publicerad: 2014
VASS vas4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. vasse, Broman Glys. 3: 581 (c. 1740) osv.), äv. (tillf.) = (Wrangel Forskn. 91 (1917), Östergren (1967)); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) VASSA vas3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) VASSE vas3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (se ovan).
Ordformer
(vass (hv-, hw-, w-, -sz) 1555 osv. vassa (hv-, w-, -ssz-) 1540 osv. vasse (hv-, hw-, u-, w-) 1545 (: rörhwasse) osv. vassen, sg. best. (hu-, hv-, hw-, w-, -sz-) 1541 osv. was (hw-) 1560 (: rörhwas)–1759. wats 1778)
om i vatten l. på dyig l. fuktig mark o. vanl. i stora o. täta bestånd växande gräs l. halvgräs (l. gräsliknande växter) med upprätt o. jämförelsevis långt o. grovt (o. mer l. mindre ihåligt) strå; särsk. (o. i sht) om gräsarten Phragmites australis (Cav.) Trin. ex Steud., bladvass l. rörvass; vanl. (i sg. l. pl.) koll., ofta mer l. mindre liktydigt med: vassrugge (l. vassruggar) l. vassbestånd l. vassvegetation; äv. ss. ämnesnamn (se a); i individuell anv. äv. (i sht bot.) om art l. slag av sådant gräs osv.; jfr RÖ, sbst.2 1, RÖR, sbst.3 1, SÄV, sbst.1 Metdhan jac æger fiskie watnedt oc wasszan nidhan for ængen. BtFinlH 3: 105 (1540). Holmar med Hwasz och Säff kringwäxte. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 415 (1698). Wasz; Så plär i allmänhet kallas alla stora gräs, som wäxa i siö och åstränder samt på sanka marker. Rothof 594 (1762). (Svanboet) ligger midt i en vass. Rosenius Naturst. 19 (1897). Kafveldunet – den ståtligaste af alla våra vassar. Berg Tåk. 50 (1913). Stilla vatten, där underbart höga vass strävade uppåt. Wrangel Forskn. 91 (1917). De näringsrika sjöarna med sina frodiga vassar och sin rika djur- och växtvärld i övrigt. Selander LevLandsk. 46 (1955). — jfr BEN-, BLOM-, FRÄKEN-, IGEL-, KLUBBE-, KOL-, RÖ-, RÖR-, SJÖ-, SKÄR-, STARR-, STUBB-VASS m. fl. o. FLOTT-, RÖ-, RÖR-VASSE. — särsk.
a) ss. ämnesnamn, om (avskurna l. på annat sätt från växten skilda) strån l. rör (l. blad l. vippor) av vass avsedda för l. använda till visst ändamål, särsk. (i sht om ä. förh.) ss. dels material för taktäckning l. väggbeklädnad l. flätning av mattor o. d., dels foder för boskap; särsk. i förb. med sådana verb som skära l. skörda; jfr RÖR, sbst.3 2 a α, SÄV, sbst.1 b. (Det finns) månge andre utväger och medell till att framföde boskapen med um åredt, när litijdt höö vexer .. som är halm, löff, skaff, hvass, barck och annet sådant. G1R 25: 269 (1555). Julius .. Skiäres Hwasz. Celsius HushAlm. 1740, s. 16. Mattor af Gräs, Halm, Säf eller Wasz. PH 6: 4378 (1756). Bästa tiden att skörda vass var på vintern, då de stod som gula och torra skogar ute på isen. Böök Storsk. 150 (1940). Den vasstäkt som förekom i äldre tid .. gällde icke endast foder utan avsåg också vass till taktäckning och inre väggbeklädnad för fästande av övermurning. Rig 1950, s. 86. — jfr TAK-VASS.
b) i jämförelser, särsk. med tanke på vassens dels frodighet o. täta bestånd, dels böjlighet l. elasticitet, dels bräcklighet l. sprödhet. (Träden) wäxa nästen såsom Säff eller Hwass. Lælius Bünting Res. 1: 81 (1588). Rågen stod öfwerallt som en wass. KronobgLT 1838, nr 11, s. 2. De stodo .. och vaggade som vass i blåsväder. Molin SSkr. 117 (1894). Om stormnätterna i de stora skogarna, då furorna knäckas som vass. Svenson-Graner Regnb. 106 (1914).
c) i vissa mer l. mindre bildl. uttr. särsk.
α) i sådana uttr. som skära pipor i vassen, i sht förr äv. sitta i vassen och skära pipor (se PIPA, sbst.1 1 f δ).
β) [möjl. förvanskning av VASSERRA] (vard.) i uttr. (så) in i vassen, (så) oerhört l. ofantligt, (så) till den milda grad. Killen var in i vassen nyfiken. Trenter Lek 102 (1950). Det daltas så in i vassen med såna där herrar. Gustaf-Janson GodVänn. 15 (1955). Det slängs så in i vassen mycket skräp. DN 18/8 2011, s. A8.
γ) [urspr. med tanke på gäddans jaktmetod att i vassruggar stilla vänta ut sitt byte] i uttr. lura i vassen, mer l. mindre stilla o. obemärkt (o. på ett lömskt o. för omgivningen hotande l. hotfullt sätt) avvakta händelseutvecklingen för att vid lämpligt tillfälle agera l. slå till; äv. med saksubj.; jfr LURA, v.2 I 1–3. Medtävlarna, inkassobolagen, farorna lurar i vassen. UNT 10/7 1959, s. 10. Många placerare tycks lura i vassen efter Sandviks aktier. SvD 30/7 1992, Näringsliv s. 4. Politikerföraktet måste hållas på avstånd. Antidemokratiska krafter lurar i vassen. GF 22/4 2009, s. 10.
Ssgr: VASS-ART. i sht bot. jfr art 8 (a α). Den högsta produktionsförmågan .. uppvisar en vassart, Arundo donax. Ymer 1942, 1–2: 22. —
-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3. Ingefärsplantan .. har långa vaszartade blad. Oldendorp 1: 171 (1786). —
-BAND. särsk. (numera bl. ngn gg) vasskant l. vassrugge; jfr band, sbst.1 34 e. Tiselius Vätter 1: 118 (1723). (Fiskeredskapen) böra anbringas på 6 à 8 fots vatten i vassbandet och på lekplatserna. Hammarström Sportfiske 245 (1925). —
-BANK. jfr bank, sbst.1 I 1 slutet, o. -rugge. MosskT 1888, s. 258. Stångån slingrar sig fram .. mellan mjuka, täta vassbankar. MinnGPrästh. 3: 68 (1926). —
-BEKLÄDD, p. adj. jfr bekläda I 3 a o. -klädd. Runeberg (SVS) 6: 116 (1863). Den mjuka vassbeklädda lerbädden. Engström Adel 90 (1923). —
-BESTÅND. (i sht i fackspr.) bestånd (se bestånd, sbst.1 11 a) av vass; äv. konkret, mer l. mindre liktydigt med: vassrugge; jfr -rike. Ymer 1900, s. 465. Att K. M:t ville .. förordna, att den å viss fastighet befintliga del av årets vassbestånd, som icke skördas före den 1 sept. 1917, skulle för foderändamål avstås till vederbörande kommunala myndighet. PT 1917, nr 183, s. 2. I gläntorna mellan vassbestånden badade människor och djur. Ruin Drömsk. 122 (1951). —
-BEVUXEN, p. adj. bevuxen med vass; jfr -beväxt. Landet sänkte sig allt mer och mer, till dess det blef till en gräs- och vassbevuxen sumpmark utan träd, buskar och bostäder. Bremer NVerld. 3: 63 (1854). —
-BOTTEN. om botten av sjö l. vattendrag o. d. varpå vass växer; äv. övergående i bet.: vassmark l. vassrugge. För att gynna sjöns fågelliv fräser man vassbottnarna. Lind 2: 361 (1749). Långt ute över vassbotten svävade en långvingad hök. TurÅ 1953, s. 246. —
-BRYN. (numera bl. ngn gg) vasskant; jfr bryn 2 a. Swedberg Ordab. 344 (1725; uppl. 2009). (Ståndkrokar) utsättas i sund och wikar i waszbrynet, der gäddor mest hålla sig. UpprFiskaren 71 (1847). —
-BRÄM. (numera mindre br.) vasskant; jfr bräm 3 a. (Svanen) syntes simmande å öppna vattnet vid vassbrämet och dök då vi nalkades. Hedin Asien 1: 452 (1903). Rosenius SvFågl. 5: 229 (1939). —
-BUNKE. (†) vassrugge; jfr bunke 4 a. Bondeson Glimm. 88 (1892). (Soldaterna) hade gömt sig i vassbunkar eller annorstädes så godt de kunde. Quennerstedt C12 2: 20 (1916). Östergren (1967). —
-BÄLTE. bälte (se d. o. 2) av vass; jfr -gördel, -rand. Post KoprJordb. 14 (1862). Favorittillhåll under flyttningarna äro vass- och videbältena kring våra insjöar. FoFl. 1945, s. 22. —
-BÄNK. (numera bl. ngn gg) vassrugge; jfr bänk I 7. Verelius 149 (1681). Blåis ligger i vassbänken nedanför stugan. Engström Hemsp. 10 (1921). —
-BÄRGNING. (utom i Finl. numera bl. om ä. förh.) jfr bärgning 2 o. -skörd. JGOxenstierna 2: 138 (1796, 1806). Ansgårdsböndernas stora flotte, som användes vid vassbärgningen om eftersommaren. TurÅ 1953, s. 246. —
-DJUNGEL. jfr djungel b o. -skog. Rosenius SvFågl. 4: 364 (1935). Av orörd natur finns ingenting kvar i Sydsverige utom de stora mossarna och kanske slättsjöarnas vassdjungler. TurÅ 1949, s. 309. —
-DUNGE. jfr -rugge. Skogvakt. 1893, s. 101. Den ljusgröna vassdungen bortom badhuset. Gustaf-Janson ÖvOnd. 243 (1957). —
-FRI. fri (se d. o. 27) från vass; jfr -lös. Lindholm Sibbo 1: 21 (1890). Sothönorna tittade fram i den vassfria rännan. Staaff Blasco Ibañez Vass 244 (1910). —
-FÄLT. (rikligt) vassbevuxet fält. MosskT 1889, s. 277. I täta vassfält böka vildsvin efter rötter. Hedin Pol 1: 125 (1911). —
-GRÖN. grön av l. som vass. Flygande vassgröna vimplar. Strindberg TrOtr. 2: 108 (1884, 1890). Den vassgröna Tåkern. TurÅ 1956, s. 110. —
-GÖRDEL. (numera bl. tillf.) vassbälte; jfr gördel 2. Ling As. 639 (1833). Den breda vassgördeln vid södra stranden lyste gul mot sjön. Hedin GmAs. 2: 396 (1898). —
(a) -HYDDA. (i sht om ä. l. utländska förh.) hydda byggd av vass(strån). Öfver en bro, förbi en hel liten stad af vasshyddor, sådana som vi se i illustrationerna till Stanleys resor. Bildt Ital. 6 (1896). —
-KANT. kant (se kant, sbst. 4 b) av l. bevuxen med vass; jfr -band, -bryn, -bräm, -rand. Weste (1807). I vasskanten låg en eka. Lagerlöf Holg. 1: 227 (1906). —
-KANTAD, p. adj.1 (p. adj.2 se vass, adj. ssgr) om sjö l. strand o. d.: kantad av vass. Lundegård Tit. 394 (1892). Smala vasskantade kanaler. Expressen 1/8 2009, s. 29. —
-KLÄDD, p. adj. jfr kläda I 4 b o. -beklädd. Suckar, likt suset kring hvassklädda stränder. Ling As. 448 (1833). —
-LÖS. (numera bl. tillf.) jfr lös 17 o. -fri. EngSvOrdb. 856 (1874). (Änderna) äro ganska sällsynta i dessa aflägsna skogssjöar med sina steniga och vasslösa stränder. Norlin Jaktstig. 39 (1892). —
-MARK. vassbevuxet markområde; jfr mark, sbst.1 3 c, o. -botten, -område. Rosenius Himmelstr. 293 (1903). I Donaudeltat finns världens största vassmark. HbgD 26/4 2003, s. 21. —
-MATTA. särsk. till a: matta (se matta, sbst.1 1) gjord av vass(strån); ngn gg äv. bildl., om markbetäckning bestående av vass (jfr matta, sbst.1 2 a). Tätt intill Riddarens hade Sancho tillagat sin bädd, som blott utgjordes af en vassmatta och ett täcke. Stiernstolpe DQ 1: 183 (1818). (Stränderna kantades) av tamarisksnår och gula vassmattor. Ancker Haslund Zaj. 179 (1934). Vassmattor som frostskydd för växthus och drivbänkar. SkånD(B) 1958, nr 38, s. 16. —
-OMKRANSAD~020, p. adj. (numera bl. tillf.) jfr om-kransa 2 o. -kantad. Rydberg Brev 2: 206 (1876). De små vassomkransade dyholmarna. Lagerlöf Holg. 1: 218 (1906). —
-OMRÅDE~020. jfr område 2 o. -mark. SFS 1924, s. 263. I vassområdet i södra ändan vistas regelbundet brun kärrhök. FoFl. 1952, s. 194. —
-PIPA. vassrör l. vasstrå (jfr pipa, sbst.1 7 g); särsk. till vass, sbst. a, särsk. (o. numera i sht) ss. (del av) (primitivare) blåsinstrument (jfr pipa, sbst.1 1, o. -flöjt, -rörs-flöjt). Vthi stellet för Penna bruka the ett Röör eller Hwasz Pijpa. Kiöping Resa 39 (1667). När man bryter sönder en vel igenom bränd askklimp, finner man ofta en stor myckenhet af rötter, strå och blader och i synnerhet vasspipor. VetAH 1745, s. 184. Hela den dagen satt pojken vid stranden av en liten damm och blåste på vasspipor. Lagerlöf Holg. 1: 70 (1906). Pan-flöjten, syrinx, var bildad av olika långa vasspipor hopfogade med vax. Andersson Antol. 271 (1909). —
-RAND. (numera bl. tillf.) vasskant l. vassbälte; jfr rand 1 c, 2 b. På de stora sjöarnes långgrunda stränder, innanför vassränderna, afsätter sig en ljusare eller mörkare grå .. gyttja. Post KoprJordb. 14 (1862). En promenad ned till vassranden. PiteåT 26/7 2010, s. 20. —
-RIK. om sjö l. strand o. d.: rik på vass. Linnerhielm 1Br. 197 (1794, 1797). Bruna kärrhöken .. är karaktärsfågel för grunda vassrika sjöar. BokNat. Liv. 303 (1951). —
-RIKE. jfr rike 5 c o. -bestånd, -rugge. Eklundh Folk 112 (1918). Skrattmåsen, som nu har många kolonier i vassriken utmed slättområdena. TurÅ 1958, s. 268. —
-ROT. rot av vass. Ehwar watn står länge ofwan jord, i synnerhet om wintren, wil det gierna lemna ogräs och hwaszrötter efter sig. Serenius EngÅkerm. 30 (1727). —
-RUGGE l. -RUGG, förr äv. -RUGGA. rugge av vass; jfr -band, -bank, -bestånd, -botten, -bunke, -bänk, -dunge, -rike. (Jägarens) hund springer i vattnet ned emot en vassrugge, för att uppskrämma några simmande änder. Nicander Minn. 1: 34 (1831). —
-RÖR. rör (se rör, sbst.3 1 b) av vass, vasstrå (jfr -pipa); i sht förr äv. mer l. mindre liktydigt med: vass (jfr rör, sbst.3 1), förr äv. speciellare, ss. beteckning för dels: bladvass, dels: brunrör; särsk. dels koll. l. ss. ämnesnamn (se särsk. slutet), dels i jämförelser, särsk. med tanke på sådant (torkat) rörs bräcklighet l. sprödhet. En liten sjö med vass-röhr och viden omkransad. Enbom Gessner 11 (1794). LAHT 1893, s. 135 (om brunrör). Bolin Åkerogräs. 83 (1926; om bladvass). Längst nere i vattenkanten ligger uppspolad brun tång, blankslipade vita träbitar, en guppande flaska, några vissna brutna vassrör. Fogelström Vakna 164 (1949). Ni är som torra vassröret! Ni knäcks! Forssell Gal. 101 (1964). särsk. till a, om (avskuret l. på annat sätt från växten skilt) rör av vass avsett för l. använt till (o. avpassat l. bearbetat för) visst ändamål, särsk. dels ss. material för taktäckning l. väggbeklädnad (jfr rör, sbst.3 2 a α), dels (om ä. förh.) ss. tändrör i artilleripjäs o. d. (jfr rör, sbst.3 3 b). Då Krut strös på aktersta ziraten och söndertryckes med Kruthornet .. med Vassrör öpnas hufvan, och Vassröret nedsättes i fänghålet. GenExercSjös 1787, s. A 6 a. Vassrör är ett godt täckningsämne (för rosor). HbTrädg. 8: 27 (1884). I och för putsens fästande beklädas tak och väggar i rum med vassrör. Juhlin-Dannfelt 108 (1886). Ett bindetak, dvs. ett tak av halm, vassrör eller liknande material, som bindes fast vid underlaget. Rig 1957, s. 34.
Ssgr (till -rör slutet): vassrörs-flöjt. jfr vass-flöjt, vass-pipa. Herden, med sin vassrörsflöjt. Procopé Vers 49 (1909).
-penna. (förr) jfr penna 2. TrycktOrd. D 2 a (1941). Den uråldriga vassrörspennan och dess moderna efterbildning i rostfritt stål ger bokstäverna deras karakteristiska kurvaturer. Form 1950, s. 52. —
-SJÖ. om mer l. mindre vassbevuxen l. vasskantad sjö. Hedin Indien 1: 114 (1910). Den svenska småidyllen med vassjöar, bergknallar, grusvägar och dungar. DN 31/12 2010, s. B5. —
-SKOG. om stort (o. tätt) o. högväxt vassbestånd; jfr skog 2 a o. -djungel. Ling As. 625 (1833). Den grunda flodarmen är .. på båda sidor omgifven af tät, ända till öfver 5 m. hög vasskog. FoFl. 1914, s. 19. —
-SKÖRD. [fsv. vassa skyrdh] skörd (se skörd, sbst. 6) av vass; jfr -bärgning, -slåtter, -täkt. Böök Storsk. 150 (1940). —
-SLÅTTER. slåtter av vass; jfr -skörd o. rör-slåtter. FoFl. 1943, s. 44. Vasslåtter har förekommit i långa tider, men inte i den här skalan och med industriella metoder. TurÅ 1983, s. 160. —
-STIG. (†) om trastsångare; jfr -stig (se sp. S 11686) o. säv-stig. Malm Fauna 178 (1877). Carlson Fågl. 32 (1894). —
-STRÅ. strå (se strå, sbst.1 2 a) av vass; jfr -rör. Möller (1790). Trollsländor och jungfrusländor ser man ofta flyga omkring vid vatten och sitta på vasstråna. Berlin Lrb. 60 (1880). —
-SVINGEL. om gräsarten Scolochloa festucacea (Willd.) Link, kasgräs. Liljeblad Fl. 47 (1798). Vasssvingeln .. är ett stort, bladrikt, manshögt gräs, som förtjenar att odlas på sanka ställen. Arrhenius Jordbr. 3: 51 (1861). —
(a) -TAK. (i sht om ä. l. utländska förh.) (ytter)tak av vass. Et Vass-tak sades kunna ligga i 25 år. PhysSH 136 (1781). Nere på sandplagen hyrde vi genast en Capanna – avklädningshytt – med tillhörande veranda, skuggad av ett vasstak. Lundberg-Nyblom NorrstrArno 317 (1932). —
-TORV. torv (se torv, sbst.1 2) bildad (väsentligen) av vass. Torfven var en till starrtorf öfvergående vasstorf. MosskT 1891, s. 411. —
-TÄCKT, p. adj. täckt av vass(strån). Fatab. 1927, s. 134. Det översvämmade vasstäckta träsket. Rosenberg Uvberg. 154 (1937). —
-TÄKT. täkt (se d. o. 2) av vass, vasskörd; äv. konkret (jfr täkt 4). För vasstägtens bibehållande bör .. (bladvassen) få utväxa hvart 2:dra–3:dje år. Juhlin-Dannfelt 39 (1886). Kungörelse angående upplåtande i vissa fall av område för vasstäkt. SFS 1941, s. 1335. —
-TÄT. om sjö l. vik o. d.: tätt bevuxen med vass, vassrik; i sht förr äv. till vass, sbst. b, om säd o. d.: som växer tätt som vass. Vida fält med vasstät böljande säd. Benedictsson FruM 177 (1887). Den kinesiska musikpaviljongen lyser trotsigt blodröd mot den vasstäta sjön. GbgP 4/6 1997, s. 42. —
-VIK. (rikligt) vassbevuxen vik. Strindberg Hems. 89 (1887). Det var en stor, grund vassvik med bara en smal ränna ut till fjärden. Siwertz Sel. 2: 130 (1920). —
(a) -VIPP. (förr) ss. ämnesnamn, om vassvippor avsedda l. använda ss. stoppningsmaterial i madrasser o. d.; jfr -vippa. Vassvipp till Sängkläder. Ambrosiani DokumPprsbr. 143 (i handl. fr. 1829). —
Avledn.: VASSIG, adj. vassbevuxen; äv.: vassartad. På hwassiga stranden. Palmfelt Ecl. 21 (1740). Träden hade dragit sig tillbaka från .. stranden, lämnande en .. rand av vassigt gräs att omrama (ån). Hirn Conrad FredlH 272 (1903). Det är läget som gäller. Fina klipphällar i jämförelse med om det är vassigt och dant. DN 6/9 1997, s. C9.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content