publicerad: 1961
RÄKNING rä3kniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar (1Tim. 1: 4 (NT 1526: slecteräkningar) osv.) ((†) -er SvFlH 1: 513 (i handl. fr. 1565), Widekindi KrijgH 196 (1671)).
Ordformer
(rech- 1571—1685. reck- 1537 (: Reckni(n)gxma(n))—1754. reek- 1606. reg- 1565. rek- 1537 (: Rekni(n)gxma(n))—1757. räch- 1548 (: rächningzman)—1773. räck- 1556 (: Räckningx men)—1816. räk- 1526 (: slecteräkningar) osv. -nin- 1593 (: rechninskapz bökier). -ning 1526 (: slecteräkningar) osv.)
Etymologi
[fsv. räkning; jfr fgutn. recning, d. regning, isl. reikning(r); av mlt. rekeninge; jfr mnl. rekeninge (holl. rekening), fht. rechanunga (t. rechnung), eng. reckoning; vbalsbst. till RÄKNA]
1) motsv. RÄKNA 1, om utredning av ekonomiskt mellanhavande samt i anv. som närmast ansluta sig härtill.
a) († utom ss. för- l. efterled i ssgr samt i β) utredning l. granskning av ett ekonomiskt förhållande (mellan ngra) l. ett ekonomiskt mellanhavande (i form av uppräkning l. genomgång samt sammanräkning av poster); äv. konkret(are), med särsk. tanke på resultatet av utredningen, övergående i bet.: uppgörelse, förlikning; jfr RÄKENSKAP 1 a. Huadh Matz Persons kost kan ringere ware än Anders Hesses, schall i sa[m]me räkning och förlÿkes. 2SthmTb. 5: 181 (1576). (Hon) wille (icke) hålle den förlÿkning och reckningh, som dem emellen giord war. Därs. 7: 229 (1586); jfr γ. Murenius AV 188 (1649). — jfr DISPASCH-, HAVERI-, SLUT-, UTREDNINGS-, VID-RÄKNING. — särsk.
α) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Altför noga reckninga[r g]ör sparsamma wenner. Hiärne 2Hskr. 196 (c. 1715). Riktig räkning giör längsta vänner. Serenius R 3 a (1734). Riktig räkning gör längsta vänskap. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β) i uttr. hålla (förr äv. göra) räkning (med ngn) (jfr γ, δ), (tillsammans med motpart) utreda l. göra upp ett ekonomiskt mellanhavande; numera nästan bl. (föga br.) i utvidgad l. bildl. anv., övergående i bet.: hålla räfst (med ngn), ställa (ngn) till svars; förr särsk. i uttr. hålla skarp l. sträng räkning med ngn, hålla sträng räfst med ngn; jfr RÄKENSKAP 1 a α. AOxenstierna 5: 532 (1630). (I) Stygia groop, der skole vij hålla / Skarp räckning med hwaar andra. UHiärne Vitt. 144 (1665). O Herre Gud .. / .. Holl Räkning här (dvs. i jordelivet) och skona ther (dvs. på domedagen). Vultejus Post. L 1 b (1686). (Han) påstod, att .. han giordt räkning med inspectoren Hagel och då intet blifvit något skyldig. UpplDomb. 9: 92 (1736). Håll .. en daglig sträng räkning med ditt eget hjerta. Bring Högm. 343 (1862). Harlock (1944).
γ) i uttr. göra räkning (e)mellan ngra, utreda ett ekonomiskt förhållande mellan ngra; äv. bildl., i fråga om granskning av l. jämförelse mellan två faktorer (i syfte att avgöra vilken som är störst o. d.); jfr RÄKENSKAP 1 a γ. Ländzman skall nembda — 4 Beskedeligha Män, som skolla giöra Rächningh Emelan Capilan Her Eliass och hustru Karin i ytereedh. ÅngermDomb. 11/12 1644, fol. 17. (Arvid Horn borde) göra räkning mellan smädelsen han nu led och smickret han förut hade njutit. Svedelius i 2SAH 55: 409 (1878)
δ) i uttr. hålla räkning vilken osv., gm utredning av ekonomiska förhållanden avgöra vilken osv. Ländzman och Tålfmän skole holla med förste Rechning hwilken af Sochnerne i Giällett hafwer mehra beswär ähn den andre vhtstådt medh Knechternes af och ahn Resande. ÅngermDomb. 30/3 1644, fol. 1.
ε) i uttr. bära till räknings, betecknande att ngn överlämnar egendom till sina borgenärers förnöjande vid konkurs; jfr BÄRA, v. 2. Hann Swaradhe willie bära till Räkningz, när flere Gellenärer komme, och briste sedhen så well för en som för annan, alle Bythe och alle vmgelle. UpplDomb. 3: 137 (1586).
ζ) i utvidgad anv., övergående i bet.: ekonomiskt mellanhavande; jfr RÄKENSKAP 1 a δ. De wore oens om någ[e]n reckningh, som de hade sigh emellen. 2SthmTb. 7: 171 (1586). The (hade) inwecklat sig i handel och Räkning med Wåre Fogdar och Opbördzmän. Schmedeman Just. 1481 (1697).
b) [specialanv. av a] = RÄKENSKAP 1 b; särsk. i uttr. räkning för, äv. över (förr äv. på) ngt; numera nästan bl. dels hist. om fogderäkenskap från vasatiden, dels i vissa uttr. (se γ); jfr REDA, sbst.1 4. VinkällRNyköpg 1592, s. 2 a. Rudbeck Bref 356 (1697: på). Att Rector wid sitt afträde lefwererar sin successori en räkning för sitt rectorat. ConsAcAboP 8: 355 (1703). Förmyndaren skal författa richtig räkning öfver thet, han under händer hafver. ÄB 23: 1 (Lag 1734). Desto drygare kall, des större och drygare räkning. Nicander GSann. 63 (1786). Cancelligebuhren .. får emot behörig redo och räkning upbäras af cancellibokhållaren. HT 1918, s. 249 (1786). 1539 års räkning för (Kungsör). Almquist CivLokalförv. 1: 123 (1917). — jfr BAK-, EFTER-, FOGDE-, FÖRMYNDAR-, MÅNADS-, SLUT-, ÅRS-RÄKNING m. fl. — särsk.
α) (†) i uttr. (in)fordra (redo och) räkning l. kräva räkning (av ngn för ngt), fordra redovisning l. redogörelse (av ngn) l. avfordra (ngn) räkenskap (för ngt); äv. liktydigt med: ställa (ngn) till svars (för ngt) l. begära förklaring (på ngt); jfr REDA, sbst.1 4 a, RÄKENSKAP 1 b α. CivInstr. 93 (1723: infordra redo och räckning af). Nordforss (1805: Fordra). (De utländska sändebuden) kräfde räkning för hvarje obetänkt yttrande af okände dagbladsförfattare. Forssell i 3SAH 3: 400 (1888).
β) (†) i uttr. vara redo och räkning skyldig för ngt, vara skyldig räkenskap (se d. o. 1 b β) för ngt. Riksens Råd äro redo och räkning skyldige för deras rådslag. Höpken 2: 276 (1756).
γ) (i sht med ålderdomlig prägel) i uttr. göra räkning, äv. reda (l. redo) och räkning (för ngt (in)för ngn l. ngt), förr äv. göra ngn räkning över ngt l. avlägga räkning, avge redovisning l. redogörelse l. avlägga räkenskap (för ngt inför ngn l. ngt); stundom övergående i bet.: stå till svars (för ngt inför ngn l. ngt); jfr REDA, sbst.1 4 c, RÄKENSKAP 1 b γ. (Att) föresagde förmyndere .. blifva därtill holdne att giöra dem (dvs. arvingarna) richtig rekning .. öfver dedh hvadh dhe handhfångit .. hafva. AOxenstierna 8: 42 (1633). Comissarierne .. skohle giöra reeda och räckningh för sin administration. 1BorgP 52 (1668). Gud tröste, tröste dig, när du skall räkning giöra / In för Gudz svåra dom. Tiburtius SiälNöje 227 (c. 1710). Räkning göre man här (på jorden), så kan man slippat i döden. Nicander Minn. 32 (1769). Räknings afläggande eller redogörelse. Jungberg (1873). Han fick åtnöja sig med att bli annonsagent (i tidningen) och gör var vecka redo och räkning för sitt fögderi inför (tidningens ägare). Zilliacus Stämpl. 92 (1922). jfr (†, i pl.): Doct. Stigzelius förtalde .. huru han wäl kunde see, att sådant (dvs. underskott) fölia wille på M. Boo, efter han inge rekningar giorde. Annerstedt UUH Bih. 2: 52 (i handl. fr. 1661). särsk.
α') [jfr fr. rendre compte de qc] (†) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr γ'): ge (noggranna) upplysningar l. (noggrant) besked l. (utförlig) underrättelse (beträffande ngt), redogöra (för ngt), stundom liktydigt med: (utförligt) skildra l. beskriva l. (noggrant) klargöra l. utreda (ngt); äv. med inbegrepp av skyldighet att känna till det som redogörelsen avser; i uttr. göra räkning för l. om ngt (för l. hos ngn) l. för ngn l. göra ngn räkning för ngt; jfr REDA, sbst.1 4 c γ, RÄKENSKAP 1 b γ β'. Skohle alla .. vara förplichtade till att giöra Visitatori rächning för sin troos bekennelse och Christendombs stycken. Wallquist EcclSaml. 5—8: 207 (1681). FHasselquist (1750) hos Linné Bref I. 7: 39 (: om). Om i vissten med hvad nöje detta dumhufvudet gjorde räkning för sit ärende. Riccoboni Catesby 101 (1761). Ingen trugar mig at matta infall höra / Och för min ädla tid hos dårar räkning göra. GFGyllenborg Vitt. 1: 114 (1762, 1795). LandtmFörordn. Föret. B 2 b (1765: göra för dig denna min räkning). (Att) göra er räkning för hela planen af detta skådespel. Leopold 5: 451 (1799).
β') (†) i uttr. göra (redo och) räkning för sig, avge redovisning för sin förvaltning l. stå till svars för sina åtgärder l. handlingar o. d.; jfr REDA, sbst.1 4 c ε, RÄKENSKAP 1 b γ γ'. Fougden afsätties först ifrån tiensten, till des han giör rächningh för sigh. ConsAcAboP 4: 249 (1675). Hvar och en får (här i världen) giöra redo och räkning för sig, och efter döden följer en svår räkenskapsdag för oss allesammans. 2RARP 13: 243 (1742).
γ') [jfr fr. se rendre compte de qc] (numera mindre br.) i uttr. göra sig räkning för ngt, i utvidgad l. bildl. anv.: klargöra l. (klart) utreda ngt för sig (själv), göra sig reda för ngt (se REDA, sbst.1 4 c ζ β'); besinna ngt; jfr RÄKENSKAP 1 b γ δ'. At göra sig räkning för sina känslor. Kellgren (SVS) 5: 434 (1790). Helt djärft, utan att göra mig räkning för hvad jag gjorde, förde jag handen mot hennes hufvud. Hillman Palacio Valdés DJulR 27 (1912). jfr (†): Görom oss en kort räkning för de anledningar vi haft att (osv.). Rutström i 2SAH 7: 30 (1813).
δ) (†) i uttr. uppvisa redo och räkning för ngt, redovisa för ngt; jfr REDA, sbst.1 4 d, RÄKENSKAP 1 b δ. MeddNordM 1899—1900, s. 65 (1831).
ε) (†) i uttr. komma till slut och räkning, bli färdig med redovisning, (kunna) framlägga (slut)redovisning. Månge som .. Kronones räntor ock medel om händer hafwa, (ha) därmed så lamt omgåts, at de sent eller aldrig til slut och räkning komma. HC11H 8: 49 (1678).
ζ) (†) i uttr. vara djupt i räkningen på ngt, vid redovisningen för ngt befinnas ha stort underskott; jfr EFTERRÄKNING II 1. Ekeblad Bref 1: 222 (1653).
η) (†) i uttr. komma ngn till räknings för sig, förmå l. tvinga ngn att avge redovisning; jfr KOMMA, v. III 2 a δ. Annerstedt UUH Bih. 2: 52 (i handl. fr. 1661).
ϑ) (†) i uttr. ställa ngn (fram) till räkning(s), ställa ngn till ansvar l. till svars, avkräva ngn räkenskap l. redovisning; äv. med sakligt subj.; jfr REDA, sbst.1 4 e, RÄKENSKAP 1 b ϑ. Serenius (1741). Herrans stränga dom dig fram til räkning ställer. Kolmodin QvSp. 2: 437 (1750). Ställa en till räknings. ÖoL (1852).
ι) (†) i uttr. hava (egendom) på räkning, inneha l. förvalta (egendom) med redovisningsskyldighet; jfr RÄKENSKAP 1 b ι samt PAKT 3. RARP 4: 619 (1651).
κ) (†) i uttr. stå till räknings, opers. (l. med sakligt subj.): stå till l. förhålla sig (mellan ngra) med hänsyn till redovisning; äv. övergående i bet.: gå ihop l. bära sig (för ngn). Huru står det til räknings för .. Jord-egaren, at få 1 à 2 af sina Hemman väl brukade, på 10, 20 à 50 andras kostnad? (Modéer o.) Barchæus SvarVetA 76 (1774). Du kan icke tåla att tänka på, huru det står till räknings emellan Gud och dig. Schartau Pred. 179 (1821).
c) [jfr b] i allmännare konkret anv., utan framträdande tanke på redovisning, om siffermässig redogörelse för en persons l. ett företags o. d. ekonomi l. affärsförhållanden l. för ngns ekonomiska mellanhavanden med en annan o. d.; särsk. om fortlöpande förteckning på olika konton (i en därför avsedd bok) av tillgångar o. skulder samt intäkter o. kostnader o. d. gällande viss period l. viss (affärs)-värksamhet; räkenskaper (se RÄKENSKAP 1 c); äv. i utvidgad l. bildl. anv., om förteckning l. redogörelse av annat slag; särsk. i uttr. räkning över l. på ngt; utom ss. efterled i ssgr numera nästan bl. i vissa uttr. (se α—δ); stundom svårt att skilja dels från b, dels från d o. e. Siöbreff och Regninger på altt thett i Schippen ihnnkommer. SvFlH 1: 513 (i handl. fr. 1565). Rekningarne på hela Academiens stat och bygningar för förra året äro färdiga och underskreffna. Rudbeck Bref 29 (1663). En pertinent räkning .. som uthwijsar, huru alle afdömbde .. saker äre till fullkomblig ändskap brachte. CivInstr. 88 (1694). (Eleverna ha fått lära sig) inrätta små Räkningar per Debet och Credit. OBroman (1731) hos Barr Broman 24. Pompejus .. fann .. (Mithridates') minnes-böcker, som ej voro annat, än räkningar på hans grymheter. Dalin Hist. 1: 47 (1747). Det vore ju nog, om Landt-Räntemästaren i sin Räkning allenast debiterade sig, för hvad han in-casserat och quitterat .. samt crediterade sig, för hvad han, emot quittence .. utbetalt. PH 5: 3578 (1753). Sekreteraren (i Vitterhetens Vänner) bör .. uppgöra räkningar (dvs. föra räkenskaper) öfver sällskapets kassa. 2SAH 49: 242 (i handl. fr. 1803); jfr α. — jfr BOLAGS-, FOGDE-, GEGEN-, GENERAL-, HUS-, HUSHÅLLS-, HUVUD-, JOURNAL-, KAPITAL-, KASSA-, KONTRA-, KVARTALS-, KYRK-, LANDS-, LIKVIDATIONS-, MEDELS-, MOT-, MYNT-, MYNTNINGS-, MÅNADS-, ORIGINAL-, POST-, POSTPORTO-, PROVIANT-, RESE-, RESTANTIE-, RÄNTEKAMMAR-, SAKÖRES-, SLOTTS-, SLUT-, SPECIAL-, SPECIFICIAL-, SPIS-, STIFTS-, VECKO-, VÄRVNINGS-, VÄXEL-, ÅRS-, ÖVERDRAGS-RÄKNING m. fl. — särsk.
α) i uttr. föra (förr äv. hålla) (bok och) räkning (över, äv. på, förr äv. uppå l. med ngt), förr äv. föra l. avhålla räkningar (jfr 4 d), föra räkenskaper l. kassabok (för l. över ngt); stundom äv. i utvidgad l. bildl. anv., övergående i bet.: föra förteckning (över ngt) l. registrera (ngt); jfr FÖRA 16 b, RÄKENSKAP 1 c α. Holla rekningh upå upbörden och utgiften. OxBr. 6: 21 (1627). HH 29: 166 (1628: at .. godhe rekninger afhålles). 2RARP 7: 227 (1734: föra räkningar). (Botaniken) håller bok och räkning med hvarje upptäckt. Agardh BlSkr. 2: 223 (1844). Kassören .. åligger .. att föra ordentlig bok och räkning över barnhusets inkomster och utgifter. SFS 1938, s. 411. särsk. (†) i uttr. hålla räkning mot ngn, föra räkenskaper till kontroll av annans räkenskapsföring; jfr MOT-RÄKNING 2. Walcke MbDansk. 49 (1782).
β) i sådana uttr. som göra upp l. uppgöra l. avsluta, i sht förr äv. göra klar l. klarera, förr äv. (be)sluta l. (i bet. β') sluta av räkning, i sht förr äv. räkningar (med ngn l. ngt), göra upp räkenskaper (se RÄKENSKAP 1 c β) l. göra bokslut (med ngn l. ngt), reda ut ett ekonomiskt mellanhavande (med ngn); stundom närmande sig l. övergående i d; äv. i utvidgad l. bildl. anv. Min tiennare .. som mine räckninger .. klardt göra schall. OxBr. 5: 253 (1623). Girs G1 121 (c. 1630: beslööt). Schück Wivallius 1: 243 (i handl. fr. 1643: clarere). Bokhållaren .. hade aldrig slutit någon räkning. Annerstedt UUH II. 2: 373 (i handl. fr. 1680). Äro hans räkningar med Gud och samvetet riktigt afslutade? Hagberg Pred. 2: 158 (1822). Jag har sagt, att, med Leopolds bortgång, den gamla tidens räkning är afslutad. Wetterstedt i 2SAH 14: 132 (1830). Att uppgöra sin andliga räkning. Hellström Malmros 83 (1931). särsk. i vissa utvidgade l. bildl. anv.
α') i uttr. göra upp (äv. uppgöra) räkningen (äv. (sin) räkning o. d.) med ngn l. ngt (jfr β'), betecknande att ngn gör upp ett mellanhavande o. d. med ngn l. ngt l. gör ”bokslut” över ngt o. d.; ofta liktydigt med: gå till rätta med ngn l. ngt l. ställa ngn till svars; äv. övergående i bet.: avfärda ngt (ss. dåligt l. otjänligt o. d.); äv. i uttr. ha en (l. sin) räkning o. d. ouppgjord (förr äv. oavslutad) med ngn (l. ngt), betecknande att ngn har ett ouppgjort mellanhavande l. har ngt otalt med ngn (l. ngt); ngn gg äv. i uttr. göra upp räkningen över sig själv, söka komma till klarhet över l. gå till rätta med sig själv. Jag sitter här på sängkanten och gör upp räkningen öfver mig sjelf. Almqvist AMay 89 (1838). Jolin Barnhusb. 191 (1849: Göra upp räkning med). (Tsar Peter) hade .. en gammal räkning oafslutad med Wiborg. Topelius Fält. 3: 144 (1858). Samtiden 1873, s. 566 (: uppgjort). Ännu hade Gustav Adolf sin räkning med Sigismund ouppgjord. Grimberg SvH 203 (1907). Man behöver icke läsa mellan raderna (i föreläsningarna 1808), att Tegnér personligen redan har gjort upp räkningen med alexandrinen. Mjöberg Stilstud. 201 (1911). En broschyr, .. i vilken han gjorde upp räkningen med dem vilka förhindrat hans befordran. Publicistklubb. 348 (1924). Det förefaller av ett och annat yttrande (av Snoilsky), att han även velat i romanform göra upp räkningen med det han genomlevat. Hallström i 3SAH 42: 340 (1931). jfr: Människodödaren (dvs. det skjutna lejonet) har fått sin räkning uppgjord. Hedin Pol 2: 192 (1911).
β') [jfr α'] (i sht i vitter stil) i uttr. göra upp (äv. uppgöra l. avsluta, förr äv. sluta l. sluta av) räkningen l. sin räkning med livet l. världen l. människor(na) o. d. (förr äv. med naturen), förr äv. livets räkning, betecknande att ngn gör ”bokslut” med livet l. världen l. människorna (o. icke längre har ngt att skaffa med det osv.) l. (avslutar l.) anser sig ha avslutat sin livsgärning l. gör sig beredd att dö o. d. (jfr KONTO 1 b α). Den utlefvade Andreas, hvilkens räkning med Naturen kanske i morgon är afslutad. Fahlcrantz Schiller Fiesko 101 (1821). Med den verld, som nu Omgifver oss, är re'n min räkning slutad. Atterbom LÖ 2: 220 (1827). Af årens tyngd jag känt mig manad / Att lifvets räkning göra upp. Dahlgren Calderon 18 (1858). Hvem tillhör väl den döde, den som slutat af / Sin räkning ren med menskor, om ej gudarne? Runeberg 5: 292 (1863). Topelius Fält. 4: 515 (1864: uppgöra). Det stela allvaret hos fatalisten, som gjort upp räkningen med lifvet. 3Saml. 5: 191 (1889).
γ) (numera nästan bl. i fackspr.) i uttr. föra ngt i räkning, förr äv. till räkning(s) l. föra l. sätta ngt på räkning (jfr d), införa l. anteckna ngt (t. ex. intäkt l. kostnad) i räkenskaper; förr äv. i uttr. föra ngt ngn till räkning l. föra ngt till ngns räkningar, införa ngt i ngns räkenskaper; jfr d. Han .. skall hava låtid giva sigh åtskillige store påstar penningar, hvilka icke ens föras till räkningh. OxBr. 6: 338 (1636). BlBergshV 19: 225 (i handl. fr. 1660: föra till Cronones Rächningar). (Vissa nybyggen m. m. skola) skattläggias, och Kongl. May:t och Cronan til Räkning föras. IHäradsfougd. 1688, s. C 1 b. Skulle han bli förorsakad att giöra någre anseenlige presenter, då kunna de föras till räckning, hwilket honom sedan skall blifwa ersatt. Lagerberg Dagb. 7 (1710); jfr d. Se efter om något återstår, at utur Dag-boken föra til räknings i Hufvud-boken. Törneman Bokhålln. Föret. § 16 (1754). Sätta, föra på räkning, (dvs.) anteckna i räkenskapsbok. Dalin (1855). Växeltexten (brukar) .. innehålla en klausul rörande .. huru växeln skall föras i räkning eller validera mellan trassenten och trassaten. Fliesberg Handel. 17 (1891).
δ) [jfr d. ny regning, t. neue rechnung, it. conto novo] (utom i utvidgad l. bildl. anv. (se slutet) numera i sht i fackspr.) i uttr. ny räkning, om räkenskaper l. (numera vanl., övergående i d) om kontokurant som upplagts på nytt, sedan räkenskaperna resp. kontokuranten för föregående period avslutats. Jörenn skulle haff[w]e budh effther sin husbondes reckenskap, så att th[et] motte ko[m]me till en nÿ reckning. 2SthmTb. 7: 229 (1586). KlädkamRSthm 1676 A, s. 78 (: å Ny Räkning). SvBanklex. 385 (1942). särsk. i utvidgad l. bildl. anv., i uttr. på, förr äv. för ny räkning: från början (igen), på nytt, ånyo. Swedberg Cat. 630 (1709). Man köpte för penningar Syndernas Förlåtelse, och syndade på ny räkning. Gjörwell (o. Bergklint) Sam. 227 (1775). Atterbom Minn. 256 (1817: för). Den 10 Mars 1845 förevar i riksstånden representationsfrågan på ny räkning. Hellberg Samtida 2: 36 (1870). ”Nu börja vi på ny räkning” — sa' tjufven stal på nyårsdagen. Holmström Sa' han 62 (1876). (Han) måste .. lämna sin ställning i sticket och börja på ny räkning i Chikago. Böök 4Sekl. 254 (1928).
d) [specialanv. av c] om konto (hos en firma l. i en bank o. d.); äv. oeg. l. bildl.; jfr c δ. Öppna räkning (hos ngn). Ha (i sht förr äv. hålla) räkning hos ngn (t. ex. en köpman), äv. med ngn (t. ex. en kund). Föra (upp) l. skriva (upp) l. sätta (upp) ngt på (ngns) räkning. Alle dhe öfrige brefwen, som på Räckningh emottages, förer han på hwars och ens Räckningh som dem inlefwererat hafwer, så lagandes att inthet breff uthslutes. CivInstr. 463 (1669); jfr ζ. Han .. (har) i någre åhr hafft Räkning på ett eller annat Apotek. HdlCollMed. 1691, s. 749. För räknings öpnande i Banken (i Amsterdam) betalas första gången 10 fl. Zettersten AnmMynt 113 (1771). Gif mig en kyss! — eller ett par hundrade! Du får sätta dem på räkning. Geijer Brev 147 (1812). Jag håller räkning hos den köpmannen. Lindfors (1824). Hon tog .. tygstycken på kredit hos .. Kramhandlare, hvilka hade mod att hålla räkning med henne. Sjöberg SthmHeml. 167 (1844). Medel .. skola .. insättas å särskild räkning i någon med Kungl. Maj:ts oktroj försedd bankinrättning. SFS 1933, s. 1084. jfr (†, bildl.): Försynens vägar skulle du (dvs. evigheten) förklara, / Och hålla räkning, med den lidande (dvs. ge den lidande upprättelse l. dyl.). Leopold 2: 165 (1794, 1815); jfr g slutet. — jfr BALANS-, BANK-, BANKO-, CHECK-, DEPOSIT-, DEPOSITIONS-, DISPOSITIONS-, FOLIO-, GIRO-, HUSHÅLLS-, HUVUD-, INLÅNINGS-, KAPITAL-, KASSA-, KONTOKURANT-, KREDITIV-, KURANT-, LÅNE-, MOT-, PARTICIPATIONS-, SPARKASSE-, SYNDA-, UPPSÄGNINGS-, UTLÅNINGS-RÄKNING m. fl. — särsk.
α) [jfr d. løbende regning, t. laufende rechnung, eng. account current, fr. compte courant, it. conto corrente] i uttr. löpande (förr äv., i bet. α', flytande) räkning.
α') (i sht i fackspr.) i fråga om affärsförbindelser mellan ett par personer l. firmor o. d.: räkenskaper i vilka poster införas fortlöpande utan att för var gång sammanräknas o. utjämnas; kontokurant; jfr LÖPA, v.1 XII 6. BoupptSthm 1672, s. 334 b (: flytande Rächning). Vi hafve löpande räkning med hvarannan. Lind (1749). Affärerna sköttes på löpande räkning med bokslut på oregelbundna tider. Olsson StatKyrka 59 f. (1947).
β') (i fråga om nutida förh. bl. i icke fackmässigt spr., mera tillf.) om (äldre motsvarighet till) checkräkning (vanl. o. numera bl. med beviljad kredit); jfr LÖPA, v.1 XII 6. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 173 (1854). SvAffärslex. 98 (1948).
γ') i utvidgad anv., i uttr. som ange att ett arbete utföres mot en kostnad som beräknas på basis av under arbetets gång förda räkenskaper (motsatt: på anbud). SvAffärslex. 303 (1948). (Byggmästaren) är känd för sådan hederlighet att hans beställare gärna ser honom bygga på löpande räkning. SDS 1957, nr 106, s. 18.
β) [jfr t. offene rechnung, eng. open account, fr. compte ouvert] i uttr. öppen räkning, dels: löpande räkning (se α α', β'), dels o. numera nästan bl. (i sht i fackspr.) i sådana uttr. som köpa o. d. i öppen räkning, köpa osv. i kommission l. med rätt att återlämna vad som icke går åt l. kan försäljas; jfr γ. Möller 1: 254 (1755). Den del af Fattig- och Arbetshus-fonden, som blifvit bestämd för utgifvande af kreditiver (öppne räkningar) åt jordägare, fabrikanter och bruksidkare. SPF 1853, s. 9. Snellman o. Osterman 77 (1903). Östergren (1937).
γ) [jfr d. i fast regning, t. auf feste rechnung] (i sht i fackspr.) i uttr. köpa l. sälja o. d. i (i sht förr äv. på) fast räkning, köpa osv. på det villkoret att köparen ikläder sig betalningsskyldighet för hela partiet; i sht i fråga om affärsuppgörelse mellan gross- o. minuthandlare att hela partiet betalas utan avseende på hur stor del som kan komma att återförsäljas; motsatt: köpa osv. i kommission l. öppen räkning (se β); jfr FAST, adj.1 22 e ε. Jungberg (1873: på). Hur många exemplar anser Du dig kunna taga i fast räkning, såsom ensam kommissionär för Sverge Norge och Danmark? Strindberg Brev 5: 32 (1885). 2SvUppslB 9: 276 (1948).
δ) (†) i uttr. föra ngn ngt i räkning l. till räkning(s), föra ngt på ngns räkning (ss. skuld). BenzelBr. 99 (1732: til räkning). Lind (1749: i räkning). Porthan BrCalonius 116 (1794: til räknings). Calonius BrPorthan 94 (1795: till räckning).
ε) (†) i uttr. ge ngn l. bekomma l. taga ngt på räkning (jfr ζ), ge ngn resp. få osv. ngt ss. avbetalning l. i avräkning l. a konto; äv. bildl. Lather Pedher Larsson bekomma fiorthon tunnor Spanmåll på Reckningh för dhen Förthäringh Her Israhell hooss honom giorth hafuer. HovförtärSthm 1621—22, s. 143. Ge någon en örfil på räkning. Nordforss (1805). Lindfors (1824).
ζ) [jfr d. på regning, t. auf rechnung] i uttr. på räkning (jfr γ, ε, ϑ α'—γ'), förr äv. på en räkning l. i räkningen, övergående i bet.: på kredit; numera i sht i uttr. taga l. ta (ngt) på räkning; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Han (har) på en räckningh eller credit befalt hempta ähnnw et stoop, lofwandes strax betala. ConsAcAboP 1: 91 (1643). Ty hwad .. (björnen) finner ther (i stallet) han strax på Räkning tager, / Betalar med sit Skin när Bonden så behagar. Spegel GW 237 (1685). Köpa, taga i räkningen. Möller (1790). På räkning ger jag ingenting, så mycket är visst. Gud gifve .., att icke (värdshus-)gästerna härigenom måtte stötas. Almqvist Törnr. 3: 143 (1850). Den som vill blifva rik, bör aldrig taga saker på räkning. Hagdahl Fråga 249 (1883). Ta på räkning eller betala kontant. Östergren (1937). jfr (†): Ändoch Gud med them öfwerser, så at the vti hela sin lifstid synda vppå räkning .. måste the likwäl .. vppå sin dödzdag .. betala then yttersta skierfwen. BetrObotf. 29 (1694).
η) (numera bl. tillf.) i uttr. ngns räkning står så l. så (hos ngn), ngns konto (hos ngn) står så l. så; särsk. bildl.: med tanke på människans ansvarsskyldighet inför Gud. Ej flera synder jag begår, / Hur nu hos Gud min räkning står. Hedborn Minne 314 (1835). Hagberg Shaksp. 1: 372 (1847).
ϑ) i vissa bildl. anv. (jfr ε, ζ, f, g).
α') (numera bl. mera tillf.) i sådana uttr. som skriva l. (upp)föra (äv. skriva upp l. sätta (upp) l. ställa l. lägga) ngt på ngns l. ngts räkning, i sht förr äv. på räkningen (förr äv. på räkning) av ngt, förr äv. (närmande sig f α) uppföra ngt för ngns räkning, skriva ngt på ngns l. ngts konto (se d. o. 1 b β), tillskriva ngn l. ngt ngt l. skulden för l. förtjänsten av ngt l. lägga ansvaret för ngt på ngn l. ngt; förr äv. skylla ngt på ngns räkning l. på räkningen av ngt, skylla ngt på ngn l. ngt, ge ngn l. ngt skulden för ngt. Nordberg C12 1: 72 (1740: skrifva). Riccoboni Catesby 76 (1761: ställa). Posten 1769, s. 696 (: lägga). Dessa missbruk, hvilka de skylt på Din räkning. Därs. s. 1115. Lagerbring 1Hist. 3: 78 (1776: föra). VDAkt. 1790, nr 47 (: upföras för min räkning). Thomander 2: 38 (1829: uppföra .. på räkningen af). Man skyller äfven deras laster .. på räkningen af deras sangviniska natur. BEMalmström 7: 401 (1845). Jag har .. druckit mycket, och ni får skrifva denhär utgjutelsen på vinets räkning. Rydberg Frib. 348 (1857). Mycket af den spridning, som kom Nya Dikter till del, var att skrifva på räkning af nyfikenheten. CSnoilsky (1882) hos Warburg Snoilsky 290. Den hyperkritiska hållningen gentemot .. (Lindbloms) katekes .. (har) vållat, att på räkningen av dessa brister skrivits även sådant, som faktiskt icke står däri. KyrkohÅ 1926, s. 144. Harlock (1944).
β') (numera föga br.) ta(ga) ngt på sin räkning, ta ngt på sitt ansvar; förr äv.: påtaga (se d. o. 5 b) sig ngt l. ta på sig skulden för ngt; förr äv. ha(va) ngt på sin räkning, ha ngt på sitt ”skuldkonto” l. samvete. Jesus hade tagit hela verldenes och alla syndares skuld på sin räkning. Nohrborg 124 (c. 1765). Han .. tog på sin räkning päronen som vi åt op. Knöppel Bondeg. 13 (1788). Vi (må) gläda oss att ej hafva på vår räkning någon grof missgerning. Franzén Pred. 1: 214 (1841). Det tar jag på min räkning (dvs.) på mitt ansvar, det står jag för. Östergren (1937).
γ') (numera föga br.) i uttr. ngt kommer l. bli(ve)r på ngns räkning, det tillkommer ngn att svara för ngt, ngn får bära skulden l. ansvaret för ngt; äv.: ngt tillkommer ngn l. kommer på ngns lott l. del; äv. i uttr. ngt faller på ngns l. ngts räkning, ngt faller l. kommer på ngns l. ngts lott l. kommer ngn l. ngt till del; äv.: ngt drabbar ngn l. ngt; förr äv. dels i uttr. ngn kommer på ngts räkning, ngn uppföres ss. hörande till ngt, dels i utvidgad anv., i uttr. komma på denna räkning, om ngt sakligt: hänföras hit l. dyl. Eneman Resa 1: 110 (1712: kommer). Dessa (till Jerusalem kallade munkar), i det samma de komma på det H. Landets räkning, få ock namn af Patres de T:ra S:ta. Därs. 2: 229. All den skade som .. (polska ”republikens”) land lider, kommer på Hennes egen räkning, som taget partie för den brotzliga. Nordberg C12 1: 385 (1740). Bergklint MSam. 1: 254 (1781: komma på denna räkning). Förmoner, som sällan el(le)r aldrig falla på vår räkning. VDAkt. 1784, nr 396. Skammen derföre kommer sedan på er räkning. Nordforss (1805). Allt fel för dröjsmål må blifva helt och hållet på min räkning. Knorring Ståndsp. 1: 15 (1838). Under den blodiga medeltiden föll en god del af ohyggligheterna på hufvudstadens räkning. VLS 2 (1884).
δ') närmande sig f α, i uttr. ngt står (l. får l. må stå, förr äv. vara), förr äv. stannar l. lämnas l. förvaras för ngns räkning (jfr f α β'), betecknande att ngt (kvar)står (l. får (kvar)stå osv.) resp. bevaras skrivet l. tryckt (i protokoll o. d.) ss. ngt som man själv får svara för resp. ss. ngns mening l. (numera vanl.) allmännare, att ngn själv får svara l. bära skulden för ngt (i sht uttalande l. omdöme o. d.); förr äv. ngt må gå för ngns räkning, ngt må passera ss. ngt som ngn själv får svara för. Schönberg Bref 3: 66 (1778: står). VDAkt. 1782, nr 316 (: lemnas). (Vissa) fel undgå snarast en Auctors upmärksamhet, .. men försummelsen stannar ej des mindre för hans räkning. Gyllenborg Bält 10 (1785). Jag utbeder mig att desse mina välmenande tankar för min räkning i Protocollet förvaras. AdP 1789, s. 787. Så .. må sådane tilvitelser vara för deras egen räkning. VDAkt. 1798, nr 1. Agardh BlSkr. 2: 291 (c. 1850: gå). Vi låta denna uppfattning stå för hans räkning. PT 1913, nr 137 A, s. 3.
e) (specificerad) förteckning (över varor l. tjänster o. d. jämte sammanräknade prisuppgifter) varigm en kreditor meddelar en debitor vad denne är skyldig att betala (ofta utgörande avskrift ur ngns debetkonto); nota; faktura; äv. om l. med tanke på skuldbeloppet, stundom liktydigt med: skuld; äv. bildl. Skriva ut en räkning. Skicka ngn (en) räkning på ngt. Får jag be om räkningen! Betala, kvittera en räkning. Specificerad, summarisk räkning. Saltad räkning, se SALTA. Räkning på (i sht förr över) ngt, gällande ngt. Kom för Rätten Bärendt Hanneman, och ladhe een Rechningh i Rätten emot Jörren Woole. EkenäsDomb. 1: 55 (1641); möjl. till c. Facturer och Räkninger på öfwersendt godz. BoupptSthm 28/2 1666. Jag war honom ännu något litet lapperi skyldig, som återstod på en räkning. Österling Ter. 3: 11 (1708). Smedman Kont. 1: 6 (1872: öfver). Kassera in räkningarna. Nyblom i 2SAH 57: 28 (1880). Vi förstodo, att ljusen skulle komma på räkningen. Lagergren Minn. 6: 184 (1927). Han .. hade redan en betydlig räkning hos (värden). Malmberg StyckVäg 229 (1950). SDS 1957, nr 47, s. 9 (bildl.). jfr (föga br., i utvidgad anv.): Här, du gode / konung Frode, / här i rund / summa har du räkning öfver / hvad din Grotte nu behöfver. Rydberg Dikt. 2: 66 (1891); jfr c. jfr äv. (†, bildl.): Görwell (har) beredt sig sjelf en elak räkning, tå han .. vågat .. kring landet sprida sådane (upprörande) satser. HH XXXII. 1: 174 (1776); jfr b o. EFTERRÄKNING II 3. — jfr BAK-, BOD-, BOK-, EFTER-, HANDELS-, HOTELL-, HUSHÅLLS-, INKÖPS-, KONTRA-, KVARTALS-, KÄLLAR-, KÖPMANS-, MATERIAL-, MOT-, MÅNADS-, NYÅRS-, OBSERVATIONS-, PRETENTIONS-, RESE-, SPECIAL-, TRAKTÖR-, TRYCKARE-, TRYCKERI-RÄKNING m. fl. — särsk. [jfr d. gøre regning uden vært, t. die rechnung ohne den wirt machen, eng. reckon without one's host] i det bildl. uttr. göra upp (äv. uppgöra) räkningen (äv. sin räkning) utan värden, förr äv. göra räkning utan värd, betecknande att ngn fattar ett beslut l. avgörande l. planerar l. sätter i gång med ngt utan att först rådfråga l. inhämta tillstånd hos l. taga hänsyn till den som har det slutgiltiga avgörandet i sin hand l. att ngn vid planerandet av ngt o. d. förbiser l. bortser från en viktig faktor o. därigm räknar fel. De (ha) gjort räkning utan värd. Stiernstolpe DQ 3: 179 (1818). Topelius Vint. I. 1: 204 (1859, 1880: uppgjort min räkning). Schück VittA 4: 11 (1935). jfr: Jag utber mig .. att mamma icke på något sätt bjuder ut mig åt grefven. Om det sker, så lofvar jag, att jag skall bemöta honom så, att han icke skall tveka derom, att mamma gjort upp räkningen utan mig. De Geer Lillie 26 (1880). jfr äv. (†): Räkning utan värden slår gemenligen felt. Tersmeden Mem. 6: 113 (1786); jfr 6, 7.
f) [väsentligen utgående från d] i uttr. för l. på ngns l. ngts (l. egen l. gemensam o. d.) räkning l. för räkning av ngn l. på räkning av ngt l. på samma l. denna räkning o. d., i vissa utvidgade l. bildl. anv. (jfr d ϑ).
α) i uttr. för ngns l. ngts (l. egen l. gemensam o. d., förr äv., i bet. α' slutet, ensam) räkning (jfr δ), förr äv. (i bet. α') för räkning av ngn.
α') i fråga om affärsföretag l. ekonomisk värksamhet o. d., betecknande vem som står l. svarar för kostnaderna resp. uppbär vinsten l. på vilkens order l. uppdrag l. vägnar ngt utföres l. (be)drives. Luleå Silfwerbruk, som för Kongl. Maj:ts Räkning drifs. HC11H 13: 149 (1697). Jungberg (1873: för räkning af). Samhällsmedlemmarnes ekonomiska verksamhet för egen och andras räkning. EkonS 1: 49 (1891). Familjebolag .. bildas .. för att dödsbodelägarna .. skola kunna fortsätta ett företag för gemensam räkning. SvAffärslex. 143 (1948). särsk. (†) i uttr. för ensam räkning, betecknande att ngn ensam står för kostnaderna för ngt; jfr γ'. När man ej är nog rik att för ensam räkning färdas med extra-post. Atterbom Minn. 72 (i senare bearbetat brev fr. 1817).
β') betecknande att ngt anskaffas (särsk. köpes) l. bevaras o. d. för att användas l. innehas l. disponeras av ngn l. att ngt är avsett för ngn; ofta liktydigt med: åt l. för l. till ngn l. ngt (resp. sig själv osv.); utan bestämd avgränsning dels från α', dels från γ' o. δ'. Then som för någons annans räkning hafwer dragit Wäxel til någon ort. Schmedeman Just. 613 (1671). Tredje våningen består af 4 kamrar, en för hvar lärares räckning. FoU 25: 110 (c. 1786). Carl Knutsson .. besatte .. (slotten) med sina anhängare, men behöll sjelf Stockholm för sin räkning. Ekelund 1FädH 1: 107 (1829). (G. III) lät .. för egen räkning inreda både en större och en mindre griljerad loge (på Munkbroteatern). Hedberg SvOperasång. 28 (1885). Krigsdepartementet har beslutit att för arméens räkning inköpa 150 monoplan. PT 1912, nr 128 A, s. 3. Sixten hade lagt beslag på utrymmet för egen räkning. Lindgren MästBlomkv. 81 (1946). γ') betecknande att ngt sker l. utföres till förmån för ngn l. ngt l. till ngns nytta l. nöje l. att ngt utföres i ngns l. ngts tjänst o. d.; utan bestämd avgränsning dels från β', dels från δ'. Divertissement, .. Upfördt .. På Svenske Comiske Theatern, för de Fattiges räkning. Envallsson DivertSvFlott. Titelbl. (1788). För sin räkning lät Armfelt vattenkonsterna spela, mot en afgift af två dukater. Tegnér Armfelt 2: 65 (1884). Då traktor eller truck .. för postverkets räkning framföres å allmän trafikled. SFS 1937, s. 98. Röda korsets vädjan om minskade ransoner för Europahjälpens räkning. Zetterström Dag 158 (1946). δ') betecknande att ngt har avseende på l. gäller ngn l. ngt l. (o. i denna anv. stundom svårt att skilja från γ') att ngt utföres på ngns l. ngts vägnar (o. i hans osv. intresse l. för hans osv. skull); dels liktydigt med: för ngns l. ngts (resp. sitt eget osv.) vidkommande l. för ngns osv. del (se d. o. V 3 a), vad ngn l. ngt (resp. en själv osv.) beträffar, dels liktydigt med: på ngns l. ngts (resp. sina egna osv.) vägnar; äv. i sådana uttr. som jag för min räkning, jag för min (personliga) del, vad mig beträffar. Nohrborg 101 (c. 1765: för egen räkning). Jag tror, för min räkning, att hon icke dog af det. Almqvist Skälln. 105 (1838). (Sokrates) ber .. Kiton offra för hans räkning åt helsans gud. Rydberg Ath. 255 (1859). Manfallet, som äfven för meniges räkning var stort. KKD 3: XIV (1907). Han (var) orolig för sin (son) Malcolms räkning. Siwertz Tråd. 89 (1957).
ε') (†) i uttr. leva l. sitta för egen räkning, leva osv. för sig själv; jfr KONTO 1 b γ. Sitta för egen räkning. Meurman (1847). Cannelin (1939: leva).
β) i uttr. på ngns l. (i bet. γ') ngts, förr äv. (i bet. δ') egen l. sin egen räkning (jfr δ), förr äv. (i bet. γ') på räkning av ngt.
α') (†) på ngns bekostnad (se d. o. e α); äv. bildl. (jfr BEKOSTNAD e α slutet); äv. i utvidgad anv., dels: till förfång för ngn l. till ngns nackdel (jfr BEKOSTNAD e γ), dels övergående i bet.: i ngns anda l. efterföljd l. efter ngns mönster l. under ngns inflytande (så att denne bär skulden), dels övergående i bet.: för ngns vidkommande, vad ngn beträffar (jfr α δ'); stundom svårt att skilja från γ'. Österling TerKom. 2: 237 (1700). (Utom de till olika skolor hörande filosoferna) finnas ock andre, hvilke arbetat på at förvärfva sig lius i vetnskaperna, änskiönt de intet tänkt på annars räkning, utan sielfve passat ihop sina meningar. Lagerbring HistLit. 310 (1748). Det Högvördige Ståndet förtjenar mera vår aktning och vördnad, än at vi böra tåla sådane beskyllningar på deras räkning. Posten 1769, s. 1144. (Sv.) På en annans räkning gjordt, (lat.) Alterius culpæ adscribendum. Sahlstedt (1773). När det sägs i förtroende så många saker på frånvarandes räkning, så trodde jag att det var min skyldighet att gå ut. Ristell Vis. 12 (1787). (Detta) gaf ämne till mycket skämt på hans räkning. Runeberg AntRunebg 52 (c. 1877). jfr: Ni (dvs. borgarna i Rom) skall finna / Att hvad er gifs ej går på allmän räkning (dvs. beror på samhället i dess helhet), / men kommer genom dem (dvs. senatorerna) och går till er (dvs. borgarna). Hagberg Shaksp. 1: 105 (1847).
γ') (numera knappast br.) tack vare l. på grund av ngt l. för ngts (förr äv. ngns) skull; äv.: på ngns vägnar (jfr α δ'); stundom svårt att skilja från α'; jfr γ. Jag är ledsen på Ekeberg's räkning. Berzelius Brev 8: 17 (1805). På räkning af vår bekantskap med Läraren blefvo vi snart nog inbjudne på ett större kalas. GMyhrman (c. 1847) hos Wrangel TegnKärlekss. 263. (Murarmästaren Palloy som förestod arbetet med Bastiljens rivning) har på dess (dvs. Bastiljens) räkning fått ett slags namn i historien. Hedin Rev. 85 (1879). Utg. (skall) tillåta sig en smula svärmeri på deras (dvs. de fångna karolinernas) räkning. KKD 4: XLI (1908).
δ') (†) i uttr. på (sin) egen räkning, på egen hand. Lagerbring HistLit. 253 (1748). Björnståhl Resa 1: 367 (1772).
γ) (numera knappast br.) i uttr. på samma räkning, i o. med detta l. detsamma; äv.: av samma orsak l. anledning; på denna räkning l. på den räkningen, därigenom, tack vare detta, till följd därav, av denna orsak l. anledning; förr äv. på den räkning(en) att, därigenom l. därför att. När man tror det .. (en viss präst) predikar väl, så intränger sig äfven på samma räkning den tankan, det han aldrig kan predika illa. Dalin Arg. 1: 5 (1732, 1754). Bergeström IndBref 203 (1770: på den räkning at). Sparre Frisegl. 1: 223 (1832: på den räkningen att). Den belåtenhet, hvarmed jag omtalade Böhmen, var honom kär. På den räkningen blefvo vi mycket goda vänner. Reuterdahl Mem. 139 (1858). Rydqvist SSL 5: 10 (1874: på denna räkning). Högberg Frib. 267 (1910: på samma räkning). Cannelin (1939: på samma räkning).
δ) [jfr d. for l. på ens regning og risiko, t. für l. auf rechnung und gefahr von, eng. for account and risk of, fr. pour compte et risques de] i sht handel. i uttr. för, äv. på ngns l. egen räkning och risk l. risk och räkning, i fråga om sändande av varor l. insättning av pängar i utländsk bank, stundom äv. annan ekonomisk transaktion o. d.: för ngns resp. egen räkning (i bet. α α', β') o. på ngns osv. risk; stundom äv. (i uttr. på egen risk och räkning) i bildl. anv.: på eget ansvar. Någon spannmåhl scholle sendes till Amsterdam för H. K. M. risico ock räckningh. OxBr. 11: 446 (1631). Jag .. vill (icke) ha något tryckt för min räkning och risico. Thomander TankLöj. 39 (1825). Lefva sitt lif på egen risk och räkning. Benedictsson Folkl. 162 (1887). SvAffärslex. (1948). jfr (handel.): (Sv.) För räkning och risk herr N. (dvs. för herr N:s räkning o. risk), (eng.) for account and risk Mr. X. Björkman (1889).
g) [jfr fr. tenir compte de qc à qn; väsentligen utgående från d] i det bildl. uttr. hålla (förr äv. göra) ngn räkning för ngt, räkna (se d. o. 13 d slutet) ngn ngt till godo l. ha ngn i åtanke för ngt; särsk.: vara ngn tacksam l. förbunden l. (anse sig) stå i tacksamhetsskuld till ngn för ngt l. värdera l. högakta ngn för ngt; i sht förr äv. utan indirekt personobj.; i sht förr äv. i uttr. hålla ngn mycken o. d., äv. sträng räkning för ngt, vara ngn mycket osv. tacksam för ngt resp. (ironiskt) noga ha ngn i åtanke på grund av ngt (som vållar förtret o. d.); äv. med sakligt subj.; jfr RÄKENSKAP 1 d. Wallquist EcclSaml. 1—4: 284 (1788). SvLitTidn. 1813, sp. 803 (utan indirekt personobj.). Euterpe 1: 5 (1823; med sakligt subj.). Geijer .. (hade) läst en artikel om skråna, för hvilken han höll insändaren mycken räkning. Liljecrona RiksdKul. 320 (1840). (Man måste) tacksamt hålla förf. räkning för hans osparda möda. SKN 1841, s. 210. Knorring Torp. 2: 241 (1843: gjorde). (Det) var ett tjufstreck af Seligmann för hvilket jag också håller honom sträng räkning. Strindberg Brev 3: 122 (1882). VFl. 1937, s. 1. jfr: Kansli-Presidenten skulle hålla Er räkning på eget sätt, om det smicker kom till hans kunskap, som ni .. slösar på hans företrädare. Crusenstolpe Tess. 5: 347 (1849). jfr äv. (†): (Sv.) Det som pennan ej hinner utföra, håller hjertat räkning före, (t.) das, was die Feder nicht auszudrücken vermag, fühlt das Herz desto stärker. Möller (1790, 1807); jfr slutet. — särsk. (†) övergående i bet.: hålla ngn skadeslös l. ge ngn ersättning för ngt. För den romantiskt bildade kan denna trumpna, islupna allvarsamheten, hvilken så ofta lade band på rörelserna, ej alltid hålla en räkning för hvad som gått förloradt genom känslans förhållna uttryck. Rydqvist i 2SAH 12: 307 (1827). SvTyHlex. (1872).
2) (†) i uttr. om det l. det är ingen noga räkning, man är icke nogräknad l. man l. det är icke noga med det l. det; jfr RÄKNA 1 c, 12 b α β'. Om the andre (vokaler än a o. e) är vthi Swenske Poeterijt ingen noga Räkning (i fråga om elision). Arvidi 117 (1651).
3) motsv. RÄKNA 2 a: om handlingen att utreda släktskap gm att räkna (se d. o. 4) mellanliggande släktled; äv. konkretare, om sättet l. principen för sådan utredning; numera bl. (mera tillf.) med anslutning till 4. Hwadh för räkningh man skall bruka uthi arfzfall. RA II. 2: 303 (1617). (Ingen får äkta sin) fränka .. närmare, än at .. then ena (är) uthi tredie, och then andra fierde (led), begynnandes rächningh ifrån broder och syster, som äro i första ledh. KOF II. 2: 133 (c. 1655). — jfr SLÄKT-, ÄTTE-, ÄTTELEDS-RÄKNING.
4) motsv. RÄKNA 4, 5: räknande (av ngt); äv. konkretare, om sätt l. princip för räknande (stundom äv. övergående i bet.: räknesystem); förr äv. i uttr. göra räkning med ngt, räkna ngt. NoraskogArk. 5: 96 (1628; om tionderäkning); jfr RÄKNA 4 k α. En ny räkning som Hans Majestet har funnit på, neml: at låta räkningen löpa til 64 förrän han wender sig om. Swedenborg RebNat. 1: 272 (1717). Den gemena och simpla hopen förrättade all räkning på sina finger. Därs. 330 (1740). (När sparsamma husbönder) giöra räkning med Cassan, och se sina stora utgifter, kläcker det uti dem. Oelreich 34 (1755). Det ena (slaget av i Esras fjärde bok inbegripna böcker) utgör ett antal af 130, eller efter en annan läsart 24, som är efter en räkning antalet på Judarnes kanoniska böcker. Agardh ThSkr. 1: 33 (1842, 1855). (Sv.) Laddning med räkning, (fr.) Charge en dix temps. Tigerhielm 38 (1867). Anställa räkning af folket. Cavallin (1876). Räkningen av bräder i tolfter. NordKult. 30: 37 (1936); jfr RÄKNA 4 j. — jfr BLODKROPPS-, FEL-, FINGER-, FOLK-, HEMMANS-, MATERIAL-, PLATT-, RÖST-, SAMTALS-, SKYL-, STEN-, STYCKETALS-, TAKT-, TIO-, TIONDE-, TIOTALS-, TJOG-, TOLFT-, TOLVTALS-RÄKNING m. fl. — särsk.
a) i uttr. tappa (bort) l. komma ur räkningen, ngn gg äv. komma ur räkning, glömma bort hur långt man kommit vid räkning; i sht förr äv. i uttr. komma ur räkningen med att göra ngt, i utvidgad anv.: glömma l. tappa bort (tids)ordningen, då det gäller att göra ngt. Jag har aldeles kommit ur räkningen med att skrifva i min dagbok. 2MoB 1: 141 (1814). Runeberg (SVS) 3: 69 (1832: kom .. ur räkning). Tjenstgörande batterichef tappade både räkningen och hufvudet, så att han icke var säker om han verkligen skjutit 100 skott eller blott 99. Samtiden 1871, s. 383.
b) (†) i uttr. (ge ngn ngt) utan räkning (jfr c α), utan att räkna (så noga), i l. till okänt antal o. d. Fatab. 1911, s. 92 (1784). Alt som är hemgiort (har jag) giet honom (dvs. sonen) til klär utan räckning. Därs. 95 (c. 1800).
c) (†) i uttr. som beteckna att ngra äro oräkneliga l. oändligt l. ofantligt många; jfr d o. RÄKNA 4 c.
α) utan räkning (jfr b), utan tal, till ett ofantligt antal. De många Sätesgårdar, som utan räkning och tal upbygges. HC11H 10: 87 (1650). Tanter och onklar utan räkning. Wetterbergh SamhKärna 1: 226 (1857).
β) (det) är knappt räkning på ngra, det är knappast möjligt att räkna ngra, man känner knappast till ngras antal. Nu är knapt räkning på krogar, at tälja dem alla vore för vidlöftigt. Posten 1769, s. 847.
d) närmande sig g β, i uttr. hålla (i sht förr äv. ha, förr äv. veta) räkning på ngt, förr äv. hålla räkning med ngt, (gm att räkna l. ha räknat) hålla reda på ngts antal l. mängd l. omfattning o. d.; äv. allmännare, i fråga om ngt som utgör en mängd l. flera enheter o. d.: hålla sig underrättad om ngt l. se till att man har ngt klart för sig, hålla reda på ngt; äv. med obj. bestående av indirekt frågesats: räkna o. hålla reda på (hur många l. om osv.), i sht förr äv.: hålla sig underrättad om (hur osv.); äv. i uttr. hålla räkning på tiden, hålla reda på tidens gång; förr äv. i uttr. erhålla räkning på ngt, (gm att räkna) få reda på ngts antal; i äldre språkprov stundom svårt att skilja från 1 c α. Den, som Räckning haar på all vår Hufvud-Håhr. Wexionius Sinn. 3: C 1 b (1684). Han vet ingen räkning på sin egendom. Mont-Louis FrSpr. 268 (1739). VetAH 1782, s. 240 (: erhålla). Gud .. styrker den lidande och uppfriskar hans hopp, och håller räkning med hans tårar. Tegnér (WB) 5: 315 (1825). Gator .. så smala att man .. kan hålla räkning på hur grannen midtöfver sätter nattmössan på sig. Sturzen-Becker 2: 98 (1844, 1861). Solnedg. 2: 166 (1845: hålla räkning på tiden). (Ljusen) förvarades av husfrun själv, som höll räkning på vad som lämnades ut. Fatab. 1945, s. 71. jfr (†): Departementet för Sveriges boskap, hvilket har att hålla räkning och föra böcker öfver all Sveriges boskap. Strindberg NRik. 43 (1882); jfr 1 c α.
e) [jfr motsv. anv. av eng. count] sport. om räkning (av sekunder) som (i samband med markering med handen) utföres av domare i boxningsmatch under den tid då en av de tävlande är försatt ur strid (på grund av att han slagits till golvet l. kommit utanför ringen o. d.); särsk. i sådana uttr. som full räkning, om sådan räkning till tio sekunder (varefter matchen dömes avgjord på knockout), ta räkning l. vara nere l. gå ner för räkning [jfr eng. take the count resp. go down for the count], om boxare: vara resp. bli slagen till golvet l. försatt ur strid så att domaren räknar; i uttr. gå ner för räkning äv. i utvidgad l. bildl. anv.: bli försatt ur spel o. d., stundom äv.: bli mållös, förstummas, ”tappa hakan”. Detta slag sänder .. (honom) i golvet för full räkning. Swing 1922, nr 4, s. 6. Om bägge boxarna gå ned samtidigt, skall räkningen fortsätta, så länge som en av dem ännu är i downläge. (Hentzel o.) Smeds Boxn. 221 (1934). UNT 1936, nr 291, s. 9 (: tar räkning). Kycklingen fick Artie att gå ner för räkning. Han hade aldrig ätit nåt liknande det Mamma lagade. Lindgren Holiday SvartStj. 86 (1956). VeckoJ 1957, nr 2, s. 19 (bildl.).
f) om (sätt l. princip l. system för) tideräkning l. tidsindelning; kronologi; förr äv. i uttr. räkning om tiden l. tidens räkning, tideräkning(en); stundom närmande sig l. övergående i 5 (l. 7); jfr RÄKNA 4 g, k, 8 i. FörsprHab. (Bib. 1541: medh räkningenne om tijdhen). Nu när Tidsens Räkning Skrifver / Siutton hundra Siutton Åhr. Frese VerldslD 49 (1717, 1726). At finna hvad År det är efter Turkarnas räkning. Hauswolff Nav. 211 (1756). Räkningen efter nätter i stället för dagar hade germanerna gemensam med kelterna. Arv 1947, s. 24. jfr (†, konkretare): (Vissa urvärk) äro inrättade öfver den, af Urmakare eljest brukelige räkningen uti Ur; de kunna gå et helt eller halft år, innan de blifva updragne. Kiellberg KonstnHandtv. Urm. 3 (1753); jfr g γ. — jfr DAG-, DATUM-, TIDE-, VECKO-, VECKODAGS-, ÅRS-RÄKNING m. fl.
g) i vissa konkretare anv.
α) (†) om nummerföljd varmed sidorna i häfte o. d. äro paginerade, paginering; jfr RÄKNA 4 k. Bref, som tryckas, blifva uplagda i et, häldst qvart-format, med fortsatt räkning öfverst på sidorna. VDAkt. 1749, nr 231.
β) (†) konkret: (gm räkning funnet l. fastställt) tal l. antal; äv. om samlingen av de enheter vilkas antal fastställts gm räkning, övergående i bet.: skara, hop. Eneman Resa 1: 105 (1712). (Hönan) vet icke antingen räkningen ökas eller minskas af äggen, hon ligger på. Kling Spect. Ii 3 a (1735). (De som) eftertrycka låta .. (andras) Böker .. sättia sig sielf i Bröd- och Närings-Tiufvars Räkning. Bliberg Acerra Föret. 7 (1737). Kanhända skall .. du sjelf .. gå bort ur räkningen af de lefvande på jorden! Lehnberg Pred. 1: 63 (c. 1800). särsk. om antal som anses gälla för ngt l. som man anser finnas av ngt; jfr RÄKNA 4 m. Skull nogon med then Lag, och icke wara nögd / Thet Mödoms räkning stäckt, och Swändoms är förhögd (dvs. att ”mödomarna” anses vara tre o. ”svendomarna” sex), / Så (osv.). CupVen. B 2 b (1669).
γ) [jfr f; delvis dock möjl. utgående från 7] (†) om (bestämt avgränsad) tidsperiod (vilkens dagar l. månader o. d. man räknar för att hålla reda på hur många som gått resp. återstå l. vars regelbundna inträffande man gm att räkna dagar sluter sig till).
α') [jfr motsv. anv. i dan. o. eng.] om den beräknade tiden för havandeskapets längd. I dette neden ehr hennes Rekningh vthe. HB 2: 286 (1596). Om hon går någon Tijd öfwer hennes Räkning, så bär hon en Flicka. Hoorn Jordg. 1: 48 (1697). Serenius (1741).
β') [jfr motsv. anv. i t.] (beräknad) tid för menstruation; äv. i utvidgad anv.: (blödning vid) menstruation. VDAkt. 1693, nr 645. Qwinnors öfwerflödige räkningar. Block Pest. 74 (1711). Coffe är godt .. för fruentimmer, som intet hafva sin ordinarie räkning. Linné Diet. 2: 122 (c. 1750). Dalin (1855). SvTyHlex. (1872).
γ') [jfr liknande anv. i d.] om en människas livstid; i uttr. ngns räkning är all, ngns levnad har nått sitt slut; jfr RÄKNA 4 g δ. Då är vår räckning ofta all, / Vi få af döden öfverfall. Hanell AHRamsaij 4 (1782).
5) motsv. RÄKNA 7, 8, om (angivande av) relation (l. om sätt l. system för (angivande av) relation) mellan enheter inom samma l. olika system för mätning av ngt (t. ex. längd, yta, rymd, vikt) l. mellan olika myntenheter l. om (sätt l. system för) angivande l. uttryckande av värde l. mått i enheter (av ett l. annat slag); äv. allmännare (motsv. RÄKNA 9), om (sätt för) räknande av ngt ss. motsvarighet till ngt annat; stundom närmande sig l. övergående i 6. Hundrade Tusent Centenerer gull .. thet är, Vthi Gull, effter wår räkning, Säxtusend, fyrahundrat ock Ottatiyo tunnor gull och Tiyo tusend Vngerska gyllen. Phrygius Föret. 21 (1620). Går talet af spö .. ej jämnt up emot böterna, efter thenna räkning (dvs. med tre daler ss. motsvarande ett par spö), utan stiga böterna något ther öfver; tå ökes straffet med ett par spö. SB 5: 1 (Lag 1734). (Om) samma oförändrade quantitet Metaller, som förr hetat 54 daler, nu kallas 108 daler: då beror dyrheten på blotta namnet och högre räkning. Christiernin Vexelcours. 58 (1761). Att bortkasta räkning i den närvarande Bankoriksdalern, och att i stället antaga Riksgälds-riksdalern. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 102 (1854). Den officiella kursen på dollar i svensk räkning höjdes med två öre till 4.16. STSD(A) 1933, nr 277, s. 16. Längst synes räkning i tön bevaras i Östergötland. NordKult. 30: 28 (1936). De främsta kungliga mynten (i Frankrike under tiden efter Karl den store) voro den tourska och den parisiska denaren med ett förhållande sinsemellan av 5: 4, en räkning, som blev av grundläggande vikt för Frankrikes myntförhållanden. 2SvUppslB 20: 609 (1951). — jfr BANKO-, DALER-, DENAR-, JORD-, JÄRN-, JÄRP-, KOPPARMYNTS-, MYNT-, OSMUNDSJÄRNS-, SILVERMYNTS-, SPANNMÅLS-, SÄDES-RÄKNING m. fl.
6) motsv. RÄKNA 10, om handlingen att räkna: räknande (av ngt); äv. dels om räknekonst (se d. o. 1) l. (mera elementär) matematik (särsk. ss. skolämne), dels (numera nästan bl. i sg.) övergående i bet.: räknesätt (se d. o. 3); äv. konkretare, om (moment i) räkneoperation l. med tanke på vad som nedskrivits vid en räkneoperation: (nedskriven) uträkning; jfr KALKYL 1, RÄKENSKAP 2. Aurelius Räkn. A 4 a (1614). The fyra åtskillighe slagz Räkningar .. hwilka man Species nämpna plägar. Hortulanus Rekn. A 3 a (1638). Beswära Hufwudet med .. förwicklade Reckningar, eller annat Bryllerij. Hiärne Underr. 44 (1702). I räkningen (i trivialskolan) följes Anderssons större räkenbok. ÅbSvUndH 68—69: 85 (1800). Artilleriofficeren har väl reda på de olika kulornas hastigheter med olika laddningar och under skilda omständigheter. Detta är frukten af långa studier och svåra räkningar. Balck Idr. Suppl. 269 (1888). Vi hade räkning första timmen. Lindgren Mera 55 (1949). — jfr ALLIGATIONS-, BAK-, BLANDNINGS-, BOKSTAVS-, BRÅK-, DECIMAL-, DECIMALBRÅKS-, DEL-, DERIVATIONS-, DIFFERENS-, DIFFERENTIAL-, DISKONTO-, DUODECIMAL-, EFTER-, FEL-, HANDELS-, HEL-, HEM-, HUVUD-, INFINITESIMAL-, INTEGRAL-, INTRESSE-, KAMMAR-, KEDJE-, KOSTNADS-, KÖPMANS-, LANTMÄTERI-, PART-, PROCENT-, PROV-, PÅSKA-, RABATT-, RÄNTE-, SIFFER-, SNABB-, VARIATIONS-, VÄXEL-, ÅSKÅDNINGS-RÄKNING m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. allmän räkning, vanlig räkning; särsk.: räkning med siffror, aritmetik (motsatt: algebra); jfr ALLMÄN V. Palmquist Alg. 1: 7 (1745; om aritmetik). Dens. Räkn. 284 (1750; motsatt: logaritmisk räkning).
b) sjöv. om beräkning av ett fartygs läge med ledning av uppgifter om seglade kurser o. loggade distanser (men utan astronomiska l. terrestra observationer); bestickräkning; särsk. [jfr eng. dead reckoning] i uttr. död räkning, bestickräkning; jfr RÄKNA 10 d β. Hauswolff Nav. 487 (1756). Emedan, för Rägn skull, den 3 Julii om Middagen, ingen Observation är gjord, ty måste man blifva vid Räkningen. Chierlin Sjöm. 161 (1777). 2SvUppslB 3: 930 (1947: den s. k. ”döda räkningen”). jfr (†): Man vil här allenast förklara den första Dagens räkning eller Journal, hållen ifrån den 1 Julii om Middagen til d. 2 Julii samma tid. Chierlin Sjöm. 162 (1777); jfr 1 c o. DAG-RÄKNING 2 b. jfr BESTICK-, DAGS-, MIDDAGS-, SJÖ-RÄKNING.
7) (utom i b α numera föga br.) i utvidgad l. bildl. anv. av 6 (jfr 8); dels liktydigt med: uppgift l. problem o. d., dels (utom i b α numera nästan bl. i sådana uttr. som efter l. enligt ngns räkning) motsv. RÄKNA 11, om handlingen att (gm l. efter övervägande) göra ett antagande om l. (söka) bedöma l. taga ställning till l. planera ngt, beräkning, uträkning; äv. (numera bl. i d α) om vad ngn beräknar l. avser o. d., stundom liktydigt med: plan l. syfte o. d.; förr äv. övergående i bet.: egenskapen att vara beräknande, beräkning (se d. o. 3). Hiärne 2Anl. 131 (1702). Jag .. gick utur staden .. ganska bittida om morgonen .., samt smickrade mig at få komma igen för aftonen; men min räkning slog mig deruti felt. Roman Holbg 6 (1746). Hertigen lämnades .. ingen annan myndighet framför någon Rådsherre, än blotta högsätet, hvilket icke var hans räkning: han ville för Riks-Föreståndare förklaras. Dalin Hist. III. 2: 305 (1762). Fast hon förestälde sig finna Trueworth där, så for hon likväl til hänne. Hennes räkning sannades: Trueworth var där. Chenon Heywood 3: 107 (1773). Efter min räkning. Dalin (1855). I Keronea, sin födelsestad, lefde enligt någras räkning ännu (på Hadrianus' tid) den vördnadsvärde Plutarkus. Rydberg RomD 118 (1877). En flicka, hos hvilken den oberäknande känslan .. utträngts af .. en kall räkning, huru hon skall grundlägga sin så kallade lycka. Dens. Frib. 93 (1877). Med en manlig lymmel af enahanda skrot hade räkningen varit enkel nog. Högberg Jim 139 (1909). — jfr LÖNDE-, MÄNNISKO-, SAMTIDS-RÄKNING. — särsk. i vissa uttr.
a) (†) ställa sin räkning (up)på l. taga sin räkning efter ngt, (vid uppgörande av en plan) ta hänsyn till ngt l. inrätta sig efter ngt. Schroderus Albert. 1: 13 (1638). Såsom heftiga purgations-curer mera förderfwa än hielpa, måste man wäl taga sin reckning der efter, och see, hwad naturen kan fördraga. Hiärne Underr. 22 (1702). Ställ din räkning ej på alla tidnings väder. Dalin Arg. 2: 437 (1734, 1754).
b) [jfr d. gøre regning, t. rechnung machen, fr. faire son compte que (l. de faire qc)] (utom i α numera knappast br.) göra räkning, (upp)göra beräkning l. beräkna o. d.; dels i förb. med prep. på l. av l. åt (se α—γ), dels utan prep., i sådana uttr. som göra sin l. sig räkning l. göra (sig den) räkningen l. göra annan räkning, beräkna l. (upp)-göra beräkning resp. (den) beräkningen l. annan beräkning (särsk. i förb. med att-sats l. indirekt frågesats: beräkna l. räkna ut l. räkna (se d. o. 12 b β) med). Her Jahan Baner veet bäst att berätta om det Memellske gebietedt, som alleredhe för hans afreese till det högste hafver varedt graveredt och sombligestädes ruinerat; hvaraf rekningen lätteligen ähr att göra, i hvadh stat det nu så lång tidh skall vara. AOxenstierna 5: 532 (1630). RP 3: 221 (1633: göra sigh räkning, at). Horn Beskr. 54 (c. 1657: göra mig den räkningan, att). Wij kunn' ey ok Wij böra / Ey annan Räkning giöra / Än Alt haer sin Döds-Dag. Lucidor (SVS) 406 (c. 1670). At sakerne .. ej aldeles så skicka sig, som Frankriket wäl må i förstone hafwa gjordt sin räkning. HC11H 2: 98 (1682). Jag kom .. förr tilbaka til Jena, än jag min räkning giort. Humbla Landcr. 128 (1740). Chydenius 78 (1765). — särsk.
α) [jfr d. gøre regning på noget, t. (sich) auf etwas l. einen rechnung machen] (fullt br.) i uttr. göra sig (äv. göra) räkning (äv. säker l. någon l. liten o. d., förr äv. en fåfäng o. d. räkning, förr äv. göra sin räkning) på (förr äv. uppå) ngt (äv. ngn), räkna (se d. o. 12 b β) på l. med (resp. räkna säkert osv. på l. med) ngt (l. ngn), göra sig (säkra osv.) förhoppningar om ngt (l. ngn); förr äv. allmännare: beräkna ngt l. utgå från ngt l. tillmäta ngt vikt l. taga hänsyn till ngt o. d., räkna (se d. o. 12 b α) med ngt; jfr β. Gustaf II Adolf 508 (1625). OxBr. 8: 391 (1643: göra min räckningh). Giör dig ej någon räkning, säjer jag dig än en gång på denne Råcken, förr än Testamentet kan vinna sin kraft. Modée HåkSmulgr. 37 (1738). Schück VittA 4: 381 (i handl. fr. 1741: giordt sig däruppå en fåfäng räckning). Då .. i Rätfärdiggörelsen äfven så liten räkning göres på gudsfruktan, som på synd. Nohrborg 561 (c. 1765). Där var ingen räkning at göra på Konung Anunds vänskap. Lagerbring 1Hist. 1: 251 (1769). Hon kunde göra sig räkning på mig ända intil mitt lif. Ullman Frök. 17 (1780). Man gör räkning på, att det stora medeltidstemplet skulle kunna vara färdigt om trettio år. Sturzen-Becker VSkr. 3: 383 (1857). SvH IX. 1: 323 (1910: göra sig säker räkning på). Det medlidande .. (lektorn) skulle ha kunnat göra räkning på bland förnuftigt och vidsynt folk, förverkade han. Hellström Malmros 20 (1931). En förläning, som biskop Ingemar gjort sig räkning på. KyrkohÅ 1938, s. 85.
β) (†) i uttr. göra sig räkning av ngt, räkna (se d. o. 12 b β) på ngt. (Fienderna hade) i sådant grumligt watn giort sig räckning af rijkt fiskefänge. KKD 12: 440 (1712).
γ) [jfr t. etwas rechnung tragen samt RÄKNA 12] (†) i uttr. göra räkning åt ngt, göra ngt rättvisa, ta tillbörlig hänsyn till ngt. (Kritiken) riktar sig äfven mot stridsöfningarna i större förband, för så vidt de icke tillräckligt göra räkning åt sakförhållandenas verklighet. KrigVAT 1890, s. 279.
c) [jfr b α] (†) räkning på ngt (jfr b α), beräkning att få ngt, förhoppning om ngt; äv.: hänsyn till l. beaktande av ngt; äv. räkning uppå att få göra ngt (jfr b α), förhoppning om att få göra ngt. En liten slump, en enda niet, / En missgjord räkning på credit, / Den goda lyckan retar. Nordenflycht QT 1746—47, s. 19. Höö är icke någon räkning uppå att få kjöpa. Johansson Noraskog 1: 44 (i handl. fr. 1785). Denna föreställning af et, i blotta viljandet liggande, ovillkorligt värde, i hvilket icke ingår minsta räkning på dess nytta. Boëthius Kant 4 (1797).
d) ss. obj. till verben finna l. se i vissa uttr.
α) [jfr d. finde l. se sin regning ved l. i noget, t. seine rechnung bei etwas finden, eng. to find one's account in a thing, fr. trouver son compte à qc] (numera bl. ngn gg med ålderdomlig prägel) finna (förr äv. se) sin räkning vid (förr äv. i l. uti) ngt, äv. vid (förr äv. i) att göra o. d. ngt, förr äv. finna sin räkning med ngt l. finna sin räkning att göra o. d. ngt, finna l. anse ngt (vara) fördelaktigt l. förmånligt l. vara till fördel l. nytta l. vinst (för sig) resp. finna det (vara) fördelaktigt osv. (för sig) att göra osv. ngt; äv. övergående i bet.: vara nöjd med l. tycka om ngt resp. att göra osv. ngt; äv. med sakligt subj.; jfr BERÄKNING 2 slutet, KONTO 2. (De) som ej finna deras räkning därwid, at sanningen kommer i dags-ljuset. HC11H 3: 67 (1692). Därs. 7: 25 (1697: finna sin räkning uti). Det är bättre för eder, at taga en gammal Mann, som gifver eder mycket penningar. Jag tilstår gerna, at ögonen och de andra sinnen intet finna så väl sin räkning dervid. Lagerström Molière Gir. 70 (1731). Kling Spect. B 3 a (1735: funnit sin räkning med). Allmogen finner sin räkning at lefverera Spannemålen in natura. PH 5: 3241 (1752). Chydenius 165 (1765: ser sin räkning i). Få kunna se sin räkning vid at vara .. (skrymtare), bland ett folk, där de mästa älska och värdera allenast de grofva och ogudagtiga. Bergeström IndBref 139 (1770). Samtiden 1874, s. 808 (: såge sin räkning i att). Langlet Husm. 66 (1884: finna sin räkning vid att). Östergren (1937). — särsk. (†) finna sin egen l. enskilda räkning vid ngt, finna ngt (vara) fördelaktigt l. förmånligt l. lönande för egen l. privat del; finna sin goda l. bättre l. bästa räkning vid ngt (äv. vid att göra ngt), finna ngt fördelaktigt osv. resp. mera l. mest fördelaktigt osv. (l. finna det fördelaktigt osv. att göra ngt); jfr β, γ. I England (bruka bönderna), när hårda vintrar infalla .. at blanda hvete med råg, och så det om våren, hvarvid de ofta finna sin goda räkning. Serenius EngÅkerm. 198 (1727). PH 1: 721 (1727: finner sin bästa räkning vid). SthmStCal. 1764, s. 13 (: fant .. sin enskilda räkning vid). Han fant sin bätre räkning vid att hålla sig vid jordbruket än vid Fisket. Barchæus LandthHall. 8 (1773). Hans tillgifvenhet för det rätta och sanna är ej längre att påräkna, än han dervid finner sin egen räkning. Wallin 2Pred. 2: 182 (1822).
β) (†) finna (en) god l. bättre räkning vid l. i ngt, finna ngt (vara) fördelaktigt l. förmånligt l. lönande resp. mera fördelaktigt osv.; finna räkning vid att göra ngt, finna det fördelaktigt osv. att göra ngt; jfr α, γ. Carl XII Bref 327 (1704: finna een godh räkningh vidh). Dalin Arg. 2: 192 (1734, 1754: fann bättre räkning i). Jag fant god rekning dervid. Serenius (1741). Man fant bättre räkning vid Tack-jerns utsmidande til Stång-jern, än at af rå Malmen .. tilvärka det i Smält-Härden. Hülphers Dal. 499 (1762). Som Landtman ifrån äldre tider ej funnit räkning vid, at beså åkren med annan säd än Korn, har Landet (dvs. Västerbotten) där efter blifvit skattlagdt. Dens. Norrl. V. 1: 282 (1789).
γ) (†) finna sin räkning god att göra ngt, finna det fördelaktigt att göra ngt; finna sin bättre räkning och fördel av ngt, finna det mera fördelaktigt l. lönande med ngt; jfr α, β. Eneman Resa 1: 35 (1711). Bennet Lin. A 1 a (1738: räkning och fördel).
δ) (†) finna sin räkning (jfr α, γ), finna det (vara) fördelaktigt l. förmånligt l. lönande l. finna goda villkor o. d. (på en plats l. hos ngn); äv.: vara nöjd l. tillfreds. Carl XII Bref 327 (1704). Så förbehöllo de sig sin frihet att giöra härutinnan, som de finna bäst sin räkning. 2RARP 2: 387 (1723). (Konungens utskickade) frågade, .. om jag icke medbragt några skänker för Konungen, och han tycktes icke finna sin räkning, när jag berättade mig vara aldeles utplundrad af Morerna. Ödmann MPark 207 (1800).
ε) (†) finna rum och räkning vid ngt, med sakligt subj.: i egennyttans intresse vinna insteg vid ngt; jfr RUM, sbst.3 14 g. När .. man .. besinnar, at vårdslöshet och flärd .. härvid (dvs. vid nedsmältning o. omgörning av föremål av ädel metall) måste hafva funnit rum och räkning; så (osv.). Swab PVetA 1761, s. 14.
e) [jfr fr. être loin de son compte] (†) vara långt från sin räkning, ha mycket missräknat sig. Dalin Hist. 1: 426 (1747).
8) i vissa från 4 o. 6 l. (särsk. i bet. b) från 1 d, e utgående (ofta i utvidgad l. bildl. anv. förekommande) uttr. (jfr 7).
a) styrt av prep. i l. ur l. utom (äv. utanför), i uttr. som ange att ngt l. ngn tas (l. icke tas) med l. att ngn tar (l. icke tar) med ngt l. ngn (i räkenskaper l.) vid räkning (i bet. 4, 6) l. (allmännare) att ngt l. ngn anses (l. icke anses) kunna komma i fråga l. vara en faktor att ta hänsyn till l. räkna (se d. o. 12 b α) med o. dyl. l. att ngn tar hänsyn till l. räknar med (l. icke tar hänsyn till osv.) ngt l. ngn (i ett visst sammanhang); jfr RÄKNA 12; särsk. dels i sådana uttr. som komma med i l. vara ur l. stå l. vara utom räkningen l. vara l. stå utom (all) räkning, äv. stå utanför räkningen l. komma ur räkning, dels i sådana uttr. som taga ngt l. ngn med i räkningen, ngn gg äv. taga ngt i räkning, dels i uttr. lämna ngt l. ngn ur (äv. utom) räkningen, äv.: bortse från ngt l. ngn l. lämna ngt därhän. (Sv.) Det kommer icke med i räkningen, (lat.) Id computationi non addendum. Sahlstedt (1773). (Världen) må prisa eller lasta; detta är något, som ej får ingå i räkningen. Wallin 1Pred. 3: 183 (c. 1830). Samtiden 1872, s. 340 (: lemna .. ur räkningen). Böttiger i 2SAH 50: 243 (1874: stå utanför räkningen). Den bekymmersamma inre ställningen i Frankrike (år 1787) gjorde det nödigt att lemna Sveriges äldsta bundsförvandt utom räkningen. Tegnér Armfelt 1: 190 (1883). Forssell i 3SAH 3: 211 (1888: vara utom all räkning). I politiken måste man taga alla eventualiteter med i räkningen. VL 1893, nr 12, s. 3. Landsm. 1911, s. 291 (: Ur räkning komma). (Fotografiets) projektionsfel äro så små .. att de .. ej tagits i räkning. Ymer 1918, s. 140. (N. N.) måste av en eller annan ledsam anledning begiva sig till Sydamerika och var sedan ur räkningen. Lagergren Minn. 1: 81 (1922). VFl. 1933, s. 100 (: voro .. utom räkningen).
b) i uttr. streck i räkningen l. i ngns räkning(ar) o. d., se STRECK.
9) [sannol. utgående från 1 c, d] (†) inkomst l. vinst; äv.: förmögenhet l. rikedom (anträffat bl. i uttr. vara vid räkning och förmögenhet, vara rik l. förmögen). Mången som sitt föryttrat hafwer uti gode tro, och menar sig ware wid Rechning och förmögenhet, (äger) när han sijr sig om, .. anten litet eller intet (på grund av myntets undermålighet). Stiernman Com. 1: 620 (1615). Torra hudar är .. (Buenos Aires') exportvara, som i Europa skall gifva god räkning. Bladh (o. Hornstedt) 35 (1799).
Ssgr: A (†): RÄKNING-BOK, se D. —
(1 b γ) -GÖRERSKA. kvinna med uppgift att sköta räkenskaper (o. avge redovisning); jfr räknings-görare. DA 1808, nr 46, s. 8. —
-KAMMARE, se C. —
-KONST, se D. —
(5, 6) -PÄNNING. (räkning- 1729. räkninga- 1548—1582. räkninge- 1571—1674) (†) = räkne-pänning 1; äv. bildl. (jfr räkne-pänning 1 slutet). TullbSthm 17/4 1548. Store Herrar äro intet annat än Gudz räkningapenningar, hwilke mykit eller litet gälla. PErici Musæus 3: 101 b (1582). Biurman FrSpr. 220 (1729).
Ssg: räkningpänninge-bössa. (†) ask för förvaring av räknepänningar; jfr räkne-bössa. TullbSthm 17/7 1581 (: Rechninge pe(n)ninge bösser, pl.). —
(4 f) -SKÄMMARE. (†) om person som (gm att meddela felaktiga uppgifter) fördärvar l. förvirrar tideräkningen. Lagerbring 1Hist. 2: 847 (1773). —
-TAVLA, se D.
B (†): RÄKNINGA-PÄNNING, se A. —
-SKOLA, se C. —
-TAL, -TAVLA, se D.
C († utom i ssgrna -kammare o. -man): RÄKNINGE-ART, -BOK, se D. —
-KAMMARE. (räkning- 1636—1788. räkninge- 1541 osv. räknings- 1626—1880) [jfr t. rechnungskammer, fr. chambre des comptes (båda i bet. 1)]
1) hist. till 1 a, b; = räkne-kammare 1; förr äv. bildl. VaruhusR 1541. Balck Musæus Gg 2 b (1596; bildl.). Krigz Rådet och Ammiralitetet holles på Blasiusholmen .. men Cantzeliet och Räkninge-Cammaren på Slåttet. RF 1634, § XIV. HFinlH- 17Årh. 43 (1637; i Åbo). På wästre sijdan emellan Rijkzsaals trappan och wester hörnett .., så ähr den Kongl:e Räkningekammaren. AntecknSaml. 291 (1660). 3NF 4: 511 (1925; om franska förh.).
2) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) till 6: (klass)-rum för räkneklass; förr äv.: räkneklass; jfr räkne-kammare 3. VDAkt. 1700, nr 199. Nu begärar han få komma i Scholan igen .., åt minstone at få komma i räkninge kammaren. Därs. 1735, nr 260. Linnarson VadstenaSk. 88 (1931).
Ssgr (till -kammare 1): räkningekammar(e)-byggnad. (om ä. förh.) särsk. om byggnad hörande till Sthms gamla slott o. innehållande räknekammarens lokaler. SthmSlH 1: 66 (1940).
-dräng. (-mar- 1637—1645) (†) vid räknekammaren anställd tjänare. KlädkamRSthm 1637 A, s. 13 b. Därs. 1645, s. 7 a. —
-KONST, -MAN, se D. —
(6) -MÄSTARE. lärare i apologistklass (se d. o. a), apologist; jfr räkne-mästare 2. VDAkt. 1658, nr 76. —
-PÄNNING, se A. —
(6) -SKOLA, r. l. f. (räkninga- 1655. räkninge- 1691—1800) räkneskola; äv. om räkneklass. VDAkt. 1655, nr 194. Widekindi G2A 447 (1691). VDAkt. 1800, nr 345. —
-SÄTT, -TAL, -TAVLA, -VÄRDE, se D.
D: (6) RÄKNINGS-ART. (räkninge- 1727. räknings- 1750) [jfr t. rechnungsart] (†) räknesätt (se d. o. 3); äv. övergående i bet.: gren av matematiken. Mört Weidler 4 (1727; om algebra). Palmquist Räkn. 59 (1750; om division). —
(1 c, d) -BESKED. (i sht i fackspr.) skriftligt meddelande (i form av utdrag ur räkenskaper) om ngns skuld l. fordran; särsk. om sådant meddelande som bank lämnar räkningshavare, kontobesked. GHT 1896, nr 227 A, s. 3. SFS 1937, s. 1131. SvAffärslex. (1948). —
(1 b) -BILJETT. (†) om kortfattad skriftlig redovisning för omhänderhavda medel; jfr biljett, sbst.1 1. VDAkt. 1712, nr 124. —
(1 c, 6) -BOK; pl. -böcker. (räkning- 1604—1749. räkninge- 1653—1819. räknings- 1804—1873) [jfr t. rechnungsbuch] (†) räkenskapsbok; äv.: handbok i finansväsen l. lärobok i räkning (aritmetik). 3SthmTb. 5: 208 (1604). Düben Boileau Sat. 45 (1722). Jungberg (1873). —
(6) -ELEMENT. (†) om storhet l. element (se d. o. 3) som användes vid (be)räkning. Hällström PVetA 1812, s. 52. —
(1 c α) -FÖRANDE, n. (†) förande av räkenskaper; bokföring. DA 1793, nr 180, s. 4. KrigVAT 1857, s. 173. —
(1 c α, d) -FÖRARE. [jfr t. rechnungsführer] person som för räkning; bokhållare; numera företrädesvis (mera tillf.) till 1 d. Schultze Ordb. 1240 (c. 1755). Fliesberg HbKöpm. 2: 196 (1900). —
(1 d, e) -FÖRD, p. adj. om belopp o. d.: (upp)-förd på räkning. Östergren (cit. fr. 1909). Inbetalning av räkningsförda avgifter. RTKatal. 1919, 4: 782. —
(4—6) -GRUND. (numera bl. tillf.) grund (se grund, sbst.1 III 5) l. princip för räkning; särsk. till 4 (f). Hofcal. 1760, s. 117. —
-GÖRANDE, n. (†)
2) till 1 b γ: redovisning (för ngt); äv. allmännare: räkenskapsföring (jfr räkning 1 c); äv. i uttr. emottaga (affärsrörelse o. d.) till räkningsgörande, övertaga skötseln l. driften av (affärsrörelse osv.) med redovisningsskyldighet (jfr räkning 1 b ι). 2RA 1: 623 (1723). 2RARP 11: 512 (1739; allmännare). (Vid byggande av residenshus) Bör .. Landshöfdingen utse någre af Betienterne i Länet, til inseende öfver byggnaden, och räkningsgiörande för medlen. PH 5: 2933 (1750). DA 1808, nr 41, Bih. s. 6 (: emottaga). —
(1 b γ) -GÖRARE. (†) person (befattningshavare) med uppgift att föra räkenskaper o. avge redovisning; jfr redogörare 1 o. räkning-görerska. 2RA 3: 1004 (1734). (Landshövdingarna skola) tilhålla alla Redo- och Räkningsgiörare i Länen, at i tid afsluta och insända deras Räkenskaper. PH 6: 4008 (1756). LReg. 476 (1780). —
(1 d) -HAVARE. (i sht i fackspr.) kontoinnehavare; särsk. om innehavare av konto i bank. Skogman Bank 1: 9 (1845). Staffeluppställningen är lämplig i affärer, där man varje ögonblick måste kunna se sitt mellanhavande med de personliga räkningshavarna. Ramstedt BokförGr. 17 (1915). SFS 1948, s. 641. —
(1 d) -HÅLLANDE, n. (numera bl. tillf.) om förhållandet att ha konto hos ngn l. i en institution o. dyl. l. att ha o. föra konto för ngn; jfr -hållning. SPF 1859, s. 694 (i fråga om bankkonto). Döss o. Lannge (1911). —
(1 d) -HÅLLNING. om förhållandet att ha konto hos ngn l. i en institution o. dyl. l. att ha l. föra konto för ngn (äv. i uttr. räkningshållning med ngn); nästan bl. dels (i sht i fackspr.) i fråga om televärkets bokföring av telegramavgifter på konto för senare betalning, dels (numera bl. mera tillf. o. icke i postalt fackspr.) i fråga om debitering av postavgifter i postbok (se d. o. 4). Räkningshållning med korrespondenter. Geijer Postförf. 303 (1890). Enskilde korrespondenters, firmors eller bolags afgifter för s. k. räkningshållning med postverket. SD(L) 1901, nr 602, s. 4. Telegrafstyrelsen äger medgiva abonnent å rikstelefon kredit å telegramavgifter. För räkningshållning .. utgå särskilda avgifter. SFS 1951, s. 314.
Ssgr: räkningshållnings-avgift. (i fackspr.) särsk. vid televärket: avgift för räkningshållning, bokföringsavgift. SD(L) 1902, nr 24, s. 3. Alm(Ld) 1957, s. 30.
-inkomst. (i fackspr.) särsk. vid televärket: inkomst av räkningshållning (förr utgående ss. sportler). BtRiksdP 1902, 6Hufvudtit. s. 162. —
-KAMMARE, se C. —
(6) -KONST. (räkning- 1722—1794. räkninge- 1619—1708. räknings- 1817) [jfr t. rechnungskunst] (†) = räkne-konst 1. AOxenstierna 1: 312 (1619). Norrmann Eschenbg 1: 76 (1817; om aritmetik). —
(4) -LÖS. (†) som icke kan räknas, tallös, otalig; jfr räkning 4 c α. JGOxenstierna 4: 239 (1815). Han för till vårt försvar sin räkningslösa här. Dens. 5: 158 (c. 1817). —
(1 a (o. b, 6)) -MAN ~man2. (räkninge- 1860—1921. räknings- 1537 osv.) (förr) förtroendeman som inom vart o. ett av de 35 marklag i vilka Åland i äldre tid var uppdelat hade till uppgift att utreda o. bestämma hur stor del av utlagorna som tillkom varje skattskyldig inom marklaget samt att uppbära beloppen o. leverera dem till fogde. SkattebÅl. 1537, s. 1 a. FinFmT 27: 121 (1916). Anm. 1:o I ä. tid användes äv. den förkortade formen rängsman (skrivet rengz-, rengx-, rängz-) [jfr fjälsman, fjärsman av fjärdingsman]. Murenius AV 408, 415 (1659). ÅboBjörnebAfk. 1691, s. 3263. 2:o Om ordets anv. hos Baazius Posse 25 (1677) se -år anm. —
(4, 6) -METOD.
2) = räkne-metod 2; särsk. (i fackspr.) till 4, om statistisk kontrollmetod varvid man går igenom enheterna i en grupp föremål o. räknar antalet felaktiga detaljer i gruppen. IngHb. 7: 476 (1951). —
(5, 6) -MÅL. (†) om mynts räknevärde (se d. o. 2); jfr mål, sbst.3 1 d. Dijkman Obs. C 6 b (1686). —
(1 c, e) -PAPPER. (numera bl. tillf.) papper avsett för räkenskaper l. räkning(ar). Nordforss (1805). —
(4) -PERIOD. (numera mindre br.) post. (regelbundet återkommande) tidsperiod under vilken försändelser räknas vid postanstalt för utarbetande av statistiska uppgifter rörande poströrelsens omfattning, statistikperiod. Geijer Postförf. (1890). Döss o. Lannge (1908). —
(1 d) -SALDO. [jfr t. rechnungssaldo] (i sht i fackspr.) kontos saldo. Jungberg (1873). Cassel Dyrtid 153 (1917). —
(1 c β) -SLUT. [jfr t. rechnungsschluss] (†) avslutande av räkenskaper; bokslut; äv. konkretare, om den erhållna slutsumman. Bergv. 2: 449 (1748). PH 8: 147 (1766; om slutsumma). Bergv. 4: 618 (1823). —
-SÄTT, n. (räkninge- 1753. räknings- 1718—1885) (†)
1) till 4: sätt att räkna; räknesätt (se d. o. 1); äv.: räknesystem. Vår Arithmetique och räknings sätt .. har sin egenteliga Period vid hvart 10:de tal. ESwedenborg (c. 1735) i Lychnos 1937, s. 251. Bælter JesuH 1: 103 (1755). Lagerbring 1Hist. 1: 399 (1769). särsk.
b) i utvidgad anv., om sätt l. princip för användning av skrivtecken ss. uttryck för talvärden. Detta (förut nämnda) räkningssätt är allmänt hos alla Österländska folkslag. Thorberg ÖsterlSpr. 19 (1785).
2) till 5, = räkne-sätt 2. 3000 millioner livres eller efter svenskt räkningssätt 20,000 tunnor guld. Chydenius 306 (1766). Strinnholm Vas. 2: 267 (1820).
3) till 6: sätt att räkna, räknesätt (se d. o. 3). Swedenborg Reg. 25 (1718). Emedan man .. (med algebra) kan utleta .. sanningar, som genom det allmäna räknings sättet (dvs. med aritmetik) ej kunna finnas. Palmquist Alg. 1: 8 (1745); jfr räkning 6 a. Quatour species, äro de förnämsta och uti dageligit bruk mäst oumgängelige räknings sätten. Dens. Räkn. 12 (1750). Lithander Aritm. 38 (1814). Ahlman o. Forsman (1885). särsk. i utvidgad anv. (jfr 4), om slag l. typ av räkneproblem. Sådane räkningssätt kunna förefalla, til hvilkas uplösande Arithmetica communis är otilräckelig. Berch Hush. 17 (1747).
4) i utvidgad l. bildl. anv. av 3 (jfr 3 slutet), om sätt att räkna (se d. o. 11, 13, 14) l. att uppfatta o. bedöma; jfr räkning 7, räkne-sätt 4. Efter mitt räkningssätt. Nordforss (1805); möjl. till 3. (En skribent i Helsingfors Morgonblad) räknar .. Almqvist till samtidens unga författare. .. Detta räkningssätt öfverensstämmer likväl ej alldeles med det begrepp, man vanligtvis fäster vid ordet ungdom. Cygnæus 6: 188 (1842). Bring Högm. 138 (1862). —
-TAL. (räkninga- 1675. räkninge- 1675—1764. räknings- 1718—1857) (†)
1) till 4: räkneord; särsk.: grundtal. Ett afstånd outsägligt / Med alla räkningstal. JGOxenstierna 4: 267 (1815). De enskilt bestämmande räkneorden äro antingen räkningstal .. eller ordningstal. Strömborg SvSprSkol. 50 (1857).
2) till 4: räknesystem; äv. talserie (följd av tal i vedertagen ordning) uttryckt medelst skrifttecken (jfr run-tal 3). Verelius Run. 12 (1675; om talserie). Swedenborg RebNat. 1: 275 (1718).
3) till 4—6: talvärde som ett skrifttecken uttrycker l. äger; jfr räkne-värde 1. Scherping Nyck. 1 (1730).
4) till 5, = räkne-tal 3. En mark örtug och en mark penningar voro i räkningetalet det samma, men ej i godheten. Botin Utk. 623 (1764). —
(6) -TAVLA. (räkning- 1810—1839. räkninga- 1681. räkninge- 1705—1824. räknings- 1718—1747) (†)
1) = räkne-tavla 1, 2; äv. med symbolisk innebörd, i uttr. som beteckna att ngn meddelar l. mottager undervisning i räkneklass. Proponerades, att Sveno Olai som något stoor är, och här till sittet för Rechninga Tablan, fåår tillåtelse sättias för Hr Oluff effter han lust haf(ve)r till att studera. VDP 1681, s. 360. Min Successor wid räkningetaflan Ährewördig H:r Magister Wickelgren. VDAkt. 1705, nr 462. Lagat en Räkningtafla till Gymnasium. VGR 1839, Verif. s. 203.
(1 a) -TING. (†) sammankomst mellan fogde o. till hans fögderi hörande bönder vid vilken utredning ägde rum beträffande skatters o. oneras fullgörande. Widekindi G2A 447 (c. 1676); jfr Hallenberg Hist. 4: 639 (1794). —
(1 b, d) -UTDRAG~02, äv. ~20. särsk. till 1 d: kontoutdrag. Jungberg (1873). Hernberg Rättsh. 213 (1922). —
(5, 6) -UTTRYCK. (†) om räkneenhet. Hvilken bestämdhet eger då penningens enhet, .. den må bestå af myntade metaller eller .. vara blott ett räkningsuttryck? Järta 2: 217 (1823). —
(1 a) -VIS, adv. (†) gm utredning o. klarerande av ekonomiskt mellanhavande. Celsius G1 2: 177 (1753). —
(5, 6) -VÄRDE. (räkninge- 1769. räknings- 1829) (†) = räkne-värde 2. Posten 1769, s. 413. PrestP 1829, 7: 14. —
(1 c) -VÄRK, n. [jfr t. rechnungswerk] (†) avdelning (vid ett företag o. d.) som sköter räkenskaper; jfr räkenskaps-värk 2. Stiernstolpe Arndt 2: 142 (1807). —
(1 c) -ÅR. (†) räkenskapsår. Jungberg (1873). Anm. Ordet har tidigast anträffats ss. ordagrann återgivning av hebr. schenōt mispār, eg.: ”antalsår” (till hebr. mispār, (an)tal), dvs. fåtal år (Job 16: 22) hos Baazius Posse 25 (1677); på samma ställe hos Baazius återgives äv. hebr. metē mispār, dvs. fåtal män, med räkningsmän. —
Avledn.: RÄKNINGSKAP, r. l. m. (-ningsskapper, pl. 1711. -ninskap i ssg 1593 (: rechninskapz bökier)) [fsv. räkningskaper, redovisning, fnor. reikningskapr, uppgörelse av mellanhavande] (†) till 1 c, = räkenskap 1 c. KKD 3: 214 (1711; i pl.).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content