SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KUR 4r, sbst.3, r. l. m. l. f. (OxBr. 5: 586 (1639) osv.) ((†) n. OxBr. 3: 29 (1619), Lindh Huuszapot. 59 (1675)); best. -en, äv. -n; pl. -er32 (LMil. 1: 539 (1685) osv.) (ss. n. = (OxBr. 9: 600 (1634))).
Ordformer
(förr äv. skrivet c-. chur 16191684. cour c. 1730. kur (cu(u)r, kuuhr) 1634 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. kur, eng. o. fr. cure; av lat. cura, vård, läkarvård, eg.: omsorg. — Jfr KURERA, SINEKUR]
1) (av läkare föreskriven) systematisk behandling av en sjuk person l. av en sjukdom o. d. under användande av för ändamålet lämpad(e) läkemedel l. diet o. d.; metod l. sätt enligt vilken (vilket) en sjuk person l. en sjukdom o. d. behandlas i o. för hälsans återställande; äv.: botande av en sjuk person l. en sjukdom gm användande av lämplig(a) läkemedel l. diet o. d.; äv. övergående i bet.: botemedel mot sjukdom o. d. (jfr e nedan). Genomgå, förr äv. anställa en kur. Att jagh igiönom itt annat kur så väll skulle befina migh såsom igiönom itt varmtt badh. OxBr. 9: 600 (1634). Rix-Marschen begärte förlof att begifva sigh någre dagar uth på landet, att anställa där een cuur för sine ögons svagheet. RP 8: 762 (1641). Iag har .. till mediciin och cuur i min svåra siuukdomb utlagdt många penningar. VDAkt. 1700, nr 211. Professor Vater .. är .. öfvermåttan lyckelig i sina curer. NvRosenstein (1729) hos Fürst Stobæus 126. (Han) blef .. Medicus och giorde lycklige Curer. Dalin Arg. 1: 148 (1733, 1754). Mot ålderdomen finnes ingen kur. Bremer Fad. 174 (1858). På sin läkares enträgna inrådan beslöt han att söka bot genom att underkasta sig en kur. Lundegård Stormf. 19 (1893). Det vore en intressant uppgift att samla deras (dvs. de klokas) recept, kurer, hälsoregler etc. FoF 1914, s. 13; jfr e. Otter Officer 260 (1930). — jfr BAD-, BANTING(S)-, BOND-, BRUNNS-, BRÄNNVINS-, CITRON-, DIET-, DREGEL-, DRICKS-, DRUV-, FROSS-, GRÄDD-, GÖD-, GÖDNINGS-, HUNGER-, HUS-, HÄST-, KLIMAT-, KVICKSILVER-, LIGG-, LUFT-, MAG-, MAGRINGS-, RADIKAL-, SANATORIE-, SKABB-, SVÄLT-, UNDER-, VASSLE-, VATTEN-KUR m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. ligga l. vara i l. under kur, undergå (läkar)behandling för hälsans återställande, lägga sig l. begiva sig i kur, underkasta sig behandling (av läkare), ligga l. komma under ngns kur, vara resp. komma under ngns behandling, hava l. taga (ngn) under (sin) kur l. i kur, om läkare: hava resp. taga (ngn) under sin behandling. Han var i cur. OxBr. 3: 479 (1634). (Man skall) ey medh stor exces förderfwa sijn Natur, / Hwar aff man Orsak får at läggia sigh i Cur. Palmchron SundhSp. 245 (1642). NAv. 20/3 1656, nr 2, s. 1. Karlen hafwer warit vnder tuenne Balberaress händer för ähn han kom vnder hanss kur. VRP 1664, s. 196. Vara under Cur. HC12H 3: 180 (c. 1710). Hafva en sjuk under cur. Serenius (1741). Vet ni väl .., at Grefven är död, som ni i natt utan min vilja och vetskap har tagit under er cur? Envallsson TokrolNatt. 79 (1791). Ligga .. under kur. Weste FörslSAOB (1823). 3SAH XXXVIII. 2: 182 (1853).
b) (†) i uttr. hålla en kur; jfr HÅLLA, v.1 23. Huadh megh belanger haffver jagh nu i tre vecker holledh en liten cur. OxBr. 5: 586 (1639). Patienten (ville) inthet .. hålla curen. ConsAcAboP 3: 25 (1665).
c) (†) i uttr. göra kuren, om läkemedel: göra värkan. Den der Mixturen, / .. den gjorde curen. Lenngren (SVS) 2: 148 (1795).
d) (†) med genitivbestämning betecknande person l. kroppsdel o. d. som (skall) botas l. hälsa o. d. som återställes l. skall återställas. OxBr. 3: 29 (1619). För sin helsas cur. BSkytte (1650) i HSH 9: 203. För sine Ögons cur. Rudbeckius CAppelbohm I 2 a (1668). Alla Diur / Beflijta sig om Kongens (dvs. lejonets) Cur. ÖB 60 (c. 1712).
e) (†) närmande sig l. övergående i bet.: läkemedel varmed en sjukdom skall botas. Kempe Krigzpersp. 185 (1664). (Jag har) effter hans præscription, een wijdlöfftigh .. Cur från Apotechet heemhämptat. VDAkt. 1676, nr 131. Har Polle fått af min kur mot qvarkan? Bremer Fad. 18 (1858). Brännvinet betraktades (i början av 1800-talet) .. såsom bondens ”bästa kur och apotek”. SvH IX. 1: 16 (1908).
2) i bildl. o. oeg. anv. av 1. Lofuade præpositus laga at the (dvs. djäknar som uppträdt pockande under socknegången) få sin cuur. Murenius AV 171 (1648). Det finns ingen bättre kur för fåfänga än att resa som mellandäckspassagerare. Zilliacus Hågk. 82 (1899). Inbilla en dum människa att hon är klok bjuder som bekant inte någon svårighet. Tyvärr har kuren vanligen klen verkan. Bergman JoH 5 (1926). (†) Hos en Terentius hur tar en fahr i kuren / Sin liderlige son. Düben Boileau Skald. 38 (1721); jfr 1 a.
Ssgr (till 1): KUR-ANSTALT~02. anstalt l. inrättning vid vilken läkarbehandling av sjuka personer äger rum. Weigel PVetA 1820, s. 14. Kuranstalt för tandsjukdomar. AdrKalSthm 1866, 3: 83 (Därs. 1883, s. 347: Poliklinik för tandsjukdomar). Fysikaliska Kuranstalten. Därs. 1921, s. 387. särsk.
a) (numera icke i officiellt spr.) = -HUS. Instr. 17/12 1817, s. 1. KungörVenerSmitt. 10/3 1824, s. 3.
b) om anstalt för bad- l. brunnskur l. om sanatorium. FinLäkSH 1853—56, s. 160. Under sista åren (ha) kuranstalter blifvit anlagda på flera ställen högt upp å Alperna. FörhLäkS 1872, s. 238. jfr BARR-, HAVS-, LUFT-, VATTEN-KURANSTALT.
-AVDELNING~020. (numera icke i officiellt spr.) avdelning av sjukhus o. d. för behandling av könssjukdomar; jfr -HUS. Hjelt Medicinalv. 2: 339 (1892; möjl. efter handl. fr. 1773). SvD(A) 1918, nr 23, s. 6.
-GÄST. vid kuranstalt l. badort o. d.; jfr GÄST, sbst.1 3 b. Lagberg Hels. 2: 69 (1843).
-HUS, sbst.1 (sbst.2, se KUR, sbst.5 ssgr) (numera icke i officiellt spr.) (avdelning av) sjukhus för behandling av könssjukdomar; förr äv. i uttr. veneriskt kurhus. PH 6: 4421 (1756). Veneriske Cur-Hus. Hallman BotVener. (1774; i titel). SvUppslB (1933). Anm. I denna anv. förekommer den elliptiska formen kur hos Strindberg TjqvS 1: 202 (1886: kurn, sg. best.).
Ssgr (i sht förr): kurhus-anstalt. (†) SPF 1832, s. 241. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 29, s. 7.
-avgift. (förr) benämning på en 18181873 utgående avgift som uttogs av varje mantalsskriven person till underhåll av de s. k. kurhusen. BondP 1817—18, 2: 335. SvRiksd. II. 12: 106 (1934).
-direktion. (†) jfr DIREKTION 4. Christianstads läns lazaretts- och kurhus-direktion. SvT 1852, nr 16, s. 2. SFS 1859, nr 55, s. 3.
-inrättning. (numera knappast br.) konkret; förr äv. i uttr. venerisk kurhusinrättning. Hjelt Medicinalv. 2: 319 (i handl. fr. 1784). BtRiksdP 1902, IV. 1: nr 30, s. 29.
-patient. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 29, s. 7. —
-LISTA, r. l. f. förteckning över kurgäster. Berndtson (1880). Lundegård Stormf. 6 (1893).
-MEDEL. om de under en kur begagnade botemedlen. Hygiea 1870, s. 4. Holmgren InlInvSj. 74 (1933).
-MÄSSIG. som är i överensstämmelse med principerna för en kur. Hygiea 1870, s. 26. Den kurmässiga dieten. Svartz MatsmältnSj. 65 (1932).
-ORT. plats där badbehandling meddelas, med l. utan sammanhang med brunnsdrickning; ofta jämte gymnastik, massage o. annan sjukvårdande behandling. Klimatisk kurort, avsedd att huvudsakligen gm sitt klimat utöva en gynnsam invärkan på sjukdomar. Heidler ReglMarienb. 18 (1840). Vid någon dyr kurort behöfver jag inte ligga, ty jag är inte sjuk. Hedenstierna FruW 14 (1890). SvD(A) 1934, nr 192, s. 5. jfr SKOGSLUFTS-KURORT.
-SAL. [jfr t. kursaal] sal i societetshus vid kurort; jfr BRUNNS-SALONG 2. De stora kursalarnas gröna bord. Beckman Påfv. 176 (1880). Bergman LBrenn. 65 (1928).
-SALONG. jfr -SAL. Heidenstam Vallf. 200 (1888).
-TID.
1) tid under vilken ngn undergår en kur. NVexjöBl. 1852, nr 10, s. 4.
2) tid under vilken en kurort är öppen för kurgäster. 2NF 13: 1069 (1910).
Spoiler title