publicerad: 1954
POST pos4t, sbst.2, i bet. 1—5 r. l. m., i bet. 6 m. (l. r.); best. -en; pl. -er32.
Ordformer
(förr äv. påst, ngn gg poste)
Etymologi
[jfr d. post; av ä. t. post(e), m. (t. posten), l. fr. poste, m. (varav eng. post), av it. posto (se POSTO, sbst.2). — Jfr POSTA, v.2, POSTAD, POSTAMENT, POSTERA, v.1]
A. om ställe l. plats o. d.
1) ställe där ngn har (l. väljer) att utföra en syssla l. ett åliggande, (ngns) plats; särsk. i fråga om militärpersonals plats i tjänsten; förr särsk. om krigsfartygs plats i slagordning; utom ss. sjöt. numera nästan bl. med anslutning till 2 o. 4. (Krigsfartyget skall) sin högsta flijt giöra at .. behålla sin Post vthi Fächt-Ordningen. Siöart. 1685, s. 106. Brandmästaren (kommenderar) Sprutlagets betienter, hvar och en til des påst. PH 4: 2762 (1748). Då Skeppet går til anckars och .. (högbåtsmannens) post är på Backen. SjöreglÖrlFl. 1785, § 87. Alarminstruktion (skall) vara meddelad varje man av besättningen, angivande, till vilken post han vid alarm skall begiva sig. SFS 1932, s. 1166. — jfr ARBETS-, UT-POST. — särsk. (†) om fartygs ankarplats. Rosenfeldt Tourville 55 (1698).
2) [specialanv. av 1] ställe där en person (särsk. en soldat, förr äv. en mindre (trupp)avdelning o. d.) håller vakt l. (i fråga om civilpersoner) utkik o. d., postställe; numera vanl. i sådana anv. där bet. kan uppfattas ss. mer l. mindre abstrakt (jfr 4) o. stundom närmande sig bet.: tjänstgöring ss. vaktpost o. d. Delachapelle ExBook 8 (1669). Drabanterne på deras Påster (ha erhållit) 465 (ljus på 31 dagar). HovförtärSthm 1705 A, s. 256. En sådan trängsel, at Post-Karlen .. nödgades slå omkring sig med Musqvetkolfven, för at bibehålla sin Post. GT 1786, nr 12, s. 3. En .. lifdrabant har .. blifvit funnen sofvande på sin post. Ahnfelt HofvLif 3: 234 (i handl. fr. 1801). Hon .. lyckades intaga en post, lämplig att lura på honom ifrån. Hallström Händ. 64 (1927). — jfr LYSSNAR-, OBSERVATIONS-POST m. fl. — särsk.
a) (fullt br.) i sådana uttr. som stå l. gå (äv. vara) på post (förr äv. posten), ofta övergående i bet.: tjänstgöra som vaktpost; äv. i fråga om icke militära förh.; särsk.: hålla utkik (från en bestämd plats). Den som står på Påsten. SthmStadsord. 2: 165 (1702). Jag .. stod på post vid hörnet af lilla torget. De Geer Minn. 1: 96 (1847, 1892). En soldat, som gick på post vid Landskrona slott. Wigström Folkd. 2: 331 (1881). (Polismästaren) ställde sig på post i gathörnet. Hellström Malmros 316 (1931). De kamrater, som äro på post. VFl. 1935, s. 190. jfr (†): Då .. (soldaten) utsatter står på äfventyrlig påst. Risell Vitt. 473 (1722); jfr 1, 3.
3) (†; se dock b) mil. ställe där ngn avser l. är beordrad att hålla stånd; fast (strategiskt viktig) punkt (avsedd för försvar l. ss. bas l. dyl.); befästning(svärk), ställning (i sht för försvar); möjl. äv. närmande sig bet.: utpost. OxBr. 3: 127 (1627). Hwar tager in sin Post, belägr' osz rundt omkring / Och löpa sidst til Storm. Stiernhielm Häls. (c. 1650). Samma dag kastade .. (fienden) in i min Post några små Granater. HC11H 7: 125 (1676). Att .. taga af .. (fienden) någon fördehlacktig post. KKD 8: 182 (1701). Att bemälte (engelska) flotta ärnar taga en post i Östersiön hwem weet om det ey torde wara Helsingör. HSH 10: 168 (1715). NF 19: 166 (1895). Quennerstedt StrSkr. 2: 405 (1903, 1919). — jfr HUVUD-, REPLI-POST. — särsk.
a) i sådana uttr. som försvara sin post o. d., hålla stånd; äv. i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. At han som en ärlig man skulle försvara sin post. Nordberg C12 1: 103 (1740). Lindahl Tanckef. 37 (1740; bildl.). ÖoL (1852).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. fatta post, förr äv. fatta en l. ngn l. sin l. en så l. så beskaffad post o. d., intaga (en så l. så beskaffad) försvarsställning, inreda sig för försvar, fatta posto; förr äv.: skaffa sig fast fot (ngnstädes), intaga l. bemäktiga sig en ställning. Men ginge fienden .. upå dem, motte dee fatta een secker påst, uthi hvilcken dee sigh holla kunde. OxBr. 8: 128 (1633). RP 7: 42 (1637: een). Till att fatta sådana Poster behöfwes at Officeraren icke mindre Courage än de gemena hafwa. Rålamb 8: 66 (1691). Fijenden (hade) än intet fattat någon Påst öfwer Warta strömen. KKD 12: 346 (1704). För Söderport fattade Södermanlänningarne sin post. Lagerbring 1Hist. 4: 93 (1783). Topelius Fält. 1: 49 (1853). särsk.
β) i fråga om icke militära förh., allmännare: ställa sig (på en viss plats) beredd att göra ngt. En jägare, som fattat post vid ett träd. OoB 1895, s. 459. Jag (befann) mig i god tid invid kärret och fattade post i ett af .. unggranbestånden. Jäg. 1897, 2: 45.
4) i vissa mer l. mindre bildliga l. utvidgade anv. av 1, 2 o. 3; särsk. i uttr. som beteckna att ngn sköter sin syssla l. uppfyller sin plikt o. d.; särsk. [jfr t. auf seinem posten sein] i uttr. vara på sin post, särsk.: (vara där man skall o.) fylla sin plikt, förr äv.: vara på sin vakt. Swedberg SabbRo 1372 (1687, 1712). Så kommer oss ei annat til, än hwar står på sin post, och bewakar sitt embete oförsumeliga. Dens. Dav. § 98 (1713). Min ungdom .. har kastadt mig i denna faran. Hädanefter skal jag väl bätre vara på min påst. Chenon Heywood 4: 29 (1773). Det gifves ett medel .. blifva en personlighet .. det är att, kosta hvad det vill, .. stanna på sin post. VL 1894, nr 84, s. 3. NordT 1928, s. 152. — särsk. i uttr. dö l. stupa på sin post, för att beteckna att ngn dör under fullgörande av sina skyldigheter l. den uppgift han åtagit sig o. d. KrigVAH 1887, s. 162. Han var typen för en ansvarsmedveten .. ämbetsman. .. Man kan säga att han stupade på sin post. NDA(A) 1933, nr 227, s. 1.
B. om befattning.
5) befattning, tjänst, ämbete, plats; i sht om mera kvalificerad tjänst. Tillträda, bekläda, inneha, frånträda, lämna en post. Kloka män på ledande poster. Han erbjöds posten som (i sht förr äv. av) hovrättspresident. Blij till någon bättre påst befordrad. Fürst Stobæus 16 (cit. fr. 1728). En Man, som bekläder en så hederlig post. Modée FruR 31 (1738). Till den .. lediga posten såsom Censor för slaviska .. literaturen har .. (N. N.) blifvit utnämnd. SKN 1845, s. 40. Statsråden (nödgades) anhålla att få frånträda sina poster. De Geer Minn. 1: 201 (1892). När en krävande post .. tillsättes. SvD(A) 1927, nr 286, s. 4. 3SAH 42: 141 (1931: av). — jfr AMBASSADÖRS-, AMIRALS-, BESKICKNINGS-, CHEFS-, FÖRTROENDE-, GUVERNÖRS-, HEDERS-, HONNÖRS-, LANDSHÖVDINGE-, MINISTER-, NYCKEL-, ORDFÖRANDE-, RETRÄTT-, SÄNDEBUDS-POST. — särsk.
b) (mera tillf.) allmännare: syssla. Eurén Kotzebue Cora 30 (1794). Nu skulle arbetet utdelas och hvar man få sin post. Strindberg Hems. 43 (1887).
C. om person(er).
6) om personer med uppgift att utföra bevakning (l. observation m. m.) på en bestämd plats; i sht (mil.) dels om soldat beordrad att under kortare tid från en angiven plats (postställe) l. under rörelse längs en kort patrulleringssträcka bevaka ett terrängavsnitt l. en byggnad l. dyl. (jfr SKILTVAKT) l. att vara observatör l. vägvisare o. d., dels om två dylika soldater som tjänstgöra samtidigt på samma postställe (jfr DUBBEL-POST); förr äv. dels om avdelning ur postering (fältvakt), bestående av 3—5 man, dels allmännare, om (liten) bevakningsavdelning (stundom äv. försvarsstyrka) l. dyl. (jfr POSTERING, sbst.1 3, FÖRPOST); förr särsk. i uttr. en post soldater, om postering l. dyl. Söderman ExBook 166 (1679). Alt Krigsfålck ähr från Österboten indragen, undantagandes Vachten, som är i Waasa, och små Påster. HFinlÖ 447 (1717). The främste (fiendens) poster fort til hufvudlägret lupo. Kolmodin QvSp. 1: 626 (1732). Vid honnörsgöring intager posten det anvisade poststället. (Nordensvan o.) Krusenstjerna 1: 270 (1879). Sedan vi .. (på borggården) passerat en liten post soldater. Ödman VårD 1: 112 (1881, 1887). FältreglArm. 1937, s. 85. — jfr ARBETS-, BEVAKNINGS-, DUBBEL-, EFTER-, FÖR-, GAS-, GEVÄRS-, HUVUD-, KAJUT-, KAVALLERI-, LYSSNAR-, MOTTAGNINGS-, NATT-, OBSERVATIONS-, REPLI-, UNDERBEFÄLS-, UT-, VAKT-POST. — särsk.
a) (†) mil. i uttr. enkel post, dubbel post, om enskild vaktpost resp. om två vaktposter med samma postställe. LMil. 4: 1358 (1707). FälttjRegl. 1900, s. 92.
b) (mera tillf.) i uttr. gå l. stå post, tjänstgöra ss. vaktpost, gå på post. MoB 1: 10 (1824: stå). Knekten, som reglementenligt gick post på vallen kring Jönköpings slott. Rydberg Vap. 275 (1891). Rydqvist TidVis. 31 (1916).
d) sjömil. om matros kommenderad som vaktmanskap på en viss plats på ett fartyg. SjöreglÖrlFl. 1785, § 263. Til Poster vid Durkarne tages altid af Volontairerne. ReglArméenFl. 1788, s. 8. 2SvUppslB (1952).
e) (förr) vid vissa ämbetsvärk (särsk. kanslikollegium): befattningshavare med uppgift att tjänstgöra ss. vaktmästare o. d.; möjl. att hänföra till POST, sbst.3 3 b. CivInstr. 327 (1661). Posterne (i kansliet) böra alla dagar wara tillstädes. HC12H 3: 144 (1713). PH 8: 70 (1765). jfr HOV-, KAMMAR-, KANSLI-, SLOTTS-POST.
f) skogsv. om flottare med uppgift att förhindra brötbildning på en viss kritisk punkt i en flottled. SvSkog. 849 (1928).
Ssgr (i allm. till 6; i sht mil.): (3) POST-AFFÄR. (†) strid som gäller en viss ställning l. plats l. punkt; jfr -krig. Wingård Minn. 6: 130 (1809, 1847). —
(6 g) -BAS, m. (†) byggn. bas (se bas, sbst.3 1) för en borrpost (se borr-post, sbst.2). SD(L) 1896, nr 123, s. 4. LD 1911, nr 157, s. 2. —
(3, 6) -BEFÄLHAVARE. (†) chef för stödjepunkt l. styrka som är detacherad till försvar av viss ort l. dyl. Lefrén Förel. 2: 58 (1817). —
(3, 6) -CHEF, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1557). (†) chef för militär avdelning som arbetar på l. utgör besättning i en befästning. Wingård Minn. 12: 80 (1850). —
(1, 3) -HAVANDE, p. adj. (†) som (för tillfället) har befälet l. ansvaret (för yttre ordning o. d.) o. överinseendet på en plats l. vid ett arbete; särsk. byggn. i uttr. posthavande ingenjör, ingenjör som är arbetsledare vid ett byggnadsföretag o. d. FörvaltReglFl. 1825, s. 136. Posthafvande Officern .. har under .. (chefen) tillsynen öfver hvad som rörer ordning .. (m. m.) inom sjukhuset. ReglStyrFl. 1836, s. 130. Det första fästningsverket .. fullbordades under honom såsom posthafvande. KrigVAH 1884, s. 214. Posthafvande ingeniör. TT 1885, s. 101. SFS 1922, s. 260. —
(1, 3) -HAVARE. (†) jfr -havande. Tersmeden Mem. 4: 267 (1767). (Han) förordnades .. at, såsom Post-hafvare, styra arbetet uti Bastionen Ekeblad. Kryger ÅmVetA 1770, s. 21. TjReglArm. 1858, 2: 357. LAHT 1919, s. 316 (efter handl. fr. 1849). —
(jfr 6) -KARL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1568). karl (i sht soldat) kommenderad att stå på vakt l. dyl., vaktpost. ConsAcAboP 11: 613 (1726). Bladh (o. Hornstedt) 36 (1799; vid stadsport). (På ensliga postställen) är postkarlen i tillfälle att vänja sitt öga och sitt öra vid mörkret. KrigVAT 1901, s. 464. särsk. (tillf.) = post, sbst.2 6 f. TurÅ 1931, s. 135. —
-KEDJA, r. l. f. (numera bl. tillf.) = -linje, sbst.1; jfr kedja, sbst. 3 a γ. AB 1848, nr 137, s. 2. En postkedja med fältvakter. KrigVAH 1882, s. 24. Fältvakterna utsätta en sammanhängande postkedja. Nordensvan Takt. 189 (1884). Hedin KrRyssl. 213 (1915). —
(3) -KRIG. (†) krig som karakteriseras av strider kring bestämda (befästa) platser; jfr -affär, -batalj, -strid. Lefrén Förel. 1: 305 (1818). Henriksson Tyskl. 58 (1901; bildl.). —
-KUR; pl. -ar. kur (se kur, sbst.2 a) för militär vaktpost (l. för vaktmanskap vid järnväg o. d.). DA 1771, nr 169, s. 3. TeknEkonBeskrSJ 303 (1872). (Skiltvakten) får icke i postkuren införa saker, hvarpå han kan sitta. Spak HbFältartill. 40 (1873). SFS 1911, Bih. nr 65, s. 5. —
-LINJE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1570). (numera bl. tillf.) tänkt linje i vilken ett antal poster (förr äv. posteringar l. förposter o. d.) äro placerade; linje bildad av poster (osv.). Busch Fästn. 117 (1880). Hvarje fältvakt utsätter en tät postlinie. Nordensvan Takt. 98 (1884). TjReglArm. 1900, s. 92. —
(1, 3) -MAN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1571), m. (†) byggn. arbetsledare vid ett byggnadsföretag o. d.; jfr -havare. ”Postman” för jernvägsbyggnaden. Adelsköld Dagsv. 2: 39 (1900). —
-STÄLLE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1580). plats där en (vakt)post skall stå (l. område där han får patrullera), då han utför sin tjänst. Krigsart. 1798, 9: 4. Vid ogynsam väderlek får .. (posten) ingå i postkuren men skall vid honnörsgöring alltid intaga poststället. (Nordensvan o.) Krusenstjerna 1: 269 (1879). De bortre gränserna af poststället. Aminoff Krigsg. 366 (1904). InfRegl. 1939, 2: 80. särsk. i utvidgad l. bildl. anv.; särsk. om jägares pass l. (förr) om ställe där banvakt ”postade” (se posta, v.2 2 a). Norlin JagtSkärgL 10 (1894; vid jakt). SD(L) 1901, nr 102, s. 2 (i fråga om banvakt). —
-TUR, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1582). (†) var o. en av de omgångar (med sinsemellan växlande poster) i vilka vakttjänsten på en plats är indelad. MoB 1: 3 (1824).
Spoiler title
Spoiler content