SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1962  
RÄTTA rät3a2, v.2, förr äv. RÄTA, v.3 -ade (OPetri Tb. 39 (1524: rætted(es)) osv.) ((†) pr. sg. akt. -er Jos. 6: 26 (Bib. 1541: vpretter), G1R 16: 59 (1544: rätter .. vt), Rosenfeldt Vitt. 111 (c. 1690), Swedberg Cat. 293 (1709: vtretter). pr. sg. pass. -es OxBr. 5: 8 (1612: utträttes), Juslenius 244 (1745), FörslSkolordn. 1817, s. 6 (: upprättes). imp. sg. rätt G1R 1: 79 (1523), Ps. 1695, 302: 8 (: Vprätt). ipf. rätte Dan. 8: 18 (Bib. 1541), Linné Dal. 76 (1734: oprätte sig). p. pf. rätt SvTr. 4: 486 (1536: vprett), G1R 17: 35 (1545: vprett)). vbalsbst. -ANDE (HSH 31: 325 (1662) osv.), -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
Ordformer
(recht- 1561 (: anrechtadt, sup.). reet- 1618 (: opreeta, inf.). ret- 1523 (: reth, imper. sg.)1601 (: wtretha). rett- 15211757. rächt- 1560 (: anrächtat, sup.)1629 (: uprächt, sup.). rät- 1558 (: vpräte, inf.)1760 (: inrätade, p. pf.). rätt- 1521 (: vträttas, inf. pass.), 1523 osv.)
Etymologi
[fsv. rätta, räta, sv. dial. rätta, räta, motsv. fd. ræt(t)æ, rethæ (d. rette), fnor. o. isl. rétta, fsax. rihtian (mlt. richten, rechten), mnl. o. holl. richten, rechten, fht. rihten (t. richten), feng. rihtan, ryhtan, rehtan (eng. right); jfr got. garaihtjan; avledn. av RÄTT, adj.2 (o. RÄT, adj.1) o. etymologiskt identiskt med RÄTA, v.1 — Jfr -RÄTTA, sbst.3, RIKTA, v.2]
Anm. Beträffande sättet för redovisningen av materialet i artiklarna RÄTA, v.1, o. RÄTTA, v.2, med hänsyn till formerna se anm. till RÄTA, v.1 (sp. 3984).
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) göra rät (se RÄT, adj. 1) l. rak; avlägsna krokighet(er) l. krök(ar) från (ngt); ge (ngt som är böjt l. krokigt o. d.) mer l. mindre rak sträckning l. form, räta (ut), sträcka (ut); förr äv.: göra jämn l. slät, avlägsna knöligheter l. ojämnheter från ytan (på ngt); äv. mer l. mindre bildl.; jfr RÄTA, v.1 1, o. RIKTA, v.2 1. Hoo kan retta thet .. (Gud) gör krokot? Pred. 7: 14 (Bib. 1541). (Korset är Guds) hyffuel och timberyxe, medh hwilkit han wår krokqwistoghe gamble Adam rettar och iempnar. Balck Musæus G 3 a (1596). Gatorna .. skole reguleras och rättas. BtÅboH I. 10: 113 (1651). Gamle läktspiken .. (har) blifvit uttagen och rättad. VDAkt. 1785, nr 321. Vid Trönninge var en svår kurva, som sedan rättats. Henning HbgMinn. 1: 346 (1950). jfr: Penningen kan alt rätta .. (dvs.) Han kan giöra krokot rätt, och rätt krokot: Och wända oppned på Domaren. Grubb 665 (1665); jfr 10. — jfr IN-RÄTTA. — särsk. i utvidgad anv.
a) (†) med avs. på tomt: göra regelbunden, ge regelbunden form. PH 2: 1276 (1736).
b) (förr) i p. pf., i uttr. rättad efter tråden, om musköt: vars lopp kontrollerats med hjälp av en fin, hårt spänd mässings- l. silkestråd varvid upptäckta bukter o. ojämnheter justerats; jfr 10. Schreber v. Schreeb Lifskvadr. 20 (i handl. fr. 1716).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.; specialanv. av 1, delvis med anslutning till 5] med avs. på led l. (uppställd) avdelning av soldater o. d.: ställa l. ordna l. formera (led l. avdelning) i rät linje resp. i raka led, låta (l. kommendera att) intaga rättning (se d. o. 2), värkställa rättning inom (led osv.); äv. (numera nästan bl. i p. pf. l. (se a) i refl. anv.) med avs. på enskild soldat o. d.: ställa i rät linje med andra i samma led, låta (l. bringa att) intaga rättning; äv. med objektet ersatt av bestämning styrd av prep. ; äv. (o. numera oftast) i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.), om led l. avdelning o. d., äv. enskild soldat o. d.: som intagit rättning l. håller rättningen. At rätta eller jämka Roterna, thet är, ställa Soldaterne, som stå i Radh, effter hwar annan, således, at ingen ståår mehr til högre eller wänstre Sijdan, än den andre. Söderman ExBook 5 (1679). Tvenne kavalleriers paralela sammanstötning i full carriere med slutna och rättade led. KrigVAH 1805, s. 145. Rätta en soldat. Meurman (1847). Kompaniet rättas .. på kom(mand)o-ord: Rättning — höger! (venster!) ExInf. 1871, s. 146. Att hvarje karl riktigt fattar sättet att .. bedöma, om han är rättad. ExFältartill. 1893, 1: 32. Manskapet går illa i takt, är ofta illa rättadt. IllMilRevy 1898, s. 23. Rätta på ett led. Östergren (1937). — jfr IN-RÄTTA. — särsk.
a) refl., om soldat(er) o. d. (vid uppställning): ställa l. ordna sig i rät linje osv. l. i raka led, intaga rättning; äv. i sådana uttr. som rätta sig på ngn l. åt höger, intaga rättning gm att ställa sig i linje med ngn resp. med den l. de närmast till höger befintliga; i sht förr äv. ss. kommandoord i uttr. rätta er!, rättning!; stundom äv. oeg. l. bildl.; jfr RÄTA, v.1 3. Stå! Eder rätta! Bellman SkrNS 1: 137 (c. 1770). De för ankar liggande skeppen, som hela dagen hvart och ett pekat med flöjlar och bogspröt åt skilda kompassens streck, rättade sig alla för den vestliga kåran. Snellman Gift. 1: 133 (1842). De öfriga .. rycka upp till venster och rätta sig på (de karlar som först ryckt ut). TjReglArm. 1858, 2: 288. De, som ryckt tillbaka, intaga .. åter sin plats i ledet och rätta sig åt höger. IGymnInf. 1872, s. 13. Höger (, vänster) rätta er! Östergren (1937).
b) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., i uttr. rätta sina axlar på ngn, (vid förflyttning) inrikta sina axlar i rät linje med ngns (som befinner sig på endera sidan); jfr 4. Den karl i främre ledet, som är närmast intill riktroten, rättar sina axlar på denne och svänger framåt med små steg. ExInf. 1871, s. 68.
3) [delvis specialanv. av 1] (utom i ssgn UPP-RÄTTA (i mer l. mindre bildl. anv.) numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med tanke på utsträckning i lodplanet: bringa (ngt l. ngn) att inta en (mer l. mindre) upprätt ställning; resa l. ställa (upp) l. sträcka upp l. uppresa (ngt l. ngn); sträcka på (ngt); äv. med objektet ersatt av bestämning styrd av prep. ; äv. (utom i ssgn UPP-RÄTTA numera knappast br.) i mer l. mindre bildl. anv.: få (ngt l. ngn) att resa sig (ur förfall o. d.) l. sätta (ngt l. ngn) på benen l. i stånd l. skick (jfr 5, 10); förr äv. i uttr. sitta rättad, sitta rak(t upp); jfr RÄTA, v.1 2. Gudh skal, / Wårt Land rätta från thetta fall. Prytz G1 A 3 b (1621). Lotsarne .. böra .. hielpa till att rätta och förbättra dem (dvs. de sjömärken), som kunna wara förfallne och rubbade. Stiernman Com. 5: 616 (1696). At rätta menskjor då de vackla. Kellgren (SVS) 4: 120 (1780). JGOxenstierna 5: 282 (c. 1817: sitter rättad). Omkring bostaken (i milan) uppreses eller ”rättas” nu veden koncentriskt. SD(L) 1902, nr 482, s. 6. Det (gör) svensken godt att rätta nacken en gång och le mot nedlåtenheten. SDS 1904, nr 191, s. 2. Rätta på ryggen. IllSvOrdb. (1958). — jfr UPP- VEDER-RÄTTA. — särsk.
a) (†) i uttr. rätta gevär, om soldat: (ss. hälsning) lyfta sabel med höger hand så att fästet vidrör höften o. klingans rygg vidrör högra axeln samt så att armbågen hålles rätt ut; äv. ss. kommandoord; äv. i uttr. göra rätta gevär, göra hälsning gm att lyfta sabel på detta sätt; äv. i uttr. (stå o. d.) med rättat gevär, (stå osv.) med sabeln lyft på detta sätt. Ofta ser man enskilta poster .. stå halfva timen med rättadt gevär. KrigVAT 1838, s. 340. Artillerist, som har ”gevär ut” och icke är på post eller ”i ledet”, gör ”rätta gevär” för alla personer, för hvilka post gör honnör. Spak HbFältartill. 18 (1873). ExFältartill. 1893, 1: 49 (ss. kommandoord).
b) refl. l. (i bet. α) i uttr. rätta på sig.
α) räta på sig (se RÄTA, v.1 2 b), sträcka på sig, sträcka upp sig. JGOxenstierna 5: 169 (c. 1817). Stå raka som penaler .., rätta er, magen in, bröstet ut. Almqvist Amor. 280 (1822, 1839). Anders Nyman reste sig och rättade på sig så att han blef ett par tum högre än i hvardagslag. Hedenstierna Marie 178 (1896).
β) (†) om fartyg: räta upp sig (jfr RÄTA, v.1 2 b γ). Björkman (1889).
γ) (†) bildl.: resa sig (ur förfall l. beroende o. d.). (Frankrike) anwände all flijth att Pohlen, som nu war temmeligen tillmökt och begynte bucka sigh under Österrijkes discretion, måtte .. rätta sigh igen och separeras ifrån huset Österrijke. RARP 8: 178 (1660). HSH 31: 31 (1663).
4) (†) inställa l. inpassa (ngt) i en viss, avsedd riktning, bringa (ngt) att peka l. att sträcka l. röra sig åt ett visst håll l. att syfta åt ett visst håll l. på ngt, rikta l. inrikta (ngt); äv.: leda l. styra (ngt); äv. med avs. på person; särsk. med adv. l. med (av prep. inledd) bestämning betecknande målet l. riktningen; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. En förstondig man rettar sin gong. SalOrdspr. 15: 21 (öv. 1536; Bib. 1917: går sin väg rätt fram). Lucidor (SVS) 81 (1668; med avs. på person). Så draer du ock Hierta mit / At det rättas effter dit, / Min Magnet ock Stierna! Dens. Därs. 23 (c. 1670). Rätta din udd till hans (dvs. fiendens) sijda. Porath Pal. 1: L 2 b (1693). (Folket) behöfwer ei at fruchta för orett och woldswerckan; så lenge Guds fruchtan Regements Rodret styrer och rettar. Sahlstedt Hoffart. Bih. 14 (1720); jfr 5. Hans styre rättadt är och kosan återtar. Gyllenborg Bält 204 (1785); jfr 5. — jfr AV-RÄTTA. — särsk.
a) med avs. på skjutvapen: rikta (se RIKTA, v.2 2 a), inrikta, sikta med; äv. med avs. på pil l. kula o. d.: rikta (se RIKTA, v.2 2 b). Sin Pijl, sitt Kruut, Sitt Lodh, til målet han (dvs. skytten) just rättar. Lucidor (SVS) 144 (1671). Thet artiglerie, som .. emoot wår högra flygel rettad war. Spegel Dagb. 78 (1680). Fylla Bomben, rätta Mörsaren och den affbrenna. OSPT 1687, nr 18, s. 7.
b) i sådana uttr. som rätta sin resa l. marsch l. sitt tåg l. lopp till l. åt l. l. rätta sin kosa till l. kosan på (en ort l. plats o. d.), ställa sin resa l. resan osv. mot (en ort osv.), ha (en ort osv.) ss. mål för resa osv., resa l. fara l. tåga l. bege sig till l. färdas mot (en ort osv.); äv. med sakligt subj. betecknande ström o. d.; jfr RIKTA, v.2 2 c. H. M:tt skulle rätta sijn resa först på Svartsiö. RP 9: 267 (1642). Jagh haffver .. most rätta min marche åth Böhmen. LTorstenson (1645) i OxBr. 8: 503. (Lava-)Strömen .. rättade sitt Låpp til Sardanello. RelCur. 164 (1682). (Från Miletos) rättar han sin reesa til Halicarnasium. Sylvius Curtius 23 (1682). Wij som giärna will, wårt kosa och wårt lopp / Städz rätta till wårt hem medh wunnen segerähra. Noreen FörfLejonk. 110 (i handl. fr. c. 1685). (G. II. A.) rättade .. sit tog .. in åt Bergstraten. Dryselius Monarchsp. 449 (1691). Kosan (var) rättat på Smolensko. Dahlberg Lefn. 26 (c. 1755).
c) refl.
α) i uttr. rätta sig hem, hitta hem. Däräst Föräldrarna icke des nogare acht på .. (den sinnessjuke gossen) hafwa, går han bort åth marcken, och kan intet rätta sig hem igen. VDAkt. 1720, nr 163.
β) om sjöfarande: styra l. manövrera sitt skepp. Ther efter kom en hufud storm ifrån nordwäst, at the intet länger kunde rätta sig. Verelius Gothr. 169 (1664; isl. orig.: màtti þà ey leingr rietta (dvs. låta fartyget driva)).
d) i uttr. rätta ögon l. sitt ögonmärke på ngt, rikta blicken på ngt; anträffat bl. oeg. l. mer l. mindre bildl., med tanke på inre blick (tanke l. uppmärksamhet), stundom: inrikta sig på ngt; jfr RIKTA, v.2 2 d. Schück VittA 2: 17 (i handl. fr. 1667). Redeligheten .. rättar sitt ögnemerke i alle ting på det, som Gud behageligit och Rijket nyttigt och fördelacktigt vara kan. 2RARP I. 1: 123 (1719). Lagerström Bunyan 1: Föret. 3 b (1727: rättar ögon .. på).
e) med avs. på tanke l. avsikt l. vilja l. värksamhet l. handling l. överenskommelse o. d., i uttr. rätta ngt på l. till ngt l. ngn l. därhän o. d., (in)rikta ngt på ngt l. ngn resp. på (att osv.) l. låta ngt gå ut på l. åsyfta l. gälla ngt l. ngn resp. det (att osv.); särsk. i uttr. vara rättad på l. till ngt osv., vara inriktad på l. gå ut på l. åsyfta l. gälla ngt osv.; jfr RIKTA, v.2 2 e, f. RA I. 4: 835 (1598). (Danskarna försäkrade det holländska sändebudet) at inthet något medh the Swenske skulle handlas som the emillan Danmark och Hollandh tillförende oprättade pacter wore förnär, der doch bem:te förre pacter wore till Sweriges ruin rättade. RARP 7: 127 (1660). Ty hafwe Wij .. wåre tanckar dher hän welat rätta, at .. all Wicht, större och mindre Mått och Måhl, efter richtig Proportion och mensur måtte föreenas. Schmedeman Just. 430 (1665). Mit vpsåth är troget och allenast rättat till det allmänne bästa. Annerstedt UUH Bih. 2: 189 (i handl. fr. 1676). (Man) hafwer .. aff then Romerske Religionen at bemärckia, at thesz Ende-Måhl enkannerligen hafwer warit rättat in vppå Republicquens Nytta. Brask Pufendorf Hist. 18 (1680); möjl. särsk. förb. Du (måste) .. låta alla dina gjerningar, och hela lefverne, vara rättadt uppå din nästa. Borg Luther 1: 91 (1753). jfr AN-RÄTTA.
f) i uttr. rätta sitt tal på ngt l. ngn, (i tal) hänsyfta l. anspela på l. åsyfta l. avse ngt l. ngn. Vij rätta nu vårt taal på denna sool allena. Lindschöld Vitt. 148 (1670). Serenius (1757; under allude).
g) i uttr. vara rättad på personen, om (dativ- l. ackusativ-)objekt: åsyfta l. beteckna person. När .. både Dativus och Accusativus är rättad på personen, så går .. Accusativus förvt. Giese Sprachm. 1—3: 432 (1730).
5) med avs. på föremål som sitter l. ligger snett l. på fel ställe o. d.: gm att draga l. vrida l. rycka o. d. bringa (ngt) i l. ge (ngt) rätt l. lämpligt läge o. d., sätta (ngt) rätt, rätta till l. ordna l. justera (ngt); särsk. (o. numera vanl.) med objektet ersatt av bestämning styrd av prep. ; förr äv. i uttr. rätta ngt i lag, sätta ngt rätt. Wil .. (barnet) på en Sijdha, så skal .. (barnmorskan) medh bådhe Händer ofwan för Naflan fatta Buken, och Fostret rätta. Palmchron SundhSp. 360 (1642). Hvarje Nunna .. / Sig skyndar samma stund att på sin klädsel rätta / Hvad denna hvirfveldans i olag kunnat sätta. Stiernstolpe Wieland Ob. 30 (1816). Kronan sitter snedt; / Jag rättar den i lag. Hagberg Shaksp. 12: 279 (1851). Hjalmar .. rättade sin pince-nez. Söderhjelm Brytn. 228 (1901). Maj .. stod .. framför en stor spegel, rättade på mården, pudrade sig och såg självbelåten ut. Hedberg VackrTänd. 177 (1943). — särsk.
a) (†) med avs. på ben: (efter benbrott) återföra (ben) i rätt läge (gm att hopfoga de brutna partierna på riktigt sätt), reponera; jfr 4 o. RÄTTA IN 2 slutet. Benet är rättadt och förbundet. HC11H 2: 117 (1681).
b) [jfr eng. right the helm] sjöt. i uttr. rätta rodret, vrida rodret så att det ligger i rät linje med kölen, lägga rodret midskepps (efter gir). Serenius Hhhh 4 b (1757). Blomgren o. Nilsson 1: 343 (1939).
6) (†) ordna l. organisera l. arrangera (ngt); äv. utan obj.: styra, bestämma; äv. refl.: förhålla sig, ställa sig; stundom svårt att skilja från 7 o. 8; jfr ANRÄTTA, v.1 2, INRÄTTA, v.2 3. Ville Eders Nådes högmechtigheett verdes för Gudz skull lata giffve mig Eders Nådes vilie om alle thesse förberörde articler tilkienne, huru jagh migh ther udi retthe skall. N. Birgersson Rosenqvist (1557) i G1R 27: 274. Ach huru vnderligh rättar och lagar Gudh. Schwartz Alm. 1647, s. 10. Tåget skal så rättas ock ställas, at det til dagsresor ock nattläger skier efter Reglementet. PH 1: 85 (1719). ReglArméenFl. 1788, s. 27. När General-Discont-Contoret .. 1772 begynte påtänkas, uppsatte Herr Sandels Styrelsen, hvarefter det skulle rättas. Nicander ÅmVetA 1799, s. 20; jfr 8. — särsk.
a) i uttr. rätta ngt på ngt.
α) organisera l. ordna ngt på grundval av ngt l. med ngt ss. princip. RP 9: 24 (1642).
β) bestämma ngt till att omfatta ngt; jfr 7 a samt REDIGERA 3. Därtil kommer Öfwerstens Lybeckers Regemente i Skåne rättat på 1200 Hästar. HC11H 15: 7 (1662).
b) i uttr. vara rättad in uppå (så l. så många viktsenheter), om besman, angivande att så l. så många därmed mätta viktsenheter motsvara en annan med annat redskap mätt viktsenhet. Aldenstundh Åbo Bisman .. holler emott wågen tiugu fyre marker och thett Bisman som wij nu hafwe lathet göre och opsättie ähr rettett in opå tiugu marker Åbo wichtt .. Så (osv.). LReg. 34 (1602); möjl. särsk. förb.
7) (†) utföra l. åstadkomma l. åvägabringa (ngt); äv. [jfr t. ins werk l. auf die wege richten] i uttr. rätta ngt i värket l. på banen, sätta ngt i värket l. åvägabringa ngt l. bringa ngt till stånd; jfr ANRÄTTA, v.1 1, 2, BERÄTTA III, FÖRRÄTTA 1, INRÄTTA, v.2 1, 2, TILLRÄTTA, UTRÄTTA. I .. måge .. rette Eder werf och ärender. PrivSvStäd. 3: 638 (1588). RP 6: 396 (1636: rättat på bahnen). På det en så Christelig och nödigh intention må .. jw förr jw heller blifwa j wärket rättat och effectuerat. VDAkt. 1657, nr 314. — särsk.
a) [jfr 3] med avs. på (krigs)här l. truppförband: sätta upp, utrusta (o. göra beredd för strid); jfr RESA, v.2 I 5 b. RP 8: 8 (1640). Jagh hafver altidh stått i sinnitt att rätta en armé utij Westfalen, män jagh hafver här till dagz intitt kunett bringa dätt i värkitt. LTorstenson (1643) i OxBr 8: 396. 3 compagnier ryttare, som här i landedh skulle rättas. Därs. 200 (1648). Iagh hadhe giordt .. anstalt om Öfwersten Blums Regements Rättande af 8. Compagnier vthur desse tree Nembl. Mallmöhuus, LandzCrona och Helssingeborgz Lähner. GOStenbock (1662) i HSH 31: 325. KKD 12: 333 (1704).
b) med avs. på skriftlig handling: upprätta, uppsätta. HC11H 3: 38 (1670).
8) avpassa l. lämpa l. anpassa (ngt); utom med mer l. mindre tydlig anslutning till 10 numera bl. i uttr. rätta ngt efter (förr äv. in uppå) ngt, avpassa osv. ngt så att det kommer i rätt förhållande till ngt l. stämmer överens med ngt l. står i överensstämmelse med ngt. Rätta mun(nen) efter matsäcken, se MATSÄCK 2 a. RA I. 1: 476 (1546: ther effther). Wij (ha) nw then gamble Arfföreningen förnyat, och in opå thenne närwarendes lägenheet rättet. Stiernman Riksd. 547 (1604). Dhet wore fuller några fåå Egyptier som brukade dhe Åhren, som wore rättade effter Monans Lopp, men allment wore Soole Åhren dhe brukeligaste. RelCur. 242 (1682). Att på .. (ett visst angivet) sätt försöka rätta Härdningshettan, faller likväl .. för besvärligt och tillika osäkert. Rinman JärnH 983 (1782). Höet .. sammansättes uti hopar, hvilkas storlek rättas efter torrheten. LBÄ 44—50: 278 (1801). Efter vattnets och ännu mera efter bottnens färg och beskaffenhet rättar abborren .. sin .. färg. NF 1: 20 (1875). (Läkaren) rättade sitt honorarium efter sina patienters omständigheter. Cederschiöld Riehl 1: 69 (1876). Ute på vägen rättade Sven sina steg efter Agdas. Krusenstjerna Pahlen 1: 174 (1930). — jfr EFTER-RÄTTA. — särsk.
a) i uttr. rätta ngt (t. ex. handlande) efter ngt, ha l. följa ngt ss. norm l. rättesnöre l. förebild l. mönster o. d. för ngt (t. ex. sitt handlande). Retta allan tin handel effter then Höxtas Lagh. LPetri Sir. 9: 22 (1561). Om man wil någorlunda rätta the Swenske Sapphica effter the Latiners och Grekers, måste man fölia effterskrefne sätt. Arvidi 164 (1651). Ni måste rätta edert sinnelag därefter. Widegren (1788). Rätta sitt liv efter sin lära. Hammar (1936).
b) (†) i utvidgad anv., med sakligt subj.: vara den faktor som bestämmer avpassningen av (ngt), bestämma, avgöra. Sijdans stoorleek, och Kehlens widd rättar Längden aff Courtinerna. Rålamb 8: 94 (1691).
9) refl., i uttr. rätta sig efter ngt l. ngn, förr äv. (i bet. a) rätta sig (till) ngt, anpassa l. ändra sig (i fråga om uppträdande l. vanor l. åsikter l. planer o. d.) efter ngt l. ngn; ta hänsyn till ngt l. ngn; särsk.: ta l. ha ngt l. ngn ss. mönster l. förebild l. rättesnöre (jfr b). Lärarena skola rätta sich epter scrifftenne. OPetri 1: 257 (1527). (Vi) kunna .. ännu inthet vist statuera om dagen (för ryttarnas uppbrott), uthan moste oss .. retta effter väderleken. OxBr. 1: 287 (1625). (Det anstår) inthet Ridd: och Adelen, att wj skole regulera Oss effter Allmogen, vthan dett wore reputerligere, att de rettade sig effter Oss. RARP 3: 195 (1642). Tömarne (böra vara) i stadiga händer .. Inga barnsliga näfvar, som vilja köra .. i kapp, och intet rätta sig efter backarna. Dalin Vitt. II. 6: 116 (1740). Hela verlden rättar sig efter de Parisiske moder. Lagerström Holberg Jean 66 (1744). Den sjuke rättar sig efter läkarens diagnos och söker leva sig in i den sjukdom, som tilldelats honom. Bergman JoH 6 (1926). — jfr EFTER-, VEDER-RÄTTA. — särsk.
a) i fråga om efterkommande av ngns (uttalade) vilja o. d., övergående i bet.: handla i enlighet med l. hörsamma ngt l. lyda ngt l. ngn; förr äv. i uttr. rätta sig efter att göra ngt, följa l. hålla överenskommelse l. beslut o. d. att göra ngt. Laather then skinwara komma vth (dvs. levereras) thet snarasta eder ær mögelegeth rettandis eder fulkomlige efther te bref iak eder .. tiilskrifwith hafwer. G1R 1: 47 (1523). Szå må thu alffwarligen wara ther förtänkt vdi, att wii medt wijdere skodzmål och förhalinger jcke wele vppeholdne warda .. Ther rätthe tig fult och fast till. Därs. 16: 63 (1544). Vij haffve .. förstått, att I haffve rettet eder vår skrifftlig förmaningh um then utförningh, som (osv.). Därs. 27: 85 (1557). Kom Renholth på rådstuffuen och taledis honom till, hwar före han solde öleth emooth lagenn och icke wiille rätthe sigh effter att bijda, tiill kiöp (dvs. pris) war giordt. TbLödöse 52 (1587). Han antog .. Riksstyrelsen som en myndig Konung .. samma åhr; Men han rättade sig ännu efter mogne Råds-Herrar. Dalin Hist. 2: 440 (1750). De frånvarande fingo rätta sig efter de närvarandes beslut. Strindberg NRik. 113 (1882). KyrkohÅ 1935, s. 172. särsk. i uttr. rätta och packa sig efter ngt, se PACKA, v.1 7.
b) övergående i bet.: låta sig (väg)ledas av ngt l. ngn l. gå efter ngt (se I 5); ofta (i satser med nekande l. frågande l. villkorlig innebörd): bry sig om l. lita på ngt l. ngn, ta ngt l. ngn på allvar. Thet Dionisius scriffwar j then saak kan man jntit retta sich epter. OPetri 1: 476 (1528). Styrmannen .. hvilcken med stor achtsamhet rättade sig effter Månans och Stiernornes lopp. Ehrenadler Tel. 352 (1723). Jag har rättat mig efter egen klåcka, som jag vet går rätt. VDAkt. 1794, nr 29. Man kan aldrig rätta sig .. efter honom. Weste (1807). Kritiken (är) icke .. något att rätta sig efter. Fröding Brev 148 (1891). Nu är det med dig som med de gamla almanackorna, man spar dom, men det är ingenting att rätta sig efter. Johansson UnderlMänn. 75 (1934).
c) med sakligt subj.: (till utseende l. form l. storlek o. d.) anpassa sig l. vara anpassad efter ngt l. vara beroende av l. bestämmas av ngt; stå i proportion till ngt; särsk. språkv. om ord(klass) l. böjningsform: uppvisa kongruens med (annat i uttrycket förekommande ord). Adjectiva .. rätta .. sig aldeles efter Substantiva. Heldmann TySpr. 15 (1726). Skriften (bör) .. rätta sig efter talet. Hof Skrifs. 57 (1753). Högens höjd rättade sig efter den aflidnes värdighet. Geijer I. 7: 123 (1830). Efter nederbördens riklighet rättar sig äfven växtlifvet. Svensén Jord. 220 (1885). Noreen VS 7: 89 (1906).
10) (gm att avlägsna fel l. avhjälpa brist(er) o. d. söka) bringa (ngt) i mer l. mindre fullständig överensstämmelse med en värklig l. tänkt norm l. ett värkligt l. tänkt ideal o. d., ändra (ngt) så att det blir riktigt, korrigera l. justera (ngt); ändra (ngt) till det bättre, förbättra; äv. med sakligt subj.; äv. med bestämning inledd av prep. efter, betecknande den norm o. d. efter vilken ngt korrigeras l. ändras (o. i denna anv. stundom svårt att skilja från 8); äv. med objektet ersatt av bestämning inledd av prep. ; jfr 14. Rätta på hållningen; jfr 3. Itt afffelligt och ohörsamt slecte. thet sitt hierta intit rettadhe. Psalt. 78: 8 (öv. 1536). Wij skole bekiänna wår Synd för Gudh, bidia honom om Förlåtelse, och rätta det som rättas kan. Rudbeckius KonReg. 184 (1615); jfr 14. (Konung Olav) rättade och förbättrade .. folksens seder. Peringskiöld Hkr. 1: 570 (1697). Glans än ej en Mes har höljt, / Ej en Själa-Usling döljt; / Ty för Bytingsjättar / Sanning Rangen rättar. Thorild (SVS) 1: 259 (1805). Oscar sprang upp, tog årorna af .. (den klumpige roddaren), rättade rodden, och snart voro vi vid andra stranden. Almqvist AmH 1: 103 (1840). Hvar och en af dessa .. (eldsvådor) fordrade stora ombyggnader (av kyrkan), och på samma gång ändrades och rättades både plan och resning. Schück o. Lundahl Lb. I. 1: 100 (1901). Rätta ett bestick. Ramsten o. Stenfelt (1917); jfr BESTICKS-KORREKTION. Rätta sitt leverne. Harlock (1944). — jfr HÅLLNINGS-RÄTTANDE o. VEDER-RÄTTA. — särsk.
a) med avs. på redskap för mätning l. vägning: justera; äv. (o. numera nästan bl., tillf.) med avs. på ur: justera l. ställa l. rucka; äv. abs. Alle gulszmeder i Vpland skola komma tilhopa en tiidh om året i Stocholm, och retta ther theris wikt. G1R 6: 253 (1529). Han hade (vid kontrollen o. märkningen) ingen skeppa eller bisman att rätthe effter. TbLödöse 31 (1587). Til mått och wigts rättande öfwer hela Riket, hafwer Hans Kongl. Maj:t sig på det högsta winlagt. HC11H 14: 120 (1668). Wågebalkar med behörige skålar och rättade Wigter. Bergv. 1: 292 (1674). Han har rättat min klocka. Lind (1749). Rätta uret efter solen. Sahlstedt (1773). Rätta ett ur, en vågskål. Sundén (1888).
b) påpeka l. avlägsna l. stryka över o. d. (oriktig) uppgift l. (oriktigt) uttryck o. dyl. i (ngt, t. ex. uttalande, skriftlig framställning) o. i stället meddela l. införa o. d. det rätta l. ändring(ar) som avser (avse) en förbättring, korrigera; äv. abs. Högtijdes sånger, .. som the nu öfwersedde, rättade, och i sångbokene trychte äre. KOF II. 2: 118 (c. 1655). Gifver någor mer, än lag säger; varde tå testamentet rättadt efter lagen. ÄB 17: 7 (Lag 1734); jfr 8. Han .. ändrade och rättade på hvad han med yttersta omsorg utarbetat. Agardh BlSkr. 1: 8 (c. 1855). (Tentator) behöfde .. ej rätta något svar som jag afgifvit. Hyltén-Cavallius Lif 65 (1880). Rätta en tidningsnotis. Auerbach (1913). särsk.
α) i sht pedag. i fråga om (markering av fel o. d. samt) införande av rättelse(r) i skriftliga prov l. övningar o. d.; jfr KORRIGERA 1 c. Exercitiernas rättande. Heldmann TySpr. 5 (1726). Vi voro ålagda att skriva med rött bläck, för att .. (läraren) skulle kunna rätta med blåpenna. MinnSvLärov. 1: 181 (1926). ÅbSvUndH LIX. 1: 128 (1940). jfr: Sedan satte han sig att finrätta. Swensson Hoffm. 126 (1935). jfr DIKTAMENS-RÄTTANDE, KRIA-RÄTTNING, O-RÄTTAD.
β) i sht boktr. i fråga om utförande av rättelse(r) i trycksats (med ledning av korrekturläsares ändringar); jfr KORRIGERA 1 d. Elge BoktrK 48 (1915).
γ) ss. anföringsverb; jfr 11 d. Boye Ast. 14 (1931). ”Nu har vi var sin tabba” infaller Ulf belåten; .. ”Tabbe heter det”, rättar Märta leende. Hedberg DockDans. 236 (1955).
δ) (i sht i fackspr.) i utvidgad anv., i uttr. (vara) rättad från ngt, om ord l. form o. d.: (vara) skriven l. införd (i text) ss. rättelse för ngt. HertFredrNorm. 152 (1853). Detta ord (dvs. hvem) — sannolikt af A. O:s egen hand — rättadt från ”honom”. HBrulin (1915) hos AOxenstierna 5: 337. RA I. 4: 811 (1938).
11) med avs. på person: (gm att påvisa l. påtala fel l. misstag l. oriktiga åsikter o. d. hos ngn o. gm att visa l. upplysa om hur (man anser att) ngt i stället bör utföras l. vara o. d. samt gm att uppmana den felande att avhålla sig från det felaktiga förfarandet o. d. söka) få (ngn) att handla l. utföra ngt på riktigt l. lämpligt sätt l. att ansluta sig till den åsikt som man anser vara den rätta o. d.; (söka) få (ngn) att rätta sig (se 13) l. bättra sig; korrigera (ngn); äv.: tillrättavisa (ngn); i sht förr äv. övergående i bet.: tillrättaföra l. tukta (ngn); äv. med obj. betecknande djur (jfr RÄTTA TILL 5); stundom äv. med sakligt subj. OPetri 3: 533 (c. 1535). Att presterskapet gerna bekenna, the dagarna (dvs. de stora böndagarna) fast meera rätta folket ähn alla the andre bönedagar, som öfver heela ååhret pläga falla. OxBr. 12: 367 (1616). Har jag i någon måtta felat, önskar jag at blifva rättad. Fremling KantGrund. Föret. 4 (1798). Det tyckes .. som motståndet snarare retat än rättat drottningen. Fryxell Ber. 10: 132 (1842). Maître Taraval .. går .. (på målningen) omkring och rättar sina unga elever, hvilka teckna efter en manlig modell. PT 1895, nr 230, s. 3. En fjortonårig gosse, som gjort sig skyldig till en mängd stölder, dömdes af häradsrätt .. att rättas med aga i hemmet. SD(L) 1896, nr 66, s. 1. Där måste Danjel ha fattat fel. Men det tjänade inget till att rätta honom, tänkte Robert. Moberg Utvandr. 209 (1949). — särsk.
a) (†) i uttr. rätta ngn (i)från ngt, (gm straff o. d.) få ngn att lägga bort l. överge ngt (som är klandervärt) l. att inse att ngt är fel o. d.; bringa ngn att inse ngt (t. ex. misstag); äv.: bota (se d. o. 2 a slutet) l. kurera (se d. o. 1 a) ngn för ngt. Åh nu är jag rättad från min lystnad at se Felix. Knöppel Ön 43 (1748). Finnes det, at den brottslige .. i sitt oordenteliga lefverne fortfar, och at han igenom penninge-böter derifrån icke rättas kan, bör (osv.). PH 5: 3302 (1752). Jag rättades snart ifrån detta mit misstag. Ullman GrefvHänd. 30 (1782).
b) i uttr. låta rätta sig l. låta sig rätta(s), vara mottaglig för påpekande(n) av fel l. taga intryck av tillrättavisning(ar) o. dyl. o. (söka) bättra sig o. d.; förr äv. i uttr. låta rätta sig vad (osv.), låta övertyga sig om vad (osv.). (Kyrkolärare som misstagit sig) läte gerna rätta sich när the worde vnderuijste. OPetri 1: 168 (1527). Eenweten låter aldrigh rätta sigh. Grubb 866 (1665). Beronius, som var en häftig galning, låt ej på min föreställning rätta sig hvad fara Riket stod uti om (osv.). JPersson (c. 1750) i HSH 1: 227. Nordström Samh. 2: 360 (1840: lät sig rätta). Kan .. antagas att den dömde skall utan övervakning låta sig rättas, skall (osv.). SFS 1937, s. 266.
c) (†) i pass. i förb. med inf. l. att- sats, övergående i bet.: få tillsägelse l. tillrättavisning (att osv.). Almogen blef rettat at the skola låta kyrkioheerde[n] få sin deel af siääl fenge. Murenius AV 306 (1655). (Bönderna) blefuo rettade at aflegia kyrkioglam. Därs. 311.
d) (numera bl. tillf.) ss. anföringsverb: tillrättavisa; jfr 10 b γ. Stopp in bröna igen, Olle; hvad är det för dumheter, rättade Sellén. Strindberg RödaR 96 (1879).
12) (†) ge (ngn) riktig(a) upplysning(ar), upplysa (ngn), ge (ngn) besked; äv. i utvidgad anv., med sakligt subj.: vägleda (ngn); jfr BERÄTTA I 1, UNDERRÄTTA. Jngen är som kan migh rätta, / Hwar mijn siäl skal wäghen tagha, / När iagh bliffuer ryckt aff dagha. Prytz OS D 2 a (1620). Knäsen bleff aff Ryske Commissarierne igenom osanferdigh berättelse .. förvillat, så at Feldtherren sielff .. måste honom ett långt breeff tilskrifwa och i saken rätta. Widekindi KrijgH 934 (1671). Eneman Resa 1: 197 (1712; i utvidgad anv.). — särsk. refl., i uttr. rätta sig utav l. utur l. i ngt l. av ngn, få upplysning l. besked l. klarhet l. göra sig underrättad (om ngt) ur l. gm ngt resp. gm l. av ngn. Och kunne vij föge rätte osz utaff samme register, tu osz nu haffver tilskicket. G1R 29: 475 (1560). Efther th[et] .. wÿ icke .. haffue kunnet rätte osz vthur theris inlagde acter, så att wÿ någen wisz doom kunde affseÿe och åthskilie bägge parther. 2SthmTb. 5: 120 (1576). Iagh kan intet rätta mig theri (dvs. i brevet), hwad hon menar med en gård, hon förmählar om, som heter Nyklegiärde, effter jag aldrigh hafwer hördt talas därom. Ekeblad Bref 1: 131 (1652; rättat efter hskr.). Krigz Commissarien Melander måtte släppas till oss jemte de af cantzliet, på det vi af den förra måtte kunna oss rätta om medlens disposition under fångarne. CPiper (1711) i HH XXI. 1: 92.
13) (utom i b i sht ngt ålderdomligt) refl., förr äv. i pass. med intr. bet.: lägga bort l. bortarbeta fel l. ovana o. d.; (erkänna o.) korrigera begånget fel l. misstag o. d.; bättra sig, ändra sig (till det bättre); äv.: överge en felaktig åsikt o. ansluta sig till en åsikt som anses vara riktig o. d.; äv. med sakligt subj. G1R 1: 50 (1523). The bäre ett Christeligit nampn, som sigh wele ångre, rätte och bättre. Carl IX Cat. S 1 b (1604). Nu rätte sig hwar een som plägar förr förwägra, / Thet Vnga Karlar sig hoos Jungfrwr skola lägra. CupVen. B 3 b (1669). När jag får höra skäl så rättas jag med fog. Hesselius Zaletta 36 (1740). Det kommer nog att rätta sig. Björkman (1889). Jag klagar aldrig på hyresgäster, för då hämnas de, och ingen rättar sig. Strindberg Kamm. 1: 12 (1907). — särsk.
a) (†) i uttr. rätta sig av l. från ngt, lägga bort l. bortarbeta ngt (t. ex. ett fel). Then tyrannij begynner / Öffua, kan sigh aldrigh mätta. / Eller aff thet onda rätta. Prytz G1 E 4 b (1621). Han har nu rättat sig .. från sina fel. Hahnsson (1898).
b) (fullt br.) ange att ett uttalande som man gjort l. ett uttryck som man använt varit oriktigt l. olämpligt samt i stället meddela det rätta förhållandet l. adekvata uttrycket o. d.; äv. ss. anföringsverb. Kallar någon annan oqwädinsord af hastig ifwer, och rättar sig sedan, tå må thet första gången öfwersees. Schmedeman Just. 625 (1671). Icke alldeles med min vilja, icke på så sätt med min vilja, rättade sig ministern. Cederschiöld Riehl 1: 51 (1876).
14) med avs. på fel(aktighet) l. missbruk l. missförhållande l. missförstånd l. misstag l. dålig egenskap o. d.: avlägsna l. avskaffa l. bortarbeta l. få slut på (ngt) (o. ersätta det med l. förändra det till vad som anses vara rätt l. riktigt l. normalt o. d.), avhjälpa, bota, råda bot på; äv. allmännare: ändra på (ngt som utgör l. innebär ett fel o. d.) så att det blir riktigt l. (söka) gottgöra l. reparera ngt (t. ex. fel, misstag); stundom utan bestämd avgränsning från 10. (Riksråden m. fl.) skole och öfwersee alle Domböcker .. och hwad som theruti kan fehlat wara, anteckna och rätta, så at hwar och een må wara till sin rätt förhulpen. Schmedeman Just. 114 (1598); jfr 10. OxBr. 12: 163 (1613). Olagh måste medh lagh rättas. Grubb 653 (1665). Ni hennes dårskap rätta kan. / På lämpligt sätt sök hennes högmod tukta. Lenngren (SVS) 1: 254 (1779). Ångermanländingarne fingo försäkran att hvad dem skett för när skulle rättas. Hallenberg Hist. 1: 367 (1790). Du har alltid tyckt det vara bättre, att rätta ett missförhållande i verlden omkring dig än att rätta ett misstag i tankarnes verld. Wikner Pred. 255 (1877). (Han) kunde erkänna och rätta en begången öfverilning. Nyblom i 3SAH 5: 208 (1890). Livet går fort, vill man rätta ett misstag måste man handla raskt. Thorén Herre 223 (1942). jfr (†): Jag är redder att min dygdiga puppa så har skremt sig (av ryktet om min död) att hon aldrig rettar dett (dvs. så att det icke kan gottgöras). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 28 (1690). — särsk.
a) med avs. på fel i skrift l. tryck (t. ex. skrivfel l. språkfel): avlägsna l. stryka över (ngt) o. i stället införa det rätta l. ngt som är bättre l. riktigare. Stafawillorna äro få, them kan then godwillige Läsaren siälf rätta. Verelius Herv. Bb 4 b (1672). Några flere Språkfel .. hade väl varit att anmärka, men tiden medger ej att rätta dem. Kellgren (SVS) 5: 123 (1786). Siwertz Tråd. 56 (1957).
b) i vissa numera obrukliga anv.
α) med avs. på nöd: råda bot på. HC11H 8: 95 (1680).
β) med avs. på skam, övergående i bet.: skaffa upprättelse för; jfr REPARERA 5, 6. Peringskiöld Hkr. 1: 347 (1697; isl. orig.: rietta).
γ) [fsv. rätta sin ordh] i uttr. rätta sina ord, erkänna att ett yttrande l. påstående varit falskt l. grundlöst, ta tillbaka sina ord. 2SthmTb. 8: 27 (1589). (Han) hadhe sagdt at .. Morthen Andersson hadhe icke giordt rätt Tijendh, thet han inthet bewisa kunde vthan sin ordh rättadhe. UpplDomb. 1: 45 (1622). VDAkt. 1731, nr 613 (1730).
15) (†) i fråga om rättskipning; jfr AVRÄTTA I, FÖRRÄTTA 3, UTRÄTTA.
a) med obj. l. av prep. om l. (ut)över styrd bestämning betecknande mål l. ärende l. fråga o. d. (som dragits inför rätta): fälla l. avkunna dom i l. rörande (ngt), avdöma l. gm dom avgöra (ngt); äv. allmännare: avgöra l. döma (se DÖMA 2, 3) om l. över (ngt); äv. i (den tautologiska) förb. rätta och döma (jfr d). Thå iach nw .. haffuer fått rätfärdughetena .., Såå fölier thå ath iach en rätt doom och en rätt åtskilnat haffua kan j alt vthwertes wäsende såsom for gudhi böör ath dömas, Ty epter sådana forstond kan iach döma, besluta och rätta om all ting. OPetri 2: 131 (1528). G1R 28: 63 (1558: rhette ther utöffver). Alle de Saker, fall ock ährender, som .. uti tenne Kongl. May:tz .. Hofrät icke äre författade, skola rättas ock dömmas efter Sweriges beskrefne Lag. Schmedeman Just. 43 (1560). Gustaf II Adolf 19 (c. 1620: ther öfver retta). I Pryssen skall och een Hoff-Rätt sättias, som slijter och rättar dhe ährenden, som .. för Konungens domb höra. RF 1634, § 8. Försten skulle alt rätta, och de mindre trätor Prästerna och Ryska Officerarne. BtVLand 5: 136 (1764). Bellman Gell. 55 (1793). särsk. i utvidgad anv., i uttr. rätta med brand över (en rättssak), skipa rätt i (en sak) gm att döma till o. värkställa bränning på bål; jfr d β. Alle saker som skal medh brand öfuer rättes, ther skal huar bonde i häredet före ett lass wedh till båålit. Lagförsl. 234 (c. 1609).
b) i uttr. rätta mellan ngra, avkunna dom i mål l. tvist mellan ngra; avgöra tvist mellan ngra. Sex vthaff Tolfften skola syna, och Rätta dem emellan. ÅngermDomb. 3/8 1646, fol. 16. FörarbSvLag 5: 155 (1715).
c) med obj. som anger domens innehåll: avkunna l. avsäga ss. dom; jfr DÖMA 1 b γ. Gode Män aff bägge parter måtte bliffue bedne, at tage Saken til förhör, och hwadh som the thervthinnan skillie och rätte, thet wil H: F: N: och late sigh nöye medh. Stiernman Riksd. 505 (1600).
d) med obj. l. av prep. över styrd bestämning betecknande person: döma (ngn); avkunna dom över o. utmäta straff åt (ngn); äv. med inbegrepp av l. särskild tanke på värkställighet av straffet (jfr 16): (döma o.) straffa (ngn); äv. i (den tautologiska) förb. rätta och döma (jfr a). Om .. nagher ville icke vara her tiill (dvs. till att utdriva danskarna) veluiliogh, thaa skal han vträttas, som en förredher bör retthas. SvTr. 4: 4 (1521). Then, som orät gjort hafuer, skal efter förtjensten rättat och straffat blifua, att ingen så framdeles göra skall. Därs. V. 1: 98 (1595). Understår sig någon förfallelöös detta wårt förbud att försittia, då wele wij öfwer honom .. lagligen och tillbörligen rätta låta. RA II. 1: 332 (1613). Wettersten Forssa 127 (c. 1750: rättades och dömdes). Begick en Ofrällse .. (förräderi) skulle han rättas efter Lag, det är mista lifvet. Botin Utk. 572 (1764; om medeltida förh.). Alle skulle (enligt unionsbrevet 1397) rädas Gud och Konungen, samt des lagliga Embetsmän, hvilke borde rätta öfver den som bröt. Schönberg Bref 1: 163 (1772; efter fd. ræte ouer thom). särsk. i vissa uttr.
α) varda rättad till svärd och hjul, bliva dömd att avrättas med svärd o. steglas (jfr HJUL 1 d). Sa[m]ma dagh wart mest[er] Cnwt ericj rettet først til swerd och såå til hiwl. OPetri Tb. 153 (1527).
β) rätta med eld över ngn, straffa ngn med bränning på bål; jfr a slutet, 16. NoraskogArk. 4: 33 (1618).
16) (numera bl. ngn gg arkaiserande) värkställa dödsstraff(et) på (ngn), avrätta (se d. o. II); i sht i fråga om halshuggning; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. substantiverat); förr äv. i utvidgad anv., med avs. på huvud (på person som avrättas): hugga av. Ther före wntes .. (tjuven) liifwadh, ath her war inghen mestereman, som honom skulle rettha. JönkTb. 114 (1526). Ty dömdis hann til swärd och rättadis på stora torgit i Stocholm. G1R 4: 77 (1527). Den 21 Februarÿ, bleff Moicken Bernt tÿnnebinders hwstru rättet medh brandh. 3SthmTb. 2: 12 (1596). Några blefvo ret[t]ade och deras hufuet satte öfuer Carie porten i Viborg. OxBr. 11: 149 (c. 1648). Med yxa på block högg man hufvudet af, / Ej värdigt att rättas med svärdet. Gumælius Engelbr. 161 (1858). I grusgropen .. nedgrävdes de rättades kroppar av mästerman. Moberg Rid 58 (1941). jfr (†): Hather, som honom (dvs. den gamle Starkad som frivilligt bett om döden gm huvudets avhuggning) rättade. Schroderus JMCr. 154 (1620). — jfr AV-, HÄN-RÄTTA. — särsk. (†)
a) i uttr. bliva rättad med svärdet (i)från livet (och) till döden, avrättas med svärd. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 84 (1540). UpplDomb. 3: 113 (1541).
b) [jfr 15 d α] i utvidgad anv., i uttr. varda rättad med svärd och med hjul, avrättas o. steglas. OPetri Tb. 153 (1527).
Särsk. förb.: RÄTTA AN. [efter mlt. o. t. anrichten; jfr anrätta, v.1, o. rätta, v.2 6, 7] (†) Lind (1738). Möller (1807).
1) lägga l. hälla upp o. d. (maträtt) på (uppläggs)fat o. d. samt göra (den) i ordning till att serveras (särsk. med tanke på kryddning l. garnering o. d.); äv.: sätta fram (maträtt) på matbordet, servera; äv. abs.; jfr anrätta, v.1 4 a α, β. (Sv.) Rätta an (lat.) apponere. Wollimhaus Ind. (1652). Rätta dem (dvs. de fyllda kycklingarna) an på Brödh wäl stufwat, medh Citron-safft och Citron-skifwor omkring. Rålamb 14: 78 (1690). Valleria Hush. 16 (c. 1710; abs.). (Soppan) kokas lagom och rättas an med hvad krydder en vil. Broocman Hush. 6: 20 (1736).
2) med avs. på mat(rätt) l. dryck l. med avs. på råämne l. ingredienser till mat(rätt) osv.: tillaga l. tillreda; jfr anrätta, v.1 4 b. Hwad Såfwel eller Kost tu hälst tigh rättar ann. Palmchron SundhSp. 32 (1642). Hwad Frucht, så Plågor mång, i hast fördrijfwa kan, / Som Enbäär göra plä, när the rätt rättas an? Därs. 58. Därs. 117 (med avs. på drycker). Han (dvs. Jesus) ock för sina barn et härligt bord bereder, / .. Der har Han himmelsk spis för siälar rättat an. Kolmodin QvSp. 2: 312 (1750); jfr 1.
3) ställa till (med) l. anställa l. åstadkomma (ngt); särsk. med obj. betecknande gästabud l. måltid: tillreda, anordna; jfr anrätta, v.1 2. Chlas Flemming .. hade jemmerligen rettett ett stortt blodhbadh an på en hop fatige bönder. Carl IX Cal. 116 (1597). Longwarandes och dråpelig ting rättar iagh (dvs. planeten Jupiter) ann. Bondepract. E 2 b (1662). Man rättar gästabod och stora baler an. Kolmodin QvSp. 1: 206 (1732). En måltid rättas an, / Der skålar, fat och flaskor tömmas. GFGyllenborg Vitt. 2: 203 (1795).
RÄTTA AV. (†)
1) [jfr t. abrichten] till 4, bildl.: inöva (djur) i en konst o. d., dressera; jfr avrätta III 2 b. Serenius (1741; med hänv. till afretta).
2) till 16: avrätta (se d. o. II). Schenberg (1739). Serenius (1741; med hänv. till afretta).
RÄTTA FORT. (†) till 4 b, i uttr. rätta sin resa fort till (ett land), fortsätta sin resa till (ett land). Sylvius EOlai 240 (1678).
RÄTTA IN10 4. [jfr fsv. rätta in, servera] jfr inrätta. Sahlstedt (1773). Möller (1807).
1) till 2: bringa l. tillse att l. låta (soldater l. gymnaster o. d.) intaga rättning; äv. (o. numera företrädesvis) refl., i uttr. rätta in sig (i ledet), intaga rättning (i ledet). ExInf. 1871, s. 147. Björkman (1889; refl.). Rätta in ett led (soldater). Ramsten o. Stenfelt (1917).
2) till 5: inpassa l. infoga (ngt) i rätt läge. Weste (1807). särsk.: (efter benbrott l. ledvridning) återföra (ben l. arm o. d.) i dess riktiga läge, reponera; jfr rätta, v.2 5 a. Holmberg 2: 628 (1795).
3) (†) i allmännare l. bildl. anv., motsv. rätta, v.2 6, 8; i vissa uttr.
a) rätta in ngt till ngt, anpassa l. uppöva ngt till ngt. Vår Sjöman omtänkt var, at rätta in hans (dvs. vildens) tunga, / Til samma ändamål, för hvilket han var gjord (dvs. lära honom tala). Nordenflycht QT 1748—50, s. 106.
b) rätta in ngt efter ngt, anpassa l. avpassa ngt efter ngt. ÖB 17 (1712).
RÄTTA OPP, se rätta upp.
RÄTTA TILL10 4. jfr tillrätta. Lindahl o. Öhrling (1780).
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1 (o. 3): göra rak gm justering, räta till (ngt). Lindahl o. Öhrling 289 (1780).
2) till 5: sätta l. bringa (ngt) i rätt läge; ordna l. justera (ngt). Hela spisen står ju snedt. / Jag rättar till den. Andersson Plautus 61 (1901). Hon .. hade rättat till sin något derangerade drägt. PT 1909, nr 24 A, s. 13. Rätta till slipsen. Fogelström Vakna 40 (1949).
3) [sannol. efter motsv. anv. av t. zurichten; jfr tillrätta o. rätta, v.2 6] i allmännare o. ironisk anv.: (illa) tilltyga (ngt), förstöra (ngt). Goldinghens Slått wille H(err) G(eneral) M(ajor Wrangel) så rätta till att inghen kan nätzla sigh där in. LTorstenson (1644) i HSH 5: 92.
4) till 10: ändra (ngt) till det bättre l. så att det blir rätt l. riktigt; i sht i fråga om en smärre justering l. en justering av smärre fel. Andersson Amér 84 (1918). Det är .. löneskalan som missgynnar Stockholm, och det är följaktligen den som bör rättas till. ST(A) 1930, nr 104, s. 8. särsk. med avs. på uttalande o. d.; jfr rätta, v.2 10 b. Johnson Här 22 (1935).
5) till 11: (söka) få (ngn) att rätta sig l. bättra sig; förr äv. [jfr 3 o. motsv. anv. av t. zurichten] i utvidgad anv.: gå illa åt (ngn). OxBr. 5: 301 (1624; i utvidgad anv.). Palmchron SundhSp. 145 (1642; med avs. på häst). Den moraliskt snedvridne rättas till. Spångberg DuktFolk 85 (1930).
6) till 13, refl.: bättra sig; särsk. med sakligt subj., särsk.: bli bra igen, ordna upp sig. Otter Officer 502 (1930).
7) till 14.
a) avhjälpa l. råda bot på (ngt). Att rätta till missförhållandet. KyrkohÅ 1938, s. 64. Förslag, som .. äro ägnade att rätta till uppenbar orättvisa. VFl. 1938, s. 47.
b) gottgöra l. reparera (ngt). Försummelsen med arbetstillståndet sökte bolaget visserligen nu på myndigheternas uppfordran rätta till. DN(A) 1929, nr 261, s. 6.
RÄTTA UPP10 4, äv. OPP4. [fsv. rätta up, rätta sik up] jfr upprätta.
1) (†) till 1: göra rät l. rak, räta ut. Rättat vp och hamrat g(amma)l spån spik. VGR 1742, Verif. s. 202.
2) till 3: bringa (ngn l. ngt) att inta en (mer l. mindre) upprätt ställning.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på ngn l. ngt som intar en mer l. mindre lutande l. böjd ställning; särsk.
α) med avs. på huvud: lyfta, sträcka upp, räta upp (se räta upp 1 a α); äv. med mer l. mindre symbolisk innebörd, betecknande upphöjelse l. dyl.; jfr c. Doch kan Gudh .. / .. Hans (dvs. den fattiges o. föraktades) hufwud rätta op. Ps. 1695, 90: 6. Gubbens kropp, / Rättande sitt hufvud opp, / Syntes ädlare och längre. Franzén Skald. 4: 112 (1801, 1832).
β) = räta upp 1 a α α'. Stiernhielm Jub. 119 (1644, 1668; med avs. på fartyg). ByggnArbMinn. 32 (1950; med avs. på flygplan).
γ) refl., i uttr. rätta upp sig, äv. rätta sig upp (jfr b β β', c slutet, 6), räta upp sig (se räta upp 2 a). Bar. 6: 26 (Bib. 1541). Ryggen är af henne igenom ett olyckeligit fall afslagen att hon intett kan rätta up sigh uthan då hon går måste begge händerna liggia på hennes knä. VDAkt. 1706, nr 208. Stielken .. ligger först slutt neder mot Jorden, men då han skal blomma, rättar sig up. Linné Gothl. 283 (1745). Hertzberg Päivärinta 3: 144 (1886).
b) allmännare: resa upp (ngt l. ngn).
α) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på ngt sakligt (särsk. ngt som ligger l. fallit omkull): resa upp (se resa upp I 1 b); förr äv. (närmande sig 3) med avs. på minnesvård o. d.: resa upp (se resa upp I 1 b β); jfr räta upp 1 a β. KKD 1: 220 (1709). Ach! kunde alla Ord, som gå af wåra Munnar, / Tig rätta op en hög och wärdig Minnes-Stod! OKolmodin hos Gezelius Spegel O 2 a (1714). De togo straxt och rättade up det fördömda skåpet. Säfström Banquer. N 2 a (1753). Han rättade upp (den kullstjälpta) släden. Macfie NorrskM 56 (1938).
β) (†) med avs. på person.
α') bringa l. hjälpa (ngn) att resa sig l. att ställa sig upp, resa upp (se resa upp I 1 a); jfr räta upp 1 b β. (De) wille retta honom vp aff iordenne, men han wille icke. 2Sam. 12: 17 (Bib. 1541).
β') refl., i uttr. rätta sig upp (jfr a γ, c slutet), resa sig (upp) i stående ställning (från liggande l. sittande l. knäböjande); stiga upp; jfr räta upp 2 b. Slå theras rygg sönder .., at the icke skola kunna retta sigh vp. 5Mos. 33: 11 (Bib. 1541). Sedhan bidhit är, rettar församblingen sigh vp igen. LPetri KO 10 b (1561, 1571). Morgonrodnan sågs sig vp af sängen rätta. Kolmodin QvSp. 1: 626 (1732).
c) (numera knappast br.) i mer l. mindre bildl. anv. av a o. b (jfr 1 a α, 3, 4); särsk. i uttr. som ange att ngn lyfter l. hjälper l. upprättar ngn l. ngt ur förfall l. förnedring l. vanmakt o. dyl. l. att ngt kommer ngn att fatta mod o. d., liktydigt med: bringa (ngn l. ngt) på fötter l. hjälpa upp (ngn l. ngt) l. ge upprättelse åt l. rehabilitera (ngn l. ngt) l. inge (ngn) mod o. d.; jfr resa, v.2 I 5. OPetri 2: 468 (1535). Thet synes ju väl vara, at then ena kyrkian (gm bidrag till restaurering) rettar then andra up. OxBr. 12: 224 (1624). (Olika känslor) Sig blanda hvarom an (i Petrus' själ efter förnekelsen) .. / Snart trycka de dig (dvs. Petrus) ne'r: snart rätta de dig opp. Frese Pass. 75 (1728). Retta vp och nådigt styrck the i trone svage äro. Kolmodin Rök. 119 (1728). Jag har frälst ert barn, och rättat up des heder. Kellgren (SVS) 3: 374 (1792). Huru skulle de svage styrkas och de elände rättas upp? Wallin Rel. 2: 88 (1819). Kommer en af er till världen åter, / Han söke där att rätta upp mitt minne. Lidforss Dante I. 1: 54 (1902). särsk. (†) refl., i uttr. rätta sig upp (jfr a γ, b β β'), resa sig (se resa, v.2 I 6); särsk.: repa sig. LPetri 3Post. 11 b (1555). Så snart .. (kejsaren) blifver slagen een gångh, så rättar han sigh straxt upp igiän. RP 7: 424 (1639). Geijer I. 2: 222 (1840).
3) (†) i utvidgad anv. av 2 b α (jfr 4, 5): uppföra (ngt som höjer sig över omgivningen), bygga l. bygga upp (ngt); äv. bildl., med avs. på rike: bygga upp l. grunda o. d.; jfr resa, v.2 I 4. OxBr. 8: 331 (1636). Däd bör Himlens Nåd och .. / En högt försällad fred och en högtuplyst Kåning / Att Musæ åter här (dvs. i Dorpat) ha rättadt up sin wåning. IBörk (1691) hos Noreen SmDiktLejonk. 32. SPorthan (1767) i UrFinlH 615 (bildl.).
4) (†) i vissa utvidgade l. bildl. anv. av 2, motsv. rätta, v.2 7.
a) med avs. på (krigs)här l. truppförband: sätta upp; jfr rätta, v.2 7 a. AOxenstierna 6: 169 (1631). Rättas och up een armee i Slesien. Dens. 15: 288 (1636). Carl XII Bref 81 (1706).
b) med avs. på skrift l. framställning o. d.: uppsätta, upprätta; jfr rätta, v.2 7 b. G1R 11: 361 (1537). CAEhrensvärd Brev 2: 81 (1795).
5) (†) i utvidgad anv. av 2 (motsv. rätta, v.2 14), med avs. på skada l. (förorsakad) utgift o. d.: ersätta, gottgöra; äv. med indirekt personobj. Dher och nogen skadhe skeer på samme Spannemåle, så skall tu .. rette Oss wår skadhe vp igen. G1R 19: 131 (1548). (Hindrar) giftoman .. (giftermål) för egen nytto .. böte femtijo daler, och rätte up allan skada och kostnad. GB 6: 4 (Lag 1734). Himlen har helt visst ett medel i sitt sköt / Att åter rätta upp hvad ödet en gång bröt. Bäckström Rol. 85 (1876).
6) (mera tillf., vard.) till 10 b; refl., i uttr. rätta upp sig, om elev o. d.: rätta l. ändra ngt skrivet så att det blir bättre (o. därigm åstadkomma ett bättre resultat). Ibland hade (uppsatsskrivaren) ”rättat upp sig” och fått tag i en talande glosa i stället för en blek och intetsägande. Swensson Willén 69 (1937).
RÄTTA UT10 4. [fsv. rätta ut, döma l. straffa, göra slut på l. dyl.] jfr uträtta.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1, = räta ut 1. Lind (1738). TT 1875, s. 156.
2) [efter motsv. anv. av mlt. ūtrichten o. t. ausrichten; jfr uträtta o. rätta, v.2 7] (†) utföra l. åstadkomma (ngt), uträtta (ngt); äv. med indirekt personobj.; äv. med sakligt subj. Haffue the Riidtzske mett szame Furster eller Landskap någet ath bestelle, thet måge the sielffue rätte wtt, thet beste the kwnne. G1R 11: 197 (1536). Ossz fruckther nog, han rätter ossz ther föge gott vt. Därs. 16: 59 (1544). Den som reser til Hälso-Brunnen, må låta alt sitt Bekymmer och swåra åliggiande hemma qwart: ty de förskaffa eller rätta ey något godt uth. Hiärne Underr. 44 (1702).
3) [jfr motsv. anv. av t. ausrichten] (†) till 15 a: gm dom avgöra (ngt), avdöma. Herren ware Domare och döme emellan migh och tigh, och see ther til, och rette mijn saak vth, och friye migh jfrå tinne hand. 1Sam. 24: 16 (Bib. 1541; Vulg.: judicet causam meam). G1R 16: 677 (1544).
4) [jfr liknande anv. i fsv.; efter motsv. anv. av mlt. ūtrichten o. t. ausrichten; jfr uträtta o. rätta, v.2 15 d] (†) behandla (ngn) illa, misshandla (ngn). Huar Kong Christiern finge än nu en gong wold öffuer oss swenska men skulle han wel så retta oss vth och så förswaga oss at wij icke offtare skulle haffua makt til ath settia oss vp emoth honum. G1R 8: 21 (1532).
RÄTTA ÅTER. [jfr mlt. wedderrichten, mht. widerrihten] (†) till 14: med avs. på skada: ersätta l. gottgöra (ngn ngt). BlBergshV 19: 224 (1660). jfr återrätta.
Ssgr: A: (3) RÄTT-HÄLLA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = res-häll; jfr rit-häll. SD(L) 1902, nr 482, s. 6.
(3) -MILA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) resmila; jfr rät-mila. SD(L) 1902, nr 482, s. 5.
-PLATS, se C.
(1) -SKEDE, n.; best. -et. [sannol. ombildning av fsv. rätteskidhe (till en avledn. av skid) under inflytande från lt. richtscheet (lånat från t.) o. t. richtscheit (till scheit, vedträ m. m., etymologiskt identiskt med skid); jfr d. retske(de) o. rät-skida] (†) rätskiva; anträffat bl. bildl., i uttr. rättskedet till ngt, rättesnöret (se rättesnöre 2) för ngt. Grundwalen, och Rätt-skedet till Gull-Profuen. Stiernhielm Arch. E 1 a (1644).
(1) -STRÄNG, r. l. m. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) metalltråd använd för kontroll av bösspipas rakhet; jfr rätta, v.2 1 b. 2SvKulturb. 1—2: 244 (1934).
B (†): RÄTTA-PLATS, -SVÄRD, se C.
(1) -TRÄ. [jfr d. rettetræ; jfr t. richtholz] (†) rätskiva; jfr rätt-skede, rätte-träd, rikt-trä. Såsom ett Rettasnöre eller Rettaträä, när thet warder slagit eller lagt aff Werkmestarenom på ett krokot trää eller steen, så vppenbaarar thet krooheetena (sannol. felaktigt för krookheetena): Altså (osv.). PJGothus Os. 166 (1603).
C († utom i rätte-snöre): (16) RÄTTE-BANA, f. (-banen, sg. best.) = -plats; jfr bana, sbst.1 3. 2SthmTb. 1: 30 (1544).
(1) -LOD. [jfr ä. d. rettelod] riktlod; jfr mur-lod slutet. LPetri Jes. 34: 11 (1568; Luther: richtbley).
(16) -PLATS. (rätt- 1695c. 1756. rätta- 1622. rätte- 15471893. rättes- 16101667. rätts- c. 17561794) [jfr t. richtplatz] avrättningsplats, avrättsplats; jfr -bana. G1R 18: 272 (1547). VadstÄTb. 206 (1596). När fången nu skal uthgå till rätteplatsen, skal granneligen wachtas, att han ingalunda får dricka sigh drucken. KOF II. 2: 167 (c. 1655). Pröfvade Rådstufvurätten .. rättvist döma Johan Henrik Lindfors att för dråpet å Johan Juutas .. å rätteplats i denna stad mista lifvet genom halshuggning. HforsT 1863, nr 6, s. 1. Lundell (1893).
-SNÖRE, se d. o.
(8, 9, 9 b) -SOL. (†) bildl., om ngt som liksom solen tjänar att ge vägledning. Förståndets lius i dig så härligt sig förmerar, / At det en rätte-sol för hela viljan är. Nordenflycht QT 1745, s. 165.
(16) -SVÄRD. (rätta- 1543. rätte- 1575) [jfr t. richtschwert] (†) bödelssvärd; jfr rättar-svärd. HH 1: 27 (1543). Meyerson VapArboga 232 (i handl. fr. 1575).
(1) -TRÅD. (†) rättesnöre; anträffat bl. bildl. Phrygius Föret. 12 (1620).
(1) -TRÄD. = rätta-trä; anträffat bl. bildl. (jfr -tråd). Ransaka och pröffua, om wårt lefwerne effterfölier .. Gudz rättferdigheetz rätteträdh och ledhestång. Phrygius HimLif. 160 (1615; möjl. dock felaktigt för rättetrådh).
D (†): RÄTTES-PLATS, se C.
E (†): RÄTTS-PLATS, se C.
Spoiler title
Spoiler content