SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NÅD 4d, sbst.2, i bet. 16 r. l. f. ((†) m. Rosenhane FörklDav. 39 (1666, 1680), Lind (1749)), i bet. 7 m.||ig. (Anm. I uttr. eder nåde, använt i tilltal till konungen, har det abstrakta substantivets feminina genus bibehållits hos OPetri 2Förman. B 1 a (1528)); best. -en; pl. (numera bl. i bet. 7) -er32. Anm. Den gamla best. formen -ena, -ene användes ännu i Ps. 1937, 304: 1 (: nådenes bord).
Ordformer
(naad (-dh, -dt, -e) 15211544. nad (-dh, -dt, -e) 15211526. nod (-dh, -e) 15251677. nåd (-åå-, -dh, -e(r)) 1523 osv. — nåå 1612. nåd (-a-, -aa-, -o-) 1521 osv. nåde (na-), nom. 15211937. nåde (na-, naa-, no-), oblik form 15211928. nådo, oblik form c. 1565, 1669 (: i nådo). Anm. I uttr. i l. l. till nåder 40 l. (i sht i vissa trakter) 32 uppfattas pl. nåder numera ofta ss. en ålderdomlig sg.-form. Exemplen på formen från den äldre litteraturen äro svåra att bedöma, då i vers apokopering av attributet kan ifrågasättas: Och när wij för tin domstool stå, / Wij måge tå tin nåder fåå. Ps. 1695, 296: 5; jfr: Gudh vnne oss altijd sijn nådher fåå. Svart Gensw. H 1 b (1558) och: Gudh werdes oss altijd sine nåder sende. Därs. H 2 b)
Etymologi
[fsv. naþ (i sht i pl. naþer), vila, hugnad, undfägnad, nåd m. m., motsv. d. naade, isl. náð (i sht i pl. náðir), fsax. (gi)nātha, mnt. g(e)nāde, fht. gināda, mht. g(e)nāde, t. gnade; av germ. -nēþō-, till en germ. rot nĕþ (vartill got. niþan, understödja, hjälpa) med grundbet.: böja sig ned. Ordet är i sv. påvärkat av l. lånat från t. språkområde]
1) (†) i pl.: vila, lugn, ro. Sa at vij motthom alle med gudz hielp sithia med fredh oc nader. G1R 1: 32 (1521).
2) (†) hugnad? hjälp? Offta gör lijthen saak, stor nådhe. SvOrds. B 8 a (1604).
3) (i bibliskt o. religiöst spr. samt teol.) om Guds (resp. Kristi, den helige Andes) barmhärtighet o. godhet mot o. kärlek till människorna, som kommer dem till del ss. en oförtjänt (om än stundom i framställningen på visst sätt motiverad) gåva, misskund; jfr 6. Gud hafwi lof Som sijna naader laater skijna j alla motto. G1R 1: 54 (1523). Jesus wexte till j wisdoom och ålder och nådhe för gudh och menniskior. Luk. 2: 52 (NT 1526; Vulg.: gratiā; gr.: ἐν .. χάριτι); jfr 5. Herren är sool och sköld, Herren giffuer nådh och äro. Psalt. 84: 12 (Bib. 1541; Luther: Gnade; Vulg.: misericordiam). Herren är godh, och hans nådh warar ewinnerligha. Därs. 100: 5 (Därs.; Luther: Gnade; Vulg.: misericordia). Sina nådh och alt gott loffuar .. (Gud) them allom som thenna Bodhen hålla. Cat. 1567, s. B 1 a. (Svenskarna voro hedningar till början av 800-talet) tå Gud af Nåde lät Evangelij Lius uti dhesse Nordiske Länder itändas. Kyrkol. Föret. A 2 b (1686). Sin nådh Gudh aldrig sparar / För them medh honom stå. Ps. 1695, 95: 3. Och Herren stoor af nådh / han ware altid blijd. Därs. 305: 2. Gud bevisar mig alla sina välgerningar af sin blotta nåd och faderliga godhet. Kat. 1878, nr 109. Tron på Guds oförskyllda nåd allena låter (enl. Luther) Gud vara Gud, d. v. s. givaren av allt gott och den, hos vilken man söker sin hjälp och vila. Engeström Förlåt. 33 (1938). En sommar av nåd. Gullberg Kornbr. 105 (1942; titel på dikt). — jfr FADERS-, HIMLA-NÅD m. fl. — särsk.
a) i uttr. med l. av Guds nåde, i konungs o. d. titel, konungadöme av Guds nåde o. d., se GUD II 3 g. — särsk. bildl., i uttr. en skald, en konstnär osv. av (sällan med) Guds nåde, en gudabenådad skald osv. Lindblad var boren konstnär med Guds nåde. 2SAH 57: 52 (1880). Redan i sina första Ljungblommor framstår Topelius som en poet af Guds nåde. Finland 282 (1893). Han .. var, om någonsin någon varit det, en lärare av Guds nåde. Linder Tid. 230 (1924). särsk. i utvidgad anv., med mera tillfälliga ersättningsord för ordet Guds i det urspr. uttrycket. (Giotto) är icke en färg- och liniepoet af sina sinnens nåde, såsom hans hundra år yngre konstbroder Fra Angelico. GHT 1898, nr 242 B, s. 1. Furstar af penningens nåde. Janson CostaN 2: 190 (1910). jfr: Det var .. icke ovanligt att .. (medeltidens) kringstrykande studenter .. innehade sin magisters- eller doktorsvärdighet uteslutande af tituleringsbrukets nåde. Lysander Faust 12 (1875).
b) i vissa namn på växter, läkemedel o. d.: Guds nådes gräs, Guds nådes plåster, Guds nådes tistel, Guds nådes ört, se GUD II 3 e. — särsk. (†) i uttr. Guds nåd, om växten Geranium Robertianum Lin., stinknäva; jfr Guds nådes gräs β. 2LinkBiblH 4: 72 (c. 1550).
c) med särskild syftning på Guds kärleksfulla sinnelag o. handlingssätt mot syndarna, särsk. sådant detta uppenbarar sig i hans handlande med dem gm Kristus, varigm de erhålla sina synders förlåtelse o. återupptagas till barnaskap hos honom. Aff hans fullheet haffue wij alle fååt, och nådh för nådh, ty ath genom Mosen äro laghen giffuen, nådh och sanning är komen genom Jesum Christum. Joh. 1: 16, 17 (NT 1526). Alle äro syndare och wedhertorffua gudz äro, och warda retferdughe vtan förskyllan aff hans nådh, med the återlöszning som är j Christo Jesu. Rom. 3: 23, 24 (Därs.). Jesu Christi nådh ware medh idher. Därs. 16: 20 (Därs.). Vthaff nådhen äre j frelste genom troona. Ef. 2: 8 (Därs.). Nådh är retzligha icke annat än syndernas förlåtilse. Falck Und. 46 b (1558). Jgenom Jesum få wij nådh, / Och finne på thet bästa rådh. Ps. 1695, 143: 1. O nådens Evangelium: / Att han, som röfvaren ett rum / I Paradis förunnar, / Sig öfver mig varkunnar. Därs. 1819, 184: 5. Att menniskan .. söker Guds nåd i Kristus. Kat. 1878, nr 145. — jfr FRÄLSNINGS-NÅD(EN). — särsk.
α) om tillståndet att en människa äger l. känner sig förvissad om att äga Guds nåd o. att vara Guds barn; särsk. (i folkligt religiöst spr.) i uttr. vara i nåden, vara i Guds nåd, ha nåden, stå i nåden. J som genom laghen wilien rettferdughe wardha, j ären falne frå nådhenne. Gal. 5: 4 (NT 1526; Bib. 1917: fallit ur nåden). (Karin, som var lam:) ”Jag är nog inte så i Guds nåd, att han vill hjälpa mig.” Lagerlöf Jerus. 1: 160 (1901). Det hela afslutades med en bön af tullvaktmästaren eller någon af lotsarne som hade nåden. Engström Lif 125 (1907).
β) om den nåd som åtnjutes i o. med sakramenten; särsk. (i religiös poesi) i uttr. nådens bad, om dopet, nådens bord, om nattvarden. Dig vare pris för lifsens ord, / För dopets bad och nådens bord. Ps. 1819, 66: 4. Nådens bad. Därs. 148: 4. Därs. 1937, 304: 1. — jfr DÖPELSE-NÅD m. fl.
γ) i vissa uttr.
α') nådens tid l. år o. d., om tid osv. varunder nåden står till buds för någon l. erbjudes i särskilt rikt mått. Herren förläne wij alle til samman må Nådnes tijdh rätt öfwa. Arvidi 171 (1651). Samma röst, som mildt förlåter, / .. Bjuder nyttja nådens dag. Ps. 1819, 78: 2. Herren .. har sänt mig .. till att predika ett nådens år från Herren. Jes. 61: 2 (Bib. 1917; Bib. 1541: itt nådhelighet Herrans åår). särsk. oeg. o. med förbleknad bet.; dels [efter mlat. anno gratiæ, om år räknat från Kristi födelse] (arkaiserande) i uttr. (i) nådens år (det l. det), år (det l. det); dels [jfr d. i naadenes tid] (skämtsamt) i uttr. i nådens tid, medan tid är; i rättan tid. Det var en stormig oktoberdag nådens år 1615, när skonerten (osv.). Topelius Vint. II. 1: 205 (1881). Det vore sorgligt, om vi i nådens år 1919 skulle sitta så fast vid kråkvinkelssynpunkter, så att (osv.). SvD(A) 1919, nr 70 A, s. 7. Min aktning för dig, Lotten! Men hejda dig i nådens tid (att äta mera). Bergman LBrenn. 20 (1928).
β') nådens dörr l. port, bildl., om tillfälle l. möjlighet att bli delaktig av nåd(en); äv. oeg., om möjlighet att nå fördelar. (När någon) åter faller uti swåra .. Synder, wil .. (Gud) icke hafwa Nådenes Port tilstängd. Kyrkol. 6: 1 (1686). Ja, tin nådes dör så stänger, / At wår böön sigh eij framtränger. Ps. 1695, 254: 14. Hermans process, muttrade Peter, tja, oss emellan så hade jag slagit till medan nådens dörr stod öppen. Siwertz Sel. 1: 149 (1920).
γ') (teol.) nådens ordning, om den ordning i vilken den helige Ande anses utföra sitt värk hos människan, salighetsordningen. (Ur bibeln) hämtad Systematisk insigt i Nådenes ordning. GRosén (1771) hos Nohrborg Föret. 1. Ahnfelt o. Bergqvist 131 (1895).
δ') (i sht i religiös poesi) nådens sol; bildl. Miskundeligh Gudh, lät nådennes sool vprinna, / Iagh måtte medh hennes liws, frå syndzens nödh förswinna. Ps. 1572, Een ny wijsa A 5 b. Han kommer, till vår frälsning sänd, / Och nådens sol, af honom tänd, / Skall sig ej mera dölja. Därs. 1819, 55: 4. särsk. (ngt skämts.) allmännare, med anslutning till 5. Holm BevO 180 (1939; om ordensutnämningar). Låta nådens sol lysa över de högsta tekniska ledarna. Holmberg o. Ahlberg Kravtjenko ValdFrih. 293 (1947; om belöningar).
ε') (†) nådens stol, nådastolen. Ebr. 4: 16 (NT 1526; Bib. 1541: Nådhastolen).
ζ') synda på nåden, synda under förlitande på Guds nåd o. förlåtelse; numera vanl. (ngt skämts.) bildl.: göra ngt oriktigt l. olämpligt l. leva på olämpligt sätt under förlitande på att det skall förlåtas l. att de olyckliga följder som man kan befara icke skola inställa sig. Runius (SVS) 1: 16 (c. 1710). Men synde vi på Herrans nåd, / Vår dom vi sjelfve vålla. Ps. 1819, 289: 5. Han var trött, han hade de sista dagarna syndat på nåden och ödslat med sina fattiga krafter. Bergman LBrenn. 221 (1928). Engeström Förlåt. 120 (1938).
d) konkretare, om ngt som gives l. givits av Guds nåd, nådegåva, gåva (se d. o. 2); särsk. med efterföljande bestämning som anger vari nåden består l. vartill den ger kraft o. förmåga; stundom övergående i bet.: (nåde)kraft, förmåga. G1R 1: 32 (1521). Gudh giffue oss alla sina helga nådh til at bliffwa widh hans oord. OPetri Hb. A 3 b (1529). Aleneste Gudh j himmelrik, / Ware loff och prijs för sijn nåde. Ps. 1567, s. 60 a; jfr Därs. 1695, 192: 1. Att tacka Gud för den outsägliga nåden att vara födde inom ett christet land. Rundgren Minn. 2: 213 (1870, 1883). (Gud) gifver .. nåd att i tålamod bära den börda, som han pålägger. Kat. 1878, nr 208. — särsk.
α) i vissa uttr.
α') (numera ngt vard.) det är en Guds nåd att osv., det är en välsignad sak att (osv.). Det var en stor Guds nåd, att elden ej hann till krutdurken. Murberg FörslSAOB (1793).
β') det är l. vore en nåd att stilla bedja om o. d., vanl. allmännare: det är något som man innerligt önskar (men knappt ens vågar hoppas). Att dö — / Att sofva — .. / .. det vore / En nåd att stilla bedja om. Hagberg Shaksp. 1: 345 (1847). GHT 1947, nr 210, s. 12. jfr: Den gåva, som i Wadköping är en nåd att bedja om: Osynlighet. Bergman Jag 257 (1923).
β) allmännare o. med mera obestämd syftning; särsk. i uttr. (komma) som en nåd från himmeln, som en efterlängtad skänk från himmeln. Någonting hände, .. som vi under veckor drömt om som en nåd från himlen. Hellström Malmros 97 (1931). Jag erfar det som en nåd, att .. relikskrinet skonats av bomber och ingenjörer. Laurin 4Minn. 51 (1932).
e) i utvidgad anv., i fråga om icke kristen gudomlighet. Stiernhielm Arch. B 3 a (1644). (Man kan kalla) Fjalar en sång till gudarne, ett litet epos, hvari deras storhet och nåd utgör ämnet. Runeberg 6: 335 (1845).
4) om barmhärtighet l. misskund l. mildhet som visas av person som har större makt l. myndighet o. d. mot ngn som är underlägsen l. i lägre ställning o. d.; äv. allmännare, utan framhävande av ngt relationsförhållande. Utan nåd (och barmhärtighet l. förbarmande), utan misskund, utan förskoning, utan pardon. Han fick behålla sin plats av ren nåd. Ehuar .. (danskarna) fram haffwe farith, tha haffwe the stympath oc stecth fatighe Swenske men, saa ath ther är hwasketh nadh eller myskundh medh. SvTr. 4: 6 (1521). The moste tijgia nådh aff them, som the ingen nådh bewijste mädhen the rådhandes wore. OPetri Kr. 4 (c. 1540). Det är en värld utan nåd / du kommit till. Svensson PrimDrömk. 8 (1943). — särsk.
a) om efterskänkande l. mildrande av straff; särsk. jur. i uttr. göra nåd, om konungens efterskänkande l. mildrande av straff; förr äv. i uttr. utan alla nåder, ngn gg utan all(a) nåd(e) [jfr t. ohne alle gnade], utan efterskänkande l. minskande av straffet; äv. ngt allmännare: utan förskoning. Söka, få nåd. G1R 1: 46 (1523). (Om) then brotzlighe synnerligen begärer nåder sökie hooss hans Kon:ge M:tt vm sakens försoningh. LReg. 8 (1563). Konungen äger at i brottmål göra nåd, mildra lifsstraff (osv.). RF 1809, § 25. — särsk.
α) (†) i uttr. göra nåde l. nåder med ngn, efterskänka l. mildra straffet för ngn. Tha worde lagh[e]n læsin ffor ho[nom] at han haffde b[rv]tit til halsen etc doch giord[es] naad[er] m[edh] ho- [nom] och han ræchte handene ffor lxxx {marker}. OPetri Tb. 29 (1524). Svart G1 117 (1561).
β) [jfr motsv. anv. av t. auf gnade] (†) i uttr. ställa ngn på nåder, ställa i utsikt för ngn att hans straff skall efterskänkas l. mildras; anträffat bl. i bildl. anv. Ehuru vi ifrån .. (den 17 mars) blifva ställde på nåder, gifves, ty värre! ingen anledning till hopp att före midsommar få höra hemlåfstrumpeten. HT 1922, s. 170 (1829; om riksdagens avslutande).
γ) om nåden i dess förhållande till l. ss. motsats till rätten. (Den förskingrande mönsterskrivaren) haffde .. tijgdt nadena och eÿ rætten. OPetri Tb. 49 (1525). Högsta rett är högsta orett, och moste nådhen wara medh retten. Dens. 4: 303 (c. 1540). Nåden är bättre än rätten. SvOrds. B 7 a (1604). En qvinna kan söka nåd, en man söker rättvisa. Topelius Vint. II. 1: 267 (1881). särsk. [jfr t. gnade geht vor recht] i uttr. låta nåd gå för (äv. före) rätt o. d., låta nåden ha företräde framför rätten; av nåd underlåta att straffa ngn. Fast .. (kejsar Otto I) hafft gott fog til at wederbörligen straffa de uproriske; Så lät han doch nåden gå för Rätten. Dyrselius Monarchsp. 321 (1691). Man lät nåd gå före rätt, och .. (skådespelarna) fingo stanna kvar till konstens fromma. Personne SvTeat. 6: 186 (1925).
δ) [jfr motsv. anv. av mlat. gratia] (†) om den av nåd mildrade domen. (Dömdes) Haakon Offuerskärere xii (mark) .. for iii saaramaal, naaden iiii mark. JönkTb. 147 (1544).
b) [jfr t. sich auf gnade(n) ergeben] (†) i uttr. giva sig på (ngns) nåd, underkasta sig segraren i förhoppning om skonsam behandling; äv. falla till ngns nåde, falla till föga o. bedja om ngns nåd. Bäst är wi falla till Hertigernas nåde. Carl ix Rimchr. 29 (c. 1600). Bergklint Vitt. 97 (1766; bildl.). På nåd J viljen gifva er åt dessa, / Som bryta hedersord och svurna eder. Oscar ii I. 1: 29 (1858, 1885).
c) [jfr t. auf gnade und ungnade] i uttr. på nåd och onåd, förr äv. (up)på nåde(r) och onåde(r), utan uppställande av några villkor (så att den överlägsna l. segrande parten kan fritt råda), utan några på förhand erhållna försäkringar l. medgivanden; numera bl. bildl. l. i fråga om kapitulation av trupper osv. o. särsk. i uttr. giva sig på nåd och onåd, kapitulera utan villkor, förr äv. i sådana uttr. som inbekomma (en fästning) på nåd och onåd, lyckas erövra (en fästning) gm att tvinga besättningen till kapitulation utan villkor. Keijsarlige M:tt skulle the på nåde och ånåde taga i staden. G1R 22: 467 (1551). Szå motte the tå gå aff (dvs. utrymma slottet) på nåder och onåder. Svart G1 91 (1561). (De) wille .. bliffua i Rijket på nåde och onåde. Därs. 149. Slottet Graveneck .. haffver jagh på nåde och onåde inbekommit. OxBr. 8: 451 (1645). Hans Maij:tt .. sade, att utan wijdare complemente[r] skulle .. (ryssarna) alle strax läggia neder gewär kring hela stan (dvs. Narva) och gifwa sig uppå nåder och onåder. KKD 3: 13 (c. 1705). Östergren (1933). — särsk. bildl. l. allmännare; förr äv. övergående i bet.: på vinst o. förlust. (En olägenhet vid åkerbruket är) odugeligt sädes-korn, det Bonden ofta kan få taga på nåd och onåd, om han behöfver dyrt låna eller borga. Fernow Värmel. 612 (1779). Ingen annan landsända är så på nåd och onåd överlämnad åt sol och vind som Öland. Böök ResSv. 99 (1924).
d) i sådana uttryck som leva av l. på (ngns) nåd (nåde, nåder), ha ngns barmhärtighet l. välvilja att tacka för sitt livsuppehälle; numera nästan bl. i sådana uttr. som leva l. gå på nåder (hos ngn). Efter jag visst innan 2 dagar reser härifrån antingen med hennes majestät eller till Västergötland att leffua på eera nåder. Ekeblad Bref 1: 302 (1653; rättat efter hskr.). Hustron Anna sitter qvar inhÿses i Milletorp ..; Tvifvels uthan intet gierna villiandes sittia hoos sin stifdotter i Lemnhult, och lefva af hennes nåder. VDAkt. 1681, nr 189. Mitt ”mensa” gaf mig öfverflöd, / Den gamle åt på nåd sitt bröd. Runeberg 2: 8 (1847). Konungen sjelf (dvs. K. XII) vistades på nåder i de Otrognas våld. Crusenstolpe Tess. 4: 213 (1849). I natt kommer hon att säga det, att jag har förskingrat och mist min plats och får gå på nåder och skrifva rent. Hallström VilsnF 83 (1894). — särsk. bildl., i vidsträcktare anv. Vi äro vane att skåda .. (vattnet) fängsladt innom stränder, upptaget, liksom på nåder, af sin broder jorden. Geijer Minn. 21 (1809, 1834). Den (dvs. boken) låg der häftad, som på nåd, / Bland husets bundna bokförråd. Runeberg 2: 11 (1847).
e) bildl., i fråga om lyckan, slumpen l. dyl. Förkunnade Napoleon, i stolt förlitande på lyckans nåd, att (osv.). Ekelund NAllmH II. 2: 122 (1838). En ovärdig, förnedrande, osäker existens på slumpens nåd. Wirsén EKey 105 (1900).
5) [eg. specialfall av 4] om gunst l. bevågenhet som visas av en högre uppsatt person mot ngn som befinner sig i lägre samhällsställning, ynnest; välvilja; vanl. (numera ngt arkaiserande) om gunst l. bevågenhet osv. som en undersåte åtnjuter av sin regent l. furste, men äv. (i sht förr) ss. hövligt uttr., om välvilja som visas av person med hög rang o. dyl. l. av ngn som man sätter högt värde på; äv. med tanke på tillståndet då ngn åtnjuter ngns ynnest; jfr 6. Av nåd beviljat understöd, förr äv. (i likartade uttr.) av gunst och nåde. Stå högt i ngns nåd. Wy Göstaff etc Helsom eder alle .. med Gud ok wor naadhe. G1R 1: 107 (1523). Äre vi eder alle samptligen med all konglig ynnest och nåde benägne. RA I. 3: 152 (1593). Att E:s HöghGrefl. Excell:ce .. icke mindre min ringa person och skrifwelsse medh wanlig högh nådhe anseer. BraheBrevväxl. II. 1: 92 (1657). Dock har Kongl. Maj:t af gunst och nåde jämwäl efterlåtit desze possessorer och Kjöpare, at få sådane Gods behålla i 14 års tid. HC11H 14: 186 (1693). Jag recommenderar mig altijd vthi min Mammas (dvs. grevinnan Eva Lewenhaupts) wahnliga Nådh. KKD 9: 262 (1702). Cinqmars, som, af Richelieu befordrad till en hofsyssla, efter hand kommit i stor nåd hos Konungen. Ekelund NAllmH 1: 90 (1833). Bland de förmåner, som kommo Rönnows ättlingar till del genom kunglig nåd, .. befann sig (även) privilegiet att odla tobak. Böök ResSv. 44 (1924). jfr: Godheten och bevågenheten af de förnämare ibland Adelen, bör heta nåd; men af sämre folk, gunst. Hof Underr. 80 (1766). — jfr KONUNGA-, MISS-, O-NÅD m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) (ut)i nåder, förr äv. i nåde l. med nåder l. (ut)i alla nåder, med betygande av l. ss. tecken på gunst o. ynnest, med välvilja, nådigt; godhetsfullt; särsk. i ä. officiellt språk ss. hövlighetsformel vid kungörande l. omnämnande av ett kungligt beslut l. i hänvändelse till konungen; ngn gg äv. ss. hövlighetsformel vid hänvändelse till person av hög rang; numera bl. arkaiserande l. ironiskt (i sht i fråga om personer i allm.); förr äv. ngn gg infört i religiöst spr. i fråga om Guds nåd (jfr 3). Will fördenskull inthet tuifla dett E:rs Hög Grefflige Excell:ce denne min ringa Commendation medh nåder anseendes och gunstligen rum finna låtandes warder. BraheBrevväxl. II. 1: 86 (1657). Hans Kongl. Maij:t ville dheres påminnelser och inrådh medh nåder förnimma och vore Richsens Ridderskap och Adel med nåder bevågen. RARP 9: 4 (1664). Därs. 426 (: uti alla nåder). Såsom Eders Kongl. Maj:t hafwer uti nåder behagat, i nåder föreställa R(ikets) Ständer någre .. angelägne ärender. HC11H 8: 110 (1680). Wallquist EcclSaml. 1—4: 297 (1786: i Nåde). Gud han torde snart min suck i nåder gilla. Bellman Gell. 41 (1793). Nu, Lagerbring, besörjer / Ni strax till hären bud, / Att vi i nåder klädt oss / I Carl den tolftes skrud. Runeberg 2: 104 (1848). I nåder slöts ju skrifvelsen, / Och Drottningen är god! Snoilsky 3: 38 (1883). På sin därom gjorda underdåniga ansökan blef öfverste Ericson sedermera den 30 december 1862 i nåder entledigad från sin befattning som chef för statens järnvägsbyggnader. SJ 2: 4 (1906). (Gymnasisten) Abraham behagade i nåder lyssna till berättelsen om .. mitt (dvs. den yngre kamratens) betryckta läge. Hellström Malmros 119 (1931).
β) (†) fatta nåd emot l. för ngn o. d., börja visa ngn sin bevågenhet. Sedan E:rs H. Grefl. Excell. .. fattade all nåd emoot mig. Schück VittA 2: 191 (i handl. fr. 1683). (G. III) lärde närmare känna Schröderheim: Han fattade Nåd för honom. 2VittAH 7: 402 (1796, 1802).
γ) (†) giva ngn nåd (in)för ngn, låta ngn finna nåd för ngn (jfr 6 a β). Gudh .. gaff honom (dvs. Josef) nådhe och wijsdoom in för Pharaonen konungenom j Egypti land. Apg. 7: 10 (NT 1526; Bib. 1917: lät honom finna nåd). 2Mos. 3: 21 (Bib. 1541).
δ) (†) hålla ngn i nåd, skänka ngn sin ynnest o. välvilja. En wijs Herre holler i nådh / Förståndigh Herrer och troo rådh. Forsius Fosz 76 (1621).
ε) (i ngt ålderdomligt spr.) ha den nåden att göra ngt, visa den välviljan att osv., ha den stora godheten att osv. År 1815 hade K. M:t den nåden att tilldela mig Nordstjärneorden. Berzelius Själfbiogr. 69 (c. 1845).
b) konkretare, om ngt som utgör l. som man anser utgöra ett tecken l. bevis på bevågenhet, ynnestbevis, gunst (se d. o. 2); förr äv. i pl.; förr äv. i uttr. göra någon nåd till ngn, ge ngn ngt ynnestbevis. Såm Eder Nåd hertil meij alla nåder beviest haver. OxBr. 11: 617 (1632). Der möjeliget vore att vinna den nåden att H. HögG(revli)ga Excellens Cancellarius ville komma til Vbsala och see igenom alla constitutionerna. Rudbeck Bref 1 (c. 1661). Det är bedröfveligit, at när Konungen giör någon nåd till en Officerare, som vid Gardet sätter all sin välfärd till, skall det blifva skrik däröfver. 2RARP 6: 246 (1731). Den enda nåd, som Gunnar bedt om, hade blifvit honom beviljad, och det var en tyst men anständig begrafning. Knorring Torp. 2: 313 (1843). Den 4 augusti hade jag nåden vara inbjuden till middag ombord på Drott. Lagerberg Göteb. 1: 180 (1913). — särsk.
α) (†) i pl., om av (kunglig) nåd beviljade privilegier l. rättigheter o. d.; nådevedermäle. Lincöpungx domkyrkis preuilegier friiheter nader oc vndantagelse. G1R 1: 169 (1523). Meddeltte Privilegier, immuniteter och andra stora och höga Nåder, (som adeln av konungen) .. betedde äro. RARP 3: 89 (1638). PH 4: 2514 (1748).
β) oeg., om ynnestbevis av personer i allm., mer l. mindre ironiskt. Kanske jag ej kan få den nåden att svärja i ditt nådiga sällskap? Almqvist Col. 19 (1835). I förgår hade hon kafferep för honom, då äfven Berta och jag hade nåden att få vara med. Sundbeck Elsa 90 (1897).
6) i vissa prepositionsuttr. som hänföra sig både till 3 o. 5 o. som urspr. vanl. tillhört det religiösa språket.
a) i uttr. finna nåd (in)för ngn l. (in)för ngns ögon, äv. hos ngn.
α) (i religiöst spr.) till 3: i särskilt hög grad bli föremål för Guds nåd. War icke förfärat Maria, ty tw haffuer funnet nådh for gudhi. Luk. 1: 30 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Effter tin tienare haffuer funnet nådh för tijn öghon, så (osv.). 1Mos. 19: 19 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). jfr: Herren .. (har) nog tydeligen gifvit oss tilkänna, at Den samme vår Dyre Konung funnit nåd för Dess ansigte. Wallquist EcclSaml. 5—8: 388 (1772).
β) till 5: vinna ngns särskilda ynnest o. välvilja, bli sedd med välbehag; äv. allmännare: vinna uppskattning av ngn (som i allm. är kritiskt inställd). Haffuer iagh funnet nådh för tigh o Konung. Est. 7: 3 (Bib. 1541). Finna nåd hos någon. Nordforss (1805). Den beskrifvande poesien fick synnerligast nåd för .. (W. Scotts) ögon. 2SAH 12: 489 (1827). Kökspigan .. kan, om hon det vill, med mat och traktat gynna den som funnit nåd för henne. Knorring Torp. 1: 66 (1843). Picerna har funnit nåd för kejsaren (dvs. blivit hans älskarinna). Rydberg Sägn. 56 (1874). jfr: Detta svar fann nåd för allas öron. Hellström Storm 217 (1935).
b) (†) i uttr. komma till nåde l. nåder.
α) till 3: bli föremål för Guds nåd. FörsprJer. (Bib. 1541).
β) till 5: tagas till nåder (se d β). BraheBrevväxl. II. 1: 163 (1660). Jungfru Beata kom .. icke till nåder igen. Mellin Nov. 1: 526 (1831, 1865).
c) i uttr. stå l. vara i nåd hos ngn.
α) (i religiöst spr.) till 3: vara föremål för Guds nåd. Bælter JesuH 6: 185 (1760).
β) till 5: stå i (stor) ynnest hos ngn, stå väl hos ngn, vara väl anskriven hos ngn. Grefwe Axel Lilljes Enke-Grefwinna .., som af Hennes Maj:t Drottningen warit i tiden mycket älskad och hos Henne stådt i ganska stor Nåd. HC11H 1: 133 (1693). Vara i nåd hos Konungen. Nordforss (1805). Hedberg Dekker MaxH 132 (1902).
d) i uttr. taga (förr äv. antaga l. upptaga l. taga upp) ngn till nåder l. till nåd, förr äv. till nåde.
α) (i religiöst spr.) till 3, om Gud: låta ngn åter bli föremål för nåd o. barmhärtighet. Ath .. (Gud) wille tagha oss (som hadhe brutit honom emoot) til nådher jghen. OPetri MenFall K 4 b (1526). Gud aff sinne barmhertigheet, / haffuer oss til nåde tagit. Ps. 1536, s. 54; jfr Ps. 1937, 38: 1 (: Till nåd). Gudh skal tagha tigh til nådh. LPetri 1Post. K 4 a (1555). Almqvist TreFr. 2: 172 (1842: till nåde).
β) till 5: (åter) taga ngn i sin gunst; (åter) visa sig välvilligt stämd mot ngn; äv.: låta ngns förseelse vara glömd o. förlåten. Om i tet göre snarlighe taa wil iak taga eder alle tiil naader. G1R 1: 50 (1523). (Landsflyktiga) hwilke inkomne äre (o.) til Nåder antagne. Schmedeman Just. 132 (1613). Hertigen af Orleans blef .. åter upptagen till nåder och insatt i sina värdigheter. Ekelund NAllmH 1: 90 (1833). Tag åtminstone den oskyldige till nåd! Rydberg Ath. 328 (1857). särsk. bildl. Tvifvelsutan upptager .. (S:ta Cecilia på Rafaels tavla) snart åter sitt glömda orgelverk till nåde. Atterbom Minn. 386 (1818). Ett par år derefter tog han åter sitt gamla namn till nåder. Ljunggren SVH 3: 505 (1881).
e) i uttr. visa l. bevisa ngn nåd (förr äv. nåder) l. nåd mot ngn, förr äv. bete ngn nåd(en) l. nåde, äv. (numera bl. i α) göra nåd (förr äv. nåde) med ngn, äv. (numera bl. i α) giva ngn nåd.
α) (i religiöst spr.) till 3. Gudh står emoot the höghferdugha, men the ödhmiuka geffuer han nådh. 1Petr. 5: 5 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). O Jesu parvule, / Tin nåde migh betee. Ps. 1695, 130: 2. (Jag, Gud) gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud. 2Mos. 20: 6 (Bib. 1917; Bib. 1541: gör barmhertigheet vppå).
β) till 5. Att effter thett .. (konungen) migh vdi monge motte altidt stor gunst och nåder bewist haffwer. Johansson Noraskog 2: 288 (i handl. fr. 1558). Tin Herre skal tigh nådhen bethee. Gevaliensis Jos. 22 (1601). Betryckte tar han (dvs. Fr. I) i försvar: / Det är hans sätt, at nåde visa. Nordenflycht QT 1745, s. 35.
7) vid titulering av l. ss. benämning på person av hög rang.
a) (†) i uttr. min herres resp. frus nåd o. d., om kunglig person: min nådige herre osv. SthmSkotteb. 3: 188 (1521). Myn herres naadt tackar them för theres skænckningh. G1R 2: 148 (1525). Min Frues nådz slede mett .. en ny fijlt. Därs. 11: 193 (1536).
b) (numera bl. arkaiserande) i uttr. vår nåd(e), av konung l. romersk-katolsk biskop använd benämning på sig själv; äv. vid omnämnande. Haffue oc samme vor nade stadfest oc fulbordath alle hanss oc för:ne lincöpungx domkyrkis preuilegier friiheter nader oc vndantagelse. G1R 1: 169 (1523). (Den nyvalde ärkebiskopen Johannes Magni) drack Konungen till, seiandes, Wår nådh dricker edher nådh ett godt åår till. Svart G1 102 (1561). Strindberg MOlof 11 (1878).
c) [jfr fsv. eder nade, t. euer gnade(n)] i uttr. e(de)rs nåd(e), förr äv. eder nåd(e), ss. underdånigt l. hövligt tilltal till kungliga (furstliga) personer, romersk-katolska biskopar l. personer av adeln; förr äv. i de plurala uttr. ers nåder, edra nåder, ss. tilltal till flera personer; nästan bl. i fråga om ä. förh. Ther före beder iac eder naadh ödmiucligha .. at j (osv.). G1R 1: 32 (1521; till ärkebiskop Trolle). Såå, högmectige förste, haffuer nw jdher nådhe hört then regle som hon sich epter rätta skal. OPetri 2Förman. B 1 a (1528). Gudh gee ehrs Nådher samman boo, / Medh hiertans samdrächt i all roo. Prytz OS H 3 a (1620; till Olof Skötkonung o. hans trolovade). (Jag) kan Eder Nådh tienstligen icke förholle, dhett Eder Nådz schriffvellsse ähr mig .. tillhande kommett. OxBr. 9: 405 (1627; till A. Oxenstierna). Gud gifve edra nåder / En fröjdefull och lycklig dag! Hagberg Shaksp. 5: 237 (1848). Ers välvisa nåde ju själf styr och ställer. Jensen Mickiewicz Tad. 86 (1898). Anm. till c. I fråga om uttryckets bruklighet under olika tider o. ss. tilltal till olika kategorier av personer samt om därur utvecklade uttr., t. ex. e(de)rs höga nåd(e), se EDER, poss. pron. I 1 b anm. 1.
d) [jfr fsv. hans nadhe, t. seine gnade(n)] i uttr. hans nåd(e) resp. hennes nåd(e), stundom äv. i pl. deras nåder, använt om kungliga (furstliga) personer, romersk-katolska biskopar l. om personer av adeln; äv. i uttr. sådana som hans kungliga, furstliga, höga nåd(e); åtminstone i senare tid äv. ss. tilltal; nästan bl. i fråga om ä. förh. Huad som hanss nade eller rikisins rad mik befaler .. lönliga holla .. skal iak hemligha holla. G1R 1: 1 (1521). Hans Konglige Nåde. Svart G1 79 (1561; om G. I). Hans Furstelige Nåde Hertig Johan. HC11H 13: 196 (1600). Hans Excell:tz Richzmarskalken, Hans Excel:tz Gouverneuren, och Hans Nåde Hoffmarskalken. HovförtärSthm 1668 A, s. 96. Se, der går en stjernprydd Herre. / Aj, Hans Nåd, han föll omkull. Tegnér (WB) 3: 77 (1819). En piga kom in och sade: Hennes nåde! Kongen begär att spisa. Palmstierna Snapph. 2: 33 (1831). Hans nåd befaller ju att vi köra till Regeringsgatan? — frågade .. (baronens) kusk. Blanche Våln. 178 (1847). Det första, hvarvid jag (ss. landshövding i Värmland) hade svårt att vänja mig, var att kallas hans höga nåd. Wingård Minn. 12: 107 (1850). Flera prelater (till biskoparna). Vi äro ock af deras nåders mening. Hedberg Dagen 24 (1863). Hans nåds testamente. Bergman (1910; boktitel). — särsk. (mera tillf.) föregånget av obest. artikel, förr äv. av poss. pron. Karln var rent af galen han! / Så ropar en hans nåd till mig. Stenhammar 126 (1794). (Stockholmsjungfrun:) jag skall hafva den äran och helsa alldeles obeskrifligt från min hennes nåd, lagmanskan F. Knorring Skizz. II. 2: 65 (1845). (Adelgunda) är nyss förlofvad med Löjtnant Krongranat. Så nu blir hon en liten hennes nåd. Bremer Hertha 229 (1856). Anm. till d. I fråga om uttryckens användning under olika tider osv. gäller i stort sett detsamma som i fråga om e(de)rs nåde (se EDER, poss. pron. I 1 b anm. 1). Uttr. hennes nåd om l. till adlig dam har levt kvar längre o. haft vidsträcktare spridning än hans nåd. Om den best. formen hennesnåden, pl. hennesnåder o. avledn. hennesnådlig, se HAN I 6 anm.
e) i annan anv., om förnäm, i sht adlig person; vanl. om (i sht gift) dam; äv. i uttr. lilla nåden (förr äv. i tilltal lilla nåd), som skämtsamt användes i (överdrivet) hövligt tilltal till l. omtal om ung kvinna; utom i skämtsam l. spefull anv. nästan bl. i fråga om ä. förh. Vagnar brukade förr ej andre än Nåder och Herskap. Nicander GSann. 87 (1767). Ah! välkommen, lilla nåd! mycket välkommen! Knorring Skizz. II. 2: 119 (1845). De adliga nåderna .. vilja ej kännas vid en borgarehustru som vederlike. Crusenstolpe Tess. 1: 14 (1847). Hur ha vi egentligen med lilla nådens tänder? Nordström Landsortsb. 116 (1911). Baronen satt just och spelade kort med några gamla nåder från Karl XV:s tid. Laurin 2Minn. 273 (1930). — jfr ÄNKE-NÅD m. fl.
Ssgr: A (numera bl. tillf. utom i -år): NÅD-ANSÖKAN, -ANSÖKNING, -BETYGELSE, -BEVIS, -BRÖD, -DÖRR, -FULL, -FÖRBUND, -GUDINNA, se C.
(5) -GUNSTIG. (†) om person l. sak: som visar nåd o. gunst resp. som sker av l. vittnar om nåd o. gunst, nådig; ofta i titulaturer o. hänvändelser till högt ställda personer l. till myndigheter. BraheBrevväxl. II. 1: 81 (1657). Höghwyrdige Herre och fadher Her Biskop nådhgunstighe Herre och mächtige befodrare. VDAkt. 1686, nr 132. At jag funnit, thet min Nådigsta Öfwerhet .. min menlösa wäl-mening, med nåd-gunstigt wälbehag, behagat vptaga. Sahlstedt Hoffart. Föret. 2 b (1720). LBÄ 2—3: 40 (1797). jfr hög-nådgunstig. Avledn.: nådgunstighet, f. (†) nådig välvilja. VDAkt. 1677, nr 43. Därs. 1685, nr 62. —
-GÅVA, -HUNGRIG, -KRAFT, -RIK, -RIKE, se C.
(5) -RÄTTVIS. (†) nådig o. rättvis; i hänvändelser till myndigheter o. dyl. o. i kanslispr. Eders Nådes och Samptl. den höge Commissorial Rättens Nådrättwijse handräckning etc. AktsamlKungsådreinst. 127 (1681). DA 1771, nr 58, s. 1.
(5) -RÄTTVISLIG. (†) = -rättvis. (Ridderskapet o. adeln) förblifva vid sine .. privilegier, som EKM. nådrättvisligast behagat confirmera. 2RA 1: 153 (1720). VDAkt. 1782, nr 358. —
-SÖKANDE, se C.
-ÅR. (nåd- 1638 osv. nåda- 1911. nåde- 16301929. nådes- 16881828)
1) (mera tillf.) till 3: år varunder man tillbjudes l. åtnjuter Guds nåd; jfr nåd, sbst.2 3 c γ α'; äv. allmännare: år varunder man får nåden att leva. Hvarje Herrans nådes-år. Rogberg Pred. 2: 430 (1828). Och klart jag ser som ur remnad slöja / mot nya nådår, som ej få slösas. Karlfeldt FlBell. 88 (1918).
2) till 4: år l. del av år varunder änka o. oförsörjda barn till avliden tjänsteman l. vissa innehavare av indelad l. förlänad jord o. d. äga resp. ägde rätt att uppbära inkomsterna av den avlidnes tjänst (med skyldighet att avlöna vikarie i tjänsten) l. inkomsten av den förlänade jorden o. d.; vanl. o. numera bl. (i fråga om tjänst som tillträtts före 1 maj 1927) i fråga om ecklesiastika ämbets- o. tjänstemän. RP 2: 48 (1630). Enkiorna (efter innehavare av ryttarhemman) skole njuta nådheåhr aff hemmanens ränta. Därs. 7: 352 (1638). Wij wele .. effterlåta, alla Preste- Läsemestare- och Scholemestare Enckior, medh sina egne, så och then döde Pastoris Barn, .. at få niuta och behålla, effter theras Mäns Affall, itt Nådeåhr, effter gammal Plägsedh. PrivBiskoperne 1650, s. B 3 a. Kongl: Ordre d. 27 Martii (1661), at Fordom Borgemestaren uthj Nyckiöping Sahl: Jöran Clasons Enkia Skulle effter sin sahl: Man niuta et nådhåhr. HSH 31: 150 (1662). Greveänkor hade ett ”nådår”, under vilket de innehade grevskapet och voro fria från rusttjänst. HT 1922, s. 215. särsk.
a) (†) i sådana uttr. som predika, förestå, förrätta nådåret, om nådårsprästens tjänstgöring under nådåret. Predika nådåhret för Sahl. Capellanens encka. VDAkt. 1700, nr 179. Därs. 1749, nr 275 (: förrättade). SvMerc. 3: 1113 (1758: förestod).
b) om inkomsten under nådåret. BoupptSthm 31/7 1678. Nådåret efter doktor Silvius gick till prästerskapets änkekassa. Nilsson HistFärs 219 (1940).
c) [trol. med syftning på att räven har det knappt på gamla dar] (i folkligt spr.) bildl., i uttr. se ut som om man ätit upp nådåret l. nådåren för räven o. d., se utsvulten l. ”maläten” l. betryckt ut. Stackars den Nils! hvad han är bekymrad! han ser ut, som han skulle ha ätit opp alla sju nådåren för räfven. Böttiger 3: 65 (1843, 1858; jfr de sju hårdaåren, som omnämnas i 1Mos. 41). Kandidaten går omkring och glor, som om han ätit upp nådåret för räfven. Benedictsson Peng. 125 (1885). Blomberg Bab. 73 (1928). jfr: Pelle Nystrand och Jonke Norlin .. sågo ut som räven, då han har ätit slutet på nådaåret sitt. Högberg Baggböl. 2: 120 (1911). Ssgr (till nåd-år 2; i sht förr): nådårs-berättigad, p. adj. Befattningshavarens nådårsberättigade stärbhusdelägare. SFS 1918, s. 1718. -besparing. (förr) = begravningshjälps-besparing. FörklNådåhr 24/11 1724, s. 4. Den aflidnes arfvingar skola erhålla begrafningshjelp .. endast på grund af den nådårsbesparing, han (dvs. den civile tjänstemannen) sednast i förut innehafd tjenst intjenat. SPF 1855, s. 179. BtRiksdP 1922, 8: nr 11 A, s. 8. -förmån. VDAkt. 1736, nr 328. -predikant. nådårspräst; förr äv. ss. titel. BtÅboH I. 5: 60 (1688). DA 1808, nr 1, s. 2. -präst. präst som sköter en avliden prästmans tjänst under nådår. SynodA 1: 177 (1691). Adjunkten .. blef .. (kapellpredikantens) efterträdare, först såsom Nådårsprest och sedan som ordinarie Kaplan. Almqvist Kap. 70 (1838). Karlfeldt FlPom. 20 (1906). -rätt, r. l. m. SPF 1843, s. 348. -tjänst. om tjänst som ngn sköter under nådår. Hagström Herdam. 1: 108 (i handl. fr. c. 1680). SvTMusF 1926, s. 101 (1739).
(5) -ÄLSKLIG. (†) i titulatur: nådig o. kärälsklig. H. N. (dvs. hertig Johan) sampt med hans Nådälskelige Furstinne. HSH 12: 262 (c. 1580).
B (numera vanl. arkaiserande utom i -skott, -stol o. -tid): NÅDA-ANDE, -BARN, -BELÖNING, -BORD, -BRUNN, -FULL, -FÖRAKT, -FÖRAKTARE, -FÖRBUND, -GÅVA, -HJON, -HUNGER, -KULL(E), -LJUS, -LÖFTE, -LÖN, -LÖS, -PORT, -RIK, -RIKE, -RÄGN, -RÖRELSE, -RÖST, -SKATT, -SKEN, -SKOTT, -SKÄNK, -SOL, se C.
(3) -STOL. (nåda- 1526 osv. nåde- 16401847) [fsv. nadha stol; jfr t. gnadenstuhl; efter kyrkolat. thronum gratiæ]
1) locket på judarnas förbundsark, varpå två keruber voro anbragta o. där Gud ansågs uppenbara sig. Ebr. 9: 5 (NT 1526). Tu skalt settia Nådhastolen offuan vppå Arcken. 2Mos. 25: 21 (Bib. 1541). Under nådastolens vingade gestalter. Hallström Purpur 75 (1895). särsk. (†) oeg., om kungatron. Atterbom Minnest. 1: 266 (cit. fr. 1669).
2) (i religiöst spr.) till 3 c, ss. symbol för Kristus o. den av honom åvägabragta försoningen. (Kristus) huilkin gudh haffuer satt för en nådhastool genom troona j hans bloodh. Rom. 3: 25 (NT 1526). Det dagliga framgåendet till Nådastolen, och farandet efter det som ofvantill är. Schartau Und. 69 (1799). Jesus är mitt lif och helsa, / Jesus är min nådastol. Ps. 1819, 214: 1. TolknNT 6: 166 (1944).
3) konsthist. framställning av treenigheten där en tronande Gud fader håller den korsfäste Kristus framför sig o. den helige Ande i en duvas skepnad svävar över honom l. sitter på korset. AntT XIV. 1: 54 (1899). HantvB I. 1: 448 (1934).
(3 c α) -STÅND. (nåda- 1743 osv. nåde- 17431872) [jfr t. gnadenstand, kyrkolat. status gratiæ] (i sht i ä. religiöst spr.) det tillstånd då en människa äger l. känner sig förvissad om att äga Guds nåd o. att vara Guds barn. Bælter Christen 273 (1743, 1748). En Christen, som genom Guds ande blifvit upplyst och helgad, tviflar icke mera om sitt Nådastånd. Hagberg Pred. 1: 55 (1814). SvTeolKv. 1936, s. 65. —
-STÖT, -TECKEN, se C.
-TID. (nåda- c. 1830 osv. nåde- 16891937. nådenes- 17381755. nådes- c. 17151775. nåds- c. 1715) [jfr t. gnadenzeit]
1) (i sht i religiöst spr.) tid varunder nåden står ngn till buds; jfr nåd, sbst.2 3 c γ α'. Förspilla nådatiden. Lybecker 108 (c. 1715). En lofvad nådetid / Har uppgått öfver jorden. Ps. 1819, 50: 2. Men förspill ej nådetiden: Ack, så dyr! / Se, han flyr. Därs. 172: 3. Vår lifstid här på jorden är en vigtig och oersättlig nådetid. Kat. 1878, nr 50. särsk. (i sht vard.) i utvidgad anv., om tid som (ännu) står ngn till buds (för visst ändamål). Nu är nådatiden slut, det vet han, ty nu är tredje arrendeqvartalet han underlåter betala. Strindberg HögreR 14 (1899). Pass på å rädda slammarne innan nådatiden tar slut, gubbar. Engström 1Bok 46 (1905).
2) (nåde-) (†) till 4, om nådår. VDAkt. 1711, nr 146.
3) (nåde-) (†) till 5: tid varunder ngn åtnjuter ngns gunst o. välvilja. LejonkDr. 99 (1689). Sedan kom en ny nådetid under åren 1657 och 1658, då De la Gardie återigen öfverhopades af gåfvor och förläningar. Fryxell Ber. 12: 146 (1843).
-TILLFÄLLE, se E.
-TILLSTÅND, se C.
-TITEL, se F.
-TRON, se C.
-VAL, n. (nåda- 1626 osv. nåde- 16161933) [jfr t. gnadenwahl] (numera ngt arkaiserande) teol. till 3 c: Guds beslut att gm Kristus frälsa det i synd fallna människosläktet (äv. i uttr. det allmänna nådavalet); vanl. i inskränktare anv., om (den i sht för kalvinismen utmärkande läran om) Guds förutbestämmelse av vissa människor till salighet o. av andra till fördömelse (äv. i uttr. det dubbla nådavalet), predestination; i sht i sg. best. Rudbeckius KonReg. 331 (1616). Schartau UndBarn 21 (c. 1820). Det allmänna Nådavalet. Norbeck Theol. 114 (1845). Kalvinismens lära om det dubbla nådavalet. Almquist VärldH 5: 319 (1933). särsk. bildl. Nu kom det i dagen att han aldrig varit ”ämnad” till författare, ty man trodde ännu på det estetiska nådavalet. Strindberg TjqvS 5: 22 (1886, 1909).
-VÄLGÄRNING, -VÄRK, se C.
-ÅR, se A.
C: (3 c) NÅDE-ANDE. (nåda- 1555. nåde- 17821828. nådes- c. 1830) [jfr t. gnadengeist] (†) om den helige Ande resp. Jesu ande ss. förmedlare av gudomlig nåd. LPetri 2Post. 72 b (1555). För .. (Jesu) nådesanda. Wallin 1Pred. 1: 38 (c. 1830).
(3) -ANSIKTE. [jfr ä. t. gnadenantlitz] (†) bildl., om Guds uppenbarande av sin nåd; jfr ansikte 8 m α. Herrans nåde Ansichte. JPGothus MStiernfelt B 3 a (1644). KKD 8: 212 (1706).
(3) -ANSTALT~02, äv. ~20. (nåde- 18171856. nådes- 17971895) (i religiöst spr. o. teol.) anstalt l. anordning varigm den gudomliga nåden kommer människorna till del; äv. konkretare, t. ex. om kyrkan. Nådesanstalterna här på jorden. Schartau Pred. 296 (1797). Kristi kyrka .. denna nådeanstalt på jorden, der Herren möter sina trogna. Genberg VSkr. 2: 46 (1856). Ahnfelt o. Bergqvist 123 (1895).
(4 a) -ANSÖKAN~020. (nåd- 1847. nåde- 1880 osv. nådes- 1933) vanl. konkret, om skriftlig ansökan om efterskänkande l. lindring av straff. Wetterbergh Penning. 67 (1847).
(4 a) -ANSÖKNING~020. (nåd- 18221871. nåde- 1840 osv. nådes- 1933) nådeansökan. SC 3: 34 (1822). 1NJA 1874, s. 318.
(3 c) -ARBETE. (nåde- 17881816. nådes- 1830) (†) om den gudomliga nådens o. den helige Andes värk i människornas hjärtan. Oldendorp 2: 175 (1788). De skola blifva Jesu egne, som lemna Guds Andas nådearbete rum i sina hjertan. Schartau Und. 148 (1804). Rogberg Pred. 1: 363 (1830).
-BARN. [y. fsv. nadebarn] (nåda- 16881912. nåde- 1652 osv.)
1) (i religiöst spr.) till 3 c, om människa som gm Guds nåd är upptagen till Guds barn. EElai AOlofsdr B 2 b (1652). Vi tacka dig, att du .. genom dopet upptagit oss till dina nådebarn och fött oss på nytt till evigt liv. Hb. 1917, s. 79.
2) (†) till 4, om barn som av barmhärtighet upptagits i en familj. Presidenten (tilltalade sin fosterdotter) i den förtroliga ton, som var beräknad att upphöja ett nådebarn till en dotter i huset. Topelius Planet. 2: 179 (1889).
(3 c) -BEHÖVANDE, p. adj. (nåde- 1788 osv. nådes- 1915) (i religiöst spr.) Oldendorp 2: 403 (1788). Den nådesbehöfvande mänskligheten. 2NF 22: 420 (1915).
-BELÖNING. (nåda- 1714. nåde- 17231824) (†)
1) till 3, om belöning som Gud av nåd ger den som tjänar honom. Swedberg Amer. 109 (i handl. fr. 1714). De många Trons hjeltar, som .. tillkämpat sig nådebelöning. Ödmann StrFörs. 4: 315 (1822).
2) till 5, om nådebetygelse. 2RA 1: 313 (1723). Lindfors (1824).
-BESLUT.
1) (föga br.) teol. till 3 c, om Guds frälsningsrådslut. Melin JesuL 1: 153 (1842). Dens. Pred. 1: 69 (1844).
2) jur. till 4 a: beslut om efterskänkande l. lindrande av straff. NDA 1875, nr 268, s. 2. SFS 1914, s. 1309.
(3 c) -BESÖK. (nåde- 17531927. nådes- 17561862) (i sht i ä. religiöst spr.) om tillfälle då Gud på särskilt sätt tillbjuder människan (människorna) sin nåd; jfr nådes-tillfälle. Borg Luther 2: 365 (1753). Öde är det hjärta, vid vilket Han icke längre gör något nådebesök. Rexius Pred. 121 (1927).
(3 c) -BESÖKELSE. (i sht i ä. religiöst spr.) jfr -besök. Roos OsynlVäg. 238 (1903; använt av väckelsepredikant).
(5) -BETYG. (†) nådebevis (se d. o. 2). (G. III till Stedingk:) Jag ber Er låta mig veta hvad nådebetyg Ni för dem (dvs. soldaterna) önskar. Gustaf III 5: 209 (1810). Stiernstolpe DQ 3: 75 (1818).
(5) -BETYGANDE, n. (†) betygande av nåd o. välvilja. Humbla Landcr. 344 (1740). Crusenstolpe 1720 388 (1837).
(5) -BETYGELSE. (nåd- 17831798. nåde- 1745 osv.) betygande av nåd och välvilja.
a) (†) abstr. PT 1758, nr 95, s. 2. Konungens uppriktiga nådebetygelse öfver hans oförskräckta uppförande. 1SAH 3: 77 (1789, 1802).
b) konkretare: nådebevis (se d. o. 2), nådevedermäle. Möller (1745; under avantage). Nådebetygelser utdeltes åt alla som på något sätt bidragit till stridens lyckliga slut. Sparre Frisegl. 1: 278 (1832).
-BEVIS. (nåd- 18181829. nåde- 1788 osv. nådes- 19021933)
1) (i religiöst spr., numera föga br.) till 3, = -bevisning 1. Oldendorp 2: 242 (1788). Vid hvarje förnyadt gudomligt nådebevis. Melin JesuL 1: 226 (1842).
2) till 5: bevis (se d. o. 2) på ngns nåd o. välvilja. PT 1791, nr 2, s. 3. Konungar och Furstar .. öfverhopa .. (poeterna) med ära och nådbevis. Stiernstolpe DQ 3: 176 (1818).
-BEVISNING. (nåde- 1745 osv. nådes- 17201933)
1) (i religiöst spr., numera föga br.) till 3: förhållandet att Gud bevisar en människa l. människorna sin nåd; bevis på Guds nåd. PH 15: 437 (1793). Vi, som kalla oss kristna, vi, som fått och stundligen få i rikare mått nådesbevisningar af vår Gud. Wikner Pred. 601 (c. 1887). Wulff Leopardi 95 (1913).
2) till 5: bevisande av nåd o. välvilja; numera bl. konkretare: nådebevis (se d. o. 2). Sahlstedt Hoffart. 5 (1720). Emottagas med mycken nådebevisning. Murberg FörslSAOB (1793). Snart började .. (drottning Kristina) med slösande hand utdela förläningar, adelsbref, gåfvor och nådebevisningar af alla slag. Odhner Lb. 208 (1869).
(3) -BILD. [efter t. gnadenbild] (†) helgonbild som man tillskriver undergörande krafter. Göra en vallfart till nådebilden i Marienzell. Murberg FörslSAOB (1793). PT 1896, nr 264, s. 3. —
-BLICK. (nåde- 17431853. nådes- 17381884) [jfr t. gnadenblick] (†) blick som uttrycker nåd, blick av nåd, nådig blick.
1) (i religiöst spr.) till 3, bildl., om (kortvarig) uppenbarelse av Guds nåd l. om tecken på Guds nåd. Bælter Christen 132 (1743, 1748). Om .. (den kristne) dageligen fick tusende nådeblickar ifrån Gud. Nohrborg 650 (c. 1765). Gud har ”sett till henne” (dvs. jungfru Maria) med en nådesblick, som genomträngt hela hennes varelse. Rudin 1Evigh. 2: 582 (1875, 1878).
2) till 5; äv. bildl.: tecken på nåd. Palmfelt Molière 42 (1738). Hans Kongl. Maj:t har täckts fängna Ridderskapet och Adeln med några nådeblickar. AdP 1789, s. 538. Alla täfla om att tigga en nådeblick af den man, som nu skall taga rikets tyglar. Topelius Fält. 4: 357 (1864). Lagus Kellgren 126 (1884).
-BORD. (nåda- 18191933. nåde- 1749 osv. nådes- c. 17151921) [jfr t. gnadentisch]
1) (i religiöst spr.) om nattvardsbordet; jfr nåd, sbst.2 3 c β. Lybecker 130 (c. 1715). I unge Nattvardsgäster, som .. träden fram till Herrans nådebord. Melin Pred. 1: 118 (1844). NPs. 1921, 527: 3.
2) (†) till 4, = fri-bord, sbst.2 Lind (1749; under gnadentisch).
-BREV. [jfr t. gnadenbrief] (numera bl. arkaiserande) till 4, 5: brev l. urkund varigm ngn erhåller benådning, strafflindring, privilegium, ekonomisk förmån l. annat ynnestbevis o. d. Thet beskermelsze och nåde breff, szom Wijborgz stadh Anno etc. XXV. aff osz är medt priuilegierett. G1R 14: 188 (1542). Såsom belöning väntade .. (Messenius) nu befrielse ur fångenskapen, men åren gingo och nådebrefvet ville icke komma. Schück SvLitH 430 (1889).
(3 c) -BRINGANDE, p. adj. (i religiöst spr.) Melin JesuL 4: 66 (1851). O du saliga, / O du heliga, / Nådebringande juledag. Ps. 1937, 53: 1.
(3 c) -BRUNN. (nåda- 1883. nåde- 15551805. nådes- c. 16751937) [jfr t. gnadenbrunn(en)] (i sht i ä. religiöst spr.) bildl., om nådemedel l. om Kristus ss. en ”nådens källa”; jfr -källa. Ty är ock .. (Kristus) allena nådhebrunnen, aff huilkom wår saligheet flyter. LPetri 2Post. 62 a (1555). Ther (dvs. i nattvarden) är Hans nåde-brunn. Kolmodin Dufv. 259 (1734). Ps. 1937, 378: 2.
(4) -BRÖD. (nåd- 1832. nåde- 1702 osv.)
1) (†) föda l. kost l. understöd för livsuppehälle som gavs ngn i ett fattighus, sjukhus l. annan barmhärtighetsinrättning. Som mig höggunstel: tillsagdt, at wed någon öppning få emoot wanlig afgifft, nådebröd och rum för henne her i Hospitalet. VDAkt. 1702, nr 41. Hafva dubbelt nådebröd i hospitalet. Murberg FörslSAOB (1793). Weste (1807).
2) allmännare, om livsuppehälle som ngn får gm ngn annans nåd o. barmhärtighet; jfr nåd, sbst.2 4 d. Äta nådebröd, äv. leva på l. av nådebröd. Murberg FörslSAOB (1793). Hvem svälter ej hellre litet, än at äta Nådebröd hos de stora. Wrangel TegnKärlekss. 93 (i handl. fr. 1798). Tyngre blir det en gång att kraftlös lefva af nådbröd. Runeberg 1: 85 (1832). (Han) lefde i hvardagslag på nådebröd hos sin bror. Kléen MSommar 96 (1896). särsk. bildl. Dalin Vitt. II. 5: 49 (1742, 1755). Hittills har folkskolan i vårt land fått lefva på ett knappt och torftigt nådebröd. Hedin Tal 1: 15 (1867). jfr (tillf.) konkretare: Producenterne .. fikade .. efter mera af de nådebröd, som utkastades från statens bord. Forssell Stud. 1: 151 (1868, 1875). Ssg (till -bröd 2): nådebröds-tagare. (tillf.) Dahlgren Herrgårdssl. 236 (1909).
(3) -DAG. (i religiöst spr.) dag varunder Gud skänker människorna sin nåd; äv.: dag som Gud av nåd skänker människan. Pris vare Gud, som låter / Oss glade vakna opp, / Och öfver jorden åter / En nådedag gå opp. Ps. 1819, 421: 1. Hb. 1894, s. 3.
(3) -DAGG. [jfr t. gnadentau] (i religiös poesi, numera föga br.) bildl., om Guds nåd. Himlens nådedagg. Kolmodin QvSp. 2: 461 (1750).
(3) -DRIFT. (nåde- 17821804. nådenes- 1749) (†) inre maning l. tillskyndelse som sker av Guds nåd. Lind (1749; under gnaden-trieb). Wikforss 1: 691 (1804).
(jfr 3 c γ β') -DÖRR. (nåd- 1824. nåde- 1685 osv. nådes- c. 17151734) (i religiöst spr.) ”nådens dörr” (se nåd, sbst.2 3 c γ β'). Spegel GW 293 (1685). På Nådes-Dören klappar jag, / Min Gud, med suckars hammarslag. Kolmodin Dufv. 1 (1734).
(3 c) -FLOD. [jfr t. gnadenfluss] (i religiös poesi) bildl., om den från Kristus kommande nåden; jfr -källa. (Låt) en ymnig nådeflod / på mit hierta flöda. Lybecker 53 (c. 1715). Brenner Pijn. 120 (1727).
(4) -FRÄLSE. [fsv. nadha frälse, av nåd beviljad skattefrihet] (†) om skattefrihet som blivit beviljad av nåd. HH XIII. 1: 74 (1562).
-FULL. (nåd- 16151848. nåda- 15261572. nåde- 1526 osv. nådes- 1753 (: nådesfullhet)1919 (: nådesfullhet)) [fsv. nadha fulder] full av nåd, rik på nåd, nådig.
1) (i religiöst spr.) till 3. The .. forvndradhe på the nådhefulla oordh som gingo vthaff .. (Jesu) mwn. Luk. 4: 22 (NT 1526; Bib. 1917: de nådens ord). Den nådefulle Gud förlähne dertill sin milda velsignelsse. OxBr. 11: 252 (1648). Alla knän må böjas / Vid Jesu nådefulla röst. Ps. 1819, 68: 5. särsk.
a) [efter lat. (Vulg.) gratia plena] om jungfru Maria. Ther före kalladhe engelen henne nådhafulla, thz är then ther mykin nådh medh giord är. OPetri MenFall I 1 b (1526). 2NF 17: 940 (1912).
b) i utvidgad anv., i fråga om helgon, hednisk gudomlighet o. d.; jfr nåd, sbst.2 3 e. Freij, du som nådefull äst. Messenius Christm. 210 (c. 1616). I öfvertygelsen om Helgons vaksamhet och nådfulla mellankomst för älskade menniskor. Almqvist Herm. 236 (1833).
2) (mera tillf.) till 5: nådig. Lagerbring 1Hist. 4: 222 (1783). Och jag såg, hur barmhertigt hon trugade sig / att ge mig en nådefull blick. Fröding NDikt. 14 (1894). Avledn.: nådefullhet, r. l. f.
1) (i religiöst spr.) till -full 1. Rönigk Fresenius Föret. 4 a (1753). Herre Jesu .. meddela Dig i din nådesfullhet åt våra själar. Rudin 1Evigh. 1: 3 (1869, 1878).
2) (tillf.) till -full 2: nådighet. Almqvist Ekols. 2: 36 (1847).
(3 c) -FURSTE. (†) om Kristus. Columbus BiblW B 1 a (1674). Kolmodin Dufv. 259 (1734).
(3 (c)) -FÖRAKT. (nåda- 1775. nåde- 18921907. nådes- 1836) (i sht i ä. religiöst spr.) föraktande av Guds nåd. Tollesson TidTekn 15 (1775). Det är ingen synd, som inför Gud är större än just nådeföraktets synd. Rexius Pred. 741 (1907).
(3 (c)) -FÖRAKTARE. (nåda- 1775. nåde- 18971916. nådes- 17591862) (i sht i ä. religiöst spr.) jfr -förakt. Bælter JesuH 5: 304 (1759).
(3) -FÖRBUND. (nåd- 1843. nåda- 15821933. nåde- 16311921. nådes- 16311837. nåds- 1830) (i sht i ä. religiöst spr.) förbindelse som Gud (l. Kristus) i sin nåd (gm nådemedlen) knyter med en människa l. människorna (l. ett folk); ofta med särskild tanke på dopet, döpelseförbund. Genom Döpelsens watn födher .. (Kristus) oss på nytt, och gör medh oss itt ewigt nådhaförbund. PErici Musæus 5: 27 a (1582). Genom Ewangelij ingångne Nåde-förbund i Ordet, Sacramenten och Afflöszningen. Emporagrius Cat. O 5 b (1669). Norbeck Theol. 96 (1840).
(3 c α) -FÖRKOVRAN. (i sht i ä. religiöst spr.) förkovran av ngns känsla att vara föremål för Guds nåd. Schartau UtkPred. 102 (1818).
(3 c) -FÖRKUNNARE. (i religiöst spr.) jfr -förkunnelse. Beskow Pred. 7 (1901).
(3 c) -FÖRKUNNELSE. (nåde- 1901 osv. nådes- 19161926) (i religiöst spr.) förkunnelse av Guds nåd. Beskow Pred. 8 (1901). Tendenserna till ensidig nådesförkunnelse. 2NF 38: 818 (1926).
(3 c) -FÖRLÄGEN. (i religiöst spr. i vissa kretsar) som känner sig vara i trängande behov av Guds nåd, men icke känner visshet om den. Rexius Pred. 185 (1907).
(5) -FÖRLÄNING. [jfr t. gnadenlehen] (†) av nåd given förläning på obestämd tid. Lind (1749; under gnadenlehn). Dalin (1853).
(3) -GLANS. [jfr ä. t. gnadenglanz] (†) jfr -ljus 1. Tin (dvs. Guds) nåde-glantz är lika klar, / Fast solen sig förstungit har. Kolmodin Dufv. 33 (1734). Schultze Ordb. 1537 (c. 1755).
(4) -GODS. [jfr ä. t. gnadengut] (†) gods som ngn av nåd erhållit (l. fått behålla). L. Paulinus Gothus (1633) i KyrkohÅ 1901, s. 221. —
-GRÄS. i uttr. Guds nådegräs, se gud I 3 e.
(jfr 5) -GUDINNA. (nåd- 16721689. nåde- 16581811) [av Stiernhielm gjord försvenskning av lat. gratiæ, gracer, kariter, personifiering av pl. till gratia, nåd, behag] (†) var o. en av de tre gracerna; anträffat bl. i pl. Stiernhielm Herc. 97 (1658, 1668). Lucidor (SVS) 201 (1672). Lagerbring HistLit. 327 (1748; om bilder av kariterna). Phosph. 1811, s. 110.
(5) -GUNST. (†) nåd o. gunst. Till E. Excell. vij oss ödmiukeligen försee, dedh E. Excell. denne vår .. böön .. medh vaanligh nådegunst lijdher och uptagher. OxBr. 12: 89 (1641).
-GÅVA. (nåd- 1802. nåda- c. 1750. nåde- 1675 osv. nådes- 15221796. nåds- 1884) [fsv. nadha gava; jfr t. gnadengabe]
1) (i religiöst spr.) till 3 d: av Gud förlänad nåd, med särskild tanke på att den skänkes ss. en gåva. RA I. 1: 4 (1522). Ach lät thenna tin Nåde-Gåfwa migh wäl bekomma. Preutz Kempis 481 (1675; om nattvarden). Kärlighet, trofasthet, / Nådegåfwor, som tu låfwar / Osz til fromma, / Månde wij af tigh bekomma. Ps. 1695, 137: 2; jfr språkprov fr. 1819 under -håvor. Nådegåvorna äro mångahanda, men Anden är en och densamme. 1Kor. 12: 4 (Bib. 1917). Ps. 1937, 47: 2. (T. Andræs) särskilda nådegåva var att tala om religionen till die Gebildeten unter Ihren Verächtern. SkånD(A) 1947, nr 19259, s. 4. särsk.
a) konkret, i pl., om brödet o. vinet i nattvarden. Socknens pastor förhörde honom, innan han ville utdela nådegåvorna. TurForskn. 4: 218 (1919).
b) allmännare, om gåva från ”himmeln”, skänk ”från ovan”. Öfverallt är det högsta, det yppersta i menskligheten en nådegåfva. Tegnér (WB) 6: 329 (1830). Lundegård Stormf. 86 (1893).
2) till 4, 5: gåva som ges av barmhärtighet l. ss. ett uttryck för ynnest o. välvilja; äv. (numera bl. i kanslispr.): gratial; numera vanl. ngt nedsättande (i motsättning till vad som förtjänats gm arbete l. vad som utgör belöning för skicklighet o. d.). Jag tar inte emot några nådegåvor. SynodA 1: 360 (1746). Secrete Utskottet (har) .. funnit skäligt att hugna honom med en nådegåfva .., dock att en sådan Summa ej må öfverstiga Try Tusende daler. Schück VittA 5: 175 (i handl. fr. 1756). Han ville förtjena sitt bröd, icke hafva det som nådegåfva. 2SAH 41: 10 (1866). Då och då, när .. (Schröderheim) var särskilt illa ute, stack konungen till honom några nådegåvor. 3SAH LII. 2: 396 (1941).
(4, 5) -GÄLD [efter t. gnadengeld] (†) om gratifikation l. hedersgåva. Hertig Frans af Sachsen .. bekom strax till föräring på handen för nådegäld, som man det kallar, 2000 Daler. HSH 12: 105 (1599).
-GÄRNING. (nåde- 1727 osv. nådes- 1936)
1) (i religiöst spr.) till 3: gärning som vittnar om Guds nåd, nådefull gärning. Lagerström Bunyan 1: 209 (1727). Jag vill sjunga om Herrens nådegärningar evinnerligen. Psalt. 89: 2 (Bib. 1917).
2) (föga br.) till 4, 5, om ngt som göres av barmhärtighet l. ss. ett uttryck för ynnest o. välvilja. Allt hvad de göra, .. älska .. (konungarna) betrakta såsom idel nådegerningar. Bolin Statsl. 2: 26 (1871). Skall en gumma spinna eller väfva för betalning, anser hon sig göra en riktig nådegärning. Forssman Aftonl. 12: 151 (1904).
-HAND, -HAV, se E.
(4) -HEMMAN. (†) = beneficie-hemman; jfr benådnings-hemman. LMil. 1: 334 (1684). RARP 16: 314 (1697).
(3) -HIMMEL. (nåde- 16911847. nådes- 1711) [jfr t. gnadenhimmel] (i religiöst spr., numera knappast br.) bildl., om Guds nåd mot människorna, sådan denna framstår för de troende, ”nådens himmel”. Som then naturliga himmelen med stiernor, så är then Christeliga kyrkions nådehimmel med hemligheter zirad och herliga beprydd. Swedberg SabbRo 1163 (1691, 1712). Lagen med sina offerstadgar .. försvann ifrån nådehimmeln, när Christus, rättfärdighetens sol, uppgick. Melin Pred. 2: 140 (1847).
(4) -HJON. (nåda- 17201911. nåde- 1738 osv.) person som lever av ngn annans barmhärtighet l. som lever på nådebröd. Lind (1738). Han blev till namnet inspektor till gagnet rätt och slätt nådehjon. Bergman JoH 92 (1926). särsk. (mera tillf.) med anslutning till nåd, sbst.2 3: person som lever på Guds nåd. Jag (David) .. reknar mig til heder och hugnad, at wara min Guds Nåda-Hion och Nåda-Barn. Sahlstedt Hoffart. 136 (1720). Rudin 1Evigh. 1: 301 (1870, 1878).
(3 c) -HUNGER. (nåda- 1647) (i sht i ä. religiöst spr.) hunger efter Guds nåd; jfr hunger 2. En andeligh nådahunger. Muræus Arndt 1: 196 (1647).
-HUNGRANDE, p. adj. jfr hungra 2.
1) (i religiöst spr.) till 3 c. En nådehungrande själ. BL 2: 298 (1792). Med några andra ynglingar slöt .. (P. Wieselgren) sig tillsamman i ett förbund, kalladt ”de nådehungrande”. Wieselgren Samt. 166 (1877, 1880; om förh. 1819).
2) (tillf.) till 5. (V. Hugo) stod nådehungrande vid Ludvig Filips dörr. SvT 1852, nr 200, s. 2. —
-HUNGRIG. (nåd- 1647. nåde- 16151850) [jfr t. gnadenhungrig] jfr hungrig 2.
1) (i religiöst spr.) till 3 c. Ett .. nådehungrogt hierta som tig behagar. Phrygius HimLif. 183 (1615).
2) (†) till 5: som fikar efter nådevedermälen o. d. Järta 2: 359 (1824).
-HUSHÅLLNING, se E.
-HÅVOR, pl. (nåde- 1695 osv. nådes- 17861822)
1) (i religiöst spr.) till 3, om vad Gud av sin nåd giver människorna. Ps. 1695, 349: 4. Godhet, Trohet, / Nådehåfvor, Glädjegåfvor, / Oss till fromma, / Månde vi af dig bekomma. Därs. 1819, 412: 2.
2) (†) till 5, om nådevedermälen o. d. Nordenflycht Svea 26 (1746).
-INRÄTTNING, se E.
(4 a) -INSTITUT(ET). jur. institut (se d. o. 2 slutet) som avser konungens rätt att göra nåd. RiksdP 1947, 2 K. nr 33, s. 96.
(3 c) -KALL, n. (†) = -kallelse. Brenner Pijn. 52 (1727).
(3 c) -KALLELSE. (i religiöst spr.) om Guds kallelse till människorna med tanke på att den är ett uttryck för hans nåd. Bælter JesuH 4: 448 (1757). Rexius Pred. 246 (1916).
(3 c) -KLIPPA, r. l. f. (i sht i ä. religiöst spr.) om Kristus; jfr klippa, sbst. 3 a. Isogæus Segersk. 311 (c. 1700).
(3 c) -KRAFT. (nåd- 1824. nåde- 1760 osv. nådes- 19081919) (i religiöst spr. samt teol.) (den gudomliga) nådens kraft. Bælter JesuH 6: 79 (1760). Min Frälsare! den nådekraft, / Ditt ord och din försoning haft, / Jag salig rönt och njutit. Ps. 1819, 430: 6. De i sakramenten befintliga, åt kyrkan anförtrodda nådeskrafterna. 2NF 22: 420 (1915; i katolsk åskådning).
(4) -KULL l. -KULLE. (nåda- 1561. nåde- 15821603) [till kull, sbst.2, eg.: hjässa, i denna ssg använt ss. personbeteckning på samma sätt som det samhöriga isl. kollr uppträder i ssgr] (†) person som är beroende av ngn annans nåd o. barmhärtighet, nådehjon. Ämedan lijffuet och anden är j tigh, så gör tigh ingo menniskio til nådhakulla. LPetri Sir. 33: 21 (1561). Therföre skole wij såsom nådhekullar, antwarda oss .. (Kristus) j hender, såsom wår nådigha Herra. PErici Musæus 4: 137 b (1582). Jagh will häller haffua itt dagelighit ringa och lithet omaak, än wara the andre Creaturs Nådekull. Balck Es. 187 (1603).
(3 c) -KÄLLA. [jfr t. gnadenquelle] (i sht i ä. religiöst spr.) bildl., om Kristus l. den helige Ande l. om nådemedel; jfr -brunn. (Själen) Månde all sin Sukkan ställa / Till dig rena Nåde-Kiälla. Brask Sångl. 89 (1690). Så ock jag med höga röst / Trängtar, ropar efter tröst, / Til min Gud, at jag må finna, / Hwar hans nåde-källor rinna. Lybecker 102 (c. 1715). Ps. 1819, 136: 3.
(3 c) -KÄNNING. (nåde- 1815. nådes- 1797) (†) förnimmelse av Guds nåd. (Den helige Ande) har icke hulpit dem till trones förening med Frälsaren Christus endast på det, att de skola ouphörligen fägna sig af ljufliga nådeskänningar. Schartau Pred. 296 (1797). KyrkohÅ 1908, s. 301 (1815).
-LJUS, n. (nåda- 16481837. nåde- 16151912. nådes- 16731925)
1) [jfr mlat. lumen gratiæ (särsk. i motsats till lumen naturale, den naturliga upplysningen) samt t. gnadenlicht] (i religiöst spr., numera föga br.) till 3: den upplysning som Gud av nåd ger l. givit människorna; äv. bildl., om Guds nåd. (Låtom oss vända) wår öghon ifrån thetta Iordiska mörckret, til thet himmelska och klara nådhe liuset. Phrygius HimLif. 151 (1615). Om Nådaliwset skal ther lysa och vpgå, så moste thet naturliga liwset nedergå. Muræus Arndt 3: 51 (1648). Rexius Pred. 132 (1912).
2) (†) till 4, om ljus (lysande föremål) som lånar sitt ljus från ngn annan ljuskälla. Schultze Ordb. 2795 (c. 1755). Det Himmelska nådaljuset, månan. Tollesson TidTekn 12 (1775).
(3) -LÅN, förr äv. -LÄN, sbst.1 (†) lån l. gåva som Gud av nåd ger l. givit. Een arfwinge til alle the nådhelään och håfwor, som Christus oss allom igenom sin bittra vthgång på korset förwärfwade. Phrygius MOlai D 2 b (1608). Tessin Bref 2: 78 (1754).
(5) -LÄN, sbst.2 (†) = -förläning. Succedera i såväl arf- som nådelän. 2RA 3: 767 (1734).
(3 c) -LÄRA, r. l. f. (nåde- 1766 osv. nådes- 1910) i sht teol. lära(n) om nåden. Rydén Pontoppidan 309 (1766). Lofvad vare Herren! / Hans lag, hans nådelära, / .. I evighet består. Ps. 1819, 406: 5. På den augustinska nådeslärans grundval. 2NF 13: 1102 (1910).
-LÖFTE. (nåda- 1582. nåde- 1602 osv. nåds- 1753)
1) (i religiöst spr. samt teol.) till 3 (c): löfte om Guds nåd. Wij .. bekomme thetta nådhalöfftet, at wij skole haffua syndernas förlåtelse och thet ewiga liffuet. PErici Musæus 1: 122 b (1582). Ewangelii hugnelige Nådelöfften. Swebilius Cat. 2: 76 (1689). NF 4: 857 (1881).
2) (†) till 4, 5: av (kunglig osv.) nåd givet löfte; löfte om (kunglig osv.) nåd. SUFinlH 1: 387 (1602). Rüdling Suppl. 288 (1740).
(3) -LÖN. (nåda- 17201888. nåde- 1704 osv.) (i religiöst spr.) lön som Gud av nåd (o. icke på grund av förtjänst) ger människan; ofta om den himmelska saligheten. Brobergen 196 (1704, 1708). Barmhertige Gud! .. låt oss blifva delaktige af den himmelska nådelönen. Hagberg Pred. 4: 49 (1818).
-LÖS. (nåda- 1555. nåde- 1604c. 1880) (†)
1) till 3 c: som icke tar hänsyn till Guds nåd; som icke tar emot Guds nåd. Een wredes och nådhalöös predican, then icke tröster och hwghswalar. LPetri 2Post. 63 b (1555). En .. nådelös menniskia arbetar platt ingenting för Guds kärlek skull. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 55 (1738). Rydén Pontoppidan 565 (1766).
2) till 4: som icke visar nåd o. barmhärtighet, obarmhärtig. Nådhelöst Herskap är Gudh leedt. SvOrds. B 7 a (1604). Törnewall B 6 a (1694).
(4) -MAN. (†) person (l. myndighet) som äger rätt att göra nåd i fråga om förvärkat gods. Stiernman Riksd. 371 (1587).
(5) -MANS(E). (†) i sg. best., om ngns älsklingsbarn, ”morsgrisen”. (Eng.) Babe of grace, (sv.) nåde-mansen. Serenius C 2 a (1734, 1757).
-MEDEL.
1) teol. till 3 c, om de medel, i sht ordet o. sakramenten, varigm Guds nåd erbjudes människan; äv., i sht ss. första led i ssgr, med särskild tanke på sakramenten; vanl. i pl. Bælter Christen 297 (1743, 1748). Aulén AllmTron 276 (1923). särsk. (i folkligt spr.) i pl., om nattvardselementerna resp. nattvarden. Den af hvilken Gunnar, för få år sedan .. emottagit sina första nådemedel. Knorring Torp. 1: 29 (1843). Nådemedlen hade han sett på för nära håll i klockargårdarne. Strindberg TjqvS 1: 173 (1886).
2) (tillf., †) till 4, 5: nådegåva (se d. o. 2). Mig synes, att sådana medel som .. tilldelas åt academiska Lärare .. på grund af deras utmärkthet framför andra, ingalunda böra betraktas såsom förnedrande nådemedel. Boström 3: 420 (1858). Ssgr (till -medel 1): nådemedels-förvaltning. teol. förvaltning av nådemedlen, i sht sakramenten. Hagström Herdam. 1: 196 (1897). -ämbete. (i sht i ä. teologiskt spr.) om prästämbetet med särskild tanke på sakramentsförvaltningen. Claëson 2: 18 (1857).
(4 a) -MÅL.
1) jur. i eg. anv.: rättegångssak vari användande av nåd ifrågasättes. Frågan om borttagande av högsta domstolens obligatoriska hörande i nådemål. BtRiksdP 1920, III. 2: nr 224, s. 5.
2) (†) allmännare: användning l. bevisande av nåd i straffrågor. Såsom bijfogat Konl: HoffRättz dombref uthwijsar itt stoort nådemåll, att dhee för intet Fors politico plichta. VDAkt. 1663, nr 316. Rätt wil haa nådemål. Grubb 703 (1665). VDAkt. 1699, nr 512.
(3 c) -MÅLTID~20 l. ~02. (nåde- 1753 osv. nådes- 17671916) (i religiöst spr.) om nattvarden. Rönigk Fresenius 294 (1753). Rexius Pred. 924 (1916).
(4, 5) -MÅN, n. (†) av nåd given förmån, nådebevis. VDAkt. 1680, nr 114. Såsom Högwördige Fadren och Venerandum Consistorium ibland månge andre Nådemåhner, behagat mig äfwen däruti att gynna, att (osv.). Därs. 1716, nr 65.
(4) -MÅNAD. (förr) månad varunder änka l. barn efter avliden krigsman åtnjöt(o) den avlidnes lön; äv. om inkomsten under dylik månad; äv. om en månads gratial som utbetalades till begravningshjälp efter den avlidnes änka l. barn. Enkorne efter Krigsmanshus personer, skola njuta Nådemånader, proportionaliter som deras män länge tjent hafva. Bonsdorff Kam. 1038 (i handl. fr. 1688). SFS 1826, s. 602. —
-MÅTT, -NÄRVARELSE, -NÄRVARO, -ORD, -ORDNING, se E.
(jfr 3 c γ β') -PORT. (nåda- 15611582. nåde- 16171682) (i religiöst spr., numera knappast br.) bildl.: ”nådens port”. (Gud vill) icke haffua nådhaporten tilstengd. LPetri KO 24 a (1561, 1571). KOF 3: 64 (1682).
-PROV. (nåde- 17221885. nådes- 1699)
1) (i religiöst spr., numera mindre br.) till 3: prov l. bevis på Guds nåd. Brobergen 182 (1699, 1708). (Guds) dageliga nådeprof, då han låter sin sol lysa, sina källor förfriska, sin jord nära oss. Tegnér (WB) 8: 247 (1837).
2) (numera knappast br.) till 5: nådebevisning, nådevedermäle. Den höggunstiga bevågenhet, jämpte andre hand-gripelige nådeprof, som härutinnan ertes. VDAkt. 1722, nr 373. Stiernstolpe Wieland Ob. 18 (1816). Schulthess (1885; med oviss bet.).
-PÄNNING. [jfr t. gnadengeld] (†)
1) till 4: av nåd lämnat understöd l. lämnad pension; äv. allmännare: (kontant) nådegåva; äv. i pl. RP 13: 161 (1649). Nu flackar jag omkring, och måste af blåtte Nåde-Penningar .. vppehålla mit lif. Weise 69 (1697). Konungen har gifvit honom en årlig nådepenning. Murberg FörslSAOB (1793). Dalin (1853).
2) till 5, om nådevedermäle som består av en medalj l. dyl. En Guldkiäd och en der på hängiande Nådepenning af Twåtusend Ducaters wärde. Dryselius Monarchsp. 463 (1691).
-RIK. (nåd- 18911933. nåda- 1558. nåde- 1607 osv. nådes- 1933) (i religiöst spr.) till 3: rik på nåd, nådefull. (Nattvarden) är itt .. ympnogt och nådharijkt Sacramente. LPetri Luther Nattw. B 6 a (1558). Vppå thet åhr .. när man skref 1595. efter Christi nåderijke Födhelse. Chesnecopherus Skäl Dd 2 a (1607). Then nåderike Gudh. Ps. 1695, 305: 2. Hb. 1894, s. 222. särsk. (i vitter stil) i utvidgad anv. Förbarma dig mörker, nådrika moder, / du som vaggade världen i skapelsens stund! Levertin Leg. 136 (1891).
(3 c) -RIKE. (nåd- 1858. nåda- 15301711. nåde- 1527 osv. nådes- 17591842) (i sht i ä. religiöst spr.) bildl., om Guds (Kristi) på nåd grundade rike på jorden. OPetri PEliæ b 2 b (1527). Detta riket (som är invärtes i människan) kallas nu et Nåderike; ty det grundas nu .. blått på Guds nåd i Christo Jesu. Nohrborg 54 (c. 1765). Rexius Pred. 355 (1915).
(3) -RÄGN. (nåda- 17011709. nåde- 1672c. 1715) (i religiöst spr., numera knappast br.) bildl., om Guds nåd som (i rikt mått) kommer människorna till del. Lucidor (SVS) 207 (1672). Hör nu wår bön, och sendt titt himmelska nådaregn. Swedberg Cat. 541 (1709). Lybecker 105 (c. 1715).
(3 c) -RÖRELSE. (nåda- 1775. nåde- 17431907. nådes- 1816)
1) (i sht i ä. religiöst spr.) i sht i pl., om den gudomliga nådens (den helige Andes) värksamhet i människans hjärta o. de själsrörelser hos människan som därvid förmärkas. Bælter Christen 87 (1743, 1748). Herre! lät tin Anda fördubbla sina nåde-rörelser på oss. Tollesson TidTekn 26 (1775). Der förmärkas understundom hos dem (som ha blivit födda på nytt) nådesrörelser. Schartau UtkPred. 186 (1816). Johan hade ändock icke erfarit nåderörelsen och han hade ofrid. Strindberg TjqvS 1: 153 (1886).
2) (†) om religiös rörelse (hos ett folk). Oldendorp 2: 179 (1788).
(3 c) -RÖST. (nåda- 1695. nåde- 17341872) (i sht i ä. religiös poesi) bildl., om meddelelsen av Guds nåd. Min siäl hon törstar swåra, / At fåå tin tröst och nådaröst. Ps. 1695, 104: 7. Därs. 1819, 130: 3. Dalin (1853).
(3 c) -SKATT. (nåda- 17751927. nåde- 16481853. nådes- 1836) [jfr t. gnadenschatz] (i sht i ä. religiöst spr.) om den gudomliga nåden l. ngn yttring av Guds nåd med särskild tanke på dess dyrbarhet. Troon begrijper Christum Gudz Son, medh alla sina Himmelska Nådeskatter. Muræus Arndt 3: 22 (1648). (Luthers) klara, djupa .. utläggning af det gudomliga ordets nådeskatter. Frey 1848, s. 531. särsk. i romersk-katolsk teologi, om den gm Kristi o. helgonens förtjänst förvärvade gudomliga nåd som förvaltas av kyrkan. Reuterdahl SKH III. 2: 365 (1863).
-SKEN. (nåda- c. 16801694. nåde- 16481937. nådes- 16971710) [jfr t. gnadenschein]
1) (i sht i ä. religiöst spr.) till 3 c, bildl., om den gudomliga nåden o. det ljus den sprider; jfr -ljus 1. Muræus Arndt 3: 63 (1648). Vthan Jesu nåde Skeen, / Är mig alt til ångst' och mehn. Brodinus Müller ÖrtG 342 (1671); jfr Ps. 1937, 121: 2.
2) (†) till 5, bildl., om härskares ynnest. ÖB 114 (c. 1712).
(4) -SKOTT. (nåda- 1892 osv.. nåde- 1858 osv.) skott varigm man dödar skadskjutet l. svårt skadat djur för att befria det från lidande; jfr -stöt. Grymme jägare, jaga ej längre ditt villebråd, gif det nådeskottet. Börjesson C12 18 (1858). Knöppel SvRidd. 147 (1912). särsk. (mera tillf.) i utvidgad anv., med avs. på svårt sårad människa. (Den svårt sårade kaptenen) tiggde och bad, att man skulle ge honom nådaskottet. Lundquist Zola Grus. 330 (1892).
-SKÄNK. (nåda- 1582. nåde- 16471937) [jfr t. gnadengeschenk] nådegåva.
1) (i sht i ä. religiöst spr.) till 3, = -gåva 1. Lär mig ock nyttja, som du böd, / Din nådeskänk till nästans stöd. Ps. 1819, 221: 2.
2) (†) till 4, 5, jfr -gåva 2. PErici Musæus 5: 197 b (1582). Kongl. Maj:ts Bref til Stats-Contoiret, om en Nåde-Skänk för Academierna i Wittenberg och Leipzig. HC11H 15: 222 (1694). Atterbom Siare 3: 354 (1844).
(4) -SMULA, r. l. f. smula av bröd (i eg. l. bildl. anv.) l. av ngt värdefullt l. eftersträvat, vilken gives av nåd o. barmhärtighet; äv. med anslutning till nåd, sbst.2 3 c, om (liten del av) Guds nåd; i sht i pl. VDAkt. 1682, nr 69. Nu, Herre! vid ditt huses dörr, / Jag i mitt armod ligger / Och nådesmulor tigger. Ps. 1819, 184: 1. (Människan) måste åtnöja sig med att såsom den förnämligaste bland syndare blott begära den ringaste nådesmula (av Herren). Bring Högm. 549 (1862). Irokeserna (behöva icke) .. lefva af de nådesmulor som tillkastas dem af den store fadern i Washington (dvs. presidenten). SD 1893, nr 11, s. 6. —
-SOL. (nåda- 1775. nåde- 1651 osv. nådes- 18471903) [jfr t. gnadensonne] bildl., om ngns nåd.
1) (i religiöst spr.) om Guds nåd; äv. om Gud l. Kristus; jfr nåd, sbst.2 3 c γ δ'. Stiernhielm Parn. 3: 10 (1651, 1668). Komm, komm Nåde-Sohl med gamman, / Styrk och gläd osz allesamman. Brask Sångl. 88 (1690); jfr Ps. 1937, 137: 3. Nåda-Solen Jesus. Tollesson TidTekn 9 (1775).
2) (mera tillf.) till 5, om (kunglig osv.) bevågenhet. SvH 3: 275 (1903).
-STOL, se B.
-STRIMMA, r. l. f. (nåde- 17011732. nådes- 17451750. nåds- 1750) bildl.: ”strimma” av nåd; i sht i pl.; jfr -sken, -stråle.
1) (i religiöst spr., numera föga br.) till 3. Kolmodin QvSp. 1: 642 (1732). Jag nyttjar rätt de Nåd's- och Himla-strimmor, / Som brutit in uti min motgångs sky. Nordenflycht QT 1748—50, s. 95.
2) (†) till 5. Hwad giör man här med lius, där Carels nådestrimma / Gier sådan glantz och giör tillfyllest för en Sohl? Stenbock Glädiesp. B 1 a (1701).
-STRÅLE. [jfr t. gnadenstrahl] (numera knappast br.) bildl.; jfr -strimma.
1) (i religiöst spr.) till 3 c. När jag äntlig' måste dricka / Bittra dödsens kalk til slut, / Lät (o Gud) tin nådestrål tå blicka / I min siäl. Lybecker 143 (c. 1715). Nohrborg 88 (c. 1765).
2) till 5. HA 9: 211 (1743). Crusenstolpe Mor. 2: 5 (1840).
-STRÖM. bildl.: ”ström” av nåd.
1) (i religiöst spr., numera föga br.) till 3 (c). Tå begynna nådeströmarna at flyta in vthi eene sådhana ödmiuka siäl. Muræus Arndt 2: 172 (1648). Wallin Rel. 1: 277 (1819, 1825).
2) (†) till 5. Den kungliga nåde-ström, som efter revolutionen utgjöt sig öfver Vestra Armeen. BL 1: 201 (1835).
(3 c) -STUND. (i religiöst spr.) stund då Guds nåd på ett särskilt sätt erbjudes människan. Nohrborg 29 (c. 1765). Herre, låt oss ej förspilla / Nådestunden du beskär. Ps. 1937, 217: 2. —
-STÅND, se B.
(4) -STÖT. (nåda- 1898 osv. nåde- 1795 osv.) [efter t. gnadenstoss, fr. coup de grace] stöt (hugg, slag) varmed man förr förkortade lidandet för ngn som var dömd till rådbråkning o. dyl. l. avlivade ngn svårt medtagen motståndare; numera allmännare, om dödsbringande stöt osv. varigm man förkortar ngns lidanden l. över huvud taget bringar ngn om livet; jfr -skott. Få, giva nådestöten. Holmberg 1: 970 (1795). Benens sönderslående var .. hvad man kallar en nådestöt, genom hvilken man ville på en gång göra slut på de korsfästes plågor. Melin Pred. 1: 39 (1844). Hade motståndaren (till riddaren) försatts ur stridbart skick, tilldelades han nådestöten med en spetsig dolk. SvFolket 2: 380 (1938). särsk. bildl.; särsk. om ngt (en åtgärd, en händelse o. d.) som innebär den slutliga undergången för ngn l. ngt som redan är nära sin undergång. SKN 1845, s. 252. Det blodiga upploppet d. 10 Aug. 1792, som gaf det franska konungadömet nådestöten. NF 3: 917 (1879). Gustav ger honom nådestöten, då han genom suggestion bibringar honom epilepsi. 3SAH 50: 394 (1940).
(3 c) -SYSKON, pl. (nåde- 17991861. nådes- 18111871) (i religiöst spr.) om kristna med tanke på att de äro förbundna med varandra gm delaktighet av samma nåd i Kristus; jfr tros-syskon. Schartau Und. 74 (1799). Jag .. vet, att det finnes många sanna kristna och verkliga nådessyskon inom begge (partierna, det schartauanska och det nyevangeliska). Wikner Lifsfr. 2: 31 (1871).
(5) -SÄLL. (†) som åtnjuter gunst o. välvilja. Linc. (1640; under favorabilis).
-SÖKANDE, p. adj. (nåd- 17281846. nåde- 1859 osv.)
1) (i religiöst spr.) till 3 c: som söker bli delaktig av Guds nåd. Kolmodin Rök. Föret. 5 a (1728). Då de med levande övertygelse om sitt behov av nåd hava blivit rätt nådesökande. Rexius Pred. 182 (1907).
2) till 4, 5: som söker nåd resp. gunst. NDA 1875, nr 276, s. 2. —
-TECKEN. (nåda- 15281775. nåde- 15751923. nådes- 16771912)
1) (i sht i ä. religiöst spr.) till 3 c: tecken på Guds nåd. OPetri Sacr. 1 a (1528). Altså skal ock menniskiones Son .., genom sin upståndelse .., blifva .. et nådes tekn för alla botfärdiga. Bælter JesuH 5: 355 (1759).
2) (nästan bl. i fråga om ä. förh.) till 5: tecken på överhetens osv. ynnest o. bevågenhet, nådebevis, nådevedermäle. RARP 4: 218 (1649). (Han hade) fått character af gen.-major med många andra nådestekn. Spegel Dagb. 6 (1680). Det tyckes sällsamt at se svenske män framlysa med fremmande nådetekn (dvs. ordnar) och likasom af dem stämplade. Höpken 2: 115 (1747). Odhner G3 1: 566 (1885).
-TID, se B.
-TILLFÄLLE, se E.
-TILLSTÅND~20 l. ~02. (nåda- 18661885. nåde- 17751889) (i religiöst spr., numera föga br.) till 3 c: människans andliga tillstånd med tanke på hennes förhållande till den gudomliga nåden. Tollesson UpväckPred. 5 (1775). Vår kyrka nekar, att Ordets saliggörande verkan är beroende af predikantens nådatillstånd. Norbeck Theol. 158 (1866). Björkman (1889).
-TRON. (nåda- 17881937. nåde- 1674 osv. nådes- 16761857) [jfr t. gnadenthron]
1) (i religiöst spr.) till 3 c, om den tron där Gud tänkes sitta o. skänka människorna sin nåd; äv. om Gud l. Kristus. Jesus är min nåde-Thron. Brodinus Müller ÖrtG 342 (1671); jfr Ps. 1695, 141: 1. Låtom oss därför trösteligen gå fram till hans nådetron och bekänna vår synd och skuld. Hb. 1942, s. 12.
2) (†) till 5, om konungens osv. tron varifrån han låter sin nåd komma undersåtarna till del; vanl. mer l. mindre bildl. Tagandes i det öfriga till Kongl. Maij:tt och dess nådetron min underdånigste tillflycht. RARP 14: 235 (1682). Inför Hans Kongl(ig) Maÿ(e)st(ä)ts Nådetrhon ärnar jag i diupaste Underdånighet anföra besvär öfver förslaget till Giötheryds Pastorat. VDAkt. 1785, nr 127. —
-TRÖST. (nåde- 1805 osv. nådes- 1666)
1) (i religiöst spr.) till 3 c: tröst som Guds nåd skänker. Nordforss (1805). Din själ invid din Faders bröst / Får njuta himmelsk nådetröst. Ps. 1937, 375: 3.
2) (†) till 4, 5, om tröst som beredes ngn gm av nåd skänkt gåva. Rudbeck Bref 40 (1666).
(3) -TUKTAN. (nåde- c. 1745 osv. nådes- c. 18701907) (i sht i ä. religiöst spr.) om Guds nådiga tuktan av människan. Sorg är blott en nådetuktan. Dalin Vitt. I. 1: 82 (c. 1745). Berggren SupplPred. 246 (c. 1870).
(3 c) -TÖRSTIG. [jfr t. gnad(en)durstig] (i religiöst spr., numera föga br.) törstande efter Guds nåd. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 13 (1736). Alla de nåde-törstiga och toma själar, som känna sig sjelfva och sitt intet, och Christum såsom alt. Borg Luther 1: 216 (1753).
-UNDER, se E.
(4) -UNDERHÅLL~102. (numera bl. tillf.) underhåll som ngn åtnjuter gm ngn annans nåd o. barmhärtighet. Möller (1782; under gnadengehalt). Dalin (1853).
-VAL, se B.
(5) -VEDERMÄLE~1020. om offentligt givet uttryck för regentens (överhetens osv.) nåd o. bevågenhet; nådebevis; ofta om utdelad orden. Crusenstolpe Mor. 2: 278 (1840). Rydberg Brev 2: 278 (1880; om ordensstjärna). Nådevedermäle åt majoren C. P. W. Broman .. (kr.) 180: 54. RiksdRevStatsv. 1901, s. 501.
(3 (c)) -VILJA, r. l. f. (nåde- 1692 osv. nådes- 18201916) (i religiöst spr. samt teol.) om Guds (Kristi) av nåd präglade vilja. Brobergen 142 (1692, 1708). Den botfärdige röfvaren .. öfverlemnade sig helt och hållet i Jesu nådesvilja. Schartau UtkPred. 478 (1820). 2NF 9: 489 (1908).
-VÄG.
1) (i religiöst spr.) till 3 c, om det sätt (den ”väg”) varpå Guds nåd tillbjudes människorna l. kommer dem till del. Från längst förflutna stunder / Guds nådevägar märk. Ps. 1819, 240: 4; jfr Ps. 1937, 370: 4.
2) i sht jur. till 4 a, om rättsförfarande varvid ett straff efterskänkes l. lindras på grund av beviljad nåd; särsk. i uttr. i nådeväg, ngn gg (i icke fackmässigt spr.) på nådevägen. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 273 (c. 1840). (Lindeberg) vägrade att underkasta sig det i nådeväg honom ådömde fästningsstraffet. Crusenstolpe CJ III. 2: 283 (1846). Scheffer önskade .., att Halldin på nådevägen skulle befrias från dödsstraffet. 3SAH 6: 160 (1891). Då äfven nådevägen är stängd återstår endast att (osv.). SvD(A) 1916, nr 81, s. 5. —
-VÄLGÄRNING~020. (nåda- 16871775. nåde- 16861853)
1) (i sht i ä. religiöst spr.) till 3: välgärning som Gud av nåd bevisar ngn. Kyrkol. 28: 4 (1686). Melin JesuL 3: 192 (1849).
2) (†) till 4, 5: välgärning som överhet o. d. bevisar ngn av nåd. HC12H 1: 103 (c. 1734). De nådevälgierningar hvarmed Hennes Maj:t honom öfverhopat. PT 1758, nr 23, s. 1. Dalin (1853).
(3) -VÄLSIGNELSE. (nåde- 17881823. nådes- 1824) (†) om Guds (Kristi) av nåd fyllda välsignelse. GT 1788, nr 116, s. 4. På det att Jesus måtte vara midt ibland oss med sin nådesvälsignelse. Schartau Pred. 434 (1824).
(4) -VÄRD, adj. (†) värd barmhärtighet o. förlåtelse. Linc. (1640; under ignoscibilis). Wollimhaus Ind. (1652).
(3) -VÄRK, n. (nåda- 15551888. nåde- 1623 osv. nådes- 16271823) [jfr t. gnadenwerk] (i sht i ä. religiöst spr. samt teol.) värk l. handling som beror på Guds nåd l. varigm Gud tillbjuder l. ger sin nåd. LPetri 2Post. 127 b (1555). At nu den Högste Gud hafwer täkts förnya alla desza nådewerk til Sweriges hugnad, hwilka han fordom bewiste til Israels wälgång. HC11H 2: 81 (1680). Hjertats bättring är Guds andas egit nådeverk. SynodA 1: 595 (1783). särsk. teol. till 3 c, om vart särskilt av den helige Andes värk i nådens ordning. Norbeck Theol. 74 (1840). Kallelsens nådeverk. Ahnfelt o. Bergqvist 134 (1895).
(3 c) -VÄRKAN.
1) (i sht i ä. religiöst spr.) om det värk som Gud (den helige Ande) utför gm sin nåd. (Tron förtröstar på) thens helige Andes Nådewärkan til Syndernas förlåtelse. Emporagrius Cat. T 4 b (1669). Möller Kyrkoh. 12 (1774). Strindberg TjqvS 1: 187 (1886).
2) teol. värkan (följd) av Guds (den helige Andes) nåd. Möller 1: 984 (1782). Hvad .. (prästens nit) angår så är det en verkelig nådeverkan som måste komma ofvanifrån. Tegnér (WB) 5: 507 (1825).
(3 c) -VÄRKNING. (nåde- 1741 osv. nådes- 17531816) (i sht i ä. religiöst spr. samt teol.) det värk som Gud (den helige Ande) utför gm sin nåd; i sht i pl. Genom then Helige Andes nåde-värkning. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 47 (1741). Ahnfelt o. Bergqvist 131 (1895). Rexius Pred. 118 (1927).
-ÅR, se A.
D (†): NÅDENES-DRIFT, se C.
(3) -FADER. (nådnes-) ”nådens fader”; om Gud. Ach! Gud som Nådnes-Fader äst. Lucidor (SVS) 50 (c. 1670).
-TID, se B.
E: (3 c) NÅDES-ANBUD~02 l. ~20. (i sht i ä. religiöst spr.) om Guds erbjudande av sin nåd (i kallelsen). Schartau UtkPred. 200 (1822). Rexius Pred. 336 (1919).
-ANDE, -ANSTALT, -ANSÖKAN, -ANSÖKNING, -ARBETE, -BEHÖVANDE, -BESÖK, -BEVIS, -BEVISNING, -BLICK, -BORD, -BRUNN, se C.
(3 c) -DRAGANDE, n. (i sht i ä. religiöst spr.) om förhållandet att Gud drager människorna till sig, då han erbjuder dem sin nåd; jfr draga, v. I 9. Följ .. Guds nådesdragande, så blifver du derigenom förd till din Frälsare Christus. Schartau Pred. 299 (1797).
-DÖRR, -FULL, -FÖRAKT, -FÖRAKTARE, -FÖRBUND, -FÖRKUNNELSE, -GÅVA, -GÄRNING, se C.
(3) -HAND. (nåde- 16731706. nådes- 1690 osv.) [jfr t. gnadenhand] (i religiöst spr.) bildl., om Guds hjälpande nåd. Then Högstas Nåde-Hand kan hela, hwad han sårar. Lucidor (SVS) 302 (1673). Amnelius Quirsfeld 459 (1690); jfr Ps. 1937, 277: 2.
(3 c) -HANDLING. teol. handling varigm Gud låter sin nåd komma människorna till del. Rättfärdiggörelsen, Heliggörelsen och Härliggörelsen, hvilka äro de tre nådeshandlingar, i hvilka en människa af den förvärfvade saligheten varder delaktig gjord. Nohrborg 69 (c. 1765).
(3 (c)) -HAV. (nåde- 1648. nådes- 16481937) [jfr t. gnadenmeer] (i sht i ä. religiöst spr.) bildl., om Guds rika o. outtömliga nåd. Muræus Arndt 4: 102 (1648). Hans nådeshav töms aldrig ut. Ps. 1937, 375: 2. —
-HIMMEL, se C.
(3) -HUSHÅLLNING~020. (nåde- 1774. nådes- 17531919) (numera mindre br.) teol. om det sätt varpå Gud i sin nåd handlar med världen o. människorna. (Nattvarden) stadfäster och beseglar thet Nya Förbundet och then nya Nådeshushållningen. Rönigk Fresenius 22 (1753). 2NF 28: 993 (1919).
-HÅVOR, se C.
(3 c) -HÄRLIGHET~102. (i religiöst spr.) den härlighet som Guds nåd innebär. Schartau UtkPred. 18 (1798). Ef. 1: 6 (Bib. 1917).
(3) -INRÄTTNING~020. (nåde- 1836. nådes- 18291925) (i sht i ä. religiöst spr.) inrättning l. medel varigm Gud uppenbarar sin nåd för människorna. Thomander 1: 31 (1829; om nattvarden). Dessa nådesinrättningar, i hvilka Herren Jesus uppenbarar för oss sitt heliga namn, äro .. Herrans ord, Herrans dop, Herrans bord och Herrans dag. Bring Högm. 61 (1862). Rexius Pred. 779 (1925).
(3 c) -KAR. (†) bildl., om människa ss. mottagare av Guds nåd; jfr kar, sbst.1 1 b, kärl 1 e β. (Jag) är et nådes-kar, en utkorad menniskia. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 103 (1746). Kolmodin QvSp. 2: 49 (1750).
-KRAFT, -KÄNNING, -LJUS, -LÄRA, -MÅLTID, se C.
(3 c) -MÅTT. (nåde- 18201823. nådes- 1759 osv.) (i religiöst spr.) mått av nåd. Bælter JesuH 5: 31 (1759). Nya plikter, nya strider, / Men ock ökat nådesmått. Ps. 1937, 330: 6.
(3 c) -NÄRVARELSE~0200. (nåde- 1849. nådes- 18241883) (i ä. religiöst spr.) = -närvaro. Schartau Pred. 234 (1824). Rudin 2Evigh. 1: 32 (1880, 1883).
(3 c) -NÄRVARO~020. (nåde- 1849. nådes- 1862 osv.) (i religiöst spr.) närvaro av Guds nåd; äv.: Guds nådefulla närvaro. Hans .. personliga nådenärvaro. Melin JesuL 3: 147 (1849). Så låt nu din nådesnärvaro varda förnummen af alla, som komma hit att här tillbedja Dig. Hb. 1894, s. 218. —
-ORD. (nåde- 16481921. nådes- 1756 osv. nåds- 1753) [jfr t. gnadenwort]
1) (i religiöst spr.) till 3 (c), om Guds ord med tanke på dess budskap om Guds nåd. Muræus Arndt 3: 51 (1648). Nu anbefaller jag eder åt Gud och hans nådesord. Apg. 20: 32 (Bib. 1917). Herre, samla oss nu alla / Kring ditt dyra nådesord. Ps. 1937, 217: 1.
2) (tillf.) till 5, om nådigt ord av regent osv. Nordenflycht QT 1745, s. 32.
(3 (c)) -ORDNING. (nåde- 17531806. nådes- c. 17651927) (numera mindre br.) teol. om det sätt varpå den gudomliga nåden utför sitt värk; särsk. om ”nådens ordning” (se nåd, sbst.2 3 c γ γ'). Rönigk Fresenius 93 (1753). Den guddomliga nådeordningen, i hvilken vi genom Christum varda rättfärdige och salige. SynodA 1: 595 (1783). Den gammaltestamentliga nådesordningen med dess uppfostrande, förberedande och förebådande uppgift. Wikner Pred. 328 (1877). Rexius Pred. 59 (1927).
-PROV, -RIK, -RIKE, -RÖRELSE, -SKATT, -SKEN, -SOL, -STRIMMA, -SYSKON, -TECKEN, se C.
-TID, se B.
(3 c) -TILLBUD~02. i sht teol. jfr -anbud. PPGothus Und. O 4 a (1590). Guds förekommande nådestillbud. 2NF 6: 727 (1906).
(3 c) -TILLFÄLLE~020. (nåda- 1933. nåde- 18361927. nådes- 1804 osv.) (i religiöst spr. samt teol.) tillfälle för människan att komma i åtnjutande av Guds nåd. Gud drager icke undan för menniskan de nådestillfällen som hon har haft. Schartau Und. 99 (1804). SvTeolKv. 1936, s. 138. —
-TITEL, se F.
-TRON, -TRÖST, -TUKTAN, se C.
(3 (c)) -UNDER, n. (nåde- 1759. nådes- 1750 osv.) (i religiöst spr.) under som sker gm Guds nåd. Naturens Under äro nu onödiga. Dock giör Herren nådes under dageliga. Kolmodin QvSp. 2: 118 (1750). Gör nya nådesunder, / Befria syndens träl. Ps. 1937, 47: 3.
(3 c) -UPPDRAG~20 l. ~02. (i bibliskt spr.) I haven väl hört om det nådesuppdrag av Gud, som är mig givet för eder räkning. Ef. 3: 2 (Bib. 1917).
-VILJA, se C.
(3 c) -VIND. (i religiöst spr., mera tillf.) bildl., om Guds nåd. Columbus BiblW C 2 b (1674). Det var den Helige Ande, som var denna nya underbara nådesvind. Rudin 2Evigh. 2: 401 (1885, 1889).
-VÄLSIGNELSE, -VÄRK, -VÄRKNING, se C.
-ÅR, se A.
(3) -ÖGA. [jfr t. gnadenauge] (†) bildl., om Guds mot människorna riktade uppmärksamhet o. nåd; i sht i pl. HC11H 2: 142 (1686). De nådes ögon, som vändes til denna fallna Apostelen (dvs. Petrus), se jämväl uppå oss, i nåd och förbarmande. Bælter JesuH 6: 343 (1760).
(3) -ÖRA. (tillf.) bildl. jfr -öga. Böj dina Nådes-Öron när! / Hör Herre hwad som Jag begiär! Lucidor (SVS) 50 (c. 1670).
F († utom i -titel): NÅDS-FÖRBUND, -GÅVA, -LÖFTE, se C.
-ORD, se E.
-STRIMMA, se C.
-TID, se B.
(7) -TITEL. (nåda- 1716. nådes- 1848. nåds- 17331907) om titeln ”hans nåd”, ”hennes nåd” o. d. Swedberg Schibb. 456 (1716). GHT 1907, nr 39, s. 3.
Spoiler title