publicerad: 2001
SÄDE sä3de2, sbst.1, n.; best. -et; pl. -en (HSH 1: 47 (1594) osv.) ((†) -er GullbergDomb. 4 ⁄ 10 1651).
Ordformer
(sede 1613—1821. säde (-dh-) 1556 osv.)
1) om handlingen l. verksamheten att så, sådd, såning; i sht sammanfattande, om verksamheten av sådd l. om tiden för sådden; företrädesvis i fråga om sådd (l. odling) av sädesväxter; förr särsk. i uttr. till sädes, till sådd; äv. om förhållandet l. tillståndet att jorden o. d. är besådd (l. odlad) l. brukas för sådd (l. odling), ofta ungefär liktydigt med: besått tillstånd l. skick (särsk. i sådana uttr. som ligga l. vara i säde, om jord l. åker o. d.: vara besådd osv., vara i besått tillstånd (motsatt: ligga i träda), stå i säde, om åker o. d.: vara besådd l. (övergående i 4): bära sädesgröda (jfr SÄD, sbst.2 1), lägga jord o. d. i säde, beså jord osv. (motsatt: lägga i träda)); äv., dels konkretare, dels om sättet att så, dels (i sht förr) om enskild omgång l. enskilt tillfälle av sådd, dels konkret: besådd jord l. åker, sädesgärde; äv. bildl.; jfr SÄD, sbst.2 1. Till Arffvid Claeson, att han skicker till Kongzör så mykit bohveete, som man ther kan komme sich till sädes medt. G1R 26: 769 (1556). Altså till stood Nemden, Lensmannen och hans Måg samma Lycka till twenne Säder bruka. GullbgDomb. 4 ⁄ 10 1651. Att bärga en liten Rågfälla som .. stod i Säde. VDAkt. 1711, nr 437. År 1758 war på detta sädet så starck misswäxt, at den, som hade något, at deraf förytra både fick och tog 16 plåtar för tunnan. Hallman Blacksta 122 (1759). Odlad för åkerbruk fordrar denna (sandiga) jordmån, till hwarje säde ymnig gödsling. Widmark Helsingl. 2: 8 (1849). De i säde varande 40 tunnlanden erfordra ett tillskott af 800 lisp(und) gödsel på tunnl(and), eller sammanräknadt 32,000 lisp(und) gödsel. Arrhenius Jordbr. 1: 213 (1859). Den vältalige vises ord dör ej bort med ljudet af hans röst, utan fortplantas i de eviga idéernas säde. NESander i 3SAH 4: 10 (1889). Lilla Bråfors åker var delad i två vretar, som växelvis lågo i säde och träde. SvKulturb. 3—4: 33 (1930). Lägga jord i säde. SvHandordb. (1966; angivet ss. ”mindre vanl.”). — jfr CIRKULATIONS-, EN-, FRÖ-, HALM-, HAMP-, HAVRE-, HÖST-, KLÖVER-, KORN-, LIN-, LUCERN-, ROV-, RÅG-, SAM-, VINTER-, VÅR-SÄDE m. fl.
2) koll. l. ss. ämnesnamn: för sådd l. sättning avsedda l. använda kärnor l. fröer av vissa odlade växter; särsk. (o. i sht) om kärnor osv. dels av stråsädesväxter, dels av trindväxter, dels av potatis; äv. i individuell anv.; jfr SÄD, sbst.2 2. En tynne Landh Säde som hans Syster .. hade sådt. UpplDomb. 2: 26 (1578). Säden är Råg, Korn, Hafre, Hwete, Wicken, Ärter, Bönor, som omskifta tegwis efter jordmonens art. Linné Sk. X (1751). Hvete är vårt ädlaste och dyrbaraste säde, som å dertill passande jord med god framgång odlas i södra och mellersta Sverige, både såsom höst- och såsom vårsäd. (Ekenberg o.) Landin 806 (1894). Det är erkändt, att intet annat säde i näringsvärdeutbyte förmår mäta sig med sockerbetor. SvD 15 ⁄ 11 1917, s. 7. Tunga mål av gult säde flög ut i vinden (från bondens hand), och ingen lade märke till var de hamnade — utom fåglarna i snåren som lyfte och samlade sig på vägen. Hartman NattLys. 118 (1951). — jfr BLAND-, EFTER-, HÖST-, PUNDA-, RÅG-, SKILJE-, SPANN-, STRÖ-, VÅR-, VINTER-SÄDE m. fl. — särsk. (numera bl. i vitter l. högre stil) mer l. mindre bildl.; särsk. dels om fröet l. begynnelsen till ngt som utvecklas o. växer, dels om utspridande av ngt abstrakt (ss. tankar l. idéer o. d.). Då hann nu med sådane ord hade sådt säde uthi deras bröst, begynte dän (felaktigt för: dät) att rotas och fastna hoos dem båda. Reenhielm OTryggv. 34 (1691). Barnets själ .. är .. den tjenligaste jordmån, att utså trons himmelska säde. Melin Pred. 2: 88 (1847). Bland dessa frestelser (som lockar de unga) vill jag framhålla såsom den ingalunda minsta det säde, som utsås af den nyaste litteraturen, ett säde, som ej sällan skall komma att utveckla sig till en dålig frukt. Rundgren Minn. 3: 163 (1885). Vi tänka på våra föregångare (på missionsfältet), som brutit mark och som sått ut det ädla säde, vars frukter vi nu få skörda. DagbrKongo 354 (1911).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) säd (se SÄD, sbst.2 3); gröda; äv. i individuell anv.: sädesslag; äv. bildl. Haff (i april) itt Öga jämpt i Sädet, tå thet andra är i Trädet, tå arbetar tu wijsligen. IErici Colerus 1: 97 (c. 1645). Säde .. (dvs.) Det som är sådt. Schultze Ordb. 4006 (c. 1755). I Nårige .. har händt på gården Vange .. at man af en och samma åker afbärgat twenne säden på en såmmar. Rothof 597 (1762). Hvar skall jag plöja och hvar skall jag så, / Hvart skall jag gå, / Att för mig och min maka / Lyckans säde jag skörda må? Sätherberg Blomsterk. 50 (1879). — jfr AX-, BLAND-, EFTER-, KORN-, NY-, RÅG-, SMÅ-SÄDE m. fl.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content