publicerad: 1997
STÖKA stø3ka2, v.1 -ade (Prytz OS H 1 b (1620: stökar, pr. sg.) osv.) ((†) pr. sg. -er Spegel GW 37 (1685: stöker .. kring); ipf. -te Högberg Utböl. 1: 80 (1912: stökte till)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.); jfr STÖK, sbst.2
Ordformer
(-a 1620 (: stökar, pr. sg.) osv. -ia 1669)
Etymologi
[sv. dial. stöka, hopsamla ris o. kvistar, pyssla, städa, äv. (Gotl.): röra i elden med en käpp; sannol. etymologiskt identiskt med nor. nn. stauke, stöta, hacka, stampa, gå långsamt, o. i avljudsförh. till dels STOKA, dels STUKA, sbst.1 o. v.1 — Jfr STÖK, sbst.1, STÖKA, v.2, STÖKIG, adj.2]
1) (vard.) intr.: (gå omkring l. fram o. tillbaka o.) syssla med att ställa i ordning l. städa l. ägna sig åt diverse (små)sysslor (i ett hem l. på en gård o. d.), pyssla l. rumstera l. hålla på med hushållsarbete o. d.; äv.: (pyssla med att) leta l. rota (i ngt); ofta med tanke på l. med inbegrepp av tillfällig oordning l. brådska l. buller o. d. som åstadkommes vid städning l. iordningställande o. d.; äv. i uttr. stöka med ngt, syssla l. pyssla med ngt, vara upptagen av l. med ngt; äv. bildl., särsk.: forska. Gå och stöka i hemmet l. vid spisen l. hemma på gården. Prytz OS H 1 b (1620). Högvördigste Herr Ärcke Biskopens prisvärda upmuntran har giort at iag fått stor lust at stöka uti Finlands forna tilstånd och häfder. Edencqvist (1775) i HA 9: 56. Qvinnorna stökade (på senhösten) allt ifrigare i skafferierna, tänkte med allvar på julen samt lade sin lutfisk i vatten. LoF 1873, s. 35. Mor låg sjuk i halsfluss och jag höll på och stökade i rummet, värmde vatten att blanda honung i åt mor. Martinson MötDikt. 54 (1950). Socialdemokraterna har .. länge utvecklat stor energi genom att stöka med skatten. SmålP 10⁄1 1973, s. 4. — jfr AV-, GENOM-, O-, STOR-, UPP-STÖKA. — särsk.
a) (numera mindre br.) i uttr. stöka i ordning, ställa i ordning. Amman 51 (1756). Schulthess (1885).
b) (numera mindre br.) i uttr. stöka efter ngt, rota efter ngt l. leta efter ngt. Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) (numera bl. tillf., vard.) i uttr. stöka till oväder o. d., opers.: dra ihop l. arta sig till oväder osv. Dä håller på å stöka te någe oväder! — Tror styrman dä? Engström Hemsp. 15 (1921).
3) (numera föga br.) tr.: stöka (i bet. 1) med (ngt); sköta om (ngt) gm att stöka med det o. d.; äv. i uttr. stöka ngt i ordning, gm att stöka ställa ngt i ordning; förr äv.: rota i l. undersöka (ngt). Verelius Herv. Dedik. 4 (1672; i bild). Hon war så ikkin (dvs. flitig) så tä stöka stort å smått. Tidfördrijf C 4 a (c. 1695). Nu blef Herr Mårten i hast kommendant / På Gullberg, och Frun då fick annat att stöka. Braun Dikt. 1: 4 (1837). Han kände efter torraste platsen (under britsen) och stökade varligt i ordning så stor bit att han kunde ligga. Didring Malm 1: 33 (1914). — jfr UPP-STÖKA.
4) (numera föga br.) intr.: åstadkomma oordning l. oreda; skräpa (ner); med subj. betecknande person l. djur äv.: husera (se d. o. 2). Gudinna! flög den Pijl förmedelst dine Hand / I det Swijn, som så Grymt mon stöka, / Så (osv.). Dahlstierna (SVS) 346 (c. 1696). Tag bort de där sakerna, de bara stöka. Weste FörslSAOB (c. 1817). Ännu hade Torfinn icke sport något om bärsärkarnes våldsgästning. Han befallde sitt folk skynda sig i land. ”Ty det anar mig”, sade han, ”att det icke är vänner, som här stökat”. Bååth Grette 44 (1901). — jfr O-, TILL-STÖKA.
5) i fråga om att styra l. klä ut sig; i den särsk. förb. STÖKA TILL SIG.
6) [utvecklat ur 1] utan tanke på städning l. rengöring o. d.: (hastigt) ombesörja ngt l. bli klar l. färdig med ngt; (hastigt) få ngt ur händerna; i de särsk. förb. STÖKA IFRÅN SIG, OM, UNDAN, ÖVER o. ss. senare led i ssgrna UNDAN-, ÖVER-STÖKA.
7) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) samla ihop ris l. torra kvistar (till bränsle). Schultze Ordb. 5065 (c. 1755).
1) (vard.) till 1 (o. 3): (lätt l. hastigt o. d.) städa av (ngt); äv. utan obj. Stöka af bordet. Lind (1749). Björkman (1889).
2) (†) bildl., i uttr. stöka av med ngt, (lättvindigt l. nonchalant) göra av med ngt (se göra av 3 a). Landsm. 1: 262 (1879). —
STÖKA FRAM10 4. (numera föga br.) till 4: utan ordning l. reda ta l. sätta o. d. fram (ngt); ta osv. fram (ngt) o. därvid åstadkomma oordning; äv. bildl. Düben Boileau Sat. 76 (1722; bildl.). Stöka fram allahanda saker, (dvs.) utan ordning framsätta eller framlägga etc. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stöka fram, (dvs.) sätta fram något som skräpar. Dalin (1854). Schulthess (1885). —
STÖKA IFRÅN SIG10 04 0, äv. FRÅN SIG4 0. (vard.) till 1 (o. 3) o. 6: (hastigt) städa l. plocka undan l. bli färdig med ngt; äv. tr.: (hastigt) städa osv. undan (ngt). Berndtson (1880). Klint (1906; tr.). Låt mig bara stöka ifrån mig som hastigast, bad hon. Här ser ut som ett grishus. Stiernstedt Liw. 298 (1925). —
STÖKA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. (vard.) till 1 (o. 3): stökande genomsöka (ngt). Topelius Vint. II. 2: 230 (1882). jfr genomstöka. —
STÖKA KRING, se stöka omkring. —
STÖKA OM10 4. (vard.)
1) till 1 (o. 3): (hastigt) rota om (i ngt); äv. dels i uttr. stöka om med ngt, ombesörja l. göra i ordning ngt, dels med obj. (särsk. möbler: stökande flytta om). Stöka om alla möblerna, (dvs.) omflytta dem. Weste FörslSAOB (c. 1817). Lova gick för att stöka om med litet mat åt Anders. Virén Skizz. 27 (1890). (Hägern) stökar om i boet. Rosenius SvFågl. 4: 49 (1931).
3) (vard.) till 6: (hastigt) ombesörja (ngt). Var så god att stöka om det (dvs. ett svar på en tidningsartikel) i hast. Hellberg Samtida 2: 105 (i handl. fr. 1848). —
STÖKA OMKRING10 04, äv. KRING4.
1) till 1. Spegel GW 37 (1685). Man stökar omkring med söndagsförmiddagens sysslor. Andræ Herdabr. 74 (1937).
2) (numera föga br.) till 4: husera l. härja; om djur äv.: böka o. d. Ekblad 150 (1764). Jag gaf mig under Baneriska Armeen, just när de stökade kring i Meiszen och Thüringen. Weise 1: 50 (1769). (Grävlingen) hade om nätterna ofta varit vaken och stökat omkring. Nilsson Fauna 1: 187 (1847). —
1) till 1, i uttr. stöka till med ngt, (på ett omtänksamt sätt) ordna l. ställa till med ngt l. göra ngt i ordning l. laga till ngt; förr äv. i uttr. stöka till att göra ngt, ordna om l. se till att göra ngt o. d. Jag har allt så många gånger stökat till med matsäckar, att jag vet huru man bäst skall konservera dem. Carlén Skjutsg. 416 (1841). (I den nya bostaden) stökade hon visserligen till så godt hon förmådde, att bereda trefnad åt sin son löjtnant Pehr .. men (osv.). Dens. Rosen 74 (1842). Vi skola stöka till med en presentation. Ericson Fågelkås. 2: 31 (1907).
2) till 1 (o. 3): (hastigt o. lättvindigt) göra l. ställa (ngt) i ordning l. laga till (ngt). En stor och bra ateljé, den jag stökat till efter mitt tycke. Lundgren Res. 166 (1850). Lindgren OrmVäg 65 (1982).
3) till 4. a) intr.: åstadkomma oordning l. oreda, ställa till (se ställa till I 7 b); äv. dels opers.: bli stökigt, dels bildl. Weste (1807). Hur kan fint .. folk på det viset ”stöka” till åt sig? SöndN 1876, s. 136. Fast man är ensam så stökar det till. OoB 1963, s. 59. Det har stökat till sig ordentligt på tungviktarnas världsmarknad. GbgP 1⁄4 1986, s. 26. b) tr.: åstadkomma oordning l. oreda i (ngt). Hvem har så stökat till min kammare, mina saker? Weste FörslSAOB (c. 1817).
4) (numera bl. tillf.) till 5, refl., i uttr. stöka till sig, nedsättande: styra ut sig, klä ut sig. Björkman (1889). —
STÖKA UNDAN10 32, äv. 40. (vard.)
1) till 1 (o. 3): städa undan (ngt), göra rent l. i ordning gm att ta bort (ngt som skräpar); äv. med avs. på lokal: (hastigt l. lättvindigt) städa; äv. utan obj.; äv. bildl. Widegren (1788; utan obj.). Hvad edra vänner angår, kan jag väl stöka undan för dem stora salen i nedra våningen. Topelius Fält. 3: 200 (1858). Det höga herreskapet tror kanske, att det går an stöka undan oss. Högberg Vred. 3: 281 (1906). Jim stökar hastigt undan allt skräp efter sig. Dens. Jim 11 (1909). Harlock (1944).
2) till 6: (hastigt l. lättvindigt) klara av (ngt) l. göra ifrån sig (ngt); i sht förr äv. i uttr. stöka undan med ngt. Dalin 2: 598 (1855). Stöka undan med många saker på en gång. Berndtson (1880). Jag skall stöka undan läxorna innan jag går ut. SvHandordb. (1966). jfr undanstöka. —
STÖKA ÖVER10 40. (vard.) till 6: (hastigt l. lättvindigt) klara av (ngt) l. göra (ngt) färdigt o. d.; i sht förr äv. i uttr. stöka över med ngt. Det är mig kärt, att S(öta) Mor stökat öfver med sitt slakt. MoB 7: 21 (1801). UNT 2⁄12 1942, s. 10 (med avs. på sammanträden). jfr överstöka.
Ssgr (i allm. till 1; vard. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr under A o. B är äv. att hänföra till stök, sbst.2): A: STÖK-DAG. dag då man stökar; i sht om städdag. Bremer FamH 1: 118 (1830). Han kom inte hit i julas på den allra värsta stökdagen. Lagerlöf BarnM 169 (1930). IllSvOrdb. (1955; om städdag). —
-KLÄNNING. (numera bl. mera tillf.) (enklare l. sämre) klänning avsedd att användas vid städning. Lagerlöf Höst 89 (1933). —
(4) -RUM. rum avsett l. använt för arbete varvid man skräpar ner l. dyl.; rum för förvaring av skräp o. d. TT 1899, Byggn. s. 127. Wieselgren Waln LandsflH 174 (1934). —
-VECKA. jfr -dag. SAOL (1900). De stora stökveckorna före jul och midsommar. Geijerstam KBrandt 58 (1904).
B (†): STÖKE-DRÄKT, -TID, se A.
C: STÖKNINGS-BESTYR. (numera bl. mera tillf.) bestyr med att stöka l. städa o. d. Atterbom (1845) i 3SAH XXXVII. 2: 188.
Avledn.: STÖKARE, om person m.//ig., om djur m. l. r. (numera bl. tillf.) till 4: person (äv. djur) som stökar till. Runeberg AntRunebg 141 (c. 1878; om en kråka). Topelius Vint. II. 2: 38 (1882). —
1) till 1. Hon brukade komma till min mor ibland under stöksamma tider för att vara till hjälp i hemmet. Modin GTåsjö 274 (1916).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content