publicerad: 2021
Ordformer
(aal 1523. al 1735. ol- i ssg 1526 (: olafiske)–1527 (: olafiske). ål (aål(l), åal, åhl(l), ålh, åål(l)) 1528 osv. åll 1540–1610 (: Ålle fiske))
Etymologi
[fsv. al; motsv. fd. al (d. ål), fvn., nyisl. áll (nor. ål), fsax. āl (mlt. āl), mnl. ael (nl. aal), fht. āl (mht. āl, t. aal), feng. ǣl (eng. eel); av ovisst ursprung]
om (individ av) fiskarten Anguilla anguilla Lin. som kännetecknas av ormliknande kropp o. halt skinn o. ringlande rörelsemönster; äv. koll. l. ss. ämnesnamn, särsk. om ålen ss. föremål för fiske l. ss. handelsvara l. maträtt o. d.; äv. allmännare, dels om (individ av) annan art av ordningen Anguilliformes, dels ss. senare led i ssgrna GLATT-, LIN-, ORM-, PADD-, PIR-, SAND-, SNABEL-, TREVAR-ÅL, om annan fisk som (till formen) påminner om ål. Hon fick en ål på bottenmete. Vi vann en rökt ål på lotteri. Ålen är en akut hotad art. Fiska, fånga, rensa ål. Ett halvt kilo ål. Vi säljer färsk, rökt, inlagd ål. G1R 1: 151 (1523). Tunna Salt Åhl 12 öre. OrdnLilleTull. 1622, s. B 1 b. Ååfiskar äre: .. then hala åålen (som slipper vhr händerna, fast tu wilt hållan) Torsken, Barben, (osv.). Schroderus Comenius 166 (1639). Åål, Flundror, Strömling som är daglig Huusmans Föda. Spegel GW 196 (1685). Bland andre såg man en art ålar, ganska wackert teknade med fläckar, men så ilske att de uplyfte sig öfwer watnet, för att bita sina förföljare. Cook 3Resa 70 (1787). Kokt Ål. Då Ålen är flådd, skuren i lagom stora bitar, och kokad med dill, litet hel starkpeppar och salt, upptages ålen och man låter spadet kallna. Nordström Matlagn. 18 (1822). En 103-årig ål, som framlevt sitt liv i en sju meter djup brunn i Brantevik i Skåne, har väckt uppseende bland zoologerna. SvD(A) 9/8 1962, s. 10. — jfr BLANK-, GLAS-, GUL-, HAVS-, INSJÖ-, SPICKE-ÅL m. fl. — särsk. i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. med tanke på ålens slingrande rörelsemönster o. hala skinn; särsk. dels i fråga om opålitlig l. falsk person, särsk. i sådana uttr. som hal som en ål (jfr HAL, adj. 3), dels i uttr. vrida sig som en ål (se VRIDA, v. III 2 a); förr särsk. i fråga om ngt som är svårt att hålla fast o. därigm opålitligt l. flyktigt, särsk. frid l. lycka o. d. Then hala ålen Beijer-försten slinker oss vr henderen. Gustaf II Adolf 553 (1632). När wij köpa aff honom (dvs. biskopen) Fridhen .. beholle wij then sålunda, såsom en Åål widh Stierten. Schroderus Os. 2: 723 (1635). Tu äst Een falsk skelm, halare än Een åhl. VDAkt. 1681, nr 125. Lyckan är en åål, som swårlig hållas gitter. TRudeen FägneSång. D 4 a (1702). Kanaljen har runnit oss som en ål ur händerna. Rydberg Frib. 324 (1857).
Ssgr: A: ÅL-BOD. (ål- 1875 osv. åla- 1894 osv.) om bod avsedd för förvaring av fiskeredskap o. övernattning i samband med ålfiske. SD 12/10 1875, s. 2. Har man goda försänkningar, kan det nog hända, att man får gästa i någon ålabod under ”säsongen” och förtära ålen, lagad på fiskarevis och nyss upphämtad ur själfva urkällan. KristianstBl. 29/9 1894, s. 3. —
-BOTTENGARN~002, äv. ~200. fisk. bottengarn för ålfiske. SvD(A) 5/3 1911, s. 8. Ut mot vattenvidden löper mörka streck: ålbottengarnen, 140 eller 150 famnar långa. TurÅ 1954, s. 233. —
-BRO. bro (se d. o. 4) avsedd att leda ål till (o. utgöra stödjepunkt för) ryssja. (I Kalmarsund finns) någre Åhlbroar, af hwilka 2ne äro i godt stånd, och fås bra Åhl om hösten. HdlÅgerupArk. 1768. —
-BROSME. zool. om fisk av släktet Lycodes Reinhardt (som liknar ål). Lilljeborg Fisk. 2: 7 (1886). —
-DAMM. (ål- 1731 osv. åle- 1734–1741) (numera bl. tillf.) damm (se damm, sbst.1 II a) avsedd för ålodling l. förvaring av levande ål; äv. (i sht förr) om (permanent) fiskebyggnad för ålfångst i vattendrag (jfr damm, sbst.1 I 1 b). Bristfälligheterne på de förfallne Husen, Ängsladan, Åhldammen och mera. VDAkt. 1731, nr 47. Man vet att de gamla romarna skattade .. (ålen) så högt att de .. någon gång brukade utfodra invånarna i sina åldammar med slavar, antagligen inte de äldsta och segaste. DN(A) 8/5 1932, Söndagsbil. s. 3. —
-DRÄTT. (ål- 1687 osv. åla- 1894 osv. åle- 1687 (: Åledrets Penningar)) (numera i sht i vissa trakter) om (ss. fast (skattebelagd) egendom betraktad) rätt till ålfiske med fasta redskap längs visst strandavsnitt i havet; jfr drätt 2 o. -fiske. LMil. 2: 88 (1687). Sedan Anders Persson sökt lagfart å 33/160 af åldrätten N:o 20 Olseröd i Maglehems socken .. så har Gärds häradsrätt .. förklarat ansökningen hvilande. PT 22/3 1892, s. 1. —
-FETT. fett från ål. Darelli Sockenapot. 57 (1760). Ål fett kan .. samlas och brukas til allehanda smörgning på skinn och resetyg. Rothof 688 (1762). —
-FISK. ål; i pl. äv. om familjen Anguillidae (förr benämnd Muraenidae). Muncktell Dagb. 2: 85 (1817). 43:dje familjen: Ålfiskar, Muraenidae. Stuxberg Fisk. 149 (1894). —
-FISKARE. (ål- 1790 osv. åla- 1920 osv. åle- 1541–1610) person som (yrkesmässigt) fiskar ål. Ålefiskierne (har) annamat till åle håmmorn(a). Tieru – 8 t(un)nor. SkeppsgR 1541. Spraggehusens siste ålafiskare har tillstånd att fiska ål under tre månader på hösten, inte en dag längre. YstadAlleh. 7/3 2020, Bil. s. 4. —
-FISKE. (ål- 1639 osv. åla- 1526 osv. åle- 1529–1739) [fsv. ala fiske] fiske (se d. o. 1) av ål; äv. konkret, dels om (fiskerätt knuten till) plats för fiske av ål (jfr fiske 3, 4 o. -drätt, -fiskeri), dels om (permanent) fiskebyggnad för sådant fiske (jfr fiske 5 o. -fiskeri). Ath vij .. haffve sold och uplatedh erligh velbyrdugh sven Mons Bryntesson eth vorth olafiske liggendes mellum bodhe Dijlsiöerne ij Herlanda sogn. VgFmT II. 1: 26 (1526). Thet han skall undervijsse thesse breffvissere .. att byggie och uprette .. både laxefijske och ålefijske. G1R 26: 205 (1556). Ålfisket är ganska gifvande och idkas längs kusten med håmmor samt ute i hafvet med ref. LAHT 1885, s. 201. Norr om .. (Ångermanland) äro fasta ålfisken alldeles okända. Ekman NorrlJakt 401 (1910). jfr krono-ålfiske. —
-FISKERI1004, äv. 3~002. (ål- 1730 osv. åle- 1636–1723) särsk. (numera mindre br.) om plats l. (permanent) fiskebyggnad för ålfiske; jfr fiskeri 4, 5 o. -fiske. CivInstr. 257 (1636). Alle i Wästernorrland befindtlige Lax- Åhl- och Neijnögons-fiskerier på Cronones watn, kallas Crono-fiskien. Arnell Stadsl. 343 (1730). —
-FORMIG. som till formen liknar en ål. ÖoL (1852). Kroppen (hos näbbgäddsläktet) mycket långsträckt, nästan ålformig. Nilsson Fauna 4: 354 (1853). —
-FÅNG. (ål- 1755–1807. åle- c. 1645) (†) ålfångst; jfr fång 13. Ålefång .. begynnas strax effter Festum corporis Christi. IErici Colerus 1: 254 (c. 1645). Möller (1807). —
-FÅNGST. abstrakt o. konkret: fångst av ål; jfr -fång, -fänge. Heinrich (1814). Det är .. endast genom användning af släpnot eller ”ålvad”, som ålfångst med större ekonomiskt utbyte är möjlig. LAHT 1900, s. 162. (I intervjun) talar han om att ålfångster på upp till 1000 kg per natt inte alls var ovanligt. YstadAlleh. 26/7 2018, Bil. s. 6. —
-FÄNGE. (ål- c. 1740 osv. åla- 1946 osv.) ålfångst (jfr fänge 3); förr äv. om (flyttbart) fiskeredskap för ålfångst (jfr fänge 4). Thetta (bör) införas om åhlfänge .. huru med liud och röster Creaturen kunna låckas til Meniskan. Broman Glys. 3: 681 (c. 1740). At desse Ål-fängen om senaste hösten kunna provianteras med litet ärt-halm och många kött-waror, och nedsänkas på 2 a 3 famnars diup .. och strax om wåren witjas med fördel. Schultze Fisk. 101 (1778). —
-GERE, äv. -GERA. (ål- 1759. åle- 1640) (†) om typ av ålljuster; jfr gere 1. Linc. Ii 6 b (1640). (Fiskarna brukar) hugga et litet rundt hål på Isen, och med et Ljuster, som kallas ål-gere, stöta på alla sidor. GbgMag. 1759, s. 266. —
-GILLE. (ål- 1912 osv. åla- 1936 osv.) om gille (se d. o. 2) (som anordnas i anslutning till ålfiske o.) vid vilket huvudsakligen rätter med ål serveras. ST(A) 1912, nr 6774 B, s. 1. Ett äkta ålagille består av minst fyra sorters ål och gärna några till. Rökt, stekt, kokt, halmad och luad ål .. är ett obligatorium. Expressen 23/7 2017, s. 14. —
-GLIP. (†) jfr glip, sbst. 3. Man (vadar) med ålglip, en fyrkantig handhåf, som den ene fiskaren håller mot bottnen, medan en annan går och pulsar midt emot honom för att drifva ålen i håfven. Smitt SkandFisk. 1035 (1895). SAOB G 570 (1929). —
-GRUND. (ål- 1886 osv. åle- 1547–1622) grund (se grund, sbst.3) där ål går till. Eth Ååle grunnd, szom honom medt rette arff, på hans hustrwes wegne, skal tilkomme, liggendis vthan för Åffwe skäär. G1R 18: 314 (1547). —
-GRÄS. (ål- 1755 osv. åle- 1987) ss. benämning på olika växter växande i l. vid vatten, särsk. dels om art tillhörande släktet Potamogeton Tourn. (särsk. om ålnate), dels om sjöfräken, dels (o. numera bl.) om Zostera marina Lin., bandtång. Linné Fl. nr 146 (1755; om ålnate). Petamogeton perfoliatum .. Åhlgräs .. i sjöar träsk och åar, helst der åhl wankas. Hoffberg Växtr. 145 (1792). Fries Ordb. 157 (c. 1870; om sjöfräken). Ålgräset, Zostera marina, breder ut sig. GbgP 10/12 1991, s. 26. —
-GÅRD. (ål- 1766 osv. åla- 1553 osv. åle- 1765–1885) [fsv. ala gardher] (i sht förr) gård (se gård, sbst.1 3 b) för ålfångst; äv. om fast fiskebyggnad i vilken sådan gård ingår. (Vid Brömsebro) hade strax blekungzfarer hafft trij ålagårder här ifrå .. under sin häffd. G1R 24: 545 (1553). Redan nere i Småland börjar ålgårdarnas pålrader sticka ut kilometervis på grundvattensflaken som ett slags fortsättning av inägornas stängsel och gärdesgårdar. TurÅ 1958, s. 17. —
-HANNE l. -HANE. jfr hanne 1. I Tyskland har man nyligen .. transporterat lefvande ålyngel och äldre ålhanar ända ned till nedre Donau. Lilljeborg Fisk. 3: 409 (1890). —
-HARKA. (i sht förr) harka (se harka, sbst.1 2). AB 1910, nr 309, s. 9. En ålharka, ett numera förbjudet fiskredskap, gjort av en lie med långa piggar. Med det högg man ål på gyttjebottnen. SvD(A) 14/7 1965, s. 11. —
-HOMMA. (ål- 1854 osv. åla- 1938 osv. åle- 1541–1751) (numera i sht i vissa trakter) ryssja för ålfångst; jfr homma, sbst. 1. Sa(m)ma dagh ana(ma)de fiskerna til ålehå(m)merna nylans tiera – 8 t(unn)or. SkeppsgR 1541. —
-HONA. jfr hona 1 o. -rynja. NerAlleh. 27/2 1880, s. 3. Med full säkerhet har man endast funnit en enda ålhona med utbildad rom. Kolthoff DjurL 643 (1901). —
-HUS. (ål- 1646 osv. åle- 1552–1647. åls- 1734) [fsv. ala hus] (numera bl. i skildring av ä. förh.) ålkista; jfr hus 1 l. Efter oss är tillkenna gifvit, att uthi een elff, som kalla[s] Lyse .. een synnerligh godh lägenheet till att byggia laxefiskie och åålehuus vara skal. G1R 23: 113 (1552). —
-HUTTNING, äv. -HOTTNING. (ål- 1889 osv. åla- 1976 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ålljustring (från is l. båt); jfr hota, v.2 3. Barometern 28/1 1889, s. 1. Emedan fiskeritillsyningsmannen lär upprepade gånger varnat för följderna af ålhuttning på isen, denna idrott, som hittills ohejdadt bedrifvits snart sagdt utefter hela vår kust. Barometern 17/2 1892, s. 1. —
-JÄRN. (i sht förr) om typ av ålljuster; jfr järn 5 b β. Ål-järn kallades .. (i Göteborgstrakten) et slags ljuster, hwarmed ålar om wintertiden huggas. Kalm Resa 1: 27 (1753). —
-KAR. (ål- c. 1740 osv. åle- 1607–1741) (numera bl. i skildring av ä. förh.) ålkista; jfr kar, sbst.1 3 b. HSH 39: 257 (1607). Enär Larsson och Olsson .. uppfört ett ålkar och i sammanhang därmed en damm öfver hela den grenen af ån, där det mesta vattnet framginge. 1NJA 1909, s. 142. —
-KASSE, förr äv. -KASSA. (ål- 1756 osv. åla- 1600) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr kasse, sbst.3 3 a. UpplFmT 24: 152 (1600). En ålkasse ser ut ungefär som en ryssja, bara mycket större. Koch AntHav. 34 (1907, 1918). —
-KISTA. (ål- c. 1740 osv. åla- 1946 osv. åle- 1530–1723) [fsv. ala kista] fisk. kista (se d. o. 4 d) för ålfångst; jfr -hus, -kar. G1R 7: 36 (1530). Ålkistor, som användas i strömdragen, och hvarmed ålen fångas under dess vandringar utför strömdragen emot hafvet. Lilljeborg Fisk. 3: 408 (1890). —
-KROK. (ål- 1637 osv. åla- 1916 osv. åle- 1637–1758) [fsv. ala kroker]
1) krok (se d. o. 1 c) i sht avsedd för ålfiske; äv. om ålrev. OxBr. 11: 699 (1637). 1000 åhlkrokar. BoupptVäxjö 1736. Ål och Lake-krok eller Långref .. Brukas hos osz nog almänt. Gyllenborg Insjöfisket 29 (1770).
2) (†) om storskarv (som har krokformad näbbspets o. traditionellt anses äta mycket ål); jfr krok 4 a o. -kråka. Nilsson Fauna II. 2: 476 (1835). Holmgren Fogl. 935 (1871). —
-KRÅKA. (ål- 1611 osv. åla- 1918 osv. åle- 1746–1761) om storskarv; jfr kråka I 1 d γ o. -krok. Forsius Phys. 163 (1611). Åle-Kråker, stora swarta med långa halsar, uppehålla sig i Salt-Siöen. Œdman Bahusl. 41 (1746). —
-KUPA. (numera i sht i vissa trakter) om ett slags ålmjärde; jfr kupa, sbst. 3 b. Kalm Resa 1: 39 (1753). Sommartiden bruka fiskare äfwen ut wid hafsbanden at fånga åhl med et slags mjärdar, gjorda af wide-qwistar, med 2:ne af hampegarn bifogade armar, åhlkupor kallade. Enholm Anm. 2: 4 (1754). —
-KUSA, äv. -KUSSA. (ål- 1746 osv. åla- 1927 osv. åle- 1745–1985) om tånglake; jfr -kvabba. Linné Öl. 111 (1745). Pojkarna fångade kräftor och ljustrade ålkusor. Nilsson HistFärs 94 (1940). —
-KVABBA, äv. -KVABBE. (†) om tånglake; jfr kvabba 3 o. -kusa. Dähnert 1 (1746). SvFiskelex. (1955). —
-LANA. (ål- 1768 osv. åla- 1558–1864. åle- 1798–1868) (i sht förr) lana (se lana, sbst.1) för ålfångst. Almquist CivLokalförv. 3: 215 (i handl. fr. 1558). I ållanor skall maskornas längd vara minst 40 mm. ÖgCorr. 27/6 1967, s. 5. —
-LARV. jfr larv, sbst.2 AB 18/8 1898, s. 3. Ynglet tar först formen av små knivbladslika, lövtunna, glasklara larver. Dessa .. omvandlas .. till de stoppnålslika, tändstickstjocka ”glasålar” .. som egendomligt nog väger bara en fjärdedel av den fullvuxna, tidigare ållarvens vikt. Jönsson ÄnSjung. 180 (1934, 1954). —
-LEDARE. ledare (se d. o. 5); jfr -ränna, -yngel-ledare. EkonS 2: 228 (1895). Genom ålledarne, som nu uppsatts i Silfverbäcken vid pappersbruket, slingra sig ålarne med lätthet uppåt. SmålP 23/7 1900, s. 3. —
-LIK. som är lik en ål; jfr -liknande. Lind 1: 1 (1749). Kroppen (hos nejonögon) är ållik, fjäll-lös. 2NF 19: 740 (1913). —
-LIKNANDE, p. adj. ållik. AB 3/8 1895, s. 4. De ålliknande lungfiskar, som till äventyrs gått upp på land. Hedin Pol 2: 406 (1911). —
-LJUSTER. (i sht förr) ljuster för ålfångst; jfr -gere, -järn. Heinrich (1814). Ål-Ljustret .. är endast 6 tum bredt. SkandFisk. Bih. 30 (1838). —
-LÅDA. särsk. (†) om för ålfångst använd sluten o. betad (se beta, v.5 2) trälåda försedd med många små ingångshål. Schultze Fisk. R 1 b (1778). Platsen för ål-lådans utläggande kan wara i wikar, wassar eller hwar som helst, der man wet att ål finnas. UpprFiskaren 63 (1847). SDS 7/7 1896, s. 2. —
-MODER. (ål- c. 1740 osv. åle- 1723–1856) enl. ä. folktro: fisk l. vattenvarelse som ansågs vara moder till ålyngel. Ett underligit Creatur, som .. (gemene man) kalla Åhle-Modren, hwilken å alla sijdor skal wara full med små hål, der uthur de små Åhl-ungar krypa skola. Tiselius Vätter 1: 11 (1723). —
-MÖRKER. (ål- 1895 osv. åla- 1900 osv.) jfr mörker 2 slutet. BlekLT 31/7 1895, s. 2. Då man befann sig i höstens bästa ålmörker hade samtliga sina ålredskap i sjön. SvD(A) 10/10 1932, s. 11. —
-NATE. om vattenväxten Potamogeton perfoliatus Lin.; förr äv. om vattenmöja; jfr -gräs. Aspelin Fl. 35 (1749; om vattenmöja). Potamogeton perfoliatum (Åhl-Nate) .. Åhl håller sig ofta i dennes lugn. Liljeblad Fl. 69 (1792). —
-PASTEJ. (ål- 1560 osv. åle- 1559) pastej på ål. Till åle pasteer Russiinn. KryddRSthm 1559 A, s. 47. —
-REV. (ål- 1736 osv. åla- 1959 osv. åle- 1669–1723) långrev avsedd för ålfångst; jfr rev, sbst.1, o. -krok 1. BoupptSthm 1669, s. 1160. Åhle refwor brukas om sommartijden med sina Krokar, uth med Brjnkerna. Tiselius Vätter 1: 121 (1723). —
-RULLAD, äv. -ROULAD. rullad av ål. Sjöberg Singstock 259 (1832). Ål-Rullader. Då ålen är flådd fläkes den .. hwarefter halfworna beströs, på köttsidan, med fint hackad dill, fint stött peppar och salt; sedan börjas wid stjerten att hårdt hoprulla hwarje halfwa, som ombindes med segelgarn, kokas och inlägges. SvKock. 58 (1837). —
-RYSSJA, förr äv. -RUSA l. -RUSKA. (ål- 1794 osv. åla- 1751 osv.) ryssja för ålfångst; jfr -homma. Linné Sk. 315 (1751). Ålryssjorna .. äro konstruerade som vanliga ryssjor, men med flera (8 st.) gjordar och .. betydligt finmaskigare. Ekman NorrlJakt 363 (1910). —
-RÄNNA. jfr ränna, sbst.1 1, o. -ledare. För att befordra de i hafvet födda ålarnas uppstigande i sötvatten har man .. begynt bygga ålrännor, bestående af ett par ohyflade bräder, hvarigenom fisken kan komma till de öfre flodvattnen med undvikande af kvarnverk o. d. GHT 3/12 1884, s. 8. —
-SAX. fisk. handhållet redskap för fångst l. fasthållande av ål i form av en tandad gripklo placerad på ett skaft; jfr sax, sbst.1 II 2 c. GHT 13/9 1865, s. 2. Ållysning är ett sätt att fånga ål genom att lysa .. ner i vattnet och sedan fånga ålen med en ålsax, en saxliknande konstruktion som sitter fast på en stång. BlekLT 30/8 2016, s. 4. —
-SKINN. (ål- 1633 osv. åla- 1969 osv. åle- 1633) [fsv. ala skin] skinn hos l. från ål; äv. i jämförelser l. i bildl. anv., i fråga om ngt som är smalt o. smiter tätt åt, särsk. tajt klädesplagg (i sht klänning). RP 3: 226 (1633). At .. Slagskin, öfwerdrag, säckar, skräppor .. af Ålskinen tagas och brukas. Broman Glys. 3: 683 (c. 1740). En svart klänning som smet åt om hennes rundade former som ett ålskinn. SvD(A) 26/11 1942, s. 22. Tv-bilderna på Marilyn när hon sjunger ”Happy birthday, mr President” i ålskinn med paljetter. GbgP 5/8 2012, s. 49.
Ssgr (förr): ålskinns-snärt. snärt (se snärt, sbst. 1) av ålskinn. Pisksnurra med ålskinnssnärt. Lidforss AFrance 11 (1904).
-SMÄRT. (numera bl. tillf.) smärt som en ål. Sjöfrun gled ned ur hamnen och snodde sig, / ålsmärt och hal / in mellan skvalande ribbor. Spong Dam 15 (1937). —
-SOPPA. (ål- 1824 osv. åla- 1930 osv.) soppa med ål som huvudingrediens. Lindfors (1824). Ålsoppa .. 1 liten ål .. 3/4 liter vatten 2–3 tsk salt 4 vitpepparkorn (osv.). ModStKokb. 187 (1983). —
-SUMP. (ål- 1804 osv. åla- 1943 osv.) fisk. sump (se sump, sbst.1 2) för ål; äv. (i sht om ä. förh.) om båt försedd med sådan sump (jfr sump, sbst.1 4). Wikforss 1: 1 (1804). Att tyska ålsumpar på senare år sträckt sina seglatser ända upp till Grisslehamnstrakten för att där göra uppköp af lefvande ål. Uppl. 2: 161 (1906). Kustbevakningen har beslagtagit en ålsump, som fanns under en brygga i Munkahusviken. BlekLT 31/8 2012, s. 16. —
-TINA. om ett slags ålmjärde; jfr tina, sbst.1 2. Lind 1: 1 (1749). Ålkupan eller åltinan .. är av en säregen typ, flätad av en i de flesta fall. SkrGbgJub. 19: 231 (1923). —
-UNGE. jfr unge 1 a o. -yngel. (numera bl. mera tillf.) Lychnos 1950–51, s. 198 (1712). At Ränt:m Nykop berättat .. sig hafwa sedt .. at en åhlunge föddes lefwandes igenom Naflan på sin moder. BokvGP 108 (1724). I Maj och Juni månader gå oräkneliga skaror af små ålungar ur hafvet upp i floderna. Nilsson Fauna 4: 675 (1855). —
-VAD. (i sht förr) vad (se vad, sbst.3) för ålfångst. Smitt SkandFisk. 1035 (1895). Den danska ålvaden, som på senaste åren införts till Sverige, är närmast att hänföra till bomtrålen, då den hålles öppen med en stång. 2NF 30: 117 (1919). —
-YNGEL. yngel av ål; jfr -unge. PT 13/2 1854, s. 3. Det ålyngel, man om sommaren finner i sött vatten, kan mycket väl ha kommit dit upp från hafvet. Nilsson Fauna 4: 679 (1855).
B (numera i sht i vissa trakter): ÅLA-BOD, -DRÄTT, -FISKARE, -FISKE, -FÄNGE, -GILLE, -GÅRD, -HOMMA, -HUTTNING, -ISTER, -KASSE, -KISTA, -KROK, -KRÅKA, -KUSA, -LANA, -MÖRKER, -REV, -RYSSJA, -SKINN, -SOPPA, -SUMP, se A.
C (†): ÅLE-DAMM, -DRÄTT, -FISKARE, -FISKE, -FISKERI, -GERE, -GRUND, -GRÄS, -GÅRD, -HOMMA, -HUS, -KAR, -KISTA, -KROK, -KRÅKA, -KUSA, -LANA, -MODER, -PASTEJ, -REV, -SKINN, se A.
D (†): ÅLS-HUS, se A.
Avledn.: ÅLA, v.1 -ning. böja o. vrida sig hit o. dit; äv.: i platt liggande ställning förflytta sig (framåt) med hjälp av slingrande rörelser; äv. refl. SDS 23/11 1899, s. 1. Var gång vi ropat flyttade vi oss till någon ny punkt, ålande oss utmed häcken. Nilsson HistFärs 134 (1940). Hjälten ålade bland klippor och hade ovetande banditchefens närmaste man bakom ryggen. Allansson ResHonduras 176 (1967). Han ålar och kränger som en mask när pappan försöker lyfta upp honom. Bredow BaraInte 226 (2009).
Särsk. förb.: åla fram l. åla sig fram. ålande ta sig fram; äv. oeg. l. utvidgat: med upprepade o. täta riktningsändringar ta sig fram (genom tät folkmassa l. trafik o. d.). AB 30/11 1904, s. 5. Öfverallt ålade de små nätta rickshawerna sig fram genom vimlet. Wilhelm SolLys. 14 (1913). Sergeanten ser sin närmaste man vända sig mot den nya fienden och ålar fram till hans sida. Knöppel Barb. 179 (1916). (Fiskaren) måste ofta krypa och åla sig fram, tills han kommer till den plats, varifrån han kan kasta. Hammarström Sportfiske 112 (1925).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content