SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FEL fe4l, sbst., n. ((†) r. l. m. GR 29: 387 (1560), Widekindi KrigsII 578 (1671)), adj. o. adv.; ss. sbst. best. -et; pl. = ((†) -er RP 8: 129 (1640)); ss. adv. förr vanl., numera bl. ngn gg vard. FELT.
Ordformer
(fel (fhel, feel, fehl, feehl) GR 1: 20 (1521: feelt), Därs. 4: 382 (1527) osv. fell 15291633; feell 15361639; fehll (feehhll) 1636. ffeijll 1541. — ss. adv. fel (feel osv.) 1555 osv. felt (feelt osv.) 15211899. Anm. Ss. adv. är felt den i skrift vanl. förekommande o. av grammatici o. ordböcker förordade formen till omkring midten av förra årh.; därefter har bruket av formen starkt avtagit o. anses numera icke tillhöra vårdat språk)
Etymologi
[liksom d. fejl, n., av mnt. feil, fel, m., vbalsbst. till feilen, felen (se FELA, v.1); jfr t. fehler o. ffr. faille; med avs. på bet.-utvecklingen jfr äv. fr. faute]
Översikt
Översikt av bet.
I. sbst. 1) brist, saknad. 2) bristfällighet, defekt, vank, lyte. 3) oriktigt förfarande, felaktighet, misstag, fåt, ”bock”. 4) förseelse, felsteg, förvillelse. 5) förvållande, skuld.
II. adv.: felaktigt, orätt, galet, miste, miss-. Härunder särsk.: a) få fel. b) gripa fel. c) slå fel. d) taga fel.
III. adj.: felaktig, oriktig, ”galen”.
I. sbst.
1) (†) brist (på l. i ngt), saknad (av ngt); äv. abs.: brist, nöd; underlåtenhet, försummelse (av l. rörande ngt); äv. i uttr. (icke) vara fel på l. med (att), (icke) fattas l. slå fel (att). GR 2: 85 (1525). Iach tackar min gudh altijdh för idhra skul for .. ath j intit feel haffuen vthi någhra gåffuo. 1Kor. 1: 7 (NT 1526). Ther skal icke wara feel vpåå, thå wij bedhiom fadheren j hans nampn ath thet skal iw warda oss giffwit. OPetri MenFall F 5 b (1526). (Vi) fornimme .. stort breck ock fell vtij .. hans regenskap. GR 12: 212 (1539). The haffve stoor brist och feell på tijmberskog. Därs. 20: 62 (1549). Vår oligiandhe nödh och fell. BtHforsH 1: 16 (c. 1565). Uthi feel aff manlige Arffvingar. RARP 3: 416 (1644). (Vissa adjektiv) låta intet comparera sig, men ärsättia fehlet (genom omskrivning). Cellarius LatGr. 8 (1703). Thorild (Hans.) 1: 311 (c. 1785).
2) förhållande(t) att ngt i ngt avseende icke är i fullgodt skick l. av fullgod beskaffenhet, att det hos ngn l. ngt fattas ngt för att vara tillfredsställande; bristfällighet, defekt; vank, lyte, felaktighet; brist, nackdel, ofördelaktig l. dålig egenskap; i sht förr äv.: skada (som ngn l. ngt lider). Det har uppstått fel på den elektriska ledningen. Ett skinn utan alla fel. Fel eller brist i gods l. å vara, (jur.) om det förhållandet att gods l. vara som ngn fått mottaga icke har det värde l. den användbarhet l. icke uppgår till den myckenhet som mottagaren har rätt att göra anspråk på. Järn har det felet att lätt rosta. Olika systems fel och företräden. Upptäcka, söka upp felet. Laga, avhjälpa ett fel. Mitt förstånd (dvs. min insikt) skal vthan feel wara för tigh. Job 36: 4 (Bib. 1541). (Det) är thet fehlet medh .. (legoherdarna), at the icke kunna fredha och beskerma fåren. LPetri 2Post. 45 b (1555; i bild). Feelen på fönstren schola lagass. Murenius AV 436 (1660). Brukelige (dvs. brukbara) ock för ringa fel skull casserade gevähr. 2RARP 4: 96 (1726). Ingen ting göres för sina fels skuld, utan för sitt värdes skuld. Thorild 3: 38 (1791). Han var riktigt sådan, som en student bör vara. Det var alls intet fel på honom. Lagerlöf Holg. 2: 187 (1907). — jfr FABRIKATIONS-, FORM-, GJUT-, GRUND-, HUVUD-, KABEL-, KARDINAL-, KONSTRUKTIONS-, LINJE-, STATIONS-, TILLVÄRKNINGS-FEL m. fl. — särsk.
a) om kroppslig l. själslig defekt, funktionsrubbning o. d.; svaghet, skröplighet; skavank, lyte; förr äv. mer l. mindre tydligt övergående i bet.: sjukdom, krämpa l. (gm åvärkan erhållen) kroppsskada o. d. Fel på synen, hörseln. Organiskt, medfödt fel. Dolda fel (hos hästar och nötkreatur). Her Pedher i Myckleby, som hafver stort feel på sin syn. GR 29: 636 (1559). Min kamerat Swerin har .. fått feel i sitt lår af Fersen, som har stuckit honom. Ekeblad Bref 1: 189 (1652; rättat efter hskr.). Han .. är sinnes svag och har fel på förståndet. VDAkt. 1784, nr 287. Bilmark har denna tiden varit sjuk; felet har bestått i magen. Porthan BrefCalonius 417 (1797). Ett fel i vänstra höften åstadkom (hos Gustav III) en lätt haltning. LStavenow i SvH 8: 17 (1904). — jfr FÖRSTÅNDS-, HJÄRT-, HÖRSEL-, KLAFF-, KROPPS-, NATUR-, RÖST-, SYN-, TAL-, TUNG-, VALVEL-FEL m. fl.
b) moralisk brist l. svaghet l. skröplighet l. ofullkomlighet; svag l. dålig sida (hos ngn l. i ngns karaktär l. lynne); ovana, osed, olat; i sht förr äv. starkare: andligt lyte, vanart, last. Ingen är fri från (l. utan) fel. Hans största fel var hans girighet. Denne mans karaktär uppvisar en sällsam blandning av fel och förtjänster. Förehålla ngn hans fel; jfr 4. Överse med varandras fel och brister. Wij haffue synd, och mykin feel. TobCom. C 3 a (1550). Höga Herrar stoora feel. Grubb 367 (1665); jfr 4. Favoriter väljas .. häldst bland dem .. inför hvilka man ej behöfver rodna för sina fel. Kellgren 3: 205 (1792). Det (har) .. varit ett fel hos mig, att jag icke blifvit tillräckligt ond på dåliga bevekelsegrunder och brottsliga tilltag. De Geer Minn. 1: 24 (1892). — jfr KARAKTÄRS-, LYNNES-FEL m. fl.
c) (†) övergående i bet.: anmärkning över fel l. bristfällighet o. d.; klagomål; misshällighet, tvist; jfr BRIST 2 b, d o. BRÄCK 6. Giffuandis til känne .. huad feel eller tiltal the i någhen måtthe till oss haffua. GR 5: 45 (1528). Hvadh feel och brister, som kunne vara på färde (mellan de bägge rikena). AOxenstierna 1: 51 (1612).
3) avvikelse från det rätta l. riktiga l. från en regel o. d.; oriktigt förfarande l. tillvägagångssätt; felaktighet, oriktighet; misstag, blunder, fåt. Svåra, grova, allvarliga fel. Smärre fel och oegentligheter. Begå, göra sig skyldig till ett fel. Taga på sig sitt fel. Komma på ngn med ett fel. Fel i tjänsten. Upptäcka ett fel i räkningen, i korrekturet. Felet i observationerna uppgår i medeltal till icke fullt 1/2 %. Ett fel på 1 mm. Teckningen har ett fel i perspektivet. Fel i dieten. Rätta ett begånget fel. Det var ett stort fel av henne att icke antaga anbudet. Huar .. någet feell vdij lagmandzdomen befunnett worder. GR 12: 87 (1538). (I sin uppgift) begår .. (Voltaire) ett dubbelt fel. Nordberg C12 2: 424 (1740). Tvenne partier, alltid färdiga att söka fel i hvarandras åtgärder. Adlerbeth ÅmVetA 1800, s. 13. Ett vanligt fel hos åtskilliga talare var att inveckla sig i mellanmeningar. De Geer Minn. 1: 79 (1892). — jfr ADDERINGS-, DIET-, HÖR-, LÄS-, MEDEL-, MINNES-, OBSERVATIONS-, RÄKNE-, RÄTTEGÅNGS-, SKRIV-, TJÄNSTE-, TRYCK-FEL m. fl. — särsk.
a) [jfr motsv. ane feil, fr. sans faute] (numera bl. i Finl., föga br.) i uttr. (för)utan fel, utan (risk av) misstag; med säkerhet, säkert, utan tvivel; jfr OFELBART, adv. Gåsen (har) deel, / I thenne Himmel, vthan feel. Sigfridi G 3 b (1619). Om de öfriga kunna vi utan fel antaga, att (osv.). Vasenius Top. 1: 80 (1912).
b) [jfr fr. tomber dans une faute] (†) i uttr. falla i ett fel o. d., råka begå l. göra sig skyldig till ett fel. Marcus Paulus Venetianus har ock fallit i samma fel. Björnståhl Resa 4: 255 (1774). Beskow Minnesb. 2: 24 (1866).
c) om brott mot språklig, stilistisk l. metrisk regel o. d.; ”bock”; ofta med bestämning inledd av prep. (e)mot. Fel mot grammatiken, mot syntaxen. Elementära fel. Boken (uppsatsen, översättningen) är full av, vimlar av fel. På tio ord hade hon fyra grova fel. Rätta, korrigera felen. Schroderus Comenius 732 (1639). Denna tragedi har många fel emot reglorna. Leopold 5: 443 (1799). Fel mot det allmänna språkbruket. Cederschiöld o. Olander Upps. 1: 119 (1896). — jfr BOKSTAVS-, BÖJNINGS-, FORM-, GLOS-, GRAMMATIK-, METER-, NYBÖRJAR(E)-, ORDFÖLJDS-, RIM-, SLARV-, SPRÅK-, STAV-, STIL-, UTTALS-, ÖVERSÄTTNINGS-FEL m. fl.
4) [eg. en specialanv. av 3] avsteg från det moraliskt riktiga l. rätta l. av lag l. sed osv. föreskrivna; förseelse, felsteg, försyndelse, förvillelse; i sht förr äv. starkare: brott, förbrytelse, synd. Grova fel och förvillelser. Smärre fel och förseelser. Erkänna, ångra, godtgöra sitt fel. Förlåta ngn hans fel. Lagförsl. 146 (c. 1609). Ondt rådh födher feel. Grubb 625 (1665). Werldenes barn mena, at Petri synd war allenast et litet fel, som lätteligen .. kan ursäcktas. Spegel Pass. 179 (c. 1680). (Gud) mina feel och bräcker / Medh godhet öfwertäcker. Ps. 1695, 334: 5. Försmå ej ångren, låt en lefnads ära / försona dig för ögonblickets fel. Tegnér (WB) 5: 147 (1822). (Jag) hade .. redan i min späda ålder känt smärtan af begångna fel. Franzén (c. 1845) i 3SAH 2: 152. Alla fel hafva långt räckande följder. Rydberg Gudas. 191 (1887). — jfr DISCIPLIN-, SMÅ-, SVAGHETS-, UNGDOMS-, URAKTLÅTENHETS-FEL m. fl.
5) (numera i sht vard.) förvållande, skuld; orsak (till ett missförhållande, en olycklig utgång av ngt o. d.); i sht i uttr. det är dens l. dens fel, l. felet är dens l. dens, l. felet ligger (förr äv. står) hos (ngn l. ngt) l. i (ngt) o. d. Det är hennes eget fel, om det går illa. Det är inte ens fel, att två träta (ordspr.). Felet låg hos systemet, ej hos personerna. Felet ligger däri att (osv.). Hela felet är, att han är lat (vard.). Genom lyckans spel / Jag öfvervunnen är, men ej af egit fel. Knöppel Reg. 41 (1741). (Jesus) vil visa oss, at felet icke står hos honom, .. utan at felet allenast står i vår tro. Borg Luther 2: 819 (1753). Det är Kungen, som har felet. Runeberg 2: 107 (1848). PT 1904, nr 163 A, s. 3.
II. adv.: felaktigt, orätt, oriktigt, galet; miste, miss-; vanl. i stående förb. med verb, varvid huvudtonen uppbäres av adverbet. Bedöma, behandla, beräkna någonting fel. Gå fel, i allm.: gå vilse; om ur: gå orätt (före l. efter). Höra fel. Där gissade du fel. Giva fel (t. ex. i kortspel). Kasta fel. Måtta, rikta, sikta fel. Stiga, trampa fel. Räkna, läsa, skriva, stava fel. Tornuret visade fel på två minuter. Han skööt aldrigh feell. Svart G1 89 (1561). Ni har så lätt att Se felt. Thorild 2: 197 (1786). (Hon) spådde .. den gången felt. Sturzen-Becker 5: 79 (1862). Den norra växeln låg fel. AB 1896, nr 237, s. 3. Kroppsdelar äro (på primitiva teckningar) ofta fel placerade. Fornv. 1912, s. 53. — särsk.
a) (†) i uttr. få fel, få orätt. VDAkt. 1682, nr 24. En Doom, der .. / Den goda nööt sin Rätt, dhe onda finge Feel. Achrelius Dan. C 2 b (c. 1690).
b) i uttr. gripa fel.
α) eg.: gripa miste. OMartini QuatConc. E 1 a (1603).
β) (†) taga fel, misstaga sig; missräkna sig; äv. refl. LPetri 2Post. 132 a (1555: gripe .. fehl). Han griper sigh feel i sakenne. Dens. Oec. 67 (1559).
c) [jfr d. slaa fejl, mnt. feil slān, t. fehlschlagen] i uttr. slå fel; jfr FEL-SLÅ.
α) i eg. bet.: slå miste, göra ett förfelat slag. Jag slog fel och träffade tummen. Slå fel på tangenterna. VDAkt. 1788, nr 322.
β) icke få den utgång l. bliva sådan l. medföra det resultat (för ngn) som man väntar; i sht förr äv.: icke komma (ngn) till del, utebliva (för ngn); slå slint, svika (förväntningarna), misslyckas, gå om intet; förr ofta med indir. personobj., numera med personbestämning inledd av prep. för l. abs. Denna plan slog alldeles fel för honom. Alla försök (bemödanden) slogo fel. Hans spekulationer ha slagit fel. Fisket hotar att slå fel i år. Om allt annat skulle slå fel, så har du ju den utvägen att (osv.). (Kristiern) sielff kom .. i then acht och mening at intaga Stockholm .. Thet honom doch slogh feelt. GR 1: 20 (1521). Slår hälsan feel; en matk ästu. Stiernhielm Häls. (c. 1650). Klookt rådh slår offta feelt. Grubb 417 (1665). Många dagar förgå, då .. (arbetarens) dagsinkomst slår felt. Agardh BlSkr. 2: 210 (1846). Lagerlöf Holg. 2: 197 (1907). — särsk.
α') (†) om vapen: förfela sin värkan; om skjutvapen dels: bomma, dels: klicka. Holof. 15 (c. 1580). Bössan war wådt och slog feltt. VRP 4/2 1625, s. 142. (Ett svärd som) alldrig skulle slå felt. Verelius Herv. 37 (1672; isl.: bila).
β') om växtlighet l. växt(slag) o. d.: icke komma upp l. fram l. till utveckling l. mognad; om årsväxt l. skörd o. d.: giva ingen l. alltför ringa avkastning. Höskörden har slagit fel på grund av torkan. Åhrssväxten och ähringen hafuer illa slagit feelt för oss allestädes. VDAkt. 1677, nr 380. Var hafren god i Nackabyn, / så slog den fel i Backabyn. Fröding Guit. 37 (1891).
γ') om förmodan, hopp, förutsägelse, spådom o. d.: icke gå i uppfyllelse, icke slå in, visa sig bedräglig l. falsk. Alla hans stolta förhoppningar slogo fel. Messenius Sign. 32 (1612). (Jag) vill .. hoppas, att denna prophetia slår felt. Atterbom Minn. 128 (1817). Det händer sällan / Att mina onda aningar slå fel. Hagberg Shaksp. 12: 58 (1851). Slå inte alla gamla märken fel, så få vi frost .. i natt. TMFries i FrSmål. 17 (1893).
δ') om räkning (l. beräkning) o. d.: vara l. visa sig oriktig l. felaktig, (visa sig) icke stämma. Kostnadsberäkningen slog fel på ett par hundra kronor. Gammal mans rächning slår offta feelt. Grubb 245 (1665); jfr γ'. En .. räkning, hvilken icke slår felt. Wikner Pred. 477 (1881; i bild).
ε') (numera i sht vard.) om sinnen l. minne o. d.: svika, ”klicka”. Min syn har börjat slå fel på sista tiden. (Om) Minnet slå(r) feel. KStobæus (1740) hos Fürst Stobæus 69. Leopold 1: 467 (1814).
γ) (†) svika, narra, bedraga; med personligt l. ss. personligt uppfattat subj. Den som är falsk i drycken, / .. Han plä i andra stycken / Som offtast och slå feelt. Lindschöld Vitt. 210 (c. 1670). Dalin Montesquieu 105 (1755).
δ) (†) taga fel, misstaga sig; missräkna sig, misslyckas. (Människor) må synas så wijse och förslagne .., lijkwäl .. slå de offta så grofweligen feelt. Rudbeckius KonReg. 485 (1620). I det målet slog jag felt. HSH 1: 254 (c. 1750). Posten 1769, s. 1033.
ε) opers., i uttr. det slår icke l. sällan fel o. d. (att), det händer icke l. sällan (att icke), det uteblir l. undgås icke l. sällan (att); det kan l. behöver icke betvivlas (att) l. lider intet tvivel (att). Ja, det slår inte fel (ss. svar på en fråga). Han kommer säkert, det kan inte slå fel. Thet kan aldrigh slå feelt, at (osv.). L. Paulinus Gothus MonPac. 64 (1628). Det slog sällan felt, att han icke återkom med flere brödvagnar och några hundrade kreatur. Fryxell Ber. 6: 96 (1833). Det slog inte fel, att han ämnade sig in till dem. Lagerlöf Kejs. 67 (1914).
d) i uttr. ta(ga) fel, taga miste, misstaga sig (i fråga om l. om l. på ngt), stundom: missräkna sig (på ngn l. ngt); med prep. om l. äv.: förväxla (ngt); jfr FEL-TAGA. Ta(ga) fel om vägen, om tiden. Ta(ga) fel på person. Däri ta(ge)r du alldeles (l. grundligt) fel. Om jag inte ta(ge)r fel, så (osv.). Jag märker nu att jag har tagit fel på dig. Kolmodin QvSp. 1: 498 (1732). Jag tog .. alldeles felt om min framtida skickelse. Carlstedt Her. 1: 432 (1832). De (unga) ha så lätt att ta fel, bli så fort färdiga. Hallström Skepn. 188 (1910).
III. [anv. beror sannol. delvis på inflytande från d.] (jfr anm. nedan) adj.: felaktig, oriktig, orätt, ”galen”; jfr för övr. anm. nedan. Han fick tag i fel hatt. På fel sida. Trycka på fel knapp. Få fel nummer (vid telefonering). De' va' allt fel, de' (vard.). Den som rörde sig .. med fel fot. Melander Sjöfog. 101 (1890). Vexeln låg till fel spår. SD(L) 1896, nr 461, s. 2. Jag .. kom på fel tåg från Hultsfred. Engström Lif 39 (1907). Anm. Ss. adj. användes ordet vanl. attributivt i den speciella bet.: ’en annan än den rätta' (jfr ex. ovan). Mera sällan förekommer det (predikativt l. attributivt) i allmännare bet. ’felaktig', ’oriktig' (t. ex. räkningen var fel, fel anordning o. d.). Båda anv. tillhöra väsentligen, den senare så godt som uteslutande, talspr. Äv. den vanligare anv. anses emellertid ännu av många vara stridande mot godt svenskt språkbruk o. därför böra undvikas.
Sammansättningar (i allm. till II). Anm. I flertalet ssgr med adv. fel utgöres senare leden av ett verb: -ADRESSERA, -BEDÖMA, -BERÄKNA, -BESTÄMMA osv.; dylika ssgr kunna helt naturligt bildas i mycket stort antal. Emellertid är det jämförelsevis sällan som en dylik ssg är bruklig i alla former. Som regel gäller, att det sammansatta verbet företrädesvis användes i p. pf. o. ss. vbalsbst. (särsk. -(n)ing), delvis äv. i sup. samt i pass. I många fall äro andra former än p. pf. o. vbalsbst. -(n)ing överhuvud icke l. endast helt tillfälligt uppvisade, t. ex. vid FEL-ADRESSERA, -BEHANDLA, -GIVA, -HÖRA, -LÄGGA, -LÄSA, -RIKTA, -RISTA, -SKRIVA, -SKÄRA, -STAVA, -STÄLLA, -TECKNA, -TOLKA, -TYDA, -VÄRDERA m. fl. I andra fall gäller detsamma alla former utom p. pf., t. ex. -BORRA, -FLUGEN, -FÄRGAD, -HISSAD, -KNÄPPT, -STÄMD, -TRYCKA, -VUXEN, -VÄXT m. fl.; i åter andra alla fall utom vbalsbst. -(n)ing, t. ex. -INSTÄLLNING, -RIDNING, -SIGNALERING, -STIGNING, -SÅGNING, -SÖKNING, -VÄXLA m. fl. — Av det stora antalet av här omnämnda ssgr medtages nedan endast ett begränsat antal.
A: FEL-ADRESSERA, -ing. i sht post.
-BEDÖMA, -ning. Han hade felbedömt situationen. TSjöv. 1900, s. 142. —
-BERÄKNA, -ing.
-BORRA. (nästan bl. i p. pf.) En felborrad gevärspipa. Högdahl Jaktb. 38 (1913).
-DATERA, -ing.
-DEBITERA, -ing. i sht handel. B. (hade) åtskilliga .. gånger gjort sig skyldig till feldebiteringar. GHT 1896, nr 72, s. 3. —
-DIRIGERA, -ing. särsk. post. Döss o. Lannge (1908).
-DRAG. felaktigt l. oriktigt l. falskt drag; i sht i fråga om kortspel l. schack- l. brädspel o. d.; äv. bildl. Göra ett feldrag. Ett politiskt feldrag. Almqvist DrJ 26 (1834; om pännstreck).
-EXPEDIERA, -ing.
(I 2) -FINNARE. [ordet synes vara bildat av Strindberg efter eng. fault-finder] (mindre br.) person som är benägen att finna fel hos allt o. alla; jfr -SÖKARE 2. Strindberg TrOtr. 2: 108 (1884, 1890).
-FLUGEN, p. adj. (i sht i fackspr.) om fågel (äv. om flygmaskin l. flygare): som flugit vilse, som under flykten kommit ur sin kurs. En felflugen skrattmås. FoFl. 1906, s. 270.
(I 2, 3, 4) -FRI. fri från l. utan brist l. vank l. lyte l. svaghet l. skröplighet; fri från misstag l. oriktigheter; riktig, rätt, korrekt; i fråga om moraliska förh.: klanderfri, ren, skuldlös, syndfri. Felfri vara. En felfri skrivning. Översätta felfritt. Ingen människa är felfri. Et par .. felfria Vagns-Hästar äro til salu. PT 1758, nr 58, s. 4. Avledn.: felfrihet. Vem vågar göra anspråk på felfrihet? LittT 1796, s. 236. —
-FÖRA, -ing. handel. o. bankv. uppföra (ngt) på oriktigt ställe (l. dyl.) i räkenskaperna. De felförda posterna. Dagen 1898, nr 151, s. 2. —
-GIVA, -ning. i kortspel. Det är felgivet. Düben Talism. 4: 35 (1817: felgifning).
-GREPP.
1) eg.: felaktigt grepp. Ett felgrepp på fiolen. Dalin (1851).
2) [jfr d. fejlgreb, t. fehlgriff] bildl.: missgrepp, misstag. Politiska, diplomatiska felgrepp. Ett konstnärligt felgrepp. Stiernhielm Fred. 3 (1649, 1668). Det är endast genom vissa logiska felgrepp, som .. (naturvetenskapsmännen) kunnat uppbygga den nya världsbyggnaden. Fahlbeck Världsåskådn. 25 (1910).
(I 3) -GRÄNS. (i fackspr.) gräns (på båda sidor om ett medeltal) inom vilken (de sannolika l. tillåtna) felen (vid mätning l. beräkning osv. av ngt) falla. TT 1873, s. 196. —
-GÄRNING. (†) förfelad, fåfäng gärning; jfr -VÄRK. Glossa1Kor. 9: 26 (NT 1526).
-HUGG. hugg som ej träffar rätt, förfelat hugg. Glossa1Kor. 9: 26 (Bib. 1541). Dalin (1851).
-KALKYL. GHT 1897, nr 54 B, s. 2. —
-KALKYLERA, -ing.
-KOPPLA, -ing. Felkopplingarna (på telefonstationen) äro snart sagdt regel i st. f. undantag. DN 1897, nr 9860 A, s. 2.
(I 3) -KÄLLA. (i sht i fackspr.) faktor som vid en undersökning o. d. är ägnad att framkalla ett oriktigt resultat; orsak till fel l. misstag o. d. Eliminera alla felkällor. Undvika svårare felkällor. Retzius FinKran. 157 (1878).
-LÄSA, -ning. läsa fel; särsk. (i sht språkv.): felaktigt avläsa l. utläsa (ett ställe i en inskrift l. handskrift o. d.). Uttalsövningen avlopp icke utan många felläsningar. T' är troligen felläst för k'. Rydqvist SSL 4: 328 (1870).
-LÖPANDE, n. (†) förfelat lopp (vid en tävling). Glossa1Kor. 9: 26 (NT 1526).
-MANÖVRERING. i sht sjöt. SD(L) 1892, nr 240, s. 1.
(I 2) -MONTÖR. tekn. montör som har till uppgift att avhjälpa fel (på elektrisk anläggning o. d.). Felmontör för hissar. Östergren (1920).
(I 3) -PROCENT. (i sht i fackspr.) storleken av ett fel l. mängden av fel (på en serie försök l. iakttagelser o. d.) uttryckt i procent. Blix Ögonm. 10 (1902).
-RIKTA, -ning. Ett felriktat skott. Rydberg i SAH 53: 147 (1877).
-RÄKNA. särsk. (föga br.) refl.: räkna fel; vanl. bildl.: räkna miste, missräkna sig, misstaga sig (på l. i ngt). Cavallin (1875). Sundén (1885).
-RÄKNING.
1) eg.: vid räkning l. beräkning (av ngt) begånget fel; felaktig räkning l. beräkning. Lindfors (1815). Forssell Hist. 1: Bil. 46 (1869).
2) (numera knappast br.) bildl.: misstag; missräkning. Dalin (1851). Hans förtrytelse öfver felräkningarna slutade i missmod. Forssell i 3SAH 3: 150 (1888). Ssg: (1) felräknings-pänningar l. -pängar, pl. summa som är anslagen åt uppbördspersonal (kassör i bank, vissa tjänstemän i statens affärsdrivande värk osv.) för att ersätta gm felräkning eventuellt uppkommande brist. Åtnjuta felräkningspänningar. Ha så och så mycket i felräkningspängar. GHT 1895, nr 266, s. 2. —
-SKJUTA. (numera föga br.) jäg. skadskjuta. Hahr HbJäg. 276 (1866).
-SKOTT. bomskott; jäg. äv. (numera föga br.): skadskott. Grundell UnderrArtill. 172 (1705). Jensen Mickiewicz 130 (1898).
-SKRIVA, -ning. skriva fel; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are): felskriven bokstav l. felskrivet ord l. ställe o. d., skrivfel. ’M' torde vara felskrivet för in'. Handskriften vimlar av felskrivningar. (Ordet) strödde .. är sannolikt felskrifvet. Rydqvist SSL 1: 139 (1850).
-SLAG.
1) eg.: slag (l. kast) som icke träffar rätt l. icke medför åsyftad värkan, förfelat slag (l. kast). Ett felslag på skrivmaskinen. Glossa1Kor. 9: 26 (NT 1526).
2) (föga br.) bildl.: förhållande(t) att ngt slår fel, felslående, misslyckande. Schultze Ordb. 4508 (c. 1755). Orsaken till felslag i skörden. HandtvLBl. 1905, s. 58. —
-SLAGEN, -SLAGNING, se under -SLÅ.
-SLUT. oriktig slutsats l. slutledning; särsk. log.: slutledning i strid mot logikens formella lagar, paralogism. Göra ett felslut. Tuderus Kiesewetter 144 (1806).
-SLÅ, -ende, -slagning. (felt- 16891752)
1) (numera nästan bl. ss. vbalsbst. -slagning, föga br.) slå miste, göra ett förfelat slag. Schultze Ordb. 4507 (c. 1755: Fel-slå). Östergren (1920).
2) (numera, utom i fackspr., nästan bl. i p. pf. samt ss. vbalsbst.) slå fel (jfr FEL II c β). Felslagna beräkningar, förhoppningar, bemödanden. Rågen är tunn och hotar med felslagning. Under år, då rönnbären felslå. 2NF 24: 161 (1916). (†) (Denna förväntan har) mig feltslagett. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 11 (1689). särsk. bot. om växtdel, organ o. d.: icke komma till utveckling. Blommor med felslagna ståndare. Fruktämnet .., som .. någon gång felslår. Hartman Fl. XLII (1832).
-SORTERA, -ing. i sht post. Till undvikande af felsortering. Döss o. Lannge (1908).
-STAVA, -ning. Rydqvist Resa 63 (1838).
-STEG.
1) eg.: handling(en) att stiga l. trampa miste, falskt steg, felstigning. Göra ett felsteg. Lönnberg Artedi 18 (1905).
2) bildl.
a) (numera föga br.) = FEL I 3. Politiska felsteg. Benzelstierna Cens. 215 (1743). Oscar ii 3: 226 (1889). särsk. (†) om teoretiskt misstag, oriktig uppfattning l. uppgift o. d. Wahlström Alm. 1746, s. 27. Flere sådane felsteg finnas i denna boken. Björnståhl Resa 1: 137 (1770).
b) = FEL I 4; särsk. pregnant, om erotisk förvillelse av kvinna. Begå ett felsteg. Sexuella felsteg. Ångra sina felsteg. Denne gosse var frukten av hennes felsteg. Nordenflycht QT 1748—50, s. 83. Huru känsligt detta .. sinne var för det betänkliga i hvarje felsteg. Wirsén i 3SAH 2: 153 (1887).
-STRECK. (†) förfelat, misslyckat anslag. Herodes .. giorde effter barnet (Jesus) itt .. skamligit feelstreck. PErici Musæus 1: 105 b (1582).
-STÄLLNING. i sht med. felaktig ställning (av lem o. d.). Efter ögonoperationer är .. felställning (av ögonlocket) en .. vanlig .. tillstöt. NF 4: 579 (1881).
-STÄMPLA, -ing. Felstämplade frimärken.
-STÖT. felriktad l. förfelad stöt; falsk stöt. Göra en felstöt (vid fäktning). Ehrenadler Tel. 840 (1723; om spjutstöt). Dalin (1851).
-SYN. vanl. bildl.: falsk syn (på ngt), oriktig uppfattning (av ngt); missuppfattning. Denna tankegång visar en konsekvent felsyn på hela problemet. Nehrman PrCr. 83 (1759; i eg. bet.).
-SÄGNING. Råka ut för en (löjlig) felsägning.
-SÄNDA, -ning. särsk. post. o. järnv. Felsände bref. Geijer Postförf. 36 (1868; rubrik). Resgodsets felsändning. PT 1902, nr 292 A, s. 1. —
-SÖKARE.
1) tekn. (i sht telegr. o. telef.) till I 2: arbetare som har till uppgift att lokalisera (o. avhjälpa) på elektrisk anläggning förekommande fel. SD(L) 1896, nr 522, s. 1.
2) (mindre br.) till I 2: person som är benägen l. som vinnlägger sig om att söka fel hos ngn l. ngt; jfr -FINNARE. AB 1907, nr 106, s. 3. Koch Timmerd. 203 (1913).
-SÖKERI1004. (mindre br.) jfr -SÖKARE 2. AB 1919, nr 143, s. 5.
(I 2) -SÖKNING. tekn. (i sht telegr. o. telef.) lokalisering av fel å elektrisk anläggning; jfr -SÖKARE 1. LD 1904, nr 108, s. 2. —
-TAG.
1) (mindre br.) eg.: felaktigt grepp. Dalin (1851). Hallström NNov. 27 (1912).
2) (numera mindre br.) misstag; förväxling. Nordforss (1805). De feltag, hvarföre man vid .. (mikrometrarnas) begagnande är utsatt. BotN 1844, LitB s. 17. Feltag på flaska. Lindqvist Dagsl. 3: 113 (1904).
-TAGA.
1) (anträffat bl. i p. pf., föga br.) tr.: taga fel om l. på (ngt); förväxla (ngt med ngt). At desse rötter (blivit) feltagne för Palsternackor. Retzius FlOec. 314 (1806). WoJ (1891).
2) (föga br.) refl.: misstaga sig. JernkA 1824, s. 113. Vi tro icke att vi feltaga oss, då vi (osv.). Dagen 1897, nr 88, s. 2. —
-TAXERA, -ing. i sht post. Feltaxerade postförsändelser.
-TECKNA, -ing. SvT 1852, nr 170, s. 3. Den feltecknade handen påminner om en handske. Heidenstam Tank. 72 (1899).
-TRYCK. felaktigt tryck; vanl. konkret; förr äv.: tryckfel. Ett sällsynt feltryck, som betingade högt pris (i fråga om frimärken). Måtte det (första häftet) blott vara fritt från feltryck! Atterbom (1810) i BrefNSkolH 120. —
-TRYCKA, -ning. (nästan bl. i p. pf.). Feltryckta frimärken. Rydqvist SSL 1: 139 (1850). Feltryckta Korkmattor. VL 1901, nr 17, s. 4. —
-VISA, v. (nästan bl. i p. pr.) En felvisande termometer. Kartan felvisar något. Molin Ådal. 188 (c. 1895).
-VUXEN, p. adj. (i fackspr.) om virke: vars fibrer äro krokiga l. vridna. Eneberg Karmarsch 1: 4 (1858).
-VÄRK. (†) = -GÄRNING. Glossa1Kor. 9: 26 (Bib. 1541).
-VÄVA, -nad, -ning. (nästan bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst.). Brüsselmattor .. något felväfda i bården. SD 1900, nr 111, s. 7. —
-VÄXLA, -ing. (nästan bl. ss. vbalsbst. -ing).
a) i fråga om växling av pänningar. Förluster på felväxlingar ersättas av kassören. GHT 1896, nr 3 A, s. 2.
b) i fråga om växling av järnvägståg o. d. Ett system som avser att förebygga felväxling. TT 1880, s. 65. —
-VÄXT, p. adj. (i fackspr.) = -VUXEN.
B (†): FELT-SLÅ, se A.
Avledn. (till I 2, 3, 4): FELAKTIG, se d. o. —
FELBAR, adj. jfr O-FELBAR.
1) (†) bristfällig, ofullkomlig; jfr FELAKTIG 1. Columbus BiblV O 3 b (1674).
2) [denna bet. ansluter sig närmast till FELA, v.1 (se d. o. 10 a, 11 o. 12)] (i skriftspr., numera föga br.) om person: som kan misstaga sig l. fela. Wulf Köppen 2: 714 (1800). Menniskan är felbar. Rein Log. 38 (1882). Avledn.: felbarhet, r. l. f. Lind (1749). särsk. (i skriftspr., föga br.) till 2. LBÄ 5—6: 113 (1797). Bremer GVerld. 3: 223 (1861).
FELIG, adj.1 (adj.2 se sp. 442). (†) = FELAKTIG 3. Columbus BiblV H 1 b (1674). Kolmodin QvSp. 1: 102 (1732).
Spoiler title