SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RAFFINERA raf1ine4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (raffine´ra Weste), förr äv. REFINERA, v. -ade ((†) p. pf. -ert Biurman Brefst. 168 (1729)). vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.); jfr RAFFINATION o. RAFFINÖR.
Ordformer
(raffin- (rafin-) 1634 osv. reffen- 1584. refin- 15811749)
Etymologi
[jfr holl. raffineeren, t. raffinieren; av fr. raffiner, av re-, åter (se RE-), o. affiner, göra fin(are), rena m. m. (ffr. afiner), till à, till (jfr A, prep.), o. en avledn. av fin, adj. (se FIN, adj.; jfr FINERA); jfr äv. it. raffinare; med avs. på formen refinera jfr ä. d. refinere o. ä. holl. refineeren, möjl. av span. (l. port.) refinar, till RE- o. samma avledn. av FIN, adj. (span. o. port. fino), som föreligger i senare leden av fr. affiner (se ovan); jfr äv. eng. refine. — Jfr RAFFINAD, RAFFINADERI, RAFFINEMANG, RAFFINOS m. fl.]
1) gm ett l. annat förfarande åstadkomma att ngt blir av bättre beskaffenhet o. d. än förut.
a) i fråga om (tekniskt) arbetsförfarande varigm en råvara (mer l. mindre fullständigt) befrias från föroreningar l. främmande l. skadliga beståndsdelar o. d.: rena (ngt); särsk. med avs. på socker l. olja l. metaller o. d.; äv. abs.; dels med personligt subj., dels med subj. betecknande anordning l. ämne o. d.; ofta i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som undergått sådan rening. Reffenerett Sucker. TullbSthm 2/5 1584. Att köpmannen ingen råå koppar må uthföra, uthan skall then här i rijked raffinera eller förarbeta låta. RP 4: 3 (1634). Därs. 11: 474 (1646; abs.). Smedhärden raffinerar gorkoppar. Linné Dal. 391 (1734). Att raffinera Honung, till begagnande i stället för Socker. Nordström Matlagn. 225 (1822). Raffinering av olja. SFS 1938, s. 765. — jfr O-, ÖVER-RAFFINERAD samt KOPPAR-, OLJE-, SMÄLT-, SOCKER-, TACKJÄRNS-RAFFINERING m. fl. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i fråga om rening av vissa salter (t. ex. koksalt, salpeter, pottaska, borax). At alt det öfrige Saltpeter raffineres och luttras. HC11H 15: 14 (1662). Borax .. köpa (vi) af Holländaren, sedan han blifvit raffinerad. Osbeck Resa 157 (1751, 1757). Raffinerad och calcinerad .. pottaska. SPF 1844, s. 471. Hafssalt, .. rafineradt i Sverge. Nisbeth 1078 (1870). Rosenberg OorgKemi 371 (1888). jfr SALPETER-, SALT-RAFFINERING.
β) (†) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv., om punsch: beredd av (i särskild grad) renade l. utsökta beståndsdelar (o. därför av utsökt kvalitet); jfr b, 2 c. Fin Raffinerad Punsch à 3 Rdr 24 sk. kannan. VexjöBl. 1842, nr 52, s. 3.
b) († utom i αγ) i annan anv. (jfr 2): låta (ngt) genomgå en procedur som förhöjer dess kvalitet l. värde l. ändamålsenlighet o. d.; göra (ngt) bättre till kvalitet l. utseende o. d.; ge (ngt) högre teknisk fulländning; stundom: putsa l. slipa l. rengöra (ngt), stundom: förbättra l. påbättra (ngt), stundom: piffa upp (ngt); äv. med subj. betecknande apparat o. d.; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Refinerett Samett. TullbSthm 8/11 1581 (möjl. om sammet med olika lång lugg i olika mönsterpartier l. med mönsterpressning i luggen) [jfr fr. affiner, ge kläde en sista överskärning]. At oppsökia omogna Pärlor här inrikes, och dem sedan i bästa måtton tilarbeta och raffinera. Stiernman Com. 3: 28 (1661). Norrkqvarnarna .. som rafineras med salt eller sand. Linné Dal. 96 (1734). Jag .. såg .. engång i Smoland, att då vägarna skulle raffineras, slogs vägen mitt igenom huset. Därs. 147. (Maskinen) är af hr Edelcrantz ganska mycket raffinerad och förbättrad. Ahnfelt HofvLif 3: 55 (i handl. fr. 1796). Efter betningen skola .. (skinnen) torkas, ”raffineras”, d. v. s. rengöras, töjas och insmörjas med fett för att bli smidiga. ArbB 89 (1887). 2UB 7: 226 (1903). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] (numera knappast br.) metall. med avs. på stål: garva; anträffat bl. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. samt ss. vbalsbst. -ing. UB 6: 136 (1874). jfr STÅL-RAFFINERING.
β) (i fackspr., föga br.) med avs. på glas: låta undergå efterbehandling o. förädling (gm slipning, gravering o. d.). Eidem ÄGlasH 26 (1912). Därs. 113.
γ) sönderdela (ngt) i mindre delar o. därigm göra det användbarare för visst ändamål, finmala (ngt); numera bl. (tekn., föga br.) i fråga om finmalning av de grövre delarna av slipmassa i raffinör (se d. o. 2 b). Ett stort antal qvarnar som rafinera .. tobaken. Agrell Maroco 2: 353 (1800, 1807). Den gröfre delen (av slipmassan), som behöfver rafineras. TT 1879, s. 156.
δ) med avs. på skriftligt arbete o. d.: förbättra, bättra på; jfr 2 a. Linné Bref I. 5: 209 (1773). Wallquist EcclSaml. 1—4: 60 (1788).
ε) med avs. på landsända: upphjälpa med hänsyn till näringar o. ekonomi; jfr 2 a. Man (kan) .. se hur hvar province har sin förmon; se hur hon kan raffineras. Linné Dal. 4 (1734).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 b δ, ε, 3), oftast med avs. på ngt mer l. mindre abstr.
a) (numera bl. tillf.) utarbeta (ngt) till hög grad av fulländning; ge (ngt) prägel av fulländning l. utsökthet l. subtilitet l. raffinemang; särsk.: ge (ngt) prägel av förfining (se FÖRFINA 4) l. av förfinad kultur o. d.; med personligt l. sakligt subj.; ss. vbalsbst. -ing äv.: (över)-förfining, raffinemang. Nordforss (1805). Då man i Tyskland som ifrigast pratade om den Fransyska Filosofien, då man raffinerade den och gjorde proselyter, — då filosoferade Kant. Polyfem III. 32: 1 (1811). Atterbom PoesH 2: 82 (1848: raffinering). Jag låg där och raffinerade mina (hämnd-)planer, tills de voro som de finaste klingor. VBenedictsson (1884) hos Lundegård Benedictsson 189. Ett litet konstigt leende, som han raffinerar så mycket det i hans makt står. Tavaststjerna Kvinn. 52 (1894). Kulturen .. raffinerar våra vanor. PT 1910, nr 266 A, s. 3. — särsk. (†): slugt l. med raffinemang uttänka (ngt), tänka ut (ngt) o. göra det raffinerat (se c β nedan). Jag .. skall icke förbarma mig öfver mitt barn, förr än en Doria sprattlat på marken, skulle jag också, som en bödelsknekt raffinera marter. Fahlcrantz Schiller Fiesko 38 (1821; t. orig.: auf Martern raffinieren); jfr 3 a.
b) (mera tillf.) i pass. med intr. bet., om person: bli utsökt skicklig i fråga om förmågan att urskilja l. uppfatta ngt, få sin urskillningsförmåga uppövad till hög grad av fulländning; förr äv. refl., dels om öga: bli känsligare l. uppövas (med hänsyn till förmågan att uppfatta vad som är estetiskt), dels om teknik l. yrkesutövning o. d.: utvecklas till allt större fulländning, dels om person: få allt mera förfinad smak. NTessin d. y. (c. 1700) hos Josephson Tessin 2: 162 (om öga). (Där) konster och handaslögder .. begynna tilväxa, där förbättras folkets smak alt mer och mer. Konsterne raffinera sig sjelfve, genom täflan, folket i lika mon. Posten 1769, s. 609. Pensionatets enkla nordbor hade raffinerats alltför mycket i Seinestaden för att behöva fundera och spionera (då det gällde att uppdaga en hemlig förlovning). Bergman JoH 24 (1926).
c) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. (med personligt l. sakligt huvudord, stundom äv. i substantivisk anv.): som har l. visar hög grad av fulländning (i ngt avseende); utsökt; som tillfredsställer den mest kräsna smak; stundom med bibegrepp av pikanteri; ofta: som har prägel av (alltför) högt driven kultur (se d. o. 7) l. förfining (se FÖRFINA 4), (över)kultiverad, (över)förfinad; om smak: förfinad, kräsen; förr äv. allmännare: belevad l. hyfsad l. städad o. d.; äv. ss. adv. Närvarande tids rafinerade moder. Thorberg ÖsterlSpr. 31 (1785). Folk av mera upplyst vett och raffinerade seder. Olsson Herdam. 3: 89 (i handl. fr. 1807). Frey 1850, s. 446 (om smak). Degas .. är en .. raffinerad kolorist. NF 20: 422 (1896); jfr γ. (Stort värde har) genomlefd andlig och religiös erfarenhet, huru elementär och ointressant den än må synas för de raffinerade. Söderblom StundVäxl. 1: 15 (1899, 1909). Det stod .. (en) pust av raffinerad, syndfullt frestande och ändå skogslikt frisk .. ungdom omkring (de unga kvinnorna). Krusenstjerna Pahlen 4: 272 (1933); jfr γ. Stiernstedt Bank. 211 (1947; ss. adv.). (Novellen) röjer en strävan att anslå en mondän och raffinerad ton. Böök i 3SAH LX. 2: 254 (1949). — jfr ÖVER-RAFFINERAD. — särsk.
α) om barbari, njutningslystnad, sinnlighet, begär o. d.: som fått yttre polityr över sig, förfinad (se FÖRFINA 4 b); numera vanl. (om njutningslystnad, sinnlighet, begär o. d., stundom äv. om person med tanke på hans njutningslystnad o. d.): som utvecklats till allt större kräsenhet l. som håller till godo endast med starka l. ovanliga l. komplicerade retelser o. d.; stundom svårt att skilja från β (o. γ). Det råa barbariet .. är bättre än det raffinerade. Geijer I. 4: 219 (1813). Man har förebrått A(lmqvist) att predika en raffinerad sinnlighet, i grunden lika så grof som det unga Tysklands ”Evangelium des Fleisches.” SKN 1845, s. 259. Alla nöjen, hvarefter den mest raffinerade njutningslystnad förmår trängta. Rydberg Frib. 90 (1857, 1866; uppl. 1877: förfinade). De mest raffinerade af nattsvärmarna .. taga .. vägen ut mot norr för att söka upp de sämsta tingel-tangelhålorna. Henriksson Tyskl. 257 (1901). Söderhjelm ItRenäss. 44 (1907; om begär).
β) synnerligen sinnrikt l. slugt uttänkt; utstuderad; stundom: subtil. Ekman Jakob 84 (1822). En raffinerad grymhet. Snellman Stat. 164 (1842). (J. Millais') konst är .. populär utan att bli banal och ej så raffinerad, att den löper fara att bli oförstådd. 2NF 18: 522 (1912). Raffinerade krigslister. Siwertz Sel. 1: 25 (1920). (Peisistratos) vidtog .. den raffinerade säkerhetsåtgärden att från personer, vilkas trohet han hade anledning att misstänka, taga deras barn som gisslan. Grimberg VärldH 2: 287 (1927). Det yppersta av vad människan kan åstadkomma i fråga om raffinerade förstörelsemedel. Ahlgren Atomkrig 105 (1946).
γ) om person l. djur: (knip)-slug l. durkdriven l. ”inpiskad”; utstuderad; jfr α. Rafinert, (dvs.) förslagen, listig. Biurman Brefst. 168 (1729); möjl. till β. Ahnfelt HofvLif 3: 107 (i handl. fr. 1799). En raffinerad skälm. Hedberg Dekker MaxH 32 (1902). Edström Mossgrönt 149 (1950; om höna). jfr (†): Rafiné, (dvs.) fin, förslagen, slug. Swedberg Schibb. 293 (1716).
δ) (föga br.) ironiskt, om dumhet: ”utsökt”. Backman Reuter Bræsig 5 (1872).
Anm. till 2 c. I vard. språk förekommer i denna bet. (oftast i predikativ anv. o. oböjlig) kortformen raff (äv. raffraff), ofta med starkt känslobetonad innebörd; jfr RAFFIG. (Det) är .. välan väldigt raff i alla fall att bli enleverad — t. o. m. i nattlinne. GbgMP 1947, nr 238, s. 4. jfr: Jag förstår att .. (trädgården) måste vara jätteraff. Hammarling Wodehouse PsmithOrdn. 100 (1934).
3) [jfr 1 b, 2 a] (†) i intr. anv., i vissa uttr.
a) [jfr t. auf etwas raffinieren; efter fr. raffiner sur qc] raffinera på ngt, göra förbättringar på ngt; nagelfara o. (söka) ändra på l. förbättra ngt; nagelfara l. kritisera ngt. KKD 6: 33 (1707). Hr Landtm. förmente, at .. det är et Konungens regale .. at utdela Adeligit stånd och värdighet åt den, som H. Maj:t finner dertil värdig; och at R. o. A. fördenskul intet vidare lära kunna rafinera härpå. 2RARP 15: 156 (1746). (Tyskarna) äro gräsligen flitiga, och veta att med yttersta nogrannhet rafinera på andras uptäckter. HGahn (1771) hos Linné Bref I. 6: 178. At begära ändring uti uniformerna och raffinera på en grenadiersmössa eller mousquetterem. GJEhrensvärd Dagb. 2: 276 (1780). Weste (1807).
b) raffinera med ngt, nagelfara o. söka ändra på l. förbättra ngt. Porthan BrCalonius 142 (1794).
c) [jfr fr. raffiner en matière de qc] raffinera uti ngt (l. därutinnan), göra l. finna på förbättringar i fråga om ngt (osv.); (söka) vara raffinerad (se 2 c ovan) i fråga om ngt. GensvFaggotTalVetA 12/7 1744, s. 3. Men om jag har / Mitt grep at coëffera, / Och uti moder raffinera, / Skal han (dvs. kärleksguden) väl bli qvar. Dalin Vitt. 5: 144 (c. 1750).
Ssgr (i allm. till 1 a; i sht i fackspr.): A (utom i skildring av ä. förh. numera bl. tillf.): RAFFINER-ARBETE~020. raffineringsarbete. JernkA 1847, s. 52.
-DEGEL. degel vari metaller raffineras. JernkA 1825, 1: 307. —
-FAT. (förr) fat vari ngt raffinerades. SvGeogrÅb. 1932, s. 109 (vid alunbruk; om ä. förh.).
-HUS. [jfr holl. raffineerhuis] (i skildring av ä. förh.) hus där raffinering ägde rum; jfr raffinaderi 2. Stiernman Com. 3: 66 (1662; för sockerraffinering). SvGeogrÅb. 1932, s. 93 (vid alunbruk; om ä. förh.).
-HÄRD. [jfr t. raffinierherd] metall. härd (se härd, sbst.1 3 b) för raffinering av metaller; jfr raffinerings-härd. JernkA 1838, s. 157. Därs. 1895, s. 284.
-JÄRN. (numera knappast br.) metall. raffinerat tackjärn. JernkA 1833, s. 72, 78.
-KITTEL. (förr) jfr -fat. AHB 123: 6 (1885; för raffinering av lim).
-KOPPAR. (numera knappast br.) metall. raffinerad koppar. (Agardh o.) Ljungberg 4: 155 (1863).
-MASKIN. maskin för raffinering av ngt; jfr raffinerings-apparat. TT 1872, s. 254 (för raffinering av olja).
-MÄSTARE. (†) föreståndare för arbetet vid raffinerhärd(ar). JernkA 1838, s. 157.
-PANNA. särsk. till 1 a α, om panna för rening av salter gm kokning. Rinman (1789).
-PROCESS. [jfr t. raffinierprozess] raffineringsprocess. JernkA 1847, s. 52.
-SLAGG. metall. slagg erhållen vid raffinering av metaller. JernkA 1851, s. 160.
(1 a, b α) -STÅL. [jfr t. raffinierstahl] särsk. (numera knappast br.) metall. till 1 b α: garvstål. 2UB 6: 89 (1904). TySvOrdb. 1872 (1932).
-UGN. [jfr t. raffinierofen] metall. raffineringsugn. JernkA 1838, s. 170.
-VÄRK, n. [jfr t. raffinierwerk] raffineringsvärk. Stiernman Com. 3: 398 (1666; för raffinering av socker). Tuneld Geogr. 4: 472 (1833). jfr JernkA 1838, s. 117 (: koppar-raffinerverk). jfr socker-raffinervärk.
B: RAFFINERINGS-APPARAT. tekn.
a) till 1 a. SvD(A) 1934, nr 166, s. 3 (för raffinering av olja).
b) (numera föga br.) till 1 b γ; vid pappersmassefabrik: raffinör. TT 1871, s. 60.
-ARBETE~020. arbete med raffinering; äv.: raffinering (jfr arbete 7). JernkA 1847, s. 63.
-CENTRIFUG. tekn. vid raffinering av socker använd centrifug varmed moderlut avskiljes från sockret. Kjellin 986 (1927).
(1 b α) -HAMMARE. (†) metall. garvstålshammare. JernkA 1860, s. 163.
-HÄRD. (numera bl. tillf.) metall. = raffiner-härd. JernkA 1844, 2: 1. —
-INDUSTRI. jfr industri 3. Almquist VärldH 6: 192 (1929; i fråga om sockerraffinering).
-KONST. jfr konst 3 e. LAHT 1892, s. 33.
-KOSTNAD. för raffinering. SD(L) 1905, nr 82, s. 3.
-KÄRL. kärl vari ngt raffineras. Bolin OrgKem. 39 (1925).
(1 a α) -LUT. (förr) lut erhållen vid raffinering av råsalpeter. KrigVAH 1824, s. 181.
-MEDEL, n. jfr medel, sbst. 13 (b β). JernkA 1892, s. 341.
-METOD. metod använd vid raffinering; förr äv. om den metod för rening av salpeter som bestod i flerfaldig kokning av råsalpeter (i motsats till andra reningsmetoder). KrigVAH 1824, s. 178 (i fråga om rening av salpeter). Törnstrand Metall. 55 (1927).
-OPERATION. jfr -process. 2SvUppslB 16: 824 (1950).
-PERIOD. (numera knappast br.) metall. om den del av färskningsprocessen varunder slaggen bildas. JernkA 1871, s. 17. Därs. 1881, s. 83.
-PROCESS. jfr process, sbst.1 1. JernkA 1838, s. 156.
-UGN. metall. för raffinering av metaller. JernkA 1847, s. 40. 2NF 33: 1144 (1922).
-VERK, se -värk.
-VÄRDE.
1) till 1 a: raffinadutbyte. SvUppslB 22: 767 (1935).
2) (i fackspr., föga br.) till 1 b β: mervärde som tillkommer glasvaror gm efterbehandling o. förädling (gm slipning, gravering o. d.). Eidem ÄGlasH 115 (1912).
-VÄRK, n. (industriell) anläggning för raffinering av ngt. Fries Krutlär. 35 (1869; för raffinering av salpeter). TT 1940, AutMot. s. 3 (för raffinering av olja).
(1 b β) -VÄRKSTAD~20, äv. ~02. (i fackspr., föga br.) värkstad där glas undergår efterbehandling o. förädling (gm slipning, gravering o. d.). SLorS 17: 23 (1899).
Avledn.: RAFFINERARE, m. [jfr t. raffinierer, eng. refiner] (numera bl. tillf.) till 1 a: man som raffinerar ngt. Serenius Zz 1 b (1734). JernkA 1838, s. 169.
RAFFINERI0104 l. 1004, n. (förr äv. -erie) [jfr t. raffinerie; av fr. raffinerie; jfr äv. eng. refinery]
1) till 1 a: raffinering; numera bl. (föga br.) konkretare: industriell anläggning för raffinering (av socker, koppar o. d.); raffinaderi; raffineringsvärk. SP 1792, nr 9, s. 3. Dalin (1871; abstr.). NFMånKr. 1938, s. 652 (för kopparraffinering). jfr olje-, salpeter-, salt-, socker-raffineri m. fl.
2) (i fackspr., föga br.) till 1 b β, om efterbehandling o. förädling av glas (gm slipning, gravering o. d.). Eidem ÄGlasH 115 (1912).
3) [jfr motsv. anv. i t.] (numera knappast br.) till 2 a: raffinemang. SoS 1903, s. 131 (1900). jfr: Raffineri .. (dvs.) tillgjordhet. Dalin (1871).
Spoiler title