publicerad: 1940
LILJA lil3ja2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Syr. 39: 14 (”40”) (öv. 1536) osv.) ((†) -er Mat. 6: 28 (NT 1526: lilienar, pl. best.), Lucidor (SVS) 279 (1672)).
Ordformer
(leli- c. 1620. lili- (-ll-) 1526—c. 1755. lilj- (-ll-) c. 1600 (: lillje wand), 1683 osv. — -a 1538 osv. -e c. 1580—1669)
Etymologi
[fsv. lilia, motsv. d. lilje, lillie, isl. lilia, t. lilie, eng. lily; av. lat. lilia, pl. av lilium, lilja; jfr gr. λείριον, vit lilja]
1) växt av släktet Lilium Lin.; särsk. om arten L. candidum Lin., vit lilja, ofta använd ss. symbol för oskuld, renhet l. kvinnlig skönhet o. dyl. l. för döden; ofta med särsk. tanke på blomman. Skodher lilienar påå markenne hwrw the wexa. Mat. 6: 28 (NT 1526). Man väljer efter liljan til dess man får so-rumpan. Rhodin Ordspr. 94 (1807). Skön med sin lilja i hand. Tegnér (WB) 3: 113 (1820; om Oskulden). Af trånad blek den kyska liljan står. Stagnelius (SVS) 2: 309 (1821). Sonesson HbTrädg. 1019 (1926). — jfr BRAND-, GULD-, HELGON-, KLOCK-, SAFFRANS-, TIGER-, TRUMPET-LILJA m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr. ss. namn på arter av släktet Lilium Lin.
γ) [jfr ä. t. heidnische lilie, nylat. Lilium saracenicum] (†) röd hednisk lilja, om L. martagon Lin., krollilja. Franckenius Spec. D 1 a (1638: Rödh Hednisk Lilior; uppl. 1659: Rödh Hednisk Lilia). Serenius Kkkk 1 b (1757).
δ) brandgul (förr äv. gul) lilja, om L. bulbiferum Lin. Månsson Åderlåt. 121 (1642: gola Lilier). Rudbeck HortBot. 66 (1685).
b) (i folkligt spr. o. ss. senare ssgsled) i utvidgad anv., om växt tillhörande familjen Liliaceæ (liljeväxter); äv., i vidsträcktare anv., i sht ss. senare ssgsled, om andra växter, vilka anses mer l. mindre likna liljor. Liljor kallas generelt alla lökväxter med specieusa blommor, såsom Tulipaner, Narcisser, Hyacinther, Amaryllis m. m. Linné Bref I. 1: 275 (1775). Amaryllis (riddarsporre, ”lilja”). Norlind AllmogL 387 (1912). — jfr A(S)FODILL-, BLOD-, BLÅ-, BOCK(BLADS)-, BRÄDSPELS-, BÄCK-, DAG-, DAGS-, FLOCK-, GRÄS-, GUL-, KLOCK-, KLOSTER-, KRYDD-, KUNGS-, KUNGSÄNGS-, LÖPE-, NÄCK-, PINGST-, PÅSK-, SAND-, SJÖ-, SKOGS-, SVÄRDS-, VATTEN-, VÅRFRU-LILJA m. fl. — särsk. i vissa uttr.
α) gul lilja, om Iris pseudacorus Lin., gul svärdslilja. IErici Colerus 1: 212 (c. 1645). Samzelius Blomst. 18 (1760).
γ) S. Dordis lilja, se SANKTDORDISLILJA.
c) i jämförelser. Wildmarken skal glädhias och blomstras såsom een Lilia. Jes. 35: 1 (Bib. 1541). Så smärt som stjelken af en lilja, / så fyllig som en mognad ros! Tegnér (WB) 5: 42 (1824). Jag har varit som en lilja på marken men nu vill jag gå i ide. Bergman LBrenn. 287 (1928).
d) (i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv.; ofta i förb. med (stundom i motsats till) ros. Fridens lilja. Stagnelius (SVS) 2: 420 (1821). Vår väg är sparsamt rosenströdd, den leder / Till dödens bleka liljor snart från er. Runeberg (SVS) 2: 239 (1847). Jag (kommer) med en lilja i handen. Jag föreslår att Nya Morgonbladet och Kopparmatte sluter fred. Siwertz JoDr. 336 (1928). — särsk.
α) (numera föga br.) med syftning på blekhet l. hudens vithet; särsk. ss. första led i ssgr. Altén Misst. 2 (1797). En kropp af ros och lilja väfd. Tegnér (WB) 4: 15 (1822). Ingen glödhet sol förbränner / Pannans eller skuldrans liljor. BEMalmström 6: 109 (1845). Carlén Köpm. 2: 328 (1860).
β) (numera föga br.) om kvinnobröst; i pl. När hon plaska, / Skymta liljor fram. Bellman (BellmS) 2: 94 (c. 1765, 1791). Öman LyrBl. 2: 76 (1868).
γ) om ung kvinna. Iagh är itt blomster j Saron, och een Lilia j dalenom. HögaV 2: 1 (Bib. 1541; sagt av bruden). Min hiertans Tröst och Lilia, / Tu ende Roos, / .. / Tu sköne Dam. Wivallius Dikt. 55 (1630). Väx trygg, väx glad, min hvita lilja. Tegnér (WB) 5: 11 (1822). Såg du min lilja? o säg! såg du min rodnande ros? BEMalmström 6: 3 (1840). Grimberg VärldH 5: 189 (1931).
2) om (tecknad, stickad, vävd osv.) bild av lilja. Ett selatecke aff Suart Sammett, .. oppå huart hörnn medh Lillier. KlädkamRSthm 1580 G, s. 64 b. (†) 2ne st. lärfts dräll af Stiernors och liljors mönster. HdlÅgerupArk. 23/7 1788. — särsk. herald. om stiliserad lilja, heraldisk lilja; särsk. i uttr. fransk lilja o. d., om den stiliserade liljan i de franska kungarnas vapen. Tempeus Messenius 99 (1612). Hildebrand Medelt. 2: 586 (1896). särsk. om heraldisk lilja använd ss. tecken för nordstrecket på kompassrosen. Rålamb 4: 80 (1690). VFl. 1919, s. 87. jfr KOMPASS-LILJA.
3) (förr) tekn. om ratt (”kran”) till krankik vilken liknade de nedåt böjda blombladen hos en lilja; jfr TULPAN-KIK. AHB 45: 18 (1870).
Ssgr (i allm. till 1): A (i sht i vers): LILJ-BANER, -KVIST, -VIT, se C.
B (enst.): LILJA-VIT, se C.
-ART. —
(1 b) -BAGGE. zool. bladbaggen Lilioceris lilii Scop., som lever i sht på liljeväxter. 1Brehm III. 2: 38 (1876). —
(2 slutet) -BANER(ET). (lilj- 1915 (i vers). lilje- 1885) Frankrikes forna kungsflagga, som bestod av en vit duk med heraldiska liljor i guld. NF (1885). Ossiannilsson Hem. 140 (1915). —
-BLAD. [fsv. lilio blaþ] särsk. (†) om liljas blomblad. Kärleken är blind, faller så snart på Kooskarn, som på Liliebladh. Lælius Jungf. C 3 a (1591); jfr Grubb 435 (1665). Jagh wet så däÿligh en ross, / är huit som lelie bladh. Visb. 1: 157 (c. 1620). —
(1 d α) -BLEK. (i vitter stil) Med tårars dagg på liljebleka kinden. Stagnelius (SVS) 4: 36 (c. 1815). —
-BLOMMA, r. l. f. blomma av lilja; särsk. koll., om dessa blommor vid användning för parfymberedning l. i äldre medicin. ApotT 1698, s. P 3 a. AHB 54: 11 (1871; i fråga om parfymberedning). —
-DRÄKT. (i vitter stil) bildl.: dräkt av liljor; äv.: liljevit dräkt; jfr -KLÄDD. I liljedrägt kläder sig sjö och strand. PoetK 1813, 1: 18 (om snötäcke). Stagnelius (SVS) 1: 44 (1817). —
-FORMIG. —
-GREN. (i sht i folkvisor, †) liljestängel; bildl., om ung kvinna; jfr -VAND. Kan tu doch winna then lilie gren, / tu segh thett iche för tin granne thett tu will vetha allen. Visb. 1: 69 (1573). Beronius Reb. F 2 a (1674). —
(1 d α) -KIND. (i vitter stil) O gamman vthan lijk' när man på Lilie kinner / Seer purpur Roser groo. Lucidor (SVS) 80 (1668). PoetK 1817, 1: 145. —
-KLOCKA.
1) (i vitter stil) om liljas blomma. Gula liljeklockor ringa helgsmål och frid. Karlfeldt FridLustg. 107 (1901).
2) bot. växten Campanula patula Lin., ängsklocka; jfr LILJA 1 b. Thedenius FlUplSöderm. 106 (1871). —
-KNOPP. särsk.
-KONVALJE, se d. o. —
(2 slutet) -KORS. [jfr t. lilienkreuz, nylat. crux liliata] herald. kors vars armar avslutas med övre hälften av en heraldisk lilja. Uggla Herald. 65 (1746). —
-KULLE. (i vitter stil)
2) [jfr t. lilienhügel] om kvinnobröst; jfr LILJA 1 d β. Vankelmod bor under de liljekullar. Tegnér (WB) 5: 16 (1825). —
-KVIST. (lilj- 1816 (i vers). lilje- 1572—1858. liljona- 1932) [jfr ä. d. lylliequest, liliequist] (i folkvisor l. folkvisestil) liljestängel. Visb. 1: 37 (1572). Duffuan sitter på Lilie quist. Gevaliensis Jos. 10 (1601; cit. ur folkvisa). PoetK 1816, 1: 25. SvKulturb. 11—12: 102 (1932; i folkvisa). —
-MJÖLK. [jfr d. liljemælk] (numera knappast br.) i uttr. orientalisk l. äkta liljemjölk, ss. namn på kosmetiskt preparat. AB 1890, nr 183, s. 4. SD 1906, nr 323, s. 10.
-OLJA, r. l. f. (lilje- 1555 osv. liljen- 1613—1698) (förr) av liljor beredd olja som användes för medicinskt bruk. HT 1900, s. 195 (1555). Chesnecopherus RegIter D 2 b (1613). Åstrand 2: 16 (1855). —
-REN, adj. (i vitter stil) Liljerent hjerta. Fahlcrantz 3: 36 (1828, 1864). Engström Glasög. 54 (1911). —
-ROS. (i vitter stil, †) (mer l. mindre formell) sammanfattning av lilja o. ros. Liufligare än Lillieroser. Chronander Bel. G 3 a (1649; om ”Venus' döttrar”). jfr: Och ingen annan mat skall du få / än gnaga bark av liljeros. Hembygden(Hfors) 1911, s. 60 (i folklig dikt); jfr -TRÄD 1. särsk. ss. smeknamn på ung kvinna. Chronander Bel. E 7 b (1649). —
(1 (a)) -ROT.
1) rot av lilja. Nordström Byn 203 (1930). särsk. (förr) i fråga om medicinskt bruk; särsk. [fsv. bla lilio rot, gol lilio rot] i uttr. blå liljerot, om roten av Iris germanica Lin., o. gul liljerot, om roten av Iris pseudacorus Lin. BOlavi 39 a (1578). IErici Colerus 1: 212 (c. 1645).
2) (†) växten Iris germanica Lin.; särsk. i uttr. blå liljerot. Franckenius Spec. C 4 a (1638). Palmberg Ört. 72 (1683). —
-SKIMMER. (i vitter stil) skimmer med ett ljus som liknar liljans färg. Sjöberg (SVS) 1: 157 (1821). —
(1 d α) -SKRUD. (i vitter stil) jfr -DRÄKT. Vintrens liljeskrud. Stagnelius (SVS) 1: 79 (c. 1815; om snötäcke). PoetK 1821, 1: 86. —
-SMÄRT. (i vitter stil) smärt som en liljestängel. Tranér Anakr. XXII (1833). Filmen 1919, nr 22, s. 8. —
(2) -SPIRA, r. l. f. herald. spira som avslutas med en (stiliserad) lilja. Brunius Metr. 91 (1836). —
2) konst. om de medeltida, i sht från Skara stift stammande gravstenarna med flat reliefornamentik, så anordnad att ett ”livsträd” med mer l. mindre liljeliknande former uppstår. SvKyrk. Västergötl. 1: 55 (1913). —
-STJÄRNA. [med syftning på djurets ss. en blomkalk formade, på en lång stjälk sittande kropp] zool. hårstjärna, enkrinit. Thorell Zool. 2: 453 (1865). Sandström NatArb. 1: 116 (1908). —
(2 slutet) -STJÄRT. herald. med en stiliserad lilja avslutad stjärt på fläkt heraldisk örn. Schlegel o. Klingspor Herald. 54 (1874). —
-STÄNGEL. (i sht i vitter stil) liljas stjälk. Phosph. 1811, s. 480 (i bild). Tegnér (WB) 5: 64 (1824; i bild). —
(2 slutet) -TOPP. herald. övre delen av en stiliserad lilja. Schlegel o. Klingspor Herald. 57 (1874). —
-TRÄ. [jfr t. lilienholz] i uttr. svenskt liljeträ, om flammigt (masur)björkvirke med silverglänsande yta. 2UB 8: 6 (1900). —
-TRÄD.
1) i fråga om folklig föreställning, om stor, trädartad lilja. Ett liljeträd i paradis. Karlfeldt FridLustg. 141 (1901). Dens. FlPom. 34 (1906).
-VAND. [fsv. lilio vander; jfr d. liljevaand] (i folkvisor, †) eg.: liljestängel; bildl., om ung (smärt) kvinna; jfr LILJA 1 d γ. Min slägtings dotter, den däglig liljevand. SvFolkv. 1: 221. Visb. 1: 49 (1572). Därs. 3: 376 (c. 1700). —
-VATTEN. (lilje- 1560—1756. liljers- 1698—1739) (†) destillat på blommor av liljor; särsk. i uttr. vitt liljevatten, om sådant destillat på vit lilja. KryddRSthm 1560 c, s. 45. HushBibl. 1756, s. 426. jfr BLÅ-LILJEVATTEN. —
(jfr 1 d α) -VIT. (lilj- (i vers) 1828—1840. lilja- 1896. lilje- 1674 osv.) (i vitter stil) The lilliehwita Kinner. Lucidor (SVS) 385 (1674). Rydberg Sägn. 6 (1874). —
-VÄXT. bot. växt av familjen Liliaceæ; i pl. äv. ss. namn på denna familj. Fries BotUtfl. 2: 237 (1844, 1852).
D (†) [efter t. lillien-]: LILJEN-OLJA, se C.
E (†): LILJERS-VATTEN, se C.
F (i folkvisestil): LILJONA-KVIST, se C.
Spoiler title
Spoiler content