publicerad: 2021  
gräns gränsen gränser
gräns·en
substantiv
● (tänkt) skilje­linje mellan två ytor eller om­råden ibland i form av konkret linje (äv. vatten­drag eller dylikt), stängsel el. annan före­teelse, i geografiska samman­hang dock vanligen om fast­ställd men inte ut­märkt linje
gränsdragning; gränsflod; gränskontroll; gränslinje; gränsområde; fiskegräns; kommungräns; riksgräns; trädgräns
gränsen (mellan några)
gränsen (för/mot/till något)
gränsen (för något)
gränsen (mot något)
gränsen (till något)
en naturlig gräns; fly över gränsen; de passerade gränsen vid mid­natt; gränsen till grannens tomt markerades av en häck
○ äv. bildligt om tänkt skilje­linje mellan olika till­stånd eller dylikt
bristningsgräns; datumgräns; klassgräns; partigräns; smärtgräns; svältgräns
till­varons yttersta gränser; den kritiska gränsen för bränn­skador; hon drev honom till van­sinnets gräns; han var på gränsen till ett hysteriskt ut­brott
○ spec. om övre el. nedre el. yttersta begränsning
gränsfall; gränslös; åldersgräns
övre gräns; nedre gräns; en glädje utan gräns; det verkar inte finnas någon gräns för hur mycket hon orkar; vi måste sätta gränser för barnen; hans tåla­mod känner inga gränser; det får finnas gränser!
vara på gränsen att vara nära atthon var på gränsen att ge upp, men så fick hon äntligen tag på en lägenhet
belagt sedan 1504 (brev från invånare i Kalmar till rikets råd med begäran om förstärkningar (Styffe)); fornsvenska grens; av lågtyska grense med samma betydelse; urspr. ett slaviskt ord; jfr polska granica 'gräns'