publicerad: 1936
KOLONI kol1oni4 l. kå1- l. kω1-, l. -ån- l. -ωn-, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-, -nie)
Etymologi
[jfr holl. o. t. kolonie, eng. colony, fr. colonie, av lat. colonia, landtgård, nybygge, koloni, avledn. av colonus (se KOLONAT)]
1) (förr) mil. samling soldater som med sina familjer förlades på en plats för att där bosätta sig o. tjänstgöra ss. besättning. OxBr. 1: 222 (1623). Hallenberg Hist. 5: 434 (1796; i fråga om förh. 1626).
2) nybygge i ett främmande land, landområde som bebyggts av utvandrare från ett annat land (”moderland”); på detta sätt bildat samfund; särsk. om dylikt område l. samfund som står i ett visst avhängighetsförhållande till moderlandet; i fråga om nutida förh. vanl.: landområde (i sht med kulturellt lägre stående befolkning) som tillhör viss stat, men icke står i territoriellt sammanhang med dennas centrala område o. vars invånare icke äga med huvudlandets invånare jämställda politiska rättigheter; vanl. om dylik besittning i främmande världsdel. Anlägga, grunda, förr äv. plantera l. anrätta l. göra kolonier. (Det sv. handelskompaniet skall) macht hafwa vthi fruchtbare och obebodde qvarter och Länder, nye Colonier at plantera och anrätta. Stiernman Com. 2: 618 (1649). Sedan .. (spanjorerna) begynte giöra colonier i Ost- och West-Indien. Isogæus Segersk. 1268 (c. 1700). Dalarne utgiorde (ursprungligen) verkligen en del af Vestmanland, såsom en .. derifrån ej skild koloni. Schlyter JurAfh. 1: 17 (1836). Den enda koloni Sverige anlagt i främmande världsdel, det nordamerikanska Nya Sverige. SvH 5: 82 (1903). — jfr DEPORTATIONS-, FÖRBRYTAR(E)-, HANDELS-, JORDBRUKS-, KRON-, MILITÄR-, PLANTAGE-, STRAFF-, VIKINGA-, ÅKERBRUKS-KOLONI m. fl.
3) samling personer av viss nationalitet vilka (för längre l. kortare tid) bosatt sig i en utländsk stad l. trakt (särsk. i visst kvarter l. distrikt) o. där bilda en mer l. mindre fast (nationell, religiös l. sällskaplig) enhet; äv. om på en plats osv. bosatt samling l. kår av personer som utöva samma yrke l. värksamhet. BtVLand 4: 43 (1754). Återstoden av vår koloni (i Tokio) var .. nere (på stationen) för att önska lycka på färden. Linder Resa 218 (1919). Han blev en parisersvensk så god som någon i den svenska kolonien. OoB 1928, s. 660. — jfr ARTIST-, BRÖDRA-, KONSTNÄRS-, MÅLAR(E)-KOLONI m. fl.
4) plats l. område l. anstalt där en samling personer (ofta av viss enhetlig kategori) sammanföras, särsk. för att erhålla tillfälle till jordbruksarbete l. friluftsliv o. d.
a) jordbruksanläggning som har till uppgift att gm nyodling l. annat jordbruksarbete o. d. bereda sysselsättning (o. försörjning) åt personer som på grund av fattigdom l. av andra orsaker behöva omhändertagas; särsk. om dylik vård- l. förbättringsanstalt för vanartade barn, tvångsarbetare, frigivna fångar, alkoholister m. fl. Föreningen till minne af konung Oscar I och drottning Josephina mottager från nästa års ingång vid sin koloni å egendomen Hall .. till uppfostran och vård ett mindre antal vanartade gossar. AB 1875, nr 302, s. 3. 2NF 9: 413 (1908; om åkerbrukskolonien Lämneå). FlodaArbKol. 79 (1912). — jfr BARN-, FÅNG-, FÖRBÄTTRINGS-, JORDBRUKS-, LANDTBRUKS-, TVÅNGS-, ÅKERBRUKS-KOLONI m. fl.
b) [efter motsv. anv. i t.] anstalt där tillfälle till landtvistelse (under skolferier o. d.) beredes åt (klena o. fattiga) barn från städer l. andra större samhällen. TIdr. 1882, s. 96 (i fråga om förh. i Tyskland o. Schweiz). BerSkollofskSthm 1885, s. 14. Hierta-Retzius ArbStug. 101 (1897). — jfr BARN-, FERIE-, FJÄLL-, SKOLLOVS-, SMÅBARNS-, SOMMAR-, VINTER-KOLONI.
c) [jfr d. havekoloni] (vanl. i utkanten av en stad l. annat större samhälle beläget) jordområde indelat i ett större antal jordlotter avsedda att utarrenderas för trädgårdsodling; nästan bl. ss. första led i ssgr.
6) (i fackspr.) i överförd l. bildl. anv., om samling av organismer, djur, växter o. d. som förekomma på ett begränsat område. — särsk.
a) zool. samling djur som ständigt l. under vissa perioder leva i samlad flock på ett visst område. Linné MusReg. VI (1754). Björktrastarna .. ”häcka i kolonier”. Rosenius SvFågl. 1: 59 (1914). — jfr ALK-, BLADLUS-, BÄVER-, DJUR-, EJDER-, FÅGEL-, HÄGER-, LARV-, MYR-, RÅK-KOLONI m. fl.
b) bot. i ett l. annat avs. enhetlig samling växter som uppträda tillsammans på ett visst område; stundom äv. beteckning för ett gm invandring av växtindivid bildat växtsamhälle i tidigt utvecklingsstadium. Tessin Bref 1: 97 (1751). Vid .. industriella anläggningar påträffar man ofta hela kolonier af främmande växter. BotN 1903, s. 113. ArkBot. X. 7: 19 (1911).
d) zool. samling med varandra organiskt förenade lägre djur; särsk. i fråga om polyper o. mossdjur; jfr DJUR-STOCK 1. Thorell Zool. 1: 330 (1860; i fråga om klockpolyper). Därs. 2: 419 (1865; i fråga om plattmaskar). De fastsittande, i kolonier levande svamp- och mossdjuren. Hammarström Sportfiske 264 (1925). — jfr BANDMASK-, POLYP-KOLONI.
e) bot. samling av i organiskt samband med varandra levande självständiga individ av vissa encelliga växter (t. ex. vissa alger) vilken i viss mån utgör en övergång till flercellig organism. Areschoug Düben 489 (1870). Hulting Örsted 131 (1872). BonnierKL (1925).
f) bakteriol. samling av gruppvis växande bakterier. Sundberg Mikroorg. 27 (1895). RödKMedUppslB 81 (1932). — jfr BACILL-, BAKTERIE-KOLONI.
-BILDNING. särsk. zool. till 6 d; abstr. o. konkret. —
(2) -HANDEL. handel(sutbyte) med kolonier, handel med kolonialvaror; äv. (mindre br.) konkret: affär där kolonialvaror försäljas. Holmbergsson Sartorius 133 (1800). —
-LAND.
1) till 2.
a) land som utgör en koloni l. där koloni(er) anlagts; jfr KOLONIAL-LAND 1. Roth 2Geogr. 75 (1877). Shetland, Orknöarna och öfriga norska koloniland. NordT 1884, s. 194.
2) trädgårdsland som utgör (del av) koloniträdgård; jfr KOLONI 5. AB(A) 1916, nr 11, s. 7. Ute i kolonilanden gingo två män och arbetade. Olson JanP 173 (1918). —
(2, 4 c, 5) -OMRÅDE~020. —
(2) -STAT.
-STUGA. särsk. till 5: (mindre, eg. bl. för sommarbruk avsedd) stuga i koloniträdgård. PT 1904, nr 236, s. 3. —
(4 c; jfr 5) -TRÄDGÅRD~02 l. ~20. [efter d. kolonihave] liten, på viss tid överlåten (jordlott till) trädgård ingående i en större samling av likartade trädgårdar, vanl. i utkanten av ett större samhälle. SDS 1897, nr 548, s. 2. I Sverige anlades de första koloniträdgårdarna i slutet av 1880-talet i Landskrona. SvUppslB (1933). —
(2) -VARA, r. l. f. (föga br.) nästan bl. i pl.: kolonialvaror. JournLTh. 1812, nr 293, s. 3. ConvLex. 1: 352 (1821). —
-VIS, adv. särsk. zool. o. bot. till 6 a, b. Nilsson Fauna 1: 44 (1847). Skäggdoppingen .. häckar kolonivis. FoFl. 1921, s. 21. —
-ÄGARE. särsk. till 5: innehavare av koloniträdgård.
Spoiler title
Spoiler content