publicerad: 2017
VITRIOL vit1riω4l, äv. -å4l, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. VIKTRIOL, r. l. m. (ApotT 1698, s. 90, Jungberg (1873)), äv. (i formen victriolum) n. (Hjelt Medicinalv. 3: 602 (i handl. fr. 1701)); best. -en, äv. -n; pl. -er; l. VIKTRIL, r. l. m. (TullbSthm 2/5 1584, EconA 1807, sept. s. 49) l. n. (G1R 28: 313 (1558), Wallerius Hydrol. 45 (1748: Jern-Vicktrill)); best. -en resp. -et; pl. -er; l. VITRIL, r. l. m.
Ordformer
(victeriol 1637. victrell 1687. victriell 1540. victrioll (-ck-) 1541–c. 1560. victriolum 1701. vijcter eld 1636. viktril (w-, -ii-, -ij-, -c-, -ch-, -ck-, -g-, -tt-, -iil, -iill, -ijl, -ijll) 1540–1814. viktrill (w-, -c-, -ch-, -ck-) 1554–1807. viktriol (w-, -c-) 1532–1873. vitril (w-) 1698–1815. vitrill- i avledn. 1679 (: Vitrillachige, sannol. fel för vitrillachtige). vitriol (w-) 1646 (: Vitriolsjuderiet) osv. wiktereld 1743, 1772)
Etymologi
[fsv. viktril, n.; jfr d. vitriol, ä. d. äv. victriol, victril, vitril (av fd. vitrille), t. vitriol, m., n., ä. t. äv. victriol, victril, vitril (av mht. vitriol), ävensom eng., fr. vitriol (av ffr. vitriol); av mlat. vitriolum, n., på grund av det glasliknande utseendet till lat. vitreus, som är av glas, till vitrum, glas (se VITRIN); formerna med -kt- (-ct-) sannol. uppkomna gm folketymologisk ombildning i t., formerna med -eld gm anslutning till ELD (jfr BITTER-ELD)]
(numera bl. i icke fackmässigt spr. o. företrädesvis i skildring av ä. förh.) om kemisk (ofta i kristaller uppträdande) förening av hydratvatten o. sulfat av tvåvärd metall, sulfathydrat; särsk. (o. i sht) om sådan förening med sulfat av koppar l. järn l. zink (jfr slutet), särsk. (krossad till pulver o.) använd till färgberedning l. ss. bekämpningsmedel o. d., förr äv. för medicinska ändamål; äv. i bildl. anv., särsk. om skarp l. bitande formulering o. d.; äv. om nitrat, i ssgn SILVER-VITRIOL; i sht förr äv. om eter, i ssgrna NAFTA-VITRIOL, VITRIOL-ETER, VITRIOL-NAFTA; jfr ATRAMENT, VITRIOL-SALT. Huad som helszt han .. föröffra kan jnrijkis eller vthrikis, thet ware swaffuel, wictriol, spisseglas, .. kopper sölff eller gull. G1R 8: 1 (1532). Til at stilla Lledhwatn. Tagh Victril, Kräffuete öghon, äggeskaal, hwitt rökelse och Saffran, .. blandas och stötes alt til pulwer, och drick här aff j fem daghar. BOlavi 190 b (1578). At then gemeene Victrilen aff Kopparens smältande och Röstande sätter sigh som en Koppars swett aff Kopparrööken och Fuchten vp vnder Taaket i Smältehyttan. Forsius Min. 23 (c. 1613). Förgifftige Watn, hwar aff Boskapen som der aff dricka, siukna eller döö, och hwad orsak der till tyckes wara? antingen Victriol, Arsenicum Kalck eller annat Corrosiv? UHiärne 1Anl. A 3 a (1694). Den bittra Victriol, som från din söta Fjäder / Så mången vacker vers för våra ögon bar. Kellgren (SVS) 6: 59 (1776). Tag sedan garnet opp och lägg 1 lod sönderstödt wiktriol i färgen. Wåhlin LbLandth. 84 (1804). Hade man ingen vitriol (till färgningen), tog man vattnet, som samlats i ”slipnoet” under slipstenen. Västerb. 1936, s. 115. jfr BLY-, RÖDFÄRGS-, SALZBURGER-VITRIOL m. fl. — särsk. i förb. med adj. angivande vilken metall sulfatet bildats av, särsk. i uttr. blå, äv. cyprisk, vitriol, om kopparvitriol, grön vitriol, om järnvitriol, vit vitriol, om zinkvitriol, förr äv. allmännare, med inbegrepp av blyvitriol. TullbSthm 2/5 1584. Cypersk Victril. ApotT 1698, s. 90. Den Swenska Victrilen är tränne slag, Grön, Blå och Hwit. König LärdÖfn. 6: 59 (1747). Grön vitriol har .. varit mycket användt vid skyddande preparaters beredande. Ahlström Eldsl. 104 (1879). (Vitriolvattnet) förekom .. bara i Bondgruvan, där berget bar droppsten av blå vitriol. Lindroth Gruvbrytn. 2: 312 (1955).
Ssgr (numera bl. i icke fackmässigt spr. o. utom i bildl. anv. företrädesvis i skildring av ä. förh.): A: VITRIOL-ARTAD, p. adj. som påminner om l. hänför sig till vitriol; äv. bildl.; jfr arta, v. V 3, o. vitriolisk. Björkegren 2816 (1786). Den negativa Skandiareaktionen syftade på en vitriolartad artikel från Skandiachefen. GbgP 15/9 2000, s. 42. —
-BEREDNING. jfr beredning 2 o. -tillverkning. Rinman 2: 1170 (1789). Rödfärg är oren järnoxid, hvilken erhålles som biprodukt vid alun- och vitriolberedning. Cleve KemHlex. 177 (1883). —
-BRUK. (vitriol- 1723 osv. vitriols- 1723) (förr) jfr bruk 9 o. -verk. 2RA 1: 449 (1723). Sedan vattnet .. genomrunnit och nedfallit i stora lådor, föres det genom rännor till Vitriol-Bruket. Linnerhielm 1Br. 21 (1787, 1797). —
-DRÄNKA, -ning. med avs. på trämaterial: dränka (se d. o. 4) med vitriollösning (till skydd mot svampangrepp), impregnera (se d. o. 2 b) med vitriol. Nyström Telegr. 379 (1869). —
-ETER. (†) eter (se d. o. III); jfr -nafta. Sättes til en del Vitriol-syra, en half del Vitriol-æther och 2 delar rifven Brunsten .. tager blandningen efter en liten stund likaledes af sig sjelf hetta. VetAH 1782, s. 36. Ekbohrn 910 (1936). —
-HALT. halt (se halt, sbst.1 1) av vitriol. Malmens starka Victrill och Swafwelhalt. Cletscher RelStKopparbg 58 (1696). —
-HALTIG. (vitriol- 1734 osv. vitriols- 1782) som innehåller vitriol; jfr -blandad o. vitriolisk. Serenius Mmm 2 a (1734). Liket hade legat i vitriolhaltigt vatten och därför konserverats. SvD 20/9 1996, s. 38. —
-HUS. (vitriol- 1684 osv. vitriols- 1782) (numera mindre br.) hus avsett för l. använt vid vitrioltillverkning; jfr -verk. Johansson Noraskog 3: 408 (i handl. fr. 1684). Denna (kis)rika Jorden införes .. uti Witriolshuset och fylles uti därwarande fyra stycken Rålutspannor. Rinman JärnH 773 (1782). Dædalus 1942, s. 55. —
-JORD. (vitriol- 1748 osv. vitriols- 1747–1785) vitriolhaltig jord l. jordart l. vittringsjord; jfr jord 7 a. En med gulaktig skårpa öfverdragen viktrilsjord. Wallerius Min. 159 (1747). Uti grufvor, där mycket svafvelrik kies finnes .. gyttrar .. (järnvitriolen) tilhopa med små malmjord, sten och sylta til .. vitrioljord. Rinman 2: 1170 (1789). —
-KIS. vitriolhaltig kis (se kis, sbst.1 1); jfr -sten. Uti rålutspannorne .. inbäres den vittrade vitriolkiesen .. och därpå 6 a 8 tunnor vatten. Rinman 2: 1172 (1789). —
-KRISTALL. (vitriol- 1788 osv. vitriols- 1753–1782) kristall bestående av vitriol. Den luten, som ej wil gifwa mera Vitriols-Crystaller, öses .. (från cisternerna) i pannan tilbaka; men den i Crystaller skutna Vitriolen samlas. Kalm Resa 1: 467 (1753). Nere i gruvan vandrar d’Ogier under valvbågar av is och vitriolkristall. TurÅ 1972, s. 62. —
-KYP. (kall) kyp (se d. o. 2) innehållande vitriol. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 257. På en .. vitriolkyp erhåller bomull och linne en vackrare blå färg än på varm krappkyp. Åkerman KemTechn. 2: 382 (1832). —
-LUT. (vitriol- 1743 osv. vitriols- 1782–1797) jfr lut, sbst.2 1, o. -lösning. VetAH 1743, s. 162. (Från svalkaret) aftappas Witriols-luten, som efter ett par dygns afswalning och stillestånd, sätter sig uti Crystaller på inhängde Käppar, Qwistar eller Rör. Rinman JärnH 773 (1782). —
-LÖSNING. vitriolhaltig lösning (se lösning, sbst.2 I 4); jfr -lut. Plåten upptages .. , rensköljes från vitriollösning och doppas åter .. i qvicksilfverlösningen. AB 19/9 1849, s. 3. —
-NAFTA. (numera föga br.) eter (se d. o. III); jfr -eter. Berlin Farm. 2: 64 (1851). För vätskor, som likt bergoljan äro flyktiga o. lätt antändliga, brukades fordom bergoljans gr. namn náphta, hvaraf .. Vitriol- o. Svafvelnafta ss. namn för eter. Lindgren Läkem. 80 (1918). Krook Handköpsben. (1951). —
-OLJA. (vitriol- 1589 osv. vitriols- 1765–1848) om (till konsistensen oljelik) koncentrerad vitriolsyra (särsk. använd ss. rengöringsmedel o. d., förr äv. läkemedel); i sht förr särsk. i uttr. saxisk vitriololja (se saxisk 2 f); jfr olja, sbst. 1 g. Berchelt PestOrs. G 1 b (1589; ss. läkemedel). Då .. (vitriolsyran) är mäst concentrerad, har den fått namn af Oleum Vitrioli, eller Vitriololja. Rinman 2: 1174 (1789). (Den åtalade) vidhöll .. att han köpt och lemnat vitriololjan till drängen, men endast för att med densamma rengöra seldonen. AB 8/9 1855, s. 3. —
-PANNA. (vitriol- 1723 osv. vitriole- 1613. vitriols- 1541–1542) (förr) panna (se panna, sbst.1 2) avsedd för l. använd vid vitrioltillverkning. VaruhusR 1541. Kran vid alun- eller vitriolpannor .. så lång at den räcker ut igenom pannmuren, tjenande at därigenom utsläppa den fullkokade luten. Rinman 1: 1068 (1788). —
-RÖDFÄRG~02 l. ~20, förr äv. -RÖDFÄRGA. (vitriol- 1851 osv. vitriols- 1804) rött färgämne utvunnet ur vitriol; jfr -ockra. VGR 1804, Verif. s. 449. Den utlakade massan (av svavelkis) ger vid glödning s. k. vitriolrödfärg (oren jernoxid). Berlin Farm. 2: 645 (1851). —
-SALT. (numera bl. mera tillf.) om vitriol (betraktat ss. salt); jfr salt, sbst. 3. GT 1788, nr 68, s. 3. —
-SJUDARE. (förr) person som yrkesmässigt arbetade med vitriolsjudning. ArkliR 1566, avd. 44. (1641) sände bergskollegium till Dylta tvenne alun- och vitriolsjudare, som .. införskrivits från västra Tyskland. Dædalus 1934, s. 96. —
-SJUDERI. (förr) jfr -verk. Svafvelbruket samt Alun- och Vitriolsjuderiet i Nerike drifves med temlig flit och allvar. SvGeogrÅb. 1932, s. 68 (1646). —
-SJUDNING. (vitriol- 1748 osv. vitriols- 1588, 1782) (förr) sjudning (se sjuda 5 e) av vitriol; äv. konkretare, om enskild omgång av sådan sjudning. PrivSvStäd. 3: 648 (1588). Bergv. 2: 462 (1748; konkretare). Vitriolsjudning kallas vitriolens uplösning och lakande med vatten utur dess malmer, samt denne lutens vidare inkokning uti blypannor. Rinman 2: 1172 (1789). —
-SPIRITUS. (vitriol- 1698–1891. vitriols- 1765–1782) (†) vitriolsyra utspädd med vatten; jfr spiritus IV 1 a o. mässings-vatten. ApotT 1698, s. 82. Vitriolspiritus, .. Blandning af 1 del engelsk svafvelsyra med 8 delar vatten. Kallas äfv. Messingsvatten. Dalin (1855). SFS 1891, nr 64, s. 52. —
-STEN. jfr sten 1 f o. -kis o. atrament-sten. Deleen 1: 105 (1814). Den .. erhållna torra och smälta saltmassan (”vitriolsten”) inskaffas uti rörlika retorter. Keyser Kemien 1: 207 (1869). —
-SUR. (†) som innehåller vitriolsyra; jfr sur, adj. 2 c. Retzius Min. 43 (1795). Vitriolsur indigo upplösning. Deleen 573 (1836). —
-SYRA. (vitriol- 1748 osv. vitriols- 1747–1797) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (urspr. ur järnvitriol framställd) svavelsyra; förr äv. om motsvarande anhydrid, särsk. i uttr. isig vitriolsyra (se isig 4 a slutet); jfr syra, sbst.1 4, o. -olja, -spiritus. Wallerius Min. 179 (1747). Då berättaren kom till katastrofen, stunden då den berusade qvinnan, drifven af ursinnig törst, drack ur en halfbutelj vitriolsyra, hördes ett allmänt uttryck af fasa. AB 2/1 1852, s. 2. —
-TILLVERKNING~020. (vitriol- 1788 osv. vitriols- 1693) framställning l. utvinning av vitriol; jfr -beredning. RARP 16: 123 (1693). En Vitrioltillverkning, grundad på utlutning af den rostade skärstenen. JernkA 1828, 1: 466. —
-VATTEN. (vitriol- 1731 osv. vitriols- 1727–1828) vitriolhaltigt vatten (se d. o. 1 a β); särsk. om sådant vatten använt ss. konserverings- l. brandskyddsmedel (förr äv. läkemedel); jfr svavel-vatten. At conservera trä med ett särdeles præparerat victrillsvattn. 2RA 2: 578 (1727). At victriol-vatnet, gör trävärket trögt at fatta eld eller brinna. VetAH 1743, s. 74. Torsksaft .. (dvs.) Saft af borax, vitriolvatten och rosenhonung till fördrifvande af torsk hos barn. Dalin 2: 556 (1854). —
-VERK. (vitriol- 1712 osv. vitriols- 1723–1807) (förr) verk (se verk, sbst.1 6) för vitrioltillverkning; jfr -bruk, -hus, -sjuderi. Funnes följande arter (svavel)kees, som liknade dem iag fordom vid vitriol verken uti London sedt hade. Lychnos 1950–51, s. 194 (1712). Tillverkningen af rökande svafvelsyra af jernvitriol .. drifves nu mera blott på få ställen vid så kallade vitriolverk. UB 4: 557 (1873).
B (†): VITRIOLE-PANNA, se A.
C (†): VITRIOLS-BRUK, -HALTIG, -HUS, -JORD, -KRISTALL, -LUT, -OLJA, -PANNA, -RÖDFÄRG, -SJUDNING, -SPIRITUS, -SYRA, -TILLVERKNING, -VATTEN, -VERK, se A.
Avledn. (numera bl. i icke fackmässigt spr. o. utom i bildl. anv. företrädesvis i skildring av ä. förh.): VITRIOLAKTIG, adj. (numera bl. tillf.) vitriolisk; äv. bildl. Emedan .. (brunnarna) äro Vitrillachige (sannol. fel för Vitrillachtige). UHiärne Suurbr. 100 (1679). I Lappmarcken finnes åthskillige slags victrilachtiga källor. UHiärne 2Anl. 15 (1702). Då de hata är hatet vitriolaktigt. DN(A) 3/12 1923, s. 4. —
VITRIOLISERA, v. -ing. (†) bli vitriolisk. At Luften Vitriolizerar, och at der uti et acidum Vitrioli finnes. VetAH 1741, s. 55. Kieser, som ej vittra eller vitriolisera af sig sjelfva .. äro de flesta. Rinman 2: 1169 (1789). Heinrich (1828). —
VITRIOLISK, äv. (ngn gg) VITRIOLSK, adj. (-isk 1679 osv. -sk 1746) som består av l. innehåller l. påminner om l. hänför sig till vitriol (l. svavelsyra); äv. i bildl. anv., särsk. om framställning o. d.; jfr vitriolaktig o. vitriol-artad, vitriol-haltig. Watnetz Krafft dröyer .. en tijdh vthi Blodet .. som Excrementerne gifwa tilkänna, hwilka en lång tijdh ther effter hafwa en swafwelachtig eller Vitriolisk Lucht. UHiärne Suurbr. 51 (1679). (Professorn) antager .. en slags Syra i luften, men håller den samma ej för Vitriolisk utan för Saltpetteragtig. SvMerc. 1: 421 (1756). En vitriolisk vattenådra. JernkA 1865, s. 108. I en vitriolisk ledare 1972 beskyllde Loeb senator Muskie för att ha förolämpat de många fransk-amerikanerna i New Hampshire. SvD 23/2 1976, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content