SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2011  
UNGE 3e2, r. l. m.//ig.; best. -en; pl. -ar (5Mos. 22: 6 (Bib. 1540) osv.) ((†) -er HFinlH 3: 246 (1555: siö fogel wnger), KKD 7: 167 (1708)).
Ordformer
(ung 1649 (: hoorung). unge (v-, w-, -nn-, -gh-) 1538 osv. ungi 1662)
Etymologi
[fsv. unge; jfr fd. unge, ynge (d., nor. unge), fvn. ungi; till UNG, adj.]
1) ung l. ännu ej fullvuxen levande varelse; jfr 2.
a) i fråga om djur, i sht ryggradsdjur. Björnen vi såg i skogen var en nästan fullvuxen unge. VarRerV 54 (1538). Jägeri betiente och almogen skola, å then tid skadediuren yngla, winlägga sig, at ungarna fånga och utöda. BB 23: 6 (Lag 1734). Hwad rofdjuren berättade .. Stundom ha menniskor tagit osz som ungar ur boet .. Wi ha wuxit stora i deras gårdar. Topelius Lb. 1: 25 (1860). (Barnen) plundrade alla skatbon på ägg och ungar, lade dem i en korg och visade upp dem i gårdarna. Nilsson FestdVard. 74 (1925). Varje (lämmel)hona sätter årligen fyra eller fem kullar med omkring sex ungar i varje. Selander LevLandsk. 102 (1955). — jfr ANK-, BJÖRN-, DUN-, FISK-, FÅGEL-, GRÄSHOPP-, KAL-, KATT-, NÄST-, ROVFÅGEL-, SKAT-, TRAST-, VARG-UNGE m. fl.
b) i fråga om människa (jfr BARN II); äv. mer l. mindre nedsättande, särsk. om fattigt l. smutsigt l. besvärligt barn, förr äv. om obetydlig o. d. person, ss. senare led i ssgrna GREK-, PÅV-, SKALD-UNGE. UrkFinlÖ I. 1: 59 (c. 1597). At en myckenhet illa upfödda Ungar, som .. (i skolan) i en summa sammanslå alla sina medförda wanarter, göra (osv.). Bergklint MSam. 1: Föret. 9 (1781). I blinken / Ljöd till höger och vänster ett sorl: barfotade ungar / Trafvade fram, kringyrde af smuts. Runeberg (SVS) 3: 91 (1832). Vid stadens yttersta hus (stod) en svärm ungar. Svanberg RedLefn. 221 (1882). Den lilla näpna engelska ungen .. var själf som den fagraste lilla ängsblomma, hela flickan. Ödman Reseb. 214 (1907). Ett dagis med ungar i gula västar picknickar på gräsmattan. Flygt Verkan 289 (2004). — jfr ASK-, BARFOTA-, BARN-, FLICK-, GAT-, KEL-, LORT-, POJK-, RACKAR-, RÄNNSTENS-, SAT-, SKOL-, SMEK-, SNOR-, STADS-, TRAS-UNGE m. fl. — särsk.
α) ss. tilltalsord; jfr BARN II 1 f. Carlén Repr. 96 (1839). Tig, unge, skrek modern vildt och stampade i marken. Nordström Landsortsb. 27 (1911). Olycksaliga unge! sade hon uppgivet. Gullberg Elfrida 38 (1980).
β) (numera bl. tillf.) om l. till (ung (omogen l. barnslig)) kvinna, särsk. ss. ett slags smekord; jfr BARN II 2 a β. Adieu min ädla lilla unge jag hoppas att innan winteren wårherre lärer hielpa os til någett bettre. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 25 (1690). Den första gång, som jag den täcka ungen såg, / War för par Måna’r sen, då Hon i Fenstret låg. Knöppel Mannsschol. 23 (1741). Den lilla ungen trodde tydligen, att nu när hon hade talat om allt hon visste, skulle vi ge henne tusen bagis och fri resa till Miami. Östlund Cheyney BeskPill. 195 (1959). — jfr FLICK-, JÄNT-, PIG-, SMEK-, SÖT-UNGE m. fl.
2) med särskild tanke på släktskapsförhållande, utan direkt avseende på ålder l. utveckling: avkomma; i vissa språkprov svårt att skilja från 1.
a) i fråga om djur, i sht om avkomma till ryggradsdjur. Delfinen föder levande ungar. Ware sigh nööt eller fåår, så skal man icke slachta thet medh sin vnga på enom dagh. 3Mos. 22: 28 (Bib. 1541). (Fåglarna värper ägg) och så framt the äre icke rötägg .. så kläcka the fram vngarne. Schroderus Comenius 147 (1639). Jag tyks Lucia se, som i sin ifwer brinner / Lik en Biörninna, när hon ey sin’ ungar finner. Lindahl Tanckef. 48 (1740). Hwar som .. (på kunglig mark) skiuter, fäller eller fångar nyttige Foglar och andre Diur, eller deras boen och ungar förstör, stånde Tiufsrätt. PH 6: 3844 (1755). Kristin har tre katter, och en av dom hade just fått ungar. Lindgren AllBarn. 37 (1946). — särsk. (numera mindre br.) i det bildl. uttr. (varken) ägg eller ungar, i fråga om (brist på) resultat l. olika alternativ. VRP 1624, s. 49. Majorskan .. begrundade .. hvad som månde följa af .. (samtalet), bad-resa eller hemmablifvande, ägg eller ungar, som man brukar säga. Knorring Skizz. II. 2: 13 (1845). Av detta blir det varken ägg eller ungar. Holm Ordspr. 372 (1964).
b) i fråga om människa; jfr BARN I 1. Mina barn och andras ungar. Schroderus Os. 2: 410 (1635). (Du har) Legat på alla krogar. Alla Horo-Hus besökt. Här och ther lemnat en vnge efter tig. Scherping Cober 2: 449 (1737). Han beslöt att från denna stund noga hålla efter sina elaka ungar. Cederschiöld Riehl 2: 58 (1878). Jag sa som det var, att jag kommit tillbaka för att vi skulle ha en unge. Fredriksson Anna 247 (1994). — jfr FOSTER-, KÄRLEKS-UNGE m. fl.
3) (numera mindre br. utom i slutet o. ss. senare led i ssgr) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 2, om ngt sakligt. Mina rosor! .. Jag vill kyssa er, fattiga ungar. Almqvist Amor. 41 (1822, 1839). Ada fick tag i ett litet ur, en liten söt unge, hvilket pickade som om det haft ett hjerta. Wetterbergh SamhKärna 2: 242 (1857). Celander NordJul 1: 147 (1928). — jfr BOK-, BREV-, CYKLON-, HASSEL-, SJÖ-, SKEPPS-, SPATT-, STADS-UNGE. — särsk. (fullt br.) om ansats l. början till ngt l. om ngt som är kortvarigt l. av mindre omfattning, ss. senare led i ssgr som ELDSVÅDE-, HAUSSE-, OROS-, PANIK-, REVOLT-, REVOLUTIONS-, SKANDAL-, STORM-, STREJK-UNGE.
Ssgr (i allm. till 1 a): A: (1 b (α)) UNG-DJÄVUL. jfr djävul 3 c, 12. Stå inte och gör dig till, ungjävul. Peterson NästIdyll 37 (1970). Lindroth IngaÄnglar 56 (1995).
-DRÄKT. zool. unges hår- l. fjäderbeklädnad (som vid övergång till vuxen ålder ersätts av annan); jfr dräkt II 2 b γ. Sundevall ÅrsbVetA 184344, s. 191.
-FULL. (ung- 17401759. unga- 1603. unge- 1603) (†) dräktig; jfr full, adj. 3 a, o. -stinn. Balck Es. 75 (1603). VetAH 1759, s. 30.
(1) -KULL. särsk. till 1 a: kull av djurungar. D. 12 Junii. Sädes-Ärlans ung-kull redan fullväxt. VetAH 1782, s. 165.
-STINN. (numera mindre br.) dräktig; jfr -full. Förklaring i en Grefwinnas namn .. öfwer et emot Henne på skämt ingifwet Klagomål, at Hon skutit en ungstinn Har-hona. Dalin Vitt. 4: 501 (c. 1750). Cannelin (1939).
-SVÄRM. (numera mindre br.) jfr svärm 1, 2 a. Blix SvFinance 126 (1797). När ungsvärmarna lyfta från den mognande säden, blir det ett svirrande i luften. Rosenius SvFågl. 2: 120 (1922).
B (†): UNGA-FULL, se A.
C (†): UNGE-FULL, se A.
Spoiler title