle kunna bära vida mera. QLm. 1: 40 (1833). Sköta skogen efter en utstakad plan. Östergren (1940).
δ) med obj. betecknande sår l. sjukdomar o. d.: behandla i syfte att läka. Doctores Medicinæ skiöta inwärtes siukdomar, Chirurgi lägga handen wid utwärtes bräckeligheter. Berch Hush. 88 (1747). Ekelund 1FädH 1: 46 (1829; med avs. på sår). Jaha, min nådiga, sa han, ni är alltså doktor. Och sköter den gode Ottos små krämpor. Siwertz Tråd. 87 (1957).
ε) med obj. betecknande (odlad) växt; äv. bildl.; förr äv.: odla (o. gm bearbetning förädla). Nw födhas enpart wäxter sielfwilielighen, af Naturens wärckande; Enpart igenom människiors kånst och skötande. Forsius Phys. 195 (1611). För Swänner och för Möör, will iag allenast skrifwa / Hur' Älskogz ädla Ört må tidigst skötter blifwa. CupVen. A 2 b (1669). Nedrutna träd wähl skiötta ofta grönskas på nytt. Linné Diet. 1: 19 (c. 1750). Tobak skötes något omkring Carlstad, och af en eller annan Bonde til egen förnödenhet. Fernow Värmel. 610 (1779). Egyptierne woro de första och de enda, som i gamla tider skötte Lin. Bergklint MSam. 2: 242 (1792). LbFolksk. 193 (1890).
ζ) i (oftast imperativiska) uttr. betecknande att ngn (endast) sysslar med l. (vanl.) bör syssla med sina egna angelägenheter (o. icke blanda sig i andras); jfr II 1 b. Sköt du dina egna affärer, jag skall nog sköta mina! Är oss ingen ting kärare, än at fridh j wåro Rike wara må, på thet hwar och en må sköta sitt. 2Mack. 11: 23 (Bib. 1541). Skiöte hwar sitt och mästre intet een annars giärning. Celsius Ordspr. 1: 35 (1708). Sköt man ditt, jag sköter mitt för mig. Kolmodin QvSp. 2: 456 (1750). Gå hon hem och sköt sitt. Fridegård Somm. 32 (1954).
η) med avs. på nöjen (i sht förr äv. kärlek l. så l. så beskaffad levnad) l. spel l. spelkort l. dryckesglas l. dryckeskanna o. d.: ägna sig åt l. handha; ofta mer l. mindre ironiskt (l. skämts.); särsk. i fråga om spel l. drickande av rusdrycker, i sådana uttr. som sköta sina kort l. korten l. sina brickor, ägna sig åt kortspel l. spel med brickor, sköta kannan, ägna sig åt att dricka; äv. bildl., i uttr. sköta sina kort väl l. illa o. d., se KORT, sbst. 2 d ε, sköta sitt spel, driva sitt spel (se DRIVA, v.2 45 c α β'). (Skökan till ynglingen:) Kom .. och lät oss elskogh sköta, ty mannen är icke hemma. SalOrdspr. 7: 18 (öv. 1536). Nordenflycht (SVS) 1: 97 (1741; med avs. på herdelevnad). Hos .. Rappe voro vi en dag, annan dag hos Feldtmarschalk Arnold, och på begge desse ställen giälde det at kunna skiöta pocalen. Tilas CurrVitæ 234 (1750). OStrand i ÖfnSälskVitterlek 3: 99 (1763: sköter sina brickor). (Birger Jarls son) Waldemar .. war weklig och vällustig samt skötte blott sina nöjen. Ekelund 1FädH 1: 70 (1829). Hagberg Aristoph. 7 (1834: sköter .. kannan). (Den gamle krigsmannen) skötte glaset och dito korten. Melin Dikt. 1: 7 (1875, 1888). Han (dvs. den fångne Magnus Stenbock) känner hur afund har skött sitt spel / Hos hjelten (dvs. K. XII) den fångne att svärta. Snoilsky 3: 27 (1883). Östergren (1940).
ϑ) i sådana uttr. som få l. ha nog att sköta, få l. ha nog att ombesörja, få l. ha nog att göra, få att sköta l. ha (mycket) att sköta med ngt, få att göra l. ha (mycket) att göra med ngt, icke (vilja) ha med ngn l. ngt att sköta, icke (vilja) ha med ngn l. ngt att göra, i sht förr äv. sköta med ngt, sköta ngt, ordna med ngt. Lagerbring 1Hist. 1: 196 (1769: få nog at sköta). Sköt med din hemresa på bästa sätt! Geijer Brev 338 (1839). Minnet vill ej ha med mig (dvs. Fredrik I) att sköta. Böttiger 1: 49 (1856). Tid war nu icke för Polackarne att börja ett krig, emedan de med Rysz och Kosack hade nog att sköta. Afzelius Sag. IX. 1: 62 (1859). Wisén i 3SAH 4: 182 (1889: finge att sköta med). Jag hade .. för mycket att .. sköta med mitt eget departement (dvs. justitiedepartementet) för att (osv.). De Geer Minn. 1: 179 (1892). Egentligen har jag ju inte alls med hans affärer att sköta. Bäckström FastPunkt. 112 (1919).
ι) (numera bl. tillf.) i fråga om militärt försvar, med avs. på hav o. kuster o. d.: (bära omsorg om gm att) bevaka l. skydda. Gustaf II Adolf 533 (1629).
κ) (tillf.) i uttr. sköta språket, uppträda ss. talesman, föra talan. Hedenstierna Svenssons 8 (1903).
λ) (†) i uttr. sköta god hushållning, sköta hushållningen på ett klokt sätt. Dalin Vitt. II. 6: 116 (1740).
μ) i utvidgad anv.
α') (†) i uttr. sköta ngt som ngt, behandla ngt som ngt (jfr a γ α'). På thet iag (dvs. Pilatus) ehr (dvs. judarna) ei må för hufwud stöta, / Och edra klagemål som jdel drafwel sköta, / Wil iag, at han (dvs. Jesus) skal näpst för edra ögon bli. Brenner Pijn. 76 (1727).
β') (†) med avs. på ngt som ngn endast med nöd o. näppe kan bemästra (med händerna): reda sig med (se REDA, v.1 11 a α), klara av; jfr II 2 b. (Psyche gav) hwardera (av systrarna) så mycket Guld och ädla Stenar, som de skiöta kunde. Bliberg Acerra 431 (1737).
γ') (numera föga br.) med avs. på åkerbruk, liktydigt med: idka; jfr γ. (Cavallin o.) Lysander 152 (1864).
ε') (†) om lyckan, övergående i bet.: beskära l. förläna l. förunna (ngt). Det främsta stånd (dvs. adeln), som Dig (dvs. kungen) och Riket Rådslag gifwer, / Sidst (då jag begärde understöd) talte för mit wäl med ädelmodig ifwer; / Men et så mildt Beslut blef ej af lyckan sködt. Nordenflycht QT 1748—50, s. 50.
ζ') (†) i uttr. sköta för ngt, ombesörja ngt, sörja för ngt; jfr a γ δ'. Att jag blef .. efter sista modet utstofferad, hvad toiletten angick, derför skötte min Tante med outtröttlig ifver. Knorring Illus. 84 (1836).
2) [med avs. på bet.-utveckling jfr ANSA, VÅRDA] bry sig om (ngn l. ngt; se BRY, v. 7); äv. följt av att-sats l. inf. (äv. utan att) l. indirekt frågesats; företrädesvis i nekande l. därmed jämförlig sats; förr äv. i uttr. sköta på ngt l. ngn, bry sig om ngt l. ngn; numera bl. i den särsk. förb. SKÖTA OM. Onda stemplare, the icke skötha ath hela rikit worde ther offuer forderffuat, om the kunna fremya theris wilia oc ondsko. G1R 2: 261 (1525). Visb. 1: 26 (1572: på tigh). BtHforsH 1: 169 (1629: skäta (felaktigt för sköta) der vpå; rättat efter hskr.). Här ligger vnder Steen then Höna Mickel beet, / Ey skötte han om hon war mager eller feet. Arvidi 132 (1651). Så länge de fremmande .. fritt få handla (i Sv.), lika med Wåre egne undersåtare, .. finnes ingen af dem, som skiöter winna Burskap. Stiernman Com. 5: 494 (1694). (Håkon Jarl sade:) Konung Harald Gormson .. hafwer allenast en son, then han litet skiöter, och ringa acktar, efter som han är en Horunge. Peringskiöld Hkr. 1: 203 (1697). De ej min onåd sköta, / Men trotsa djerft min magt. Envallsson OförtMöt. 77 (1786). GFGyllenborg Vitt. 2: 137 (1795). — jfr OM-SKÖTA o. O-SKÖTANDE. — särsk. (†)
a) i uttr. sköta slätt ingen tår om ngn, icke alls bry sig om att sörja över ngn. Holof. 28 (c. 1580).
b) med personobj., i fråga om att ta otillbörlig hänsyn till ngns l. andras åsikter, när det gäller ens eget handlande. Mestar wij wethe ath tw äst sanfärdigh, och sköter ingen, ty tw seer icke effter menniskernes anszeende, vthan lärer gudz wägh j sanning. Mark. 12: 14 (NT 1526; Bib. 1541: och sköter om ingen; Bib. 1917: icke frågar efter någon). O Herre tu kant them (dvs. världens o. djävulens makt) öffuerwinne, / Doch wil iagh gerna gå, på retta wägen stå, / Sköta ingen man, wari hoo han kan, / När Christum later iagh migh finna. Ps. 1562, s. 90 a; jfr Ps. 1695, 280: 5.
II. refl.
1) motsv. I 1 a: ägna (rätt l. vederbörlig) omsorg åt sin egen person l. dess intressen l. sina egna angelägenheter, ta (väl) vård om sig, ta (väl) hand om sig; särsk. i uttr. sköta sig själv, ägna (vederbörlig) omsorg åt sig själv osv. l. klara sig på egen hand; ofta i uttr. betecknande att ngn lämnas att klara sig på egen hand l. rå sig själv (utan hjälp l. inblandning) l. att ngn icke bryr sig om l. befattar sig med ngt o. d.; äv. dels med subj. betecknande djur, dels (motsv. I 1 c) med saksubj. Nu dör man eller quinna, .. och leefue barn efter sigh, .. och the så små äre att the sigh sielfue icke sköthe kunne: tå (osv.). Lagförsl. 134 (c. 1609). Emedan .. (extra ordinarie prästmän vid krigsmakten) resa emellan sina wänner och anhöriga och dem under tiden med Preste-arbete betjena, men deremellan sköta sig sjelfwa. PH 15: 265 (1792). (Fastern) lemnade .. barnet att sköta sig sjelf. Bremer Strid 22 (1840). Du slår dig kanske i ro och låter verlden sköta sig sjelf. Wikner Pred. 92 (1874). (Skogens ägare hade icke) haft hjärta att gallra och tukta den, utan skogen hade fått sköta sig, som den behagade. Lagerlöf Holg. 2: 8 (1907). Både sommar och vinter gingo .. (fåren på Karlsöarna) ute och skötte för det mesta sig själva. Sandström NatArb. 1: 118 (1908). Sedan han var 15 år, har han helt skött sig själv utan ekonomisk hjälp hemifrån. Östergren (1940). — särsk.
a) i fråga om att ägna omsorg åt l. vara försiktig med sin hälsa: ta vård om sig, sköta (i bet. I 1 a) l. vårda sin hälsa. Öfversten Amilton måste iagh i dagh skrifva pass före at få resa bort och sköta sigh för sin siuklighet. Carl XII Bref 262 (1704). Hjärtat började strejka, hvilket tvang .. (K. G. Lennander) att årligen från 1894 taga sig ledighet en del af året och under denna tid sköta sig synnerligen väl. VetAÅb. 1909, s. 255. Sköta sig när man är förkyld. SvHandordb. (1966). — jfr MISS-SKÖTA.
b) motsv. I 1 c ζ, i (oftast imperativiska) uttr. betecknande att ngn (endast) sköter l. (vanl.) bör sköta sina egna angelägenheter (o. icke blanda sig i andras); i sht i uttr. sköta sig själv. Var snäll och sköt dig själv och lägg dig inte i mina affärer! (Sv.) Sköt tig sjelfwan, eller hwad tig tilhörer, (t.) warte du deiner eigenen Dinge. Lind (1749). Till Leopold har jag icke skrifvit, och tänker knappast göra det. .. Bäst är att en hvar sköter sig sjelf. Tegnér Brev 1: 316 (1816). Sköt du dig, nog sköter jag mig. SvTyHlex. (1851). Budordet Sköt dej själv och skit i andra. Hedberg VKind. 283 (1954).
c) (†) övergående i bet.: ta sig till vara (o. tänka på sitt eviga väl). Wij läsom .. om .. (en döende), then sigh j allan sijn lijffs tijdh intet skött haffuer, vthan leffuat .. effter sitt eghit sinne. PPGothus Und. Q 7 b (1590).
d) (†) övergående i bet.: ha tid att ägna sig åt sitt eget arbete. Att detta arma folket, som hafwa sina beswärliga Siöresor denna tiden, icke kunna .. så, wid hushållet, skiöta sig, som wederbör. VDAkt. 1751, nr 190.
2) uppföra sig l. bete sig l. uppträda l. handla l. utföra sitt arbete l. sin uppgift o. d. (så l. så, t. ex. väl l. illa); ofta pregnant: uppföra sig osv. på ett (t. ex. i moraliskt l. ekonomiskt avseende) riktigt l. vederbörligt l. lämpligt sätt; äv. med subj. betecknande djur. Hur sköter han sig i skolan egentligen? Du har skött dig som en hel karl, min gosse! En .. karl, som wet att sköta sig, så att borgen icke blir farlig. Almqvist Lad. 14 (1840). Rösten (hos operasångaren) klingade frisk på det låga och mellanregistret. .. I spelet och talet skötte .. (han) sig ledigt och förståndigt. GHT 1895, nr 219, s. 3. (Jakarna) skötte sig förträffligt (vid färd över en flod). De äro starka och säkra på foten och släppa icke fästet i botten, hur strömmen än söker att svepa dem med sig. Hedin Transhim. 3: 330 (1912). Om du inte sköter dig (i arbetet) får du sluta. Husáhr Jeriko 153 (1958). — jfr MISS-SKÖTA. — särsk. i utvidgad anv.
a) (vard.) om sällskapsdjur, t. ex. hund: (uppföra sig väl gm att) vara rumsren; äv. oeg., om mage: fungera väl med hänsyn till tömning av tarmen; jfr I 1 c α. Min mage har inte skött sig på flera dagar. IllSvOrdb. (1955; om djur).
b) (numera föga br.) reda sig (se REDA, v.1 11) l. klara sig; äv. i uttr. sköta sig med ngt, reda sig med ngt (se REDA, v.1 11 a α), klara av ngt; jfr I 1 a γ β', c μ β'. Sidorna (av en skeppsdocka) .. äro murade i form af 5 trappsteg, hvartdera 3,2 fot högt .. . Genom denna anordning äro många fördelar vunna, .. (bl. a.) kan man på dessa trappsteg med särdeles lätthet sköta sig, då fartygen under dockningen skola stöttas. TByggn. 1859, s. 166. Vakten .. (får) vid de temligen ofta påkommande manövrerna .. en grundlig öfning i att sköta sig med seglen. SD(L) 1896, nr 561, s. 3.
Särsk. förb.: SKÖTA EFTER. (†) till I 2: fråga efter l. bry sig om (ngn l. ngt). (Kristus) sköter intit epter at hans fåår äro swag och krank, han foractar eller forkastar them intit. OPetri 2: 98 (1528); möjl. icke särsk. förb. Job 31: 1 (Bib. 1541; med personobj.); möjl. icke särsk. förb. Sköt intet efter huru de ogudaktige fara efter gods. Topelius Vint. I. 2: 369 (1860, 1880); möjl. icke särsk. förb. —
SKÖTA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0. (i vissa trakter) till I 1 a, c: slutföra sitt arbete l. göra ifrån sig sina förpliktelser i fråga om (ngn l. ngt); äv. utan obj.: slutföra sitt arbete l. sina förpliktelser, göra ifrån sig. Nu har jag änteligen skiöt från mig så iag blifwer ständigt här på Råby. ÅgerupArk. Brev 25/11 1742. Thomander TankLöj. 34 (1825). —
SKÖTA IGEN. (†) till I 2: bry sig om (ngn) tillbaka l. i gengäld. Den, som intet om osz sköter, / Sköta wi ej stort igen. Dalin Vitt. 3: 250 (c. 1735). —
SKÖTA IN10 4. till I 1 c, med avs. på torr tvätt (tvättade textilier): (ta in o.) behandla medelst vederbörlig läggning l. strykning l. mangling l. stärkning o. d. Tholander Ordl. (1872). SvHandordb. (1966). —
SKÖTA OM10 4. (Anm. Beträffande huvudbetoningens placering i sådana uttr. som sköta om sig och sitt (se 1 a), sköta intet om ngn l. ngt, ej sköta någonting om ngn l. ngt (se 2) jfr låtsa(s) om 2 anm.) jfr omsköta.
1) till I 1: (ömt l. försiktigt l. omtänksamt) sköta (ngn l. ngt); jfr pyssla om. Wollimhaus Ind. (1652).
a) till I 1 a o. b; äv. refl. (jfr sköta, v.4 II 1), i uttr. sköta om sig, (omtänksamt) vårda sin hälsa l. ta väl vara på sig, sköta om sig själv l. sköta om sig och sitt (jfr b), tillvarata sina egna intressen. Lind (1749). En som visste sköta om sig och sitt, spara och hushålla. Törneros (SVS) 4: 177 (c. 1827). Hela min (dvs. C. O. Rosenius') håg brann efter att bli en arbetare i Herrans vingård .. . Jag ville sköta om själarna. KyrkohÅ 1929, s. 316 (1846). Landsm. V. 7: 12 (1891; med avs. på hästar). Fröken .. vände sig halft åt flickan och nickade in mot hyresgästen: — det är Rika, det här, som skall sköta om er! Ullman FlickÄra 18 (1909). Brate Edda 57 (1913: sig själv). SvFl. 1939, s. 29 (med avs. på hälsa). Hon (ville) prompt upp till sin gamla mormor i Rättvik .. och sköta om henne. Gustaf-Janson ÖvOnd. 82 (1957). Hälsa barnen. Han .. tillfogade: — Och sköt om dej. Sjöwall o. Wahlöö MannBalk. 16 (1967). särsk. (mera tillf.) till I 1 a γ β', = sköta, v.4 I 1 a γ β'. PT 1904, nr 302, s. 3.
b) till I 1 c; äv.: ordna (se d. o. I 5) l. ordna om l. ombestyra (ngt). Lind (1749). Carlstedt Her. 3: 153 (1833; med avs. på sår). ”Sköter han om elden då?” frågade Stina .. . ”Ja, ja, — jag sköter om elden.” Ödman VårD 2: 52 (1888). (I Spanien betraktas kvinnan ss.) skapad endast för att föda barn och sköta om hushållet. PT 1896, nr 94, s. 3. Västerås hade hand om spelet (vid en bandymatch) och pressade tämligen konstant, medan Västanfors till att börja med skötte om målen genom snabba rusher. IdrBl. 1924, nr 19, s. 8. Qvarnström Flem. 11 (1926; med avs. på affärskorrespondens). Lo-Johansson Förf. 95 (1957).
2) (numera bl. ngn gg, ålderdomligt) till I 2: bry sig om (ngn l. ngt); äv. i förb. med inf. (med l. utan att). Sköter tw intitt ther om ath wij förgås? Mark. 4: 38 (NT 1526); jfr anm. sp. 6212. G1R 28: 477 (1558: intett .. sköte um effterfråge). Påfogelen som een Hann är sköter icke mycket om sina Ungar. IErici Colerus 1: 390 (c. 1645); jfr 1 a. Fast the (dvs. de orättfärdiga) om Tig ei skiöta någon ting / Tu theras hus förwarar alt omkring. Kolmodin Dufv. 87 (1734); jfr anm. sp. 6212. Jag war .. rådande öfwer så många land, at jag icke ens skötte om, at fråga hwad de hette. Roman Holbg 270 (1746). Det sköter jag föga om. Östergren (1940; betecknat ss. ålderdomligt).
3) [utvecklat ur 2] (†) i uttr. icke sköta om det ngn gör ngt, icke anse det lämpligt l. önskvärt att ngn gör ngt. KKD 5: 310 (1712). —
SKÖTA UNDAN10 32, äv. 40. till I 1 c: gm att sköta (ngt) få det undangjort, göra undan, göra ifrån sig (äv. i uttr. sköta undan med ngt). Schück VittA 8: 247 (i handl. fr. 1828: sköta undan med). Frestelsen att ta fram spinnrocken under julen, då man på förhand skött undan andra sysslor, var mycket stark. Nilsson FolklFest. 186 (1915).
Ssgr: A (i allm. till I 1 a α): SKÖT-BORD. bord för skötning av spädbarn. KatalNK 1915, Vår. s. 56. —
-DJUR, se B. —
-KORG. korg för förvaring av spädbarns kläder o. dyl. o. avsedd att användas vid skötning. Husmodern 1922, s. 11. —
-REN, se B. —
B (till I 1 b, i skildring av förh. bland samerna): SKÖTES-DJUR. (sköt- 1940 osv. skötes- 1940 osv.) (mera tillf.) jfr -ren. Östergren (1940). —
-REN. (sköt- 1936 osv. skötes- 1884 osv.) ren som (mot ersättning) skötes av en annan än ägaren; särsk. om ren lämnad (av nybyggare) hos same för vård mot ersättning (sköteslega); jfr skötnings-ren. UtlåtFörslLappRenm. 31 (1884). Westerlund NybyggLappl. 168 (1937).
C: (I 1 b) SKÖTNINGS-REN. (i skildring av förh. bland samerna, numera föga br.) skötesren. SFS 1886, nr 38, s. 6. —
(I 1) -SÄTT. sätt att sköta ngn l. ngt; särsk. till I 1 b, om sätt att sköta boskap. LAA 1813, s. 303.
D (till I 1; †): SKÖTS-MÅL. omsorg l. omtanke l. vård; jfr -mål (sp. M 1795) o. akt, sbst.3 2 b. Vår faderlige vilije (är), ath thu (dvs. hertig Magnus) granneligenn vilth lathe haffve godh acth och skötzmåll um tijtt huffvedh, så ath thu thätt altijd lather tvätte och holle reenth. G1R 28: 347 (1558).
Avledn.: SKÖTARE, m.||(ig.). till I 1: person (man) som sköter ngn l. ngt (ngn gg äv. om person som leder l. förestår företag l. verksamhet o. d.); vårdare; i sht dels om sjukskötare (företrädesvis vid mentalsjukhus (sinnessjukhus)), dels om djurskötare (ss. senare led i ssgr vilkas förleder beteckna djur äv. om person som yrkesmässigt ägnar sig åt boskapsskötsel; jfr boskaps-, ren-skötare m. fl.), dels om person som sköter maskin l. teknisk apparat o. d. Medhan the Christne .. haffua aff werldenne ena onda skötzl .., så wil Christus siälffuer wara theras trogne skötare. PErici Musæus 2: 58 b (1582). Jorden, rätliga skött, sin skötare rikliga löner. Nicander GSann. 25 (1766). SFS 1831, s. 189 (om sjukskötare, som vårdar kolerasjuk). (Ångvagnen) är indelad i tre rum, af hvilka det mellersta inrymmer maskinen med dess skötare. TurÅ 1895, s. 424. Förste Skötaren vid Venersborgs hospital Nils Vilhelm Möller. PT 1920, nr 288, s. 1. Larson Mong. 265 (1929; om hästskötare). Lundagård 1956, nr 3, s. 12 (om hotellinnehavare). jfr barn-, bi-, boskaps-, djur-, hiss-, häst-, ko-, kran-, kreaturs-, ladugårds-, maskin-, motor-, mulåsne-, pann-, plog-, pump-, ren-, separator-, sjuk-, traktor-, träd-, ugns-, vagn-, värme-skötare m. fl.
Ssgr: skötar- äv. skötare-familj. (i fråga om ä. förh. på sinnessjukhus) inom sjukhusområde bosatt familj med uppgift att vårda sjuka. BtRiksdP 1912, VI. 1: nr 6, s. 32.
SKÖTARINNA, f. [jfr skötare] (numera föga br.) till I 1 c, om kvinna som sköter ngt; jfr sköterska. Maria .. (måste) erkänna det rätta uti, att en så rask och vid göromål van qvinna blefve skötarinnan af en länsmans hus och hem. Almqvist TreFr. 3: 210 (1843). —
-SKÖTEN, adj. [fsv. -skötin (t. ex. i oskötin), nor. dial. -skøyten (t. ex. i uskøyten); jfr fsv. skötin, sv. dial. sköten, båda med bet.: skötsam o. d.; med avs. på bildningen jfr fiken, sticken m. fl.] till I 1, 2, II 2: som ger akt l. sköter sina plikter l. sköter sig; i ssgrna grann-, o-, van-sköten. —
SKÖTERSKA, f.||(ig.). [jfr skötare] till I 1: kvinnlig skötare; numera nästan bl. om sjuksköterska l. barnsköterska (äv. om man med motsvarande yrke l. utbildning; jfr sjuk-sköterska); äv. bildl. JBureus (1628) i 2Saml. 4: 111. Wallquist EcclSaml. 1—4: 145 (1788; om kvinna som sköter kreatur). Enkan Anna antogs till Sköterska uti Fattighuset. SockenstProtStenkvista 18/5 1800. Geijer I. 8: 242 (1838; bildl.). Hygiea 1842, s. 500 (om barnsköterska). Bolin KemVerkst. 110 (1942; vid barnbördshus). YrkesförtArbFörmedl. 21 (1952; anställd inom sinnessjukvården). jfr barn-, dispensär-, distrikts-, ladugårds-, narkos-, natt-, operations-, privat-, rödakors-, röntgen-, sinnessjuk-, sjuk-, skol-, tand-, under-, över-sköterska m. fl.
-byrå. (förr) byrå (se d. o. 3) för förmedling av arbete åt sköterskor. SvSjukskötT 1909, nr 1, Ann. s. 4.
-distrikt. distrikt (se d. o. 1) för en l. flera distriktssköterskor; jfr provinsialläkar-distrikt. SFS 1920, s. 542.
-modell. modell (se d. o. 1 c) använd av l. lämplig l. avsedd för sköterskor. Hushållsförkläde, Sköterskemodell. SvD(A) 1932, nr 341, s. 5.
-rum. rum utgörande (bostad l.) arbetsrum l. vaktrum l. expedition o. d. för (sjuk)sköterska. 2UB 1: 546 (1898; i sjukhuspaviljong).
-tecken. föremål använt ss. tecken på genomgången sköterskeutbildning; jfr -brosch o. sjuksköterske-nål. PT 1905, nr 6 A, s. 2.
-tyg. (i sht förr av sjukhuspersonal använt) tvåskaftat, styckfärgat, (randigt l. rutigt l. i ”peppar o. salt” mönstrat) starkt bomullstyg. Varulex. Beklädn. 143 (1945).
-uniform. uniform avsedd att användas av sköterska; jfr -dräkt, -klänning, -mössa o. sjuksköterske-uniform. SvSjukskötT 1909, s. 86.
-verksamhet. verksamhet bedriven av en sköterska l. sköterskor. 2NF 25: 717 (1916; bedriven av Svenska diakonissanstalten). —
SKÖTSAM, adj. [jfr ä. dan. o. d. dial. skøtsom, nor. dial. skøytsam]
1) till I 1 c: benägen för att sköta l. ägna sig åt ngt; i avledn. skötsamhet.
2) till II 2: som sköter sig väl (i sitt personliga liv l. i fråga om sitt arbete l. sina plikter o. d.), som sköter sig; ordentlig (se d. o. 2); äv. om ngt sakligt: som kännetecknas av sådana egenskaper; äv. oeg. l. bildl. Hennes man är snäll och skötsam. Pojken är mycket skötsam i skolan. Föra ett nyktert och skötsamt liv. Den sökande (till platsen ss. verkmästare) skall på ett energiskt och korrekt sätt kunna leda arbetarne och fabrikationen, samt vara skötsam och redbar. AB 1890, nr 183, s. 4. SD(L) 1895, nr 26, s. 9 (om persons väsen). Det skötsamma Revals 60,000 innevånare. SDS 1897, nr 6, s. 1. (Flickan) arbetade .. på en fabrik och var vad man skulle kalla en skötsam flicka. Jacobsson HavVag. 40 (1933). Elmér SvSocPolit. 132 (1943; om personer, i fråga om ekonomi). Det (är) bara .. ungefär två procent av ungdomen som inger allvarliga farhågor (i fråga om spritmissbruk), de övriga 98 procenten är skötsamma. DN(A) 1964, nr 95, s. 5. jfr o-skötsam.
Avledn.: skötsamhet, r. l. f. [jfr ä. dan. o. d. dial. skøtsomhed]
1) (†) till skötsam 1: i uttr. lönnvägars skötsamhet, om benägenhet att ägna sig åt l. ”odla” lönnvägar. Warnmark Epigr. F 4 b (1688).
2) till skötsam 2, om egenskapen att vara skötsam. En förmögenhet, som genom klok skötsamhet en dag kan bli stor. VL 1897, nr 250, s. 3. Ordnarna, som talade om .. (polismästarens) oförvitlighet och skötsamhet i tjänsten, .. förlänade hans yttre person en .. överraskande grandezza. Hellström Malmros 284 (1931). Hans kropp hade tillgodogjort sig födoämnena med omsorg och skötsamhet. Johnson GrKrilon 12 (1941).
Spoiler title
Spoiler content