SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1948  
NÄR 4r l. 4r, adv.2 o. oböjl. adj. Anm. Förr förekom ngn gg formen närt i n. sg. obest. Murberg FörslSAOB (1793). Denna form har äv. ngn gg använts ss. adv. KyrkohÅ 1903, s. 90 (1746). Murberg FörslSAOB (1793). Ss. gradförhöjningsformer till när användas i komp. närmare o. i superl. närmast, närmst o. näst (se NÄRMARE resp. NÄST, adv.). Beträffande övriga böjnings- o. gradförhöjningsformer se NÄRA, adv. o. adj.
Ordformer
(ner 1521 (: n[er]), 15351666. når 1526. när (nh-, -ää-, -hr) 1521 osv. Anm. I uttr. när och fjärre o. d. har ordet stundom ombildats i anslutning till den senare leden, t. ex. Svart Ähr. 69 (1560: närr och fierre), Dahlstierna (SVS) 147 (1698: Närr och Fiärre))
Etymologi
[fsv. när, nar; jfr dan. o. nor. nær, isl. nǽr, eng. near; komparativbildning (motsv. got. nēhwis, fht. nāhōr, t. näher) till ett ord motsv. got. nēhw(a), fsax. nāh, fht. nāh(o) (t. nahe), feng. nēah (eng. nigh), föreliggande ss. ssgsförled i NABO; rotbesläktat med NALKAS, NÅ, v. — Jfr NÄRA, adv. o. adj., NÄRMA, NÄRMARE, NÄRRA, NÄST, adv.]
A. i fråga om avstånd i rummet.
1) nära (se NÄRA, adv. o. adj. 1); utom i a α, b β numera bl. (i vitter stil, i sht arkaiserande) mera tillf., nästan bl. i fråga om lokalangivelse i förh. till person, företrädesvis i förb. med ord som anger förflyttning mot ngn, särsk. i uttr. för när (äv. hopskrivet till förnär).
a) i predikativ o. adverbiell anv. utan obj. Sy (dvs. se), then ther förrådher mich han är här hart när. Mark. 14: 42 (NT 1526; Bib. 1917: nära). Lasse Olson kom så när, att han stack effter Erchebispen medh sitt glaffuen. Svart G1 37 (1561). (Bärgskollegium skall hava) macht .. öfuer alle wåre strömmar, skogar och Allmänningar, särdeles ther bergwärck och brwk när äre belägne. PrivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 3 a. The som .. icke willia wara i kyrkian, eller gå så när, att the höra hwad talas, uthan (osv.). KOF II. 2: 13 (c. 1655). (Tingspredikan) skeer i Kyrckan, om hon så när är, eller, ther hon aflägen är, på sielfwa Tingzstaden. Kyrkol. 2: 13 (1686). Nu beta Edra Får här utanför helt när. Lalin Arachne 20 (1750). Kolonnen kom, den kom helt när. Runeberg 2: 40 (1848). Snoilsky 2: 78 (1881). — särsk.
α) (i vitter stil, fullt br.) i förb. med (ss. motsats till) fjärran l. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) fjär (förr äv. fjärr o. d.); ofta sammanfattande, i sådana uttr. som (både) när och fjärran, från (äv. i) när och fjärran o. d.; se vidare FJÄR, adv. I a, FJÄRRAN I 1 b. Kakila godz .. medt all engh, Skog .. och all annen dell Som vnder them liggia kan j wåto och torro närj och fiærrj intet vndantagitt. G1R 1: 107 (1523; möjl. felaktigt för: närby; jfr NÄR-BY). Therföre skal iagh göra tigh til spott .. och til håån j all land, bådhe när och fierran skola the bespotta tigh. Hes. 22: 5 (Bib. 1541). Thet seden nogh fulbordet är, / Som alle wette fierr och när. Hund E14 164 (1605). (Hon) söktes från när och fjärran. Nilsson BombiNick 35 (1946).
β) i förb. med en följande adverbiell bestämning (prep.-uttr., adverb) med lokal bet., = NÄRA, adv. o. adj. 1 a α; förr äv. sammansmältande med en följande prep. (t. ex. till, vid, hos) till ett prepositionellt uttr. med bet.: i närheten av l. nära (ngt); jfr δ. Thå the kommo noghot när in emoot stadhen. OPetri Kr. 118 (c. 1540). Dee hemman, som ligga när omkring slotten. RP 6: 202 (1636). 3 ädelmän som boo när hoosz wägen. Bolinus Dagb. 33 (1668). Några Jord-wallar, som lågo när inunder Staden (Landskrona). HC11H 7: 123 (1676). 2RARP 16: 633 (1747). En by när til Sanea. Björnståhl Resa 1: 38 (1769). I vindfällskvistarna när intill hängde en uppsliten lapphund. Berg Sjöf. 112 (1910); jfr NÄR-INTILL.
γ) (†) i sådana uttr. som det är när efter ngt, ngt ligger när till för ngn, det är nära l. kort väg (för ngn) till ngt; hava när(t) till ngt, ha nära till ngt; jfr NÄRA, adv. o. adj. 1 a β. Der är när efter skog. RP 8: 104 (1640). Italien ligger när til för de Asiater. Columbus Ordesk. 50 (1678). Hafva närt till staden. Murberg FörslSAOB (1793). jfr: (Gruvan) dhenn dhe nu i åhr mycket när, heel sköön och löösbrutn vppfunnit. Johansson Noraskog 3: 408 (i handl. fr. 1684).
δ) (†) i förb. med en måttsbestämning angivande avståndet (särsk. i uttr. på så l. så mycket när, på ett så l. så stort avstånd); äv. i förb. med en följande adverbiell bestämning med lokal bet. (jfr β, b α); jfr NÄRA, adv. o. adj. 1 a γ. Han gick j frå them så när som till itt steenkast. Luk. 22: 41 (NT 1526; Bib. 1541: widh pass). Ther ligger en öö viid vardberg på en mijll när. G1R 10: 165 (1535). Så lägger Örlogsskeppet sig på Skått när till det andra. Stiernman Com. 5: 881 (1701). Weste (1807). — särsk. i uttr. på varje två mil när o. d., på varannan mil osv. KrögOrdn. 1664, s. A 3 a.
ε) (†) i uttr. klippa, taga av ngt (för) när, klippa osv. av ngt (för) nära (se NÄRA, adv. o. adj. 1 a δ). När man taar Liwset för när aff, så slocknar dhet giärna. Grubb 593 (1665). Klippa för när af naglen. Widegren (1788).
ζ) nära ifrån, i uttr. fjärran eller när, långt bortifrån l. nära ifrån. En hvar som närmar sig Ulfåsa / I dag, han komme fjerran eller när, / Fri täring får. Hedberg Bröll. 51 (1865).
b) i adverbiell l. prepositionell anv., styrande ett följande l. framförställt ord, = NÄRA, adv. o. adj. 1 b; utan bestämd avgränsning från 3. När byn eller fyärre. G1R 6: 42 (1529). Tu skalt boo j thet landet Gosen, och wara hart när migh, tu och tijn barn och tijn barnabarn. 1Mos. 45: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: mig nära). Om tu boor them så när, at (osv.). Rothovius 1Pred. A 4 a (1623). Ingen sitter dhen siuke så när, han kiänner hwadh honom lijkar. Grubb 384 (1665). Rifves eller brinner en gård i by, ther bönder hvarannan för när bygdt hafva; tå skola byamän för then gård utse annan tomt. BB 2: 4 (Lag 1734). Tvänne hedersmän, som bodde när Verona. LBÄ 9—10: 5 (1798); jfr 3. — särsk.
α) (†) med föregående måttsbestämning angivande avståndet; i sådana uttr. som komma, vara o. d. ngn l. ngt (på) så l. så mycket när o. d.; jfr a δ, ävensom NÄRA, adv. o. adj. 1 b α. RA I. 1: 312 (1543). När man kommer på en halff mijl när Ubsala. Bolinus Dagb. 54 (1670). Murberg FörslSAOB (1793).
β) (bygdemålsfärgat i vissa trakter o. i vitter stil) i sådana uttr. som komma, gå, ngn gg vara ngn (för) när, komma ngt (för) när, för att beteckna att ngn l. ngt kommer tätt (resp. alltför tätt) inpå ngn l. ngt, ofta med tanke på den (möjlighet till) kontakt som detta innebär; stundom övergående i 6 a, b, 7. Flyy för syndene så som för enom orm, Ty om tu kommer henne för när, så grijper hon tich. Syr. 21: 2 (öv. 1536). Leerpottan och Koppergrytan sämias intet wäl; Om dhe komma hwar andra för när, så gåret intet vthan skada aff. Grubb 369 (1665). En gång jag kom dig .. så när, / At du mig kyssa lät et finger. Kellgren (SVS) 2: 137 (1781). En stor svart katt, som hunden hvarken ville skälla på eller gå när. Wigström Folkd. 2: 314 (1881). Man fick inte komma när henne med hättan en gång (för att kloroformera henne). Benedictsson Eftersk. 16 (c. 1885). Kom inte när mig, för då spindrar jag dej. TornaBaraDomb. 18/11 1929, mål nr 379.
c) († utom i α) i attributiv anv., = NÄRA, adv. o. adj. 1 c.
α) (i vitter stil, tillf.) i förb. med (ss. motsats till) fjärran, om trakt o. d.; äv. sammanfattande. Min tanke jagar utan mål / igenom när och fjärran trakt. Karlfeldt Vildm. 96 (1895).
β) ss. bestämning till ord betecknande avstånd, belägenhet o. d. Verelius 230 (1681). På när håll. Wijnblad Tegelbr. 2 (1761). Murberg FörslSAOB (1793).
γ) om väg: gen, kort. Lind (1738). Som allenast få af de studerande kunna äga så när väg til sina hemorter, at (osv.). Annerstedt UUH Bih. 5: 158 (i handl. fr. 1784). Murberg FörslSAOB (1793).
2) [jfr 1, 3] (numera bl. i vitter stil, i sht arkaiserande) i adverbiell l. prepositionell anv., styrande ett följande l. framförställt ord, i uttr. som beteckna sexuellt umgänge o. d. Ligg när migh. 1Mos. 39: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: hos). Tiggerskan ville ej sälja .. (guldskorna) med mindre än att hon fick ligga när brudgummen den första natten. FoF 1915, s. 36. Jonas hade .. aldrig varit när en kvinna. Siwertz JoDr. 80 (1928). — särsk. i numera obr. uttr., särsk. vara l. komma l. gå ngn för när (äv. hopskrivet till förnär), ha (olovligt) sexuellt umgänge med ngn; jfr 7. Hund E14 386 (1605). Dhenna min tiänarinna, som iagh hafuer gått förnär huilken iagh will sielf Echta och ähra. VDAkt. 1663, nr 323. Nu förspörjes at desse Personer varit hvarandra så när, at hon är hafvande vorden. Därs. 1739, nr 253. Komma för när ett fruntimmer. Murberg FörslSAOB (1793). Nordforss (1805).
3) övergående i bet. av en vanlig lokalpreposition betecknande befintlighet i närheten av ngn l. ngt: hos, tillsammans med; äv. (i förb. med sådana verb som sitta, sätta sig, stå o. d.): vid, bredvid, intill (jfr HOS I 2); numera nästan bl. (i vitter stil o. religiöst spr., arkaiserande) i uttr. vara l. bliva när ngn o. d. i mer l. mindre bildl. anv., med tanke väsentligen på det stöd o. den hjälp som ngns (särsk. Guds) närvaro innebär, övergående i bet.: bistå (ngn); stundom efterställt; jfr 1 b, 2. The nödgadhe honom seyandes, bliff när oss för ty thet lijder ååt afftonen. Luk. 24: 29 (NT 1526; Bib. 1917: Bliv kvar hos oss). Så satte hon sigh när skördemännenar. Rut 2: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: vid sidan av). Uti osynlig måtto, är .. (Kristus) när osz alla dagar in til Werldenes Ende. Swebilius Cat. 2: 48 (1689). Ingen resande plär ta in hela natten när oss (sade krögaren). Almqvist Mål. 13 (1840). Konungen trifs inte längre hos de blotande hedningarna i Uppsala utan bor hellre när mina bröder i Skara. Heidenstam Folkung. 1: 66 (1905). (Herren) är ock när dem, som hava en ödmjuk och förkrossad ande. Hb. 1917, s. 16. Jesu kär, / Var mig när / Och livets väg mitt hjärta lär. Ps. 1937, 520: 1. — särsk.
a) styrande ett sakbetecknande ord l. ett adverb: vid, bredvid, intill; i; numera bl. i formelartad anv. i katekesen (se språkprov fr. 1567 nedan); jfr b. Man plöghde medh oxanar, och åszninnonar gingo ther när j beet. Job 1: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: därbredvid). Gudz ord som är medh och när watnet (i dopet). Cat. 1567, s. C 1 a (ännu i Kat. 1878, 1930). De på Slättbygden eller skoglösa Hemman boende skola vara förplicktade när och omkring sine Hus, Gårdshagar och utmark .. plantera och nidsättja Pihlar eller andra Trän. LandtmFörordn. 151 (1734).
b) (†) med mer l. mindre markerad försvagning av den urspr. lokala bet., i anv. motsv. liknande anv. av hos; särsk.
α) med tanke helt l. delvis på att ngt (l. ngn) är i ngns förvar l. besittning l. ägo l. står till ngns disposition o. d.; äv. bildl.; jfr HOS I 1 b. OPetri Tb. 24 (1524). Doch skall dett bliffua Compagni så väl hereffter som härtill, allenast att direction bliffuer nhär H. K. M:tt. OxBr. 3: 144 (1628). Är det möjligt att jag när mig äger / Just den kära brud mig lofvad var? Snoilsky Goethe Ball. 60 (1876).
β) i uttr. som beteckna att ngn i ett visst syfte l. i en viss egenskap mer l. mindre regelbundet uppehåller sig hos ngn, (med tanke helt l. delvis på relationen till denne); jfr HOS I 8 slutet. Swen S[uen]s[o]n .. är sc[ri]ffue[n] när Oleff ka[n]negyt[er]e. SthmSkotteb. 3: 169 (1521). Utslag .. angående rätt för Baronessan .. (N. N.) att hafva när sig och vårda i makarnes äktenskap födde sonen Eurik Georg Ernst. PT 1906, nr 154, s. 1.
γ) för att beteckna att en händelse inträffar l. ett tillstånd råder bland en viss grupp av personer, inom en viss krets o. d.; företrädesvis styrande pluralt l. kollektivt huvudord; jfr HOS I 5. G1R 1: 275 (1524). At Swenskt Mynt måtte gå så för fullt hos .. (holländarna), som när oss. Tegel G1 1: 132 (1622). Giör dig icke glad när de bespåttare. Frese AndelD 65 (1726). Hülphers Mus. 146 (1773).
δ) betecknande annan relation till ngn (l. ngt): hos (se d. o I 8, 9, 10), för, inför; inom. Oretthen skall man finna nær honom oc ecke oss. G1R 1: 31 (1521). (De) hafva .. ner mig anhållet och begiert; det iag (osv.). VDAkt. 1666, nr 197. Den redelig är, när Gud och Mänskor har ynnest. Nicander SalOrdspr. 31 (1760). Tegnér (WB) 5: 176 (c. 1825). särsk. i uttr. stå l. vara när ngn, stå i ngns makt l. hand, bero av ngn; jfr HOS I 10 b. Drängen torde lättel(igen) låta sig beqvämma till ächtenskap, deräst det stodo när honom sielf. VDAkt. 1724, nr 508. Hvar och en hafver sin förelagda tid, och hans månaders tal är när Honom, som hafver lif och död i sitt våld. Rundgren Minn. 1: 24 (1851, 1870).
4) (numera bl. i vitter stil o. i religiöst spr., arkaiserande) i predikativ l. adverbiell anv.: hos ngn; tillstädes l. närvarande (vid ngt); stundom med tanke väsentligen på det stöd l. den hjälp som ngns (särsk. Guds) närvaro innebär, övergående i bet.: till ngns stöd l. hjälp; företrädesvis i uttr. vara när, förr äv. vara stadd när. OPetri Tb. 36 (1524). Enn diechne .., som ner war thå dråpett skedde. UpplDomb. 2: 98 (1579). Här lägger strax Biskopen, sampt medh the andre Prästerna, som när stadde äro (vid prästvigningen), båda sina händer på theras (hans) hufwud, säijandes (osv.). KOF II. 2: 205 (c. 1655). Tå fästning ske skal, bör giftoman med fyra vitnen när vara. GB 3: 1 (Lag 1734). Din sol går bort, men du blir när. Ps. 1819, 436: 1. Jesu, bliv när. Därs. 1937, 382: 2. — särsk. (†) i uttr. vara ngt när, vara närvarande vid l. övervara ngt. Ty afskiäres mig tillfället ähn att wara dett bewuste (dvs. ifrågavarande) Contractz oprättande om Tertialen när. VDAkt. 1689, nr 1313.
B. i fråga om avstånd i tiden.
5) (numera bl. mera tillf., i vitter stil, arkaiserande) nära i tiden (se NÄRA, adv. o. adj. 2).
a) i predikativ o. adverbiell anv. utan obj. War Iudhannes Påscha hart när. Joh. 2: 13 (NT 1526; Bib. 1917: nära). Snart är din aftontimma när. Kellgren (SVS) 1: 242 (c. 1775). Det brinner i skyn, nu är tiden när, / statt upp från feghet och ånger! Bergman TrAllt 20 (1931). särsk. (†) i uttr. när till l. vid ngt, nära ngt. VadstÄTb. 28 (1579). Rålamb 4: 29 (1690).
b) i adverbiell l. prepositionell anv., styrande ett följande ord. Att vara så när solståndet, är det nog kallt. Murberg FörslSAOB (1793).
c) i substantivisk anv., om ngt till tiden näraliggande. Så spänner du, ädla konst (dvs. musiken), din bro / i tidernas när och fjärran / från lyrors lek i arkadisk ro / till Jakobs kamp med Herran. Bergman TrAllt 187 (1926, 1931).
C. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 2, 3, 4).
6) (utom i d, e β numera bl. i vitter stil) i vissa bildl. anv. av 1 (o. 5) med mer l. mindre tydlig anslutning till grundbet. (i predikativ resp. adverbiell l. prepositionell anv.); jfr 9 a μ, b, ävensom NÄRA, adv. o. adj. 3. I ögats glans låg gråten när. Hallström Sagodr. 37 (1910). — särsk.
a) = NÄRA, adv. o. adj. 3 d; i uttr. komma l. träda ngn när, komma l. träda ngn nära; stå l. vara ngn när, stå ngn nära; stå l. vara ngns hjärta när, stå ngns hjärta nära. Serenius 66 (1741). Vore jag icke den som jag är: / Ett menniskobarn och Guds hjerta när, / Så (osv.). Gellerstedt 1Dikt. 32 (1871).
b) (†) = NÄRA, adv. o. adj. 3 e; i uttr. l. vara ngn när (särsk. för när), gå när på ngn l. ngn när på livet, gå ngn (tätt) ”inpå livet”, gå hårt åt l. hårt ansätta ngn o. d.; äv. (enst.) med saksubj.; äv. övergående i bet. 7 a. Warendis honum och så vdi samme saack icke allt för streng och när (vid rannsakningen). G1R 18: 578 (1547). I predikan .. gick (han) mechta när på tå närwarande krönta hofwuden. Swedberg Schibb. 465 (1716). Så mycket kan man döma, at .. (hertig Gutorms baltiska krigståg) gådt Esterne och Ingrarne temmeligen när på lifvet. Dalin Hist. 2: 132 (1750).
c) (†) = NÄRA, adv. o. adj. 3 f, i uttr. stå l. vara när ngt l. när till l. om ngt, stå nära l. vara (i hög grad) berättigad till ngt; vara sin rätt när, vara (i hög grad) berättigad till ngt. Om så ähr, att sakienn thå jckie kann bliffua wenlige fördrag[en], tå skulle de på både sider wara theris rett lika ner. SkrGbgJub. 6: 173 (1590). Bonden .. (som icke fick köpa tiondesäd av prästen) knorrade och sade: iagh är rätt så när til att köpa tijonden som en Wexiö Borgare. VDAkt. 1674, nr 201. Alla mina flickor äro lika när om mina kläder. UOxelgren (1769) i Fatab. 1911, s. 83. Möller (1790, 1807).
d) i uttr. som beteckna att ngn (i sht känslomässigt) starkt beröres av ngt, lägger stor vikt vid l. har stort intresse för ngt, tar ngt hårt o. d.; särsk. dels (i sht vard.) i uttr. ngn tar (sig) ngt när, särsk. för när (förnär), l. ngn tar sig när av ngt, dels (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) i uttr. ngt går ngn när till sinnes, dels i numera obr. uttr., t. ex. ngn tager l. lägger sig det när, ngt går ngn när; jfr NÄRA, adv. o. adj. 3 g. (Kristus) then så alwarligha lägger sigh vth för oss, och tagher sigh thet så när om oss. FörsprFilem. (NT 1526). Leffuandes gudz son läät sich thet så högdt bekosta, och ladhe sich thet så när at han wille lösa oss så dyrt igen. OPetri 2Post. 74 a (1530). Lät andras Motgång gå dig när. Frese AndelD 63 (1726). Det ser nästan ut som om fosforisterna icke tagit sig densamma (dvs. Wallmarks recension) synnerligen när. Ljunggren SVH 4: 353 (1889). Det påstods .., att .. (kapten Höök) oftast ljög rundligt, men ingen tog det när. Heidenstam Karol. 1: 172 (1897).
e) i bildl. anv. av 1 a ε.
α) (†) i uttr. ösa en källa för när, ösa för mycket vatten ur en källa (så att endast föga vatten blir kvar); jfr NÄRA, adv. o. adj. 3 i α. Om för när man källan öser / Blir på botten grumlet sist. Nordenflycht (SVS) 3: 108 (1756).
β) (numera bl. vard. o. i vitter stil) i uttr. taga sig, äv. (numera föga br.) sälja sig l. giva sig, förr äv. gripa sig när (så l. så när, för när, förnär), lämna från sig, resp. sälja l. ge bort så mycket av ngt att mycket litet återstår därav resp. för mycket så att man själv får ont om l. lider brist på det; jfr NÄRA, adv. o. adj. 3 i β. OxBr. 5: 67 (1613: tagitt migh så när). Iag hade såldt mig förnär, så at iag nödgades sielf köpa (säd) framme på sommaren. VDAkt. 1674, nr 201. Den som utan att taga sig för när, har råd att köpa julklappar på vanligt sätt, skall också göra det. GHT(A) 1932, nr 295, s. 13.
7) [specialfall av 6] i förb. för när (ofta hopskriven till förnär), förr äv. allt för när, i (adverbiell l. prepositionell anv. i) uttr. som beteckna att ngt som göres l. sker innebär ett (orättmätigt) intrång i ngns rättigheter l. en orätt mot ngn l. kränker l. förnärmar l. sårar ngn l. är till skada l. förfång för ngn l. ngt.
a) (numera i sht vard. o. i vitter stil) l. (i vitter stil) träda, äv. (numera bl. tillf.) vara, förr äv. stå l. falla ngn l. ngt för när o. d. (med person- l. saksubj.); numera nästan bl. i uttr. som beteckna att ngns ära l. heder lider skada l. att ngns personliga integritet kränkes o. d. G1R 1: 3 (1521). Iach haffuer warit honom (dvs. min nästa) fornäär bådhe medh ordh och gerningar. OPetri 2Post. 223 b (1530). SvTr. 4: 572 (1568: falle .. allt för när). Emädan iag är een Mölnare, skulle dhet stå hans presterlige ähra förnähr, at taga min dotter til hustru. VDAkt. 1663, nr 418. Enär borgmästarne i städerne ärnå någorlunda lön .., så kunna de och afhålla sig från handel och vandel och derutinnan icke vara borgerskapet förnär. 2RA 1: 254 (1723). Det ser ut, som skulle vår tids skråhandlande räkna det vara deras ära för när, att genom arbetande och fikande vinna något. Chydenius 336 (1777). I kunnen väl icke neka, att sådana ord gå konungens höghet förnär? Fryxell Ber. 4: 133 (1830). Jag vill icke .. träda friherrinnan en hårsmån förnär. Almqvist AmH 2: 16 (1840). Det gick hans ära för när, att han inte skulle bli god vän med Strömstadsborna. Lagerlöf Mårb. 41 (1922).
b) (numera i sht vard. o. i vitter stil) göra ngn (l. ngt) för när, äv. göra ngn ngt för när; oftast liktydigt med: göra ngn ngt ont; i sht förr äv.: inkräkta på ngns rättigheter, skada ngn. Willia .. (somliga) byar hwar sin hiordhållare hålla .., ther bör och rättwijsligen medh hållas, at then ene icke giör then androm för när. Lagförsl. 409 (c. 1606). Ther Kyrkioherden giör Klåckaren något förnär, tå sökie thenne Probsten. Kyrkol. 24: 33 (1686). Vestgötarne bebodde Thracien i all stillhet och giorde ingen förnär. Dalin Hist. 1: 314 (1747). (Vildjaken) styrde rakt på fåren och deras herde, som voro framför oss, men han gjorde dem intet för när. Hedin Transhim. 1: 257 (1909). — särsk. (ngt vard.) inte (vilja) göra en mask för när, vara fullkomligt harmlös, utan vilja att göra ngn ngt ont. Kellgren (SVS) 2: 76 (c. 1795). Han är en man, som ej vill göra en mask för när. Forsslund Djur 5 (1900).
c) (†) göra ngt visst (t. ex. tala, predika, säga ngt) ngn l. ngt för när (äv. tala osv. ngn ngt för när), gm viss handling (sitt tal osv.) kränka l. förnärma l. såra l. skada ngn l. ngt. KyrkohÅ 1931, s. 218 (1540). Aslätt .. (dvs.) ther man slår höö annan förnär. Stiernhielm Fateb. E 2 a (1643). Öfwerstl. Mörner lät sig förmerkia hafwa något emot sin kyrkioheerde wyrdig Hr Nielss, såsom han skulle hafwa predikat honom något förnär. VDAkt. 1680, nr 257. De sade mig, at .. ingen sagt dem något förnär, förr än (osv.). Posten 1769, s. 411. Att tala sin nästa för när. Schartau UtkPred. 144 (1820).
d) (†) ngt sker l. (företrädesvis, opers.) (det) sker ngn l. ngt för när, ngt resp. det är till skada l. förfång för ngn l. ngt, ngn blir lidande på ngt l. lider intrång; det sker ngn orätt o. d. G1R 3: 276 (1526). (Gm granskning av myntväsendet erfor konungens sekreterare) at konungen war mykitt för nähr skiedt många åhr bortt ått. Brahe Kr. 21 (c. 1585). Så ähr och Lars Jeppe skedt förnär, i dett han ähr med orätt och uthan saak lagd på stegell. AOxenstierna 2: 359 (1619). Om privilegia exclusiva tildelas några få personer .., så sker Allmänheten därigenom förnär. Berch Hush. 230 (1747). Jag vet, at eder har skedt förnär vid Arméen. Ågren Gell. 173 (1757). Ångermanländningarne fingo försäkran att hvad dem skett för när skulle rättas. Hallenberg Hist. 1: 367 (1790). Liljecrona RiksdKul. 33 (1840). Kindblad 3: 285 (1872).
e) (†) i den fristående satsförkortningen ngn l. ngt för när, till skada l. förfång o. d. för ngn l. ngt. Brenner Dikt. 2: 117 (1718). Hvars Mans Rätt det Egna är / Uti Lif och Styrka, / Hvarmed, androm ej förnär, / Man sitt Väl kan yrka. Thorild (SVS) 1: 237 (1805).
8) (†) för att beteckna en mer l. mindre direkt l. intim relation l. kontakt o. d. (jfr 6 a), = NÄRA, adv. o. adj. 4.
a) = NÄRA, adv. o. adj. 4 a.
α) i adverbiell anv. Jag (håller) före att Präste- och Scholæ syslor såsom bägge till läroståndet hörande, äro så när med hvarandra förbundne att de ymsom kunna sökas och vinnas. KalmDP 1759, s. 112.
β) i attributiv anv. Een näär och strängh alliance. HSH 38: 460 (1634).
b) = NÄRA, adv. o. adj. 4 b.
α) i adverbiell anv. Alle hennes slächt och förwanter, födde eller ofödde, när eller fierren skÿlde. 2SthmTb. 6: 161 (1580). OxBr. 6: 3 (1626).
β) i predikativ o. attributiv anv. (äv. styrande ett följande l. framförställt ord); äv. om person: närbesläktad. En när andeligh Skyldskap. Schroderus Os. III. 2: 135 (1635). At räkna, huru när skyldskapen och Swågerlaget är. Kyrkol. 15: 1 (1686). De personer som för skyllskapen skull ähro så när hvar andra att de intet få ega hvar andra. HärnösDP 1694, s. 328.
c) = NÄRA, adv. o. adj. 4 c; anträffat bl. i attributiv anv., om vänskap. En när och sanskyld vänskap. 2RARP I. 2: 275 (1720).
d) i substantivisk anv. av b l. c, om närstående släkting l. vän o. d., i uttr. när eller skyld. Topelius Dram. 79 (1851, 1881). Den gamle mannen .. hade hvarken när eller skyld. Dens. Fält. 1: 205 (1853).
e) = NÄRA, adv. o. adj. 4 d, i adverbiell anv.: noggrant, utförligt, väl, i detalj. (När jag erhållit mönsterrullorna, skall jag lämna) H. K. M:tt uppå dem rigtigh beskedh, så nhär som jagh och sanningen uthleta kann. OxBr. 3: 126 (1627). Eneman Resa 1: 234 (1712).
9) allmännare, = NÄRA, adv. o. adj. 5.
a) i predikativ o. adverbiell anv. utan obj.
α) för att beteckna att ngt som icke har inträffat lätt hade kunnat ske l. att det icke var långt ifrån att ngt hade skett o. d.; dels (ensamt l., numera vanl., i förb. så när, förr äv. fullt när) ss. bestämning till ett pers. l. opers. konstruerat verb i pluskvamperfektum (ngn gg annat tempus), dels (vard. i vissa trakter) i uttr. det var när att ngn hade gjort ngt l. att ngt hade skett. G1R 4: 14 (1527). (Engelbrekt) fick stoor storm i siön, och mong aff hans skip förgingos, och hade han när sielff bliffuit borto med. OPetri Kr. 177 (c. 1540). Psalt. 119: 87 (Bib. 1541: fultnär). Doch hade jag .. på slutet så när satt lifvet till. DeFoë RobCr. 48 (1752). Ett Grekiskt Lexicon dernäst / så när du verlden gifvit. / Af dina verk det lyckats bäst, / ty det blef aldrig skrifvit. Tegnér (WB) 2: 176 (1814). Så när glömde jag påpeka, hurusom jag (osv.). CSnoilsky (1883) hos Warburg Snoilsky 303. Jag hade när vrickat foten bland stenarna, så brådt hade jag. Nordin Vägsk. 120 (1907). — särsk.
α') (ngt vard.) i (det förstärkta) uttr. på ett hår (förr äv. på en hårsmån) när, äv. (numera föga br.) så när som på ett hår; jfr β, γ. Så när som på ett hår, hade båten kantrat. Murberg FörslSAOB (1793). På ett hår när hade vindeltrappan af järn .. brutits sönder. Tavaststjerna Marin 71 (1890). jfr Sahlstedt (1773).
β') (ngt vard.) i uttr. jag hade så när sagt o. d., jag höll på l. ”var på vippen” att säga; särsk. använt ss. (en låtsad) ursäkt för ngt som man råkat säga l. står i begrepp att säga. Sahlstedt (1773). Det säger din — fästmö, hade jag så när sagt, men gudskelof det sade jag dock inte. Jolin Kom. 20 (1845). Han som länge har varit ansatt och uttröttad (hade jag så när sagt) af hopens tomma låford. Wulff Petrarcab. 362 (1907). särsk. [jfr d. nær sagt, nor. nærsagt, adv.] (bygdemålsfärgat i vissa trakter) i det elliptiska uttr. när sagt, så gott som, nästan. Som spannemåhlen är otroligen dyr, och när sagt ingen til finnande. VDAkt. 1746, nr 207.
β) i uttr. som beteckna att giltigheten av en viss utsaga inskränkes i så måtto att den gäller i angiven omfattning med undantag för ngt visst; dels (i sht i fråga om kvantitet, antal o. d.) i uttr. på ngt (i sht så l. så mycket l. många) när, dels i uttr. så när som ngt l. (numera vanl.) så när som på ngt (förr äv. ngn gg så när på ngt l. när som ngt), med undantag för l. av ngt, utom ngt, med bortseende från ngt; äv.: ”frånräknat” l. ”minskat med” l. ”minus” ngt (så l. så mycket l. många); jfr γ, δ. G1R 3: 161 (1526). The .. (kommo) alle med theres hestar wel öffuer (älven) på en karl när som borta bleeff. OPetri Kr. 106 (c. 1540). HH XIII. 1: 172 (1564: så när på). Alla weeta god rådh, så när som dhen i wåndan står. Grubb 601 (1665). VDAkt. 1686, nr 74 (1677: när som). Colin. .. Är Ni nu nögd då? Martin. Ja, så när som på dina näsvisa infällen. Envallsson Tunbind. 34 (1781). Staden ännu mig behagar / — blott på folk och husen när. Tegnér 2: 417 (c. 1835). Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio slag, på ett när. 2Kor. 11: 24 (Bib. 1917). Vad själva textorden i .. Lindbloms eget jämkningsförslag (till katekes) vidkommer, ha de på ett undantag när bevarats oförändrade. KyrkohÅ 1926, s. 110. Strejken hade varat en månad så när som på en dag, då (osv.). Laurin 4Minn. 44 (1932).
γ) i uttr. på så l. så mycket när, för att beteckna att noggrannheten i en beräkning l. mätning l. exaktheten i en uppgift är så stor att felmarginalen högst är lika med (vanl. ligger under) den angivna kvantiteten; jfr β. Morini medhållare wilja också säja: at han på några dagar när, hade spådt Kong Gustaf Adolphs Död. Block Progn. 12 (1708). Om man t. ex. sätter √3=1,7, så är felet mindre än 0,1; man säger då att √3 är beräknad på en tiondel när. Hedström o. Rendahl Alg. 62 (1915). Där .. vägs (allt) på tusendelen av ett milligram, på ett dammkorn när. Hallström Händ. 59 (1927).
δ) i uttr. icke på långt när, äv. dels (i sht förr) på långt när icke, dels (vard.) inte på långa vägar när, dels (numera knappast br.) icke (förr äv. intet) när, förr äv. icke långt när, icke på otaliga mil när o. d., icke tillnärmelsevis, långt ifrån; jfr β. OPetri Tb. 143 (1526: jntit nær). Efter the eij när wore fienden ljka utj mykkenhet .., nödgades .. Siöblad gjfwa sig fången. Spegel Dagb. 69 (1680). Düben Boileau Sat. 60 (1722: Långt nähr ey). VDAkt. 1730, nr 530 (: ike på otalige mijl när). Bruksägarne och Förvaltarne taga sig .. anledning at .. utsätta priset å Kohlen .. så ringa, at det på långt när icke skal svara emot det i orten gångbara priset. PH 5: 3213 (1752). (Nyponets) kärnor gro, på långa vägar när, icke så lätt som hampfrön. PT 1907, nr 238 A, s. 3. (Hushållerskan) var inte på långt när så gammal som Lill-Bengt. Lagerlöf Mårb. 123 (1922).
ε) (†) i uttr. (det) kommer l. lider l. är så när (med ngn l. ngt), ngn kommer l. är ställd så när, betecknande att utvecklingen med avs. på ngn l. ngt nått ett visst, långt framskridet stadium, särsk.: det går resp. har gått så långt l. (ända) därhän (med ngn l. ngt), det är så bra l. illa ställt (för ngn l. med ngt). OPetri MenFall F 1 b (1526). Hwar och såå hende .. at han ell[e]r the worde såå nær stelte at the jngenstedz j rikit ku[n]de sich lenger beholda. Dens. Tb. 286 (1529). Thet är snart så när kommit, att Marcknader hålles j hwar kyrkiomesso. G1R 7: 548 (1531). Ach, måtte iagh lefua den dagh, / der iagh finge niuta eder famtagh / .. Iagh fructar, iagh kommer aldrigh så när. Asteropherus 49 (1609). Brenner Dikt. 1: 150 (1700, 1713: lida). (Sporrarna) har iag richtigt bekommit, och önskar det voro så när med kläderne. HdlÅgerupArk. 1742.
ζ) [jfr d. være lige nær] (†) i uttr. ngn l. ngt är l. var osv. lika när, det är osv. lika när (med ngn l. ngt), ngt är så när sedan som förr, ngn resp. ngt står på samma punkt l. befinner sig i samma läge l. tillstånd (som förut, vid ngts början o. d.) l. har icke kommit ngn vart; opers. äv.: det är likadant l. samma sak l. ”lika illa”, det ändrar ingenting l. gör ingen nytta l. spelar icke ngn roll l. är förgäves o. d. G1R 3: 77 (1526). Nu är saken stundom så blind, at nemden sägher sigh huarken kunna wäria eller fella, och är så när sedhan som förr. OPetri 4: 307 (c. 1540). Han hölt offta och mong herramöte ther om (dvs. om att få slotten under kronan), och war doch lika när. Dens. Kr. 277 (c. 1540). När wercken tagher honom, läter .. (den sjuke) flytia sigh aff thet ena rumet in på itt annat, Ty han tencker skola få ther någhon lijsa, och är doch lika när. LPetri ChrPina O 2 b (1572). Ladan är nu tächt ..: Men med loogan är ännu lijka när. VDAkt. 1656, nr 108. Om wij förlijkas med tig i qwäll, så är det lijka när i morgon. VRP 1704, s. 697. Bellman Gell. 31 (1793). VL 1897, nr 275, s. 3. Auerbach (1913).
η) (†) i det jämförande uttr. (så) när så som, i det närmaste l. ungefär lika l. på samma sätt som. Heremiter Augustiner orden the äre när så clädde som the andre (dvs. augustinermunkarna). OPetri Clost. A 4 a (1528). Gomer, war .. effter wårt Mått ett Faat, så när så drygt, som een Stockholms Kanna. AJGothus ThesArithm. 127 (1621).
ϑ) (ngt vard.) i uttr. något så när (äv. hopskrivet till någotsånär), förr äv. något när, i det närmaste, tillnärmelsevis, någorlunda, tämligen; äv. (i sht förr) allmännare: ungefär, på ett ungefär; jfr c. G1R 7: 386 (1531: något när). (Folket som vill gå till nattvard skall) säya ther om til .. afftonen tilförenne, .. at Presten någhot när må weta, huru mykit han beredha skal. LPetri KO 38 a (1561, 1571). Tagh ett Bringestycke och lät dhet wäl siuda, och emot det är något när kokadt, tagh och speckiat medh Flesk. Salé 16 (1664). De fyra strömmarne .. (fingo) sitt ursprung något när uti en och samma nejd. SvLitTidn. 1821, sp. 442. En något så när uttömmande litteraturförteckning skulle fylla många sidor. NordT 1929, s. 588.
ι) (numera bl. i skriftspr., i sht i vitter stil) i uttr. hart när, nära nog, så gott som, i det närmaste; jfr HART, adv. 3 b. J nästa Sabbatz daghen ther effter försambladhe sigh hart när heela stadhen til ath höra gudz oordh. Apg. 13: 44 (NT 1526; Bib. 1917: nästan). De två nästsista stråferna (i psalmen) .. äro ju hart när outförbara genom sitt höga läge. Wulff Koralb. 20 (1912). Bergman JoH 240 (1926).
κ) (†) i uttr. full(t) när, så när (jfr α, ε, η), på föga skillnad l. på kort när (jfr γ), när nog, nära nog, i det närmaste, så gott som, nästan. Thz (dvs. predikoämbetet) är så när thz höxta j Christenheten. OPetri 1Post. 97 b (1528); jfr b. The satte .. både tilsamman natt och dagh så när .. till drijckz. UpplDomb. 3: 108 (1541). 2SthmTb. 1: 164 (1546: ful när). Stiernhielm Arch. C 3 a (1644: när nogh). En halftunna så när full medh Sterkillse. BoupptSthm 20/1 1659. Iag .. måste fult när försmechta. VDAkt. 1717, nr 198. Sommarterminen som då, på kort nähr, förleden var. Därs. 1734, nr 203; jfr γ. Lenngren (SVS) 2: 95 (1793: på föga skillnad när).
λ) (†) i vissa adverbiella anv. (jfr α), dels med en mera relativ innebörd: nära o. d., dels mera absolut: nästan, så gott som, i det närmaste. När the siw daghar när vthe woro. Apg 21: 27 (NT 1526); jfr 10. Effter thett hon war fåwisch och när ett halfft wåp. 2SthmTb. 4: 91 (1570). Grefve Axel Lilie har varit illa sjuk och när död, men begynner nu att bättras. Ekeblad Bref 2: 339 (1662). På Hebreiska går det ordet fattig eller arm och usel ganska när intil det ordet saktmodig eller lindrig (osv.). Borg Luther 2: 730 (1753).
μ) (numera bl. i vitter stil, tillf.) i predikativ anv. (jfr α), med närmare anslutning till 1 l. 5, övergående i bet.: (som) icke (är) långt borta, nära förestående, nära att förvärkligas; jfr 6. När j seen thetta skee, skolen j weta ath gudz rijke är när. Luk. 21: 31 (NT 1526; Bib. 1917: nära). War icke longt jfrå migh, ty ångest är hardt när. Psalt. 22: 12 (Bib. 1541). Offta är wåde när, saligh är then som wäl är signat. SvOrds. B 7 b (1604). Sveriges undergång var när. Tegnér Armfelt 3: 242 (i handl. fr. 1810).
b) (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) i adverbiell l. prepositionell anv., styrande ett (följande l. framförställt) ord l. uttr.: nära; ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till 1 l. 5; jfr 6. Prytz OS D 1 b (1620). Hardt när döden. Serenius (1741). Så märk min vän, til börd och kall, / Hur' när den säkra är sitt fall. Bellman Gell. 4 (1793). Det kommer en dag, då Sveriges här, / besegrad, står undergången när. Melin Dikt. 1: 17 (1888). — särsk.
α) i uttr. vara när att göra ngt, för att beteckna att ngn så när hade gjort l. kunnat göra ngt l. att ngt så när hade skett. (Biskopen) när / Att komma af sig i sin messning är. Franzén Skald. 3: 263 (1824, 1829). En svimning var när att bemäktiga sig mitt stackars hufvud. Almqvist TreFr. 2: 176 (1842). (Den första dagen) var det när att gå på tok för svensken (i slaget på isen), men generalen tör nog ha varit illistig. Högberg Vred. 3: 350 (1906). jfr (†): Som hon feck höra at slaget begynts, / Hon när var på vägen at svimma. Kellgren (SVS) 3: 297 (1788).
β) i uttr. vara lika när ngt l. att göra ngt, stå på samma punkt l. icke ha kommit längre med ngt resp. i fråga om att göra ngt, icke ha kommit någon vart med ngt; jfr a ζ. At vij äre nu lijka när freden som för några åhr sedan. RP 8: 330 (1640). Jag är lika när att taga fästet som första dagen, jag kom hit. Cederschiöld Erikskr. 165 (1899).
c) (numera bl. tillf., vard.) i uttr. något så när i attributiv anv.: någorlunda god l. tillfredsställande. På dät, det voro en något så när proportion i riket emillan ämbeterna och den som däm bekläda skole. Rudbeck Bref 32 (1664).
10) [specialfall av 9] (†) i adverbiell anv., ensamt l. (företrädesvis) i uttr. så när, ss. (i allm. framförställd) adverbiell bestämning till ett kvantitativt uttr. (angivande storlek, mängd, ålder o. d.): inemot, bortåt, i det närmaste, nära (se NÄRA, adv. o. adj. 6). Han war när hundradhe åra gammall. Rom. 4: 19 (NT 1526; Bib. 1917: omkring). Tiugw Stadier, thet är, så när tree fierdings Wäghar. Lælius Bünting Res. 2: 62 (1588). Then stora Klockan (i Maria kyrka i Sthm) väger så när 18. Skieppund. Rüdling Suppl. 219 (1740). Drygdt arbete uti 8. åhr så när. VDAkt. 1785, nr 242.
Anm. till ssgr o. avledn. Nedan anförda ssgr o. avledn. kunna äv. hänföras o. uppfattas numera vanl. ss. hörande till nära, adv. o. adj.
Ssgr (i allm. till 1; jfr anm. ovan): A: NÄR-ARBETE~020. [jfr d. nærarbejde] oftalm. arbete vid vars utförande det man arbetar med hålles jämförelsevis nära ögonen (t. ex. läsning, skrivning, sömnad o. d.). LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 209.
Ssg: närarbets-glas. oftalm. om glasögon- (glas) för användning vid närarbete. Löwegren Oftalm. 49 (1923).
(8 b) -AVKOMMEN, p. adj. (†) på nära håll härstammande från ngn. Gallius AÅkeson D 1 b (1643). VDAkt. 1693, nr 392.
(8 b) -BEFRYNDAD, p. adj. (i vitter stil) närbesläktad; äv. bildl. BEMalmström 6: 145 (1848). Man ser .. hur närbefryndade de imitativa och suggestiva företeelserna i själva verket äro. NoK 92: 89 (1930).
(8 c) -BEKANT. (†) som man är nära bekant med. Atterbom VittH 238 (1845).
-BELÄGEN. (i skriftspr.) belägen i närheten av ngt. Ehrenadler Tel. 29 (1723). (Hon) hade flyttat till den närbelägna staden. Rydberg Ath. 189 (1859; uppl. 1876: närlägna). särsk.
a) (†) i uttr. närbelägen till ngt. Rydberg Ath. 367 (1859). Carlson Hist. 5: 401 (1879).
b) (†) om folk: närboende. Ett närbeläget .. folk. Arfwidsson Oisian 1: 36 (1842). Rydqvist SSL 4: 522 (1870).
c) (enst., †) ss. adv. närbeläget, på l. från en närbelägen plats. Den förra af dessa (kalksorter) hemtades ganska närbeläget. EconA 1807, okt. s. 123.
Avledn.: närbelägenhet, r. l. f. (i skriftspr.) förhållandet att vara belägen i närheten av ngt, belägenhet i närheten av ngt, nära läge, närhet; äv.: förhållandet att ngt är beläget i närheten; äv. i uttr. närbelägenhet till ngt. BSkytte (1656) i HT 1912, s. 121. Även närbelägenhet till gruv- och vattenkraftsanläggningar .. kan medföra, att i taxeringsvärdet (av jordegendom) ingår ett (visst) mervärde. SFS 1927, s. 594.
(1, 5) -BEMÄLT, p. adj. (†) omnämnd l. anförd strax förut (i en skriftlig framställning), nyss anförd o. d.; jfr näst-bemält. UpplDomb. 4: 24 (1638; skrivet i två ord). VDAkt. 1680, nr 232.
-BESITTEN, p. adj. (†) i uttr. ngn närbesitten, boende i närheten av ngn. G1R 17: 602 (1545).
(8 b) -BESLÄKTAD, p. adj. [jfr d. nærbeslægtet, nor. nærbeslektet] nära besläktad (med ngn). Lindfors (1824). särsk. i oeg. l. bildl. anv.
a) om besläktade folk l. folkslag. Rydqvist SSL 4: 522 (1870).
b) om besläktade djur- l. växtarter. Långan, en med torsken närbeslägtad fisk. LbFolksk. 396 (1868).
c) allmännare. En poet, som i viss mån kan anses närbeslägtad med både Franzén och Wallin, är Choræus. Sturzen-Becker SvSkönl. 32 (1845).
-BILD. [jfr dan. o. nor. nærbillede]
1) (fotografisk, filmatisk) bild (i stor skala, med skarpt markerade detaljer) tagen gm fotografering från nära håll. UNT 18/12 1923, Julnr s. 15. Filmregissören D. W. Griffith anses ha varit den förste som i avsiktligt konstnärligt syfte flyttade kameran mitt under en scen för att i närbild uppfånga ansiktsuttrycket hos någon av de agerande. Dædalus 1942, s. 101.
2) (mera tillf.) i utvidgad anv., dels om synbild sedd från nära håll, dels om konstnärlig bild som i skala o. detaljskärpa liknar en fotografisk närbild. ST(A) 1930, nr 128, s. 5.
3) bildl., om skriftlig framställning o. d. som ger en intim, detaljerad bild av ngn l. ngt. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 110. Paris i närbild. Strömberg (1934; boktitel).
-BLIND. (mera tillf.) som icke (tydligt) kan se föremål som befinna sig nära ögat. Thunberg Livsförrättn. 392 (1925).
-BLOCKAD. sjömil. blockad medelst fartyg l. minor o. d. som äro placerade nära inpå det blockerade området l. landet; motsatt: fjärrblockad. VFl. 1918, s. 107.
-BO, m.||ig. (i vitter stil, arkaiserande, tillf.) närboende person, granne. Högberg Vred. 2: 200 (1906).
-BO, v., -ende, -ning. (†)
1) till 1: bo i närheten av ngn l. ngt; dels ss. vbalsbst. -ende, dels i uttr. närbo ngt. Jag tillät henne i går, at hos sin Mor och Syskon, som närbo hennes hem, inrymma sig. VDAkt. 1785, nr 413. Strinnholm Hist. 1: 496 (1834: närboende).
2) till 3, ss. vbalsbst. -ende, ning, boende hos ngn; anträffat bl. i bildl. anv. PErici Musæus 2: 109 a (1582: närboende). (Aposteln) kallar then H. Anda glädhennes olia, therföre at han genom sina närboning .. oss såsom en liuff Balsam .. vpfriskar. Därs. 4: 35 b. —
-BOENDE, p. adj. [jfr dan. o. nor. nærboende] boende i närheten av ngn l. ngt; äv. i substantivisk anv. HT 1915, s. 100 (1597). Det blef ett stillsamt bröllop. Endast de närboende voro inbjudna. TurÅ 1910, s. 109. särsk. (†) i uttr. vara ngn l. ngt närboende l. närboende till ngn l. ngt. Wallquist EcclSaml. 5—8: 595 (1619). Agardh BlSkr. 2: 186 (1839).
(8 b, c) -BUNDEN, p. adj. [fsv. närbundin] (†) som står ngn nära l. är närbesläktad med ngn o. d. VDAkt. 1669, nr 251. Så länge fader, broder och swåger sittia i collegio och höra på, hwad man om deras så närbundne har att döma och säija, så sätties (osv.). Annerstedt UUH Bih. 3: 118 (i handl. fr. 1706).
(5, 9) -BUREN, p. adj. (bygdemålsfärgat i vissa trakter) om ko: som snart skall kalva. Östergren (1933).
-BY. [jfr språkprov fr. 1529 under när, adv.2 o. adj. 1 b, ävensom fsv. när by ok fiärre o. d.] (†) eg. betecknande områden (särsk. av en jordegendom) som ligga nära byn; i det sammanfattande uttr. (i) närby och fjärran, närby eller fjärran o. d., med avs. på såväl det som ligger nära (byn) som det som ligger långt borta (i utmarker o. d.); utan undantag för någon del; såväl nära bebyggda områden som långt därifrån o. d. Ith godz .. met allom sinom tillagom, som till thet godz aff alder tillegad haffwer, nerby eller fierre, jnthet vndentaget. BtFinlH 3: 85 (1538). (Jag) stadfester same kiöp .. till Euerdelighe äge i våto och torro nerby och fierrs (sannol. felaktigt för: fierre). UpplDomb. 3: 127 (1576). (Ryska botaniker räkna bovete) ibland det Ryska Rikets och norra Asiens inhemska växter, som den öfver alt, närby och fiärran i ödemarkerne skal finnas vill. VetAH 1746, s. 30. Kommandes han dervid at åtnjuta sina förra Kyrkoherde-Inkomster i våto och torro, närby och fjärran. Dalin Vitt. 4: 481 (1749). Mellin Nov. 1: 383 (1830, 1865). jfr: Närby .. (dvs.) Nära belägen by. Dalin (1853; folkl.).
(6 e, 9) -DRUCKEN, p. adj. (†) om dryck: nära utdrucken, med särskild tanke på att (det sista av) drycken har smak av dräggen. Murberg FörslSAOB (1793).
(9) -DÖD, adj. (†) nästan död, döende. Schroderus Liv. 35 (1626).
-FART. (tillf.) närtrafik. VFl. 1907, s. 15.
(3) -FOGAD, p. adj. (†) närsluten, bifogad. VDAkt. 1698, nr 249. Uppå närfogade merit lista. Därs. 1781, nr 441.
(8 b) -FRYNDAD, p. adj. (i vitter stil, föga br.) = -besläktad c. OLevertin (1883) hos Söderhjelm Levertin 1: 146.
(8 b) -FRÄNDE. [jfr d. nærfrende, nor. nærfrende] (i vitter stil, tillf.) nära släkting. NoB 1930, s. 162.
(3) -FÖLJANDE, p. adj. (†) närsluten, bifogad. VDAkt. 1736, nr 215. Därs. Brev 6/12 1844.
(5) -FÖLJD, p. adj. (†) följande tätt (på ngt). LMil. 1: 190 (1683).
-FÖRSVAR. mil. jfr -strid. InfRegl. 1941, 1: 171.
(8 b) -FÖRVANT, adj. [jfr t. nahverwandt] (†)
1) närbesläktad; äv. bildl., om sak; äv. i uttr. ngn närförvant. HH XIII. 1: 89 (1563). Närförwante personer. RA I. 4: 813 (1598). Närförvanta ord. Fries BotUtfl. 2: 73 (1852). NF 9: 693 (1885; bildl.).
2) om släktskap: nära. HSH 26: 14 (1606).
-GRÄNSANDE, p. adj. [jfr d. nærgrænsende] som gränsar intill ngt, angränsande; äv. i uttr. ngt närgränsande. Tu mächtige oss närgränsande land. Gustaf II Adolf 132 (1616). De närgränsande byggnaderna. Hillman Palacio Valdés MoM 8 (1895). särsk.
a) (numera knappast br.) om person l. folk: boende på ett närgränsande område (land, hemman o. d.), närboende. VDAkt. 1757, nr 523. Närgränsande folk. Nordström Samh. 2: 225 (1840).
b) (numera bl. tillf.) allmännare: som ligger nära intill l. alldeles i närheten av ngt, närbelägen. Thet närgrentzande vackra Omberg. BenzelBr. 106 (1732). Lundegård Prom. 1: 14 (1893).
c) (numera bl. tillf.) bildl.: som i ett l. annat avseende ligger nära l. mycket liknar ngt, närbesläktad; förr äv. i uttr. närgränsande till ngt. Alla nya ord måste göras af andra, närgränsande till dem i betydelse. 2SAH 1: 225 (1801). Närgränsande självjud .. I—E. Tullberg SvRättskr. 118 (1862).
(7) -GÅ. (†) gå (ngn) för när, förgå sig mot l. kränka (ngn). Huru iagh mig förseet, i det iag närgångit min fästemö .. medh besåfwande. VDAkt. 1704, nr 276; jfr när, adv.2 o. adj. 2. Han befinner sig wara närgången af honom. Pfeif DeHabitu 259 (1713).
-GÅENDE, p. adj. [jfr d. nærgaaende, nor. nærgående]
1) (†) till 1: som sträcker sig fram till närheten av ngt; närbelägen. Hülphers Dal. 593 (1762).
2) (†) till 3.
a) medföljande, bifogad, närsluten; äv. (i sg. obest.) i substantivisk anv., om ngt som är bifogat l. närslutet (brev o. d.). Som hans eget bref här närgåande bredare gifver ved handen. VDAkt. 1725, nr 212. Sedan jag skrifvit närgående (osv.). Annerstedt UUH Bih. 5: 20 (i handl. fr. 1777). Heinrich (1828).
b) vidstående. Närgående Påst. HovförtärSthm 1696 A, s. 2238.
3) (numera bl. mera tillf.) till 1, 6 b: som tränger sig l. kommer nära inpå ngn l. ngt, som går ngn nära inpå livet; närgången; äv. med bibet. av: oförskämd. (Gentemot pseudonymer kan man i sin kritik) vara till och med närgående och likväl sofva roligt natten efter. NordLitTid. 1846, sp. 209. Rudin 1Evigh. 1: 18 (1870, 1878). särsk.
a) = när-gången 1 b. Wieselgren SvSkL 1: 413 (1847). Närgående frågor. Samtiden 1873, s. 280. En närgående granskning. PT 1908, nr 249 A, s. 3.
b) = när-gången 2. Bring Högm. 489 (1862). Närgående uppfordringar. Hjärne K12 199 (1902).
4) (numera knappast br.) till 6 d: som i hög grad berör ngn; dels: som i hög grad angår ngn l. är viktig l. angelägen för ngn; dels: som känslomässigt starkt berör ngn l. går ngn djupt till sinnes, kännbar, smärtsam, svår o. d.; äv. med indirekt obj. Lind (1738). En för den personliga individualiteten så närgående egenskap som rättfärdigheten inför Gud. Wikner Tank. 195 (1872). Närgående sorger — han förlorade om våren 1756 fyra små barn — nedstämde väl också håg och lust för politiska vågspel. Malmström Hist. 4: 194 (1874). MinnGPrästgSkara 187 (1928).
5) (†) till 8: intim, förtrolig, nära. Wikner Lifsfr. 2: 190 (1884). En tioårig och ganska närgående bekantskap. Verd. 1885, s. 82. Ett närgående sammanhang. Wikner Tidsex. 230 (1888). 3SAH 6: 85 (1891).
6) (†) till 9: nära överensstämmande, mycket lik, liknande; närbesläktad. Substantiver, som förekomma i begge könen och med en närgående bemärkelse i begge. Almqvist FrSpr. 39 (1838). TT 1895, M. s. 20. —
-GÅNGEN, p. adj. -gångnare (gradf. dock bl. i bet. 1). [jfr fsv. närgangol (Prosadikter 273; motsv. isl. nǽrgangǫll), fd. nærganghen]
1) till 1, 6 b: som tränger sig l. kommer nära inpå ngn l. ngt; ofta för att beteckna att ngn kommer ngn l. ngt farligt l. hotande l. besvärande nära l. att ngn är påträngande l. påflugen l. ”näsvis”, icke håller sig på vederbörligt avstånd från l. visar tillbörlig respekt för ngn l. att ngn tar sig allt för stora friheter gentemot ngn (jfr a, c). Begärelsen .., huilken farligare och närgångnare fiende är, än alle vthwertis, ty han ligger vthi wår eghen barm. PErici Musæus 5: 204 b (1582). (Löjorna) äro så närgågna, at the taga maten uhr fiskarens hand. Broman Glys. 3: 614 (c. 1740). (Den tiggande kinesen) blef alt mer och mer närgången, drog en utaf vårt följe i kläderna och ville intet släppa, innan han fick penningar. Osbeck Resa 212 (1751, 1757). Väl gick vargen på vintern ner till byn ibland, och särskilt de sista åren hade han varit närgången och rivit kreatur. Väring Frost. 164 (1926). särsk.
a) för att beteckna att ngn vid kurtis tar sig allt för stora friheter, särsk. gör mera handgripliga försök till närmande. Strindberg Giftas 1: 277 (1884). En allt för närgången kurtis. Fröding Brev 64 (1889). (Prinsen) uppträdde med utsökt värdighet ända till efter kl. 12 på natten, då han gärna blev litet närgången mot välskapade damer. Hagberg VärldB 14 (1927). jfr: Närgången .. (dvs.) som oanständigt eller våldsamt gör något. Murberg FörslSAOB (1793).
b) bildl., för att beteckna att en undersökning av ngt är mycket ingående l. grundlig l. att en fråga l. ett yttrande l. en anmärkning l. ett skämt l. en skildring o. d. berör intima förhållanden; oftast klandrande, för att beteckna att undersökningen osv. sträcker sig till förhållanden (detaljer) som icke angå en utomstående l. som äro ngns ensak o. d., stundom liktydigt med: näsvis, impertinent, påflugen, indiskret; äv. om person: som gör en dylik undersökning osv. Deräst icke H. DomProbsten tvert emot all plägsed, låtit igenom sine utskickade räckna hvarje krake och nek, som synes mycket närgångit. VRP 19/10 1733. En .. närgången undersökning. 2RARP 15: 608 (1747). En något närgången uppmärksamhet visas dessa dagar vårt land österifrån. NDA(A) 1929, nr 198, s. 3. (Fabrikören) visade sig emellertid lika oåtkomlig för även det närgångnaste skämt som asbestplattan för elden. Hellström Malmros 42 (1931). (Drottning Elisabeth) ställde en mängd närgångna frågor till Essex om vad han egentligen hade uppnått med sin färd. Grimberg VärldH 9: 439 (1940).
c) (numera bl. tillf.) allmännare, övergående i bet.: påflugen, näsvis, (oförskämt) dristig l. djärv, fräck. Schroderus Dict. 208 (c. 1635). Jag tilstår jag var alt för dristig och närgången. Gyllenborg Vill. 12 (1721). CantzliRådet .. undrade mycket, at jag .. ville blifva hans vicarius, så länge han själf kunde göra sin sysla, och höll det för et mycket närgånget steg. Schück VittA 5: 244 (i handl. fr. 1765). Hagberg Shaksp. 2: 46 (1847).
2) (numera bl. mera tillf.) till 6 b, om fordringsägare l. fordran: som hårt ansätter ngn l. går långt i sina krav resp.: hård, sträng, långtgående; stundom med bibet. av: oförskämd, pockande. VDAkt. 1705, nr 418. För att tillfredsställa de mest närgångne fordringsegarne lät konungen (K. XIV J.) ur sin handkassa .. utbetala ett belopp af 100,000 rdr Hb. b:ko. 3SAH 3: 482 (1888). Denna närgångna .. fordran gick helt naturligt regeringen på nerverna. SvRiksd. I. 3: 366 (1933).
3) (†) till 1, 2, i uttr. vara (för) närgången, ss. eufemistisk beteckning för sexuellt umgänge. At dhe båda hafwa waret för närgångne och legat tilsammans som Man och Hustru. VDAkt. 1691, nr 52. Därs. 1695, nr 746.
4) (†) till 5, om havande kvinna: vars tid att föda är nära förestående. Serenius (1741).
5) (†) till 6 b, e: nära uttömmande. (Förteckningen över förbjudna böcker) blef så lång och närgången, at knapt någon god Bok återstod, den man, utan hot af förtappelse, fick öpna. Mennander PVetA 1756, s. 8.
6) (†) till 7 a: som man trätt för när l. gjort intrång i; särsk. i uttr. för närgången. Den så kallade Stamp-Acten, hvarmedelst i synnerhet de Norr-Americanske Staterne funno sina rättigheter för närgångna. AdP 1789, s. 676. Det var i synnerhet presterne, som förtröto en så närgången rättighet (att idka jakt). Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 138 (1852).
Avledn.: närgångenhet, r. l. f. [jfr d. nærgaaenhed, nor. nærgåenhet] till när-gången 1: egenskapen l. förhållandet att vara närgången; äv. konkretare, om närgången handling o. d. Weste (1807). I hans hållning stod skrifvet detta noli me tangere, som med all artighet höll närgångenheten på tillbörligt afstånd. 3SAH 2: 15 (1887). särsk.
a) till när-gången 1 a. Hedenstierna FruW 207 (1890). De närgångenheter som utländska resande ofta tillåta sig gentemot geishor och uppasserskor. Hirn Hearn Exot. 1: 125 (1901).
b) till när-gången 1 b. Berndtson (1880). (Av) frågornas närgångenhet .. flammade (den tilltalade) nu upp. Strindberg NRik. 52 (1882). 3SAH 50: 140 (1940).
-GÅRDS, adv. [till gård, sbst.1] (i vissa trakter, vard. o. i vitter stil) jfr näst-gårds. (Nattvakten) fick .. ett rum på nedre botten i gamla flygeln, som var mera närgårds (än stugan i allén). Lewenhaupt MinnV 220 (1936). Dens. Sjuttiot. 64 (1937).
-GÅRDSVÄG. (när- 1853 osv. närs- 1902) (i vissa trakter, vard. o. i vitter stil) jfr näst-gårds-väg. Dalin (1853). Strindberg Svanehvit 164 (1902).
-HÅLL. [jfr d. nærhold] i sht fotogr. i uttr. på närhåll, på nära håll. Cygnæus 7: 190 (1835). Jag vågade mig in i lejonburen och tog på närhåll ett par fotos av (lejonen). Lagercrantz SkandStorvOstafr. 135 (1930).
(1, 6) -HÄNDES, adv. o. oböjl. adj. [jfr isl. nǽrhendis] (†) nära till hands, i närheten, resp. (ss. adj.): nära till hands liggande, närbelägen. Peninger till att begära veett jagh väll vara besvärligitt kunna nåå, eij heller godz nährhändes ifrån Chronan väll att mista. OxBr. 11: 282 (1643). I något närhändes Rum. IErici Colerus 2: 85 (c. 1645).
(1, 6) -HÄNDIG. (i vissa trakter) som ligger nära till hands; behändig, bekvämlig. Hur närhändiga ock dåck tydliga äro icke grekiskans uttryck (osv.). Nystavaren 3: 105 (1890). 2SvKulturb. 3—4: 191 (1935).
(1, 6) -HÄNT, p. adj. [till hand (se d. o. 13 h ζ)] (i vissa trakter) som ligger i närheten l. är nära till hands; som gm sitt läge i närheten är bekväm att använda o. d. (Hemmanet var) närhändt beläget. NoraskogArk. 5: 350 (1790). Min principal åt .. (på den enklare krogen) emedan det var närhänt och något billigare än på ”Fällan”. Saxon Handelsb. 102 (1932).
-INTILL, adv. (†) i närheten; på nära håll. Wallenberg (SVS) 1: 309 (1771).
-KAMP, r. l. m. [jfr dan. o. nor. nærkamp, t. nahkampf] = -strid; äv. bildl. Holmberg Boxas 81 (1921). SvD(A) 1929, nr 27, s. 6 (bildl.). Huvudvapnen i närkamp voro yxa, svärd och spjut samt för försvaret sköld. NordKult. 24: 15 (1933).
(1 a ε) -KLIPPT, p. adj. (numera mindre br.) i fråga om klippning av hår o. d.: (alltför) kortklippt. Verelius 238 (1681). Hufvudbottnen, som skymtades under det närklippta, gulhvita håret. Benedictsson o. Lundegård 268 (1888). Östergren (1933; landsdelsord).
-KOMMA, v. (†)
1) till 1: komma nära (ngn l. ngt). Grundell AnlArtill. 1: 30 (c. 1695).
2) till 3, 4: komma tillstädes. VDAkt. 1789, nr 40.
3) till 9; i uttr. vara ngn närkommen, ha kommit nästan lika långt med ngt som ngn. RelCur. 308 (1682).
(2) -LIGGA. (†) i uttr. närligga ngn, ligga hos (o. ha sexuellt umgänge med) ngn. 4Mos. 31: 17 (Bib. 1541; äv. hos Melin HelSkr. 1859). Schultze Ordb. 2609 (c. 1755).
-LIGGANDE, p. adj. [fsv. närliggiande; jfr dan. o. nor. nærliggende, t. naheliegend]
1) till 1: som ligger l. befinner sig l. förefinnes i närheten (av ngt), närbelägen; angränsande. Achtandes at icke the nhärliggiendes byer förnhär skeer. ÖstkindDomb. 23/5 1600. Den korda, som sammanbinder tvenne närliggande tangeringspunkter. Lindelöf AnGeom. 68 (1864). Barnen vaktade boskapen (från byn), som betade på ett närliggande fält. LbFolksk. 3 (1890).
2) (†) till 1, om person: närboende. Halla (dvs. hålla) Fridzförbund medh närliggiande Potentater. L. Paulinus Gothus MonTurb. 131 (1629). Schultze Ordb. 2609 (c. 1755).
3) (numera bl. mera tillf., ngt arkaiserande) till 3, om skrift, handling o. d.: bifogad, närsluten; jfr när-lägga. Murberg FörslSAOB (1793). Närliggande privata bref. Castrén Res. 2: 148 (1846). Östergren (1933; mindre vanl.).
4) (tillf.) till 5; dels om tidpunkt: som ligger nära annan tidpunkt; dels om företeelse o. d.: som ligger nära ngt i tiden; äv. med indirekt obj. Wikner Lifsfr. 1: 175 (1866). Dens. Tidsex. 64 (1888).
5) bildl., till 6: som ligger nära; som ligger nära till hands; naturlig o. d. 2SAH 58: 56 (1882). För att göra en närliggande jämförelse med en annan konstart vill jag påpeka (osv.). Bergh Konst 65 (1892, 1908). För småstater, som bilda naturliga geografiska grupper, är ett handelspolitiskt närmande en mycket närliggande åtgärd. SvD(A) 1931, nr 99, s. 4.
6) till 9: som nära överensstämmer med l. liknar ngt, närbesläktad. Agardh Bot. 2: 210 (1832). Det (var) möjligt, att .. (ackadierna) med samma figur uttrykte flera närliggande begrepp. UVTF 12: 34 (1875). Ett närliggande språk. Wulff Övers. 1 (1897).
(9) -LIK, adj. (numera knappast br.) mycket lik, snarlik; äv. i uttr. närlik ngt. Geijer Häfd. 572 (1825). Lagus Pojk. 99 (1904).
-LÄGE. (numera bl. mera tillf.) nära belägenhet, närbelägenhet, närhet. HSH 24: 219 (1631). Filialens närläge till Stockholm. Upsala(A) 1928, nr 77 A, s. 6. Östergren (1933; skr., gärna fackl.).
-LÄGEN. (†)
1) till 1: närbelägen. RP 12: 179 (1647). (Hon) hade flyttat till den närlägna staden. Rydberg Ath. 237 (1876; uppl. 1859: närbelägna).
2) till 3: bifogad, närsluten. VDAkt. 1737, nr 200.
(3) -LÄGGA. (numera bl. i utpräglat skriftspr.) med avs. på skrift, handling o. d.: bifoga, närsluta; företrädesvis i p. pf. närlagd. HFinlÖ 27 (1701). Skrifftelig bevittnad förbindelse, som i vidimerad afskrifft, i all ödmiukhet här närlägges. VDAkt. 1784, nr 253. I öfverensstämmelse med närlagda stadgar för Nordiska museet och dess styrelse. MeddNordM 1882, s. 50. Östergren (1933).
-LÄGLIGHET. (†) nära belägenhet, närhet. Schroderus Liv. 654 (1626).
-LÄGSEN, adj. -lägsnare. (†)
1) till 1: närbelägen. VDAkt. 1799, nr 302.
2) till 5, om tid(speriod): som ligger nära viss annan tidsperiod (särsk. nutiden). Ett närlägsnare tidehvarf. BL 16: 130 (1848).
-MAK. (nä- 1711. när- 16541705) (†) förhållandet att ngn har det bekvämt i det avseendet att han har nära till ngt; äv. allmännare: bekvämlighet, gagn. Att the .. hafwa bekommett loff att byggia Capellet, och dett för sin egen commoditet och närmack skull. VDAkt. 1656, nr 76 (1654). (Att brudparen) icke willia sigh till nämak och fördeel nyttia Brudecronan. Berg Visingsö 99 (i handl. fr. 1711).
-MAKELIG. (†) som passar ngn bra på grund av sin nära belägenhet. Itt gott och närmakeligit hemman. VDAkt. 1694, nr 1291.
Avledn.: närmakelighet, r. l. f. (†) förhållandet att passa ngn bra på grund av nära belägenhet. VDAkt. 1723, nr 388. Därs. 1745, F III 7.
(5) -MINNE. med., psykol. minne för sådant som nyligen inträffat. UNT 1929, nr 10229, s. 7.
-OMKRING, adv. (†) omkring o. i närheten av ngt. VadstÄTb. 255 (1598; i tre ord). GbgMag. 1760, s. 97.
-ORT, m. (†) närbelägen ort. Från när-ort, och från fiärre. Stiernhielm Jub. 98 (1644, 1668).
-PERSPEKTIV. perspektiv som man får, då man ser ngt från nära håll; äv. bildl. SvD 14/8 1932, Söndagsbil. s. 2 (bildl.).
-PUNKT. [jfr dan. o. nor. nærpunkt, t. nahpunkt] fysiol. om den punkt som betecknar den i förh. till ögat närmaste gränsen för det tydliga seendet (som uppnås vid stark ackommodering). MedArch. I. 2: 131 (1863). Löwegren Oftalm. 35 (1923). jfr konvergens-närpunkt.
(6 e, 9) -RUNNEN, p. adj. (†) om (fat för) dryckesvara (öl, dricka), betecknande att så mycket tappats ur fatet att endast litet återstår, med särskild tanke på att det sista på fatet har smak av drägg o. d. Serenius Bbb 2 b (1734). Rosenstein BarnSj. 5 (1764). Murberg FörslSAOB (1793).
-RÖRANDE, p. adj. [jfr ä. d. nærrørende] (†)
1) till 6 (d): som nära l. intimt berör l. angår ngn l. ngt; äv.: närgången o. d. Trozelius AnmSvH 15 (1757). En närrörande beskylning. GbgMag. 1759, s. 41. Rydén Pontoppidan 280 (1766).
2) till 8 b: nära besläktad. VDAkt. 1699, nr 230.
(3) -SATT, p. adj. (†) satt l. skriven o. d. bredvid ngt; vidstående. HovförtärSthm 1698 A, s. 2509 c. Murberg FörslSAOB (1793).
-SITTANDE, p. adj. [fsv. närsitiande] som sitter nära intill l. i närheten av ngn l. ngt; förr äv. allmännare, om kroppsorgan o. d.: tättsittande. Retzius Djurr. 121 (1772; om ögon). Alla fem framtårna (hos grävlingen) äro sinsemellan fria, ehuru mycket närsittande. Hemberg Tramps. 12 (1897). Rätt som det var vände han sig till en närsittande dam och sporde (osv.). Linder Sällsk. 130 (1918).
-SKALV. [jfr d. nærskælv] (i fackspr.) jordskalv som inträffat på kort avstånd från observationsstället. 2NF 36: 797 (1924).
-SKOTT. skott avlossat från nära håll. SvD(A) 1917, nr 326, s. 7. LbKir. 1: 585 (1920). särsk. sport. om målskott (i bollspel) avskjutet på kort avstånd från målet; motsatt: långskott. IdrBl. 1924, nr 73, s. 2.
-SKRIVEN, p. adj. (†)
1) till 1, 3: upptecknad l. angiven l. beskriven på ett ställe strax bredvid l. i närheten av ngt i samma skrift o. d., vidstående; ovan- resp. nedanstående, ovan- resp. nedannämnd; stundom äv. i substantivisk anv.: undertecknad. ArkliR 1565, avd. 14. Swenst öll till Nerschreffne personer. VinkällRSthm 1625 A, s. 58 a. Att detta är vår ödmiuka begiäran, villje och samtycke, betyga närskrefne med sine namn. VDAkt. 1722, nr 284.
2) till 3, om skrift o. d.: närsluten, bifogad. Huillkenss innehålldh V. F. hafuer till att see aff närskrifne Copia. VDAkt. 1651, nr 124. Därs. 1684, nr 76.
-SKYDDSTRUPP~02. mil. skyddstrupp grupperad nära de förband som skola skyddas. FältreglArm. 1937, s. 67.
(8 b) -SKYLD, förr äv. -SKYLT, adj. [fsv. närskylder; jfr nor. nærskyld(t), isl. nǽrskyldr] (numera i sht i vitter stil, ngt arkaiserande) nära besläktad, närbesläktad; äv. (numera föga br.) med bestämning angivande den med vilken ngn är besläktad, i uttr. ngn närskyld o. dyl. l. närskyld med, förr äv. till ngn; äv. i substantivisk anv. OPetri Kr. 306 (c. 1540). Raguel tin närskylde frende aff tinne slecht. Tob. 6: 11 (Bib. 1541). Botin Hist. 2: 186 (c. 1790: till). Adlerbeth Ov. 39 (1818: med). En mig så närskyld frände. Mellin Nov. 1: 624 (1832, 1865). Icke sällan ha (äktenskaps-)förbehållen (i Finl.) kombinerats med återköps- eller förköpsrätt för närskylda. Minnesskr1734Lag 2: 151 (1934). särsk.
a) (†) allmännare, om vän: närstående, nära. Närskylda wänner. Phrygius HimLif. 133 (1615). Forsius Fosz 195 (1621).
b) (numera mindre br.) bildl.: närbesläktad (se d. o. c). Balck Musæus S 4 b (1596). Munvatten och närskylda preparat. 2NF 18: 1366 (1913). Närskylda språk. Cederschiöld Framtidssv. 38 (1917).
Avledn.: närskyldhet, r. l. f. (numera i sht i vitter stil, ngt arkaiserande) nära släktskap. Nordforss (1805). Östergren (1933).
närskyldskap, r. l. m. (†) nära släktskap; äv. bildl. PErici Musæus 5: 232 a (1582; bildl.). Lindfors (1824).
(8 b) -SKYLLO-FRÄNKA. (†) närbesläktad kvinna. BtFinlH 2: 51 (1546).
(1 a ε, 6 e) -SLITEN, p. adj. [jfr d. nærslidt] (†) om vävnad o. d.: mycket sliten, luggsliten, tunnsliten. InventKungsåra c. 1575. BoupptSthm 17/5 1672. Rocken bör vändas innan han blir närsliten. Murberg FörslSAOB (1793).
(3) -SLUTA. i sht handel. lägga in (ngt) i en (sluten) försändelse tillsammans med ngt annat, bifoga. VDAkt. 1790, nr 481. Köp godhetsfullt för närslutne postremissvexel .. kläder åt gossarna. Hedenstierna FruW 51 (1890). Närsluta returporto i sina brev. Rootzén Vård. 82 (1930).
(8 b) -SLÄKT, f. (†) nära släkting(ar). FörarbSvLag 1: 263 (1690).
(8 b) -SLÄKTA, adj. oböjl. (numera bl. tillf., arkaiserande) närbesläktad; äv. bildl. Biberg 1: 142 (c. 1814; bildl.). Alla åsyna eller närsläkta vittnen ha emellertid intygat, att (osv.). Hasselblad BergslFlyddT 50 (1927).
(8 b) -SLÄKTAD, p. adj. [jfr d. nærslægtet] nära besläktad; äv. i uttr. närsläktad med ngn l. ngt; företrädesvis i bildl. anv. (se a, b, c); numera vanl. ersatt av: närbesläktad. Murberg FörslSAOB (1793). särsk. i utvidgad l. bildl. anv.
a) om besläktade folk l. folkslag. Murberg FörslSAOB (1793). En med mongolerna närslägtad stam. Svensén Jord. 275 (1886). 3SAH 4: 195 (1889).
b) om besläktade djur- l. växtarter. Murberg FörslSAOB (1793). Med varandra närsläktade fåglar. Lönnberg RyggrDj. 2: 1 (1915).
c) allmännare. Wallquist EcclSaml. 2: A 2 a (1789). Närsläktade (språk)-ljud. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. V (1885). Fatab. 1925, s. 48.
(8 b) -SLÄKTING. nära släkting; nästan bl. (i fackspr., numera mindre br.) i bildl. anv., särsk. om djur- l. växtart som är nära besläktad med annan djur- l. växtart. VetAH 1813, s. 106 (om närbesläktat ämne). Biet och dess när-slägtingar. BotN 1856, s. 4. Fritillaria .. ”Saranná” Närsläkting till vår vanliga Kungsängslilja. SvD(A) 1924, nr 151, s. 11.
-SOCKNES, adv. [till socken] (i sht vard. o. i vitter stil) i uttr. närsocknes ifrån, eg.: från en grannsocken l. grannsocknarna; från närbelägna trakter, nära ifrån. VL 1901, nr 34, s. 3.
-SPANING. mil. o. sjömil. militär spaning (i fiendens närhet) gällande lokalt begränsade områden, med syfte att mera i detalj utforska de fientliga styrkornas gruppering o. utnyttjande av terrängförhållandena o. d.; motsatt: fjärrspaning. VFl. 1914, s. 47.
-STADD, p. adj. [fsv. närstadder; jfr isl. nǽrstaddr] (†)
1) till 3, i uttr. vara ngn närstadd, befinna sig hos ngn. HSH 9: 70 (1577).
2) till 4: närvarande. SvTr. 4: 28 (1522). The hade warit närstadde, och hördh der opå, at (osv.). 3SthmTb. 1: 56 (1592). Weste (1807). WoJ (1891; utan angiven bet.).
-STRID, r. l. m. [jfr dan. o. nor. nærstrid] strid varunder de stridande parterna befinna sig alldeles inpå varandra; särsk. dels mil. i fråga om de skeden av en markstrid då avståndet mellan de stridande är så kort att blanka vapen o. eldvapen med kort skottvidd komma till användning, strid man mot man, handgemäng; dels idrott. i fråga om vissa skeden av en boxnings- l. fäktningskamp, då motståndarna äro tätt inpå varandra. SD(L) 1902, nr 560, s. 2. (Striderna ha spritt sig till) området kring huvudstaden Tunis, där brittiska och amerikanska trupper invecklats i närstrider med de tysk-italienska ockupationstrupperna. GbgP 1942, nr 312, s. 1.
Ssgr (mil.): närstrids-artilleri. jfr -vapen. KrigVAT 1922, s. 301.
-kanon ~kanω2n. jfr -vapen. KrigVAT 1920, s. 174.
-pjäs. jfr -vapen. KrigVAH 1922, s. 58.
-vapen. för användning vid närstrid. 2NF 35: 503 (1923).
(1, 8 e) -STUDIE. studie av ngt på nära håll; ofta bildl., särsk. konkretare, om initierad, intim skildring o. d. FinT 1932, 1: 329 (bildl.).
-STÅENDE, p. adj. [jfr d. nærstaaende, isl. nǽrstandandi, t. nahestehend; jfr äv. fsv. när standa, stå bredvid m. m.] äv. i uttr. ngn l. ngt närstående o. d.; ofta i substantivisk anv.
1) till 1: stående (l. befintlig) i närheten av l. nära intill ngn l. ngt. HC11H 12: 83 (1697). Hon pekade på en närstående taburett. Carlén Klein 38 (1861). Närstående starktoniga stafvelser. 2NF 1: 628 (1903).
2) (numera bl. mera tillf.) till 1, 3, om uppgift i skrift o. d.: angiven l. beskriven l. återgiven o. d. på ett ställe strax bredvid l. i närheten av ngt i samma skrift, vidstående, ovan- l. nedanstående o. d.; äv. om sida: vidstående, omstående. Närstående Tiugu otta dahl:r .. qwitteras. HovförtärSthm 1683, s. 1174. Har man (vid bokföring) öfverfört en post till ett orätt konto, så återföres den genom att på vidstående sida skrifva .. ”Missföring å närstående sida”. Smedman Kont. 3: 8 (1872). För att underlätta öfversikten af tabellens innehåll återgifves den .. uti närstående diagram. Fahlbeck Ad. 2: 119 (1902).
3) till 6 a, 8 a, b, c: som i ett l. annat avseende står ngn l. ngt nära l. intimt hör samman med ngn l. ngt, närbesläktad o. d.
a) om person: som är nära anförvant l. vän till ngn. Närstående anhörige. VDAkt. 1678, nr 40. Det är inte någon stor sorg för er? Det var inte någon närstående? Hallström Händ. 20 (1927).
b) i allmännare l. bildl. anv.: närbesläktad. Ofta kunna närstående vexter .. få ett olika utseende. Agardh Vextsyst. 50 (1858). Den kvarnrörelsen närstående bagerihandteringen. Sthm 3: 19 (1897).
-STÅND. (†) i uttr. på närstånd, på kort avstånd, på nära håll. Wallenberg (SVS) 1: 264 (1771). Weste (1807).
(4) -STÄDES. (†) tillstädes, närvarande; förefintlig. Om gödningen närstädes är. Broman Glys. 3: 53 (c. 1730). Den Helige Ande är närstädes vid denna predikan. KyrkohÅ 1929, s. 332 (1846).
-STÄLLA.
1) (mera tillf.) till 1: anbringa l. placera (ngn l. ngt) i närheten av ngn l. ngt; äv. oeg. l. bildl. Murberg FörslSAOB (1793). Alla de kritiska ögonblick i vår historia Oxenstierna som närställd åskådare fick bevittna. Lamm Oxenst. 247 (1911).
2) (†) till 6 e; dels refl.: försätta sig i den belägenheten att man har mycket litet av l. ont om ngt; dels i p. pf.: som har ont om ngt; äv. i uttr. närställa sig resp. närställd med l. på ngt. Murberg FörslSAOB (1793; allmogeord).
3) (†) till 9, i p. pf., om arbetsuppgift o. d.: som är nära sin fullbordan, nära fullbordad. Widekindi KrijgH 799 (1671).
-STÄLLNING.
1) till 1: ställning i närheten av l. alldeles inpå ngn l. ngt. Holmberg Boxas 47 (1921).
2) (tillf.) till 6, 8, 9, bildl., i uttr. närställning till ngt, förhållandet att ngt står nära ngt, nära samband l. släktskap l. likhet med ngt. PedT 1900, s. 285.
(1, 8 e) -SYN. [jfr d. nærsyn] (mera tillf.) anblick l. betraktande l. granskande av ngt från nära håll; äv. bildl. KyrkohÅ 1934, s. 244 (bildl.).
-SYNINGSGLAS. (†) förstoringsglas; mikroskop; äv. om (förstoringsglas i) kikare l. glasögon (för närsynta). Klingenstierna Musschenbroek 25 (1747; om mikroskop). Almqvist FrSpr. 225 (1838).
-SYNT, p. adj. -are. [jfr d. nærsynet, nor. nærsynt, ävensom isl. nǽrsýnn]
1) till 1: som (på grund av brytningsfel hos ögat) endast kan se föremål som befinna sig på jämförelsevis kort avstånd från ögat med full tydlighet (men ser dåligt på långt håll); dels om person, dels om öga, blick o. d. Schroderus Dict. 177 (c. 1635). Mig tycks I löpen in på mig liksom I voren närsynte. Dalin Arg. 1: 86 (1733, 1754). Ett par närsynt kisande, egendomligt glimmande ögon. Stiernstedt JanHj. 5 (1905).
2) (numera föga br.) till 1, 8 e, om person l. ngns blick l. om granskning o. d.: som betraktar l. granskar ngt från nära håll l. i detalj l. noga, skarpsynt, noggrann. Någon annan .., som, kanhända med när syntare och granlagare Ögon, och et skrupulösare sinne alt sammans övervägat. HdlCollMed. 21/11 1727. Om det skedt i brist på månge Interessenter, och rika Capital, eller om .. (osv.), måge närsyntare Domare afgöra. GbgMag. 1759, s. 90. Hos en sådan luftig fantasi som Bettina von Arnim märker man dock en mera närsynt och trogen blick för naturens detaljer (än hos romantikerna i övrigt). Marcus GeijerL 271 (1909).
3) i utvidgad anv. av 1 l. 2: som (överhuvud l. på grund av benägenhet att syssla med detaljer o. d.) saknar förmåga att se l. fatta sådant som ligger utanför en viss, tämligen begränsad krets l. sfär, som saknar vidare vyer, trångsynt; ngn gg: kortsynt; äv. om granskning o. d.: som lider av en dylik begränsning. Lagerbring 1Hist. 2: 479 (1773). Människor äro alltid andligen närsynta, så att de aldrig se något fullt klart, och deras ögon skymta blott en liten del af sanningen. Billing Betr. 92 (1906). Den närsynta granskningen af de språkliga uttryckens historiska proveniens måste ha ledt till en fullständig blindhet för det hufvudsakliga, då (osv.). Böök SvStud. 109 (1913). De närsynta och småskurna, pedanteriets heroer. GHT 1934, nr 58, s. 10.
4) (†) till 1, 6, i utvidgad anv.: som ligger nära till; bekväm o. d. Om Hospitalet skulle ingen fahra haf(v)a af bytet .., så får dhet lijkwist alldrigh sådan beqwembligh och närsynt lägenheet igen (som Lalleryds gård), som ligger fögo mehr än 1/2 fierdingzwägh dher ifrå. VDP 1673, s. 430. Thet är en närsynt konst med andras ögon see, / Ell til sin heders cron en annars krantz uplösa. Broms Vitt. 369 (1714).
-SYNTHET~02 l. ~20. [jfr d. nærsynethed] egenskapen l. förhållandet att vara närsynt.
1) till när-synt 1: myopi. Serenius (1734; under purblindness). Berg Ögat 36 (1929).
2) till när-synt 3. Atterbom 2: 204 (1854). En viss andlig närsynthet. 3SAH 25: 325 (1913).
Ssg (till -synthet 1): närsynthets-grad, r. l. m. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 196.
(6 b, e) -SÖKANDE, p. adj. [jfr nor. nærsøkende] (†) = -söken. Hermelin DuFour F 2 b (1683).
(6 b, e) -SÖKEN. [sv. dial. närsöken (Hof DialVg. 216 (1772))] (†) som hårt ansätter ngn med sina fordringar o. d., som strängt o. skoningslöst tar ut sin rätt av ngn, närgången. (Du, dvs. J. III) war .. them (dvs. undersåtarna) .. icke närsöken, hwasz eller hård: Vthan ihogkom them medh all mögeligh förskoning. Phrygius Agon OratEncom. 31 (1618).
Avledn.: närsökenhet, r. l. f. [jfr nor. nærsøkenhet] (†) HdlBergkvara 15/1 1750.
(1, 3) -TECKNAD, p. adj. (†) = -skriven 1. VDAkt. 1651, nr 227. Därs. 1749, nr 141.
(5) -TID. (†) näraliggande tid. Möller (1807). BEMalmström 7: 379 (1845).
Ssg: närtids-författare. (†) modern, ”nutida” författare. Möller (1807).
(5) -TIDA, oböjl. adj. (numera bl. tillf.) som till tiden ligger nära ngt visst (särsk. nutiden); äv. i substantivisk anv. Närtida Svenske Författare. Porthan 5: 7 (1788). Det England, som han .. kände genom Scott, Burns, ”Sjöskolan” och dess sam- och närtida. Svenson FrödingDiktn. 174 (1916).
-TRAFIK. [jfr d. nærtrafik, nor. nærtrafikk, ävensom t. nahverkehr] i sht järnv. trafik mellan närbelägna orter, lokaltrafik; motsatt: fjärrtrafik. EkonS 1: 365 (1893). SJ 4: 39 (1906). särsk. telef. om telefontrafik mellan två närbelägna telefonstationer, med särskild tanke på att samtalen expedieras direkt (utan beställning); motsatt: beställningstrafik. RTKatal. 1938, 4: 1.
Ssg: närtrafik-station. telef. del av en automatiserad telefonstation gm vilken samtal med närbelägna telefonstationer förmedlas. —
(5, 9) -TUNG. (bygdemålsfärgat i vissa trakter) om ko: som snart skall kalva. UNT 1908, nr 3811, s. 1.
(8 b) -VANT, adj. (†) om släktskap: nära. RA I. 4: 385 (1597).
-VAPEN. [jfr t. nahwaffe] (mera tillf.) närstridsvapen. 3NF 11: 882 (1929).
-VARA, sbst., se närvaro.
-VARA, v., -VARANDE, -VARO, se d. o. —
-VID, prep. o. adv. [jfr dan. o. nor. nærved] (†) nära invid l. intill. Botin SvSpr. 146 (1777; prep.). Blanche Våln. 96 (1847; adv.).
(3, 4) -VIST. (†) förhållandet att vistas hos l. i närheten av ngn l. att vara närvarande; närvaro; förefintlighet på en plats. Lucidor (SVS) 122 (1669). Han .. / .. låter Werlden nog wid Narwske kampen märka, / Hwad Kungens närwist kan för mod i knechten wärka. Geisler Fägnet. E 1 a (1709). Thes (dvs. det osnygga fruntimrets) närwist kan långt bort thes stinckand lucht bebåda / Så snart hon rörer sig. Runius (SVS) 1: 226 (1712). JDHultman (c. 1734) i HC12H 1: 5.
(3, 4) -VISTAN. (†) = -vist. JDHultman (c. 1734) i HC12H 1: 1.
(4) -VISTANDE, p. adj. (†) närvarande, förefintlig. Sahlstedt Hoffart. 52 (1720).
(4) -VORDEN, p. adj. (†) närvarande. SPF 1839, s. 296. Därs. 1842, s. 80.
-VÅNA l. -VÅNAD, sbst.; best. -vånan. [sv. dial. närvåna; senare ssgsleden av omtvistat urspr.; jfr Herweghr Ordb. 107, Rietz 791, Götlind VgFolkm. 1: 186] (†) i uttr. (ut)i närvåna(d) l. närvånan, i närheten l. grannskapet l. trakten. OxBr. 1: 242 (1624). Så vidt jag kan se, fins inte båten i närvåna. Carlén Rosen 712 (1842). Knorring Skizz. II. 1: 18 (1845).
-VÅNES, adv. [jfr -våna] (†) i närheten l. grannskapet l. trakten. VDAkt. 1697, nr 204.
(3) -VÅNING. [efter t. beiwohnung (se bivåning, sbst.1)] (†) boende hos ngn; bildl.; jfr -bo, v. 2. Osiander sätter them (dvs. goda gärningar) til een närwåning och Gudz wäsendes werkan j oss. PErici Musæus 2: 68 a (1582).
-VÄGA, oböjl. adj. [jfr d. nærvejs; till väg] (i vissa trakter) som kommer från en trakt i närheten; motsatt: långväga. Högberg Fåg. 22 (1912).
-VÄGS, adv. [jfr d. nærvejs; till väg] (i vissa trakter) (på en plats dit man kommer) utan att behöva fara långa vägar, på nära håll. Det vore en skön sak att få en sup närvägs. Svartengren Synge HelgKäll. 15 (1925).
-VÄRKAN. (i fackspr.) värkan som ngt utövar på ngn l. ngt som befinner sig på kort avstånd. 19Årh. V. 1: 142 (1922).
-ZON. omfattande områden som ligga på ett jämförelsevis kort avstånd från en viss utgångspunkt. SFS 1924, s. 153.
B (†): NÄRS-GÅRDS-VÄG, se A.
Avledn. (se anm. sp. 1062): NÄRA, v.1 (†) till 1, refl.: närma sig (ngt). Att han ändtligen ville nähra sigh medh sin armee Waagströmen. OxBr. 8: 507 (1645). Därs. 510.
NÄRHET, r. l. f. [jfr d. nærhed, nor. nærhet] förhållandet att vara nära ngt.
1) (i sht i a o. b) till 1. Linc. (1640). Husens närhet gjorde att elden lätt spridde sig. Murberg FörslSAOB (1793). särsk.
a) nära belägenhet, nära läge. IT 1791, nr 51, s. 2. Närheten till Helsingfors — en landsvägssträcka af 55 kilometer — är väl den främsta orsaken (till Borgås litenhet). Söderhjelm Runebg 2: 1 (1906).
b) konkretare, i uttr. i (ngn gg till o. d.) närheten av ngt l. ngn, ngts l. ngns närhet l. i närheten, betecknande att ngt befinner sig på (resp. förflyttas till osv.) en plats som ligger nära ngt l. ngn l. i ngts osv. nära omgivningar resp. nära den plats där man själv befinner sig l. nära en plats som är omtalad l. antydd i sammanhanget. Det ligger alldeles här i närheten, någonstans i närheten. Jag bor i närheten. Jag vistas helst i Faderns närhet. Atterbom SDikt. 1: 157 (1807, 1837). Då de kommit till närheten af ett .. vattenfall, fastband Laurukainen deras sju båtar. Castrén Res. 1: 21 (1852). Född i närheten af Upsala. 3SAH 2: 25 (1887). Arbetarkommunen .. utfäste sig att svara för ordningens upprätthållande på gatorna i fabrikens närhet. Hellström Malmros 60 (1931). Måtte de (främmande) draga vidare och inte slå sig ned i närheten. Fridegård Fäd. 84 (1947).
c) (†) (kort) avstånd. Likasom det endast är på en viss närhet som elden bränner, solen verkar. Thorild 4: 126 (1794).
d) om förhållandet att vara l. vistas nära ngn, övergående i bet.: närvaro; jfr 2. CAEhrensvärd Brev 2: 101 (1796). Sökte hon blott fylla en gapande tomhet med den dåraktiga illusionen av fysisk närhet? Siwertz Sel. 2: 79 (1920).
2) till 1, 3, 4: förhandenvaro, närvaro; numera nästan bl. (i religiöst spr.) = närvaro 1 b. En Gudomens personliga närhet äfven i det lilla. Melin JesuL 1: 6 (1842). Guds närhet gör en människa glad och kärleksfull. Beskow Pred. 467 (1901).
3) (mera tillf.) till 5: förhållandet att ngt ligger nära ngt i tiden. Runeberg 4: 178 (1833). För att kunna rättvist bedöma konungens (dvs. G. III:s) och hans rådgifvares handlingssätt, måste man ihågkomma Frihetstidens närhet. 3SAH 6: 155 (1891). Hildebrand Medelt. 1: 828 (1894).
4) (mera tillf.) till 6, i bildl. anv. Fördelen, att dylika personer (dvs. valda ombud) stå i omedelbar närhet till sjelfva folket. Bolin Statsl. 2: 70 (1871).
5) till 8 b, i fråga om släktskap (äv. i bildl. bet.). 2SAH 1: 109 (1801; bildl.). Beräkningen af släktskapens närhet sker efter två olika metoder. Björling CivR 291 (1911).
6) (mera tillf.) till 9, i allmännare l. bildl. anv.; särsk.: nära l. stor likhet l. överensstämmelse; förr äv.: trohet l. noggrannhet. Leopold 1: 234 (1802, 1814). Det behöfs ej ett mycket fint öra, för att tydligen urskilja närheten af vokalljuden fader och fäder, tom och tömma. 2SAH 17: 54 (1824).
NÄRLIG, adj.1 [jfr d. nærlig, adv., tämligen nära] (†) till 5: nära förestående. Min närlige resa. Annerstedt UUH Bih. 2: 57 (i handl. fr. 1661).
Spoiler title