publicerad: 2003
TAVLA ta3vla2, sbst.2, r. l. f.; best. -n; pl. -or (2Kor. 3: 3 (NT 1526) osv.) ((†) -ar G1R 6: 357 (1529); -er GripshR (1549), Roth Kägleh. 30 (i handl. fr. 1686)).
Ordformer
(tabla 1681 (: Rechninga Tablan). tafel- i ssg 1668 (: tafelbleck). tafell 1633 (: schrif tafell). taffla 1526—1707 (: Räkninghe-Steentaffla). taffuel 1570 (:säiertaffuel). tafl 1796. tafla 1526—1912. tafle- i ssgr 1835 (: taflesamling)—1907 (: tafleförklaring). tavel- (-fv-, -fw-) i ssgr 1824 (: Tafvel-lampett) osv. tavla 1690 osv. tavle- i ssgr c. 1755 (: Tavle-skiutande)—c. 1890 (: tavlebok). -a 1526 osv. -e 1526—1601. -o 1526 (efter prep.)—c. 1655 (efter prep.))
Etymologi
[fsv. tafla; jfr fvn. tafla, brädspelsbricka; liksom d. tavle av mlt. tafele, tavele, motsv. fht. tavala, tabala (t. tafel), feng. tabule, tabele; (f)fr. table; av lat. tabula, bräde, tavla, av ovisst ursprung. — Jfr TABELL, TABELRAS, TABLETT, TABLÅ, TABULAT, TABULATUR, TAFFEL, sbst.1, TAVEL, TÄVLA]
1) skiva l. platta använd l. avsedd för att i sht medelst text l. bild meddela l. tillkännage l. visa l. framställa ngt; i vissa språkprov svårt att skilja från TAVLA, sbst.1 Små taflor med figurer af Sölf. Karlson EBraheHem 193 (cit. fr. 1645). — jfr MINNES-TAVLA. — särsk.
a) skiva l. platta avsedd att bära en inskription (o. meddela ngt medelst på skivan osv. skriven text); särsk. i uttr. skriva på (l. uppå, förr äv. i l. uti) en tavla. Han eskade ena taflo ther han vthi screeff, säyandes, Joannes är ha(n)s nampn. Luk. 1: 63 (NT 1526). Skall en taffla hengia ij Siukestuffuonne, som bodorden, fader vår, Thron, benedicite och gratias påå Suensko ståår skriffuitt vppåå. G1R 8: 298 (1533). Det skola ock, til allmän efterrättelse härom, Taflor på wisze ställen wid wägarne ofördröyeligen upställas, hwarpå kårteligen anföres (osv.). PH 2: 1412 (1739). Din själ vare såsom en ren tafla, på hvilken Herren kan skrifva. Emanuelsson 1PredHögm. 1: 157 (1865). Som bekant höra de små trätavlorna med skrift till det märkligaste i .. (Påsköns) kultur .. Allra största delen av tavlorna har gått förlorad. Ymer 1921, s. 104.
α) i fråga om tio Guds bud, dekalogen; särsk. i uttr. första tavlan, andra tavlan; i sht förr äv. i uttr. lagens tvenne tavlor (se LAG, sbst.1 4 a). Thet första bodhit j then andra tafflone lärer huru man skal holla sich emoot sina offwermän. OPetri 1: 16 (1526). Huru sönderdeelas tijo Gudz Bodh? Swar. Uthi twå Taflor. KyrkohÅ 1919, s. 54 (1643). Emedlertid antyder jag Dig vid förlust af Himmelens nåd, att natt och dag, sent och bittida förmana dem till att hålla den första taflan i Lagen. Kellgren (SVS) 6: 1 (1770). I moseböckernas berättelse om lagstiftningen på Sinai talas om ”vittnesbördets två taflor” .. På grund häraf har man af gammalt fördelat buden på två grupper (”två taflor”). Fehr Und. 41 (1894).
β) på vägg upphängd, i sht i skolundervisning använd skiva l. platta för att skriva l. rita på; särsk. i uttr. svarta tavlan (se SVART, adj. 1 d (jfr γ α')); äv. om mindre skiva l. platta för tillfällig notering, särsk. (förr) om sådan mindre tavla avsedd att användas av skolelev. Florinus Voc. 70 (1695). Fortsättes så småningom componerandet .. således, at præceptoren skrifwer en .. mening på taflan. Skolordn. 1724, s. 15. Krögarn, den Basilisken, / Summerar Taflan full i dag. Bellman (BellmS) 1: 273 (1790, 1794). Åt .. (de fångar) hvilka åstunda lära sig att skrifva, lemnas grifflar, taflor och nödige skrifmaterialer. Oscar I Straff 103 (1840). Uti den 1:sta Afdelningen (i folkskolan) .. meddelas undervisning .. i förberedande Öfningar af Innanläsning, skrifning på tafla af bokstäfver och Ziffror efter Förskrift. ÅbSvUndH 60: 313 (1847). Vi hade svenska flaggor framme vid svarta tavlan och en björkgirlang och mycket blommor överallt. Lindgren AllBarn 27 (1946). — jfr GRIFFEL-, RÄKNE-, SKOL-, SKRIV-TAVLA m. fl.
γ) i utvidgad anv. — särsk.
α') skiva l. platta använd l. avsedd att sätta upp l. anslå meddelande l. tillkännagivande o. d. på; särsk. (förr) i uttr. svarta tavlan (se SVART, adj. 2 g (jfr β)); numera i sht ss. senare led i l. elliptiskt för ssgn ANSLAGS-TAVLA. HovförtärSthm 1692 A, s. 1043. Blifve .. (belönade författares) namn tillika med dagen tå han Priset vunnit, och ämnet för thes arbete, upsatt uppå en tafla i thet offenteliga Samlingsrummet. 1SAH 1: 38 (1786). — jfr AFFISCH-, ANSLAGS-, NUMMER-TAVLA m. fl.
β') om (på papper tryckt l. präntad) tänkeskrift l. skrift använd ss. (moraliskt) rättesnöre; numera bl. ss. senare led i ssgn HUS-TAVLA. Therföre är gått och för nöden, att man hafuer taflor eller tänkeskriffter, icke allenast på alle dageliga ärender. Brahe Oec. 183 (c. 1575; uppl. 1971). Därs. 79 (c. 1580; uppl. 1971).
γ') om schematisk framställning i grafisk (se d. o. 2) form; numera bl. ss. senare led i ssg; jfr b. Ähr arff Linien så som thenna Taffla vtthwiisar. UpplDomb. 5: 134 (1591). För Hans Kongl. Maij:tt och det Kongl. Huset i Swerige, är en ätt och Stammgård, eller Genealogisk tafla af 1022 Ahner .. anlagder. HSH 7: 172 (1703). — jfr AN-, SLÄKT-, STAM-TAVLA.
b) (†) tabell (se d. o. 2); jfr a γ γ'. VaruhusR 1539. Nya Astronomiske taflor, efter hvilka 1740 års Calender till mästa delen inrättad blifvit. Höpken 1: 229 (1745). Sjelfva Ghetto .. har börjat sträcka upp sig och gör icke längre skäl för namnet att vara det ruskigaste tillhållet i Europa. Och följderna yppa sig redan i statistikens taflor öfver dödligheten. Rydberg RomD 138 (1877). Friesen o. Grape CodArg. 42 (1928). — jfr LÄNGD-, MULTIPLIKATIONS-, RÄKNE-TAVLA m. fl.
c) på vägg upphängd, ofta inramad skiva l. platta l. uppspänd duk o. d. (avsedd att prydas) med (särsk. målad(e)) bild(er); äv.: konstnärlig konkret framställning av bild gm målning l. teckning o. d. på sådan skiva osv. (jfr MÅLNING, sbst.1 1 c β); i sht förr äv. om reproducerad sådan tavla ss. illustration i bok l. tidning o. d., bild (i bok l. tidning); jfr SKILDERI. Clostren somble stedhes nedher brotne tiglet bort fört tafflar och beletthe theslikis. G1R 6: 357 (1529). Skicke vij tig .. tre store taffler, målede på trä, som kunne hänges thär i makenn opå Gripzholm. Därs. 28: 286 (1558). Läsaren må lijka såsom vthi een Tafla skodha thetta blodhtorstige Krijgets Begynnelse, Foortgång och Ende. Schroderus Os. III. 2: 34 (1635). Än finns på mången hyddas vägg / Bland taflor en af eget slag, / En bild af bara skägg. Runeberg (SVS) V. 1: 100 (1848). (Vi fick låna) böcker med planscher, hvilket nöje dock förverkades, om man tog på taflorna med fingrarna. De Geer Minn. 1: 8 (1892). Hans första åtgärd, då han flyttade in i rummet, hade varit att ta ner alla värdinnans rysliga taflor. Söderberg AllvLek. 51 (1912). — jfr ALTAR-, LANDSKAPS-, PRAKT-, SOMMAR-, STRAMALJ-TAVLA m. fl. — särsk.
α) (†) i utvidgad anv.: tablå (se d. o. I c), särsk. [jfr TABLÅ anm. sp. 14] i uttr. levande tavlor; äv. om avdelning av scenverk, scen (se d. o. 2 (jfr TABLÅ I b)). Man gaf lefvande taflor (på supén). Geijer Brev 258 (1830). Farbrors nattrock, upptåg i 5 taflor af Görner. Dahlgren Theatr. 202 (1866). Ett stycke tyll eller tarlatan, som spännes öfver dörröppningen, hvaruti taflan (vid tablåer) visas, gör mycket god verkan, enär det gifver en viss ton åt det hela efter den färg, som man använder. SvLek. 1: 31 (1883). — jfr CHARAD-TAVLA.
β) i mer l. mindre bildl. anv., särsk. om ngt som betraktas, anblick (se d. o. 3), särsk. om landskap l. natursceneri o. d.; i sht förr äv. om skildrande framställning i tal l. skrift. Taflan blir för mörk och derföre afbryter jag en beskrifning, som tankan bättre kan fatta än pennan utföra. Höpken 2: 687 (1771). Jag skickar med detta bref .. en liten tafla af det Albanska landtfolkets fest-lustbarheter. Atterbom Minn. 536 (1818). Taflan af Judafolkets olyckor framställer ej annat, än hvad som .. under dylika omständigheter, alltid måste hända. Wallin 1Pred. 3: 207 (c. 1830). En ändlös / Tafla af skogar och vatten och fält utbreddes för ögat. Runeberg (SVS) 3: 137 (1836). Medan vi förtärde vår biffstek .. fick jag höra följande teckning eller tafla ur lifvet. Sjöberg SthmHeml. 52 (1844). Vattenkonsten (i Bondestöten) med hjulhus och vindarna med lavar ha legat samlade tätt intill varandra .. Tavlan måste ha företett en livfull anblick, när hästarna under körarnas tillrop stretade runt i sin ändlösa vandring och tunnorna tömdes. Lindroth Gruvbrytn. 1: 127 (1955).
d) (numera mindre br.) med text l. bild o. d. försedd skiva l. platta avsedd ss. skylt (se SKYLT, sbst. 3); särsk. sjöt. (Stadens värdshus) skole hafue theres wisse taflor vthtehengendes, at the wägfarendhe man må wethe, huart han skall drage in och bekomme .. oppeholle och fordenskap. PrivSvStäd. 4: 299 (1602). Wid hwarje gästgifwaregård skal en tafla sättas ut, som wiser mihletalet til nästa ombyte, och huru mycket i båta och hästalego betalas bör. BB 28: 7 (Lag 1734). Taflor hänga utan för bodar och werkstäder (i Canton), på hwilka Handelsmannens eller Handtwerkarens namn äro skrefne med stora Chinesiska bokstäfwor. Osbeck Resa 143 (1751, 1757). Vägvisare .. skall bestå av en eller flera visartavlor och visarstolpe. Visartavla skall hava rektangulär form .. Tavlan skall vara 23 centimeter hög. SFS 1937, s. 119. Tavla .. (dvs.) fast sjömärke, vanligen utfört såsom ett med en mycket stor trätavla försett stångmärke. SohlmanSjölex. (1955). — jfr GÄSTGIVAR(E)-, KRÖGAR(E)-, ORIENTERINGS-TAVLA m. fl.
e) skiva l. platta avsedd l. använd för att (i träningssyfte o. d.) skjuta på o. avläsa resultat på i fråga om träffsäkerhet o. d., skottavla. Hwart compagnie skaffar sig tafla at skiuta effter. KKD 10: 393 (1704). Ingen skottvall finnes uppförd, utan endast ett par skyddsvallar för markörerna på sidan om taflorna. IllMilRevy 1898, s. 48. Skjuta utan att träffa tavlan. SvHandordb. (1966). — jfr MÅL-, PRICK-, SKOTT-TAVLA m. fl.
f) i ur: skiva l. platta avsedd l. använd för att medelst siffror l. streck o. d. visa tidpunkt l. klockslag, urtavla; äv. i utvidgad anv., om liknande anordning i annat mätinstrument. Uhrmakaren le Roi’s invention att i stället för repeter byxsäks uhr inrätta taflan så att man kan i mörkret känna på taflan hvad klockan är. Ferrner ResEur. 382 (1761). Hålen i taflan skola vara stora nog, så att rören i visarne icke komma i beröring med desamma. Ericsson Ur. 218 (1897). Tryckmätare .. Skalans båge ca 270°. Tavlans fria fält är vänt nedåt. SMS 1556 (1952). — jfr SEJAR-, UR-TAVLA.
2) [sannol. eufemistiskt för TABBE, sbst.1] misstag, blunder; särsk. i uttr. göra en tavla, göra en tabbe (se TABBE, sbst.1). Svenske målvakten Sandberg stod och stelnade till i kylan och höll på att göra ett par ”tavlor” i sista kvarten. DN(B) 7 ⁄ 10 1952, s. 12. Alla gör vi våra tavlor ibland. Starfelt Nödh. 24 (1968). Jag blir alltmer övertygad om att jag inte kan lösa min uppgift bättre än att fortsätta berätta vilka tavlor jag själv gjort. Säkerhetshandb. 82 (1990).
Ssgr (i allm. till 1 c. Anm. Ssgr som saknas nedan kan sökas under taffel, sbst.1): A: TAVEL-BELYSNING. anordning för att belysa tavla l. tavlor. Lundquist SannMCl. 97 (1965). —
-BESTÅND. tavelsamling; jfr bestånd 11. Om man lämnar skulpturavdelningens gipsavgjutningar .. så har man så mycket bättre tid att koncentrera sin uppmärksamhet på tavelbeståndet. Bergman Skyar 296 (1936). —
-BILD. (numera bl. tillf.) bild målad på tavla. Framför allt har man att skilja mellan väggmålningar och tafvelbilder .. de senare målades på trä ”à tempera”, d. v. s. med färger, som bundos genom en limartad substans. Upmark Lübke 165 (1872). Hagberg Echegaray 105 (1902). —
(1 f) -BLECK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) bleck l. plåt för urtavla. BoupptSthm 1668, s. 1791. Tavelblecket uthamrades under maskiner. Lundwall Ur 53 (1955). —
-BOK. (tavel- 1863—1934. tavle- 1882—1893) (†) bok med bilder, bilderbok. Schwartz Pos. 10 (1863). Han satt i faderns soffa med en stor tavelbok på knäet. Nordström Lack 82 (1912). Mamma köpte ”tavelböcker” åt mig och många planscher voro rent underbara. Liljefors VildR 9 (1934). —
-EXPOSITION. (numera mindre br.) tavelutställning. Herr Wohlfahrt har till förmån för Artisternas och Litteratörernas pensionskassa arrangerat ett par Tafvelexpositioner, som varit flitigt besökta. ÖresundP 8 ⁄ 2 1848, s. 2. Lindblom Rokokon 20 (1929). —
-FERNISSA. Först sedan målningen fått torka i sex månader kan den fernissas med tavelfernissan. Kallstenius HbOljem. 51 (1915). —
-FÖRSÄLJARE. SAOL (1950). Bilden av ett Sverige som slappt finner sig i att hemsökas av tavelförsäljare .. och till Dynamospelare förklädda spetsnazsoldater. DN 25 ⁄ 5 1988, s. 2. —
-GALLERI. (tavel- 1854 osv. tavle- 1868—1892) särsk. galleri (se galleri, sbst.2 5) för förvaring l. utställning av tavlor. Dalin (1854). Äro i alla Europas länder universitet, offentliga bibliotek, tafvelgallerier, museer, laboratorier inrättade af staten. NordRevy 1895, s. 670. Tafvel-galleriet var rikt ekläreradt, hvarvid ljusmassorna på ett sinnrikt sätt blifvit anordnade efter taflornas dagrar. Fatab. 1957, s. 86. —
-HANDLARE. person som handlar med tavlor. Backman Dickens Pickw. 2: 54 (1871). Han skulle måla en tavla av den tappre major Rogers som man kunde återfinna i varje tavelhandlares fönster. Renner Roberts Nordv. 322 (1938). Aschberg Återk. 258 (1947). —
-HÄNGAR-LIST. (numera mindre br.) list att hänga tavlor i. Till yttermera skydd för tapeterna har man .. börjat uppsätta en tafvelhängarlist närmast taket med en profil afpassad efter i handeln förekommande mässsingskrokar, i hvilka taflorna hängas. 2NF 26: 122 (1917). HantvB I. 6: 201 (1938). —
-JUDE. (numera föga br., nedsättande) person (av judisk börd) som handlar med tavlor; jfr jude 2 a o. -nasare. Med sorg i hjärtat vill jag gå och sälja / åt samlarvurmar eller tafveljudar / hvad som är kvar af mina spruckna gudar. Fröding Eftersk. 1: 107 (1889, 1910). Bergman Skepp. 102 (1915). —
-KOLLEKTION. tavelsamling. Sin sympati för den sköna konsten visade han genom att förskaffa sig en ganska rikhaltig tafvelkollektion. FinBiogrHb. 2317 (1903). —
-KONSERVATOR. person som behandlar tavlor för att bevara dem i oförändrat l. oskadat skick; jfr -renovator, -restauratör. NFMånKr. 1939, s. 501. Tavelkonservatorer rengör, lagar och renoverar konstverk som skadats så att t ex färgen börjat flaga eller duken gått sönder. SvYrkeslex. nr 2, s. 160 (1973). —
-KONSERVERING. handlingen att konservera (se d. o. 2) tavlor. NFMånKr. 1939, s. 501. SvD 6 ⁄ 11 1974, s. 19. —
-KONST. (numera mindre br.) konst i form av målning på tavla; särsk. (om ä. förh.) i speciellare anv., motsatt.: miniatyrkonst. Ett pergamentblad i Louvre (från 1300-t.), som på grund av sin storlek (65 cm. högt) kan anses stå på gränsen mellan miniatyrmåleri och tavelkonst. Cornell Gotik. 298 (1935). Form 1953, s. 227. —
-KÄNNARE. (tavel- 1865 osv. tavle- 1900) (numera mindre br.) kännare av l. expert på tavlor. CWAStrandberg 5: 383 (1865). Laurin Konsth. 263 (1900). —
-MUSEUM. (tavel- 1880 osv. tavle- 1863) (numera bl. tillf.) museum för tavlor; särsk. (förr) ss. benämning på tavelsamlingen i Nationalmuseum; jfr sten-museum. Följande museer bibliotek och samlingar äro att bese på nedanstående ställen och tider: .. Sten- och-taflemuseum, k(ungl.) Slottet, måndagar och torsdagar. NDA 19 ⁄ 3 1863, s. 1. Koch GudVV 1: 217 (1916). —
-MÅLARE. (numera bl. tillf.) person som målar tavlor; jfr -måleri. (Den italienske konstnären) Pietro da Cortona var produktiv både som fresko- och som tafvelmålare. 2NF 5: 768 (1906). SDS 27 ⁄ 3 1953, s. 11. —
-MÅLERI. (numera bl. tillf.) verksamheten att måla tavlor, särsk. motsatt: muralt måleri o. d. Upmark Lübke 473 (1871). I afseende på syftet med målade verk skiljes mellan tafvelmåleri, hvars verk äro flyttbara, och monumentalt måleri. CRNyblom i 3SAH 8: 361 (1894). Tavelmåleri i modern mening existerade icke under medeltiden. SvFolket 2: 209 (1938). —
-MÄSSIG. (numera mindre br.) som är utmärkande för l. liknar l. överensstämmer med (målning på) tavla. De tacksamma folkscenerna ge prov på säker, tavelmässigt genomtänkt regi. SvD 17 ⁄ 7 1929, s. 9. Senmedeltidens tavelmässiga glasmålningar, där kyrkans fönster ge utblick i med illusionistiskt djup gestaltade interiörer. Fornv. 1953, s. 45. —
-NASARE. (nedsättande) nasare l. mer l. mindre tvivelaktig försäljare av tavlor; jfr -jude, -skojare. BonnierLM 1954, s. 469. GHT 1959, nr 293, s. 17. —
(1 f) -PELARE. urmak. stift l. stång som går genom urverk o. förbinder urtavla med botten. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 9 (1881). —
-RAM. (tavel- 1847 osv. tavle- 1874) ram (se ram, sbst.1 2) kring l. för tavla. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 66. Det är nu så, att utanför gränsen af den verld, som brukar inneslutas inom en tafvelram, hafva änglarne blifvit en sällsynthet. Wikner Vitt. 87 (1877). Stundom hände det dock, att tavelramen blev så pass praktfullt utarbetad, att det däri insatta motivet nästan helt undanskymdes. Karlson StåtVard. 436 (1945). —
-RENOVATOR. (†) person som renoverar tavlor, tavelkonservator. Björkman 1124 (1889). SvD 28 ⁄ 1 1923, s. 20. —
(1 a β) -RÄKNING. (om ä. förh.) i fråga om verksamhet i skola: räkning (se d. o. 6) l. räkneoperation utförd på (griffel)tavla. PedT 1897, s. 105. Ämnen sådana som modersmålet, skrifning, ritning eller tafvelräkning. Sthm 1: 327 (1897). —
-SAMLING. (tavel- 1833 osv. tavle- 1824—1879) konkret: samling (se samla 1 h) av tavlor; jfr -bestånd. DA 1824, nr 103, s. 4. En del af .. tafvelsamlingen räddades lyckligtvis från förskingring, i det Gustaf III för egen räkning inköpte 48 nummer. Sthm 1: 417 (1897). För den som intresserar sig för bildkonsten, finns ett rikt studiefält i våra muséer och tavelsamlingar. Edström Hund. 20 (1948). —
(1 e) -SKJUTNING. (tavel- 1870 osv. tavle- 1882—1886) skjutning (se skjuta, v.1 I 2) mot tavla (särsk. med eldhandvapen); jfr -skytte. LdVBl. 1870, nr 64, s. 3. —
-SKOJARE. person som handlar ohederligt l. bedrägligt med tavlor; jfr skojare 3 o. -nasare. Tavelskojarens fräckhet nästan otrolig. Sökte lämna tillbaka färsk kopia istället för lånad tavla. UNT 17 ⁄ 12 1941, s. 4. —
(1 e) -SKYTTE. särsk. sport. om gren i bågskytte: skjutning (se skjuta, v.1 I 2) mot tavla; jfr -skjutning. NFSportlex. 6: 375 (1946). Fältbågskytte får inte förväxlas med tavelskytte, den vanligaste formen av bågskytte. GbgP 20 ⁄ 7 1983, s. 20. —
-SPIK. (tavel- 1887 osv. tavle- 1862) spik att hänga tavla på; jfr -krok. Spik med gjutna hufvuden: taflespik .. användas till att derpå upphänga taflor uti rum. Eneberg Karmarsch 2: 630 (1862). —
-TRÅD. (numera bl. tillf.) tråd för upphängning av tavla. S. k. taveltråd, bestående av en eller flera parter med kärna av järntråd, omlindad med spånadsvara och tätt överspunnen med koppartråd. VaruhbTulltaxa 1: 451 (1931). Key Hemv. 169 (1939). —
(1 e) -TRÄFF. i fråga om tavelskjutning: träff i tavla men utanför (ringformat) område; särsk. bildl., om förslag l. debattinlägg o. d. som nästan når sitt omedelbara syfte; jfr -bom. DN 11 ⁄ 9 1989, s. 5. Som mina kamrater blev jag övertygad om att en sexa eller bara en tavelträff på tioringad tavla och 50 meters håll var en bragd. Expressen 13 ⁄ 7 1991, s. 4. Det här handlar inte om kvalitet utan om kontroll. Det är inte ens tavelträff. DN 28 ⁄ 9 1998, s. A20. —
-UTSTÄLLNING~020. (tavel- 1889 osv. tavle- 1872—1899) konkret(are): utställning av tavlor; jfr -exposition. Eichhorn Stud. 2: 76 (1872). En egendomlig tafleutställning har nu afslutats. Det var ett slags praktupplaga af målaren Munchs samlade värk. GHT 1895, nr 262 A, s. 3.
B (†): TAVLE-BOK, -GALLERI, -KÄNNARE, -MUSEUM, -RAM, -SAMLING, -SKJUTNING, -SPIK, -UTSTÄLLNING, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content