SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2019  
VÄCKA väk3a2, v.1 -er, -te, -t, -t ((†) ipf. wackte VadstÄTb. 17 (1578); sup. wacht Brahe Kr. 47 (c. 1585)). vbalsbst. -AN (†, Bark Bref 2: 121 (1706)), -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (tillf., Vi 1947, nr 27–28, s. 21, osv.).
Ordformer
(veck- (u-, w-, -ch-, -kk-) 1525 (: wpweckia)1788. vek- (u-, w-, -c-) 1526 (: vpwekiandes)1675, 1757 (: upwekte). väck- (w-, -ch-, -kk-) 1526 (: vpwäcker) osv. väk- (w-, -æ-, -c-) 1526 (: vpwäkia)1725 (: upwäker), 1903 (: väkt). -a 1555 (: upväcke, inf.), 1673 osv. -ja (-ia) 1525 (: wpweckia)1746 (: vpwäckja))
Etymologi
[fsv. väkia, väkkia; motsv. fd. vækje (d. vække, nor. bm. vekke), fvn., nyisl. vekja (pret. vakti) (nor. nn. vekkja), got. -wakjan (i uswakjan), fsax. wekkian (mlt. wecken), mnl. wecken (nl. wekken), fht. wecchen (mht., t. wecken), feng. weccan; kausativbildning till det starka verb som föreligger i sv. dial. vaka (pret. vok), got. wakan, sidoform till det svagt böjda VAKA, v.1 — Jfr VÄCK, sbst., VÄCKA, v.2]
I. tr.
1) (avsiktligt) få (ngn) att vakna (se d. o. 1) (ur sömn l. dvala l. försjunkenhet i tankar o. d.); äv. med avs. på död varelse (se b); särsk. dels om (sak som avger) ljud (l. ljus), särsk. väckarklocka, dels i förb. med bestämning inledd av prep. (särsk. (o. numera i sht) ur, i sht förr äv. av) vars styrda led anger sömn osv.; äv. utan obj.; förr äv. med obj. ersatt av prep.-förb. (se a). Ett skrik väckte mig ur mina tankar. Hon väcktes av telefonen. Såsom när man weckier en man aff hardom sömpn. Syr. 22: 9 (öv. 1536). Spödgubben, som weker folcket (i kyrkan). BtÅboH I. 11–12: 43 (1674). Uhr af Descharmes, som slår repeterar och väcker. Wrangel TessPal. 31 (i handl. fr. 1735). Vid Zephirens ljufva fläkt / Fönsterna darra på haken; / Ulla blef ur sömnen väckt, / Men kunde knapt bli vaken. Bellman (BellmS) 1: 106 (c. 1775, 1790). (Han) skulle .. först väcka klassläraren kl. 4 och sedan gå upp i skolhuset. De Geer Minn. 1: 15 (1892). Steg vi inte ögonblickligen upp, när han väckte oss, hände det, att vi hamnade ute i snödrivan med bara skjortan på. Sågverksminn. 39 (1948). Kom nu, säger Sofia, innan du väcker pojken igen. Jörgensdotter BergDöttrar 285 (2009). — jfr TVÄR-, UPP-, ÅTER-VÄCKA o. LÄTT-, SEN-VÄCKT m. fl. — särsk.
a) (†) med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av ; äv. i anv. som motsvarar c; jfr 2, 3. SkrVSocLd 22: 130 (c. 1685). Väck inte på den björn, som sofver! Carlén Rosen 323 (1842). Hon väckte på Larson, och man åt. Dahlbäck Åb. 193 (1914).
b) i fråga om att få död varelse att åter bli levande. Wak upp (ur döden) Angantyr: / Wäcker tig Herwor / Thin enda dotter. Verelius Herv. 91 (1672). Jesus, som wäckt den döde Lazarus. Franzén Pred. 1: 215 (1841). Ett tjut att väcka döda. Wägner Norrt. 8 (1908).
c) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels i sådana ordspråksliknande uttr. som inte väcka den björn som sover (se BJÖRN 1 e), dels med avs. på ngt sakligt, särsk. i fråga om att få dels ngt som legat oanvänt att tas i bruk, dels ngt overksamt (särsk. växt i vintervila) att (börja) utveckla inneboende livskraft, dels (organisation o. d. med) vilande verksamhet att åter komma i gång; särsk. (närmast utgående från b) i uttr. väcka ngt till liv (jfr 3); jfr a, 2. Weck icke hunden medan han soffuer. SvOrds. C 7 a (1604). Det forna Athens och Roms öfver tusende år förgätne Skalder, .. Philosopher, väckas ur sit stoft: den uplysta ålderdomens arbeten framletas ur sina mörka fängslen. 1VittAH 2: 233 (1776). (Apollo) väcker den stumma lyran / Åter till qväden. Adlerbeth HorOd. 69 (1817). I trädgårdens drifhus synas refvorna af Alicante-drufvan, väckt i februari och nyss skördad i augusti. Strindberg TrOtr. 4: 162 (1897). Under efterkrigstiden har samarbetskommittén väckts till liv många gånger. Kulturen 1994, s. 209. — särsk. med avs. på ngt abstrakt som föreligger sedan tidigare men fördolt l. bortglömt l. latent o. d.; i vissa språkprov utan klar avgränsning från 3. Hans Modh Olyckor wäcka, / Att styft stå som en Man. Lucidor (SVS) 328 (1673; uppl. 1997). Folkets dygder eller laster qväfva eller väcka Catiliner. Höpken 1: 242 (1771). Yngre filologers och icke-filologers oförvägna experimenterande med att väcka till lif språkformer, som länge varit både döda och graflagda. 3SAH 6: 413 (1891). De gamla minnena bleknar. Men så väcks de av tillfälligheternas spel. SvLittTidskr. 1960, s. 129.
d) ss. vbalsbst. -ning; särsk. i fråga om överenskommen l. förutbestämd tid för väckande; jfr VÄCKELSE 1. Hon vaknar (på morgonen) ur sin dvalas tvång; / .. O vällust af en väcknings stunder. JGOxenstierna 1: 9 (1805). Väckningen för afresan till Leipzig sker klockan 5. Hedlund Schweiz 26 (1866). Jag har beställt väckning klockan sex. Sjöwall o. Wahlöö Ros. 34 (1965). — jfr SJU-, TELEFON-VÄCKNING.
2) [eg. bildl. anv. av 1] få l. förmå (ngn) att vakna (se d. o. 2) (ur likgiltighet l. omedvetenhet l. overksamhet o. d.); äv. med avs. på ngns själ l. hjärta l. (organ l. kroppsdel som utgör medel för) sinnesförmögenhet l. sinnesverksamhet o. d. i mer l. mindre metonymisk anv. (förr äv. med indirekt personobj.; med avs. på ngt konkret ofta med kvardröjande bet. av 1 c); förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: egga l. hetsa (särsk. i ssgn UPP-VÄCKA, v.2); äv. utan obj. (se särsk. a); förr äv. med obj. ersatt med prep.-förb. inledd av (jfr 1 a). Han wecker migh örat at iagh hörer. Jes. 50: 4 (Bib. 1541). Af sådant rykte wäkter blef / nårske kungen. Messenius Dram. 238 (c. 1630). Det, som kunde väcka ett ömt människohjärta. Tersmeden Mem. 1: 5 (c. 1790). Et Genie väckes af Naturen: andre väckas af et Genie. Thorild (SVS) 3: 225 (1792). Liflighet och glädje omger en, och väcka på alla sinnen. Törneros (SVS) 2: 336 (1828). Att väcka en person utan att ge hans tanke ett fast problem att hålla sig till, är farligt. Larsson Bildn. 38 (1908). Erik Pettersson var inte sexuellt väckt. Hedberg VKind. 24 (1954). — jfr UPP-VÄCKA. — särsk.
a) i förb. med bestämning som anger det man till följd av uppvaknandet kom(mer) att göra l. ägna sig åt o. d., särsk. (o. i sht) sådan bestämning dels inledd av prep. till, dels bestående av inf.-förb.; jfr d. Giffua sigh till Konung Cristiern i Danmarck, bringa honom wiss kundskaap hure här tilstodh i Swerige, wäckiandes honom till att komma sijna till vndsettning. Svart G1 66 (1561). Deraf wäcktes hon i deras fiät at träda. Brenner (SVS) I. 1: 158 (1701). Liksom Sokrates ville Platon först och främst vara lärare, d.v.s. en man som väcker till självtänkande och befriar från skadliga vanföreställningar. Aspelin TankVäg. 1: 87 (1958).
b) (†) i uttr. väcka ngn på ngt, göra ngn medveten om l. uppmärksam på ngt. Törneros (SVS) 3: 104 (1833). Jag .. väcktes först på mitt misstag genom ett flatt skratt af Clas Ulrik. Knorring Ståndsp. 1: 26 (1838). Det skulle förvåna mig, om han icke var förälskad i henne; allt borde ju väcka honom på det. Benedictsson FruM 245 (1887).
c) (utom i avledn. VÄCKELSE numera i sht i vissa kretsar) i fråga om att vakna religiöst (så att man drabbas av l. får insikt om sitt syndfulla tillstånd o. behov av omvändelse (o. kommer till levande tro)); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om person tillhörig (frikyrklig) väckelserörelse l. motsatt: vanekristen. Jagh är en And tigh wäcker så margelunde. Arvidi 188 (1651). Man (bör) med ord och gierning wäcka på dem, at de måga stå up och med alfware söka Guds rike. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 7 (1736). Den ängslan och själanöd, hwaruti många wäckta och, efter befrielse, längtande syndare falla. KyrkohÅ 1925, s. 305 (1840). (Prosten) kunde i ett större sällskap berömma sig deraf, att i hela hans contract ej funnes några ”väckte”. Folket var ”stilla och beskedligt”. Ahnfelt StudM 2: 11 (1857). Hon var väckt, tillhörde församlingen och tog gärna emot predikanterna. Johansson SmedBrukspatr. 20 (1933). — jfr NY-, SYNDA-VÄCKT.
d) i fråga om att bli politiskt l. samhälleligt medveten (om ngt); äv. i anv. som motsvarar a; med avs. på opinion o. d. utan klar avgränsning från 3. Rådman Helledai .. tackade för thet wid alla tilfällen af prästersk(apet) wisade förtroende, som ock wäcker borgarest(åndet) at altid giöra thet samma. 2PrästP 2: 77 (1723). Att de ryska bönderna, om de blott ”väcktes” av studentagitatorer, skulle avslöja sin djupt liggande böjelse för socialismen. Almquist VärldH 8: 452 (1938). Den allmänna opinionen måste väckas mot förfaranden av detta slag. DN(A) 2/7 1964, s. 2.
e) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som är (väl) ägnad att väcka en. Icke förgätande at .. hafwa et tilbörligt afseende på Swenska Språkets art och genie, och hwad til et Majestätiskt och wäckande uttryck tjena kan. Wallquist EcclSaml. 1–4: 57 (1782). Om denna utsigt är stor och väckande, så är deremot nejden ofruktbar och kal. Palmblad Palæst. 324 (1823). Den bekante Houston Stewart Chamberlain, som i mina ögon är en av nutidens intressantaste och mest väckande skribenter. Lidforss Dagsb. 124 (1907). Kontrasten mellan det alltför mänskliga och det övernaturliga blir desto mera dramatiskt väckande. BonnierLM 1954, s. 119. — jfr SAMVETS-VÄCKANDE.
3) få (ngt) att uppstå l. komma till stånd; ge upphov till; särsk. i uttr. väcka liv i ngt (jfr 1 c); ngn gg äv. med obj. ersatt av prep.-förb. inledd av (se särsk. e slutet; jfr 1 a); jfr 2 d o. VÄCKA, v.2 2. Mongehande twedrecht, / Som Sathan haffuer bland Christne wächt. Svart Gensw. K 6 b (1558). Ach! stodo Lykkan min att få hwad Tungan wäkker. LykkoPris F 1 a (1689). Trenne förföljelser, som af dem wäcktes, äro i synnerhet bekante. Möller Kyrkoh. 88 (1774). Om Guldets lystnad väcker hinder, / För edert hjertas sälla brand. Bellman (BellmS) 19: 176 (1793). Solen väcker lif i skog och sjö. Sätherberg Dikt. 1: 152 (1837, 1862). Jästen förlorar derigenom sin förmåga att ytterligare väcka jäsning. AHB 1: 5 (1859). I försöket .. sprang (travhästen) första 500 efter 1.09,6 min, väckte ett sus på läktarna, när tiden kungjordes, och defilerade överlägset över hela upploppet. DN 26/5 1986, s. 33. — jfr UPP-VÄCKA o. JÄSNINGS-VÄCKANDE samt NY-, SJÄLV-VÄCKT m. fl. — särsk.
a) med avs. på tanke(gång) l. föreställning o. d. Du som / Wäcker i mitt Sinne så kyske, gode, / Helige Tanckar. Stiernhielm Cup. 8 (1649, 1668). Likasom den långa, kalla winternatten wäcker önskan om förlängda dagar .. så längtar ock anden .. efter den uppgående morgonstjernan. Rogberg Pred. 1: 50 (1825). (Namnet Harriet) väckte blott en obestämd föreställning om något engelskt och blekt och blondt. Söderberg MBirck 171 (1901). Tanken att genom anslag av föreslagen art möjliggöra en över längre tid gående kontinuerlig byggnadsverksamhet var för tidigt väckt. Örtengren LUByggn. 148 (1951). — jfr TANKE-VÄCKANDE.
b) med avs. på sinnestillstånd l. känslotillstånd l. inre reaktion l. inställning o. d.; jfr d. När Sodoms syndaskri .. / .. en wredes låga wäckte. Kolmodin QvSp. 1: 26 (1732). Den tilltänkta afresan väckte allmän konsternation. HT 1918, s. 183 (1809). Det (namnet) skall dock väcka mindre sorg / Än det han bar på Sveaborg. Runeberg (SVS) V. 2: 4 (1846). Julen väcker mycket känslor hos alla. ICAKurir. 1994, nr 50, s. 4. Hon väckte en längtan inom mig, där hon satt och tittade ut över terrassen. Stensdotter ArnesKiosk 43 (2004). — jfr ANDAKTS-, FÖRARGELSE-, HÄPNADS-, ORO-, SKRÄCK-VÄCKANDE m. fl. — särsk.
α) i fråga om inställning l. förhållningssätt till ngn l. ngt; särsk. med avs. på dels misstanke, dels medlidande. Genom oräkneliga sätt att väcka misstankar .. skall han omsider vinna sitt ändamål. Järta 1: 49 (1809). Det gläder mig mycket att uppsatsen wäckt ditt bifall. UrKorrCronholm 151 (1866). En människa går inte .. och ljuger bort en lem på sig själv utan orsak. Han ville väcka medlidande. Martinson ArméHor. 136 (1942). Det gäller att väcka stöd eller åtminstone accept för stora och obekväma förändringar. SvD 20/12 1993, s. 2. jfr ANKLANG-, MISSTRO-, SYMPATI-VÄCKANDE m. fl. särsk. med avs. på intresse l. håg l. nyfikenhet o. d. At hos yngre Landsmän wäcka smak för et Lärdomsyrke. Möller Kyrkoh. Föret. XII (1774). Min nyfikenhet väckt, begärde jag närmare upplysningar. Grebst Året 145 (1913). Jag kände till den där metoden, att påbörja någonting .. och sedan avbryta sig för att pejla vilket intresse man väckt. Östergren SistCig. 19 (2009). jfr INTRESSE-VÄCKANDE.
β) i uttr. väcka uppmärksamhet; jfr UPPMÄRKSAMHET 2. At detta så mycket mer borde wäcka Ryszlands upmärksamhet, som Swerige sökt upmana krig emot Ryszland. PH 15: 704 (1794). Kyrkstöten väckte uppmärksamhet inte bara genom att bruka sitt redskap .. utan även genom sin uniform. Kulturen 1986, s. 17.
c) (numera bl. mera tillf.) med avs. på (ngt som uppkommer av) kroppslig reaktion l. kroppsligt tillstånd o. d. En sådan sorglig syn Camillas tårar väcker. VittArbSamhSthm 2: 82 (1762). Benzoësyran .. väcker en egen brånad på tungspen och bak i svalget. FKM 1: 176 (1806). De häftiga smärtor, som hos somliga Pat. af causticum väckas. Hygiea 1840, s. 568. — jfr APTIT-, KRAMP-, SLUMMER-VÄCKANDE m. fl.
d) med avs. på (allmänt utbredd) yttre manifestation av inre reaktion (stundom utan klar avgränsning från b), särsk. uppseende (se d. o. 4) l. munterhet. Et sådant budskap från en så mägtig Förste wäckte i Tisi allmänn bestörtning. Ödmann MPark 79 (1800). Att .. (vid krogdisken) afkyla sig med en sup, en smörgås och ett par glas öl, utan att sådant väckte uppseende. Hultin Minn. 73 (1872). Gemensamhetsbaden hade ännu icke blivit riktigt brukliga efter den stora skandalen som väckts nere i Mölle. Krusenstjerna Fatt. 4: 84 (1938). (Termiterna) dråsade ner över oss från taket och väckte först oss, därefter vår stora munterhet. Pleijel Fungi 242 (1993); jfr 1. — jfr LÖJE-, SENSATIONS-, SKRATT-, UPPSEENDE-VÄCKANDE m. fl.
e) med avs. på angelägenhet l. ärende l. förslag l. talan o. d.; särsk. i uttr. väcka talan (se TALAN 5 a), väcka åtal, inleda rättsförfarande gm att låta åtala ngn. När Kongarna hade giort sig lustige nogon stund, wäcker Kong Rolof sitt bönemåhl. Verelius Gothr. 147 (1664). Gunstige Herrar. Jag har varit den förste, som väkt denne saken. 2RARP 20: 8 (1760). Geijer hade .. sagt, att han .. skulle väcka motion om .. slafvarnes befriande. Liljecrona RiksdKul. 135 (1840). Utan att väcka klander kunna .. arfvingarna ej hoppas få ett om än aldrig så lagstridigt testamente kasseradt. Björling CivR 302 (1910). NO kan begära att åklagare väcker åtal vid allmän domstol vid brott mot bruttopris- och anbudskartellförbuden. Küng HbRätt 85 (1989). — särsk. (numera bl. mera tillf.) i uttr. väcka fråga (förr äv. på fråga) (om ngt), ta upp fråga (om ngt) till behandling; jfr FRÅGA, sbst. 5. Aldenstund herr probsten magister Wijkman nu wäkt fråga om wal methode wid fullmägtiges utkorande. SynodA 1: 492 (1771). Herr Bengt hade .. väckt på en ömtålig fråga, som .. skulle gifva anledning till en häftig diskussion. Rydberg Frib. 296 (1857).
II. intr.
1) (numera föga br.) motsv. I 1 (o. 2): = VÄCKA TILL. Du är nervös som en kapplöpningshäst och väcker för minsta ljud. Essén Vap. 259 (1917).
2) jäg. om jakthund: ge (kort o. återhållet) skall (se SKALL, sbst.3 3 a) för att tillkännage första känning av spår; särsk. i det med det enkla verbet mer l. mindre liktydiga uttr. väcka på (sådant l. sådant) slag (jfr SLAG, sbst.1 38); ngn gg äv. med innehållsobj. betecknande skall; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om (enskilt givande av) väckskall. Möller (1790). Har man ifrån början släppt för tidigt, och hundarne väcka på det halfgamla slaget så flyr Loen i tid. Swederus Jagt 125 (1831). Nu väcker din hund ett par gläfs, hvad betyder det? TIdr. 1886, s. 58. Efter en stund hördes väckningar och då dessa upprepades allt längre inåt marken misstänktes, att hundarna arbetade på räfslag. SvKennelklT 1903, s. 82. Ofta kan man på hundens sätt att väcka sluta sig till vad för slags vilt som har gjort slagen. JägUppslB 597 (1989).
Särsk. förb.: VÄCKA OPP, se väcka upp.
VÄCKA TILL10 4. (numera föga br.) till II 1: vakna till (särsk. bildl. l. motsv. väcka, v.1 I 2); äv. (o. i sht): (vakna o. därvid) spritta till; jfr väcka, v.1 II 1. Ändå är Samwetet intet tilfreds, utan wäcker til, liksom bäfwande, wid det minsta buller. Dalin Arg. 1: 159 (1733, 1754). (Maria) väcker hastigt till då hon hör att någon kommer. Granberg Dram. 190 (1811). Hans röst var så underlig, att han själv väckte till, då han hörde den. Nordenstreng Magnússon Borg. 94 (1921).
VÄCKA UPP10 4, äv. OPP4. [fsv. väkia up] jfr uppväcka. A. få (ngn) att vakna upp; (grundligt l. målmedvetet) väcka.
1) till I 1; särsk. dels om sak, dels till I 1 b, med avs. på död varelse, dels till I 1 c, i mer l. mindre bildl. anv. Han soff, Thå gingo läryu(n)garna till och wäkte honom vpp seyandes, Herre frelsa oss wij förgåsz. Mat. 8: 25 (NT 1526). Om torsten migh wäkker op / At Jagh strax thensamma må släkka. Lucidor (SVS) 452 (c. 1670; uppl. 1997). Bland blomstren, dem hon väckt på stranden opp. Wecksell SDikt. 11 (1856). De döda kan man ändå inte väcka upp. Wahlberg FrusLiv 292 (2003).
2) till I 2; särsk. till I 2 c, i fråga om religiöst uppvaknande. Så hade waridt till ad befruchtte ad the så wäll som andre skelmer hade wächtt ider op uid Justila Joki. UrkFinlÖ I. 2: 104 (1597). Mitt i mit synda-lopp / Din nåd mig wäkte op. SionSång. 1: 79 (1743). B.
3) till I 3: (verkningsfullt l. framgångsrikt) väcka (ngt). Men Herren .. väktte upp i Polandh en rockos (som the på sitt språåk säija) eller upproor. HH 20: 387 (c. 1640). Hwad fägnad de förmå på jorden wäcka opp. Nordenflycht QT 174850, s. 49.
Ssgr (i allm. till I 1): A (utom i ssgrna -skall, -sång numera bl. tillf.): VÄCK-ROP. (väck- 1812 osv. väcke- 1799c. 1842) särsk. (†) till I 2 (c): väckelserop. De milda wäckerop, med hwilka Gud kallar en återlöst werld. Ödmann StrFörs. 1: 225 (1799). SydsvMedHistSÅ 1965, s. 89 (c. 1842).
-SKALL. jäg. till II 2: skall som innebär väckande; jfr väck, sbst., o. väcka, v.1 II 2. AB 26/2 1950, s. 4. Ofta känner hunden dessa fåglar i vind och avger då och då enstaka trevande väckskall. SvJakt 1970, s. 131.
-SÅNG. (i sht i skildring av ä. förh.) sång sjungen för att väcka ngn; jfr väckelse-sång 1. DN 1884, nr 6078 A, s. 2. Staffansvisan sjunges ju nästan alltid som väcksång utanför stugan. FoF 1940, s. 158.
-UR. väckarklocka; jfr väckar-ur. Lind (1749). Förteckning öfver tillvaratagna effekter .. 1 väckur, 3 väskor. PT 1900, nr 17 A, s. 1.
-VERK. väckarverk. En Trädklocka med Wäckverk. BoupptVäxjö 1839.
B (†): VÄCKE-ROP, se A.
C: VÄCKNINGS-ANORDNING~020. anordning fungerande ss. väckningsmedel; jfr väckare 1 slutet. GHT 29/1 1864, s. 3.
-FÖRSÖK. försök att väcka ngn (ur koma o. d.). AB 2/1 1845, s. 3. Om den skendöde .. visar något tecken till lif, så fortsätter man .. väckningsförsöken. TjReglArm. 1858, 1: 187.
-MEDEL. (numera bl. tillf.) medel (se medel, sbst. 13) ägnat att väcka ngn. AB 28/11 1834, s. 2. Begjutningarna (med kallt vatten) äro ibland de werksammaste wäckningsmedlen wid denna art af skendöd. Lovén Anv. 89 (1838).
-SIGNAL. signal ägnad att väcka ngn; särsk. i fråga om väckarklocka. AB 8/10 1881, s. 3. (Han) ville .. erfara hvad gumman skulle tycka om urets väckningssignal, hvadan han stälde uret till att ringa på slaget kl. 12 om nyårsnatten. DN 1892, nr 8231 B, s. 2.
-TID. tidpunkt för väckning. SvD(A) 17/11 1901, s. 4.
Avledn.: -VÄCKA, om person m. l. f. (ss. ig.), om sak r. l. f. (†) ss. senare led i ssgr.
1) till I 1, om väckning, i ssgn påsk-väcka.
2) till I 3: person som uppväcker (det som anges i förleden), i ssgn skvaller-väcka.
VÄCKARE, sbst.1, om person m.//ig., om sak r. l. m. [fsv. väkkiare]
1) (utom i slutet slutet numera bl. mera tillf.) till I 1: person som väcker l. väckt l. har till uppgift att väcka ngn (ur sömn l. dvala o. d.); särsk. (om ä. förh.) om person som var anställd l. arvoderad för sådan uppgift (under gudstjänst l. vid universitet); äv. om sak (se slutet). Nordberg NorrbB 137 (cit. fr. 1641). Blef bewiljat åhrligen gifa wäckarna Ett öre smt. af hwart matalag. KulturbVg. 3: 41 (1731). En gammal qvinna anställdes såsom väckare och kom dagligen hvarje morgon klockan fyra. 3SAH 4: 36 (1889). jfr kyrko-väckare. särsk. om sak som väcker l. väckt l. är inrättad för att väcka ngn; äv. i oeg. l. utvidgad anv., särsk. dels om morgonsup, dels (om ä. förh.) om teknisk anordning (på telegraf) avsedd att påkalla mottagarens uppmärksamhet; jfr väcknings-anordning. Jag vill skicka .. de sofvande lymlarne .. ännu en väckare (gm att avlossa ett skott). Topelius Fält. 2: 54 (1856). Den första elektriska telegrafen (består bl. a. av) väckaren .. hvars hufvuddel består af en på en häfstång sittande sked. UB 2: 412 (1873). När klockan slog sju, sändes handtlangare efter en liten ”väckare”, som tömdes på arbetsstället. Scholander 2: 274 (1880). jfr morgon-väckare. särsk. (fullt br.) om väckarverk; äv. (o. utom ss. förled i ssgr numera företrädesvis, ngt vard.) allmännare l. elliptiskt för: väckarklocka (l. ngt med (bland annat) samma funktion). En seijare med sin wäckiere, aff kopper, förgylt. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 30. Slag-Väggur med väckare. LdVBl. 1837, nr 49, s. 4. På hyllan i köket stod .. en väckare med melodier i, men den gick som den ville. Karlzén BlåNov. 47 (1951).
2) (numera bl. mera tillf.) till I 2: person (l. sak) som väcker l. väckt ngn (i sht många) (till medvetenhet o. d.); särsk. i uttr. få en väckare, om person: bli väckt till insikt l. medvetenhet; jfr väckar-klocka. En siuker kropp är en god wäckare, som vpmuntrar en sömnachtig tro. Scherping Cober 2: 21 (1737). Snille! Snille! Om du ej alltid är en säker ledare, alltid är du dock en väckare, en upplyftare och förklarare! FBremer hos Adlersparre o. Leijonhufvud Bremer 1: 204 (1834). Bil-Expressens uppseendeväckande avslöjanden .. om läget på krockbilsmarknaden har .. medfört att berörda tjänstemän på Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen fått en välbehövlig väckare. Expressen 26/12 1961, s. 42. I ord, i stillbilder och i filmer trädde han fram som en av de tidigaste väckarna i vårt land mot miljöförstöringen och mot hanteringen av minoriteter på vår hemmaplan. GbgP 21/7 1986, s. 18. jfr samvets-, sinne-, själa-väckare.
3) (utom ss. senare led i ssgr numera bl. tillf.) till I 3, särsk. (o. utom ss. senare led i ssgr nästan bl.) i uttr. ngts väckare l. väckare av ngt, person l. sak som ger upphov till ngt. De klassiska Autorerna, dem vi tillförene lärde känna som forsknings-andens första väckare i det nya Europa. Broocman TyUnd. 1: 110 (1807). Det väldiga dôme-tornet, min äldste barndomsbekant, väckaren af mina första poetiska aningar. Böttiger 6: 6 (c. 1875). jfr jäsnings-, syra-, tanke-väckare.
Ssgr (till väckare, sbst.1 1 slutet (slutet)): väckar-, äv. väckare-klocka. klocka (se klocka, sbst. 3) försedd med väckarverk; äv. bildl., om ngt (l. ngn) som väcker l. är ägnat (resp. ägnad) att väcka (se väcka, v.1 I (1,) 2) ngn (jfr väckare, sbst.1 (1,) 2); jfr -ur,
-verk. (Medaljongen som påminner er om att ni är barnhusbarn) är bra att ha ibland, som en liten väckareklocka, när mamsell somnar från sina pligter. Jolin Barnhusb. 8 (1849). Den lilla väckarklockan tickade på nattduksbordet. Den var ställd på väckning, sju, men han brukade vakna ändå. Johnson GrKrilon 142 (1941). Det borde vara en väckarklocka för många, och något som förhoppningsvis sätter lite press. NerAlleh. 17/9 2003, s. 6.
-ur. väckarklocka; jfr väck-ur. Väckaruhr ähr och myket nyttigt när man någon gång behöfver stijga förr op än ordinert. Polhem ESkr. 1: 164 (c. 1715). jfr rese-väckarur.
-verk. urmak. i l. till klocka (se klocka, sbst. 3): verk (se verk, sbst.1 4) som har till funktion att avge väckande ljud vid förinställd tid; ngn gg äv. allmännare, om väckarklocka; jfr väck-verk. Den delen af Uhrmakeriet, som innebegriper Tim- och Fjärdedels-slag och Repeter-Wärk, Wäckare-Wärk .. och många andra .. Mechaniska påfund. Printz Uhr 20 (1769). Han köper ett väckareverk, går några morgnar upp kl. 5–6, arbetar duktigt. AnderssonBrevväxl. 1: 42 (1858).
VÄCKBAR, adj. (numera bl. tillf.) till I, särsk. I 2: som kan väckas. Härtill behöfvas visserligen läsare och betraktare, som äro väckbara. Almqvist Sätt. 21 (1835).
VÄCKELSE, se d. o.
Spoiler title