SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1967  
SFÄR svä4r l. svæ4r, äv. sfä4r osv. (sfä´r Dalin), r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er32 l. 40 (akut l. ibl. grav Östergren) (Spegel GW 59 (1685) osv.) ((†) -ar? Nordenflycht QT 1744, s. 44 (: sina wisza Spheer och Jordar)); förr äv. SFÄRA, r. l. f.
Ordformer
(sfer (s(c)ph-, -eer, -ér) 17441930. sfär (sph-, -ær, -aer) 1664 osv. sphera 1734c. 1775. sphere (-ère-, -êre) 17471789. sphæra 16111690. sphære (-aere) 17601769. sver 1892. svere 1784)
Etymologi
[jfr t. sphäre, eng. sphere, fr. sphère (ffr. espere); av lat. sphæra, av gr. σφαῖρα, boll, sfär, av omtvistat urspr. — Jfr ATMOSFÄR, SFÄRO-, SFÄROID, SFÄRULIT]
1) (föremål som har formen av en) kropp begränsad av en buktad yta varpå alla punkter ha (i det närmaste) lika avstånd (radier) från en inre medelpunkt; numera företrädesvis (i sht mat.) om så beskaffad stereometrisk figur; jfr GLOB 1, KLOT, sbst.1 2 (a), KULA, sbst.3 1 (a). (Sättet varpå) En Glob eller Sphæra uträknas til sin utwärtes Area eller superficial Innehåld. Rålamb 1: 30 (1690). Om Jorden vore en fullkomlig Sphér, så vore alla grader i des Meridian lika stora. VetAH 1744, s. 152. Det inre tryck, som är nödvändigt för att spränga en ihålig sfer. Fries Krutl. 96 (1869). Hubendick FlickLek. 202 (1879; om glaskula). Föremål med buktiga ytor, såsom .. koner, sfärer, etc. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 267. — jfr HALV-, HEMI-SFÄR. — särsk.
a) om himlakropp; äv. om jordklotet; numera i sht ss. senare led i ssgrna HALV-, HEMI-, PLANI-SFÄR. Om de (dvs. stjärnorna) som Solar fästa stå, / At sina visza Spheer och Jordar lysa, / .. Ho är då du, du kraft förutan like, / som (osv.). Nordenflycht QT 1744, s. 44. O du sol, / Förbränn din stora sfer! Förmörkad stånde / Den wanskeliga werlden! Hagberg Shaksp. 12: 255 (1851).
b) (i fackspr.) om rundat parti av genomskinlig plasma med (radiärt) utstrålande fina trådar i vilande cell; numera företrädesvis i ssgrna ASTRO- o. CENTRO-SFÄR. Det .. sfäriska protoplasmaområdet (i cellen) betecknas med .. namnet sfär eller astrosfär. Hammar FostUtv. 7 (1900). jfr: Astrosfer el. centrosfer. SvUppslB 5: 1067 (1930).
c) (numera bl. tillf.) bildl. Genom den (i Platons Gästabudetframställda) ursprungligen eniga Menniskovarelsens söndrande, så att den i stället för en Sfer blef tvenne Hemisferer, två slags varelser, man och qvinna; derigenom, min vän, uppkom väl möjligheten af kärlek (Eros), men också af tvist (Eris). Almqvist DrJ 84 (1834).
2) om (del av) världsrymden tänkt ss. en ihålig sfär (i bet. 1) l. om hölje kring himlakropp o. d.
a) fingerad l. tänkt sfär (i bet. 1) som har iakttagarens öga till medelpunkt o. på vilken himlakropparna tyckas projicierade; särsk. om var o. en av de koncentriska, ihåliga sfärer l. inuti varandra fogade, sfäriska världar varav himlen resp. tillvaron enl. äldre, i sht orientaliska föreställningar ansågs bestå. Forsius Phys. 98 (1611). Primum mobile, (dvs.) den nijonde och högsta sphera, effter Ptolemaiska systemen, som sätter alla de andra i rörelse. Serenius Uu 1 b (1734). Inalles sju sphærer tilegnades (av de forntida astronomerna) planetsystemet, hvartil den åttonde sphæren lades, nämligen den som på en tid av 25920 år kringförde hela fixstjernehimeln. VetAH 1796, s. 227. Det hela (dvs. de sju delarna av den materia av vilken världen enl. Cicero skapades) klöfs på längden och passades ihop till ihåliga spherer, den ena utom den andra. Ehrenheim Phys. 1: 61 (1822). Ptolemäus skilde i sitt världssystem .. mellan olika sfärer. Innerst låg jordens sfär, därutanför kom luftens sfär, så kom eldens sfär, därefter månens och sedan de olika planeternas sfärer. Ångström (o. Lundmark) Världsr. 1: 77 (1927). Du kolare, som kolar vid min sida / här under den stjärnströdda, vida / himmelens sfär, / du vet (osv.). Ferlin Goggl. 44 (1938). — jfr HEMI-, HIMMELS-, KRISTALL-, PLANET-, STJÄRN-SFÄR. — särsk.
α) (numera föga br.) astr. i uttr. rät, parallell l. sned sfär, om himmelssfären ss. betraktad från ekvatorn resp. från endera av jordens poler l. ngn punkt mellan ekvatorn o. en pol. ConvLex. 8: 16 (1838).
β) i uttr. betecknande de för mänskligt öra ouppfattbara toner som enl. pytagoreiska föreställningar ansågos uppstå vid de i himmelssfärerna infattade planeternas rörelse i etern; särsk. i uttr. sfärernas musik l. harmoni; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr δ); stundom med mer l. mindre tydlig anslutning till 1 a. Lifligt til mit öra fördes / De höga Spherers harmoni. Kellgren (SVS) 2: 304 (1790). Sphærernas musik är (enligt pytagoréerna) det harmoniska ljud, som de enligt musikaliska intervaller ordnade himlakropparne genom sin hastiga rörelse gifva ifrån sig. Ribbing PhilH 46 (1864). Sin harmonilära tillämpade Pytagoras på hela universum, bland annat i den berömda läran om sfärernas harmoni. Grimberg VärldH 2: 310 (1927). Stjärnorna tindrade allt större. Det var, som om de lyssnade till änglaröster, till sfärernas körer. Lagergren Minn. 8: 418 (1929).
γ) om avbildning av himmelssfär (numera i sht ss. senare led i ssgrna HEMI-, PLANI-SFÄR); äv. i utvidgad anv., om astronomiskt instrument som till utseendet påminner om sådan avbildning (i ssgn ARMILLAR-SFÄR). (Astronomen R. Long i Cambridge) viste mig sitt privata föreläsnings rum, hvaräst han låtet göra en sphære, som intog hela rummet så att han tillika med studenterna satt inuti sphären under föreläsningarna för att dess bättre kunna hjelpa de trögares imagination. Ferrner ResEur. 228 (1760).
δ) (i vitter stil) i förbleknad l. allmännare l. bildl. anv. (jfr β); särsk.: rymd (se d. o. I 3, 3 b, c); värld; stundom utan bestämd avgränsning från 5 l. 6 b. (Evangelium) besluter under een Sphær och Cirkel alt Folk, Christne, Judar, Turkar och Hedningar. Kempe Krigzpersp. 153 (1664). Det är sant, at man äfven här (i Frankrike), särdeles i stora Verlden framvisar några blänkande Vedermälen af Billighet och Rätt; men sådane Rättvisans Lyseldar finner man allestädes, de där för sken skull kastas i högden, på det de måge synas. .. De höra blott til den högre Sphæren och hinna sällan så långt ned. Lanærus Försök 70 (1788); jfr 5, 6 b α. I andra sferer (än här på jorden) gifvas måhända lindrigare förvandlingar (än förstörelsen), mildare öfvergångar emellan tillstånden (i naturens utveckling till allt högre fullkomning). Leopold 5: 229 (c. 1820). Maj är nästan den angenämaste tiden af hela året i Lappmarken. I luften hvimla otaliga fogelskaror, de der, ledsna med söderns heta luftkrets, söka nordens renare spherer. Læstadius UppodLappm. 44 (1824). Den högre harmonien fattades .. (Vitalis). Torftighet, bekymmer, lidande grepo ock alltför ofta in i det underbara strängaspel, hvars renade klang nu tillhör högre sferer. Geijer I. 2: 88 (1828). Jag kunde lika gerna / En himlens stjerna önska mig till brudgum, / Ty lika högt står Bertram öfwer mig. / Uti hans klara glans och fjerran skimmer / Jag får mig fröjda, ej uti hans sfer. Hagberg Shaksp. 10: 7 (1850). Stormen tycktes ha lyft sig från jorden till en högre sfär. Nilsson HistFärs 163 (1940). särsk. [sannol. utgående från föreställning om en med en persons öde förbunden planet i sin sfär (jfr PLANET-SFÄR 1)] (†) i uttr. ngns sfär är utlupen, ngns öde är beseglat o. d. Kempe Krigzpersp. 98 (1664).
b) om (skikt av) hölje kring himlakropp (i sht ss. senare led i vissa ssgr; se FOTO-, KROMO-, STRATO-, TROPO-SFÄR; jfr äv. ATMOSFÄR); stundom äv. i utvidgad anv., om krets av ljus kring ngt, förr äv. om fluidum som tänktes omge ngn (se slutet). jfr: Det yttre af .. (solens höljen) är sjelflysande och kallas ljussfer, fotosfer. Lindhagen Astr. 307 (1860). jfr äv.: I ljussfären från husets fönster flyga .. nattfjärilar. Stiernstedt JanHj. 203 (1905); jfr 6 a. — särsk. (†) ss. beteckning för ett tänkt ämne som antogs utgå från en människas själ l. ande o. omgiva henne. Sturtzenbecher Naturk. 1: 15 (1815). Därs. 5: 37 (1817).
3) [jfr 2 a] (†) om den del av världsrymden inom vilken en himlakropp kretsar kring sin sol; äv. om himlakropps omloppsbana; äv. bildl. Leopold 2: 132 (1801, 1815; bildl.). Sfer, (dvs.) Den vidd el. rymd innom hvilken en himlakropp genomlöper sin bana. Jupiters, Jordens sfer. Weste FörslSAOB (c. 1815). Spher .. (dvs.) en himlakropps omloppsbana. Dalin (1871).
4) [jfr 2 a, b] miljö (se d. o. 4), omgivning; atmosfär (se d. o. 5); stundom äv. i uttr. befinna sig l. vara i sin rätta sfär, befinna sig i sin rätta omgivning, vara i sitt rätta element; utan bestämd avgränsning från 6 b. (Det) fägnar .. mig .. på visst sätt, att du från din förra tourbillon (dvs. rastlösa tillvaro) blifvit kastad i en lugnare sphére, där du mera blir tvungen att söka tidsfördrif i dina talenters bruk. Kellgren (SVS) 6: 92 (1780). Man skulle tro, att .. prestetankarna snart skulle förgå mig, då jag (sysselsatt med juridiska uppdrag) war lika som i en annan sphére. Nyrén Charakt. 101 (1780). Det (är) icke .. ovanligt, att uppkomlingar ej veta huru de böra skicka sig, sedan de blifvit inlåtna i en för dem främmande sfer. Crusenstolpe Tess. 3: 235 (1847); jfr 5. En högre livsform danar omkring sig en sfär av övertygelser, som utgöra dess skydds- och maktmedel. Larsson Id. 6 (1908); jfr 6 b. (Sv.) Ej vara i sin rätta sfär (fr.) n'être pas dans son élément. Hammar (1936). Befinna sig i sin rätta sfär. Östergren (1938). Vår nuvarande nyttokonst fyller endast i ringa grad (ett krävt mått av allmängiltighet). Trots alla försök att bryta isoleringen lever den i en exklusiv sfär. Form 1949, s. 154.
5) om grupp av människor tillhörande l. utgörande viss samhällsklass l. visst socialt l. politiskt skikt o. d.; krets (se KRETS, sbst.1 9 a, b); särsk. i sådana uttr. som (den) högre l. högsta sfären l. de högre l. högsta sfärerna; stundom svårt att skilja från 6 b α. Åtskillige (ha) redan å högre ort satt sig i åtanka (beträffande bibliotekarietjänsten). Jag .. anhåller .. at Herr Assessorn som vistas i denna högre sphæren, täcktes använda sitt anseende till min fördel. Leopold (SVS) II. 1: 160 (1783); jfr 6 b α. Lorentsberg .. utgjorde den tiden rätt ofta målet för den högsta sferens utfarter. Crusenstolpe Mor. 1: 154 (1840). Ni är dumma, enfaldiga kräk. Jag hör icke till er sfer. Hagberg Shaksp. 7: 313 (1849). Askelöf hade sitt egentliga umgänge inom ganska höga, till och med de aldrahögsta sfererna. Sturzen-Becker 1: 183 (1861). Ständerna utgöra den förmedlande länken .. (för folkviljans uttryck i staten), genom att stå mellan regeringen och det uti separata och partikulära sferer upplösta folket. Bolin Statsl. 2: 282 (1871). Böök 4Sekl. 153 (1928: de högre sfärerna). — särsk. (föga br.) i pl., pregnant: ledande kretsar. På tsardömets tid .. höll man sig till sfärerna. Vad folket i övrigt tänkte betydde ingenting. Spångberg StMän 1: 149 (1917).
6) område o. d.
a) konkret (jfr b ζ): område (se d. o. 2); särsk. om (ungefärligt l. diffust angivet) område ss. stående under visst inflytande l. ss. bebott av visst folk o. d. Inom den fornfrankiska sfären är konungens titel rex, rex francorum. SagSed 1932—34, s. 22. Om man tog ett steg åt vänster eller åt höger (på kyrkogården under natten) kom man in i en annan sfär, det okända. Johnson Se 257 (1936); jfr b. Förf. betonar att inom de av kyrkan behärskade sfärerna förkvävdes forntidens tänkande under de tolv första seklen av vår tidräkning. Ymer 1950, s. 70. — jfr INTRESSE-, MAKT-, RÄTTS-SFÄR.
b) abstr.: område (se d. o. 3) o. d.; särsk. dels om (ofta till sin omfattning diffust tänkt) område av verkligheten l. tillvaron l. av viss ämnesgren o. d., dels om område för (omfattning l. utsträckning av) ngts verkan l. ngns (l. ngras) intressen l. kunskaper l. strävanden o. d.; verkningskrets; verksamhetsområde; äv. i uttr. sfären av ngt, ngts område, området för ngt. Jemte osäjelig tacksäjelse för K. Brors angenäma bref, vill jag med några ord låta K. Bror veta våra sakers tillstånd i Upsala, nemligen alt hvad jag kommer ihog, som hörer till vår sphær. PLöfling (1750) i 2Saml. 17: 8. Det vore nyttigast och för arbetets duglighet tjänligast, om var och en bleve inom sin sphaer. Dædalus 1952, s. 96 (1775). Menniskan, sådan hon nu födes, är inom det ondas sphær. Norbeck Theol. 40 (1840). Menniskan kan icke på annat sätt utvidga sferen af sina kunskaper, än .. genom att jemföra hvarje nytt föremål med något, som är henne förut bekant. De Geer Hjertkl. 37 (1841). Undervisningen, hvilken hufvudsakligen hade till uppgift att lära den döfstumme tala, kan delas i tre sferer: den förberedande undervisningen, artikulationsundervisningen och införandet i språket i stort. Nyström DöfstUndUtv. 83 (1901). Den vetenskapliga erfarenheten är inte något från början givet utan resultatet av en utsortering av subjektiva företeelser från de objektivas sfär. Regnéll Sem. 162 (1958). — jfr AFFINITETS-, ATTRAKTIONS-, BILDNINGS-, FÖRESTÄLLNINGS-, IDÉ-, INFLYTELSE-, INTRESSE-, KUNSKAPS-, LIVS-, MAKT-, MOTIV-, RÄTTS-, SAMHÄLLS-, SEXUAL-, TANKE-, TROLL-, VERKNINGS-, ÄMNES-SFÄR m. fl. — särsk.
α) om område av livet l. verkligheten l. mänsklig verksamhet, uppfattat l. framhållet ss. liggande på ett visst moraliskt l. estetiskt l. intellektuellt l. socialt plan (se PLAN, sbst.1 I 10 a, b); särsk. i uttr. hög l. högre l. låg l. lägre sfär; stundom svårt att skilja från 5. Det torde falla Herr Archiatern otroligt, att en som arbetar i Philologien och med Araber, skall kunna dela sina tankar, och lyfta dem så ofta till en så hög sphaere (som Linnés ämnesområde): men (osv.). JJBjörnståhl (1769) hos Linné Bref I. 3: 230. Kanskie i mindre detailler jag kunde göra någon tjenst; men i en högre sphêre är jag odugelig. PZAhlman (1789) i HT 1919, s. 30. Det är (i Franzéns Emili) denna bakgrund (av krig o. revolution), som lyfter de tjusande enskildheterna af två hjertans fröjder och förtroliga samtal upp i en sfer af allmänna, verldsborgerliga intressen. Wirsén i 3SAH 2: 338 (1887). Ju längre historieskrifvaren (V. E. Svedelius) ryckte upp i sin vetenskaps högre sferer, desto heligare blef plikten att (osv.). Sander Därs. 4: 80 (1889). Lundegård Stormf. 64 (1893: lägre). Cederbom. .. Jag hade verkligen gjort mig hopp, / att Inga kunde lyftas opp / ifrån sin egen låga sfär / i en sedligt renare atmosfär. Andersson Plautus 70 (1901). (Engelsmannen) har aldrig sökt svinga sina våldshandlingar upp till det kategoriska imperativets rena och serena sfär. Hellström RedKav. 41 (1933). — särsk. (†) liktydigt med: samhällsställning l. levnadsställning l. dyl.; jfr 5. Folk af min sfer. Weste FörslSAOB (c. 1815). Ekbohrn (1904).
β) om omfånget av ett begrepp l. av betydelsen hos ett ord l. uttryck o. d.; utom i ssgrna BEGREPPS-, BETYDELSE-SFÄR numera bl. mera tillf. De föreställningar, som ett begrepp begriper under sig, kallas dess Sfer. Tuderus Kiesewetter Log. 20 (1806). Den dag då de svenska orden herre och fru utvidgat sin sfer därhän, att de hafva samma användning som de franska uttrycken (monsieur o. madame), skall vara af ej ringa betydelse för våra samhällsförhållanden. Tegnér SprMakt 96 (1880). Rein Log. 12 (1882).
γ) (numera bl. mera tillf.) om område för ngns verksamhet o. d. med särskild tanke på att detta är begränsat av räckvidden av vederbörandes förmåga l. möjlighet att verka med framgång l. göra sig gällande o. d.; i sådana uttr. som vara l. ligga o. d. utom ngns sfär (jfr δ), utanför ngns gebit l. förmåga, l. falla utom (förr äv. ur) sin sfär, gå resp. komma utom sitt område, gå längre än vad man har förutsättningar till. Vad annan sysla han får blir det med honom som med alla parvennus han går ur sin Svere och då duger han eij mer. Gustaf III (1784) hos Wedberg 1HD 376 (rättat efter hskr.). Nordforss (1805: går utom). (Oehlenschlägers) Comedier .. äro, så vidt jag förstår, alldeles misslyckade. Han har der fallit alldeles utom sin sfer. Tegnér (WB) 2: 427 (1813). Det ämnet är utom min sfer. Weste FörslSAOB (c. 1815). Krigsyrket ligger utom min sfèr. Crusenstolpe Tess. 5: 166 (1849). Östergren (1938).
δ) [jfr γ] (numera föga br.) övergående i bet.: kunskapsnivå l. fattningsförmåga l. synkrets; särsk. i uttr. l. vara över, äv. ligga utom ngns sfär (jfr γ), övergå ngns fattningsförmåga l. gå över ngns horisont. Nordenflycht QT 1748—50, s. 9. En allmänhet, ett samhälle förbundet igenom inbördes fördel, voro begrep öfver hans spher. Ossian 1: XX (1794). Bondeståndet (brukade förr), under Riksdagarna, hänskjuta wisza saker, dem ståndet tyckte wara öfwer sin sfer till de Förnämligare Ståndens djupare insigter. SvLitTidn. 1815, sp. 497. Meurman (1847: går). ÖoL (1852: ligger). Han förstod så väl att lämpa sitt resonnemang efter hennes sfer, efter hennes begreppsförmögenheter, utan att dock någonsin slå öfver i det banala. Virén Skizz. 7 (1890). Cannelin (1939).
ε) (†) övergående i bet.: befogenhet. Deputerade hafva .. dristadt sig att lägga ansvar på alla Riksens Ständer, om de ej vilja antaga det upgifne projectet, hvilket är något för mycket giordt, så att man med skiäl kan säga, att Deputerade i denna omständigheten gådt utom sin sphere. 2RARP 16: 553 (1747).
ζ) (i sht i fackspr.) konkret(are), om sammanfattningen av olika organ l. dyl. som ha viss gemensam funktion l. likartade funktioner l. om (ungefärligt angivet) kroppsparti inom vilket visst slags organ äro lokaliserade l. vissa fysiologiska processer äga rum o. d. Fåret, i hvars sensibla sphér veritabel svaghet prævalerar .., är framför andra djur disponeradt för vattensot. TLäk. 1832, s. 62. Den nervösa sferen (var under rödsotsepidemien i många fall) mera afficierad (än matsmältningsapparaten). ÅrsbLäkS 1838, s. 105. SexHyg. 72 (1927). — jfr SEXUAL-SFÄR.
Ssgr (i allm. till 1): SFÄR-FORMAD, p. adj. som har formen av en sfär, som har sfärisk form. TT 1902, M. s. 15 (om lampkupa).
(2 a) -MUSIK. [jfr t. sphärenmusik] (numera mindre br.) om sfärernas musik (se sfär 2 a β); särsk. oeg. l. bildl. Hedborn Minne 109 (1811, 1835).
-PERIFERI. (föga br.) om sfäryta; anträffat bl. bildl. CJLAlmqvist i Skandia 7: 47 (1836).
-SLIP-MASKIN. tekn. slipmaskin för sfärslipning. TNCPubl. 16: 77 (1949).
-SLIPNING. tekn. (maskinell) slipning av sfärisk yta. Sällfors ArbStudInd. 410 (1939).
-SVARVNING. tekn. (maskinell) svarvning av sfärisk yta. Sällfors ArbStudInd. 409 (1939).
-YTA. Bergstrand Astr. 20 (1925).
Avledn.: SFÄRISK, adj. [jfr t. sphärisch, eng. spheric, fr. sphérique, senlat. sphæricus, gr. σφαιρικός — Jfr sfäricitet]
1) till 1: som tillhör l. har form av l. gäller l. har avseende på en sfär; klotformig, klotrund; äv.: som har en yta som utgör en del av ytan hos en sfär; äv. bildl.; jfr sfäroidal, sfäroidisk. Sfärisk form. Sfärisk pendel, enkel l. matematisk pendel. Sfärisk yta. Sfärisk triangel (mat.), med sfärisk yta. Sfärisk vinkel (mat.), mellan storcirkelbågar på en sfär. Sfärisk geometri, trigonometri (mat.), som gäller sfäriska ytor l. vinklar. Sfärisk lins. Sfäriskt kullager, rullager (tekn.), med sfärisk löpbana. Sfärisk aberration l. avvikelse (fys.), förhållandet l. företeelsen att parallella ljusstrålar som träffa yttre delarna av en sfärisk lins l. spegel icke brytas samman genom brännpunkten. Sfäriskt segment, se segment 1 c. Trianglar äre af 2. Sorter, nemblig Rättlinige, elliest plana Trianglar kallade; och Sphærische, hwilka på en Sphærisk superficie beskrefne äre. Rålamb 1: 94 (1690). (Man) kan .. utan särdeles miszräkning antaga Jorden för fullkommelig Sphærisk och rund. Triewald Förel. 1: 89 (1735). Äggstocken (hos en viss mask) består af en lång sträng med sidosträngar på hvilka äggen sitta ensliga, i form af sphæriska kapslar. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 134. Denna platta (i hävarmen på en svarvmaskin) är stödd mot bakdockans undre sida och är sfäriskt formad vid b. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 45. Koniska, sfäriska och cylindriska elementärformer i en grov och mycket formstum chamotte. Form 1952, s. 30. BonnierLM 1954, s. 726 (bildl.). jfr halv-, hemi-, pseudo-sfärisk.
2) till 2 a: som tillhör l. har avseende på himmelssfären l. himlavalvet l. de av en äldre astronomi antagna himmelssfärerna. Sfärisk astronomi (i fackspr.), om den del av den teoretiska astronomien som sysslar med himlakropparnas skenbara lägen o. förflyttningar på himmelssfären. Vet, blott åt de eviga Stjernornas tal / Blef Nöjet, föryngrande, gifvet! / De fira sin ungdom i sphärisk dans. Atterbom SDikt. 1: 71 (1811, 1837). Bergstrand Astr. 19 (1925). särsk. i uttr. som beteckna sfärernas musik l. harmoni (se sfär 2 a β) l. ange ngt ss. härrörande från l. stående i samband med sfärernas musik osv.; särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. JournLTh. 1812, nr 243, s. 4 (om klang). Stagnelius (SVS) 2: 55 (c. 1820; om sång). särsk. om musik: frambringad med elektriskt musikinstrument. SvD(A) 1928, nr 262, s. 3.
Avledn.: sfäriskhet, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) till sfärisk 1: sfäricitet. Nordforss 2: 1446 (1805).
Spoiler title
Spoiler content