SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2002  
SÄV 4v, sbst.1, r. l. m. (Franckenius Spec. C 4 b (1638) osv.) ((†) n. OPetri 1: 302 (1527), SAOL (1923)); best. -en (ss. n. -et); pl. (i bet. a, numera föga br.) -ar (Dahlstierna (SVS) 102 (1698), Östergren (1953; angivet ss. sälls.)) ((†) -er Broman Glys. 3: 581 (c. 1740))
Ordformer
(säv (-æ-, -f(f) m. m.) 1527 osv. sääv (-f(f)) 15791752)
Etymologi
[fsv. säf, n.; sv. dial. säv, n. l. m. l. f.; jfr fd. seff, fvn. sef, nor. sev; av omstritt ursprung dock sannol. till den rot (med bet.: våt, fuktig) som äv. föreligger i SAV, SABBA; ordets grundbet. torde då vara: vad som växer på sumpig mark (se HLindroth i Acta Jutlandica IX. 1: 343 ff. (1937)). — Jfr SÄVIL, SÄVJA]
om i vatten l. sumpig mark växande växt med jämförelsevis långt, böjligt o. ihåligt strå; ofta koll.; särsk. (o. numera bl.) om växt av halvgräsfamiljen Cyperaceae, särsk. (bot.) om (växt av) släktet Schoenoplectus (Rchb.) Palla (i sht om arten S. lacustris (Lin.) Palla); äv. ss. ämnesnamn (se b); förr särsk. dels om (växt av) det till tågväxterna hörande släktet Juncus Lin., dels om den till blomvassväxterna hörande växten Butomus umbellatus Lin.; jfr SÄVJA. OPetri 1: 302 (1527). Sääff med hwijt Blomma. Bromelius Chl. 51 (1694; om B. umbellatus Lin., blomvass). Juncus. Säf. Et slägte som wäxer och trifwes blott i fucktig, och tillika gyttjig jordmån. Retzius FlVirg. 60 (1809). Rörsparfwen, som häckar hos oss i fjälltrakterna, wistas bland säfwen och bortflyttar mot wintern i stora flockar. Holmström Ström NatLb. 2: 40 (1852). Knapptåg eller säf. Post Ogräsv. 101 (1891). Säf, säf, susa, / våg, våg, slå, / I sägen mig hvar Ingalill / den unga månde gå? Fröding NDikt. 60 (1894). Tätt vid stranden vilar / brun och frusen säven. Ekelund Improv. 19 (1922). (Lat.) Scirpus lacustris .. (sv.) Säv. Kolvass. Ursing SvVäxt. Faner. 348 (1944). SvBotT 1997, s. 433 (om släktet S. (Rchb.) Palla). — jfr BLOM-, BLÅ-, BORST-, HAVS-, KNAPP-, MYR-, SJÖ-, SKOGS-, TAGEL-, TUV-SÄV m. fl. — särsk.
a) (numera mindre br.) i individuell anv. (jfr c), i pl.: sävruggar (se RUGGE, sbst.3 1). Dahlstierna (SVS) 102 (1698). Så fångas .. (braxen) om somaren .. utföster uhr säfwer, hvassar och rörer. Broman Glys. 3: 581 (c. 1740). I lä för .. landet, stodo fjolårets vassar och sävar i säkert skydd för drivisen. NatVästerg. 300 (1951).
b) ss. ämnesnamn, om (avskurna) strån (l. blad) av säv l. andra vatten- l. sumpväxter; särsk. i fråga om användning ss. material för taktäckning l. mattflätning o. d.; i sht förr äv. i fråga om användning ss. kreatursfoder. (Nunnan) brukade een Säng aff Säf. Schroderus Os. 2: 139 (1635). Item at man i Julii Månad skiär Säf och Hwass til Creaturens födande, der den finnes, doch at Tak-Rören icke tagas dertil, som straxt Isen i November är lagder skal upskäras. Salander Gårdzf. 53 (1727). Säfwens .. mjukhet gör den tjenlig at deraf fläta eller binda med widjor mjuka mattor, brukbare både at sitta och ligga på. Retzius FlVirg. 60 (1809). Korgen är flätad af grof rotting och säf. Idun 1890, ModeT nr 1, s. 6. Alla typer av halmpynt kan tillverkas av säv, men många sävarbeten går inte överföra till halm. PiteåT 28 ⁄ 12 1985, s. 9.
c) i jämförelser (i sht förr i individuell anv. (jfr a)); särsk. i fråga om böjd l. hängande kroppsställning (ss. uttryck för sorg l. viljelöshet o. d.), förr särsk. i uttr. hänga sitt huvud som ett säv. Skulle thz wara een fasta then iagh vthwälia skulle, at een menniskia twingar om daghen sin krop, eller henger sitt hoffuudh såsom itt säff, eller ligger j säck och asko? Jes. 58: 5 (Bib. 1541). Min bedröfwade mohr .. för sorg som et hängande sääf går. VDAkt. 1681, nr 175. Den ena stunden är .. (tron) såsom et berg, och den andra, såsom et swicktande säf. Bælter JesuH 5: 620 (1759). Ditt hufvud höll du lutadt som säfven för vinden, / och blek var du om kinden. Fröding Stänk 136 (1896).
Ssgr: A: (b) SÄV-ARBETE~020. särsk. konkret: av säv tillverkat arbete (se d. o. 10, 11). SlöjdkomBet. 1908, s. 268.
-ART. (i sht i fackspr.) art (se d. o. 8 a α) av säv. Fréville Söderh. 1: 258 (1776). Redan under antiken användes märgen ur vissa sävarter till vekar i oljelampor. Kulturen 1983, s. 136.
-BAGGE. entomol. skalbagge tillhörande släktet Donacia Fabr., som lever på säv o. andra strand- l. vattenväxter. DjurVärld 3: 243 (1963).
-BANK. sävbeväxt bank (se bank, sbst.1 I 1). FoFl. 1907, s. 14.
-BEVUXEN, p. adj. bevuxen med säv, sävbeväxt. Thomson Insect. 372 (1862).
-BEVÄXT, p. adj. jfr -bevuxen. Björkman (1889).
-BLAD. (säv- 1876 osv. säve- 1702) blad hos l. från säv. ORudbeck CampElys. 1: 26 (1702).
-BLOMMA, se sävjablomma.
(b) -BÅT. båt tillverkad av säv. Fréville Söderh. 1: Föret. 4 a (1776).
(b) -BÄNK. (i fackspr.) bänk (se d. o. 7) av säv. SvRike I. 2: 206 (1900).
(b) -FACKLA. (förr) fackla av säv. För öfrigt bibehöllo sig säffacklorna länge i bruk; enligt engelska författare tillverkades sådana ännu 1775 i grefskapet Hampshire, der de användes i hushållen som ett billigt lyse. UB 5: 276 (1874).
(b) -FLÄTAD, p. adj. (i sht om utländska l. ä. sv. förh.) Fåtölj .. af buffpil, med säfflätad sits. KatalCronquist 190607, s. 40.
(b) -FLÄTNING. (i sht om utländska l. ä. sv. förh.) flätat sävarbete. PT 16 ⁄ 6 1896, s. 3.
-GRÄS. (säv- 16591893. säve- 16941716) (†) om vatten- l. sumpväxt med jämförelsevis långt, böjligt o. ihåligt strå; särsk. dels om växt av det till tågväxterna hörande släktet Juncus Lin. (särsk. om arten J. acutiflorus Ehrh. ex Hoffm., spetståg), äv. om släktet, dels om den till dybladsväxterna hörande växten Scheuchzeria palustris Lin., kallgräs, dels om det till halvgräsfamiljen Cyperaceae hörande släktet Cyperus Lin., parasollag. (Lat.) Gramen junceum spicatum .. (sv.) Säff gräs medh Ax. Franckenius Spec. C 1 b (1659). (Lat.) Gramen foliolis junceis oblongis; radice alba .. (sv.) Hwitrotat säfgräs. ORudbeck CampElys. 1: 42 (1702). (Lat.) Gramen junceum folio articulato .. (sv.) Säfwegräs. Lindestolpe FlWiksb. 17 (1716). (Lat.) Cyperus .. (sv.) Säfgräs. Svensson Kulturv. 48 (1893).
-HOLME. (rikligt) sävbevuxen holme. Broman Glys. 3: 586 (c. 1740). En hel värld av ängar, blöta, fågelrika kärrmarker, mäktiga bladvassar och mitt i det hela en vidlyftig arkipelag av mörkgröna sävholmar och öppet vatten. TurÅ 1958, s. 241.
-KLÄDD, p. adj. klädd (se kläda 4 b) med säv. Levart Odensj. 52 (1893; om strand).
(b) -KNIPPA l. -KNIPPE. knippa l. bunt av säv. Nordforss (1805).
(b) -KORG. korg flätad av säv. Wollimhaus Syll. Y 7 b (1649).
(b) -KÄRVE. (säv- 1929 osv. säve- 1640) (numera bl. mera tillf.) kärve av säv. En säfwekärfwe, ther små piltar lära sigh simma på. Linc. Qqq 6 a (1640). Ymer 1929, s. 245.
-LIK. som liknar säv. Wikström ÅrsbVetA 1834, s. 230.
(b) -MATTA. jfr -korg. Nordforss (1805). Golfvet i ett japanskt rum är belagt med enkla säfmattor. SvSlöjdFT 1905, s. 12.
-OMKRANSAD~020, p. adj. (numera bl. tillf.) omkransad (se omkransa 2) av säv. Edgren Dikt. 1 (1884). En liten fredlig, säfomkransad bukt. Lagerlöf Drottn. 116 (1899).
-PIPA.
1) till huvudmom.: sävstrå (jfr pipa, sbst.1 7 g). Beenen (på spädbarnet var) smala som säffpipor. VDAkt. 1690, nr 249.
2) till b: visselpipa av säv. Carlén Skuggsp. 2: 1 (1865).
-RIK. (Braxen kan jagas) endast när starck köld är, tå .. (de) nödgas gå utur säfwen på diupet, såsom oftast sker i .. snart sagt .. alla .. Säf-rika siöar. Broman Glys. 3: 621 (c. 1740).
-RUGGE l. RUGG. jfr rugge, sbst.3 1. Schröder 2Jagtm. 33 (1891). Skärgårdens grunda flador .. äro i hela sin vidd täckta av vass- och sävruggar. Smeds Malaxb. 16 (1935). Jag minns att jag .. i en sävrugge skrämde ut en sothöna som hade bo med fyra ägg. TurÅ 1953, s. 247.
-SLÄNDA. [insekten lägger sina ägg på säv o. andra vattenväxter] entomol. om insekt tillhörande ordningen Megaloptera, vattennätvingar; särsk. om insekt av familjen Sialidae (särsk. om arten Sialis lutaria Lin.); i pl. äv. om familjen; förr äv. dels om ordningen, dels om släktet Sialis Lin. Thomson Insect. 232 (1862). Vår enda Säfslända (Sialis lutaria). 1Brehm III. 2: 128 (1876). 2NF 25: 308 (1916; i pl., om släktet). Av sialiderna är Sialis lutaria, sävsländan, den enda som tilldrar sig fiskarens intresse. Hammarström Sportfiske 138 (1925). Sävsländorna, megaloptererna .. Ordningen delas i familjerna egentliga sävsländor (Sialidae) och jättesävsländor (Corydalidae). DjurVärld 3: 274 (1963). NE 19: 297 (1996).
-SPARV. zool. tättingen Emberiza schoeniclus Lin. (som häckar i säv l. vass l. täta (strand)snår). ORudbeck D. Y. (c. 1700) i 3ASScUps. VIII. 7: 10. Säfsparf. Håller sig wid watn bland tiockaste rören och säfwen, der hon gömmer sig, och kan swårligen fångas eller skiutas, om ej af händelse. Linné FörelDjurr. 144 (1748). Säfsparfven, som gungade på ett strå öfver vattnet, sjöng sin muntra visa. Rydberg Vap. 329 (1891).
-STARR. bot. om växt av släktet Kobresia Willd.; förr äv. om växten Carex dioica Lin., nålstarr. Linné Fl. nr 746 (1745; om C. dioica). Fleraxig sävstarr. Hylander NordKärlv. 2: 41 (1966). SvBotT 1997, s. 433 (i pl., om släktet). Enaxig sävstarr. Därs.
-STIG. (numera föga br.) sävsångare. Sundevall o. Kinberg 69 (1861). 2NF (1917).
-STIGARE. (†) sävsångare. Gravander Buffon 4: 67 (1807). Nilsson Fauna II. 1: 336 (1858).
-STJÄLK. sävstrå (numera mindre br.) Säf-stjelk .. (är) en bladbärande, oledad stam, som lefver endast en vegetationsperiod, inuti är tät och utan leder. Areschoug LbBot. 145 (1863). 2NF 26: 953 (1917).
(b) -STOL. (säve- 1718. sävs- 1770) (förr) stol med sits av flätad säv. SvKulturb. 9—10: 194 (cit. fr. 1718). 3 holländska säfsstolar. VTrolle (1770) hos Trolle-Bonde Hesselby 125.
-STRÅ. strå (se strå, sbst.1 2) av säv; jfr -pipa 1, -stjälk. (Svalorna) hafwa .. sänkt sig neder åt botnen utföre Sääfstrån. Broman Glys. 1: 345 (1710). Små kortsvansade fåglar visslade melankoliskt bland sävstråna. Malm Roberts Arund. 110 (1939).
-SUS. (Spelmannen) spelar en låt som härmar vågskvalp och säfsus. Forsslund Djur 113 (1900).
-SÅNGARE. zool. sångfågeln Acrocephalus schoenobaenus Lin. (som häckar o. uppehåller sig vid strandkanter bland säv l. vass l. buskar o. d.); jfr -stig, -stigare. Leijonflycht (1827). Strand som hyser på klippiga ängar / vass för sävsångarns veka strängar. Karlfeldt FlBell. 62 (1918). I sjöns vassdjungler hörs sävsångarens kiselsträva sång. NatUppl. 146 (1948).
(b) -TAK. (numera bl. mera tillf.) sävtäckt tak, halmtak. Lundquist Deledda Murgr. 82 (1926). TurÅ 1946, s. 196.
-TORV. torv bildad (väsentligen) av säv. Andersson Växtv. 10 (1896).
(b) -TÄCKT, p. adj. om hus o. d.: täckt med säv. Engström Lif 81 (1907).
(b) -VEKE. (förr) ljus- l. lampveke av säv; jfr sävje-veke. RedNordM 1929, s. 17.
B (†): SÄVE-BLAD, -GRÄS, -KÄRVE, -STOL se A.
C: SÄVS-STOL, se A.
Avledn.: SÄVIG, adj. (-ig 17381925. -ug 1679) (numera bl. mera tillf.) som kännetecknas av l. är bevuxen med säv. Östersiös säfwuga wikar. Rudbeck Atl. 1: 804 (1679). Ossiannilsson Sång 19 (1925).
Spoiler title
Spoiler content