SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1926  
FYLLNING fyl3niŋ2, r. l. f. (m. Sahlstedt (1773), Helenius (1838)); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(fyll- (fyl-) 1554 osv. fyld- 15551664. -ning 1554 osv. -ing 1664)
vbalsbst. till FYLLA, v.; ofta konkretare l. helt konkret.
1) motsv. FYLLA, v. 1, 2 o. 9: handling(en) att fylla ngt l. förhållande(t) att ngt är fyllt l. fyller ngt; ofta (i sht i fackspr.) konkretare, om varje särskild påfyllnad av ngt o. d., l. helt konkret: det varmed ngt fylles l. som fyller ngt, fyllnad; äv.: så mycket som åtgår för att (en gång) fylla ngt o. d.; äv. bildl. Fyllning i kuddar, dynor. Helsingius K 2 a (1587). Hade man allenast beqvämlig fyllning, til at stoppa alla hål, altid fick man vänner. Dalin Arg. 1: 182 (1733, 1754). Mindre ugnar pläga draga 12 och de större 14 läster kol uti fyllningen. Rinman 1: 267 (1788). En hård och på samma gång tät (tand-)fyllning. Lenhardtson Tandl. 119 (1897); jfr FYLLA, v. 1 e. Ett lokomotiv förbrukar under ett hvarf af drifhjulen .. tillsammans fyra cylinderfyllningar ånga, då man går med full fyllning, d. v. s. om man låter ångan verka i cylindern under hela kolfvägen. Lundberg Lok. 26 (1902). — jfr AMALGAM-, CYLINDER-, EMALJ-, GLAS-, GULD-, HALS-, HIATUS-, LAMP-, MELLAN-, SOT-, TAND-FYLLNING m. fl. — särsk.
a) motsv. FYLLA, v. 1 c: ifyllning, igenfyllning, utfyllning, mellanfyllning o. d.; ss. konkret äv.: fyllnadsämne (fyllnadssten l. -jord o. d.). GR 24: 396 (1554). En Ättehög, hwilken bönderne nyligen halfparten afskurit til fylning på landzwägen. Peringskiöld MonUpl. 266 (1710). Murarnas fyllning eller kärna utgöres af kantiga stycken och skärfvor af sandsten (m. m.). Brunius Metr. 38 (1854). Man (skaffade) sig nya byggnadsplatser genom fyllningar ut i hafvet. NF 1: 1450 (1876). — jfr BANK-, BÄRG-, CEMENT-, GOLV-, JORD-, MORÄN-, SAND-, SPRICK-, STEN-, TROSSBOTTENS-FYLLNING m. fl.
b) kok. motsv. FYLLA, v. 1 d; ss. konkret: massa varmed ngt är fyllt, fyllmassa; färs; ”inkråm”. Sigfridi D 6 b (1619). Een tarta med fylning af kirsebär. KKD 5: 257 (1711). Stekt gås med fyllning af kastanier. Hagdahl Kok. 599 (1879). Fyllningen (till karamellerna göres) så läcker som möjligt. Grafström Kond. 60 (1892). — jfr CHAMPINJON-, KARAMELL-, KONFEKT-, KÖRSBÄRS-, KÖTT-, SYLT-FYLLNING m. fl.
c) (i sht i fackspr.) om det som utfyller ett ramvärk o. d.; särsk. i fråga om dörr, panel, (del av) dekorerad vägg- l. takyta o. d.: spegel, fält. 3. dubla dörar med fyllning och foder. VDAkt. 1716, Syneprot. F III 7. De tunna skifvor, som bilda fyllningarna i vagnskorgens stomme. ArbB 269 (1887). En af kvadratiska fyllningar bestående panel. TT 1895, B. s. 82. En .. i gobelinväfnad utförd fyllning till en eldskärm. SD(L) 1898, nr 59, s. 5. Ett bjälktak, med fyllningar mellan hvarandra korsande bjälkar. Nyblom i 3SAH 13: 213 (1898).
d) skeppsb. utfyllnad av trävirke o. d. mellan fasta konstruktionsdelar; särsk.: timmer som lägges mellan de fasta spanten i ett träfartygs botten. Dalman 22 (1765). Fyllningarne eller kilarne .. emellan de fasta timren i bottnen. Witt Skeppsb. 85 (1858). NF (1882).
e) (i sht i fackspr.) dekorativ utfyllnad av en yta o. d.; särsk. (jfr FYLLA, v. 2 a) om (den med garn l. dyl. tätt fyllda) bottnen i ett broderi o. d. KonstNyhMag. 2: 20 (1819). Utförandet af katten och dynan med sefirgarn, silke och cheniljer blandade samt fyllningen af hvita kristallperlor. NJournD 1856, s. 70. Adler Meyer 13 (1892). — jfr BOTTEN-, PÄRL-FYLLNING m. fl.
2) (†) motsv. FYLLA, v. 4: rus; dryckenskap. Han haffwer .. / I hoor och fylningh sigh öffwat altijdh. Rondeletius 99 (1614). Ekeblad Bref 2: 12 (1656).
3) (†) motsv. FYLLA, v. 5: utfyllnad, komplettering l. supplering. Schenberg (1739). Reuterdahl SKH 1: 142 (1838).
Ssgr (till 1): FYLLNINGS-ARBETE~020, äv. ~200. särsk. till 1 a. Rothstein Byggn. 357 (1859).
-GRAD. särsk. tekn. i fråga om mängden av den ånga som insläppes i en ångmaskinscylinder vid varje kolvslag. TT 1876, s. 273.
(1 a) -GRUS. DA 1772, nr 73, s. 4. Auerbach (1908).
-HÅL. (i sht i fackspr.) hål varigm ngt hälles i l. fylles på ngt o. d. JernkA 1820, s. 154 (i fråga om kolningsugn). Frick o. Trolle 166 (1872; i fråga om vattencistern). särsk.
a) skogsv. = FYLL-HÅL. Wallner Kol. 15 (1746). Rinman (1788).
b) artill. i fråga om artilleriprojektil: hål gm vilket sprängladdning, skrot, kulor, brandsats l. lyssats osv. ifylles. SFS 1847, nr 17, s. 58. LbArtill. 27 (1892).
-JORD.
1) till 1 a; jfr -GRUS, -STEN. Nordforss (1805).
2) trädg. o. skogsv. = FYLL-JORD. Björkman Skogssk. 147 (1868). 2NF (1908).
(1 d) -KIL. skeppsb. Schulthess (1885).
-MEDEL. särsk. tandläk.; jfr FYLLA, v. 1 e. SkandTTandläk. 1887, s. 6.
(1 c) -PANEL.
-SAL. i tändsticksfabrik: sal där stickorna packas i askarna. LfF 1884, s. 33. jfr ASK-FYLLNINGS-SAL.
(1 a) -STEN. Miniatursk. 83 (1784). Fyllningssten i tjockare murar. Stål Byggn. 1: 67 (1834).
-STÅNG. skogsv. i fråga om kolmila.
1) (†) upprättstående stång omkring vilken milan reses o. som, då denna är färdig, har sin plats midt i fyllhålet; hjärtstock. Wallner Kol. 15 (1746). Almroth Kem. 119 (1834).
2) stång som användes att maka bränderna i tändröret o. därigm reglera draget o. kolningens gång. JernkA 1824, s. 332. Cnattingius Skogslex. 71 (1875, 1894).
(1 a) -VÄGG. byggn. vägg av timmer l. bräder med fyllning av annat material. Boningshus med fyllningsväggar. PT 1897, nr 61 A, s. 1. Därs. 1912, nr 273 A, s. 1.
-ÄMNE. jfr FYLLNADS-ÄMNE 1. JJBerzelius (1848) enl. Kindblad. särsk.
Spoiler title
Spoiler content