publicerad: 2017
VEV ve4v, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (HSH 37: 4 (1529) osv.) ((†) -er NorrlS 1–6: 330 (1573), SUFinlH 2: 352 (1607)); förr äv. VEVEL, r. l. m.; best. -n; pl. vevlar.
Ordformer
(veeff (w-) 1529, c. 1635. vev (hv-, hw-, w-, -ee-, -f) 1529 osv. väf 1814–1905 (: väfbana). weff 1564 (: Weffiärnn)–1673 (: wefflijna). wefwel (-eeff-) 1573 (: Såge weeffl(a)r), 1772 (: Järnwefwel))
Etymologi
i mekanisk anordning: stång (böjd i rät vinkel) använd för överföring av rörelse till rotation l. tvärtom. särsk.
a) om sådan stång försedd med (o. ofta med inbegrepp av) handtag (l. pedal) på slipsten l. tröskverk l. (kugg)hjul l. vals o. d., särsk. (o. i sht): handvev; särsk. i uttr. dra veven (se DRAGA, v. I 10 f), särsk. bildl. (se d); äv. dels om vevarm (på cykel), dels metonymiskt för härvel (se d. o. 2) o. d. Smedhe reedhskap .. III slipestenar med veffwar, och I vthan veeff. HSH 37: 4 (1529). Aff wefwen, eller Härfwilen (dvs. härveln) nystas nystanet, och blifwer Wäff ther aff. Schroderus Comenius 499 (1639). De store Uren blifwa med hwef och de små med nyckel updragne. Kiellberg KonstnHandtv. Urm. 3 (1753). Glassmaskiner .. hvari frysdosan vrides .. medelst en vef. Grafström Kond. 115 (1892). (På cykel bör) vefvarne .. vara af den runda s. k. southards-typen. Östberg Vel. 36 (1894). (För att starta motorn) försökte (han) dra runt veven men fick backslag. Karnstedt Gnistsk. 48 (1990). — jfr AXEL-, HAND-, INDUKTOR-, PEDAL-, REGLERINGS-, RIKT-, RULL-, SEGER-, SLIP-, SPEL-, START-VEV m. fl.
b) (i sht förr) sådan stång för överföring av roterande rörelse (härrörande från vattenhjul o. d.) till fram- och tillbakagående linjär rörelse hos vevstång (för drivande av pump l. såg o. d.); äv. om sådan stång med kraftöverföring i motsatt riktning; jfr STÅNG-GÅNG. ArkliR 1535, avd. 1 (1544). Iag begärer .. att E: K: M:tt wille lathe förskicke hijt twå weefwer och tu godhe sågebladh sampt een sågemestere. SUFinlH 2: 352 (1607). Den så kallade rinke-blästern, som drifwes med hwef, stång-gång och winkarmar, duger icke för stål-smältning. Rinman Jernförädl. 308 (1772). Gäller det att förändra roterande rörelse till rätlinig eller tvärtom, användas vefvar och vefstakar. LB 4: 74 (1903). — jfr HJUL-, SÅG-VEV o. SÅG-VEVEL m. fl.
c) tekn. i motor: sådan stång som (via vevstake o. tillsammans med vevtapp) överför linjär kraft från kolv till vevaxel (o. utgör del av denna). UB 2: 579 (1873). Pistonstängerna .. äro förenade med vefstakarna .. hvilka förmedelst vefvarna .. kringvrida maskinaxeln. Hägg Flottan 50 (1904).
d) i mer l. mindre bildl. anv. (av a), i vissa uttr., särsk. veta hur veven skall dras, veta hur ngt skall utföras, i sht förr äv. få dra veven, bli dragen vid näsan; jfr DRAGA, v. I 10 f. SthmFig. 1846, s. 22. Att häradshövdingen och baron (som får stå för vissa kostnader) får dra veven är ledsamt – men ingen riksolycka. Essén Doll. 252 (1917). Otvivelaktigt vet Bremer hur veven skall dras. SvD 14/12 1995, s. 28.
Ssgr: (a) VEV-APPARAT. särsk. (förr) om typ av ställverk (se d. o. 1) med utanpåliggande vev(ar) som manöverdon. TT 1899, Byggn. s. 118. Ställverket kan vara antingen hävstångsställverk eller vevapparat. Engström o. Carlson HlednTrafik. 23 (1917). —
-ARM. till a, b: vev; äv. liktydigt med vevsläng; jfr arm, sbst. III 4. Polhem Invent. 62 (1729). Invention af Pump werk med häst-wind och en hwef-arm at Succussive draga 10 styck. Metallpumpar. Polhem Test. 120 (1761). Vevaxlarne utföras i tre sammanflänsade delar med vevarmar påkrympta och fastkilade å vevaxel och vevtapp. TT 1904, M. s. 116. —
-AXEL. axel (se axel, sbst.1 I 2) ansluten till (o. avsedd att bringas i rotation medelst) vev; särsk. (o. i sht) till c, om sådan axel hos motor med vevsläng och vevtapp, motoraxel. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 14. Vevstaken (i bilmotorn) har till uppgift att överföra kraften från den fram- och återgående kolven till den roterande vevaxeln. AutB 176 (1947). —
(a) -BÅT. (förr) båt som drevs för hand med vev; särsk. sådan båt skött av dalkullor (jfr kull-vevbåt). Dalin (1855). Då kullornas roddsnipor i början af 1840-talet utbyttes mot väfbåtar, var dödsstöten gifven åt den egentliga roddarmadamstrafiken. Lundin StockhMinn. 1: 57 (1904). —
-CIRKEL. (†) om den cirkel som vevtapp beskriver då vev drivs runt. König Mec. 60 (1752). Lundberg Lok. 115 (1902). —
(a) -GRAMMOFON. (förr) grammofon med utanpåliggande vev. (Vi) satt .. framåtlutade över min gamla vevgrammofon. Mezzrow o. Wolfe Dans 140 (1953). —
(a) -HANDTAG~02 l. ~20. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 189. I försök att veva i gång motorn drog man av vevhandtaget. SvD 21/2 1998, s. 40. —
(a) -HJUL. (förr) hjul l. cirkelformad skiva med handtag o. en funktion motsv. en vevarms; jfr hjul 2. UB 6: 59 (1875). En 75-årig handvevad dykarluftpump med stora vevhjul. GbgP 28/2 2004, s. 89. —
(c) -HUS. jfr hus 9 b. Nerén HbAut. 2: 18 (1912). Dessa encylindriga maskiner äro försedda med helt inbyggdt vefhus, så att de rörliga delarna äro fullständigt skyddade. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 536. —
(a) -KÄRNA. (förr) kärna (se kärna, sbst.2 1) med utanpåliggande vev. Grotenfelt Mjölkh. 21 (1886). Snabbare gick det att göra smör i en vevkärna. Sådana är kända från 1700-talet, men blev inte mera allmänt använda förrän på 1890-talet. ICAKurir. 1984, nr 17, s. 61. —
(a, c) -LAGER. tekn. om cykeldel: lager som omsluter axel som löper mellan cykelns vevarmar. Östberg Vel. 34 (1894). Pedalinrättningen är .. anbragt på ”veflagret” nedtill mellan fram- och bakgafflarna. 2NF 31: 1093 (1921). —
(a) -LIRA. lira (se lira, sbst.2). Hennerberg o. Norlind 2: 3 (1912). (Under 1970-talet) vaknade intresset för att återuppliva .. äldre instrument som stråkharpa, vevlira, säckpipa, hummel och psalmodikon. SDS 9/2 1985, s. 5. —
(a) -MANGEL. (förr) mangel som drevs för hand med vev. En Wäf-Mangel .. med Ekbord, åstundas köpa .. för modereradt pris. DA 1824, nr 22, Bih. s. 2. —
-MEKANISM. mekanism med vev. TT 1873, s. 207. Watt var den förste, som genom en vanlig vefmekanism .. lyckades öfverföra den rätliniga, fram- och återgående kolfrörelsen till en roterande rörelse. 2UB 9: 180 (1905). —
(a) -ORGEL. självspelande (flyttbar, ofta bärbar) orgel vars mekanik drivs med vev, positiv; jfr -positiv. De i förstäderna belägna ölbryggerierna .. der aldrig ens en vef-orgel ljuder .. är allt det nöje fremlingen bjudes (i München). Snellman Tyskl. 221 (1842). —
(a) -PIANO. (förr) jfr piano-harpa. Genom ett par slutna spjälluckor uttränga toner från ett vefpiano. Heidenstam Tank. 203 (1899). —
(a) -POSITIV. positiv (se positiv, sbst.1 2); jfr -orgel. Droskor, folkmassor, vefpositiv, handelsbetjenter m. m. Bergman VSmSkr. 242 (1851). Här (på cd-inspelningen) hörs allt från vevpositiv och såg till trumpet och konsertpiano. Expressen 11/7 2003, Fredag s. 25. —
(b, c) -SKIVA. tekn. skiva vars funktion motsvarar en vevs; jfr skiva, sbst.2 1 d. TT 1873, s. 273. Vefvarne voro för det mesta utförda af smidesjern och hade understundom form af vefskifvor. TT 1875, s. 204. —
(a) -SLUP. (förr) jfr slup o. -båt. DA 1824, nr 108, s. 4. Vefsluparne afgå från och med Pingstdagen d. 30 Maj från Liljeholmsbron. AB 1841, nr 120, s. 1. —
(b, c) -SLÄNG. tekn. jfr släng 3 a. Hvefsläng kallas den stången, som med ena ändan sitter på hvefvens varta och med den andra drager stånggången vid blåsbäljor, tåg- och beredningsverk m. m. Rinman 1: 812 (1788). Vevaxeln (i bilmotorn) har ett antal vevslängar förenade genom vevtapparna, vid vilka grovändarna på vevstakarna äro fästade. Nerén BilB 1: 15 (1928). —
-STAKE. i sht tekn. stång som överför linjär rörelse (från trampa l. kolv(stång) o. d.) till vev(tapp) l. omvänt; jfr stake 2 o. -stång. Då svarfstolarne äro små, drifves svarfhjulet .. af sjelfva arbetaren, genom trampning. Dertill erfordras en särskilt tramp .. samt en vef .. och vefstake. Almroth Karmarsch 330 (1839). Gäller det att förändra roterande rörelse till rätlinig eller tvärtom, användas vefvar och vefstakar. LB 4: 74 (1903). Rörliga delar (i en bilmotor) som kolvar och vevstakar är tillverkade i lättviktsmaterial. GbgP 13/10 2010, s. 24. jfr pump-vevstake. —
(b, c) -STÅNG. vevstake; särsk. (förr) om sådan stång i stånggång l. kvarnsåg o. d.; jfr -stock. VetAH 1744, s. 209. Tvänne vefstänger eller vefstockar, med pannor vid deras nedra ända, af hård metall: desse pannor .. äro fastkilade vid vef-stocken. VetAH 1769, s. 15. —
-TAPP. tapp (se tapp, sbst.1 2 (a)) applicerad i den (i förhållande till rotationscentrum) yttre änden av vevarm; i sht tekn. i fråga om motordel: tapp som (via vevstake o. tillsammans med vevsläng(ar)) överför kolvs fram- o. tillbakagående rörelse till roterande rörelse hos vevaxel. JernkA 1861, s. 195 (1859). Knifvens fram- och återgående rörelse åstadkommes genom en vefstake, som utgår från en veftapp på ett litet svänghjul (på en skördemaskin). Juhlin-Dannfelt 361 (1886). Vefaxeln, som är af stål, består af två cylindriska delar, och mellan dessa är en veftapp inpassad. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 499.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content