publicerad: 1927
FÖRRÅD förå4d l. fœr- (fö`rråd Weste; förrä´d Dalin; jfr anm. nedan), sbst.3, n. (RA 1: 259 (1540) osv.) ((†) r. l. m. GR 13: 353 (1541), Nordenflycht QT 1748—50, s. 79); best. -et; pl. = (2Mack. 12: 14 (Bib. 1541) osv.), äv. -er (Wallin Vitt. 1: 40 (1808), Larsson PoesLog. 13 (1899); jfr Rudenschöld PVetA 1772, s. 12).
Ordformer
(-rad RA 1: 537 (1547). -radt GR 18: 336 (1547). -rodh HFinlH 4: 309 (1556). -råd(h) (-råådh) RA 1: 259 (1540) osv. -rådt GR 14: 48 (1542), Därs. 16: 457 (1544). — Anm. Ordets uttal var i ä. tid vacklande, i det att huvudaccenten, som urspr. låg på första stavelsen, så småningom förskjutits till den andra. Accentueringen 3~2 uppgives t. ex. av Lagerlöf Auct. 1: 8 (1695), o. i vers är betoningen — ∪ mycket vanlig ända ned mot midten av 1800-talet, t. ex. Wexionius Sinn. 3: B 1 a (1684), Nordenflycht QT 1748—50, s. 79, Bellman 6: 60 (1787), Franzén Skald. 6: 276 (1843) m. fl. Å andra sidan finner man dock äv. accentueringen ∪ — så tidigt som i Ps. 1695, 346: 7 o. senare t. ex. hos Kellgren 1: 95 (1788), GFGyllenborg Vitt. 2: 113 (1795) osv. Från midten av 1800-talet synes den nuv. betoningen vara stadgad)
Etymologi
[liksom d. forraad av mnt. l. t. vorrat; eg.: vad som i förväg står till ngns rådighet l. förfogande; jfr FÖR- I 2 o. RÅDA (över)]
1) samling av förnödenheter; upplag, lager, nederlag (av ngt); särsk. om samling av livsförnödenheter o. förbrukningsartiklar o. d., proviant, munförråd; äv. allmännare: (hopad l. tillgänglig) mängd (av ngt), tillgång (på ngt); ofta i pl. (utan ngn eg. bet.-skiftning). Förråd av, äv. på, förr äv. i l. med l. till ngt. Rikliga, tillräckliga förråd (av livsmedel, vin, spannmål). Samla förråd (för vintern). Anskaffa, upplägga förråd (av ngt). Tömma, fylla sitt förråd (av ngt). Giva av l. ur sitt rika (stora, ringa, lilla, sparsamma) förråd. Länge sparade förråd. De hade med sig förråd för två månader. Ha förråd hemma. Husets förråd äro ej stora. (Kunna) taga av eget förråd. Arméns, flottans förråd. RA 1: 259 (1540). (De) bestelte wärior och förrådh til örligh. 1Mack. 14: 9 (Bib. 1541). Stora förrådh j spijsning. 2Mack. 12: 14 (Därs.). Effter wij icke wethe, huad förråd ther kann .. ware till fisk. GR 16: 722 (1544). Ringa förrådh är snart förtärt. Grubb 83 (1665). Grufva dig ej, när förråd felas i visthus. Nicander Minn. 12 (1769). Af de .. vesterländska silfvermynten finner man .. (på Gotland) vida större förråder än annorstädes i Norden. Hildebrand Hedn. 197 (1872). (Jag) vet .., hvar det finns förråd / på honung. Andersson MickelR 36 (1900). (†) Noget förrådh med gott och troget (krigs-)folck. GR 15: 587 (1543). — jfr AMMUNITIONS-, APOTEKS-, ARTILLERI-, BEKLÄDNADS-, BILJETT-, BOK-, BRÄNSLE-, FARTYGS-, FRIMÄRK(E)S-, GEVÄRS-, JUL-, KRIGS-, KRUT-, KUL-, LANDSTORMS-, LINNE-, LIVSMEDELS-, MAT-, MATVARU-, MUN-, PÄNNING-, PERSEDEL-, STIL-, SÄDES-, TYG-, UTREDNINGS-, VAPEN-, VATTEN-, VED-, VINTER-FÖRRÅD m. fl. — särsk.
a) (†) övergående i bet.: tillgångar, ägodelar, förmögenhet; kassa. Ingen konungh i christenheten hade .. lefd (dvs. efterlämnat) sinom barnom så storan skat och förrådh (som G. I). HT 1910, s. 286 (1592). Stiernman Com. 5: 263 (1691). At vinst på vinst vårt gods och förråd öker. Manderström i SvMerc. 1763, s. 850. (En) besvärlig transport .., som jag af egit förråd kostade. VDAkt. 1783, nr 257.
b) mer l. mindre bildl.; ofta närmande sig bet.: rikedom (på ngt), fonder (av ngt) o. d. (Lärjungarnas) förråd af Latinska glosor .. är fattigt. Wallquist EcclSaml. 4: 505 (i handl. fr. 1724). Ur sitt rika förråd af lefnads- och menniskoerfarenhet. Bremer Grann. 2: 270 (1837). Det som hör till vårt minnes förråder. Larsson PoesLog. 13 (1899). Mat. 12: 35 (Bib. 1917). (†) Ett Förråd på Förtreet, een Fate-Buur aff Tårar. Wexionius Sinn. 3: B 1 a (1684). — jfr BILDNINGS-, ENERGI-, FORM-, FRAS-, GLOS-, KRAFT-, KUNSKAPS-, MINNES-, NAMN-, ORD-, SPRÅK-, VÄRME-FÖRRÅD m. fl.
c) i uttr. i förråd, på lager, i l. på förlag; äv. mer l. mindre närmande sig bet.: i reserv, i beredskap o. d. Att the sig kalck och sten i förrådh skaffe. GR 17: 283 (1545). Alt skall man tå kiöpa ther inn, oc läggia i förråd. BrölBesv. 278 (c. 1670). Sättarne .. sätta .. allesamman i ”förråd”. Fahlgrén Boktr. 66 (1853); jfr FÖRRÅDS-SÄTTNING. Vem skall .. få vad du har samlat i förråd? Luk. 12: 20 (Bib. 1917). — särsk.
α) i numera obr. uttr. o. förb. (jfr under β samt δ o. ε). Hwadt för Redskap och annen tilbehöring Borgerene haffwe redt sich vppå i förrådt. GR 16: 269 (1544). Thenne Kötzens insagu (mot frestelsen) .. står intet så allom strax i förrådh (dvs. till förfogande). Emporagrius AUlfsparre D 4 b (1647). Sitt läger, hwarest han sina maatwaror med allehanda wijn i förråd lemnat. Rudbeck Atl. 2: 430 (1689).
β) i uttr. ha(va), stundom hålla, förr äv. ngn gg föra o. d. (ngt) i förråd, ha l. hålla (ngt) på lager, ha i l. på förlag; i sht förr ofta övergående i bet.: ha (l. hålla) ngt i reserv l. beredskap (för framtida bruk o. d.); förr äv. allmännare (o. bildl.): ha till sitt förfogande l. till hands l. tillgänglig, äga (ngt). GR 14: 48 (1542). Han haffwer wäl så mykit i förrådt, att han behielper sich i sin liffztijdt. Därs. 16: 510 (1544). Thet vill vare förnöden .., att man holler både häster och folck udi förrådh thet mäste man kan. Därs. 25: 155 (1555). Jagh .. hafver .. ringe krut i förrådh. OxBr. 5: 9 (1612). Om så wore, man hade intet annat argument i förråd. Muræus Arndt 1: 114 (1647). Wij föör gemenlig på Konungs-Skepp twenne löösa Stänger i förråd. Rosenfeldt Tourville 97 (1698). I hvarje hem plägar man hafva i förråd ett litet brefpaket med rökelse. Sander Ros 186 (1876).
γ) (numera föga br.) i uttr. vara l. finnas o. d. i förråd, vara samlat, finnas på lager; förr äv. allmännare, övergående i bet.: vara tillgänglig, finnas till hands, stå till buds l. förfogande, finnas, existera. (På slottet) är ganske lithen salthfisk j förråd. GR 15: 501 (1543). Intet war ther (dvs. där det skulle utmätas) annat i förråd än en koo. BtSödKultH 12: 82 (1598). Flera Transport-Fartyg voro ei i förråd til trouppers öfversättjande. Nordberg C12 1: 162 (1740). Meurman (1846).
δ) (†) i uttr. vara l. komma i förråd (med ngt), ha resp. få förråd (av ngt), ha resp. skaffa sig (ngt) i beredskap o. d. Så att thu kommer någett j förrådt (med pänningar) igenn till sölffköpit. GR 16: 498 (1544). Opå thed vij motte vara vederrede och uthi förråd medh alla deeler, som till saken tiene. Därs. 23: 298 (1552).
ε) (†) i uttr. i godt l. stort förråd o. d., i riklig l. tillräcklig mängd (tillgänglig). Om ther icke finnes, i största förråd, the böker som (osv.). Swedberg Schibb. c 3 b (1716). 2RARP 4: 162 (1726: i .. godt förråd).
2) om institution som förvaltar (offentligt) förråd, l. lokal (hus, byggnad) där förråd förvaras; ofta svävande till bet. o. svårt att skilja från 1. Anställd vid Statens järnvägars förråd i M. Gå upp (och söka) på förrådet. Utlämning ur, inlämning i förrådet. Spak Unif. 47 (cit. fr. 1807). Den som utan lof i Kronans förråd insläpper obehörig person. Gynther Förf. 3: 420 (1852). 2 mathallar med kokhus och förråd. TLev. 1899, nr 25, s. 2. — jfr BRUKS-, HUVUD-, INTENDENTUR-, REGEMENTS-FÖRRÅD m. fl.
Ssgr (i allm. till 1): FÖRRÅDS-ANKARE. (†) sjöt. reservankare. Ramsten NautHlex. 21 (1866). UB 7: 400 (1874). —
(1, 2) -ARBETARE~0200. arbetare vid förråd. PT 1895, nr 83, s. 3. SFS 1897, nr 86, s. 33 (i fråga om Statens järnvägar). —
(1, 2) -BEFÄL. (mindre br., icke officiellt) mil. vid förråd anställd befälspersonal. SFS 1831, s. 80. Därs. 1907, Bih. nr 72, s. 36. —
(1, 2) -BITRÄDE~020. biträde anställdt vid förråd; särsk. mil. o. sjömil. Förrådsbiträde vid något af arméens allmänna förråd. TjReglArm. 1889, s. 286. Amanuens .. och förrådsbiträde (vid Allmänna barnhuset i Sthm). SFS 1910, nr 125, s. 2. —
(1, 2) -BOKHÅLLARE~0200. bokhållare vid förråd; lagerbokhållare. FFS 1877, nr 20, s. 9. SFS 1920, s. 604 (i fråga om telegrafvärket). —
-BYRÅ~20 l. ~02. särsk. inom Kungl. järnvägsstyrelsen: byrå som har att handlägga ärenden rörande förråden. SFS 1897, nr 86, s. 16. —
(1, 2) -CHEF. chef för ett förråd; särsk. mil. föreståndare för centralt intendenturförråd o. chef för dess personal. Backman Lags. 1: 381 (i handl. fr. 1820). Hvartdera förrådet står under ledning af en fältintendent såsom förrådschef. 2NF 9: 472 (1908). —
-FÄSTNING. mil. fästning som är huvudsakligen avsedd till upplagsplats för krigsmateriel o. andra militära förnödenheter. NF 2: 1116 (1878). —
(1, 2) -FÖRMAN~20 l. ~02. vid förråd anställd förman; i sht i fråga om statens förråd; särsk. (mindre br., icke officiellt) mil. förman för arbeten inom förråd. LD 1908, nr 56, s. 2 (i fråga om Statens järnvägar). SFS 1920, s. 602 (i fråga om Statens järnvägar o. statens vattenfallsvärk). —
(1, 2) -FÖRVALTARE. tjänsteman som har uppsikt över l. leder förvaltningen av ett (större) förråd; i sht i fråga om statens förråd; särsk. mil. intendenturunderofficer som är uppbördsman vid intendenturförråd o. närmast ansvarig för dess skötsel (vid fortifikationen dessutom för förvaltningen av ingenjörmateriel). Hazelius Förel. 20 (1839). Förrådsförvaltare vid centralt intendentur- och sjukvårdsförråd lyder under förrådsintendenten. SFS 1895, nr 109, s. 25. SFS 1920, s. 605 (i fråga om post- o. telegrafvärken). —
(1, 2) -FÖRVALTNING. särsk. konkret, om institution som har överinseende över ett (offentligt) förråd; särsk. mil. FFS 1877, nr 20, s. 9. SFS 1905, nr 33, s. 1. —
-GODS. särsk. (†) sjöt. reservgods (av spiror, segel, tågvärk o. d.). Rosenfeldt Tourville 115 (1698). Schulthess (1885). —
-HUS. hus (lokal) för förvaring av förråd; lagerhus, nederlagshus, magasin; i sht förr särsk. om hus (lokal) för förvaring av proviant, sädesmagasin o. d. Äi någons Förråds-hus ä tom. LykkoPris B 1 a (1689). Den spannemål, som ämnades til förrådshusen. Lagerbring 2Hist. 1: 10 (1778). Inom befästningarne Vaxholm— Oscar Fredriksborg äro uppförda ett förrådshus, två förrådsskjul samt en mathall. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 11. särsk. (i sht förr) mer l. mindre oeg. o. bildl.; ofta: ”kornbod” o. d. Sicilien, .. et förråds hus för Italien. Mörk Th. 3: 160 (1758). Sverges ståtlige Bank är förråds-huset i Riket. Nicander GSann. 93 (1767). Flodström Naturförh. 29 (1918). —
(1, 2) -INTENDENT. särsk. dels vid Statens järnvägar: titel för viss till distriktsförvaltningen hörande högre tjänsteman, dels mil. intendenturofficer som är förrådschefens vid centralt intendenturförråd närmaste man. NF (1882). Förrådsintendent vid centralt intendentur- och sjukvårdsförråd. SFS 1895, nr 109, s. 25. Vid hvarje (järnvägs-)distrikt tillsattes (år 1917) en förrådsintendent. 2NF 36: 859 (1924). —
-KAMMARE. jfr -HUS. Swedberg Schibb. 282 (1716). Å andra sidan förstugan ligger en liten förrådskammare. UB 1: 359 (1873). särsk. mer l. mindre oeg. o. bildl. Bergklint Vitt. 137 (1761). Guds ords rika förrådskammar. Rydén Pontoppidan 166 (1766). Naturens rika förrådskammare. Rundgren Minn. 1: 140 (1855, 1870). Cederschiöld Ordlek. 223 (1907, 1910). —
(1, 2) -KARL. jfr -ARBETARE; särsk. sjömil. = -MAN. FångvFörf. 316 (1892; enl. cirk. 1861). Förste förrådskarl (å örlogsfartyg) har korprals värdighet. NF (1882). LD 1906, nr 167, s. 2 (i fråga om Statens järnvägar). —
-KASSA.
1) (†) till 1: reservkassa, reservfond. Confirm. 22/7 1724, s. A 1 b. Kongl. Ma:jts LifRegementets til häst Besparings- och Förråds Cassor. Förordn. 9/11 1727, s. 3. SP 1779, s. 389. jfr GENERAL-FÖRRÅDSKASSA.
2) till 1 o. 2: kassa som tillhör (offentligt) förråd o. omhänderhaves av dess förvaltning. SFS 1902, Bih. nr 58, s. 3. —
-LOKAL, r. l. m. vanl. i pl. TT 1898, B. s. 68. Nycklarna till förrådslokalerna. SFS 1907, Bih. nr 72, s. 19. —
-MAN, m. jfr -KARL; numera bl. sjömil. äldre karl av manskapet på ett örlogsfartyg vilken har till åliggande att vaka över ordning o. snygghet i förrådsrummen. Serenius Xx 2 b (1734). UFlott. 1: 16 (1903). —
(1, 2) -MÄSTARE. särsk.: titel för visst slags tjänsteman vid Statens järnvägars, telegrafvärkets o. vattenfallsvärkets förråd. RiksdRevStatsv. 1910, s. 758. SFS 1920, s. 603. —
(1, 2) -OFFICER. (förr) mil. vid förråd tjänstgörande officer. TjReglArm. 1889, Bil. s. 6. Kaptenen .. A. E. S. .. har blifvit förordnad att tjenstgöra såsom förrådsofficer vid härvarande ammunitionsförråd. SD 1892, nr 339, s. 4. —
-RUM. jfr -KAMMARE, -LOKAL; särsk. sjöt. SFS 1832, s. 464. Hålskepp kallas rummen under trossdäck längst ned i fartyget. Här ligga förråds-, proviant- och vattenrum. UFlott. 2: 41 (1904). En uthusbyggnad .. inrymmande vedbodar och förrådsrum. PT 1910, nr 258 B, s. 3. —
(1, 2) -SKRIVARE. skrivare vid förråd; särsk. i fråga om Statens järnvägars, förr äv. arméns förråd. KrigVAT 1837, s. 160. Förrådsskrifvare .. vid Statsjernvägarne. FFS 1891, nr 4, s. 20. Förrådsskrifvare å Vaxholms artillerikårs tygstat. SD 1894, nr 13, s. 4. —
(jfr 1 c) -SÄTTARE. boktr. sättare som sätter ”i förråd”; jfr -SÄTTNING. Fahlgrén Boktr. 66 (1853). —
(jfr 1 c) -SÄTTNING. boktr. Denna metod för sättningen (dvs. att sätta i spalter av obestämd längd, vilka sedan avdelas av ombrytaren) kallas förrådssättning. UB 1: 565 (1873). —
(1, 2) -UNDEROFFICER~00102. mil. underofficer förordnad till biträde åt förrådsförvaltare l. till tjänstgöring vid batteris fältförråd. NF 5: 711 (1882). SFS 1907, Bih. nr 72, s. 32. —
(1, 2) -VAKT, m. person som är anställd ss. vakt vid förråd; särsk. i fråga om Statens järnvägars o. telegrafvärkets förråd. SD(L) 1898, nr 334, s. 2 (i fråga om Statens järnvägar). Hos (telegraf-)styrelsen anställas en förste vaktmästare och en förrådsvakt. SFS 1902, nr 138, s. 5. —
(1, 2) -VAKTMÄSTARE~0200. vaktmästare vid förråd; särsk. mil. civilmilitär tjänsteman av furirs tjänsteklass som är förordnad till biträde åt förrådsförvaltare. NF 5: 631 (1882). SFS 1920, s. 959. —
Spoiler title
Spoiler content