publicerad: 1967
SIKT sik4t, sbst.2, r. l. m. (BtÅboH I. 9: 33 (1637) osv.) ((†) n. VarRerV 28 (1538), Ericson MejM 119 (1929)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (Risingh KiöpH 91 (1669) osv.) ((†) =, HovförtärSthm 1706 A, s. 628, BoupptRasbo 1764; -er (se nedan); -or Broman Glys. 3: 221 (c. 1730)); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SIKTE sik3te2, sbst.1, n. (Schroderus Albert. 3—4: 270 (1638) osv.) ((†) m. BoupptSthm 6/11 1658, Lindh Huuszapot. 101 (1675)); best. -et (ss. m. -en); pl. -en (TullbSthm 17/5 1581 osv.), äv. -er (förr äv. att hänföra till sg. sikt; HovförtärSthm 1577 B, s. 43, BoupptVäxjö 1842) ((†) =, BoupptSthm 9/6 1669, Därs. 31/7 1678).
Ordformer
(seckt 1698. sikt (-cht, -ckt, -ct, -gt) 1538 osv. sikte (-cht-, -ckt-) 1580—1944)
Etymologi
[fsv. sikt, n., sikter, m., sikte, n. (i ssgn krydda sikte); jfr d. sigte (i ä. d. äv. sict), nor. sikt, sikte; av lt. sicht, sichte (motsv. holl. zift), till mlt. sēve, sēf, såll, motsv. holl. zeef, fht. sib, sip, t. sieb, feng. sife, eng. sieve (möjl. rotbesläktat med växtnamnet SÄV), l. till mlt. sichten (se SIKTA, v.2); bet. 2 o. 3 äro möjl. sena avledn. av SIKTA, v.2 — Jfr SIB-]
1) redskap för mekanisk sortering av finkornigt l. pulverformigt, i allm. sönderkrossat material i korn med grövre o. mindre storlek l. för avskiljning av vissa (vid massans användning icke önskvärda) grövre l. finare partiklar från massan (t. ex. skal från mjöl, damm från krut) l. (större) fasta partiklar från en vätska l. för torkning av våta partiklar gm avrinning l. för finfördelning av en massa o. d., i sin enklare (i sht förr i hushållet använda) form utgörande ett jämförelsevis stort handredskap bestående av en rakt uppstående, i allm. cylindrisk ram med en botten av en tämligen finmaskig duk vävd l. flätad av trådar av något textilmaterial l. av metall, vid modern industriell anv. (t. ex. i kvarnar) utformat på olika sätt (t. ex. ss. plan- l. cylindersikt, i vissa fall med duken ersatt av perforerad plåt); motsatt (större än): sil o. durkslag; jfr HARPA, sbst.2, RISSEL, sbst.2, SÅLL. Grov, fin (förr äv. grann) sikt, med större resp. mindre mellanrum mellan trådarna. Fast, rörlig, roterande, vibrerande sikt, i kvarn. VarRerV 28 (1538). Tå man sichtar, bliffua sådonar quarra j sichtet. LPetri Sir. 27: 5 (1561). Lindh Huuszapot. 101 (1675: een gran Sichte). Lät smälta Märgen och lätt dhen gå genom Sichtet. Rålamb 14: 117 (1690). Wetterdal Grufbr. 352 (1878; för anrikning av krossad malm). Häll upp .. (skållad mandel) i durkslag eller på sikt och låt den rinna av. StKokb. 71 (1940). — jfr CENTRIFUGAL-, CYLINDER-, DAMM-, FIN-, FLOR-, FÖR-, GRANN-, GROV-, HAND-, HÅR-, HÅRDUKS-, KALK-, KRYDDE-, METALL-, MJÖL-, MÄSSINGS-, PASSER-, PLAN-, PUDER-, PULVER-, RULL-, RUND-, SAM-, SAND-, SIL-, SILKES-, SKROT-, SLAG-, SOCKER-, STÅL-, TAGEL-, TROMMEL-, TRUM-, VALS-SIKT m. fl. — särsk.
a) (förr) om sikt använd i magiskt syfte, särsk. vid fjärrskådning (varvid fjärrskådaren gm att se genom sikten ansågs kunna uppdaga hemligheter, t. ex. leta rätt på tjuvgods). The hafua brukat trulldom der om at the schulle bespanna huem .. (låset) tagit haffuer bådhe medh såll och sichte. 3SthmTb. 3: 33 (1600). Hall KultInt. 24 (i handl. fr. 1631; i fråga om ”lövjeri”).
b) (i vitter stil, numera bl. tillf.) i oeg. l. överförd l. bildl. anv. Hwad är een .. (slösaktig) Qwinna .. annat än en Botnlös Brunn, itt Sichte fult medh Hol? Schroderus Albert. 3—4: 270 (1638). — särsk.
α) symboliserande kvinnlig, huslig verksamhet. Nu har Hialmar giordt .. / Att Bonden på sin Loo, och Hustrun wed sin Seckt / Heelt trygge stå. Dahlstierna (SVS) 128 (1698).
β) i uttr. som beteckna att ngn undergår en mer l. mindre hård behandling, särsk. för undersökning av hans egenskaper l. inre halt; jfr SIKTA, v.2 e, särsk. δ. Strindberg Dam. 104 (1898). Far min .. har själv varit med om litet av varje, han har varit både i såll och sikt. Dahl Turgenev Fäd. 158 (1922).
2) (ngt vard.) siktat mjöl; vanl. om siktat rågmjöl, rågsikt; äv. övergående i bet.: grad av finhet l. finkornighet hos siktat mjöl. Mjölutbytet vid förmalning till sikt (beräknades) utgöra af råg 65 procent och af hvete 75 procent. BtRiksdP 1892, I. 1: nr 8, s. 6. Mjöl av finaste sikt. Östergren (1938). Bröd av finaste sikt. SvHandordb. (1966). — jfr EFTER-, FIN-, GROV-, MELLAN-, RÅG-, SAM-, STÅL-SIKT.
3) (mera tillf.) siktning. Kvarnstenar, 2 par för sammäld, d:o 1 par för sikt. UNT 1930, nr 10504, s. 16. Harlock (1944). — jfr FIN-, STÅL-, TOPP-SIKT.
Ssgr (till 1. Anm. Vissa av de nedan anförda ssgrna kunna äv. hänföras till sikta, v.2): A: SIKT-BAND. tekn. bandformig sikt(duk). TT 1904, K. s. 13 (för siktning av krossad malm). —
-BI. [benämningen föranledd därav att hannens främre skenben äro utvidgade till tunna skivor som sedda mot dagen synas vara fulla av hål] (†) silvermunstekeln Crabro cribrarius Lin. VetAH 1751, s. 56. LfF 1847, s. 49. —
-BOTTEN. om den av siktduken l. den perforerade plåten l. dyl. bildade bottnen av en sikt. Ahlberg FarmT 91 (1899). —
-DUK. (sikt- 1649 osv. sikte- 1538—1938 (angivet ss. mindre vanl.)) [fsv. siktoduker; jfr mlt. sichtedōk] duk vävd l. flätad av trådar av något textilmaterial l. av metall, avsedd att användas l. använd till siktning l. bildande den del (bottnen) av en sikt genom vilken de finare partiklarna av det som skall siktas passera; jfr sil-duk. VarRerV 28 (1538). 3 alna sikteduk. VadstKlUppbB 57 (1549). Rog Miöhl som een gång gåt igenom sichteduuken 6. T(unno)r. BoupptSthm 1667, s. 768. Sligen från den andra raden af separatorer passerar genom en ändlös siktduk med 0,5 mm. hål. TT 1904, K. s. 13. jfr metall-, silkes-, ylle-siktduk. särsk. i allmännare l. oeg. anv., om vävnad som är av samma slag som l. som liknar den som användes till siktar. Freja 1880, s. 34. (Till kvinnodräkten i Skedevi hörde förr) ett huckle af fin hårdstärkt siktduk. TurÅ 1913, s. 165. —
-FLOR. (sikt- 1742—1775. sikte- 1776) (†) florvävnad använd ss. siktduk l. av samma slag som l. liknande sådan vävnad. BoupptVäxjö 1742. Lidén FörtrBr. 240 (1775). —
-HÅL, sbst.1 (sbst.2 se sikta, v.1 ssgr). om mellanrummen mellan trådarna i en siktduk l. hålen i en siktbotten av perforerad plåt. Östergren (1938). —
-LAV. bot. laven Umbilicaria torrefacta Schrad., med en bål bestående av ett blad som är genombrutet av täta små hål. VetAH 1794, s. 88. —
-LÅDA. tekn. låda som omsluter (maskindriven) sikt l. siktapparat; äv. om lådliknande siktram. JernkA 1877, s. 345. Vägmaskinl. 156 (1942). —
-MAKARE. (sikt- 1640 osv. sikte- 1550) (i sht om ä. förh.) person som hantverksmässigt tillverkar siktar. EnköpTb. 59 (1550). IllSvOrdb. (1955). —
-NUMMER. tekn. nummer betecknande grovleken av en sikt (en sikts masktäthet l. hålstorlek). SFS 1919, s. 2264. —
-PASSARE. kvarnarbetare med uppgift att sköta siktmaskin o. ta prov på o. bedöma förmalningsproduktens kvalitet. NordYrkesklassif. 158 (1962). —
-PLÅT. tekn. i maskindriven sikt: perforerad plåt med samma funktion som en siktduk. TT 1903, Annonsbil. nr 18, s. 2. —
-SATS. särsk. tekn. om uppsättning av seriekopplade siktar med avtagande masktäthet l. hålstorlek. AlnarpInvB 1893, s. 45. —
-SKÅP. tekn. stor låda som omsluter ett antal siktar, särsk. med uppgift att hindra spridning av siktdamm. KrigVAH 1824, s. 202 (vid krutbruk). —
-YTA. tekn. om den yta som bildas av (den del av) siktduken l. siktplåten i en sikt, varigenom de finare partiklarna av det som skall siktas passera. TT 1872, s. 119. Vägmaskinl. 157 (1942; i vibrationssikt).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SIKTE-DUK, -FLOR, se A. —
-KLÄDE. (sikte- 1640. sikto- 1569) (†) siktduk (av textilmaterial). VadstKlUppbB 135 (1569). Linc. Kkk 4 a (1640). —
-MAKARE, se A. —
-TRÅD. om tunn (metall)tråd använd till siktar l. (vanl.) om tråd av liknande slag, med annan användning. Om sommaren tog vi .. (gäddor) med rännsnaror af fin ståltråd, gulskinande siktetråd. Moberg DinStund 100 (1963).
C (†): SIKTO-KLÄDE, se B.
Spoiler title
Spoiler content