SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BRÄDE brä3de2, n. ((†) r. l. f. Cavallin Herdam. 2: 177 (i handl. fr. 1747)); best. -et; pl. -er40, äfv. (i sht i mellersta Sv.) 32 (brä´dr Dalin), l. -en ((†) =, 15261541); pl. best. -erna l. -ena ((†) -ren BtÅboH I. 5: 43 (1681); -en 16391769; -enen Schroderus Liv. 637 (1626));
l. BRÄDA brä3da2, r. l. f.; best. -an; pl. (föga br.) -or (Strömborg SvSpr. 91 (1852), Fatab. 1914, s. 248).
Anm. 1:o. Formen bräde synes vara vanligare än bräda i mellersta Sv., medan motsatsen tyckes gälla för södra o. västligaste Sv. samt Norrl. Där både bräde o. bräda förekomma, är bräda numera normalformen i bet. 1 (utom c—e). (Språkprof med formen bräde, som stå på gränsen mellan 1 o. 2, är man därför numera benägen att föra till 2, äfv. där detta kanske ej är historiskt berättigadt.) Sg. bräda förekommer emellertid ofta äfv. i bet. 2 (mindre ofta dock i tidigt bildade ssgr) o. undantagsvis (i ssgr) t. o. m. i bet. 3 (Engelke Prästg. 108 (1905: schackbrädan)). Öfverhufvud är formen bräda stadd i utbredning.
2:o. Pl. -er användes (oberoende af sg.-form) numera företrädesvis ss. koll. till bet. 1, dit man därför är benägen att hänföra en del äldre belägg med denna form, hvilka kanske urspr. tillhört bet. 2. Pl. -en användes i bet. 2 samt 1 c—e alltid ss. motsvarighet till sg. bräde, ofta äfv. ss. motsvarighet till sg. bräda. Motsv. sg. bräda kan emellertid i dessa bet. äfv. förekomma pl. -er samt ngn gg i skrift o. möjl. äfv. i tal pl. -or. I ssgr till 2 användes dock på vissa håll pl. -en (o. endast denna), äfv. där sg. har l. kan ha formen bräda, t. ex. skär-bräde l. -bräda, pl. -bräden. I äldre tid kunde pl. -en förekomma äfv. ss. koll. till bet. 1, t. ex. Rudbeck Bref 92 (1674), Ullman GrefvHänd. 115 (1782); jfr äfv. språkprofvet fr. 1747 under 1.
Ordformer
(-ä- GR 1: 154 (1523) osv. -e- 15261833. -d(h)e 1523 osv. -da Blanche Våln. 5 (1847: grafbrädan) osv. Sg. bräda upptages af lexikografer först af Dalin (1850; angifven ss. dialektisk); den saknas ännu i SAOL (1889). Belagd bl. ss. första led i ssgr är formen brä- (utan d), t. ex. Brästufwjer HB 1: 239 (1588), Bräplogar BoupptVäxiö 1835)
Etymologi
[fsv. brädhe (pl. brädher o. brädhe); jfr d. bræd(d)e (numera bl. i pl. bræd(d)er) jämte bræt, nor. dial. bræde, n., o. bræda, f.; af mnt. bret (i böjda former bred-); jfr äfv. t. brett o. holl. berd (holl. dial. äfv. bred); i afljudsförh. till BORD. — Pl. -er är med accentueringen 40 upptagen från mnt. (o. dan.?); dylik accentuering intygas möjl. af pl. best. brädren. — Ordets bet.-utveckling har till stor del paralleller i BORD, FJÄL, TAFLA]
1) benämning på trävara af visst slag: jämntjock o. jämnbred, i förh. till längden tunn o. smal träskifva hvilken erhållits ur en stock gm längsgående sågning (i sht förr äfv. på annat sätt; jfr BRÄD-TÄLJNING) o. som i öfrigt icke undergått ngn bearbetning l. endast förberedande sådan, ss. hyfling o. spontning; ofta i sådant skick använd till praktiskt bruk af olika slag; bet. kommer då stundom att starkt närma sig 2 (jfr c—f). Kvistfria, sågade, hyflade, spontade bräder. En halftums bräda. Vid detta sågverk sågas både plankor och bräder. Enkla, dubbla bräder (se ENKEL 3 d, DUBBEL 4). Hennes bröst var platt som ett bräde. Tolfft brædher. GR 1: 154 (1523). Almen gifver förträffeliga bräden .., som ungefär gå up emot valnöte trädets bräder. Linné Vg. 66 (1747). (Kojan) hade bara ett par lösa bräder till dörr. Lagerlöf Holg. 2: 288 (1907). — jfr FURU-, GOLF-, PANEL-, SÅG-, TAK-, UTSKOTTS-, YT-BRÄDA m. fl. Anm. I strängt fackmässigt språk betecknar ordet en dimensionsklass sågverkssortiment med 4 (undantagsvis 3) tums bredd o. från o. med 1/2 intill 2 tums tjocklek. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. af d. bræder, t. bretter o. fr. planches samt af TILJA] (numera bl. i vitter stil, utom i det först anförda uttr. mindre br.) i pl., om golfbräderna (golfvet) på en scen; stundom: scen(en). De bräder som föreställa världen [efter Schiller]. Tegnér 6: 317 (1837). Det muntra lättsinnet på bräderna (är) ofta .. färgbeklädnaden åt det djupa allvaret. Lindeberg Hjortsberg 12 (1843). Hallström Skepn. 159 (1910).
b) (i sht i högre stil) i pl., om bräderna i en likkista; ofta i uttr. fyra bräder, om likkista. (Girigbukarna) måste doch omsider .. låta sig nöija med ett Laakan och fyra Bräder. Rudbeckius KonReg. 396 (1619). Levertin Leg. 79 (1891).
c) om (på bockar l. dyl. hvilande) bräde (utan ryggstöd l. dyl.) som användes att sitta på; i ä. tid stundom motsatt stol l. bänk. Schroderus Os. 1: 461 (1635). Provesterne (böra taga plats) på bänken och de andre (prästerna) hvar efter andre på bräderne. KyrkohÅ 1902, s. 97 (1646). Uti Wråss kyrcka äro inga innebygde stolar, utan allenast bräder som i Scholan att sittia på. VDAkt. 1725, nr 532. Från brädan på sin vält styr bonden sitt ök. Karlfeldt FlPom. 19 (1906); jfr 2. — jfr SITT-BRÄDE.
d) om gungbräde. Ska vi gunga bräde? Topelius Lb. 1: 172 (1860). — jfr GUNG-, VIPP-BRÄDE.
e) om vågrätt bräde utanför l. innanför ett fönster, fönsterbräde. Fönstret hade ett bredt bräde som ett litet bord att skrifva på. Kurck Lefn. 6 (1705). Tigerschiöld Dikt. 1: 50 (1888). — jfr FÖNSTER-BRÄDE.
f) [jfr motsv. anv. i y. fsv.] (†) (till vågrätt läge nedfällbart) bräde utanför en handtverkares verkstad på hvilket han utbjuder sina varor till försäljning? (jfr 2 c); möjligen: skylt? (jfr 2 f, g). Guldsmed(en) .. är .. Tysk och hafuer bräde för fänstret. BtSödKultH 12: 33 (1594).
2) (relativt) tunn skifva af trä (bestående af ett bräde i bet. 1 l. sammansatt af flera o.) bearbetad till sin form o. d. för ngt visst ändamål; träskifva; stundom: brädlapp, brädbit. De slagna teglen läggas på ett bräde och bäras bort till torkning. Menniskior, hwilke hafwa .. bundit itt bräde fram för sine stålte Ögon (o. förneka Gud). Sylvius Mornay 4 (1674; bildl.). (Lapparna) bruka Runstafvar på tunna bräden, at räkna tiden. Dalin Hist. 2: 480 (1750). — jfr FALL-, KLAPP-, SKÄR-BRÄDE. — särsk.
a) [jfr t. tee-brett o. dyl.] (†) bricka (se d. o. 2). Wrangel TessPal. 32 (i handl. fr. 1735). Dalin (1850). — jfr TE-BRÄDE.
b) [jfr motsv. anv. af mnt. o. mnl. bret] (†) bricka l. dyl. på hvilken allmosor uppsamlas i kyrkan. Gemene Almoser, som vthdeles i Församblingenne, vthi Pungen, Brädhet eller Bäckennet. L. Paulinus Gothus Pest. 98 a (1623).
c) [jfr d. paa, over eet bræt, mnt. vppe einem brede .. botalen, t. bei l. auf dem brett l. einem brett bezahlen; jfr äfv. ä. holl. geld te berde bringen, uppbringa pengar, betala] (förr; se dock nedan) träskifva på hvilken penningar uppräknades vid utbetalningar o. d.; jfr 1 f. Straxt skall tu pengar reda / På ett bräde för oss breda. Moræus Schonæus 433 (c. 1685); jfr BREDA, v. 4. — särsk. (fullt br.) i uttr. på ett bräde (jfr 4); företrädesvis i förb. betala ngt l. få betalt på ett bräde, betala ngt l. få betalt på en gång l. i en summa; äfv. allmännare: på en gång. Han fick 100 kr. på ett bräde. RARP 3: 60 (1638). Skräckelig många frågor på et bräde. Dalin Vitt. II. 5: 126 (1738). Bonden (fick) mera vinst af et litet Tobaksland, än tilförene af all sin åker, och dertil fick han penningarne på et bräde. Linné Vg. 221 (1747). SvFolkH I. 1: 333 (1914).
d) [jfr motsv. anv. i (ä.) d. samt KARF-STOCK] (†) om bräde på hvilket räkenskapsposter o. d. antecknas. (Källarsvennen till kunden:) Seer tu på brädett står rader långa, / The betyda tigh Rixdaler många. Chronander Surge B 2 b (1647). — särsk. [uttr. hör möjl. äfv. till c l. till 3, ss. synes vara förh. i y. fsv. se oppa brädhet medh hwath tärninghin dragha will] i uttr. se l. hafva öga(t) (uppseende osv.) (up)på brädet.
α) se (osv.) på brädet med ngn, hålla ögonen på ngn, se upp med ngn, vara på sin vakt mot ngn. Haf ögath paa brædit med ath han siigh ey vndstinger. GR 1: 60 (1523). Därs. 25: 544 (1555). Gud (har) ögat på brädet med them ogudachtigom. Swedberg Schibb. 316 (1716).
β) se på brädet, undersöka, granska, se till. När man wil rett see på brädhet, så handla förb:te Concilia Ingalunda om Clerckeridz almenne Befrijelse ifrå Politisch lagh och dom. L. Paulinus Gothus Arch. 186 (1630).
e) om ritbräde, särsk. om landtmätarbräde. Rålamb 1: 86 (1690). En dag kommer landtmätaren (till byn) med kedja och bräde, egorna skiftas (osv.). MeddNordM 1890, s. 14. — jfr LANDTMÄTAR-, MÄT-, RIT-BRÄDE.
f) [jfr motsv. anv. i ä. d., nt., holl. o. t.] (†) anslagstafla, svart(a) tafla(n). ConsAcAboP 1: 364 (1648). (Professorerna) skredo til skamliga Intimationer om hvarandra, på det så kallade svarta brädet. SvMerc. 1764, s. 798. Nyrén Charakt. 110 (1780). — jfr NUMMER-BRÄDE.
g) [jfr motsv. anv. af holl. berd] (numera knappast br.) om träskifva på hvilken en målning är utförd. Tegel G1 2: 351 (1622). Ett litet landskap på bräde. Böttiger DrottnH 132 (i handl. fr. c. 1700). Tegnér (WB) 6: 241 (1828; i bild).
h) [jfr motsv. anv. i dan. o. nor. dial. samt sv. dial. bokbräde (Smål., Runö)] (†) (trä)pärm. En gamull Biblia och ingen bräder på. KyrkohÅ 1902, Meddel. o. aktst. s. 62 (1578).
3) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.] i fråga om en del spel samt i vissa urspr. därifrån hämtade bildl. anv.
a) dam- l. schackbräde; numera bl. ss. ellips af dessa ord. VarR 34 (1538; möjl. till b). Detta hade varit att slå sig på en gång igenom hela brädet och slutligen taga Dam. ObjGästen 1829, nr 30, s. 4.
b) i fråga om brädspel (se BRÄDSPEL, sbst.1 1, 2).
α) platta l. skifva (vanl. med uppstående kanter samt från hvardera långsidans midt utskjutande skiljebalk) hvarpå brädspel spelas; äfv. om hvart o. ett af dess fyra fält med hvardera sex pilar, numera i sht om det af dessa fält i hvilket man börjar spelet, utspelsbrädet. Tärningskast är ogiltigt, om tärningarna falla utom brädet. Att du inte kan slå dig in, när du har hela brädet fritt! Möller (1745; under tric trac). Man .. säges vara slagen ur brädet, när man har en eller flere utslagne blottor utan att det finnes lediga fält att spela dem in på. Lindskog Spelb. 305 (1847); jfr 5 d. Wilson Spelb. 266 (1888). — bildl.; jfr 5 b, c, d, e. särsk. [jfr motsv. uttr. i t.] Han haar ett gott band i Brädet .. (dvs.) Goda Wänner och Patroner at lijta vppå. Grubb 305 (1665).
β) om själfva tidsfördrifvet; särsk. i förb. spela (hvard. dunka, i sht förr äfv. trumfa) bräde, förr, med tydligare anslutning till α, i bräde(t). Ska vi ta oss ett parti bräde? De satt och dunkade bräde dagen i ända. Spela .. i Brädet. Rudbeckius KonReg. 10 (1614). Kom, slå ett slag i bräde! Bellman 2: 24 (1769). När mörkret .. inbryter, .. trumfar (man) bräde med magister Jonas. Taube Wennerbg 1: 28 (i handl. fr. 1835). Svedelius Lif 298 (1887).
c) (†) om tärningsspel (utan framflyttande af brickor i en låda): bord hvarpå insatserna sättas o. tärningarna kastas. (Man) brukar .. lägga penningar i brädet, innan man slår. Cederborgh UvT 1: 50 (1809). Hagberg Shaksp. 4: 69 (1848). Anm. I språkprof från ä. tid är det stundom omöjligt att afgöra, om ordet bör föras hit l. till b.
d) (†) om hvart o. ett af de rutade korten l. brickorna i ett lottospel. Jag (dvs. Kellgren) har .. (hos Nibelius) infört ett lotto Dauphin, som har ett bräde för din (dvs. Rudbecks) räkning. Kellgren BrefClewbg XXXIV (1790).
4) (numera mindre br.) i öfverförd anv. i uttr. våga l. sätta allt på ett bräde (jfr 3 d, 2 c slutet), sätta allt på ett kort. Berndtson (1880).
5) [af de äldsta konstr. framgår att anv. i a, b o. c sannol. utgår antingen från (den icke uppvisade) bet. ’bord' l. från bet. ’bänk' (jfr 1 c), i d o. e däremot från bet. ’brädspel' (jfr 3 b α), som senare inlagts äfv. i (a,) b o. c] i uttr. som angifva att ngn är i gunst l. ogunst o. d.
a) [jfr ä. d. staa højt paa brættet hos en, mnt. die hogesten am brede, de förnämsta; det sv. uttr. beror sannol. på (felaktig) öfvers. af t. bei jmdm hoch am brette sein (i ä. t. äfv. sitzen) o. d., sannol. urspr.: intaga en förnämlig plats vid (råds)bordet; jfr språkprofvet från 1665] (†) i uttr. vara (komma, stå), ställa (sig l. ngn) högt (l. högst) på brädet (hos ngn), vara högt l. främst vid brädet, sitta högt på brädet o. d., intaga l. uppnå en hög l. inflytelserik (samhälls)ställning; vara l. komma l. bringa (ngn l. sig) i gunst (hos ngn) (framför andra), stå väl (hos ngn). (Skaldekonst efter the Grekers och Latiners sätt, som) the Swenske Poeter .. något högre på Brädet ställa kunde (än then gemeene hoopen). Arvidi A 8 a (1651). Dhen rijka wil giärna wara främst wedh brädet. Grubb 669 (1665). Döden haar intet anseende till den som sitter högt på Brädet. Riddermarck Alm. 1692, s. 14. Hertigarne af Weimar wore högt wijd Brädet hoos H:s K:l May:tt. HistRelKrigzexp. 1630—32, C 4 a (1699).
b) i uttr. vara, i sht förr äfv. komma, förr äfv. bringa sig (riktigt l. väl), förr äfv. slå sig högt l. högst (ut)i (förr äfv. upp i) brädet (hos ngn) = a; äfv.: vinna erkännande l. framgång, afgå med seger(n). Några .. Hoflingar .. kunna .. bringa sig högt uti brädet. Oelreich 662 (i handl. fr. 1722). Dock slog Jöran Persson .. sig sluteligen högst i brädet. HSH 3: 60 (c. 1750). Schröderheim är åter mycket väl i brädet. Kellgren BrefClewbg 126 (1790). (I sista akten) kommer dygden ändtligen i brädet. Fahlcrantz 7: 35 (c. 1835, 1866).
c) (†) i uttr. stöta, sätta l. arbeta (ngn) (ut)ur brädet o. d., tränga undan (ngn) i ngns gunst, taga lofven (af ngn). (De) som .. arbetade mig utur brädet. Höpken 1: 404 (1773). De förre favoriterne sattes utur brädet. GJEhrensvärd Dagb. 1: 46 (1776). (Han kunde) lätt .. stöta sin medtäflare ur brädet. Leopold 3: 424 (1797, 1816).
d) [jfr språkprofvet från 1847 under 3 b α] i uttr. slå, stundom spela (ngn) ur brädet = c; ofta med afs. på medtäflare om en kvinnas gunst; stundom med saksubj.: öfverglänsa l. öfvergå (ngt). Tack vare sin stiliga uniform slog löjtnanten lätt Kalle ur brädet. Dalin Arg. 2: 291 (1734, 1754). Stjernkors har blifvit spelad ur brädet. Topelius Vint. I. 2: 113 (1867, 1880). I mitt tycke slår Piazza del Popolo Place de la Concorde alldeles ur brädet. Rydberg (1874) hos Warburg Rydbg 2: 236.
e) (numera föga br.) i uttr. vara ur (förr äfv. utur) brädet, icke längre vara i gunst l. ha vind i seglen. Tersmeden Mem. 3: 239 (1746). Wingård Minn. 12: 132 (1850).
Ssgr (i allm. till 1).
Anm. 1:o. bräde- är den normala ssgs-formen till inemot 1700. 2:o. I ssgr kan stundom bräd- utan egentlig ändring af bet. utbytas mot trä- (jfr BRÄD-LÅR : TRÄ-LÅR osv.); dock anger i allmänhet bräd- att materialet tydligt framträder ss. bestående af (bl. nödtorftigt bearbetade) bräder.
A: BRÄD-BEKLÄDA, -ning (äfv. konkret). i sht i p. pf. ss. adj. Brunius Metr. 346 (1854).
-BEKLÄDNAD. konkret sbst. till -BEKLÄDA. Såsom nybyggnad anses, .. när trädhus förses med brädbeklädnad. SFS 1839, nr 28, s. 4.
-BESLÅ. = -BEKLÄDA; i sht i p. pf. ss. adj. —
(2 g) -BILD. (†) å trä utförd målning. Linnerhielm 1Bref 164 (1797).
(jfr 2) -BIT.
-BOD. (bräd- 1773 osv. bräde- 16411652)
1) (numera mindre br.) skjul för förvaring af bräder. VLärovBibl. 1773, fol. 146.
2) (†) af bräder uppfördt salustånd. SthmStadsord. 1: 88 (1641). RARP V. 1: 144 (1652).
-DÖRR.
-EXPORT.
-FODER. (numera mindre br.) = -BEKLÄDNAD. TT 1893, Allm. nr 30, s. 3.
-FODRA, -ing (äfv. konkret). bekläda med bräder; i sht i p. pf. ss. adj. Väggarna äro brädfodrade. Porthan BrefCalonius 515 (1798). Almqvist Herm. 116 (1833).
-GOLF. (bräd- 1774 osv. bräde- 1586. brädes- 1749) af bräder gjordt golf. HB 2: 52 (1586). särsk (†) till 1 a: scen. Leopold 3: 431 (1797, 1816). MarkallsN 1: 41 (1820).
-GÅNG, pl. -ar. gång af fasta l. lösa bräder; särsk. sjöt. yttre beklädnad ofvan öfre däck på ett handelsfartyg, skansbeklädnad. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Brädgången eller skansbeklädnaden .. utgöres af tunnare bräder, spikade på topptimren eller på särskilda relingsstöttor. 2UB 9: 592 (1906).
-GÅRD. (bräd- c. 1780 osv. bräde- 1788) trävaruupplag(splats). Tersmeden Mem. 1: 128 (c. 1780). Sågverk med tillhörande brädgårdar och lastageplatser. Höjer Sv. 3: 124 (1882).
-GÅRDS-ARBETARE—0~0200. —
-GÅRDS-RÖRELSE. Sågverks- och dermed förenad brädgårdsrörelse. SFS 1889, nr 19, s. 1.
-HANDEL. (bräd- 1723 osv. bräde- 1723. brädes- 1749) (numera föga br.) 2RARP 2: 424 (1723). Värmeland .. drifver en ansenlig brädhandel. SvSaml. 2: 17 (1764).
-HANDLARE. (bräd- 1824 osv. brädes- 1749) (numera föga br.) trävaruhandlare. Lind (1749; under bort-händler). SvT 1852, nr 15, s. 1.
-HÖG, r. l. m. —
-KISTA. (brä- 1732. bräd- 1695 osv. bräde- 1707. brädes- 1730) LMil. 4: 632 (1695). särsk. (†) likkista; jfr BRÄDE 1 b. (En änkling som för pengars skull gifter om sig) får (:som the seja:) en klädes-kisto för en brädes-kisto. Ullenius Ro § 118 (1730).
-KÖRNING. (bräde- 1555) forsling af bräder (på hästlass). GR 25: 57 (1555).
(jfr 2) -LAPP. (kortare) stycke af en bräda. Lind (1738). Ett .. trähus, med en brädlapp öfver dörren, på hvilken var skrifvet ”Hôtel”. Lundgren MålAnt. 2: 20 (1872).
-LASS. (brede- 1633).
-LAST.
-LÅR. (bräd- 1727 osv. bräde- 1761) Serenius EngÅkerm. 247 (1727).
-LÄGGA, -läggning (äfv. konkret). (bräd- 1846 osv. bräde- 1710) bekläda en (i sht vågrät) yta med bräder; i sht i p. pf. ss. adj. Brädlagdt golf (motsatt: lergolf m. m.). KKD 5: 104 (1710).
-PANEL. (bräd- 1760 osv. brädes- c. 1671) särsk. (förr) om panel använd till innertak af bräder. (I kyrkan) är intet hvalf, uthan brädes paneel. JHadorph (c. 1671) i VgFmT II. 1: 85. Plafond med å brädpanel målade ornament. Uppl. 1: 635 (1905; om 1600-talsförh.).
-PLANK. (bräd- 1722 osv. bräde- 16941744. brädes- 17301749) (numera mindre br.) af bräder uppfördt plank. SthmStadsord. 2: 97 (1694).
-PLANKA. (numera föga br.) planka. DA 1772, nr 87, s. 3. WoJ (1891).
-SAL. (bräd- c. 17551763. bräde- 15411739) [jfr LÖF-SAL] (†) af bräder uppförd sal l. byggnad. Lät oss göra en liten brädhe saal (åt profeten Elisa) .., på thet at när han til oss kommer, må han ther bliffua. 2Kon. 4: 10 (Bib. 1541). SvMerc. 1763, s. 576.
(jfr 2) -SKIFVA. (bräd- 1785 osv. brädes- 1749) (numera mindre br.) träskifva. Lind (1749; under schwert). En aflång brädskifva .. ligger på .. (den sängliggandes) bröst och gör tjenst som skrifpulpet. Böttiger 5: 4 (1867, 1874).
-SKJUL. (bräd- 1639 osv. bräde- 15571679. brädes- 1749)
1) (†) brädtak. GR 27: 90 (1557). BrandordnGbg 1748, s. 6.
2) skjul af bräder. Redskapen förvaras i ett brädskjul. Schroderus Comenius 522 (1639).
3) skjul för förvaring af bräder. Elden hade fattat i brädskjulet och fick god näring af de där förvarade bräderna.
-SKOTT. sjöv. (numera knappast br.) brädvägg; jfr BRÄDE-SKUTNING. Trolle Duvall 1: 291 (1875).
-SKRANK. (bräd- 1805 osv. bräde- 1731) (föga br.) skrank l. skiljevägg af bräder. Brädeskrank och Port emillan man och ladu gården. VDAkt. 1731, nr 404. Triumfbågen (i kyrkans skepp) tillslutes med ett brädskrank och derå en dörr. Brunius GotlK 2: 219 (1865). Sundblad GBruk 98 (1888).
-SLAG.
1) = -SORT.
2) (†) = -BEKLÄDNAD; jfr -SLÅ. Nordberg ClaræMinn. 184 (1727).
-SLÅ, v., -slagning (äfv., föga br., konkret), -slåning (konkret; numera knappast br.; Serenius (1734; under seel), Modin GTåsjö 337 (i handl. fr. 1781)). (brä- 1663. bräd- 1702 osv. bräde- 16401740) = -BEKLÄDA; i sht i p. pf. ss. adj.; jfr -BESLÅ. Husknutarna äro brädslagna. Linc. (1640).
-SORT. (bräde- 1721).
-SPEL, se BRÄD-SPEL, sbst.1
(3 b) -SPELA, -ning. [jfr BRÄDSPEL, sbst.1] (†) spela bräde. Täckes mijn Jungfrw Brädspeel-a? Chronander Surge C 3 b (1647). Möller (1745: Bräd-Spelning).
(3 b) -SPELARE. [jfr BRÄD-SPEL, sbst.1] person som håller på att l. är hemma i att spela bräde. Wikforss (1804; under bretspieler).
-SPIK. [jfr EN-BRÄDES-SPIK] (förr) omkring 56 mm. (3 tum) lång, med två smala o. två bredare sidor samt takformigt hufvud försedd spik. Schultze Ordb. 4783 (c. 1755).
-STAPEL. (bräd- 1771 osv. brädes- 1749) stapel af (till torkning upplagda) bräder. Lind (1749; under stosz). Dessa otaliga brädstaplar och virkesupplag, som utmärka de norrländska kuststädernas hamnar. UB 3: 418 (1873).
(jfr 2) -STUMP. (bräd- 1675 osv. bräde- c. 1660) Dahlberg Dagb. 7 (c. 1660; uppl. 1912). En brädstump, som hade gungat in bland vassen. Lagerlöf Holg. 2: 176 (1907). förr stundom kollektivt: trävaruaffall, bestående af brädbitar. Så kallad Brädstump .. må kunna till Utrikes ort utföras. SFS 1836, nr 42, s. 1.
-STYCKE. (bräd- 1705 osv. bräde- 16521669) Wollimhaus Ind. (1652). särsk. (†) motsv. 2 g: ss. underlag för en tafla l. målning använd träskifva. Barckhusen Cotossichin 59 (1669).
-SÅGNING. (bräd- 1756 osv. bräde- 17231746. brädes- 1849) ResolStädBesvär 16/10 1723, mom. 41.
-TAK. (bräd- (bred-) 1683 osv. bräde- (bred(h)e-) 15731789. brädes- 1730) (ytter- l. inner)tak af bräder; äfv. om tak öfver brunn o. d. HB 2: 45 (1573). Många kyrkor .. (hafva i stället för takhvalf) fått flacka brädtak, liksom i våra vanliga boningsrum. Frey 1850, s. 497. Visthusbod .. bod under brädtak. PT 1911, nr 288 B, s. 2.
-TÄCKA. (bräd- 1745 osv. bräde- 17391752) lägga brädtak (på ett hus osv.); i sht i p. pf. ss. adj. Schenberg (1739). Två brädtäckta hus. Leinberg VLand 2: 32 (1760).
-TÄLJNING. (i sht förr) primitiv brädtillverkningsmetod, hvarvid bl. yxa (ej såg) användes. KammarcollBer. 1776, s. 24. Allmogen .. fortsatte .. med sin urgamla .. brädtäljning. Hultin BergshFinl. 225 (1896).
-UPPLAG~02. —
-VAGN. (bräde- 1737) särsk. (i sht vagnm., numera mindre br.) åkvagn hvars stol o. skärm äro gjorda af bräder, ej af flätad rotting o. d. (jfr KORG-VAGN). VDAkt. 1737, nr 159.
-VERK. (bräd- 1814 osv. bräde- 15411739) (numera föga br.) koll., om af trä utförda beståndsdelar i en byggnad o. d.; särsk. om panel. Hes. 27: 5 (Bib. 1541). ”Slätt brädeverk” (ss. innertak). SvFmT 12: 146 (cit. fr. c. 1580).
-VRÄKARE. (bräd- 17561884. bräde- 1739) (förr) tjänsteman i stad (särsk. i Sthm) som hade att granska, huruvida saluförda bräder voro fullgoda, och i motsatt fall konfiskera dem. Bergv. 2: 81 (1739). Författningarne angående Brädvräkningen jämte vräkare-afgiften (äro sedan 1779) aldeles uphäfne, dock at Brädvräkare bibehållas. Flintberg Lagf. 6: 33 (1807). Hahnsson (1884).
-VRÄKERI1004 l. 3~002. (bräde- 1706) (förr) jfr -VRÄKARE. SthmStadsord. 2: 191 (1706).
-VRÄKNING. (bräd- 17531827. bräde- 1739) (förr) jfr -VRÄKARE. Bergv. 2: 81 (1739).
-VÄGG. (bräd- 1753 osv. bräde- 1745) (ytter- l. inner)vägg som är uppförd bl. af (vanl. ett enkelt lag) bräder. Sådana tunna bräd-väggar kunna i .. (England) gå an, der Vintrarna äro så milda. Kalm Resa 1: 181 (1753). Han hade hört det .. genom den tunna brädväggen. Benedictsson Folkl. 184 (1886).
-ÄNDA l. -ÄNDE. (bräd- 1664 osv. brädes- 1752) (numera mindre br.) brädbit. Lådbräder .. tillverkas af affall från sågen, af plank och brädändar. Ekman SkogstHb. 182 (1908).
B (†): BRÄDE-BOD, -FODER, -GOLF, -GÅRD, -HANDEL, -KISTA, -KÖRNING, -LASS, -LÅR, -LÄGGA, se A.
-PENNINGAR, pl. (brede-) penningar som erläggas som skatt i stället för leverans af bräder? HFinlKamF 1: 20 (1533; i utdrag ur räntekammarbok).
-PLANK, se A.
-SAL, -SKJUL, -SKRANK, se A.
-SKUTNING. brädbeklädnad; jfr BRÄD-SKOTT. (W. hade kostat på gården) brädeskutningar, hwilcka han sedan förde medh sigh dedan igen. ConsAcAboP 2: 13 (1654).
-SLÅ, -SORT, -SPEL, -STUMP, -STYCKE, -SÅGNING, -TAK, se A.
-TAXERING. fastställd mängd af tillåten brädsågning (till salu)? De .. (böter), som almogen i Enånger .. (m. fl.) socknar, för det de öfverskridit brädetaxeringen, blifvit fälde til, tyckes de kunna förskonas före, dock at ey aldeles öfverses med den egenvillighet de brukat emot Landshöfdingens seqvester ock förbud. 2RARP 3: 170 (1723).
-TÄCKA, -VAGN, -VERK, -VRÄKARE, -VRÄKERI, -VRÄKNING, -VÄGG, se A.
C (numera bl. bygdemålsfärgadt i Skåne): BRÄDES-BOD, -GOLF, -HANDEL, -HANDLARE, -KISTA, -PANEL, -PLANK, -SKIFVA, -SKJUL, -SPEL, -STAPEL, -SÅGNING, -TAK, -ÄNDA l. -ÄNDE, se A.
Spoiler title
Spoiler content