SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1967  
SILA si3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr SIL, sbst.3—4
Ordformer
(siil- (sihl-) 15491766. sijl- (sijhl-) 15261760. sil- (sjl-) 1576 osv. syl- 15401759)
Etymologi
[fsv. sila; jfr nor. sile, nyisl. síla, (l)t. sielen, bortleda vatten genom avloppskanal o. d., meng. sīlen, eng. dial. sile; avledn. av SIL, sbst.2; i bet. 35 har ordet sannol. delvis annat urspr. o. utgör en avljudande sidoform till sv. dial. sela, rinna sakta (se SEL). — Jfr SILE]
1) tr.: med tillhjälp av sil (l. anordning l. bildning o. d. som fungerar ss. sil) skilja beståndsdelar i (vätska l. ånga o. d.) från varandra på sådant sätt att vissa beståndsdelar (som vanl. utgöras av fasta l. tjockare ämnen) bli kvar i silen (osv.), medan återstoden passerar genom densamma (äv. i uttr. sila ngt genom ngt); med tillhjälp av sil rena (vätska osv.) frå icke önskvärda beståndsdelar; äv. med avs. på beståndsdel(ar) i vätska osv. (i sht i uttr. sila ngt från ngt): avskilja (o. uppsamla); äv. med saksubj. (särsk.: filtrera l. rena); äv. abs.; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr KOLERA, v., LÄCKA, v. 4, PASSERA III 3. Sila soppa, saft, sås, mjölk. VarRerV 25 (1538). (Man lägger vissa sönderstötta rötter i brännvin) Och later på 8. Daghar vtdraghes Krafften aff Röterne. Sidhst Sijles thet Reent. L. Paulinus Gothus Pest. 73 b (1623). Sihlekiärill (dvs. körtlar) .. sihla gemenligen från Blodet någon slags wätska. Rosenstein Comp. 21 (1736); möjl. att uppfatta ss. särsk. förb. (Lösningen) silades genom tryckpapper, där et rostbrunt pulver samlades. VetAH 1794, s. 148. I allmänhet taget sila ylledukar bättre .. än linnedukarne. Nyblæus Pharm. 64 (1846). (Vid tvåltillverkning användas) silade fettrester. Holm AlltFläck. 68 (1946). — jfr AV-, BORT-, NED-, OM-, REN-, UPP-SILA m. fl. o. NY-, O-SILAD m. fl. samt VATTEN-SILNING m. fl. — särsk.
a) i fråga om att människa l. djur låter vätska o. d. passera genom sin mun l. mellan sina läppar l. genom sitt skägg o. d. på sådant sätt att vissa beståndsdelar avskiljas. (Sinfjötle tvekade att dricka, då han såg, att drycken var grumlig) men .. (hans fader) sade: ”låt då skägget sila, min son”! Afzelius SæmE 164 (1818). Vattnet .. silas .. (hos brugden) genom det fina gallerverk, som bildas af .. gälbågs-taggarna. NF 2: 1227 (1878). (Skedänderna) summo .. med näbbarna i vattnet .. för att sila smådjur. Rosenberg Uvberg. 134 (1937).
b) med adverbial vars huvudord betecknar ngt vari l. varpå vätska rinner ned efter att ha passerat genom en sil (l. anordning fungerande ss. sil), i sådana uttr. som sila ngt i l. på ngt, hälla ngt i l. på ngt genom en sil o. d. (Ärter kokas) i så mycket kalt watten at det står öfwer dem; när det är afkokat, silas den färska kiöttsåppan derpå. Warg 17 (1755). (Kräftspadet) silas .. i ett fat och får stå att sjunka. Langlet Husm. 174 (1883). jfr: Sedan .. (mjölken) är målkat, måste hon sijlas, sombliga bruka i Bunckar, sombliga uti Baljor. Rålamb 13: 57 (1690).
c) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.; i sht förr äv. konkret, om vätska som passerat genom sil (l. anordning som fungerar ss. sil). Den andra Sijlningen (dvs. det silade spadet efter ett för andra gången kokat köttstycke) brukar man till de gemenare (rätterna), och de som medh brun Såppa afreedas. Rålamb 14: 74 (1690). (Det) synes .. blifva fåfängt, at medelst uprepade nederslag och silningar .. fria Brunstenen ifrån Järn. VetAH 1778, s. 84.
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; äv. opers. Snart kan en stark Affect och syszlor öfwerila / En Man, at han sin sak frå grummel ei kan sila. Kolmodin QvSp. 2: 378 (1750). Då Bellman och fru Lenngren silade himmelsk nektar ur hvardagslifvets mörja. Crusenstolpe Mor. 5: 143 (1843). Jag skulle vilja .. sila det (vackra) genom mina egna ögon och så ge det åt hela världen. VBenedictsson (1888) hos Lundegård Benedictsson 432. Trottoarerna silade i oförminskad takt storstadens eftermiddagsflanerande herrar och damer. Essén Fob 142 (1919). När man gått ner sig och det silar kallt i strumporna. Siwertz Sel. 1: 10 (1920). — särsk.
a) i uttr. sila mygg och svälja kameler o. d., se KAMEL 1 a.
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) avskilja (grädde) från mjölk (gm att låta mjölken rinna ut ur ett kärl, medan grädden kvarhålles); jfr RÄNNA, v. 2. (Den gamla trotjänarinnan) silade med sorgset mod / Den sista bunkens grädde. Topelius Ljung 240 (1871, 1889).
c) [narkotikapreparatet upplöses i vatten, varefter lösningen silas före injektionen] (i vissa kretsar, vard.) i berusningssyfte injicera narkotikapreparat (på sig själv); jfr SIL, sbst.3 DN(A) 1966, nr 234, s. 16. Av en slump träffade jag på en karl som silade, han gav mig ”jungfrusilen” (dvs. den allra första injektionen), jag var 14 år. SvD(A) 1967, nr 120, s. 7.
d) (tillf.) med avs. på röntgenstrålning l. radiovågor o. d.: filtrera. Friesen o. Grape CodArg. 203 (1928).
e) med avs. på ngt varöver man låter vatten rinna l. varöver vatten rinner.
α) (†) skölja (fisk). Salé 64 (1664).
β) (i vitter stil, numera bl. tillf.) om vattendrag: skölja (sand o. d. på vattendragets botten); jfr 3. Bäcken .. / Sin perlesand med sakta mullring silar. Atterbom 1: 240 (1824).
f) [jfr 3] med avs. på vätska som rinner långsamt (liksom genom en sil).
α) i fråga om att låta ngt flyta långsamt ut ur l. i l. över ngt; i de särsk. förb. SILA PÅ, UT o. ÖVER samt ss. förled i ssgr.
β) (i sht i vitter stil, numera bl. mera tillf.) med saksubj. betecknande ngt som innehåller l. innesluter den vätska som objektet betecknar: låta (ngt) rinna l. sippra (fram l. ut o. d.); äv. i uttr. sila ngt i ngt, låta ngt rinna l. sippra ut i ngt. (Portådern) som Bloden artigt silar. Spegel GW 254 (1685). En liten .. bäck silar .. sitt vårflöde i hafvet. Topelius 23: 240 (1876).
g) (numera bl. mera tillf.) komma (vätska) att l. låta (vätska) spruta l. strila. Sahlstedt (1773). (Han) silade en lång stråle spott mellan de glesa framtänderna tvärs öfver trottoaren. Sandberg GHusH 6 (1897).
h) låta (sand l. säd l. pärlor o. d.) passera l. rinna l. glida (genom ngt, särsk. genom fingrarna o. d.); äv. abs.; äv. bildl.; jfr 4 b. (Han) lekte med sanden, som han silade mellan fingrarna. Hedin GmAs. 1: 490 (1898). Han .. började röra och sila i (skatt-)kistan. Heidenstam Folkung. 1: 340 (1905). Just nu lever jag. Just nu silar jag mitt enda liv genom mina händer, sekunderna, minuterna, timmarna som aldrig kommer igen. Fogelström Vakna 22 (1949).
i) [jfr 4 c] (i sht i vitter stil) i fråga om ljus.
α) om ljuskälla l. del av dygnet med tanke på dess ljusförhållanden: låta (ljus) fördela l. sprida sig l. söka sig väg l. lista sig fram (genom moln l. dis l. lövverk l. fönster o. d.); ofta med särskild tanke på den uppkomna ljusverkan; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Öman LyrBl. 1: 101 (1857; om månen). Den nedgående solens .. dämpade, silade dager. Centervall Hellas 103 (1888). Sommarkvällen .. silade sitt ljus mellan trädens stammar och lövverk. Karlzén BlåNov. 83 (1951).
β) om ngt (t. ex. moln l. lövverk l. fönsterruta) som bl. delvis tillåter ljus att tränga igenom: sprida l. fördela l. släppa fram (ljus) så att detta framträder reducerat l. dämpat l. ss. strimmor l. ljusglimtar l. strålknippen o. d. Tavaststjerna NVers 20 (1885; om björkar). En hög, men mulen sommarhimmel, som silade solljuset jämt på alla håll och gaf åt alt en skimrande silfverartad belysning. Ahrenberg Hem. 156 (1887). Fönstren (äro) fulla af damm och smuts .. och .. sila en sparsam dager genom töcknet. Aminoff StPtbg 269 (1909).
j) (i vitter stil, mera tillf.) i uttr. sila en blick på ngn, kasta en lång blick på ngn (genom ögonhåren); jfr 4 e. Hedenvind-Eriksson Hjul. 163 (1928).
k) (i vitter stil, tillf.) låta (ord l. tal) passera l. söka sig fram (genom mustascher o. d.). Orden silades kallt genom mustascherna. Johnson Slutsp. 68 (1937).
l) (i sht i vitter stil; se dock slutet) befria l. rena (uttryck l. mening l. tanke l. erfarenhet l. källmaterial o. d.) från icke önskvärda l. ss. olämpliga l. stötande o. d. uppfattade beståndsdelar; (kritiskt) sovra l. gallra (ngt). (Författaren har) väl silat det, han tagit upp ur (källorna). KrigVAT 1894, s. 201. De erfarenheter och tankar om Gud, som kommit fram ur primitivitetens dunkla begynnelse .. (o.) silats och förtunnats eller renats och stärkts. Söderblom Gudstr. 368 (1914). särsk. (starkt vard.) i uttr. sila snacket, välja sina ord, särsk.: icke vara för grov i munnen (med hänsyn till viss närvarande person l. vissa närvarande personer). Nu slog du på bandinspelaren, hördes en annan skämta. Bäst att sila snacket. Oker-Blom Illdåd 77 (1960).
3) intr., ofta äv. refl., i sht förr äv. i pass. med intr. bet., om vätska l. vattendrag o. d.: sakta (liksom genom en sil) flyta l. rinna l. lista sig fram l. söka sig väg (genom l. över ngt l. mellan hinder o. d.), smårinna; i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; förr äv. (i pass. med intr. bet.) om vätska: avsöndras. (Vattnet) sijlar sigh igenom Iorden, huilken borttagher sältton, och thet upfriskar. Forsius Phys. 150 (1611). Miölken, som genom .. (ammornas) Bröst och Ådror silas. Block Progn. 135 (1708). Nepenthes (dvs. kannväxten) på Zeylon formerar .. flaskor (av bladen) .., i hvilka siles ett ganska rent vattn. Biberg Linné Oec. 42 (1750). Maj (månad) med silande små bäckar. Bäckström DramStud. 139 (1870). Källvattnet är .. noga filtrerat efter att ha silat långa vägar genom ren sand. Selander LevLandsk. 52 (1955). — jfr AV-, BORT-, FRAM-, GENOM-, IN-, NED-, UPP-, UT-SILA.
4) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 3. Rännilar .., genom hvilka välståndet .. silar sin väg — till utländingen. TT 1871, s. 15. Odlingen silade sig alltmer inåt markerna, från rastställe till rastställe. Hildebrand i 3SAH 10: 19 (1895). I stenens gap och rännor / sig ormar sno och sila. Brogren Yngl. 88 (1901). Det giftiga talet (hade) silat sig vidare. SvH IX. 1: 120 (1908). — särsk.
a) i fråga om vissa väderleksfenomen.
α) om regn: falla jämförelsevis sakta o. ihållande, strila; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. i adverbiell anv.). Silande oktoberregn. Tigerschiöld Dikt. 1: 48 (1888). Regnet föll .. silande fint. Dahllöf Otyg 95 (1915). Regnet har silat i dagar. DN(A) 1929, nr 107, s. 3.
β) om dimma: avge fuktighet i form av droppar. Medan dimman silade och satte pärlrader på mässingsräcken. Ossiannilsson Hav. 367 (1910).
b) om sand- (korn) l. andra ämnen l. föremål av liknande konsistens l. beskaffenhet, stundom äv. om damm- (partiklar) o. d.: långsamt rinna l. passera l. söka sig väg (genom ngt o. d.); äv. bildl. (t. ex. om guld ss. beteckning för pengar). Sandkornen (i timglaset) silade. Strindberg NSvÖ 1: 172 (1906). Guldet silar så lätt genom fingrarna. SkogsvT 1907, s. 328. Pojken .. ömsom rätade och krökte på tårna, så det varma dammet silade i korta puffar. Lieberath Knekt. 114 (1914).
c) om ljus: söka l. bana sig väg l. lista sig fram l. fördela sig l. sprida sig (genom ngt som delvis hindrar framträngandet, t. ex. atmosfär l. moln l. lövverk l. fönsterruta); ofta med särskild tanke på den uppkomna ljusverkan; äv.: oavbrutet strömma l. flöda (över ngt); jfr 2 i. Det knappa dagsljus som .. silade sig genom små i bly infattade rutor. Lundin (o. Strindberg) GSthm 494 (1881). Det ligger en sällsam dager härinne (under bokarna), dit solljuset silas genom ljusgröna hvalf. Rosenius Naturst. 10 (1897). Öfver slätten silade månens bleka ljus. Janson Abr. 154 (1901). I trädens kala kronor silar sol. Kumlien Exil 39 (1912). Till och med döda ting i butiksfönster låg och lät ljuset sila över sig bara för att det skulle slösas så mycket som möjligt. Johnson Nu 219 (1934).
d) om vind: (långsamt) söka l. bana sig väg l. lista sig fram (genom l. förbi ngt o. d.); stundom äv. om ljud: söka sig fram l. sprida sig (genom en lokalitet). TT 1893, Byggn. s. 45 (om klang från kyrkklockor). Vinden, som långsamt silade mellan stenväggarna, förmådde ej driva bort stanken från livsmedelmagasinen. Essén Prim. 204 (1919).
e) (mera tillf.) om blick: söka l. lista sig fram (genom ögonhåren); jfr 2 j. Med .. många förföriska blickar silande mellan ögonhåren. Siwertz Varuh. 253 (1926).
f) om kraft o. dyl. l. fysisk l. psykisk förnimmelse l. upplevelse (t. ex. vällust, aning): bana sig väg l. söka sig fram l. sprida sig (genom kroppens förgrenade system av nerver l. ådror o. d.). Gång på gång silar vällusten genom alla ådror och nerver i hennes kropp. Koch Arb. 61 (1912). På de utmattade silar nya krafter i kroppen. Moberg Utvandr. 523 (1949).
5) [jfr med avs. på bet.-utvecklingen RINNA 7, RÄNNA, v. 14] (†) om mjölk: sätta grädde. Ej stort mer än 4 lod smör (erhölls) efter en kanna mjölk, ehuru den stått för att sila i 2:ne dygn och deröfver. Gussander VinstMjölk. 17 (1861; i handl. fr. 1858; från Gästrikl.).
Särsk. förb.: SILA AV10 4. [fsv. sila af] till 1: gm silning avskilja (ngt). Berchelt PestOrs. H 7 b (1589). jfr avsila.
SILA BORT10 4. till 1: gm silning avskilja (ngt, särsk. ngt som icke är avsett att utnyttjas); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. sila 2). Weste (1807). (Radion) silar utan vidare bort alla ovidkommande stationer. DN(A) 1933, nr 301, s. 17. jfr bortsila.
SILA FRAM10 4. jfr framsila.
1) (i sht i vitter stil, numera bl. mera tillf.) till 2 f β. (Spottkörtlarnas utförsgångar) sijla fram all then spotten, som uthflyter. Lindestolep Frans. 90 (1713).
2) till 3, intr. o. refl. (i uttr. sila sig fram); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. sila 4). Watnet wil sijla fram emellan stenarna. Serenius EngÅkerm. 34 (1727). (G. F. Gyllenborgs poesi) silade sig fram med betänksamhet och lugn besinning genom reflexionens filtrum. BEMalmström 1: 368 (c. 1860).
SILA FRÅN, se sila ifrån.
SILA GENOM, se sila igenom.
SILA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. till 1: sila bort (ngt); äv. i uttr. sila ifrån ngt ngt, sila bort ngt från ngt; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. sila 2). (Bukspottkörteln) består af en hop kiörtlar som sihla ifrån Bloden ett slags wattn .., som liknar Spotten. Rosenstein Comp. 332 (1738); möjl. icke särsk. förb. Då man wil sila ifrån ärterna, så .. rifwer man dem igenom durchslag. Warg 17 (1755). jfr: Sijla .. Lagen ther ifrån. Palmchron SundhSp. 305 (1642). jfr frånsila.
SILA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. jfr genomsila.
1) (numera bl. tillf.) till 1: låta (ngt) passera genom sil o. d., sila (ngt); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. sila 2), förr äv. i uttr. sila myggen igenom, sila mygg (se sila 2 a). Sijla de icke myggen igenom, och sluka sielfue den store Kamelen. Kempe Krigzpersp. 74 (1664). särsk. i utvidgad anv. motsv. sila 2 i β, om moln: släppa igenom (ljus) på ett fördelat l. dämpat l. reducerat sätt. Wirsén Vint. 260 (1890).
2) till 3: rinnande passera fram genom (ngt) (äv. refl., i uttr. sila sig igenom ngt); äv. abs. Kiällådrorna, som sijla igenom åtskilliga (jord-)arter nedre i Jorden. Tiselius Vätter 1: 104 (1723); möjl. icke särsk. förb. Dalin (1854; refl.). Bolin VFöda 104 (1933; abs.).
SILA IN10 4. jfr insila.
1) (numera bl. tillf.) till 1: låta (ngt) rinna in (i ngt) genom en sil o. d.; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. sila 2). (I Östergötl.) skulle (på G. I:s anmodan) helt oförmärkt tillverkas hvad vi kalla en opinion, goda tankar skulle silas in i folket genom hvarjehanda kanaler. VittAH 22: 408 (1861). jfr (†): (Järnhaltigt mineralvatten får) stå .. en månad, då all ochra setter sig til bottnen .., det höses (sedan) ut i lehrboutteljor, och silas derin. Swedenborg Res. 79 (1737).
2) till 3, intr. l. refl. (i uttr. sila sig in), i sht förr äv. i pass. med intr. bet.; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. sila 4). VetAH 1742, s. 246 (refl.). Grotenfelt Mejerih. 5 (1886; i pass. med intr. bet., om mjölkvätska). Den tidiga höstsolen silade in genom fönstret. Edqvist Skugg. 5 (1958).
SILA MED10 4. till 3; särsk. refl., i uttr. sila sig med, långsamt o. i smärre kvantiteter åt gången rinna l. sippra med (i ett vätskeflöde); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. sila 4). Dikten tyckes (hos Sven Lidman) ofta sprungen fram på läpparna och icke under pennan, fel och skavanker sila sig med i (ord-)flödet. Söderhjelm Upps. 131 (1905).
SILA NED10 4 l. NER4. jfr nedsila.
1) (mera tillf.) till 1: låta (ngt) rinna ned (i ngt) genom sil o. d. SvD 9/7 1927, Bil. s. 2.
2) (i vitter stil) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (motsv. sila 2); särsk. motsv. sila 2 i α. LfF 1910, s. 306 (i fråga om ljus). Han fyllde på mer pilsner och sila ner det i den knastertorra strupen. Sjöman Lekt. 363 (1948).
3) till 3, intr. l. refl. (i uttr. sila sig ned); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. sila 4). Dalin Hist. 1: 6 (1747; refl., om vatten). Lite jord lossnade och silade ner på oss. Lindgren Mio 115 (1954).
SILA OM10 4. till 1: sila (ngt) på nytt. Nordforss (1805). jfr omsila.
SILA PÅ10 4. till 1, 2 f α: hälla på (vätska på ngt) l. hälla vätska på (kärl) genom en sil l. långsamt liksom genom en sil (äv. i uttr. sila på ngt ngt, på sådant sätt hälla på ngt på ngt); särsk. (i vissa trakter) i fråga om hällande av mjölk över tätämne för beredning av långmjölk. At bibehålla god tätmjölk måste man hvar annan eller tredje dag sila på tätämnet .. ny mjölk. VetAH 1749, s. 12. Innan mjölken silades på, hade man strukit eller lagt tätämne på kärlets botten. Levander DalBondek. 3: 352 (1947).
SILA TILLBAKA10 040, äv. 032. särsk. till 3, refl., i uttr. sila sig tillbaka, långsamt o. i smärre kvantiteter åt gången rinna l. sippra l. söka sig tillbaka. Hallström Sparfv. 130 (1903; om vågor).
SILA UPP10 4. jfr uppsila.
1) till 1: under silning samla upp (vätska i ett kärl). Forsius Phys. 190 (1611).
2) (i sht i vitter stil) till 3; intr. l. refl. (i uttr. sila sig upp); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. sila 4). (Blodet) silade .. långsamt upp mot hennes kinder. Benedictsson FruM 265 (1887). SD(L) 1900, nr 348, s. 5 (refl., om rök).
SILA UT10 4. jfr utsila.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: gm silning skilja ut (ngt). Lidnestolpe Fross. 43 (1717).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2 f α: tappa (saft ur träd) genom i barken uppborrat (uppborrade) hål. Svedelius Statsk. 4: 44 (1869; ur sockerlönn).
3) till 3, intr. l. refl. (i uttr. sila sig ut), i sht förr äv. i pass. med intr. bet. (i sistnämnda anv. förr äv.: avsöndras); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. sila 4); äv. opers. (särsk. bildl.: sippra ut l. läcka ut l. bli känt). BtVLand 4: 83 (1759; refl., om vätska). När Menniskan ätit något .., som retar de inwärtes delar, då silas i dem ut en wätska, som lika såsom höljer och gjör dem hala. SvSaml. 3—6: 74 (1764). Det silar ut ibland om dessa .. gager på 50 à 75 kronor i månaden. Carlsson HelaSthm 196 (1912). Under dörren till faderns rum .. silade ljus ut. Johnson DrömRosEld 58 (1949).
SILA ÖVER10 40. jfr översila.
1) till 1: hälla (vätska) över (ngt) l. hälla över (vätska) genom en sil. Gurkorna läggas ned .. och lagen silas öfver. HemKokb. 365 (1903).
2) (numera i sht om ä. l. utländska förh.) lant. till 2 f α: låta vatten (från specialanordnade diken l. rännor) sila fram över (äng l. åkermark o. d.). Wetterbergh Penning. 500 (1847).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. (ev. i viss bet.) hänföras till sil, sbst.2; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: SIL-ANORDNING~020. anordning (se d. o. 1 a δ) för silning; jfr -apparat 1, -inrättning, -maskin o. silnings-anstalt. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 123. —
-APPARAT. apparat för silning.
1) till 1, i anv. motsv. apparat 3 a. UB 5: 193 (1874).
2) till 1 a, i anv. motsv. apparat 3 b. Smitt Ryggradsdj. 26 (1882).
-BLECK. bleckskiva med silhål; äv. i utvidgad anv., motsv. sila 2 h. Björkegren 2128 (1786). JournManuf. 4: 32 (1834; i utvidgad anv.).
-BRICKA. tekn. jfr -platta 1. MjölkBehandl. 65 (1942).
-BUNKE. (sil- 1758 osv. sila- 1583. sile- 15851758) [fsv. silabunke] (i sht förr) bunke (se d. o. 5) vari mjölk silas upp (för att sätta grädde); jfr -kärl 1, -skål, -tråg 1. GripshR 1583, s. 24. —
-BYTTA. (sil- 1737 osv. sile- 1737) (i sht förr) jfr -bunke. Rosensten Skog. 15 (1737).
-BÄDD. (numera föga br.) bädd (av grus o. sten) varigenom vatten filtreras, filterbädd. TByggn. 1866, s. 33. TT 1901, Allm. s. 242. —
-FAT. (sil- 1675 osv. sile- 16871723) (numera bl. tillf.) jfr -kärl 1. BoupptSthm 1678 s. 13 b (1675). Den syltade frukten upplägges på silfat af porslin öfver en skål, så att saften får väl afrinna. Langlet Husm. 199 (1883).
(2 f β, 3) -GÅNG. (†) om körtels utförskanal; jfr -rör. Möller (1790). Heinrich (1828). Ssg: silgångs-öppning. (†) = sil-gång. (Sv.) silgångs-öpning .. (lat.) ductus excretorius. VetAH 1753, s. 16. —
-HUS. (numera mindre br.) (hus inrymmande) sileri. TT 1899, Allm. s. 326. SvSkog. 1132 (1928).
-HÅL. om vart o. ett av de hål i en sil l. silanordning genom vilka silning sker; äv. i utvidgad anv., dels (motsv. sila 2 h) om vart o. ett av ett antal hål avsedda för sortering l. gallring av (smärre) föremål, dels i bildl. anv. (i sht förr särsk. om vart o. ett av de små hål som genomborra silbensplattan). Aken Eldsl. 127 (1797). Florman Anat. 1: 140 (1823; om hål i silbensplattan). JournManuf. 4: 32 (1834; i apparat för sortering av halmstrån).
-INRÄTTNING~020. jfr -anordning. Lindberg Svagdr. Bih. 96 (1892).
-KAR. (sil- 1839 osv. sile- 15761636) [fsv. silakar (i bet. 1)]
1) (i sht i fackspr.) till 1; jfr -kärl 1. InventMora 1576. 3UB 8: 743 (1939; om kar använt för skiljande av vört från drav i bryggeri).
2) (förr) till 1 o. 3, i garveri: med en brädvägg delat kar avsett för tillvaratagande av den sista resten av garvämnen i gammal garvbark (vilken lades i karets ena avdelning o. begöts med vatten, varefter vattnet med de däri upplösta garvämnena fick sila genom brädväggen in i karets andra avdelning). LdVBl. 1839, nr 29, s. 3.
3) (förr) till 3, vid rötning av hampa o. d.: kar som (nedsatt i rinnande vatten) tillät vatten att sila in genom karets väggar (o. påverka den i karet befintliga hampan osv.). Ekenberg (o. Landin) 396 (1891).
-KORG. [jfr t. seihkorb, seigekorb] (numera bl. om ä. l. utländska förh.) korg l. korglik anordning att sila genom. Lind (1738; under seih-korb).
-KÄRL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2325). (sil- 1736 osv. sile- 1736)
1) (i sht i fackspr.) till 1: silanordning som har formen av ett kärl; äv. (numera bl. mera tillf.) om kärl vari ngt silas upp; jfr -bunke, -bytta, -fat, -kar 1. (Reddejan) måste inom sin lås och nyckel hafwa miölken, och alla ther til hörande kärille, som miölk byttor, silkäril, smörkiärnor. Broocman Hush. 1: 68 (1736). MjölkBehandl. 65 (1942; om silanordning).
2) (†) till 1, 2 f β o. 3, i människas l. djurs kropp: organ som avsöndrar (l. tänkes avsöndra) vätska l. som vätska silar (l. tänkes sila) igenom (varvid vissa beståndsdelar avskiljas); särsk. om körtel (se d. o. 1 b); jfr -körtel o. kärl 2 a. Sihlekiärill Glandulæ, kiörtlar, .. sihla gemenligen från Blodet någon slags wätska. Rosenstein Comp. 21 (1736). Tarmarnas silkäril. Acrel Sår 36 (1745). Nerve-Knyten .. äro visza Sil-Käril för nerv-wätskan. Hernquist Hästanat. 58 (1778). Ahlman (1872).
(1, 2 f β) -KÖRTEL. (†) om körtel (se d. o. 1 b) l. körtelliknande organ; jfr -kärl 2. När Galla, swett, urin &c. ej gå sin naturliga gång genom silkiörtlarna och utdunstnings ställen. Acrel Sår 60 (1745). BBergius PVetA 1780, 2: 9 (om myskkörtel hos navelsvin).
(4 c) -LJUS. (i vitter stil) om silande ljus. Johansson RödaHuv. 1: 175 (1917).
-MASKIN. tekn. jfr -apparat 1. SFS 1893, nr 101, s. 2 (för användning inom trämasse- l. pappersindustrien).
-MATERIAL. (i sht i fackspr.) silningsmaterial. Ahlberg FarmT 163 (1899).
-MJÖLK. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (ny)silad mjölk; förr äv. allmännare: söt mjölk. Den söta mjölken kallades (i Dalarna) .. ”silmjölk”, oafsedt om den ännu var silad eller icke. Fatab. 1914, s. 26. —
-PAPPER. [jfr t. seihepapier] (numera bl. tillf.) filtrerpapper. VetAH 1752, s. 129. —
-PLATTA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2325).
1) i sht tekn. till 1: platta med silhål; jfr -bleck, -bricka, -plåt, -skiva. Lindberg Ölbr. 52 (1885).
2) (numera bl. tillf.) till 2 g: med (små) hål försedd platta använd till (fin)fördelning l. spridning av vätska; särsk. om sådan platta i en stril. TT 1872, s. 208 (i stril).
-PLÅT. i sht tekn. jfr -platta 1. 2UB 4: 545 (1899).
-PÅSE. påse (av silduk) att sila genom; jfr -strut. Egerin Kokb. 114 (1733).
(4 a α) -REGN. om (långvarigt) silande regn; äv. (i vitter stil, tillf.) bildl. (motsv. sila 4 c), om silande ljus; jfr dugg-regn. Fröding Guit. 113 (1891). Solens milda silregn mellan träden. Tegengren GräsSjung. 85 (1941).
(4 a α) -REGNA. jfr -regn. Koch GudVV 1: 117 (1916).
(2 f α) -RÄNNA. (i sht om ä. l. utländska förh.) lant. silningsränna. 2UB 4: 94 (1899).
(2 f β, 3) -RÖR, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2326). (†) hos människor o. djur: kanal l. rörformigt organ o. d. som avsöndrar (l. tänkes avsöndra) vätska l. som vätska silar (l. tänkes sila) igenom; särsk.: körtels utförskanal; äv. om själva körteln (jfr -körtel); äv. om vätskeavsöndrande organ hos växt; jfr -kärl 2. VetAH 1773, s. 145 (om organ hos växt). Möller (1790; om körtels utförskanal). Ahlman o. Forsman (1885; om körtel).
-SIKT. (sil- 1680 osv. sile- 1694)
1) (†) till 1, = sil, sbst.2 1; jfr -såll. BoupptSthm 1680, s. 171 a, Bil. HovförtärSthm 1766, s. 2858.
2) tekn. till 2 h, 4 b, = -siktmaskin.
(2 h, 4 b) -SIKTMASKIN~102, äv. ~200. tekn. i glasbruk: anordning för torkning av sand, bestående av ett galler av uppvärmda rör, genom vars springor den torkade sanden silar ned i en siktanordning; jfr -sikt 2. Gårdlund IndSamh. 146 (1942).
-SKED. kok. sked med silöppningar; jfr -slev. BoupptVäxjö 1896 (av mässing o. bleck).
-SKIVA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2326). i sht tekn. jfr -platta 1. Ahlberg FarmT 75 (1899).
-SKVÄTT. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skvätt av (ny)silad mjölk (som ges åt ngn att dricka); jfr -sup. Alving 2Visb. 41 (1915).
-SKÅL. (sil- 1914 osv. sile- 17531758) (i sht förr) jfr -bunke. ÅgerupArk. Bouppt. 1753.
-SLEV. (numera bl. tillf.) slev med silöppningar, hålslev. JournManuf. 3: 178 (1833).
-STEN. [jfr t. seigestein, seihstein] filtrersten; numera företrädesvis (tekn.) om perforerad konststen använd ss. silningsmaterial (jfr -tegel). Silstenen kan fria hafs-watnet från sin sälta ock et orent watn göra sött. VetAH 1740, s. 414. TNCPubl. 29: 27 (1958; om perforernd konststen). Ssg: silstens-kärl. (förr) kärl av silsten, avsett för silning (av dricksvatten). Rinman 2: 630 (1789: silstens-käril).
-STRUT. (numera bl. tillf.) jfr -påse. Lind (1749; under filtrir-sack).
-SUP. [sv. dial. sil(e)sup] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skvätt av (ny)silad mjölk som ges åt ngn (vanl. ett barn) att dricka; jfr -skvätt. Lundgrehn Högag. 37 (1912).
-SÅLL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = sil, sbst.2 1; jfr -sikt 1. VLBibl. Bouppt. 1782. Levander DalBondek. 3: 341 (1947; om ä. förh.).
-TEGEL. tekn. om perforerat keramiskt material (använt t. ex. i pappersmassefabrik ss. botten i behållare där massa avvattnas). SvGeolU Ca 6: 347 (1915). TNCPubl. 29: 27 (1958; använt i pappersmassefabrik).
-TRÅG. (sil- 1914 osv. sile- 15851755)
1) (i sht förr) jfr -bunke. GripshR 1585, s. 180.
2) tekn. i pappersmassefabrik: tråg för uppsamlande av silad massa l. för tillförsel av massa som skall silas. TNCPubl. 29: 29 (1958).
(3) -VATTEN. om (vattensamling bildad av) silande vatten; särsk. om vatten som silar genom jordlager l. berggrund o. d. Vattnet, som fyller (fästnings-)grafvarne, utgöres af silvatten, kommande från .. bergen. KrigVAH 1842, s. 76. (Det upprörda havet vräkte) mot skär som än lågo mångfamnsdjupt och än bara, med silvatten i tången. Berg Ul. 44 (1915).
-YTA. (i sht i fackspr.) yta varigenom silning sker (l. kan ske); äv. om den totala vätskegenomsläppande ytan i en sil. Skålen är med silytan nedåt placerad omkr. 5—10 cm. från behållarens botten. Ahlberg FarmT 30 (1899). Innehavare av mindre (ko-)besättningar kunna .. åtnöja sig med mindre silyta (i mjölksilen) än innehavare av större besättningar. MjölkBehandl. 65 (1942).
(2 f α, 3) -ÄNG. (i sht om ä. l. utländska förh.) lant. äng som bevattnas gm översilning; jfr sila över 2. Hoving ArbAlm. 154 (1851).
-ÖPPNING. (i sht i fackspr.) om (arean av ett) silhål. TT 1874, s. 51. HbKemTekn. 1: 145 (1947).
B (†): SILA-BUNKE, se A.
C (†): SILE-BUNKE, -BYTTA, -FAT, -KAR, -KÄRL, -SIKT, -SKÅL, -TRÅG, se A.
D: SILNINGS-ANSTALT. (†) anordning l. arrangemang för silning. Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 199. —
-APPARAT. silapparat. Berzelius Kemi 1: 222 (1808).
-KÄRL. (numera bl. tillf.) = sil-kärl 1. Pasch ÅrsbVetA 1839, s. 50. —
-MATERIAL. särsk. (i sht i fackspr.): material använt l. användbart att sila genom. Ahlberg FarmT 30 (1899).
-PRESS. (numera föga br.) silpress. Wedholm Baumgartner 46 (1832).
-REST. om det som stannar kvar (i en sil) vid silning. Östergren (1938).
(2 f α) -RÄNNA. (i sht om ä. l. utländska förh.) lant. i anläggning för översilning av äng: bevattningsränna. MosskT 1890, s. 450. —
-YTA. (numera bl. tillf.) silyta. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 117.
Avledn.: SILARE, i bet. 1 o. 3 m.||ig., i bet. 2 r. l. m.
1) till 1: person som silar; företrädesvis om arbetare i sileri vid pappersmassefabrik. Juslenius 342 (1745). YrkesförtArbFörmedl. 52 (1936; vid pappersmassefabrik).
2) (†) till 1, = sil, sbst.2 1; anträffat bl. i mer l. mindre bildl. anv. Aldrasidst vnder .. (jord- o. berglager) wiser sigh en hwijt sand. .. Denna medh watn förmengde sand är rätt såsom naturens såll eller silare och grund, hwarigenom alt watn blijr silat och framtappat. Hiärne 2Anl. 349 (1706; lat. orig.: cribrum).
3) (i vissa kretsar, vard.) till 2 c: narkoman som injicerar silat narkotikapreparat. SvD(A) 1967, nr 162, s. 17. —
SILBAR, adj.
1) till 1; om vätska: möjlig att sila.
2) (numera föga br.) till 3; om fast material (t. ex. sand): möjlig att genomsila. TT 1899, Byggn. s. 132 (om sandbädd).
SILERI104, n. tekn. till 1: anläggning för silning; särsk. om sådan anläggning för avvattning av massa i massafabrik. Östergren (cit. fr. 1914). TNCPubl. 29: 28 (1958).
Spoiler title