publicerad: 2017
VISARE vi3sare2, förr äv. VISER, om person m.//ig., om sak r. l. m.; best. -en, äv. (vard.) -n; pl. = (GullbgDomb. 17/10 1648 osv.) ((†) -arer Paulinus Gothus ThesCat. 22 (1631)); pl. best. -arna (VDR 1700, s. 1008, osv.) ((†) visarena Forsius Phys. 186 (1611: Compasse wijsarenar), WoJ (1891); visrana Polhem Brev 5 (1708), Polhem ESkr. 3: 364 (c. 1720)).
Ordformer
(viisere (w-, -ij-) 1550 (: vägviisere)–1652. visare (u-, w-, -ij-, -ÿ-) 1526 (: wäghwisare) osv. viser (w-, -ij-) 1633 (: Wägvijser)–c. 1870 (: Solviser))
1) motsv. VISA, v. I 2, 4, om ngt som åstadkommits l. anbragts ngnstans för att ange punkt l. plats där ngt befinner sig l. går fram o. d.; särsk. om föremål som utsatts i terräng l. farvatten för att utvisa väg l. gräns l. grund l. farled o. d. (se särsk. a, b); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. GullbgDomb. 17/10 1648. 8 §, angående .. taflor vid giästgifvaregårdarna, mihlstolpars och visares upsättjande, bifölls. 2RARP 8: 192 (1734). Pulsen kan betraktas som en wisare på den inre lifsrörelsen i blodet. Lovén Anv. 13 (1838). En mindre väg .. märkt med visare, leder ut på landsvägen från Boda. TurHb. 1: 30 (1894). — jfr LUTNINGS-, SKRIV-, VÄG-VISARE m. fl. — särsk.
a) (förr) mellan råmärken utsatt sten som utvisade gränslinjens riktning; förr äv. ngn gg om hjärtsten (se d. o. 1 b); jfr LEDARE 3, VETTARE 2, VISE-STEN. GullbgDomb. 27/8 1652. Emillan Hufwudrören finnes och offta andra Röör, som kallas .. Wijsare, hwilka böra så wara satte, at the wijsa effter Linien vth och in. Raam Åkerm. 78 (1670). Med Wisare .. förstås Hjertestenen, i anseende til desz wisande kanter. LandtmFörordn. 11 (1765). Utmärkande av ägogräns, som bildar en rät linje, skall i regel ske på det sätt, att gränsmärken .. anbringas .. dels såsom utliggare dels ock såsom visare eller ledare. SFS 1953, s. 1217.
b) (†) sjömärke (se SJÖ-MÄRKE, sbst.1 2). Stiernman Com. 5: 679 (1697). Vårtid, då isen bortgår, skola alla inom distriktet liggande grund och ref, som stöta intill farvattnet utmärkas med öfver vattnet väl synliga visare eller prickar, hvarpå säkerheten för de sjöfarande beror. Gynther Förf. 8: 375 (i handl. fr. 1813). SPF 1857, s. 400.
2) motsv. VISA, v. I 3, 4, 7, om föremål som pekar på ngt; särsk. om sådant långsmalt, mer l. mindre spetsigt föremål (särsk. nål l. stift l. stav l. smal stång o. d.); äv. utan tanke på pekande. Paulinus Gothus ThesCat. 22 (1631). I medelpunkten (på ett flöte) borras ett hål, uti hvilket en pinne (visaren) .. insättes. SkandFisk. Bih. 9 (1837). Han vred på visaren, så att farten ökades. Aminoff Krigsg. 399 (1904). — jfr KÖRRIKTNINGS-, RIKTNINGS-VISARE m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) på solur: stav l. stång o. d. som (gm att kasta skugga på marken l. väggen l. en skiva o. d.) visar tiden; ss. senare led i ssgr äv. om solur. (Lat.) Gnomon .. (sv.) wisare på tijmastocken, then pinnen som gör skuggan. VarRerV 48 (1538). Solvisare av grå sandsten med ”visare” av järn, trekantig. Karlson StåtVard. 345 (1945). — jfr SKUGG-, SOL-, TIMSTENS-VISARE.
b) om långsmalt, vanl. spetsigt l. nålliknande (metall)föremål som utvisar tiden på urtavla; förr äv. om ur. BtÅboH I. 8: 211 (1637). Ofwanpå (ett skrin) ståår een Wijsare af brunt och förgylt arbete. Karlson EBraheHem 76 (i handl. fr. c. 1672). Kyrkian war med bly täckt och war wijsare på tornet och klocka som slog. KFÅb. 1912, s. 337 (1700). Uhrwärcket war således inrättat, att Wijsaren, som war gjord som en Hand, stodh stilla, men Timmeskifvan gick omkring Solewijs. SErikÅb. 1913, s. 78 (c. 1740). Klockan var tio – han kunde se de svarta visarna på kyrktornets klocka. Karlzén BlåNov. 15 (1951). Visaren visade något över halv tre. Trotzig Sjukd. 241 (1972). — jfr MINUT-, MÅNADS-, PRIM-, PÄRON-, SEKUND-, TIM-, TORN-, UR-VISARE. — särsk. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. visare på tidens ur (jfr UR, sbst.4); äv. om person. Tycker du kanske, at .. (bröllop) är för bitti’? .. Åh, nej .. när vår visare lutar til fyrtio, så är det väl inte för bitti’? Altén Fästm. 22 (1796). Von Rindstädter var landthushållningens urverk och visare, majoren dess draglod. Zedritz 3: 4 (1855). Tillbaks är visarn skriden, / Här råder medeltiden. Wirsén Ton. 67 (1893). Så hade då visaren på tidens ur ånyo vridits tillbaka. Grimberg VärldH 7: 215 (1936).
c) om (rörlig) del av mät- l. registreringsapparat som (utefter en graderad skala) utvisar resultat av mätning (i grader l. skaldelar o. d.); särsk. om tunga (se TUNGA, sbst.2 4 c ζ) på våg; ss. senare led i ssgr äv. om mät- l. registreringsapparat. Elvius Qvadr. 43 (1697). (På brevvågen är) den rörliga vigten ersatt genom en tung visare, som vid den belastade vågskålens sänkning höjer sig och dervid beskrifver en cirkelbåge. UB 2: 78 (1873). Den dubbla manometern visar trycket såväl i hufvudreservoaren (röda visaren) som i hufvudledningen (svarta visaren). Lundberg Lok. 250 (1902). Med mätur förstås ett visarinstrument där mätspetsens rörelse överföres till visaren medelst kugghjulsutväxlingar. HbVerkstTekn. 1: 575 (1944). Han knackade på barometern som hängde på väggen, visaren rörde sig inte, högtrycket bestod. Östergren Ankare 14 (1988). — jfr DJUP-, FAS-, NATT-, RODER-, VATTENSTÅNDS-VISARE m. fl.
d) i fråga om samisk schamantrumma, om föremål (av ben l. metall o. d.) som gm att röra sig på visst sätt över skinnet anses ge svar på nåjdens frågor. Düben Lappl. 267 (1873). Lappen (uppfattade) icke trumman som det egentligen orakelgifvande, utan detta var i stället arpa, visaren. PopEtnolSkr. 8: 67 (1912). Trumskinnet är prytt med en mängd symboliska figurer, mellan vilka ett litet föremål, ”visaren”, rör sig då trumskinnet vibrerar. BonnierLex. 8: 1199 (1964).
3) (utom ss. senare led i ssgn VÄG-VISARE numera bl. tillf.) motsv. VISA, v. I 4, om person som visar fram l. upp ngt; särsk. om person som visar upp o. överlämnar brev o. d.; ss. senare led i ssgn VÄG-VISARE äv. om person som anger läge l. plats för ngt. Här wexa hoos oss vp någre ynglingar aff gott hopp .. Jblandh hwilke och dette breffs wijsare Jören Fleming ähr. AOxenstierna Bref 4: 504 (1648). Der (i fornsakssamlingen) var han (dvs. O. Rudbeck), i sin sednare lefnadsålder, den redebognaste visaren, den vältaligaste uttydaren. Atterbom Minnest. 1: 213 (1847). — jfr AP-, BREV-, PASS-, SEDEL-, SKRIFT-VISARE.
5) (†) tass (se TASS, sbst.3 2 b) avsedd att reglera hur djupt billen (på plog l. harv) skär. Gåsfot-harfven, som har visare på de bakre hörnen. LBÄ 44–50: 265 (1801). — jfr PLOG-VISARE.
6) [möjl. med anslutning till VISE, sbst.3] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skott (se SKOTT, sbst.2 23 a β) l. pollenslang; äv.: grodd (se d. o. 2); jfr FRÖ-MJÖLS-SLANG, VISE, sbst.3 Rotämnet (visaren, ålen, rostellum, radicula) .. är en konisk kropp, som först utskjuter vid groendet och fäster sig i jorden. Agardh Bot. 1: 170 (1830). Hartman Fl. CX (1838).
Ssgr: A: (2 c) VISAR-, äv. VISARE-ANORDNING~020. jfr anordning 1 a δ. Varuhissar .. böra .. vara försedda med en visaranordning, hvilken städse ger tillkänna hisskorgens läge i de olika våningarne. TT 1901, Allm. s. 130. —
(2 c) -APPARAT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) apparat (se d. o. 3 a) med visare; särsk.: visartelegraf. Frey 1850, s. 402. På (tåg)stationerna .. finnas morsetelegrafapparater, och vid Kiruna och Riksgränsen äro dessutom visareapparater insatta för telegrafering från tåg, som stannat på linjen. TT 1903, V. s. 56. Vagnvågar af nyare tillverkning hafva .. försetts med visareapparater för viktens direkta afläsande å tafla i stället för det eljes vanliga systemet med skjutvikt. SJ 2: 378 (1906). —
(2 b, c) -AXEL. jfr axel, sbst.1 I 2. UB 2: 420 (1873). En liten .. spiralfjäder, som ligger omkring visareaxeln, sträfvar att vrida visaren tillbaka. TT 1879, s. 157. —
(2 b) -BOTTEN. (visare-) (†) om den skiva i ett ur vari visarna är fästa; jfr botten I 1 g. VetAH 1762, s. 233. —
(2 b, c) -HJUL. (numera mindre br.) om kugghjul som driver visare; särsk. i fråga om urverk; jfr hjul 2 o. visara-drev. Polhem Brev 5 (1708). Wisare wärcket inbegriper Wechsel-hiulen .. och .. Wisare-hiulet, som alla 12. timar går en gång omkring. Kiellberg KonstnHandtv. Urm. 3 (1753). Det s. k. visarehjulet, som sitter fästadt på den vertikala axel, som får sin rörelse af skrufven på trummaxeln. TT 1875, s. 42. SAOL (1973). —
(2 c) -INSTRUMENT. instrument (se d. o. 1 a) med visare. AB 27/9 1884, s. 3. (Bilmodellen) har fått behålla strikta, analoga, visarinstrument och datorfri reglering av ventilation och ljud. SvD 24/11 2005, s. 80. —
(2 c) -LOGG. (visar-) (†) jfr logg, sbst.2 2. Visarloggar äro vanligen konstruerade efter manometerprincipen .. i det att en visare å en uppgraderad, cirkelrund tafla ständigt anger den hastighet, hvarmed fartyget framgår genom vattnet. 2NF 16: 977 (1911). —
(2 c) -NÅL. jfr nål 2 b. AB 1/6 1914, s. 13. Visarnålen på hastighetsmätaren darrar mellan nittio och hundra. DN(A) 29/5 1938, s. 32. —
(2 b, c) -SKIVA. (numera bl. tillf.) visartavla (se d. o. 2); förr äv. om urtavla; jfr skiva, sbst.2 1 d ϑ. Polhem Invent. 5 (1729). Ett nÿtt Wägg-Uhr .. med rund och hwÿt Wisar-Skifwa. HusgKamRSthm 1758, s. 507. Olle besteg vågen. Visarskivan snurrade och stannade på 92 kg. precis. DN(A) 30/5 1943, s. 16. —
(1 a) -STEN. (förr) jfr sten 2 e o. vise-sten. I liniens riktning, å ömse sidor om hjärtstenen, äro tvänne visarstenar inmurade. TurÅ 1895, s. 368. —
(1) -STOLPE. (visar-) (†) stolpe (se d. o. 1 e α) som är uppsatt för att visa vägen l. varpå vägskylt är fäst. Rydberg Dikt. 2: 13 (1888, 1891). Vägvisare .. skall bestå av en eller flera visartavlor och visarstolpe. SFS 1937, s. 119. —
-TAVLA.
1) (numera mindre br.) till 1, om vägskylt; jfr tavla, sbst.2 1 d. TurÅ 1908, s. 25. Å visartavla, som avser väg av betydelse för genomgångstrafiken, skall angivas namnet å stad .. dit vägen leder. SFS 1937, s. 119.
2) till 2 c, om skiva l. platta i mät- l. registreringsapparat; förr äv. till 2 b: urtavla; jfr tavla, sbst.2 1 f, o. -skiva. KyrkohÅ 1940, s. 83 (1712). Hjärne .. drog upp ur fickan sitt uhr och beskådade visartaflan. Crusenstolpe Tess. 2: 12 (1847). Rörelsen hos en mätspets överförs .. till en visare varvid det erhållna mätvärdet avläses på en visartavla. NE 13: 587 (1994). —
(2) -TELEGRAF. (förr) om typ av telegraf som förmedlade meddelanden medelst visare; jfr -apparat o. nål-telegraf. Visare-telegrafen. Signalapparaten här utgöres af en rund tafla, vid hvars periferi alfabetet är uppskrifvet; en visare rör sig omkring skifvans medelpunkt, och stannar ett ögonblick framför hvarje bokstaf, som skall signaleras. Fock 1Fys. 620 (1855). —
(2 b) -UR. ur med visare. Polhem ESkr. 1: 167 (c. 1715). Digitalur kan möjligen vara bra för dem som arbetar där det krävs sekundprecision. Oss andra ger visaruren mer direkt besked om vad vi egentligen vill veta. DN 3/3 1984, s. 4. —
(2 b, c) -VERK. (i fackspr.) om mekanism i urverk som driver visarna; äv. om verk i mät- l. registreringsapparat; förr äv. om urverk; jfr verk, sbst.1 4. Ett simpelt vijsarvärk som går allenast 24 timar eller lijtet mehra. Polhem ESkr. 1: 167 (c. 1715). Trumaxeln är genom kugghjulsutväxlingar förbunden med ett visarverk, som direkt anger den passerade gaskvantiteten. 2NF 17: 104 (1912). På de flesta ur är utväxlingen i visarverket 1:12. Sandström Urlära 48 (1997). —
(2 c) -VÅG. (förr) jfr fjäder-våg. Visarevågen .. utgöres af en olikarmad häfstång .. rörlig omkring en axel .. Vigten af de i vågskålen .. inlagda kropparne angifves omedelbarligen af den öfver en fast skala .. spelande visaren. Fock 1Fys. 53 (1859).
B (†): (2 b) VISARA-DREV. (†) jfr drev 9 o. visar-hjul. Wijsaradreefwett är mitt i tu. VRP 2/11 1661.
Spoiler title
Spoiler content