SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2010  
TÄRA 3ra2, v. tär, -de, -t, -d (pr. sg. tär Columbus (SVS) 2: 150 (1671) osv.; tärer SalOrdspr. 9: 5 (öv. 1536), Östergren (1964). — pr. sg. pass. -es VetAH 1757, s. 58, Moberg Rosell 300 (1932); -s Nordenflycht QT 1745, s. 7, osv. — sup. -at GotlArk. 1931, s. 81 (1863); -t G1R 11: 247 (1537) osv.); förr äv. (i bet. 4 d) TÄRAS, v. dep.; vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.), -NING (se täring); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(ter- (th-) 1534 (: theregelt)1633 (: terepenn(in)g(e)r). tär- (th-, -æ-, -ää-, -hr-) 1521 (: tærepen(inger)) osv. -a 1524 osv. -as 18231973)
Etymologi
[fsv. tära, täras; liksom fd. t(h)ære (d. tære), fvn. tæra av mlt. teren, förtära, förbruka, av fsax. farterian (motsv. mht. versern (t. zehren, verzehren)); i avljudsförh. till got. gatairan, förstöra, slita sönder, fht. firzeran, förbruka, feng. teran (eng. tear), slita sönder, gr. δέρειν, flå, fkyrkslav. derǫ, sliter sönder. — Jfr DERMATOLOGI, FÖRTÄRA, SART, adj., TARGA, TÄRA, sbst.]
1) gradvis l. småningom förbruka l. använda upp o. d. (ngt).
a) med avs. på förråd l. tillgångar o. d.: upprepade ggr ta av o. därigm småningom avsevärt krympa l. helt uttömma; äv. (o. numera bl.) med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. , vars huvudord betecknar förrådet osv.; särsk. i uttr. tära på kapitalet o. d.; äv. bildl. Ps. 1695, 49: 5. Sådana skulders betalande .. som dageligen .. tära stats tilgångarne. PH 8: 7227 (1766). Den myckna brännvinsbränningen tärde mycket på spannmålsförrådet. SvH 8: 262 (1905). Industrin tär oavbrutet på naturens tillgångar. Selander Modernt 96 (1932). Anfall av svårmod .. som tärde på hennes kapital av utåtriktad livskraft. IllSvLittH 4: 188 (1957).
b) för sitt uppehälle förbruka (ngt) l. leva av l. på (ngt l. ngn) (se LEVA, v.1 2 b); äv. (o. numera bl.) med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. l. av, vars huvudord betecknar det ngn förbrukar osv.; äv. i bildl. anv.: andligen leva på (se LEVA, v.1 2 c) l. ta sin tillflykt till. The skole bettale huad the tære. G1R 1: 269 (1524). Någre peninger .. ther aff the på vägen thäre kunne och effther skälig vijss underholle sig. G1R 20: 201 (1549). Klerker och Munkar, en fåfäng och lat svärm, som tärer landet och aldrig predikar. Dalin Hist. III. 1: 132 (1761). Erbjuder sig då intet nytt, så tärer man på gamla minnen. Snellman Gift. 2: 9 (1842). (Han) hade en gammal svärfar som tärde på gården. Levander FattFolk 56 (1934). — jfr KVÄVE-TÄRANDE m. fl. — särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om person l. grupp av personer: vars uppehälle (huvudsakligen) ombesörjs av annan (andra) person(er) l. annan grupp; ofta i förb. med o. motsatt: närande (se NÄRA, v.2 4); särsk. i förb. tärande samhällsmedlem(mar), förr äv. lem(mar) (jfr LEM 3 b). På det at wårt Folk måtte inbördes blifwa wärkande och närande ledamöter uti alt, hwad naturen tillåta will, och intet hwars annars tärande lemmar. Nordencrantz Arc. 158 (1730). EkonS 1: 446 (1894: samhällsmedlemmar). Överklass och underklass. Den första var tärande, den andra var närande. Moberg Sold. 66 (1944). (Hon) tycker inte om när den offentliga sektorn kallas den tärande sektorn. DN 12 ⁄ 3 2006, s. A9.
c) (numera bl. ngn gg) äta; förr äv.: dricka; förtära (se d. o. 3); förr äv. i förb. tärande varor, matvaror, tärande och nötande varor (jfr NÖTA, v.2 1 b), matvaror o. förbrukningsartiklar, tärande och slitande varor (se SLITA 7 d); äv. i mer l. mindre bildl. anv. Ko(m)mer tärer aff mino bröde. SalOrdspr. 9: 5 (öv. 1536). Hafuer man sig ombeflijtat at föröka .. Stadzens intrader genom the medell som begripes i tärande wahrur, och till den endan inrättat Bakare, Slachtare, Fiskiare (osv.). HSH 31: 475 (1662). VetAH 1743, s. 17 (: tärande ock nötande varor). Som detta frö- och Tobaksslag icke .. täres af Boskap och Foglar, har det (osv.). VetAH 1757, s. 58. En halva punsch måste täras efter varje middag. UrDNHist. 1: 242 (1952). Restauranger, där man kan tära och dricka gott av traktens viner. DN 8 ⁄ 3 2009, s. C11.
2) (gradvis l. småningom) förstöra l. bryta ner l. förinta (ngt); äv. dels (o. numera vanl.) med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. , vars huvudord betecknar det som förstörs osv., dels i pass. närmande sig l. övergående i dep.: förstöras l. brytas ner osv. särsk.
a) nöta l. fräta på l. gradvis l. småningom nöta ner l. fräta sönder l. smälta (ner) (ngt) l. komma (ngt) att vittra sönder l. rosta o. d.; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Victriolvatnet tärer jernet i aska. RP 6: 225 (1636). Din kärlek, dygd och wet, ej tidens råst kan tära. Fabricius Amar. 23 (c. 1740). (Havets) vågor tära på strandens underbädd. Stiernstolpe Cuv. 25 (1821). Stockarna (i ett timmerhus) täras ofta i synnerhet på sydsidan genom att de bli bemängda med fukt under regniga tider och utsatta för stark bestrålning av solen under andra. HantvB I. 6: 434 (1938). I helgen blir det plusgrader ända upp i norra Norrland .. Det kommer förstås att tära rejält på snötäcket där uppe. Expressen 13 ⁄ 3 2009, s. 13. — jfr SALPETER-TÄRANDE.
b) om smärre (skade)djur: gm att äta l. gnaga på o. d. gradvis l. småningom sönderdela l. bryta ner l. förstöra (ngt l. ngn(s döda kropp)); äv. i mer l. mindre bildl. anv. Ps. 1695, 279: 2. Et wisznadt träd, som lutar ned til mark, / Ty sorkar roten tärdt och myror skämdt desz bark. Kolmodin QvSp. 2: 165 (1750). Masken hemligt blomman tärde. Widström Vitt. 21 (1797). Trenne hufvuden af den månghöfdade binnikemask, som terminligen tärer mina ädlaste inelfvor, – jag menar: trenne chriasupplicanter. Törneros (SVS) 1: 208 (1824). Han gör sig förtrogen med dem som skall stå honom nära i graven, med masken som skall tära honom till sist. Ruin SjunknH 81 (1956).
c) oeg., om tiden: gradvis l. småningom bryta ner l. förstöra o. d. (ngt). Lindschöld Vitt. 174 (1685). Går man närmare ser man .. att tiden har tärt på huset. Hufvudstadsbl. 24 ⁄ 3 2002, s. 21.
d) (†) om eld l. lågor: komma (ngt) att brinna upp, förbränna l. förtära (se d. o. 5 d) l. bränna (se BRÄNNA, v. I 1, 5); särsk. i pass. l. p. pr.; äv. bildl. Elden tärde Trojæ Huus. Lucidor (SVS) 124 (1673; uppl. 1997). At .. (rökelsestickor) endast behålla en småningom tärande eld, utan at gifva något sken. Brelin Resa 27 (1758). Det blir för sent, at läsa denna Himmelska handskrift, då den af lågorna täres. Lantingshausen Young 2: 162 (1790). Hallström BCap. 64 (1900: på).
3) [utvecklat ur 1, 2] (†) förspilla l. förnöta l. framleva l. tillbringa (sitt liv l. en tid o. d.). J Jerusalem moste the töffua och tära wel een heel weko. LPetri 1Post. M 1 b (1555). (I öknen) svärmare och philosopher tära / Sitt sorgsna lif. MarkallN 2: 112 (1821).
4) [utvecklat ur 2] med avs. på person l. ngns kropp l. psyke o. d.: ansätta l. gradvis försvaga o. d.; äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. , vars huvudord betecknar den l. det som försvagas osv. (se a, b). särsk.
a) om påfrestning l. sjukdom o. d.: ta fysiskt hårt på l. gradvis försvaga l. bryta ner (person l. ngns kropp l. krafter o. d.); komma (ngn) att förtvina l. tyna bort o. d.; i sht i förb. tärande sjukdom. Frels oss .. / .. Ifrå wåra fiendars grymheet / Som oss så fräta och tära. Ps. 1562, s. D 4 a. Är det icke bättre, at genom et oförmodadt hugg skiljas på en gång vid lifvet, än at .. täras och förtvina af ålderdom och bräcklighet. Kellgren (SVS) 4: 282 (1782). Möda och arbete, som tärer krafterna. VDAkt. 1785, nr 29. En odräglig törst tärde mig. Palmblad Nov. 3: 87 (1841). Ett arbete, som småningom tärde på en från början icke alltför stark konstitution. SvH IX. 2: 4 (1908). Tärande sjukdomar, såsom tuberkulos och sockersjuka. Petrén EpidSj. 14 (1926).
b) (ideligen l. under lång tid) känslomässigt l. psykiskt ansätta l. plåga (ngn l. ngns sinne o. d.); i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som känslomässigt osv. plågar ngn, tung l. svår l. olidlig o. d. Hwad hielper mig at Jag så ängsligt qwider, / Mitt Hierta tär, och mina händer wrider. Brenner Dikt. 2: 130 (c. 1700). De små chikanerna i hemmet tära på hans lynne. Wirsén Krit. 317 (1887, 1901). En tärande hemlängtan förde honom åter till Sverge. Mjöberg Lb. 475 (1910). Ovissheten tär mig. GbgP 26 ⁄ 3 2009, s. 91.
c) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om person l. ngns kropp(sdel; i sht om ngns anletsdrag): märkt l. präglad av hårt arbete l. ett hårt liv l. lidande o. d., sliten (se SLITA 7 g ε) l. härjad (se HÄRJA 3 b slutet) l. avtärd l. avtacklad. Hon har sina ögon, de fagra, qvar; / Men eljest hur åldrad, hur tärd och arm! Snoilsky 2: 87 (1881). Plågorna tycktes .. vika tillbaka, och ett ljuvt, förklarat leende spred sig över de tärda dragen. Lagergren Minn. 8: 141 (1929). Han hade en sorgsen tärd uppsyn. Krusenstjerna Fatt. 4: 65 (1938). — jfr HUNGER-TÄRD.
d) (†) ss. dep. l. refl. l. med refl. obj.: slita (se SLITA 10) l. anstränga sig l. plåga l. gräma sig o. d.; äv. i sådana uttr. som tära sig trött. (Han) tärde .. sig sjelf med förtretliga och förtviflande tankar. Tessin Bref 1: 69 (1751). Jag tär mig dagel(igen) och Adlersparren befattar sig med intet. MinnSvNH 2: 111 (1809). Den äkta konstnären .. låter menniskorna larma, kifva, täras, bäst de vilja. Wallin Rel. 2: 282 (1826). Rynkorna och vecken / kring blick, som tärt sig trött. Levertin NDikt. 113 (1894). SAOL (1973).
5) [utvecklat ur 2] (†) sippra l. (droppvis resp. bit för bit) rinna l. tränga sig l. fräta sig (in ngnstädes l. genom ngt o. d.); äv. (o. i sht) refl.; äv. i sådana uttr. som tära (sig) en väg, (genom att sippra osv.) bana (sig) en väg; äv.: bli fuktig, vätska sig. At thenna Skabben (hos hästar) tärer sig altijd, och gulachtigt Watn flyter aff honom. IErici Colerus 2: 273 (c. 1645). Änskönt .. (pistolerna) blifwit nedlagde uti watten, .. watnet icke kunnat tära sig till krutet på fängpannan. Crælius TunaL 105 (1774). Så hårdt förmår icke sjelfviskhetens och otrons is tillsluta hennes själ, att icke stundom en stråle ifrån den eviga solen tärer sig en väg till henne. Thomander 1: 6 (1829). Den .. ständigt fallande droppan .. tär .. äfven genom den fastaste mur. Bremer Nina 134 (1835). Ett gift, hvars verkan ej är synlig, / Men tär en säker, fastän långsam väg / Åt döden. Cygnæus 8: 137 (1846). IllSvOrdb. (1964).
6) (†) skära l. sticka l. hugga l. slita (sönder) (ngt); äv. i mer l. mindre bildl. anv. De usle Swenske spridde sig omkring Riket, at undkomma det tärande swärdet. Celsius G1 1: 47 (1746). En svart och giftig orm .. / .. med ett dödligt styng det sköna bröstet tär. VittArbSamhSthm 2: 99 (1762). Må agget, vid vår glädjes ljud / Förtvifladt, sina bojor tära! Kellgren (SVS) 3: 136 (1786).
Särsk. förb.: TÄRA AV. (†) särsk. till 4 a, i pass. närmande sig dep.: på grund av sjukdom o. d. (småningom l. gradvis) försvagas l. tyna bort, avtäras (se avtära 1 b). De sjuke återfingo hälsan .. utom en enda, hvilken efter några månader tärdes af och dog. VeckoskrLäk. 3: 39 (1782). Edgren Tennyson Dikt. 116 (1902).
TÄRA BORT10 4. jfr borttära.
1) till 2, särsk. till 2 a: gm gradvis nedbrytning l. nötande o. d. komma (ngt) att avlägsnas l. förintas; förr äv. till 2 d, i pass. närmande sig l. övergående i dep.: brinna upp. När Milan fick sin fart, tärdes nästan al den wed bort, som stod på trumman. Wallner Kol. 12 (1746). Rundt stränderna hafva vågsvall och isgång tärt bort en del af den sammanbindande massan .. och bildat .. små grottor. SvNat. 1916, s. 92.
2) (numera mindre br.) till 4 a, b: (småningom l. gradvis) försvaga l. bryta ner (ngn l. ngns kropp(sdel) l. krafter l. sinne o. d.), komma (ngn osv.) att tyna bort; äv. (o. i sht) i pass. närmande sig dep.: tyna bort l. förtvina. Täras bort af sorg. Serenius (1741). Cygnæus 3: 4 (1853; med avs. på krafter). (Den sjukes) tår och fingrar täras bort. Lagerlöf KristLeg. 123 (1904). Barnet är sjukt, och det täres bort. Moberg Rosell 300 (1932).
TÄRA IGENOM, äv. GENOM. (†) till 5: (småningom l. gradvis) tränga igenom (ngt); i sht om vätska: sippra igenom (ngt); äv. (o. i sht) refl., i uttr. tära sig igenom ngt. Smorde läderkläder, som man kunde simma i Hafwet med att intet watn tärde sig igenom. Verelius 214 (1681). Valparna lågo i den ändan af huset som var skonad, och elden hade ännu ej lyckats tära sig igenom. Berg Krig. 115 (1915). SAOL (1973).
TÄRA KRING SIG, se tära omkring sig.
TÄRA NED l. NER. (†) särsk. till 5: sippra l. (småningom l. gradvis) tränga ned (ngnstädes); äv. (o. i sht) refl., i uttr. tära sig ned ngnstädes. Kellgren (SVS) 1: 183 (1777). (Att) svafvelsyra, genom sprickor i däcket tärt sig ned i den hytt, där Pontin sof. Lundin StockhMinn. 1: 295 (1904).
TÄRA OMKRING SIG, äv. KRING SIG. (†) till 2 (, 5): gripa omkring sig l. sprida sig o. d.; särsk. till 2 d, om eld; äv. bildl. Loghen .. tärde om kring sigh, och vpbre(n)de the Chaldeer. As. 25 (Bib. 1541). En galen lära, / Then .. mer och mer begynt omkring sig tära. Brenner Pijn. 67 (1727). Almquist VärldH II. 2: 412 (1931).
TÄRA SIG FRAM. (†) till 5: sippra fram l. (småningom l. gradvis) tränga sig fram (ngnstädes); äv. bildl. Denna motsats tärde sig allt mer fram hos honom med aftagande ungdomskraft. Geijer I. 2: 321 (1846). Rännilarna .. sipprade ur sommarsnön .. och tärde sig fram under banvallen. Didring Malm 1: 223 (1914). Att cementpartiklarna .. pressats hvarandra så nära, att vattnet icke förmår tära sig fram mellan dem. 2NF 22: 635 (1915).
TÄRA SIG IN. (†) till 5: (småningom l. gradvis) tränga sig in (ngnstädes); äv. bildl. SamlRönLandtbr. 2: 219 (1777). De hvassa sandkornen .. tärde sig in i hvarje springa, hvarje nåt. Trolle Duvall 1: 81 (1875). Det bor en sådan längtan häroppe på Alvaret .. den tär sig in i bröstet på envar. Lagerlöf Holg. 1: 140 (1906). SAOL (1973).
TÄRA UPP. (†)
1) till 1 c: äta upp (ngt). Ekblad 97 (1764). Fahlcrantz 2: 222 (1826, 1864).
2) till 4 a: fullständigt bryta ned (ngt). Här står en kista. / Och giömmer tätt en usel kropp, / som wärck och siukdom tärde opp. LundagKron. 1: 71 (1742).
3) till 5, särsk. refl., i uttr. tära sig upp ngnstädes, rinna l. sippra upp (ngnstädes). Vattnet tärer sig, vid långvarigt regn .. upp emellan (taktegel)stenarne. Rothstein Byggn. 452 (1859). SthmBelysn. 11 (1903).
TÄRA UT. (†)
1) till 4 a, med avs. på person l. grupp av personer: trötta ut l. försvaga l. svälta ut o. d. Att holla Kongen i Danmark i Malmö medh det lägret han där omkring giordt hafver .. Därmed tärer Kongen uth Malmö och är sigh sielf till last. RP 10: 627 (1644).
2) till 5, refl., i uttr. tära sig ut ngnstädes, rinna l. sippra ut ngnstädes. Sundén (1891). Auerbach (1915).
Ssgr: A: (4 a) TÄR-FEBER. (†) sammanfattande benämning på olika sjukdomstillstånd som kännetecknas av (långvarig) feber o. kraftlöshet l. avmagring; i sht om tuberkulos; jfr -sot o. svaghets-feber. Nu hade han en hemlig tärfeber, hastig andedrägt, matleda, nattsvett. Acrel Chir. 129 (1759). Lindskog o. Zetterberg 166 (1975).
(2 a) -GEBIT. (†) tärområde. Ramsay GeolGr. 190 (1909). Caldenius o. Sandegren Istid. 17 (1925).
(2 a) -OMRÅDE~020. (i fackspr.) om det område av en glaciär där mängden is och snö som smälter l. eroderas bort är större än den som tillkommer, ablationsområde; motsatt: närområde; jfr -gebit. Att en klimatförbättring .. verkar .. ökande av den årliga avsmältningen inom tärområdet. Ymer 1931, s. 23.
(1 b) -PENG. (tär- 1597 osv. tära- 1608. täre- 15211891) [fsv. täropenninger, m.] (numera bl. i skildring av ä. förh.) i pl., i sht förr äv. i sg. (jfr penning I 7 b), om pengar för resa l. för uppehälle under resa l. vistelse på annan ort än bostadsorten (jfr -skilling o. res-kassa); särsk. dels om traktamente, dels (i sg.) om mindre penningsumma som ett skrå skänkte vandrande gesäll om man inte kunde bereda honom arbete (jfr res-skilling); jfr täring-penningar. SthmSkotteb. 3: 190 (1521). När .. Officianter, innanlandz blifwe försände i Compagniets tienst, skal hwar beståes om dagen til Tärepenningar halfannen Daler. Stiernman Com. 1: 664 (1615). Gesäller, som .. wandrande ankomma, skola .. om Arbete befråga .. bekomma de .. intet Arbete, gifwes dem en billig Tärepenning. PH 1: 204 (1720). Under vägen tog han in hos sin morfader, som skänkte honom .. några daler till tärepenningar. BL 2: 333 (1836).
(4 a) -SJUKA. (†) tärsot. Hagberg Shaksp. 7: 80 (1849). Den stackarn dog af tärsjukan, di kallar’t. Hedenstierna Svenssons 215 (1903).
(4 a) -SJUKDOM. (†) tärsot. Lungsot, vattusot och andra tär-siukdomar. Acrel Chir. 213 (1775). Modin Sagov. 56 (1926).
(1 b) -SKILLING. (tär- 1909. täre- 1865) (†) pengar till uppehälle; jfr -peng. SvOrdspråksb. 87 (1865). Den karga jordmånen tvingar folket att söka tjäna sin knappa tärskilling på skogskörslor, flottning eller annan ”gärning”. TurÅ 1909, s. 170.
(4 a) -SOT. (tär- 1775 osv. täre- 17671882) (numera bl. i skildring av ä. förh.) sammanfattande benämning på olika sjukdomstillstånd som kännetecknas av att patienten gradvis förlorar krafterna l. magrar o. tynar bort; i sht om tuberkulos; jfr -feber, -sjuka, -sjukdom o. tvin-sot, täring 3; äv. bildl. Acrel PVetA 1767, s. 69. Med malarian komma febrar, tärsot och död. Rydberg Sägn. 41 (1874). Fattigdomens tärsot på folkhälsan. Key KrigFredFramt. 33 (1914).
B (†): TÄRA-PENG, se A.
C (†): TÄRE-PENG, -SKILLING, -SOT, se A.
Avledn.: TÄRARE, om person m. ⁄ ⁄ ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m. [fsv. tärare] (†)
1) (†) till 1, om person l. djur som tär på l. förbrukar l. använder ngt; om person äv. närmande sig l. övergående i bet.: slösare o. d. Ordh språket, En sparare wil haffua en tärare. PErici Musæus 1: 14 b (1582). GbgMag. 1759, s. 26 (om svin). Tärares hop är stor; men ringa är närares antal. Nicander GSann. 42 (1766). Forsslund Arbet. 11 (1902).
2) (†) till 2 a, om ngt som förstör ngt, ss. senare led i ssgn salpeter-tärare.
TÄRDHET, r. l. f. (numera mindre br.) till 4 c: egenskapen l. tillståndet att vara tärd, slitenhet (se d. o. 2). Det .. af intellektuel trötthet och tärdhet .. präglade hufvudet. Levertin Diktare 185 (1898). OoB 1937, s. 539.
TÄRLIG, adj. (†) till 1 c: avsedd att ätas, i förb. tärliga varor, matvaror. Borgerskapet äger frihet, at på landet upköpa allehanda ätliga, tärliga och nötliga waror. König LärdÖfn. 6: 25 (1747). Ekblad 55 (1764).
Spoiler title